Banned Books Week Sverige - Imre Kertész

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Imre Kertész tilldelades Nobelpriset i litteratur 2002 ”för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke”. FANTASTISK motivering!

Mannen utan öde är en berättelse om en ung pojkes fångenskap i andra världskrigets koncentrationsläger. Många likheter finns med författarens egna upplevelser som fånge i Auschwitz och Buchenwald. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag. Mästerligt!

När romanen gavs ut blev den censurerad i författarens hemland Ungern och nyligen har den åter börjat plockas bort från skolorna i landet. 

Banned Books Week Sverige - Marjane Satrapi

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Den självbiografiska serieromanen Persepolis av Marjane Satrapi utgavs första gången 2000 i Frankrike. Persepolis var mitt första möte med genren grafiska romaner och jag blev oerhört imponerad över hur små medel författaren använde för att skapa inre bilder hos mig. I korthet handlar Persepolis om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck i samband med att en revolution "kidnappas" av religiösa extremister. 

I Iran har Persepolis censurerats utifrån dess kritiska perspektiv på den iranska revolutionen och det nuvarande politiska systemet, men även för hur den skildrar islam. Dessutom innehåller boken skildringar av alkoholbruk och sex. Även i USA har boken kritiserats och förbjudits på skolor och bibliotek utifrån många olika kriterier, till exempel p g a grafiska skildringar av våld och sex, men även utifrån att den skulle vara islamofobisk.

Banned Books Week Sverige - Suzanne Collins

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Hungerspelen är en trilogi, vars filmatisering kanske blivit ännu mer populär än böckerna. I min familj tittar vi på den varje år. Hungerspelen är en skrämmande framtidsskildring av en mkt rå verklighet i ett land som styrs med järnhand av Huvudstaden. Varje år utses ett antal barn/ungdomar från distrikten att, inför kameror, strida mot varandra på liv och död. Bara den enda som överlever får åka hem. Inledningsvis i romanen tar Katniss Everdeen sin utvalda lillasyster Primroses plats och förs bort för att delta i spelen. 

Hungerspelen har förbjudits från flertalet skolor i USA framför allt på grund av dess våldsskildringar, men även för att den, enligt vissa kritiker, går emot traditionella familjevärderingar.

Banned Books Week Sverige - Aleksijevitj

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Svetlana Aleksijevitj föddes i Ukrainska SSR (socialistiska sovjetrepubliken) några år efter andra världskrigets slut och växte upp i en by i Vitryska SSR. Hon utbildade sig till journalist och blev författare med Ales Adamovitj som förebild. Adamovitj skrev kollektiv vittneslitteratur och inspirerad av honom intervjuade Aleksijevitj mängder av ”vanliga” människor inför sitt skrivande. Hon kallade sin svit dokumentärromaner för ”Utopins röster – Historien om den röda människan”.

Aleksijevtj tilldelades Nobelpriset ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”. I Kriget har inget kvinnligt ansikte berättar de stridande ryska kvinnorna om sin tid i Röda armén under andra världskriget. De stred, skadades och gav dina liv i kampen, men bemöttes med misstänksamhet i stället för som hjältar efteråt. Omskakande och smärtsam läsning.

Göran Rosenberg på Bokmässan

Som jag skrev för några dagar sedan ser jag oerhört mkt fram emot seminariet på Bokmässan med  Lizzie Dorons och Göran Rosenberg. Rosenberg är en lovordad och prisad journalist och författare, som de senare åren skrivit många olika texter om politik, dagens samhälle m m. 

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Rosenberg var mitt första läsmöte med författaren. Och fördomsfullt nog förväntade jag mig en journalistiskt "rapp" text. I stället möttes jag av en dröjande, nyanserad, emellanåt poetisk och helt enkelt mycket vacker prosa. Berättelsen om faderns väg till och från koncentrationslägret, och om det nya livet i Södertälje, präglas av ett äkta sökande efter någon form av sanning om fadern. Och om sonen. I mitt tycke lyckas Rosenberg ge en ny nyans av förintelsens konsekvenser som gör detta till en mycket viktig bok. När jag läste den var min åsikt att Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz var årets mest angelägna och vackraste berättelse om en galen värld och evig kärlek.

2012 erhöll Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz Augustpriset och 2022 tilldelades Göran Rosenberg Magdalena Ribbings Minnesfonds stipendium för sin djupa ”kunskap, intellektuella skärpa och engagemang för mänskliga rättigheter”. 

Lizzie Doron på Bokmässan

Ett av de seminarier jag ser fram emot mest på Bokmässan är Lizzie Dorons samtal med Göran Rosenberg. Doron är en av Israels mest framstående författare, hon lever med sin familj i Tel Aviv och är aktiv i den israeliska fredsrörelsen.

Jag har läst två mkt bra böcker om författarens familjehistoria och länge väntat på det som skulle bli den tredje i en tänkt trilogi. 

Varför kom du inte före kriget? handlar om Dorons mor Helena, som överlevde förintelsen och därefter lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv. Romanen är fragmentariskt berättad, liksom många andra romaner som handlar om att överleva trauman. Kanske är det så att språket helt enkelt bryts sönder av traumat. Trots det tragiska grundtemat är romanen skriven med ett humoristiskt tonfall. Man både ler och gråter över hur Helena försöker skydda dottern genom att färga hennes hår blont - det är bara de blonda som överlever. Sammantaget är Varför kom du inte före kriget? en oerhört angelägen bok som gör den överlevandes galenskap begriplig.

Även Min mors tystnad handlar till stor del om barndomen, fokus är här på avsaknaden av en far. Under hela uppväxten söker huvudpersonen efter svar på frågan om vem hennes far var, men alla undviker att svara henne. Som vuxen får hon till slut berättelsen klar för sig och kanske uppnår hon därmed en större förståelse för moderns agerande. Sanningen om fadern avtäcks allteftersom i boken och jag tänker här inte avslöja något för er, utan uppmanar er att i stället läsa romanen. För mig var den stora behållningen med boken att jag tvingades fundera över min egen roll i relationer och situationer där det råder brist på öppenhet. Min mors tystnad kräver mer reflektion av läsaren, men det är den värd.

Under senare år har Doron blivit tydligt engagerad i fredsrörelsen och hon har skrivit ett antal böcker där hon ger röst åt den palestinska sidan i konflikten, exempelvis Who the Fuck is Kafka? och Sweet Occupation. Ingen av böckerna har getts ut i Israel och såvitt jag vet heller inte översatts till svenska eller engelska. Vid en sökning på Bokus tycks böckerna endast ha översatts till tyska, vilket tyvärr inte gör dem läsbara för mig. Så här beskriver författaren själv böckerna på sin insta:

"I feel that these books really tell the stories of the complicated situation in Israel and Occupied Palestine. The story of racism, exclusion, and dehumanisation of our so-called “enemies”, justified by a dream of a Jewish state."  

Förintelsens minnesdag

2005 deklarerade FN 27 januari som en internationell minnesdag för förintelsens offer. Under många år, dock ej de senaste, presenterade jag en lista över mycket läsvärda romaner som berättar om förintelsen. Här kommer ånyo denna lista, kompletterad med lite nya titlar.  

Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank av Nathan Englander handlar om två väninnor och deras makar som träffas för en parmiddag. Väninnorna har inte sett varandra på många år och deras liv har har utvecklats åt motsatta håll. Den ena väninnan lever ett strikt ortodoxt judiskt liv i Israel, fyllt av regler om mat, klädsel och trosutövning. Den andra väninnan lever ett modernt, sekulariserat, välbärgat liv i Florida. Efter en trevande inledning av middagen hamnar paren oundvikligen i ett samtal om förintelsen. Frågan om vilka av deras icke-judiska vänner som skulle ha riskerat allt för att gömma dem diskuteras. Och skulle de själva tagit den risken för andra?

Ett kort stopp på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg är författarens berättelse om hans fars väg till och från koncentrationslägret. Med ett dröjande, vackert, poetiskt språk låter författaren läsaren få ta del av pojkens och den vuxne mannens försök att förstå och vara trogen berättelsen om faderns liv. Rosenberg ger läsaren en ny nyans av förintelsens följder, vilket gör denna bok till angelägen läsning.

I skuggan av min bror av Uwe Timm är en självbiografisk berättelse om en ung pojke i krigets Tyskland. Den äldre brodern ansluter sig som 18-åring frivilligt till Waffen-SS, han skickas till östfronten, där han blir skadad och senare avlider.  Efter broderns död och tyska rikets fall förändras fadern till en skugga av sitt forna jag. Hemmet i Hamburg har bombats och familjens firma går allt sämre. Modern  och barnen lämnas att försöka hantera sorgen, medan fadern i allt högre grad söker alkoholens lindring. Ett osentimentalt, nyanserat försök att förstå.

Är detta en människa?/Fristen av Primo Levi analyserar hur människan kan förmås att utföra otänkbara handlingar, under vissa betingelser. Författarens beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva i ett koncentrationsläger.

Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson är en självbiografisk roman om den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är berömd och besatt av sitt konstnärskap. Då raslagarna införs transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet slutligen utplånas. Nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest.

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson handlar om den unga kvinnan Hedvig, som växer upp som tysk medborgare vid tiden för andra världskriget. Hedvig längtar efter att höra till, hon vill vara en del av den grupp lyckliga, glada människor som arbetar för att bygga upp det tredje riket. Romanen skildrar på ett nyanserat sätt svårigheten att skapa en identitet då man befinner sig i en konfliktfylld situation. En engagerande historia om människans behov av delaktighet.

Mannen utan öde av Imre Kertész är den mästerliga berättelsen om en ung pojkes väg till andra världskrigets koncentrationsläger och om hans vistelse där. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag.

Alla var inte mördare: en barndom i Berlin av Michael Degen handlar om den 11-årige Michael och hans mamma som går under jord i Berlin i samband med att invånarna på deras gata plötsligt börjar transporteras bort på lastbilar. Under två år tvingas därefter Michael och modern leva undangömda, medan Gestapos jakt på judar trappas upp och de allierade bombar staden. De erbjuds hjälp av grannar, bekanta, obekanta och till och med av medlemmar i Nazistpartiet. Osentimentalt och tänkvärt.

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och  nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. De flesta av grannarna bär också på svåra minnen från tiden i Europa, ingen är dock lika ensam som Helena. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Det förflutna och nuet är ett. Många gånger försöker Helena spåra upp tänkbara släktingar, alltid med samma sorgliga resultat och frågan: Varför kom du inte före kriget? Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.

Maus av Art Spiegelman är en välkänd klassisk serieberättelse om förintelsen, Den handlar om författarens egna föräldrar som led svårt under kriget. Boken gestaltar de olika "raserna" som olika djur, judarna är tecknade som möss, tyskarna som katter och polackerna som grisar. Inte rättvist mot djuren kan man tycka, men mycket åskådliggörande i sin enkelhet.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson handlar om en ung romsk flicka som byter identitet och antar namnet Miriam för att överleva i koncentrationslägret Ravensbrück, där romer stod allra längst ner i hackordningen. När Miriam kommer till Sverige med de vita bussarna behåller hon den nya identiteten - även i det nya hemlandet visar det sig att förföljelse av romer och "tattare" är vanligt. Inte ens för maken berättar Miriam sanningen, vilket leder till ett liv i ständig press att dölja sitt ursprung. En oerhört gripande berättelse.

De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg utspelar sig i det judiska gettot i den polska staden Łódź och porträtterar den, av nazisterna utsedde, judiske ledaren Chaim Rumkowski. Förhållandena i ghettot är fruktansvärda och försämras hela tiden. Rumkowski fattar beslut om vilka som ska deporteras och vilka han ska försöka rädda. Hans relation till och övergrepp på barnen i ghettot skildras på ett sätt som väcker stor avsky och sorg. En mycket bra bok som upprör.

Ensam i Berlin av Hans Fallada handlar om föräldraparet Otto och Anna Quangel, som efter att deras som stupat i kriget, blir besatta av att på något sätt ta till kamp mot naziregimen. De börjar skriva små textade kort som uppmanar till motstånd, och placerar ut dessa runt om i Berlin. Tyvärr lämnas dock så gott som alla kort in till Gestapo, där kommissarie Escherich får i uppdrag att finna kortskrivaren. Det civilkurage som gestaltas av paret Quangel är lika viktigt idag som på 40-talet och den här romanen är därför mycket angelägen läsning.

Seminarier på Bokmässan 2022

Mycket försenat kommer här ett inlägg om Bokmässan 2022. Jag hade planerat att blogga direkt från Bokmässan, men av olika anledningar blev det inte så. Nu vill jag dock ändå dela med av intryck från Bokmässan, i det här inlägget med fokus på seminarierna.

Generellt sett saknades för mig "det stora dragplåstret". Jag minns fortfarande när jag andäktigt lyssnade på Arundhati Roy eller Nawal El Saadawi eller Herta Müller, den dimensionen saknades i år. Men ändå! Ändå var det en helt fantastisk mässa med många bra seminarier. 

Första seminariet för året var med den ukrainska journalisten Victoria Belim som berättade om sin bok Röda sirener, en bok jag just nu lyssnar på. Boken är självbiografisk och handlar om hur Belim återvänder till Ukraina 2014 för att söka efter sanningen om sin egen familj. 

I en förlagsmonter lyssnade jag på sydafrikanska Damon Galgut som berättade om sin Booker-prisade roman Löftet. Just den boken läste jag under tiden för Bokmässan. Romanen utspelar sig inledningsvis under apartheidregimens sista år och handlar om en familj som, trots att åren går, aldrig lyckas infria ett löfte. 

Negar Naseh och Aris Fioretos samtalade om sina nya romaner, En handfull vind och De tunna gudarna, utifrån teman som kamp, flykt, utanförskap och sammanhang. Jag har efter Bokmässan läst Nasehs En handfull vind och tyckte mycket om den. 

Marlene van Niekerk samtalade med Yukiko Duke om Sydafrika i förändring, detta var en av årets höjdpunkter. Intressant, originell författare och en kunnig, lyhörd samtalspartner gjorde detta seminarium både tankeväckande och underhållande. Van Niekerks debutroman Triomf  ges nu ut på svenska. 

Ett par böcker av franska författaren Marie Darrieussecq stod sedan tidigare olästa i min bokhylla och utan att veta ngt om henne gick jag på ett seminarium där hon samtalade med psykoanalytikerkollegan Per Magnus Johansson. Det är jag oändligt tacksam över, jag tyckte så mycket om Darrieussecq. Så mycket att hon numera är en sim jag tar mycket väl hand om i mitt spel ;) I den senaste roman Avigt hav skriver hon om en psykoanalytiker som kämpar med frågor kring hur mycket man kan göra för att hjälpa människor i nöd. Självklart köpte jag denna.

Lyssnade på Michail Sjisjkin och Ulrika Knutson i ett samtal där parterna inte verkade nå varandra överhuvudtaget. 

Var tvungen att gå och lyssna på Marie Darrieussecq igen, den här gången i samtal med Siri Hustvedt och David Lagercranz. Författarna pratade om olika sätt att engagera sig i samhällsfrågor. Tack, tack, tack!

Hamnade oplanerat i Svenska kyrkan och lyssnade på ett samtal med Elisabeth Åsbrink, utifrån hennes nya biografi om Victoria Benedictsson, med den fantastiska titeln Mitt stora vackra hat. 

Bokmässan avslutades för min del med ett mkt underhållande programinslag om "Spännande djur i litteraturen" med Gertrud Hellbrand, Anna Breitholtz Monsen och Jeanette Bergenstav.

Lite mer tips på böcker om Iran

På Bokmässan 2013 lyssnade jag på Marjaneh Bakhtiari när hon berättade om sin nya bok Godnattsagor för barn som dricker. Boken utspelar sig i Teheran och man skulle nog kunna kalla själva staden för huvudperson. I denna stad bor en familj, vars tre generationer har hanterat livets svårigheter och utmaningar på helt olika sätt. Det här är en fantastisk roman om olika sätt att överleva trauman. 

"Hennes hostande och hennes pustande. Hennes melankoli och hennes humor. Hennes eviga trafikolyckor och hennes förmåga att andas vackert bland sina ruiner.

Det var sådant som Tehrans barn älskade och hatade henne för."

"Hon lät gatukatter dyka ner i sopcontainrar efter mat och rika ungdomar ner i underjordiska nattklubbar efter sig själva."

"Och överallt, över allt, lät hon nya skyskrapor resa sig som gravstenar över allt det som en gång varit." 

 

I år lyssnade jag på Negar Naseh och Aris Fioretos som samtalade om sina nya romaner utifrån kamp, flykt och tillhörighet. Jag valde att genast lyssna på Nasehs roman En handfull vind och jag uppskattade den mycket. 

Romanen har flera huvudpersoner och utspelar på olika platser i olika tidsperioder. Vi får följa en familj under revolutionen i Iran och träffa dem igen ett halvt liv senare i Sverige, där de fortfarande kämpar med sammanhang och utanförskap. Parallellt med detta får vi även följa den flyende shahens liv och död i exil. Även i den här romanen är staden Teheran helt klart en huvudperson. 

"De stökiga dagarna utryms staden så att den blir nästintill obefolkad på kvällarna. Militärposteringar och grupper av beväpnade män äger Teheran under de mörka timmarna. Stora villor i de norra delarna står tomma, deras ägare kan välja exilen i Europa framför Irans oroligheter. Trädgårdarna växer sig gröna och förvuxna. Inga barn vilar där mellan utmattande lekar. Vissa familjer lämnar efter sig en hushållerska om oroligheterna mot all förmodan skulle komma av sig och de skulle kunna återvända till middagsbjudningar och vardagsbestyr. Oftast rör det sig om en afghansk kvinna som skickar hem större delen av sin lön till sin familj i hemlandet."

Litteratur från Iran

Situationen i Iran är just nu förfärlig. Säkerhetsstyrkor skjuter besinningslöst mot protesterande medborgare, kvinnorna och minoritetsbefolkningen kämpar febrilt för mänskliga rättigheter. Även i Sverige har konflikten mellan olika grupperingar blivit tydlig, och stark kritik riktas mot Rouzbeh Parsi, chef för Utrikespolitiska institutets Mellanöstern- och Nordafrikaprogram, som förordar förhandling med regimen. De kritiska menar att förhandling inte är möjlig, det iranska folket nöjer sig inte med reformer, de vill ha ett demokratiskt styre (läs mer i Expressen). 

Att läsa iransk litteratur är till lika delar utmanade och underhållande. Här kommer lite tips på iransk litteratur som jag har uppskattat.

Att läsa Lolita I Teheran av Azar Nafisi är en självbiografisk roman, den handlar om kvinnor i ett repressivt samhälle som protesterar genom att läsa förbjuden västerländsk litteratur. Boken ger en mycket fyllig bild av både den politisk-religiösa och den individuella livssituationen i Iran i samband med den islamiska revolutionen och kriget mot Irak. Samtidigt finns här mängder att referenser och analyser av västerländsk litteratur med romanen Lolita i spetsen. Mycket intressant.

"De av oss som levde i Islamiska republiken Iran uppfattade såväl tragedin som absurditeten i den grymhet vi var utsatta för. Vi blev tvungna att göra narr av vårt eget elände för att överleva. Vi kände också instinktivt igen posjlost - inte bara hos andra, utan hos oss själva. Det var ett skäl till att konsten och litteraturen blev så oumbärliga i vårt liv: de var ingen lyx utan en nödvändighet. Det Nabokov fångade var livets beskaffenhet i ett totalitärt samhälle, där man är fullständigt ensam i en bedräglig värld full av falska löften, där man inte längre kan skilja mellan sin räddare och sin bödel."

 

Kvinnor utan män av Shahrnush Parsipur utspelar sig i en omskakade tid, en tid fylld av patriarkalt förtryck. En tid fylld av våld mot de kvinnor som är huvudpersoner i boken. Någon är för gammal för äktenskapsmarknaden, någon lämnar sin man, någon lämnar sitt liv på bordellen. Någon vill kämpa för saker men hindras av en dominant, våldsam bror som tänker på familjens heder. Gemensamt är att de alla är utsatta på olika sätt och att de längtar efter frihet.

Texten är oerhört vacker, drömsk, sagolik och fylld av övernaturliga inslag. Det tar ett litet tag för mig att ställa in mig, men därefter är det självklart att en kvinna kan förvandlas till ett träd. Den poetiska texten är en nödvändig motvikt mot alla de oerhört vidriga övergrepp som begås. Det blir en bra balans mellan realism och magiska inslag där ångest och smärta kan yttra sig på olika fantasifulla sätt.

"Mahdokht planterade sig vid flodbanken på hösten och jämrade sig ända fram till vinter. Hennes fötter frös långsamt fast i marken. Det kalla höstregnet trasade sönder hennes kläder och lämnade henne halvnaken. Hon huttrade ända tills vintern kom och frös henne till is. Hennes ögon förblev öppna och och blickade ut över den forsande floden. Den första vårskuren drev tjälen ur hennes kropp. Hon upptäckte att små knoppar hade bildats på hennes fingrar. Hennes hår sträckte sig ner i jorden likt rötter. Hela långa våren lyssnade hon på ljudet av rötterna som växte och hämtade näring åt henne ur jorden. Hon lyssnade dag och natt." 

Kvinnor utan män har även filmatiserats.  

Persepolis av Marjane Satrapi är en serieroman som handlar om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck. Vi får följa huvudpersonen från barndomen i Iran,  till livet i exil under tonåren, och tillbaka till hemlandet som ung vuxen. Det är relativt lite text i boken, ändå får jag verkligen en känsla av att jag läser. Jag är oerhört imponerad över hur små medel författaren använder för att skapa inre bilder hos mig som är klart mer detaljerade och realistiska än de schematiska teckningarna i boken.

A Thousand Ships

A Thousand Ships av Natalie Haynes är en roman om de många kvinnorna som finns i utkanten av alla berättelser om de manliga hjältarna i antikens Grekland. Där Flickornas tystnad av Pat Barker fokuserar på drottningen/slavinnan Briseis och en handfull kvinnor runt henne, väller kvinnornas perspektiv fram i A Thousand Ships. Och alla beskrivs de som hjältinnor på något sätt. För nog måste det vara lika hjältemodigt att kämpa på i ensamhet och uppfostra sina barn som att dra ut i strid?

Berättare i boken är Calliope, den episka poesins musa, som Homeros vänder sig till för att få inspiration. Och oändligt många är de kvinnor Calliope vill berätta om. Kriget i Troja orsakas av att tvedräktens gudinna Eris är förbittrad över att hon inte bjudits på ett bröllop och därför skapar osämja mellan Hera, Afrodite och Athena, som alla vill anses vara den vackraste. Prins Paris utses att välja en av dem och han väljer Afrodite eftersom hon lovar honom att få sköna Helena. Paris lämnar sin hustru Oinone, reser till Sparta och rövar bort Helena. Hennes make, kung Menelaos, ber då sin bror Agamemnon, och alla andra som tidigare friat till Helena, om hjälp att hämta hem hustrun. Agamemnon har dock förnärmat gudinnan Artemis, som orsakar stiltje så att skeppen inte kan avresa. För att blidka Artemis offrar Agamemnon sin äldsta dotter Ifigenia. Vinden vänder, skeppen kan ge sig av och det långa kriget mot Troja inleds.

Detail of painting The Muses Urania and Calliope by Simon Vouet, in which she holds a copy of the Odyssey

I romanen varvas ett stort antal olika karaktärers perspektiv och det krävs att läsaren är alert och lägger många namn på minnet. Det är en stor fördel att ha läst andra romaner om det trojanska kriget innan. Det som framför allt intresserar mig är de berättelser jag inte känner till sedan tidigare, t ex den trojanska drottningen Hecubas öde och hämnd på den man som skulle ha beskyddat hennes son. I Colm Tóibíns roman Namnens hus har jag tidigare läst om Agamemnons hemkomst, nu får jag ta del av den händelsen utifrån den tillfångatagna slavinnan/prästinnan Cassandras perspektiv. Natalie Haynes ger i romanen röst åt många kvinnor som endast funnits med som biroller tidigare, t ex Hektors änka Andromake, amazondrottningen Penthesileia och Paris hustru Oinone.

A Thousand Ships är en engagerande, spännande och lättläst bok som ger många olika perspektiv på händelserna i samband med grekernas strid mot trojanerna. Författaren utmanar idén om den stridande mannen som hjälten, kanske var det minst lika hjältemodigt att som Penelope uppfostra sin son och hålla friarna stången, som det var för Odysseus att besegra diverse vidunder på resan hem.

A THOUSAND SHIPS
Författare: Natalie Haynes
Uppläsare: Natalie Haynes
Förlag: Mantle/Storytel
Köp: Adlibris, Bokus

Historien av Morante

Nu ska jag försöka mig på en tegelsten, vilket inte hör till vanligheterna. Vi får väl se om jag orkar genom den. Historien av Elsa Morante har stått i min bokhylla några år, jag är sugen på att läsa den, men tjockleken oroar. Nedan är beskrivningen från förlaget, visst verkar den bra? Har någon av er läst?

Elsa Morante hävdade att historien var skandal som pågått i tiotusen år. Hennes mästerverk från 1974, romanen Historien, bekräftar den tesen. Romanen är en rasande anklagelse mot den obönhörliga historiska utvecklingen som sker på den enskilda människans bekostnad.

Historien utspelar sig år för år, från 1941 till 1947. Rom invaderas av tyskarna och faller 1943, är en ockuperad stad som befrias av partisanerna efter 1945. Huvudperson är den fattiga änkan och småskollärarinnan Ida Ramundo, som är halvjudinna men döljer sitt judiska påbrå så väl att hennes tonårige son Nino går med i ungfascisterna.

En dag när Ida är på väg hem från arbetet möter hon den unge tyske soldaten Günther som gått vilse i den eviga staden. Günther tränger sig på Ida, följer efter henne hem och våldtar henne. Frukten av denna våldtäkt är den epileptiske pojken Useppe, berättelsens ljusgestalt, ett slags Kristus i miniatyr. Useppe känner samhörighet med alla levande och döda, djur som människor, och kan inte göra någon illa. Mitt under brinnande krig företar han idylliska promenader runtom i Rom med fårhunden Bella, avsnitt som skildras med stark poetisk lyskraft.

Då ingenting finns kvar av deras bostadshus efter ett bombattentat söker Ida och Useppe sig till ett läger för hemlösa där de lär känna den unge judiske studenten Davide Segre. Davide har förlorat alla sina anhöriga i transporterna till förintelselägren och trots att han vill leva efter sin pacifistiska övertygelse hämnas han och dödar en tysk soldat.

Historien är Elsa Morantes magnum opus och romanen har lockat läsare i generationer sedan den gavs ut första gången 1974 då den också gav upphov till en väldig polemik i den italienska kritikerkåren. Norstedts har gett ut romanen fyra gånger tidigare: 1979, -84, -88 samt 2004. Den har jämförts med Tolstojs Krig och fred och Victor Hugos Samhällets olycksbarn.

Nytt förord av Gabriella Håkansson.

Herakles av Kallifatides

Herakles av Theodor Kallifatides handlar om pojken, mannen, monstret och hjälten Herakles, som genomförde 12 storverk, det ena blodigare än det andra. I bokens inledning berättar författaren om Antigones öde i samband med att pojken Herakles är närvarande då hon blir levande begravd. Redan som ett litet barn är Herakles så stark att han kan bära sin mor från begravningsplatsen. Därefter får läsaren ta del av myten om Herakles tillblivelse och gudomliga ursprung. Gestaltningen av den stammande pojken, som är starkare än alla andra, engagerar och väcker empati. Herakles har dock tyvärr inte kontroll över sin fysiska styrka och inte heller över sina svartsjuka tankar kring faderskap, vilket leder till de händelser som tvingar honom att sona dessa genom att utföra storverk.

Kallifatides gestaltar en karaktär som om och om igen försöker göra goda gärningar, men som ideligen misslyckas. Utan att begripa varför. Inledningsvis känner jag som läsare empati med huvudpersonen och hans strävan. Men i takt med slaktande, skövlande och massvis av våldtäkter blir dock Herakles mer och mer ett monster, även för mig. Trots att han egentligen är en offer för gudarnas maktspel, svartsjuka och hämndbegär.

”Han hade velat göra världen till en bättre plats att leva i. Ingenting tydde på att han lyckats. Mycket ont hade han åstadkommit. Inte heller det syntes. Världen var lika vacker som alltid.”

By Marie-Lan Nguyen (September 2009), Public Domain

HERAKLES
Författare: Theodor Kallifatides
Förlag: Albert Bonniers (2013)
Uppläsare: Reine Brynolfsson på Storytel
Köp: Adlibris, Bokus

Om det var krig i Norden - igen

2015 skrev jag " IRL har 2015 bjudit på oerhört stora politiska besvikelser och sorg över hur människor resonerar." Då hade jag verkligen ingen aning om vad som komma skulle. Nu vill jag inte lägga tid på att skriva mer om detta, utan berättar i stället om en viktig bok.

Om det var krig i Norden av Janne Teller gestaltar på ett skrämmande realistiskt sätt hur det skulle vara att tvingas fly. Texten skildrar vardagen i samband med krig, flykt och anpassning till det nya landet. Att försöka föreställa sig hur pojken i berättelsen, med stor risk att bli träffad av krypskyttar, springer över Sergels torg med hinkar för att hämta vatten, gör kriget verkligt. Även mottagandet i Egypten och deras inställning till de okultiverade människorna från norr är tankeväckande. Hoppas jag.

Tyvärr är Om det var krig i Norden lika aktuell idag, som den var när jag jobbade med den 2015. Vår chef köpte då in ett hundratal böcker och delade ut till lärare och skolpolitiker. Jag använde boken i föreläsningar och lärarna använde den med elever. Det är nog bara att inse att vi behöver ta ett varv till. Fast egentligen är det väl mestadels folket i riksdagshuset som skulle behöva läsa den. Skoleleverna har generellt sett en mycket schysstare inställning.

OM DET VAR KRIG I NORDEN
Författare: Janne Teller
Översättare Karin Nyman
Förlag: Lilla Piratförlaget (2012)
Köp: Adlibris, Bokus

Antikens återberättelser av Natalie Haynes

Nu har jag hittat lite fler böcker som är återberättelser av de antika myterna. Båda böckerna är skrivna av brittiska Natalie Haynes.

A Thousand Ships handlar om det trojanska kriget och berättas utifrån ett kvinnligt perspektiv. Boken är nominerad till årets Women's Prize for Fiction. Kan lyssnas på i författaruppläsning på Storytel.

The Children of Jocasta är en återberättelse av myterna om Oidipus och Antigone. Även denna finns som ljudbok på Storytel.

Har någon av er läst?

Nytt i hyllan - Flickornas tystnad

Ooooo, så jag längtat efter denna bok som ramlade in i postlådan igår. Äntligen ska jag få läsa om Akilles utifrån ett kvinnligt perspektiv. Flickornas tystnad av Pat Barker handlar om de kvinnor som tas tillfånga i samband med kriget mot trojanerna. Huvudperson och berättare är Briseis, drottning av Lyrnessos (Lyrnessus) innan tillfångatagandet.

Hjälten Akilles.
Strålande Akilles.
Ädle Akilles.
Gudalike Akilles.
Epiteten staplas på varandra.
Det var inte vad vi kallade honom.
Vi kallade honom "slaktaren".

Vår älskade, mitt i läsningen

Knappt halvvägs in i Vår älskade av Kamila Shamsie är jag som uppslukad av berättelsen. Huvudpersonerna har krupit under huden på mig och jag är mycket engagerad i deras liv. Då kommer jag plötsligt ihåg att boken är baserad på Antigone av Sofokles. Aj aj, det här kommer aldrig att gå väl.

Slaget om Troja

”Den är i mina ögon den starkaste antikrigsdikt som har skrivits”, säger Theodor Kallifatides om Homeros Iliaden. Nu har han själv skrivit en bok som väver samman handlingen i Iliaden med en berättelse om en liten grekisk by, som var ockuperad av nazisterna under andra världskriget. I mitt tycke är Slaget om Troja en antikrigsroman, som jag önskar skall påverka dem som ser våld som en utväg i konfliktsituationer. Hur kan man se krig som en rimlig lösning efter att ha läst om de grymma akajerna/grekerna som till slut besegrade Ilion/Troja och om de minst lika vedervärdiga krigsförbrytelser som ägde rum på den lilla ockuperade ön?

När bomberna faller över den grekiska byn tar lärarinnan med sig barnen till en grotta och berättar för dem om händelserna i Iliaden. Detta gör att barnen får annat än sin egen situation att tänka på och rädslan blir mer hanterbar. Enligt de grekiska myterna inleds det trojanska kriget med att prins Paris från Troja blir förälskad i kung Menelaos hustru, sköna Helena, och rövar bort henne. Därefter strider greker och trojaner bittert under nio år, ända tills grekerna genom Odysseus krigslist med trähästen lyckas ta sig in i den belägrade staden och segra. Striderna är mycket våldsamma och kvinnorna i Troja utsätts för fruktansvärda övergrepp.

"Fröken, varför var akajerna så grymma? Varför skulle de ge sig på trojanernas fruar och döttrar?" frågar en flicka. "Inte för att njuta i kvinnornas famn, utan för att förödmjuka deras män. Så gjorde man då och så gör man än idag", svarar fröken.

I Kallifatides återberättelse har Helena följt med Paris frivilligt och för hennes del kan kriget bara sluta i sorg. Kriget gestaltas som totalt vansinniga utbrott av våldshandlingar, blandade med obeskrivlig sorg och vrede över förluster av vänner och släktingar. Kriget avslutas när Akilles dödar Trojas prins Hektor och därefter släpar honom efter sin krigsvagn för att håna trojanerna.

I den grekiska byn bor greker och tyskar tätt tillsammans. Romanens berättarjag är en tonårig pojke som går i skolan tillsammans med den flicka alla förväntar sig att han ska gifta sig med. Men den unge pojken är förälskad i lärarinnan, och han är medveten om att hon i sin tur är förälskad i någon hon inte kan få. Inte endast våldet, utan även människans omöjliga förälskelser, knyter samman berättelserna från de olika tidsepokerna.

Romanen är skriven med Kallifatides vanliga enkelhet och elegans, här finns en skönhet i orden som gör att man som läsare står ut med allt blod, alla kluvna skallar och alla våldtagna kvinnor.

Slaget om Troja är sammantaget mycket lättläst och oerhört fängslande. Läs den!

SLAGET OM TROJA
Författare: Theodor Kallifatides
Förlag: Albert Bonniers (2018)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Anna, Enligt O

Ensam i Berlin

Ensam i Berlin är en koloss jag länge velat läsa så när jag hittade en inläsning av Reine Brynolfsson på Storytel slog jag till, och det är jag glad för. Dels är berättelsen oerhört spännande, fängslande, lite smårolig och oerhört hemsk, dels gör Brynolfsson ett fantastiskt jobb som inläsare.

Berättelsen utspelar sig under andra världskriget  i Berlin. Läsaren får möta många olika människor, som alla bor på Jablonskistrasse 55. Här finns bland annat de nazitrogna Persickes, judinnan fru Rosenthal, vars man Gestapo fängslat, fifflaren och tjuven Barkhausen och huvudpersonerna verkmästarparet Otto och Anna Quangel. Boken inleds med att paret får ett brev som meddelar dem att sonen Otto stupat. De har egentligen aldrig varit führern trogna och Otto Quangel blir, efter sonens död, besatt av att på något sätt ta till kamp mot regimen. Så småningom börjar han skriva små textade kort som uppmanar till motstånd, och placerar ut dessa runt om i Berlin. Han föreställer att människor som hittar korten blir inspirerade och följer hans exempel. Tyvärr lämnas dock så gott som alla kort till Gestapo, där kommissarie Escherich får i uppdrag att finna kortskrivaren.

Berättelsen är inspirerad av ett verkligt fall och skrevs av Fallada under några veckor strax efter krigsslutet.

Ensam i Berlin har ett engagerande persongalleri där läsaren får följa många människoöden. Ofta brukar jag tycka att det lätt blir rörigt när många berättelser sammanfogas till en, men i Falladas inlevelsefulla hand fungerar det bra. Det civilkurage som gestaltas av paret Quangel är lika viktigt idag som på 40-talet och den här romanen är därför mycket angelägen läsning.

Hans Fallada hade ett mycket speciellt liv, läs gärna mer om det här.

Ensam i Berlin har filmatiserats med bland annat Emma Thompson i huvudrollen som Anna Quangel, den är jag nyfiken på. Har någon av er läst eller sett?

ENSAM I BERLIN
Författare: Hans Fallada
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Förlag: Lind & Co (2012)
Översättare: Knut Stubbendorff och Pelle Månsson
Köp: Adlibris, Bokus

Judas av Amos Oz

Bibeln med alla dess berättelser och karaktärer har alltid intresserat mig och jag tycker särskilt mycket om att läsa fiktiva berättelser som ger nya perspektiv och tolkningar. Roman Judas började jag vänta på redan när den kom ut och nu har jag äntligen läst den. Och den uppfyllde alla högt ställda förväntningar med råge.

Judas utspelar sig i Jerusalem under senare delen av 1959 och början av 1960. Kriget i samband med landets tillblivelse 1948 har skakat om befolkningen, men ännu vet man inget om alla de kommande krigen. Det är höst och huvudpersonen Shmuel Ashs liv har drastiskt förändrats. Hans fästmö har lämnat honom för att gifta sig med en annan och universitetsstudierna om den judiska bilden av Jesus har gått i stå. Shmuel lämnar sitt gamla liv och flyttar in hos en rörelsehindrad man vid namn Gershom Wald, där hans uppgift består av att hålla Wald sällskap några timmar varje dag. I huset bor också den lockande, mystiska Atalia, som visar sig vara änka efter Walds son. I samtal med Wald utvecklar Shmuel sina tankar om Jesus och Judas och i gengäld får han höra talas om Atalias far Shealtiel Abrabanel, en man som bestämt motsatte sig att Israel skulle utropas som en judisk stat. Mötet med Atalia väcker starka känslor och längtan efter kärlek, men hon tycks inte vara intresserad av någon närmare bekantskap, i alla fall inte inledningsvis.

I romanen framför författaren en annan bild av Judas än den gängse bilden av förrädaren som sålde Mästaren för 30 silverpenningar och därefter hängde sig. I Oz händer blir Judas den som var mest hängiven, den som bara väntade på att Jesus skulle stiga ner från korset för att visa sin makt, den som blev förkrossad när Jesus dog. Oz hänvisar bl a till Judasevangeliet som beskriver Judas som den som stod Jesus närmast. Temat förräderi återkommer i romanen i många skepnader. Berättelsen om Abrabanel som kämpade mot sin sionistiska bröder för att leva gemensamt i landet med araberna visar med smärtsam skärpa hur ensam den blir som stämplas som förrädare. Få var, och är, de som delade Abrabanels vision. De flesta, inklusive Wald, såg honom som en orealistisk drömmare.

"Atalias far drömde om att judar och araber skulle komma att älska varandra, om bara missförstånden dem emellan reddes upp. Men han hade fel. Det fanns inte, det har aldrig funnits några missförstånd mellan judar och araber. Tvärtom. I flera decennier har de haft exakt samma inställning: araberna här klamrar sig fast vid detta land eftersom det är deras enda land och de inte har något annat, och vi klamrar oss fast vid detta land av precis samma anledning."

Judas innehåller många sidor av monologer där Wald och Shmuel utvecklar sina tankar och idéer. Trots detta blir romanen aldrig tung att läsa, de tankar som presenteras är fascinerande och omfattar människans existentiella villkor, politiska villfarelser och vårt behov av närhet och samvaro. Och romanen rymmer även "en berättelse om kärlek och mörker", liksom författarens stora roman med just denna titel.

Sammantaget är Judas en fantastisk roman som skildrar de stora frågorna och sammanhangen, som de ter sig i den lilla människans värld. Allt blir begripligt, om än inte enkelt.

JUDAS
Författare: Amos Oz
Översättare: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Wahlström & Widstrand (2017)
Köp: Adlibris, Bokus