Årets litterära händelseÄntligen Bokmässa! Härliga möten med bloggisar, förlag och författare i fyra dagar, det kan inte bli bättre. Kom hem med ett rimligt antal böcker, ett oändligt antal boktips och stärkt att ta läsningen mer seriöst igen.
Årets författarmöteEfter att jag missat Chimamanda Ngozi Adichie på Stockholm Literature 2013, har det oupphörligen grämt mig. I år fick jag äntligen lite kompensation för detta. Adichie tilldelades Bokmässans litterära pris Sjöjungfrun och jag fanns på plats för att uppleva en fantastisk intervju av Agri Ismaïl på stora scenen. Efteråt köade jag för att få min bok signerad, ta lite bilder och få en kort pratstund. Starstruck deluxe!
Årets blogghändelse
Årets blogghändelse består så klart av att jag faktiskt börjat blogga igen. Dessutom har jag efter ett mycket långt uppehåll även börjat blogga igen på Kulturkollo, det är helt enkelt roligare tillsammans.
Årets debutantläsningFlera fina romaner jag i år läste visade sig vara debutverk. Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander är en osannolikt bra debutroman om ensamhet och tillhörighet. Romanen är skriven på dialekt och bör faktiskt lyssnas på för att man ska få med sig alla nyanser av vemod och längtan. Sommar i mormors hus av Martin Ringh är en vacker, vemodig och lågmäld roman som man läser för stämningens skull. Författaren uppmärksammar och visar oss de små detaljerna, de vi inte förrän efteråt förstår vikten av, de som är livets byggstenar. Sammantaget är detta en helt underbar romanpärla.
Årets prisade
Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind handlar om Malin Blomsterberg, som var Ellen Keys hushållerska och förtrogna. Författaren skildrar hushållerskans utsatthet och psykiska ohälsa på ett oerhört skickligt sätt. Romanen utsågs till Årets bok 2025 av läsarna.
Liken vi begravde av Lina Wolff tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2025. Med ett enormt driv i handlingen har Wolff skapat en berättelse fylld av drastisk humor och halsbrytande action med en resonans av djupaste förtvivlan. Liken vi begravde kan både beskrivas som absurd och komisk, och lyhörd och hoppfull. Fantastisk!
Lázló Krasznahorkai tilldelades årets Nobelpris i litteratur med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Den sista vargen innehåller tre löst sammanhållna berättelser av mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första delen är svårbegriplig p g a dess brist på skiljetecken. Den andra delen är sammantaget både känslomässigt och tankemässigt engagerande och lysande i sitt sätt att driva handlingen mot ett oundvikligt slut. Den tredje delen är onödig. Jag uppfattar boken som helhet som mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta.
Årets favoritförfattareUnder året har jag tagit upp bekantskapen med Elizabeth Strout igen och läst de flesta böckerna i sviten om Lucy Barton - Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Åh William! och Lucy vid havet. Böckerna om Lucy Barton gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. Att läsa Elizabeth Strouts böcker liknar mer att prata med en väninna än att ta del av en författares redigerade och publicerade text. Lucy delar med sig av sina upplevelser, tankar och känslor och jag blir involverad i hennes liv. Med enkla vardagsskildringar, torr humor samt kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra.
Årets historiskaSteve Sem-Sandbergs senaste roman, De heligas stad, skildrar en av reformationens blodigaste och mest långdragna konflikter. I religiös extas tar radikala anabaptister makten och utropar Münster till "det nya Jerusalem". Snart omringas staden och dess invånare drabbas av svält och sjukdomar samt av eskalerande storhetsvansinne hos sina ledare. I Sem-Sandbergs böcker finns inga förmildrande drag eller utvikningar i syfte att underlätta för läsaren att ta till sig historien, här råder ett brutalt, totalt mörker. Upprörande och otroligt bra läsning.
Årets spänningChristoffer Carlssons Hallandssvit består av fyra romaner, Järtecken, Brinn mig en sol, Levande och döda och En liten droppe blod. Serien utspelar sig under olika tidsperioder och handlar om så mycket mer än bara kriminalfall. Böckerna har komplexa intriger, psykologisk spänning och fokus på relationer och människors utveckling över tid. Jag tycker framför allt om författarens sätt att skriva om barn och ungdomar på ett sätt jag uppfattar som lyhört och trovärdigt.
Årets adventskalenderDet blev till slut en adventskalender i år och liksom förra gången valde jag att fokusera på noveller. Hoppas att det i blandningen fanns någon för alla!
Årets grannland NorgeIngvild H. Rishøi har hyllats av en samlad norsk och svensk kritikerkår och hon är dessutom älskad av en stor mängd läsare. Huvudpersonerna i hennes berättelser är ofta barn som lever i utsatthet, otrygghet och fattigdom. Författaren har prisats för sin förmåga att gestalta barns känslor och upplevelser på ett "barnnära" språk. Rishøi skriver med stor klassmedvetenhet, hon är tydligt inspirerad av Astrid Lindgren och hon jämförs ibland med både H. C. Andersen och Charles Dickens. Både hennes novellsamling Vinternoveller och kortromanen Stargate. En julberättelse är oerhört gripande och obarmhärtigt realistiska.
De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen är den inledande delen i en trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim. Romanen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. Sammantaget en mycket fin berättelse, skriven i kortfattad stil, och en karaktär jag längtar efter att återse.
.jpeg)
