Det underjordiska biblioteket

Hanna Nordenhök debuterade som poet men har kanske mest uppmärksammats för sina mörka, suggestiva romaner. Hon har tilldelats flera utmärkelser för sitt författarskap, bland annat Sveriges Radios romanpris, Stina Aronsons pris och Göteborgs-Postens litteraturpris. Jag har tidigare läst romanen Det vita huset i Simpang från 2013, en fängslande roman om kolonisation, makt och flykt in i egna världar. Jag uppskattade bland annat kontrasten mellan ett vackert, lite sprött språk och en mörk, våldsam handling.

Det underjordiska biblioteket handlar om en kvinna som vandrar genom ett ödsligt landskap med målet att uppfylla ett löfte till sin far. En katastrof har inträffat, en dödlig pandemi har spridit sig och större delen av befolkningen har avlidit. Ett kännetecken på virusets (?) framfart är de sotfärgade spindelnät som breder ut sig på de drabbades kroppar. Under vandringen tar kvinnan, något motvilligt, hand om två barn som förlorat sina föräldrar, trots att detta försvårar hennes egen resa. En tid har hon även sällskap av en annan kvinna. De vandrar tillsammans på farofyllda vägar med målet att finna vatten, undvika smitta och hitta hem till tryggheten, pappan, barndomens underjordiska bibliotek.  

Romanen är skriven i omvänd kronologisk ordning och inleds med att kvinnan når fram till sitt forna hem och uppfyller löftet till fadern. Därefter får läsaren ta del av händelserna på resan hem. Huvudpersonen benämns inte vid namn förrän i slutet av boken och övriga kallas endast "pojken", "flickan" och "den andra" (kvinnan). Överlag finns inte utrymme för relationer och närhet i katastrofens centrum, allt handlar om överlevnad. Färden hem är fylld av faror, alla samhällsinstanser har kollapsat, man kan bara lita på sig själv. Katastrofen lockar fram både det sämsta och det bästa hos människan, man måste alltid vara på sin vakt.

"Kraftlös regnbåge över himlen. En bit bort låg en stor plastpåse i det sanka gräset, med ett femtiotal mobiltelefoner inuti, alla urladdade, de tycktes tappade där i brådska. Kvinnan gick fram och petade lite bland påsens innehåll med foten. Obsidiansvarta displayer tömda på det myller av information som så nyss dikterat i det närmaste all verklighet, på ett ögonblick försvunnet. Hon såg sig om i landskapet igen. Rå och renspolad värld."

Det underjordiska biblioteket är en kort roman, som jag läste snabbt, med andan i halsen och tryck över bröstet. Det är en roman att drabbas av. Jag har sett andra jämföra med Vägen av Cormac McCarthy och jag håller med om att här finns en hel del likheter. Båda romanerna skildrar fruktansvärda händelser på ett oerhört engagerande och osentimentalt sätt. Texten i Det underjordiska biblioteket är poetisk och rytmisk samtidigt som romanen inte innehåller ett enda onödigt ord. Det fyller mig med beundran.

DET UNDERJORDISKA BIBLIOTEKET
Författare: Hanna Nordenhök
Förlag: Wahlström & Widstrand (2026)

Kärnveden, del 3 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren emottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden. Livet kompliceras när Siv blir förälskad i och gravid med skogssamen Nila. Hon gifter sig med skogshuggaren John utan att berätta att hon är gravid. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

I Blekjorden får läsaren återigen följa Siv, hennes make och sonen Nils. Livet som hemmafru är ensamt och när tillfälle ges återgår Siv till sitt arbete som kocka i timmerkojan. Den här gången har hon dessutom i uppdrag att lära upp den unga Märta i yrket. Sivs yngre bror Rune arbetar också som skogshuggare och så småningom återser Siv även ungdomskärleken Nila. Sonen Nils har det inte lätt med kompisar, han utsätts dagligen för slag, spott och spe av jämnåriga plågoandar. I nutiden återser vi Eva, som visar sig vara barnbarn till Siv och Nila och således dotter till Nils. Eva har ärvt skog i hemtrakten och börjar träffa sin ungdomskärlek Mattias. Mattias är pappa till Fanny, en av de mest engagerade miljöaktivisterna från Hjortronmyren. Evas son Vilgot och Fanny blir genast vänner utifrån gemensamma intressen, men under ytan skaver dolda händelser.

I Kärnveden har Nils vuxit upp och studerar i Uppsala. Han besöker barndomshemmet under somrarna och umgås en del med en tidigare skolkamrat Ingrid. Även Lasse, Nils gamle plågoande, slår sina lovar runt Ingrid. Timmerkojorna är nu historia, men Siv och några andra kvinnor i byn hittar nya sätt att förse skogsarbetarna med mat. I skogen har man börjar använda bekämpningsmedlet hormoslyr, vilket Nils tidigt varnar för. I nutiden blir Eva alltmer engagerad i skötseln av sin skog. Hennes pappa Nils försvann spårlöst när hon var liten, och när en människa hittas begravd i skogen misstänker Eva att det kan vara hennes pappa. Sakta med säkert avslöjas de gamla hemligheter och konflikter som präglat Evas uppväxt. 

Hela sviten om Timmerfolk skildrar vanliga människors vardag på ett ganska stillsamt sätt. Trots detta visar det sig att historien gömmer omvälvande händelser och mängder av hemligheter. Kombinationen mellan det vardagliga och det dramatiska väcker ett starkt engagemang som följer läsaren till sista punkten. En av romanens styrkor är skildringen av kvinnornas roll i skogsbruket, både historiskt och i nutid. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras i mitt tycke nyanserat och väcker intresse hos mig som läsare att försöka förstå mer. Böckerna rekommenderas varmt!

KÄRNVEDEN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

Läsning pågår - Sommaren 1986

Jag tyckte mycket om John Ajvide Lindqvists roman Sommaren 1985 och jag gillade dessutom filmatiseringen av boken: Svärtan. Så jag kastar mig över Sommaren 1986: Lovisa och Melinda och fängslas genast av två flickor som har mycket att fundera över under Tjernobylsommaren. 

Blekjorden, del 2 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren emottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden. Livet kompliceras när Siv blir förälskad i och gravid med skogssamen Nila. Hon gifter sig med skogshuggaren John utan att berätta att hon är gravid. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

I Blekjorden får läsaren återigen följa Siv, hennes make och sonen Nils. Livet som hemmafru är ensamt och när tillfälle ges återgår Siv till sitt arbete som kocka i timmerkojan. Den här gången har hon dessutom i uppdrag att lära upp den unga Märta i yrket. Sivs yngre bror Rune arbetar också som skogshuggare och så småningom återser Siv även ungdomskärleken Nila. Sonen Nils har det inte lätt med kompisar, han utsätts dagligen för slag, spott och spe av jämnåriga plågoandar. I nutiden återser vi Eva, som visar sig vara barnbarn till Siv och Nila och således dotter till Nils. Eva har ärvt skog i hemtrakten och börjar träffa sin ungdomskärlek Mattias. Mattias är pappa till Fanny, en av de mest engagerade miljöaktivisterna från Hjortronmyren. Evas son Vilgot och Fanny blir genast vänner utifrån gemensamma intressen, men under ytan skaver dolda händelser.

Liksom i första boken är handlingen engagerande och huvudpersonerna nyanserat tecknade. Många av karaktärerna bär på hemligheter och utgången känns ofta oviss. Författaren lyfter fram kvinnornas roll i skogsbruket både historiskt och i samtiden och skildrar deras drömmar och olika vägval. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras ingående och väcker intresse hos mig som läsare. Jag ser fram emot att genast fortsätta läsa nästa del - Kärnveden. 

BLEKJORDEN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

Läsning pågår - Det underjordiska biblioteket

Jag läste Vägen av Cormac McCarthy för mer än 15 år sedan och minns fortfarande hur oerhört berörd jag blev av den. Det underjordiska biblioteket av Hanna Nordenhök väcker omedelbart samma fysiska reaktioner, samma tryck över bröstet och andnöd. Att läsa Det underjordiska biblioteket kommer således att vara påfrestande, men samtidigt noterar jag omedelbart även njutningen i att läsa en så rytmisk, poetisk prosa.

Hjortronmyren, del 1 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren mottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden i en liten timmerkoja. Det självständiga livet i timmerkojan visar sig dock passa Siv bättre än hon vågar hoppats, men kompliceras av att varma känslor växer fram mellan Siv och skogssamen Nila. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

En av romanens styrkor är skildringen av den unga flickan Sivs uppväxt och den oväntade vägen till både självständighet och himlastormande förälskelse. Författaren lyfter fram kvinnornas roll i skogsbruket både historiskt och i nutid på ett mycket engagerande sätt. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras nyanserat och väcker intresse hos mig som läsare. Jag ser fram emot att genast fortsätta läsa nästa del - Blekjorden. 

HJORTRONMYREN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

Mjölkharen

Det är inte ofta jag väljer bok utifrån omslaget, men med Mjölkharen gjorde jag faktiskt det. Omslagsbilden är mycket udda och jag förväntade mig därför en mycket speciell bok. Och visst fanns det nog mycket gåtfullhet och obskyra ting i boken att göra mig nöjd. Författaren Tina Norin arbetar som pressekreterare inom Västra Götalandsregionen och hon debuterade med Mjölkharen 2025. Romanen fick ett mycket positivt mottagande av läsarna. 

Mjölkharen utspelar sig växelvis under olika tidsperioder - 1910-tal, 1970-tal samt nutid - och centreras kring en berömd och försvunnen tavla. I bokens nutid städar syskonen Vendela och Johan ur familjens släktgård efter att deras mor drabbats av en stroke. När de hittar dagböcker och brev framträder en ny bild av deras berömda mormor, konstnären Astrid Sterner, vars allra mest välkända verk Mjölkharen mystiskt försvann i en konstkupp mot Göteborgs konstmuseum 1978. Under 1910-talet bodde Astrid och hennes väninna Viola i Paris, där de levde ett bohemiskt konstnärsliv och studerade för Henri Matisse. De gamla breven och dagböckerna, skrivna av Viola, avslöjar en bild av en festglad Astrid och en ambitiöst målande Viola och allteftersom avtäcks en historia fylld av lögner, hemligheter och svek.

Sammantaget är Mjölkharen en engagerande, lättläst historisk spänningsroman, som dessutom innehåller intressanta miljöskildringar, komplexa karaktärer och nog mycket oförutsägbarhet att locka till läsning.

MJÖLKHAREN

Författare: Tina Norin

Förlag: Piratförlaget (2025)

Skönheten

Inger Edelfeldt har sedan debuten 1977 gett ut ett 40-tal titlar och tilldelats flera litterära utmärkelser, inklusive Selma Lagerlöfs litteraturpris. I motiveringen till det priset betonas författarens mångsidighet, stilbildande insatser samt känsla för det andliga i människotillvaron. Jag har tidigare läst flera romaner av Inger Edelfeldt, den mest minnesvärda är utan tvekan Kamalas bok från 1986. Läs gärna mer om en mycket intressant författarskap på Litteraturbanken.

Huvudpersonen i Skönheten - Laura, 59 år - återser av en slump den snygge, och åtta år yngre, Bertil när han är frånskild, sliten och nedstämd. De inleder hastigt en relation och flyttar så småningom ihop, trots att närhet och djup saknas i förhållandet. Laura har ett tämligen ensidigt och överdrivet fokus på det visuella och faller omedelbart för Bertils utseende. Även i övriga delar av livet är hon upptagen av skönhet; hon är intresserad av vacker konst och snygg inredning. Hemmet är angeläget att kunna visa upp och även Bertil hanteras emellanåt som ett utställningsexemplar. Åren går och medför att både Lauras självkänsla och relationen till Bertil försämras. Rynkorna blir djupare och Bertil blir alltmer distanserad, till slut blir situationen ohållbar. 

Romanen har undertiteln "Förvandlingsroman" och parallellt med Lauras eget fysiska förfall ägnar hon sig åt att översätta Ted Hughes tolkning av Ovidius Metamorfoser. Temamässigt finns likheter mellan Skönheten och Christine Falkenlands roman Författarinnan, i dem båda skildras äldre kvinnors svårigheter att hantera åldrandets ofrånkomliga och plågsamma förändringar. Hos en mindre skicklig författar(inna) hade resultatet kunnat bli ensidigt och dystert, men i Inger Edelfeldts intelligenta och exakta prosa sprakar det av elegant leklust, vassa formuleringar och härlig ironi.  

SKÖNHETEN
Författare: Inger Edelfeldt
Förlag: Norstedts (2026)

En annan doktor Glas

Malin Lindroth, författare och dramatiker, debuterade 1985 med diktsamlingen Lära gå. 2018 fick hon sitt stora genombrott med Nuckan - boken om den heterosexuella kvinnan som aldrig hittade någon att bilda par med. Nuckan fick även en uppföljare i Nuckans hjärtespalt 2022. Malin Lindroths verk har satts upp på scenen och hon har både blivit hyllad av kritiker och belönats med priser. 

En annan doktor Glas handlar naturligtvis på sitt sätt om DEN doktor Glas och utspelar sig i Stockholm under 1910-talet. Varje morgon sitter en kvinna i dagrummet på Långbro sinnessjukhus och väntar på att bli hämtad. För en medpatient, tillika skvallerjournalist, berättar kvinnan att hon väntar på sin make - den berömde författaren Hjalmar Söderberg. Men han kommer aldrig. När skvallerjournalisten skrivs ut söker hon upp Hjalmar Söderberg i jakt på en saftig story. Med tiden tycks dock både kvinnans väsen och handlingen skruva på sig. Kvinnan flyttar in i Hjalmar Söderbergs hustru Märtas rum och börjar febrilt söka efter den verkliga personen bakom doktor Glas. 

Malin Lindroths omskrivning av Doktor Glas innebär ett helt nytt sätt att koppla ihop romanen och romanfiguren Doktor Glas med Hjalmar Söderbergs person och levnadsomständigheter. Det är helt enkelt ett genialiskt grepp att föra in så välkända figurer/personer i en roman, som ytterst handlar om kvinnors utsatthet. Vem är det egentligen som måste tillåtas att skära bort vems ruttna kött? för att använda Tyko Glas egna ord. Som läsare blir man inledningsvis förvirrad över handlingen och därefter förtvivlad över Märtas maktlöshet. Sammantaget är detta en galet bra roman som fångar läsaren i en klaustrofobisk bubbla av tvivel. 

EN ANNAN DOKTOR GLAS

Författare: Malin Lindroth

Förlag: Norstedts (2025)

En dag ska vi återvända

Carina Bergfeldt är journalist, författare och programledare. Hon har bland annat arbetat på Aftonbladet, varit SVT:s USA-korrespondent och hft en talkshow på SVT. Carina Bergfeldt debuterade som författare 2012 och har skrivit ett flertal spänningsromaner och reportageböcker. 2012 tilldelades hon Stora journalistpriset i kategorin "Årets berättare". Den historiska romanen En dag ska vi återvända är den första delen i den planerade "Gustaviasviten". 

En dag ska vi återvända skildrar den nedtystade svenska rollen i den transatlantiska slavhandeln. Handlingen utspelar sig således år 1790 när juristen Axel Banér, mot sin vilja, skickas på uppdrag till ön Saint-Barthélemy av självaste kung Gustav III. Ön är Sveriges slavkoloni i Västindien. Parallellt med berättelsen om Axel och hans hustru Malva, får läsaren även följa det unga paret Yaa och Kwame i Ashantiriket. De har precis gift sig när de tillfångatas av slavhandlare och förs över havet till ett liv i slaveri. Redan under resan drabbas Axel och Malva av en tragedi, som kommer att påverka deras relation framöver. Resan för Yaa och Kwame är oerhört traumatisk, de är fastkedjade, svälter och reser med besättningsmän som inte sett kvinnor på lång tid. Skräcken, sorgen och förnedringen är total. 

Romanen berättas växelvis ur fyra olika perspektiv, där läsaren får följa de olika huvudpersonerna. Detta medför att man som läsare får ta del av samma eller liknande händelser ur flera perspektiv, vilket fördjupar förståelsen och läsupplevelsen. Handlingen är som förväntat oerhört brutal samtidigt som den verkligen engagerar läsaren, karaktärerna känns kanske något "moderna", men väcker intresse och medkänsla. Särskilt intressant - om är vedervärdigt - är att enbart romanens fyra huvudpersoner är fiktiva, allt annat, inklusive exempelvis olika fall och domar, är historiskt korrekt. Författaren ägnade många år åt research och har haft samarbete med afrosvenskar för att gestalta alla delar så rättvisande och inlevelsefullt som möjligt. Texten är rappt skriven och sammantaget är romanen en riktig bladvändare. Jag ser fram emot fortsättningen!

EN DAG SKA VI ÅTERVÄNDA

Författare: Carina Bergfeldt

Förlag: Bookmark (2026)

Läsning pågår - Skönheten

Jag har läst flera böcker av Inger Edelfeldt tidigare, men den enda jag riktigt minns är Kamalas bok. Den var fantastisk! Läser nu Skönheten som handlar om en äldre kvinna och hennes förmåga - eller oförmåga - att handskas med det synliga resultatet av tidens gång. Ett bländande, exakt språk!

Litteraturfestivalen på Mårbacka

Under fredag och lördag har jag varit på Litteraturfestivalen på Mårbacka och njutit av härliga samtal, trevliga möten och en underbar miljö. Mårbacka är naturligtvis en av de vackraste platser i världen och alltid värd ett besök. Tyvärr hade jag inte möjlighet att gå på, eller skriva om, alla programinslag, men här kommer lite tankar kring några av dem.

Faiaz Dowlatzai och Ellen Persson samtalade om sina böcker, och om livet, så att varenda människa i publiken blev berörd. Av Faiaz Dowlatzai har getts ut ett flertal noveller och romaner, på Ordfront  Gosale – Tre idioters äventyr, en uppväxtskildring som handlar om tre pojkar som lämnar ett afghanskt strikt samhälle och efter år på flykt slutligen hamnar i Sverige, samt Hassan: Blattejäveln en berättelse om en ung afghansk flykting som möter mycket misstro i det nya landet. Elin Persson debuterade med den hyllade och prisade ungdomsromanen De afghanska sönerna. Hennes första vuxenroman var uppväxtskildringen Sommaren, och 2025 utkom den fantastiska Pizzeria Roma (recension finns här).

Författaren och akademiledamoten Steve Sem-Sandberg tilldelas Selma Lagerlöfs Litteraturpris 2024 med motiveringen: "För att han i existentiellt mättade och mångtydiga romaner gestaltar människans motsägelsefullhet". Just människans motsägelsefullhet belystes i ett djuplodande samtal mellan Steve Sem-Sandberg och kulturjournalisten, tillika en av festivalens grundare, Yvonne Ihmels. Genomgången av Sem-Sandbergs författarskap ledde till att jag febrilt skrev ner titlar att lägga till på läslistan, allra högst hamnade romanen Theres - en slags collage-roman om Ulrike Meinhof. Författarens senaste roman - De heligas stad - har jag läst och skrivit om här. 

Marjaneh Bakhtiari har iranskt ursprung och hennes romaner handlar ofta om iranska familjer i Sverige. Hon skriver ofta med en blandning av allvar och humor som gör det lätt för läsaren att ta till sig hennes romaner. Min favorit hittills är Godnattsagor för barn som dricker, en berättelse om hur tre generationer hanterar livets svårigheter och utmaningar i Teheran. Den är sammantaget en fantastisk skildring av olika strategier att överleva trauman. Även den senaste romanen - Oändligt underbart - som handlar om femtonårige Shayans sista dag i livet, tyckte jag mycket om. Den romanen är mer stillsamt sorglig än de tidigare och som läsare blev jag starkt berörd av den. 

Lördagens samtal mellan författaren Carina Bergfeldt och litteraturkritikern Björn Kohlström var oerhört underhållande och lärorikt. Carinas nyutkomna roman En dag ska vi återvända - del ett i Gustaviasviten - skildrar den nedtystade svenska rollen i den transatlantiska slavhandeln. En av de teman som diskuterades var just om Carina, som vit kvinna, kan eller bör skriva om svarta slavar. Liknande frågor har ju tidigare hetsigt diskuterats. Carina berättade om sin omfattande research och om hur hon tagit hjälp av kunniga afrosvenskar för att gestalta allt så korrekt som möjligt. Särskilt intressant - om är vedervärdigt - är att enbart romanens fyra huvudpersoner är fiktiva, allt annat, inklusive exempelvis olika fall och domar, är historiskt korrekt. 

Läsning pågår - En annan doktor Glas

Påbörjar läsning av En annan doktor Glas av Malin Lindroth och fastnar omedelbart i berättelsen. Jag har tidigare läst Doktor Glas av Hjalmar Söderberg flera ggr och gillar den verkligen. Även Bengt Ohssons Gregorius är en fantastisk roman, däremot tyckte jag mindre om samma författares Helga. Jag har redan på känn att En annan doktor Glas kommer att hamna bland de omskrivningar jag gillar mest. Jag är också nyfiken på om det jag förväntar mig kommer att ske ... 

Sommaren 1985

John Ajvide Lindqvist beskrivs ofta som Sveriges skräckmästare. Skräck är ju egentligen inte min favoritgenre, men jag har ändå läst många av John Ajvide Lindqvists böcker, med högst blandade omdömen. 2012 skrev jag i ett inlägg om författaren: "Jag gillade Låt den rätte komma in, trots en del otäcka scener. Jag tyckte att Hanteringen av odöda var bra, även om jag önskade lite vassare samhällskritik. Jag tyckte inte att Människohamn var bra, kunde inte alls ta till mig det övernaturliga i den boken. Och Lilla stjärna gjorde mig bara gråtfärdig". Under senare år har jag läst/lyssnat på den spännande och actionfyllda serien Blodstormen (Skriften i vattnet, Rummet i jorden, Anden i maskinen) och på Verkligheten och Vänligheten. Vänligheten kretsar kring en låst container som på oklart sätt dykt upp i Norrtäljes hamn och skildrar en handfull människors liv. Detta är kanske författarens bästa bok. 

Sommaren 1985, utgiven 2023 har filmatiserats och visas nu på SvT Play med namnet Svärtan. Inför att jag ska titta på den vill jag först skriva lite om mina tankar kring boken, en bok jag tyckte mycket om. 

Sommaren 1985 är Live Aid-sommaren och det är sommaren när några i berättaren Johannes kompisgäng plötsligt har blivit "ungdomar". Alla utom en har fyllt 14 och ett par av tjejerna fokuserar numera på smink och kläder istället för på skratt och lek. Och ett par av killarna fokuserar bara på just de tjejerna. Handlingen utspelar sig på ön Särsö i Roslagens skärgård där kompisgänget tillbringat somrarna så länge de kan minnas. Men årets sommar inleds med ett tragiskt dödsfall, en ung kille hittas död i vattnet efter vad som verkar ha varit en olycka. Nyfikenheten kring vad som kan ha hänt väcks och de fyra killarna i gänget beger sig till den svårtillgängliga och mytomspunna klippön Svärtan. Där hittar de en fastbunden och skadad varelse: en rovdjursliknande sjöjungfru! Killarna tar med sig sjöjungfrun hem och gömmer henne i en gammal jacuzzi fylld med havsvatten. Därefter börjar en del underliga och skrämmande saker att hända. Frågan är varför sjöjungfrun var fastbunden och lämnad att dö, när de hittade henne?

Någonstans har jag sett Sommaren 85 jämföras med en kombination av Vi på Saltkråkan och Stranger Things, en oerhört välfunnen beskrivning. Här finns idyllen från Saltkråkans miljöer och de underliggande ohyggliga faror som skildras i Stranger Things. Styrkan i romanen tycker jag är den nyanserade och lyhörda skildringen av såriga vänskapsrelationer i en ålder där utvecklingen styrs av hormoner. Sammantaget är Sommaren 1985 en bok jag verkligen uppskattar, nu håller jag en tumme för en bra filmatisering. Alla nostalgiska 80-talsdetaljer i romanen borde göra sig bra på skärmen. 

SOMMAREN 1985
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront (2023)

Stinas bästa vän

Stinas bästa vän, med undertiteln En hundägares glädje, sorg och förundran är författaren, poeten och samhällsdebattören Göran Greiders essäbok om vänskapen, förståelsen och kommunikationen mellan människa och hund. Författaren beskriver att han inledningsvis inte var en "hundmänniska" och han påminner mig om min svärmor som envist hävdade att hon inte tänkte mata, promenera eller sköta en ny hund om svärfar skaffade en. Ni kan väl gissa hur det gick för svärmor och valpen Lufsen också? Stinas bästa vän nominerades mycket välförtjänt till Augustpriset 2025.

Göran Greider relation till hundar förändrades mer än han väntat sig när hans fru och dotter skaffade springerspanieln Stina. Hundens villkorslösa kärlek och tillit ledde till en ömsesidig vänskapsrelation och, för författaren, ett nytt sätt att betrakta världen. Vissa delar av boken skildrar lyhört den känslomässiga erfarenheten av att vara en hunds bästa vän, medan andra delar reflekterar kring ojämlikheten i en relation som bygger på att den ene äger den andre. De avslutande delarna av boken skildrar sorgen och tomheten som uppstår när ett älskat djur dör. Sammantaget är boken en finstämd berättelse om vänskap och närmast en sorgterapibok över förlusten av en bästa vän. 

STINAS BÄSTA VÄN
Författare: Göran Greider
Förlag: Ordfront (2025)

Juloratoriet av Göran Tunström

Göran Tunström 1937-2000 är en av de stora i Värmland och han räknas som en av de viktigaste svenska författarna. Han tilldelades bland annat Stora Romanpriset, Nordiska Rådets Litteraturpris, Selma Lagerlöf-priset och Augustpriset. De flesta av hans romaner utspelar sig  i Sunne. Jag har svårt att i ord beskriva hur mycket Göran Tunström betyder för mig, hans texter berör alltid det djupt personliga och existentiella i tillvaron. 

Prästungen handlar om författarens uppväxt i Sunne, Värmland, mitt i världen och berättar om barndomens lekar, om faderns död och om längtan efter tillhörighet. Berömda män som varit i Sunne utspelar sig i slutet av sextiotalet i Sunne då den lilla staden får besök från månen. Detta är en helt underbar berättelse om det storslagna och det lilla livet. Även Tjuven utspelar sig delvis i Sunne, där Johan föds som Ida Pripps och Fredrik Jonson Löks trettonde barn. Magisk realism när den är som bäst. I Ökenbrevet möter läsaren en mänsklig Jesus, som älskar livet och som blir till i mötet med andra. Boken förmedlar ett oerhört stort hopp, en människokärlek som vida överstiger förnuftet och en upplevelse av att man kan "tro" på denne Jesus. 

Mest känd är författaren för romanen Juloratoriet, en makalös berättelse som även filmatiserats. Romanen är en oerhört gripande släktkrönika, vars handling utspelar sig över tre generationer i Sunne och på Nya Zeeland. I inledningen återvänder dirigenten Victor Udde, berättaren, till Sunne för att sätta upp Bachs Juloratorium. Därefter får läsaren ta del av både hans fars och farfars levnadshistorier genom olika dokument som t ex dagböcker och brev. När fadern Sidner var barn tvingades han bevittna den fruktansvärda olycka, som ledde till hans mor Solveigs död. Sidners far Aron tog förlusten av hustrun hårt, han klarade inte längre sköta familjens gård och tappade så småningom fästet i verkligheten. Även Sidner och systern Eva-Liisa påverkades naturligtvis starkt av moderns bortgång, en händelse som i hög grad kom att definiera deras liv. Sidner blev så småningom förälskad och fick ett barn med en kvinna, som inte ville att barnet skulle ha någon kontakt med sin pappa. Detta ledde till att Sidner tvingades tillbringa en tid på mentalsjukhus innan han gav sig iväg för att slutföra en resa hans pappa inlett många år tidigare. 

Romanen skildrar hur en ofattbar tragedi slår sönder en familj och hur sorgen leder till tystnad och verklighetsflykt. Författaren skildrar längtan och sorg på ett helt unikt sätt, texten har en genuin, ibland närmast barnslig, ton och ett svårmod som berör. Samtidigt finns här en varm, vardaglig humor och en makalös lek med ord. I alla Göran Tunströms - och i Selma Lagerlöfs - berättelser står kärleken i centrum och besitter en helande kraft. Göran Tunströms texter är på samma gång oerhört värmländska och universella, berättelserna skulle kunna utspela sig var som helst. Sammantaget är Juloratoriet en av de mest enastående böcker jag läst, den kan dessutom gärna lyssnas på i en uppläsning av författaren själv. 

JULORATORIET
Författare: Göran Tunström
Förlag: Albert Bonniers

Läsning pågår - En dag ska vi återvända

Dags att fortsätta med förberedelserna inför Litteraturfestivalen på Mårbacka genom att lyssna på En dag ska vi återvända - första delen i Gustaviasviten - av Carina Bergfeldt i uppläsning av Sarah Dawn Finer. 

Romanen skildrar den nedtystade svenska rollen i den transatlantiska slavhandeln och beskrivs som en: ”lika fängslande som lärorik bladvändare som stannar kvar i medvetandet långt efter att sista sidan är läst”. Handlingen utspelar sig således år 1790 när juristen Axel Banér, mot sin vilja, skickas på uppdrag till ön Saint-Barthélemy av självaste kung Gustav III. Ön är Sveriges slavkoloni i Västindien. Parallellt med berättelsen om Axel får läsaren även följa det unga paret Yaa och Kwame i Ashantiriket, som precis gift sig när de tillfångatas av slavhandlare och förs över havet till ett liv i slaveri. Hittills har jag lyssnat en dryg timme och är redan fängslad och berörd av handlingen.

Samlade verk

Lydia Sandgren, född 1987, är en psykologkollega och författare bosatt i Göteborg. Debutromanen från 2020 - Samlade verk - fick ett positivt mottagande hos både läsare och kritiker, samt tilldelades Augustpriset i den skönlitterära kategorin. I intervjuer ger författaren ett klokt och kunnigt intryck, enda anledningen till att jag inte läst vare sig debutromanen eller uppföljaren Artens överlevnad är deras omfång. Det spelar i princip ingen roll hur bra "tegelstenar" är, jag brukar i alla fall uppleva dem som pladdriga. Inför författarens besök på Litteraturfestivalen på Mårbacka har jag nu ändå så klart läst Samlade verk.

Samlade verk utspelar sig under flera tidsperioder; under 80- och 90-talet och i nutid. Handlingen i dåtid fokuserar på kärlek och vänskap, när huvudpersonen Martin träffar kärleken Cecilia och nära vännen och blivande konstnären Gustav Becker. Martin och Cecilia får senare två barn - Rakel och Elis - innan Cecilia oförklarligt lämnar familjen och spårlöst försvinner. I nutid lever Martin som ensamstående, han är en medelålders (närmar sig 50) man med havererade författardrömmar och arbete som förläggare. Dottern har flyttat hemifrån och studerar till psykolog, sonen bor fortfarande hemma men är måttligt intresserad av att umgås med sin pappa. När den numera kände konstnären Gustav Becker ska ha en stor utställning i Göteborg väcks många minnen, hans musa och favoritmotiv var ingen annan än Cecilia. Både Martin och barnen tvingas ånyo att konfronteras med hustruns/mammans försvinnande, samtidigt som det för första gången dyker upp ledtrådar till vad som hänt henne.

Min första reaktion bestod som väntat av en massa igenkännanden, jag pluggade till psykolog i Göteborg under 80- och 90-talet. I romanen skildras mängder av samtal kring Freuds teorier, psykoanalys generellt, filosofi och pretto-litteratur som jag hört många gånger. Eftersom jag aldrig var särskilt nöjd med utbildningen, eller kände mig hemmastadd i miljön, ledde alla igenkännanden till suckar över den intellektuella, ytliga tillgjordheten. Positivt överraskad blev jag dock över mitt eget engagemang i Martins och Rakels liv. Författaren lyckas verkligen skapa karaktärer som känns trovärdiga, både i de historiska avsnitten och i de samtida. Och förvånansvärt nog ville jag gärna ha lite mer när jag väl kom till slutet. Däremot önskar jag så klart att vissa intellektuella samtal hade uteslutits, eller kanske t o m att vissa delar av boken strukits. Sammantaget var Samlade verk definitivt bättre än jag förväntat mig, men den hade blivit ännu bättre som två eller tre separata böcker. Här finns ju gott om material!

SAMLADE VERK
Författare: Lydia Sandgren
Förlag: Albert Bonniers (2020)

Författarinnan

Christine Falkenland debuterade 1991 och kännetecknas av psykologisk fingertoppskänsla och stilsäkerhet. Författaren har tilldelats ett flertal priser, i synnerhet för romanen Öde, en makalöst bra uppväxtroman.

Den nya romanen Författarinnan är ett kammarspel - med en huvudperson och fyra bifigurer - som handlar om makt, erotik, skrivande och åldrande. Den något till åren komna författarinnan Yvonne tillbringar en tid tillsammans med fyra andra författare, en vistelse avsedd att fokusera på skrivande. Yvonne var som ung en hyllad författare, nu har hon dock inte gett ut något nytt på många år. I gruppen finns den vackra och lovande debutanten Rebecka, Yvonnes tidigare älskare Jovan, den romantiske poeten Pierre, som trånar efter Rebecka, samt den iakttagande Hektor. 

Christine Falkenland är suverän på att skapa oerhört laddade situationer, där alla karaktärer tvingas vara obehagligt ärliga eller oärliga om sina avsikter och drivkrafter. Det är emellanåt plågsamt att bevittna Yvonnes ensamhet, behov av bekräftelse, kamp mot det oundvikliga åldrandet och manipulativa beteende. Romanen är i grunden inte tematiskt riktigt i min smak, men den är skriven av en författare vars språkliga förmåga jag beundrar oerhört mycket. Här finns inte ett onödigt ord och en psykologisk träffsäkerhet som är lysande. Hon kan dessutom den psykoanalytiska jargongen utan och innan.

»Kärleken är autoerotisk«, sa jag. »Den har en narcissistisk struktur. Det är sig själv man älskar, den andra är det ideala jaget.«

»Herregud.« Jovan tog sig för pannan. »Så där ja, nu är hon i gång igen. Måste du prata som du skriver?«

»Kan du inte försöka säga saker på ett enkelt sätt? Du krånglar till det.« Rebecka pustade. »Det är så abstrakt.«

"Jag brukade ursäkta min avbrutna psykoanalys med att man ju aldrig blev färdig. När någon frågade om den hade hjälpt mig, svarade jag att den formade mig som författare. Men skrivandet blev ett försvar. Jag täckte över svåra minnen genom att beskriva något annat. Skrivandet var inte sublimering, utan ett upprepningstvång. Ett försök att bemästra det bortträngda, utan att genomtränga det."

Sammanfattningsvis är Författarinnan således språkligt elegant och psykologiskt insiktsfull läsning. 

FÖRFATTARINNAN

Författare: Christine Falkenland

Förlag: Wahlström & Widstrand (2025) 

Eufori

Elin Cullhed tilldelades Augustpriset 2021 i den skönlitterära klassen för Eufori med motiveringen: På livsbejakande och rasande prosa skildras hur ett poetiskt geni brottas med en hemmafrutillvaro där drömmar och desperation föder varandra. Med Eufori tar en författarikon plats i vår tid – i textens bultande hjärta får läsaren också syn på sig själv”.

Eufori är en litterär fantasi om Sylvia Plaths sista år i livet. Romanen och huvudpersonens känsloläge kränger vilt åt alla håll och kanter, här skildras kärlek, svartsjuka, längtan att skriva och avund i halsbrytande fart. Ett centralt tema är de olika krav som uppstår på män respektive kvinnor i samband med föräldrablivandet, samt hur dessa påverkar mammor och pappor så enormt olika.  

"Jag har varit så jävla mycket mamma”, sa jag. ”Jag har varit mammamonstret, jag har varit mamma där Ted har brustit i sitt faderskap, jag har burit barnen i mitt inre, jag har släpat runt på dem tills mina armar storknat, jag har försakat mitt skrivande, ja, allt! Allt har jag gjort för dem.”

"Ted var glömd nu, han var bortsvept som en bit tång på strandremsan. Uppsvept i havet. Det var jag som var havet. Jag var vågorna. Han hade bara glömt det. Jag var framtiden. Jag hade den i mitt bröst. Jag var tiden, jag var livet självt, jag var urmodern, det var jag som tog hand om barnen."

Texten är känslomässigt utmanande att läsa och skildrar en inre kamp mellan melankoli och grandiositet, två sidor av ett och samma mynt. Oftast upplever jag huvudpersonen som psykologiskt trovärdig och intressant, emellanåt blir jag rätt trött på hennes tirader. Hur lik eller olik Sylvia Plath hon verkligen är kan jag inte bedöma, men sammantaget innehåller Eufori ett mycket läsvärt porträtt av en kvinna i konflikt med sig själv. 

EUFORI
Författare: Elin Cullhed
Förlag: Wahlström & Widstrand (2021)