Läsning pågår - En annan doktor Glas

Påbörjar läsning av En annan doktor Glas av Malin Lindroth och fastnar omedelbart i berättelsen. Jag har tidigare läst Doktor Glas av Hjalmar Söderberg flera ggr och gillar den verkligen. Även Bengt Ohssons Gregorius är en fantastisk roman, däremot tyckte jag mindre om samma författares Helga. Jag har redan på känn att En annan doktor Glas kommer att hamna bland de omskrivningar jag gillar mest. Jag är också nyfiken på om det jag förväntar mig kommer att ske ... 

Sommaren 1985

John Ajvide Lindqvist beskrivs ofta som Sveriges skräckmästare. Skräck är ju egentligen inte min favoritgenre, men jag har ändå läst många av John Ajvide Lindqvists böcker, med högst blandade omdömen. 2012 skrev jag i ett inlägg om författaren: "Jag gillade Låt den rätte komma in, trots en del otäcka scener. Jag tyckte att Hanteringen av odöda var bra, även om jag önskade lite vassare samhällskritik. Jag tyckte inte att Människohamn var bra, kunde inte alls ta till mig det övernaturliga i den boken. Och Lilla stjärna gjorde mig bara gråtfärdig". Under senare år har jag läst/lyssnat på den spännande och actionfyllda serien Blodstormen (Skriften i vattnet, Rummet i jorden, Anden i maskinen) och på Verkligheten och Vänligheten. Vänligheten kretsar kring en låst container som på oklart sätt dykt upp i Norrtäljes hamn och skildrar en handfull människors liv. Detta är kanske författarens bästa bok. 

Sommaren 1985, utgiven 2023 har filmatiserats och visas nu på SvT Play med namnet Svärtan. Inför att jag ska titta på den vill jag först skriva lite om mina tankar kring boken, en bok jag tyckte mycket om. 

Sommaren 1985 är Live Aid-sommaren och det är sommaren när några i berättaren Johannes kompisgäng plötsligt har blivit "ungdomar". Alla utom en har fyllt 14 och ett par av tjejerna fokuserar numera på smink och kläder istället för på skratt och lek. Och ett par av killarna fokuserar bara på just de tjejerna. Handlingen utspelar sig på ön Särsö i Roslagens skärgård där kompisgänget tillbringat somrarna så länge de kan minnas. Men årets sommar inleds med ett tragiskt dödsfall, en ung kille hittas död i vattnet efter vad som verkar ha varit en olycka. Nyfikenheten kring vad som kan ha hänt väcks och de fyra killarna i gänget beger sig till den svårtillgängliga och mytomspunna klippön Svärtan. Där hittar de en fastbunden och skadad varelse: en rovdjursliknande sjöjungfru! Killarna tar med sig sjöjungfrun hem och gömmer henne i en gammal jacuzzi fylld med havsvatten. Därefter börjar en del underliga och skrämmande saker att hända. Frågan är varför sjöjungfrun var fastbunden och lämnad att dö, när de hittade henne?

Någonstans har jag sett Sommaren 85 jämföras med en kombination av Vi på Saltkråkan och Stranger Things, en oerhört välfunnen beskrivning. Här finns idyllen från Saltkråkans miljöer och de underliggande ohyggliga faror som skildras i Stranger Things. Styrkan i romanen tycker jag är den nyanserade och lyhörda skildringen av såriga vänskapsrelationer i en ålder där utvecklingen styrs av hormoner. Sammantaget är Sommaren 1985 en bok jag verkligen uppskattar, nu håller jag en tumme för en bra filmatisering. Alla nostalgiska 80-talsdetaljer i romanen borde göra sig bra på skärmen. 

SOMMAREN 1985
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront (2023)

Tisdagstrion - Riddjur

Så roligt att tisdagstrion hos Mina skrivna ord är tillbaka, men jag var så klart nära att missa den. Dagens tema är riddjur och jag har fått klura lite innan jag jag hittade mina tre. 

Efter en svår ridolycka, där Grace blir fysiskt och hästen Pilgrim mentalt skadad, är mannen som kunde tala med hästar deras enda räddning. Modern Annie ger sig iväg med sin dotter och hennes älskade häst upp i bergen i Montana för att få hjälp. Där får både mor och dotter lära sig om kärlek och tillit. Mannen som kunde tala med hästar av Nicholas Evans läste jag för många år sedan. Den är väl inte litterärt bland det bästa jag läst, men jag tyckte ändå att den var fantastisk. Detta är en bok som fick mig att både skrika av fasa och närmast yla av sorg.

I första delen av trilogin om Arn - Vägen till Jerusalem - av Jan Guillou växer gossen upp hos cisterciensermunkarna i Varnhems kloster. Här utbildas han i logik och kristen tro av fader Henri och i vapenlekar och ridning av en före detta tempelriddare. Gud har en storartad plan för Arn och i slutet av romanen kallar Gud honom till tjänstgöring i det heliga landet. Både i första delen och i de senare delarna av trilogin spelar hästarna en stor roll. Som en av få västerlänningar lär sig Arn arabiska och lyckas på detta sätt kommunicera med hästarna. Nåja, just detta kan man väl tycka vad man vill om. Relation till hästen Chamsin kommer att bereda Arn både stor glädje och enorm sorg. 

Przewalskis häst av Maja Lunde handlar om världens sista riktiga vildhästar, hästarna som målades i grottor i Frankrike för tusentals år sedan. Under 1880-talet reser den tyske tyske zoologen Mikhail till Mongoliet för att fånga in Przewalskis hästar och skicka dem till europeiska djurparker. Efter Sovjetunionens fall under 1990-talet leder den oerhört engagerade veterinären Karin arbetet med att försöka återintroducera de vilda hästarna till deras naturliga miljö på Mongoliets stäpper. Przewalskis häst är en lärorik, men framför allt smärtsam och sorglig läsning om människan, den varelse som tar sig rätten att göra åverkan på naturen som inte går att reparera.

Odyssé

Odysséen är kanske världens mest välkända berättelse om en hemresa med komplikationer och versionerna är många. Den ursprungliga versionen av Homeros (om det nu var han som skapade den) har jag läst för länge sedan och minns bara vagt. Senare versioner av berättelsen om Odysseus hemresa från Troja till den väntande hustrun på Ithaka bidrar alla med intressanta perspektiv. I makalösa Strändernas svall av Eyvind Johnson framträder en Odysseus som är mänsklig och plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan längtan efter hustrun och hemmet och oro inför hur han ska bli emottagen. I Penelopiaden av Margaret Atwood ligger fokus på Penelope, Odysseus hustru, som troget väntar på hans hemkomst under alla år han är ute på irrfärder. Penelope berättar om den stora ensamheten och om svårigheten att handskas med de oförskämda friarna, som belägrar ön. I Kirke av Madeline Miller träffar läsaren en ung kvinna, vars magiska krafter leder till att hon blir förvisad av fadern till ön Aiaje, där hon lever sitt liv i stor ensamhet. 

Stephen Fry är en av Englands mest populära skådespelare, författare och inläsare av ljudböcker. Han har tidigare skrivit ett flertal böcker med antika teman, översatta och utgivna på svenska finns sedan tidigare Mythos och i höst kommer även Troja att ges ut. Jag gissar att utgivningen av Odyssé innan Troja kan ha med en viss film att göra, och det går förvisso att läsa böckerna i oordning.   

Odyssé av Stephen Fry är en tämligen rak återberättelse av Homeros epos och handlar således om Odysseus längtan hem till Ithaka och prövningar av nymfer, cykloper och förorättade gudar på vägen. Handlingen är som väntat oerhört spännande och Odysseus som karaktär väcker läsarens medkänsla, måtte han ta sig hem! I Stephen Frys version är Odysseus en komplex person som gärna vill göra det rätta, men som ändå utan att tveka offrar sina besättningsmän för att klara sig själv. Han framställs också som en längtande make, samtidigt som han lyckas göra en hel del andra kvinnliga varelser med barn. Vidare är han listig och föredrar att lura sina motståndare framför regelrätt strid, exempelvis lurar han cykloperna genom att kalla sig för Ingen. Vid hemkomsten - om någon missat det så kommer han faktiskt till slut hem - blir dock striden mot friarna nödvändig, och så klart lyckosam. Förutom Odysseus resa innehåller Odyssé även berättelser om andra som deltog i striden om Troja, exempelvis skildras på olika sätt, och under olika tidsperioder, mordet på Agamemnon och Orestes hämnd. Andra händelser märker jag saknas i Odyssé, exempelvis hängningen av de tolv tjänarinnorna, som är central i Margaret Atwoods Penelopiaden. För mig oklart varför. 

Att läsa Odyssé är i mitt tycke stor underhållning, som läsare fnissar jag faktiskt en hel del och ofta låter jag mig charmeras av huvudpersonen. Texten är lättläst och humoristisk, samtidigt som den naturligtvis är fullspäckad av namn på hjältar, gudar och vidunder och därmed kräver en engagerad läsare. Texten innehåller även mängder av fotnoter, som nog är bäst att läsa i slutet av kapitlen för att undvika avbrott i handlingen. Sammantaget är Odyssé en underhållande och inlevelsefull berättelse om en man med hemlängtan, som råkar ut för allsköns utmaningar och äventyr på färden. Den rekommenderas till alla som har ett intresse för antikens berättelser!

ODYSSÉ
Författare: Stephen Fry
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Albert Bonniers (2026)

En smakbit ur Pizzeria Roma

Medan de flesta har semester passar jag på att avsluta en del saker på jobbet. I fredags var jag där och hämtade ett skåp och 9 kassar med böcker och pärmar. Undrar var jag ska förvara allt detta här hemma, det finns inte ens en centimeters utrymme i någon bokhylla. Nåja det löser sig väl ... Nu dags att delta i utmaningen En smakebit på söndag hos Mias bokhörna. 

Under fredag-lördag är det litteraturfestival på Mårbacka där bland annat Elin Persson kommer att medverka. Därför passar jag på att dela en smakbit ur inledningen av hennes underbara roman Pizzeria Roma. 

”MAGNUS VAKNAR AV dammarna som forsar. Klockan visar fem som han trodde. Han tar av locket på inhalatorn och vrider den ljusblå ratten tills han hör klicket. Han andas in, håller andan, reser sig ur sängen, öppnar upp fönstret på glänt, rättar till kuddarna, andas ut. Från korgstolen tar han jeansen, drar på sig dem. Han gör det stående med handen lutad mot väggen som stöd. Halar in huvudet i t-shirten med JB-loggan på bröstet. Tjocksockarna eftersom det fortfarande är frost om natten. Han ställer sig vid diskbänken. Trycker ut två ibuprofen i handen från kartan som alltid ligger där, intill disksvampen. Häller upp ett stort glas mjölk och tömmer det.”

Inte som ni

Naki är född och uppvuxen i Stockholmsförorten Farsta, där hon har vänner och känner att hon passar in. Hennes pappa har dock en dröm om att starta en restaurang, vilket leder till att familjen - pappa, mamma, Naki och hennes lillebror - flyttar till en mindre stad. Det är svårt för Naki att lämna bästa vännerna och oroligt inför att börja i ny skola. Men skolstarten funkar bra och Naki får genast en ny kompis, enda problemet är två killar i klassen som inte verkar schyssta. Tyvärr försämras situationen snart rejält. De båda killarna i klassen utsätter Naki för rasistisk mobbing och de lyckas - genom att ljuga om vad Naki sagt - få med sig resten av klassen, även Nakis nya kompisar. Hon blir helt ensam att försöka hantera en mkt svår situation. Naki vill inte vända sig till sina föräldrar eftersom hon vet att de kommer att reagera starkt och kanske förvärra situationen. Och när hon vänder sig till en lärare, möts hon av oförståelse och bagatellisering. Hur och var ska Naki hitta stöd så att hon kan stå upp för sig själv?

Boken beskriver på en smärtsamt inkännande sätt utsattheten och ensamheten hos den som är "annorlunda". Även de som inte har för avsikt att få Naki att känna sig utanför, skapar en sån situation genom att vilja känna på hennes hår, inte kunna säga hennes namn korrekt och genom okunniga frågor om Afrika. Dessutom har de vuxna - tyvärr realistiskt skildrat - svårt att känna igen, ta på allvar och bemöta rasism. Okunnigheten på svenska skolor är enorm, det vet jag tyvärr av egen erfarenhet både privat och i min arbete som skolpsykolog. 

Till boken finns en lärarhandledning och jag hoppas att många skolor väljer att köpa in klassuppsättningar av den här boken. Sammantaget är detta en oerhört aktuell och angelägen bok som kan vara en utgångspunkt för diskussioner om identitet, självkänsla, hur man bemöter varandra o s v. Min rekommendation är att man läser boken gemensamt i åk 5. Jag skulle också vilja rekommendera den här boken till varenda lärare, som har eller kanske kommer att ha, elever i sin klass med utomeuropeiskt utseende. Kunskapsnivån och förståelsen för den utbredda vardagsrasismen måste öka! 

Förutom att boken är angelägen och belyser en viktig fråga är den även oerhört välskriven och engagerande, jag läste ut den i ett nafs. Utifrån ett psykologiskt perspektiv skildras huvudpersonens tankar, känslor och beteenden på ett mycket träffsäkert sätt och boken är således givande läsning även för vuxna.

INTE SOM NI
Författare: Sheila Kalusumu
Förlag: Rabén & Sjögren (2026)

Stinas bästa vän

Stinas bästa vän, med undertiteln En hundägares glädje, sorg och förundran är författaren, poeten och samhällsdebattören Göran Greiders essäbok om vänskapen, förståelsen och kommunikationen mellan människa och hund. Författaren beskriver att han inledningsvis inte var en "hundmänniska" och han påminner mig om min svärmor som envist hävdade att hon inte tänkte mata, promenera eller sköta en ny hund om svärfar skaffade en. Ni kan väl gissa hur det gick för svärmor och valpen Lufsen också? Stinas bästa vän nominerades mycket välförtjänt till Augustpriset 2025.

Göran Greider relation till hundar förändrades mer än han väntat sig när hans fru och dotter skaffade springerspanieln Stina. Hundens villkorslösa kärlek och tillit ledde till en ömsesidig vänskapsrelation och, för författaren, ett nytt sätt att betrakta världen. Vissa delar av boken skildrar lyhört den känslomässiga erfarenheten av att vara en hunds bästa vän, medan andra delar reflekterar kring ojämlikheten i en relation som bygger på att den ene äger den andre. De avslutande delarna av boken skildrar sorgen och tomheten som uppstår när ett älskat djur dör. Sammantaget är boken en finstämd berättelse om vänskap och närmast en sorgterapibok över förlusten av en bästa vän. 

STINAS BÄSTA VÄN
Författare: Göran Greider
Förlag: Ordfront (2025)

National Gallery, London

En och en halv dag under Londonbesöket tillbringade jag på National Gallery. Jag var andlös och så berörd av upplevelsen att jag bara längtar tillbaka. Jag är (hittills) särskilt intresserad av renässans- och barockkonst, men såg även en del annat. Här kommer några bilder av de mest välkända konstverken.

The Virgin of the Rocks av Leonardo da Vinci, 1491–1508

The Entombment (or Christ being carried to his Tomb) av Michelangelo, 1500-01

Venus and Mars av Sandro Boticelli, 1485

The Arnolfini Portrait av Jan van Eyck, 1434

Self Portrait as Saint Catherine of Alexandria av Artemisia Gentileschi, 1615-17

The Supper at Emmaus av Michelangelo Merisi da Caravaggio, 1601

Self Portrait at the Age of 63 av Rembrandt, 1669

Farms near Auvers av Vincent van Gogh, 1890

The Water-Lily Pond av Claude Monet, 1899

Juloratoriet av Göran Tunström

Göran Tunström 1937-2000 är en av de stora i Värmland och han räknas som en av de viktigaste svenska författarna. Han tilldelades bland annat Stora Romanpriset, Nordiska Rådets Litteraturpris, Selma Lagerlöf-priset och Augustpriset. De flesta av hans romaner utspelar sig  i Sunne. Jag har svårt att i ord beskriva hur mycket Göran Tunström betyder för mig, hans texter berör alltid det djupt personliga och existentiella i tillvaron. 

Prästungen handlar om författarens uppväxt i Sunne, Värmland, mitt i världen och berättar om barndomens lekar, om faderns död och om längtan efter tillhörighet. Berömda män som varit i Sunne utspelar sig i slutet av sextiotalet i Sunne då den lilla staden får besök från månen. Detta är en helt underbar berättelse om det storslagna och det lilla livet. Även Tjuven utspelar sig delvis i Sunne, där Johan föds som Ida Pripps och Fredrik Jonson Löks trettonde barn. Magisk realism när den är som bäst. I Ökenbrevet möter läsaren en mänsklig Jesus, som älskar livet och som blir till i mötet med andra. Boken förmedlar ett oerhört stort hopp, en människokärlek som vida överstiger förnuftet och en upplevelse av att man kan "tro" på denne Jesus. 

Mest känd är författaren för romanen Juloratoriet, en makalös berättelse som även filmatiserats. Romanen är en oerhört gripande släktkrönika, vars handling utspelar sig över tre generationer i Sunne och på Nya Zeeland. I inledningen återvänder dirigenten Victor Udde, berättaren, till Sunne för att sätta upp Bachs Juloratorium. Därefter får läsaren ta del av både hans fars och farfars levnadshistorier genom olika dokument som t ex dagböcker och brev. När fadern Sidner var barn tvingades han bevittna den fruktansvärda olycka, som ledde till hans mor Solveigs död. Sidners far Aron tog förlusten av hustrun hårt, han klarade inte längre sköta familjens gård och tappade så småningom fästet i verkligheten. Även Sidner och systern Eva-Liisa påverkades naturligtvis starkt av moderns bortgång, en händelse som i hög grad kom att definiera deras liv. Sidner blev så småningom förälskad och fick ett barn med en kvinna, som inte ville att barnet skulle ha någon kontakt med sin pappa. Detta ledde till att Sidner tvingades tillbringa en tid på mentalsjukhus innan han gav sig iväg för att slutföra en resa hans pappa inlett många år tidigare. 

Romanen skildrar hur en ofattbar tragedi slår sönder en familj och hur sorgen leder till tystnad och verklighetsflykt. Författaren skildrar längtan och sorg på ett helt unikt sätt, texten har en genuin, ibland närmast barnslig, ton och ett svårmod som berör. Samtidigt finns här en varm, vardaglig humor och en makalös lek med ord. I alla Göran Tunströms - och i Selma Lagerlöfs - berättelser står kärleken i centrum och besitter en helande kraft. Göran Tunströms texter är på samma gång oerhört värmländska och universella, berättelserna skulle kunna utspela sig var som helst. Sammantaget är Juloratoriet en av de mest enastående böcker jag läst, den kan dessutom gärna lyssnas på i en uppläsning av författaren själv. 

JULORATORIET
Författare: Göran Tunström
Förlag: Albert Bonniers

Vaxbarnet

Olga Ravn är en av Danmarks mest hyllade författare. Hon debuterade 2012 med diktsamlingen Jag äter mig själv som ljung. Flera av hennes senare romaner har nominerats till internationella priser, bland annat Bookerpriset för Vaxbarnet. 

Vaxbarnet är en roman med verklighetsbakgrund som handlar om kvinnor som anklagas för häxkonster under 1600-talet. Den gavs ut i Danmark 2023 och fick lysande recensioner. Olga Ravn har även skrivit pjäsen Hex och gjort radioprogram samt arbetat med flera danska museer på temat. Olga Ravn blev invald i Danska Akademien 2020.

Den ogifta adelskvinnan Christenze Kruckow anklagas för trolldom, efter att ett spädbarn i hennes närhet dött, och tvingas fly till Jylland. Där ansluter hon sig till en grupp kvinnor, vars ledare Maren Kneppis närmast betraktas som helig. Rykten hinner dock ikapp Christenze, som inser att både hon och de som står henne nära riskerar att brännas på bål. Anklagelsen mot Christenze är att hon av vax tillverkat ett dockliknande barn med magiska krafter. Det är dessutom denna docka som är berättaren i boken.

Romanen bygger på ett dokumentärt material från häxprocesser på 1600-talet och skildrar skrämmande brutalt hur kvinnor dömdes till döden utan möjlighet att försvara sig. Sammantaget är Vaxbarnet en oändligt vacker text om historiska övergrepp på kvinnor, skriven i en tid när kvinnors rättigheter återigen börjar ifrågasättas. Romanen är inte helt lättläst, men värd att lägga tid och ansträngning på. 

VAXBARNET
Författare: Olga Ravn
Översättare: Johanne Lykke Naderehvandi
Förlag: Wahlström & Widstrand (2023)

Nätter utan mina bröder

V. V. Ganeshananthan är en amerikansk journalist och författare, med tamilskt ursprung. Arbetet med Nätter utan mina bröder beskrivs av förlaget ha tagit över tjugo år att färdigställa. Romanen tilldelades Women's Prize for Fiction, 2024.

Nätter utan mina bröder utspelar sig till stor del på Sri Lanka under 1980-talet. 16-åriga Sashi drömmer om att bli läkare och arbetar hårt med studierna för att nå sitt mål. Hennes dröm ödeläggs dock när ett mycket brutalt och blodigt inbördeskrig mellan singaleser och tamiler bryter ut. De närmaste åren dras både bästa vännen K och Sashis bröder in i rörelsen de tamilska tigrarna, som kämpar för en egen stat. Befolkningens lidande blir enormt när båda sidor utnyttjar civila i syfte att skapa rädsla och vinna segrar. Även Sashi blir indragen i konflikten och tvingas fatta beslut i omöjliga situationer.

Romanen skildrar detaljerat och realistiskt hur våldet sprider sig och moraliska gränser suddas ut, när människor i krigssituationer tvingas välja sida. Hur långt kan man välja utifrån egen övertygelse och hur mycket påverkas man av familjens och vänners ställningstagande? För Sashi blir valen kostsamma och till slut blir det omöjligt att stanna i landet. Nätter utan mina bröder är en roman jag läser med tungt hjärta, med många igenkännanden från berättelser patienter delade, när jag arbetade med traumatiserade flyktingar. Angelägen, intressant, fängslande och emellanåt plågsam läsning. 

NÄTTER UTAN MINA BRÖDER

Författare: V. V. Ganeshananthan

Översättare: Annika Sundberg

Förlag: Historiska Media (2025)

En smakbit ur Odyssé

Efter en vecka där jag först försmäktat i värmen och därefter närmast sköljts bort av hällregnet har vädergudarna nu äntligen lugnat ner sig så att jag kan delta i utmaningen En smakebit på söndag hos Mias bokhörna. 

I min bok Odyssé av Stephen Fry har dock inte varken vädergudarna eller de andra gudarna lugnat ner sig, här är det kalabalik och drama! 

Ingen var ivrigare att få komma hem än Odysseus från Ithaka. Athena såg honom gå ombord på sitt flaggskepp. Flottan han förde befäl över bestod av tolv skepp, vart och ett med en besättning på drygt fyrtio ithakier. Blev det vindstilla kunde man ta till årorna om så krävdes, men man hoppades förstås på förliga vindar. Efter vederbörliga böner och offergåvor skulle ithakierna genast lämna den fördömda kusten där skeppen legat uppdragna i tio långa år.

Öster om Eden

John Steinbeck, född 1902 i Salinas i Kalifornien, död 1968 i New York, var en realistisk och samhällskritisk författare som ofta skildrade den fattiga och utsatta befolkningens livsvillkor. Han tilldelades Nobelpriset 1962 "för hans på en gång realistiska och fantasifulla berättarkonst, utmärkt av medkännande humor och social skarpsyn". Till hans mest välkända texter hör bland annat Möss och människor samt Vredens druvor. 

Romanen Öster om Eden är en av min favoriter bland de nobelprisade böckerna och det är en roman jag läste redan i 20-årsåldern. Jag minns fortfarande tydligt de mycket speciella karaktärerna, som t ex den manipulativa Cathy och den kloke kinesen Li. Boken bygger på den bibliska berättelsen om Kain och Abel, d v s den handlar om gränslös syskonrivallitet. Det jag fastnade mest för som 20-åring var dock temat om människans fria vilja (timshel) och det jag lärde mig i den här romanen formade viktiga och varaktiga värderingar hos mig. I höst ska en ny dramatisering av berättelsen visas på Netflix, därför har jag nu återupptagit bekantskapen med familjerna Trask och Hamilton i Salinasdalen. 

Öster om Eden ett fängslande familjedrama som spänner över flera generationer under tiden för amerikanska inbördeskriget och fram till första världskrigets slut. Författaren utforskar ondska och godhet, gestaltar människans fria vilja (timshel) i relation till arv och miljö och skildrar barnets längtan efter och behov av villkorslös kärlek. Romanen är även en hisnande berättelse om kärlek och hat, om barns och kvinnors utsatthet, om fattigdom och främlingskap samt om nybyggaranda och kampen för ett gott liv. Bröderna Adam och Charles Trask växer upp med en sträng och dominant far som favoriserar Adam, vilket leder till en djup splittring mellan bröderna och ett oförsonligt hat hos Charles. När Adam gifter sig med den samvetslösa Cathy läggs grunden till kommande generationers öden.

Steinbeck beskriver sina miljöer så att man kan känna solens brännande hetta och kombinerar detta med kärva, trovärdiga dialoger. Språket är enkelt, orden väl valda att föra handlingen framåt och skapa förväntan hos läsaren. Personbeskrivningarna är genialiska, vissa karaktärer utmejslas nyanserat medan andra framstår som skisserade ytterligheter. Efter omläsningen av boken anser jag fortfarande att Öster om Eden är en av de allra bästa skildringarna av Amerika. Jag är dock inte blind för att den innehåller problematiska, tidstypiska drag av både rasism och misogyni. Läsning rekommenderas!

ÖSTER OM EDEN
Författare: John Steinbeck
Översättare: Nils Holmberg
Förlag: Albert Bonniers

Läsning pågår - En dag ska vi återvända

Dags att fortsätta med förberedelserna inför Litteraturfestivalen på Mårbacka genom att lyssna på En dag ska vi återvända - första delen i Gustaviasviten - av Carina Bergfeldt i uppläsning av Sarah Dawn Finer. 

Romanen skildrar den nedtystade svenska rollen i den transatlantiska slavhandeln och beskrivs som en: ”lika fängslande som lärorik bladvändare som stannar kvar i medvetandet långt efter att sista sidan är läst”. Handlingen utspelar sig således år 1790 när juristen Axel Banér, mot sin vilja, skickas på uppdrag till ön Saint-Barthélemy av självaste kung Gustav III. Ön är Sveriges slavkoloni i Västindien. Parallellt med berättelsen om Axel får läsaren även följa det unga paret Yaa och Kwame i Ashantiriket, som precis gift sig när de tillfångatas av slavhandlare och förs över havet till ett liv i slaveri. Hittills har jag lyssnat en dryg timme och är redan fängslad och berörd av handlingen.

Samlade verk

Lydia Sandgren, född 1987, är en psykologkollega och författare bosatt i Göteborg. Debutromanen från 2020 - Samlade verk - fick ett positivt mottagande hos både läsare och kritiker, samt tilldelades Augustpriset i den skönlitterära kategorin. I intervjuer ger författaren ett klokt och kunnigt intryck, enda anledningen till att jag inte läst vare sig debutromanen eller uppföljaren Artens överlevnad är deras omfång. Det spelar i princip ingen roll hur bra "tegelstenar" är, jag brukar i alla fall uppleva dem som pladdriga. Inför författarens besök på Litteraturfestivalen på Mårbacka har jag nu ändå så klart läst Samlade verk.

Samlade verk utspelar sig under flera tidsperioder; under 80- och 90-talet och i nutid. Handlingen i dåtid fokuserar på kärlek och vänskap, när huvudpersonen Martin träffar kärleken Cecilia och nära vännen och blivande konstnären Gustav Becker. Martin och Cecilia får senare två barn - Rakel och Elis - innan Cecilia oförklarligt lämnar familjen och spårlöst försvinner. I nutid lever Martin som ensamstående, han är en medelålders (närmar sig 50) man med havererade författardrömmar och arbete som förläggare. Dottern har flyttat hemifrån och studerar till psykolog, sonen bor fortfarande hemma men är måttligt intresserad av att umgås med sin pappa. När den numera kände konstnären Gustav Becker ska ha en stor utställning i Göteborg väcks många minnen, hans musa och favoritmotiv var ingen annan än Cecilia. Både Martin och barnen tvingas ånyo att konfronteras med hustruns/mammans försvinnande, samtidigt som det för första gången dyker upp ledtrådar till vad som hänt henne.

Min första reaktion bestod som väntat av en massa igenkännanden, jag pluggade till psykolog i Göteborg under 80- och 90-talet. I romanen skildras mängder av samtal kring Freuds teorier, psykoanalys generellt, filosofi och pretto-litteratur som jag hört många gånger. Eftersom jag aldrig var särskilt nöjd med utbildningen, eller kände mig hemmastadd i miljön, ledde alla igenkännanden till suckar över den intellektuella, ytliga tillgjordheten. Positivt överraskad blev jag dock över mitt eget engagemang i Martins och Rakels liv. Författaren lyckas verkligen skapa karaktärer som känns trovärdiga, både i de historiska avsnitten och i de samtida. Och förvånansvärt nog ville jag gärna ha lite mer när jag väl kom till slutet. Däremot önskar jag så klart att vissa intellektuella samtal hade uteslutits, eller kanske t o m att vissa delar av boken strukits. Sammantaget var Samlade verk definitivt bättre än jag förväntat mig, men den hade blivit ännu bättre som två eller tre separata böcker. Här finns ju gott om material!

SAMLADE VERK
Författare: Lydia Sandgren
Förlag: Albert Bonniers (2020)

Harry Potter - muséet

Förra veckan var vi i London och besökte bland annat Harry Potter-muséet, tillsammans med dottern och hennes kompis. Vi har varit där en gång tidigare, men för så många år sedan att dottern inte minns så mycket. Även den här gången var besöket fantastiskt för oss alla! 

Franska favoriter

Grattis Frankrike på Nationaldagen! Jag firar med ett inlägg om franska favoriter. 

Mannen som planterade träd av Jean Giono är en av mina stora favoriter. Berättelsen om den stoiske mannen som, närmast Gudalikt, ägnar sitt liv åt att få marken att blomstra är en helt underbar "saga" om vad en människa kan åstadkomma om hon arbetar oförtrutet. Utan att låta sig påverkas av de världskrig som äger rum i närheten fortsätter mannen som planterar träd med sitt värv och resultatet blir paradisiskt. Som läsare blir man varm ända in i hjärteroten av att läsa en berättelse som visar ett alternativ till den moderna människans hektiska, egocentriska liv.

Bonjour tristesse av Françoise Sagan handlar om ett sommarlov vid Rivieran. Här tillbringar den 17-åriga Cécile dagarna med att sola, bada och flirta med Cyril. Sedan modern dog har Cécile blivit faderns livskamrat. När en rival om fadern dyker upp fylls Cècile av ambivalenta känslor och hon utformar en intrikat och grym plan för att bli kvitt den nya kvinnan. Denna insiktsfulla och ärligt skärskådande roman skrev författaren vid 17 års ålder!

Såningmannen av Violette Ailhaud är en självbiografisk berättelse som utspelar sig i mitten av 1800-talet då en hel fransk by förlorar alla sina män. Ailhauds historia gestaltar starka kvinnor, kvinnor som kan överleva av egen kraft och kvinnor som både älskar och sörjer. Texten är poetisk, intensiv och sinnlig.

Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir är en vacker roman, som skildrar hur åldrandet tvingar fram nya sätt att förhålla sig till livet och kärleken. Förutom det äktenskapliga perspektivet skildrar författaren också situationen i Sovjetunionen på 60-talet - en smärtsam upplevelse för många av dåtidens tänkare.

Igelkottens elegans av Muriel Barbery handlar om två huvudpersoner och om hur deras liv flätas samman. Den ena är Renée Michel, en hyperbegåvad och beläst portvakt i ett fashionabelt Parishus. Den andra huvudpersonen är Paloma, en brådmogen 12-åring som bor i fastigheten. En stark vänskap mellan Renée och Paloma växer fram, en vänskap som blir mycket betydelsefull för dem båda.

Candide av Voltaire är en satirisk pikareskroman, utgiven första gången 1759. Den driver med tanken att vi lever i den bästa av världar och betonar att man endast kan nå framgång genom hårt arbete. Detta är en av upplysningens stora romaner, som innehåller kritik mot klassamhället och kyrkan. Dessutom är romanen hysteriskt rolig med sin groteska handling. 

Pawana av Le Clézio är en vacker, sorglig berättelse som på ett fint sätt speglar författarens stil och engagemang mot förstörelse och förtryck. Le Clézio kombinerar underskön prosa med skildringen av fullständigt vedervärdiga händelser. Under läsningen blir jag djupt bedrövad över människans förutbestämmelse att förgöra livets uppkomst.

Med livet framför sej av Émile Ajar handlar om en pojke och hans relation till en döende mor. Här blandas tragik med komiska inslag på ett hjärtskärande sätt och här gestaltas hur kärlek uppstår på platser man inte väntar sig att finna den. En livsbejakande bok om ett barns inneboende styrka och förmåga att tillgodogöra sig de kärlekssmulor som bjuds.

BIld av MichelV från Pixabay

Författarinnan

Christine Falkenland debuterade 1991 och kännetecknas av psykologisk fingertoppskänsla och stilsäkerhet. Författaren har tilldelats ett flertal priser, i synnerhet för romanen Öde, en makalöst bra uppväxtroman.

Den nya romanen Författarinnan är ett kammarspel - med en huvudperson och fyra bifigurer - som handlar om makt, erotik, skrivande och åldrande. Den något till åren komna författarinnan Yvonne tillbringar en tid tillsammans med fyra andra författare, en vistelse avsedd att fokusera på skrivande. Yvonne var som ung en hyllad författare, nu har hon dock inte gett ut något nytt på många år. I gruppen finns den vackra och lovande debutanten Rebecka, Yvonnes tidigare älskare Jovan, den romantiske poeten Pierre, som trånar efter Rebecka, samt den iakttagande Hektor. 

Christine Falkenland är suverän på att skapa oerhört laddade situationer, där alla karaktärer tvingas vara obehagligt ärliga eller oärliga om sina avsikter och drivkrafter. Det är emellanåt plågsamt att bevittna Yvonnes ensamhet, behov av bekräftelse, kamp mot det oundvikliga åldrandet och manipulativa beteende. Romanen är i grunden inte tematiskt riktigt i min smak, men den är skriven av en författare vars språkliga förmåga jag beundrar oerhört mycket. Här finns inte ett onödigt ord och en psykologisk träffsäkerhet som är lysande. Hon kan dessutom den psykoanalytiska jargongen utan och innan.

»Kärleken är autoerotisk«, sa jag. »Den har en narcissistisk struktur. Det är sig själv man älskar, den andra är det ideala jaget.«

»Herregud.« Jovan tog sig för pannan. »Så där ja, nu är hon i gång igen. Måste du prata som du skriver?«

»Kan du inte försöka säga saker på ett enkelt sätt? Du krånglar till det.« Rebecka pustade. »Det är så abstrakt.«

"Jag brukade ursäkta min avbrutna psykoanalys med att man ju aldrig blev färdig. När någon frågade om den hade hjälpt mig, svarade jag att den formade mig som författare. Men skrivandet blev ett försvar. Jag täckte över svåra minnen genom att beskriva något annat. Skrivandet var inte sublimering, utan ett upprepningstvång. Ett försök att bemästra det bortträngda, utan att genomtränga det."

Sammanfattningsvis är Författarinnan således språkligt elegant och psykologiskt insiktsfull läsning. 

FÖRFATTARINNAN

Författare: Christine Falkenland

Förlag: Wahlström & Widstrand (2025) 

En smakebit ur Land

Då var vi hemkomna från en Londonresa som innehöll extra allt, mer om detta kommer senare. Här kommer dagens smakbit, kolla gärna efter fler hos Mias bokhörna.

 

Jag läser Maggie O'Farrells nya roman Land och tänker att hon som författare utvecklas och faktiskt bara blir bättre och bättre. Handlingen i boken utspelar sig på Irland under sent 1800-tal, d v s under och strax efter den stora svälten, och kretsar kring kartläggaren Tomás och hans familj.

Nedanför stegen talar Tomás om vindriktning och att kartor är kolonialiseringsverktyg, fienderedskap som måste förstöras, och Liam instämmer med hög röst: Ja, far har så rätt.Tomás ser undrande på honom med ögon vidöppna och mörka som havsanemoner. ”Det står så klart för mig nu”, säger han till hunden eller kanske sin son, ”att jag inte kan begripa hur jag inte kunde se det tidigare. Det här är ett land som lockat våg efter våg av erövrare, sådana som vill besätta och förslava, men först nu ser jag hur vi kan stå emot. Att kartlägga är att ta makten. Vi kan rita om själva landet, marken vi går på, dokumentera hur det verkligen är, hur det var, hur det ska bli. Vi ska inte använda deras namn, deras godsgränser, deras bosättningsgränser, deras förläggningar – de ska raderas ut. Landets själ, dess kärna, marken är just precis …”

Eufori

Elin Cullhed tilldelades Augustpriset 2021 i den skönlitterära klassen för Eufori med motiveringen: På livsbejakande och rasande prosa skildras hur ett poetiskt geni brottas med en hemmafrutillvaro där drömmar och desperation föder varandra. Med Eufori tar en författarikon plats i vår tid – i textens bultande hjärta får läsaren också syn på sig själv”.

Eufori är en litterär fantasi om Sylvia Plaths sista år i livet. Romanen och huvudpersonens känsloläge kränger vilt åt alla håll och kanter, här skildras kärlek, svartsjuka, längtan att skriva och avund i halsbrytande fart. Ett centralt tema är de olika krav som uppstår på män respektive kvinnor i samband med föräldrablivandet, samt hur dessa påverkar mammor och pappor så enormt olika.  

"Jag har varit så jävla mycket mamma”, sa jag. ”Jag har varit mammamonstret, jag har varit mamma där Ted har brustit i sitt faderskap, jag har burit barnen i mitt inre, jag har släpat runt på dem tills mina armar storknat, jag har försakat mitt skrivande, ja, allt! Allt har jag gjort för dem.”

"Ted var glömd nu, han var bortsvept som en bit tång på strandremsan. Uppsvept i havet. Det var jag som var havet. Jag var vågorna. Han hade bara glömt det. Jag var framtiden. Jag hade den i mitt bröst. Jag var tiden, jag var livet självt, jag var urmodern, det var jag som tog hand om barnen."

Texten är känslomässigt utmanande att läsa och skildrar en inre kamp mellan melankoli och grandiositet, två sidor av ett och samma mynt. Oftast upplever jag huvudpersonen som psykologiskt trovärdig och intressant, emellanåt blir jag rätt trött på hennes tirader. Hur lik eller olik Sylvia Plath hon verkligen är kan jag inte bedöma, men sammantaget innehåller Eufori ett mycket läsvärt porträtt av en kvinna i konflikt med sig själv. 

EUFORI
Författare: Elin Cullhed
Förlag: Wahlström & Widstrand (2021)

Berätta allt

Elizabeth Strout, född i Portland, Maine, USA, har tilldelats flera litterära priser och är högt älskad bland läsare. Pulizerprisade genombrottsromanen Olive Kitteridge blev även en populär miniserie på HBO. Elizabeth Strout skriver lyhörda, lågmälda och osentimentala romaner om familjerelationer och om människor som lever i utsatthet eller ensamhet. Hennes svit om Lucy Barton består av fem böcker - Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Åh William!, Lucy vid havet och Berätta allt. Jag älskar dem alla!

Handlingen i Berätta allt utspelar sig i småstaden Crosby i Maine, dit Lucy och William flyttade under pandemin, och kretsar kring advokaten Bob Burgess och den pensionerade matteläraren Olive Kitteridge. Det mesta i den lilla staden går sin gilla gång, utan större dramatik, tills en äldre kvinna i trakten försvinner. Hennes udda son misstänks för mord och anlitar Bob Burgess som advokat. Bob och Lucy har blivit nära vänner och samtalar under långa promenader om sina liv, om allt som blev och allt som kunde blivit. Lucy lär även känna Olive Kitteridge, som numera bor på ett seniorboende och gärna tar emot besök. Lucy och Olive utvecklar en mycket speciell form av vänskap som bygger på att de berättar historier för varandra, historier om livet. 

"Det var den här historien som Lucy hade berättat: Lucys kärlekshistoria med Bob Burgess, som aldrig hade blivit verklighet. Den biten som fick Lucy och Olive att gråta var när  Lucy berättade om när hon träffade Bob när han hade klippt sig, och att Lucy älskade honom ännu mer så fort hon fick syn på honom. "Han såg så oskuldsfull ut, Olive, han såg ut som ett barn, och det tog bara kål på mig. Jag ville ta honom i famnen och säga: Bob! Du är du! Men i exakt det ögonblicket gick det på något sätt upp för mig: Vi kommer aldrig att rymma tillsammans, för du är Bob."

Liksom i de tidigare böckerna om Lucy fokuserar även den senaste/sista romanen på relationer av olika slag. Berättelser om olika karaktärer flödar fram över sidorna, med mängder av mer eller mindre udda detaljer och unika levnadsöden. Med enkla vardagsskildringar, torr humor samt kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Det är makalöst bra. 

BERÄTTA ALLT
Författare: Elizabeth Strout
Översättare: Helena Hansson
Förlag: Brombergs (2025)

Läsning pågår - Odyssé

Det finns många versioner av berättelsen om Odysseus hemresa från Troja till den väntande hustrun på Ithaka och alla bidrar de med intressanta perspektiv. I makalösa Strändernas svall av Eyvind Johnson framträder en Odysseus som är mänsklig och plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan längtan efter hustrun och hemmet och oro inför hur han ska bli emottagen. Romanen är en allmängiltig, tidlös berättelse om människans svårigheter att hantera sin fria vilja, benägenheten till onödig grymhet och ånger. Odysseus drömmer om ett liv i fred, en önskan som går stick i stäv med gudarnas planer. Framtiden tycks vara förutbestämd, människans lott är att leva det liv gudarna stakat ut.

I Penelopiaden av Margaret Atwood ligger fokus på Penelope, Odysseus hustru, som troget väntar på hans hemkomst under alla år han är ute på irrfärder. Penelope berättar om den stora ensamheten och om svårigheten att handskas med de oförskämda friarna, som belägrar ön i väntan på att hon ska välja någon av dem som ersättare, då Odysseus hemkomst dröjer. Penelopiaden är en skicklig gestaltning av kvinnans situation både under antiken och i samtiden. 

Kirke är den första häxan i litteraturen. Hon omnämns av Homeros i Odysséen, där hon gestaltas som en häxliknande gudinna som förför Odysseus på hans hemväg från kriget i Troja. I Kirke av Madeline Miller träffar läsaren en ung kvinna, vars magiska krafter leder till att hon blir förvisad av fadern till ön Aiaje, där hon lever sitt liv i stor ensamhet. Kirke ägnar tiden åt att lära sig mer om naturen och om sina krafter. Då och då lägger ett skepp till, och så småningom anländer Odysseus och hans besättning. Den psykologiska gestaltningen av Kirke, Odysseus och andra karaktärer i den antika gudavärlden gör romanen mycket läsvärd.

Odyssé av Stephen Fry läses för närvarande, den tycks hittills vara en tämligen rak återberättelse av Homeros epos och handlar således om Odysseus längtan hem till Ithaka och prövningar av nymfer, cykloper och förorättade gudar på vägen. Handlingen är som väntat spännande och Odysseus som karaktär väcker läsarens medkänsla, måtte han ta sig hem! Fotnoterna är nog bäst att läsa i slutet för att undvika en massa avbrott i handlingen. 

Tallums sång

Lina Schollin Ask, född 1977, arbetar till vardags som barnläkare och debuterade 2019 som författare med den självbiografiska Klättra så högt du vill för du är ju ändå redan död. Tallums sång är hennes debutroman. På förlaget kan man läsa att författarens skrivande om sorg bottnar i egna erfarenheter av att ha förlorat ett barn. Måhända kan man säga att författarens upplevelser avspeglas i hennes skrivande, i vilket fall upplever jag som läsare texten som oerhört varm och genuin. Boken har väckt intresse även utanför Sverige och spås en lysande framtid.

På Skogskyrkogården i Stockholm träffas av en slump tre människor precis när de behöver varandra som mest. Gunnar har mist sin hustru sedan många år, och står inte längre ut med att vistas i deras gemensamma hem. Klara är gravid när hon förlorar barnets far och dessutom får vetskap om hans svek. David bär på hemligheter och kämpar för att hålla sin ångest i schack med olika kontrollbeteenden. Han har nu äntligen fått sitt allra första jobb - på Skogskyrkogårdens förvaltning. Bland gravarna möts de tre, dricker lite kaffe, samtalar med varandra, och - på sikt - läker. 

Tallums sång är finstämd, ganska långsamt berättad och oväntat lättsam med tanke på innehållet. Författaren handskas varsamt med det tunga temat, väjer inte för det smärtsamma, men förmedlar samtidigt hopp om att läkning och försoning är möjlig. Sammantaget är Tallums sång en ömsint berättelse om sorg, omtanke och människans inneboende styrka. En blivande internationell storsäljare, som även skulle lämpa sig för filmduken! 

TALLUMS SÅNG

Författare: Lina Schollin Ask

Förlag: Albert Bonniers (2026)

Long Island

Colm Tóibín, född 1955, räknas som en av Irlands mest framstående samtida författare. Han är även en av min favoritförfattare och jag skulle gärna se honom som en framtida Nobelpristagare. Med små medel och strikt återhållsamhet fångar han läsarens intresse och håller det i ett järngrepp ända till sista punkten. Texterna är en lovsång till långsamheten, samtidigt som författaren alltid kryddar skildringarna med lite oväntade element. Framför allt är hans kvinnoskildringar makalösa, jag har sedan tidigare läst och hyllat Marias testamente, Namnens hus, En lång vinter,  Nora Webster och Brooklyn.

I Brooklyn fick yngsta systern Eilis möjlighet att emigrera till USA för att få bättre framtidsutsikter. Efter en tuff inledande tid i det nya landet fann sig Eilis tillrätta, träffade en trevlig pojke av italienskt ursprung och gifte sig. 

Long Island är en fristående uppföljare till Brooklyn och utspelar sig c:a tjugo år senare, d v s på 1970-talet. Eilis lever ett stillsamt liv i Lindenhurst, Long Island tillsammans med maken Tony Fiorello, deras två barn samt - i grannskapet - Tonys föräldrar, hans syskon och deras familjer. En dag ringer en man på dörren och informerar Eilis om att Tony bedragit henne och gjort sin älskarinna gravid. Mannen - tillika älskarinnans make - meddelar att barnet kommer att lämnas till Tony så fort det är fött. Eilis värld rämnar och hon väljer att återvända hem till Irland för att hitta ett sätt att hantera situationen. I hemlandet återuppväcks oväntade känslor, hemligheter kommer i dagen och komplicerade relationer inleds/återupptas. 

Long Island påminner om de lågmälda kvinnoporträtt jag tidigare läst av författaren och lever därmed upp till mina högt ställda förväntningar. Här saknas inte omvälvande händelser, men fokus ligger snarare på finstämd gestaltning av Eilis inre liv, än på yttre dramatik. Återigen står Eilis inför val som medför oanade konsekvenser både för henne själv och andra. I förbifarten skymtar Nora Webster förbi och bidrar med en upplevelse av igenkännande och sammanhang. Sammantaget är Long Island stillsamt fängslande med karaktärer som engagerar. Kommer en tredje del?! Hoppas!

LONG ISLAND
Författare: Colm Tóibín
Översättare: Erik Andersson
Förlag: Norstedts (2024)

En smakbit ur Juloratoriet

Sommaren forsar fram i alldeles för hög fart, jag försöker stanna upp och njuta av ledigheten! Här kommer dagens smakbit, kolla gärna efter fler hos Mias bokhörna. 

Nyligen läste jag om en älskad värmlandsklassiker - Juloratoriet av Göran Tunström. Romanen är en helt underbar och oerhört gripande släktkrönika, vars handling utspelar sig över tre generationer i Sunne och på Nya Zealand. Berättelsen skildrar hur en ofattbar tragedi slår sönder en familj och hur sorgen leder till tystnad och verklighetsflykt. Juloratoriet är en av de vackraste, mest berörande berättelser jag läst, den kan dessutom gärna lyssnas på i en uppläsning av författaren själv. 

"Samtidigt som jag tog mina vuxensteg var jag, med en annan del av mig, tre år. Den hand som var sluten kring portföljen, höll samtidigt i min mors hand, pekade på en glasstrut, slog sig fri ur ett slagsmål i Grekland, följde ett partiturs ljuvligheter. Varje handling i det förflutna avlade tusen andra möjligheter, rännilade sig vidare mot sina egna framtider. Och de fortsätter, fler och fler i medvetandets vildmarker, skuggor som jagar en och blir jagade. Det är aldrig stilla."