Ett föremåls berättelse om obesvar

Mikael Berglund är författare, grafisk formgivare, webbprogrammerare och arbetar på ett bokcafé i hemstaden Umeå. Han debuterade 2015 med romanen Ett föremåls berättelse om obesvar, som bland annat nominerades till Katapultpriset. Senare romaner har både nominerats till och tilldelats ett flertal olika priser. Som läsare har jag lätt att förstå alla kritikers uppskattning, författaren har en helt egen stil och ett unikt språk. 

Lo eftersökte inte dottern, liksom han heller inte sökt hustrun Siri när denna på samma sätt försvunnit från honom för många år sedan. Det var inte upp till honom, de hade båda blivit alltför stora för hans lilla famn. När man bar höet gav man honom bara halva famnar. Sorgen fick han dock bära hel.

Berättelsen utspelar sig i 1600-talets nordliga delar av Sverige, där den unga kvinnan Judit ger sig ut på vandring med endast en get som sällskap. Hon drivs av rastlöshet eller möjligen längtan efter en plats att höra till. Judit har dock ett starkt behov av självständighet och frihet, hon underordnar sig inte något annat än själva naturen och ibland knappt ens det. Hon träffar en man och blir gravid, men väljer att inte följa honom på hans resväg. Judit föder sitt barn och får dessutom ta hand om annan kvinnas barn, längs med den väg hon vandrar. Emellanåt stannar hon på en plats en stund, men så småningom drivs hon vidare. Judit är en stark, egensinnig kvinna som inte släpper någon för nära - inte heller läsaren. Emellanåt bär hon närmast drag av en superhjälte, hon kan betvinga en varg med blicken och brotta ner en björn med bara händerna. Hon är gåtfull på ett märkligt lockande sätt.

På ett suggestivt sätt skildras en vindpinad fjällvärld fylld av köld, svält och faror. Språket är ålderdomligt, lika kargt som naturen och oändligt vackert. Omgivningen känns ödslig och tom, handlingen är tämligen otydlig, men ändå fängslande, och efteråt undrar jag vad det egentligen var jag läste. Och omedelbart vill jag läsa boken igen. 

ETT FÖREMÅLS BERÄTTELSE OM OBESVAR
Författare: Mikael Berglund
Förlag: Albert Bonniers (2015)

Läsning pågår - Kallet

Jag har nyss börjat lyssna på ljudboken Kallet av Anneli Jordahl, i uppläsning av Astrid Assefa, en bok om ett ämne som ligger mig nära om hjärtat. Boken handlar om en kvinnlig huvudperson, ödemarkssamariten och flerbarnsmamman Karolina och utspelar sig nära norska gränsen under den tyska ockupationen. 

Jag är också uppvuxen nära gränsen och min pappa brukade berätta för mig när jag var ung om hur han, tillsammans med bland annat författarinnan "Sigge Stark", smugglade flyktingar över gränsen under kriget. Min svärmor är från Norge, hennes mamma arbetade som hovsömmerska. När norska kungafamiljen tvingades fly till England, tog svärmors familj hand om kungens hund Ajax. Jag har tidigare visat en bild på min svärmor i hennes konfirmationsklänning sydd av en engelsk fallskärm.

Mödramärg

Författaren Tina Harnesk har svensk-samiskt ursprung, är uppvuxen i Jokkmokk, och arbetar till vardags som biblioteksassistent i Arvidsjaur. Folk som sår i snö, utgiven 2022, var hennes debutroman. I september 2023 röstades den fram som Årets bok av Bonniers Bokklubbars medlemmar. Jag älskade bokens minnesvärda karaktärer och beskrev den som en: "unik blandning av absurd humor, bitsk samhällskritik och en finstämd och lyhörd gestaltning av hur kapade rötter och utanförskap gör människan sjuk i själen".

I Mödramärg, från 2024, får läsaren följa två kvinnors liv i olika tidsåldrar: Nienna och hennes lulesamiska släkt på 1600-talet, och den gravida Majalis, som i nutid återvänder till sitt barndomshem. Nienna och hennes familj har drabbats av en förbannelse på grund av att hennes make, efter att ha blivit hotad, berättat för svenskarna om silvret i berget. Nienna försöker sona sin makes brott och rädda det heliga fjället genom att ta tjänst som tolk hos den maktfullkomlige Bergmästare Amadeus Spiut. Majalis återvänder hem för att ta hand om familjens hus efter mammans död. Hon har då bott utomlands i många år och inte haft någon kontakt med sin mamma. När hon finner och läser mammans dagböcker börjar hon inse att hennes bild av föräldrarnas liv är byggd på lögner och svek. Samtidigt som Majalis har fullt upp med att hantera sin egen sorg och förvirring, dyker nya hot mot naturen och moder jord upp, i form av ett planerat gruvprojekt. 

Romanen gestaltar det komplexa moderskapet och ansvaret för såväl avkomman, som det heliga i vår natur. Majalis mamma har, i sin iver att skydda dottern, begått misstag som hon får betala dyrt för. När Majalis upptäcker detta rämnar hennes värld, men ett yttre hot mot berget - urmodern - leder till att hon förmår ta sig samman och ta kampen mot överheten. Stora delar av handlingen kretsar kring både dåtida och nutida exploatering av Sápmi, om konflikten mellan att utvinna bergets skatter och skydda samernas rennäring och markerna. Författaren uppvisar en obändig berättarglädje som känns igen från debutromanen, även om jag i någon mån saknade den burleska humorn.

Sammantaget är Mödramärg både en mycket läsvärd berättelse om de många nyanserna i moderskap och en angelägen skildring av övergrepp och svek i den svenska hanteringen av "samefrågan" - då och nu. 

MÖDRAMÄRG

Författare: Tina Harnesk

Förlag: Bokfabriken (2024)

Förintelsens minnesdag 2026

2005 deklarerade FN 27 januari som en internationell minnesdag för förintelsens offer. Under många år har jag presenterat listor över mycket läsvärda romaner som berättar om förintelsen. I år valde jag ut några av favoriterna, de flesta svenska. 

Ett kort stopp på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg är författarens berättelse om faderns väg till och från Auschwitz, och om det nya livet i Södertälje. Med ett dröjande, vackert, poetiskt språk får läsaren ta del av pojkens och den vuxne mannens sökande efter någon form av sanning om fadern. Och om sonen. Rosenberg ger läsaren en ny nyans av förintelsens följder, vilket gör denna bok till angelägen läsning. 

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och  nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. De flesta av grannarna bär också på svåra minnen från tiden i Europa, ingen är dock lika ensam som Helena. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Det förflutna och nuet är ett. Många gånger försöker Helena spåra upp tänkbara släktingar, alltid med samma sorgliga resultat och frågan: Varför kom du inte före kriget? Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.

Seminariet på årets Bokmässa med Göran Rosenberg och Lizzie Doron var helt enkel suveränt! Doron berättade om sin mentala resa från att vara barn till förintelseöverlevare och naiv sionist till att nu vara fredsaktivist och persona non grata i sitt hemland. En fantastisk kvinna! 

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson handlar om den unga kvinnan Hedvig, som växer upp som tysk medborgare vid tiden för andra världskriget. Hedvig längtar efter att höra till, hon vill vara en del av den grupp lyckliga, glada människor som arbetar för att bygga upp det tredje riket. Romanen skildrar på ett nyanserat sätt svårigheten att skapa en identitet då man befinner sig i en konfliktfylld situation. En engagerande historia om människans behov av delaktighet. 

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson handlar om en ung romsk flicka som byter identitet och antar namnet Miriam för att överleva i koncentrationslägret Ravensbrück, där romer stod allra längst ner i hackordningen. När Miriam kommer till Sverige med de vita bussarna behåller hon den nya identiteten - även i det nya hemlandet visar det sig att förföljelse av romer och "tattare" är vanligt. Inte ens för maken berättar Miriam sanningen, vilket leder till ett liv i ständig press att dölja sitt ursprung. En oerhört gripande berättelse.

De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg utspelar sig i det judiska gettot i den polska staden Łódź och porträtterar den av nazisterna utsedde judiske ledaren Chaim Rumkowski. Förhållandena i ghettot är fruktansvärda och försämras hela tiden. Rumkowski fattar beslut om vilka som ska deporteras och vilka han ska försöka rädda. Hans relation till och hans övergrepp på barnen i ghettot skildras på ett sätt som väcker stor avsky och sorg. En makalöst bra bok som upprör!

Hur ska det gå för Pinnebergs? av Hans Fallada är en roman jag redan 2014 önskade vore förlegad.  Sedan dess har tyvärr inget gått åt rätt håll. Som Ragnar Strömberg skriver i efterordet är romanen "kusligt aktuell i spekulationsekonomins, massarbetslöshetens och den nymornade fascismens Europa".

Johannes och Emma Pinneberg är unga, sorglösa och nykära. Innan de vet ordet av är en liten Klimp på väg och paret får raska på med giftermålet. Men inflationen är skyhög och arbetslösheten stiger. Johannes har svårt att behålla jobben när kraven från arbetsgivarna blir alltmer orimliga. Prestera, prestera, prestera. Och han vill ju så gärna ge den kära hustrun ett fint toalettbord. Situationen för det unga paret blir allt sämre, trots Johannes alla anstängningar. Hur ska det gå för Pinnebergs? är skriven på ett optimistiskt och humoristiskt sätt, men mellan raderna växer oron för hur det ska gå för det unga paret. Boken är en bladvändare med lättläst text och fängslande handling.

Kejsarens ansikte

Kastar mig omedelbart över dagens efterlängtade post, Kejsarens ansikte av Elin Boardy. Romanen handlar om relationen mellan en ung pojke och den åldrande kejsar Hadrianus, och beskrivs vara skriven med både "psykologisk skärpa och historisk autenticitet".

Jag for ner till bror - TV-serien

Med en del tvekan och en del förväntan tittade jag på filmatiseringen av Jag for ner till bror, baserad på en roman av Karin Smirnoff, på SVT Play. Jag var mycket fundersam kring om man verkligen skulle kunna göra den här fantastiska romanen rättvisa. Men det måste jag säga att jag tycker att man lyckades med. Förvisso försvinner en del av språkglädjen, men skådespelarna är oerhört bra och berättelsen avslöjas allt eftersom och utan överdrivet mycket effektsökeri. Så sammanfattningsvis var detta sannolikt (redan) en av årets filmhöjdpunkter. 

Bli som folk

Stina Stoor, föddes 1982 och växte upp i Balåliden i Västerbottens län. Hon var yngst i familjen och det enda barnet i byn, som under hennes uppväxt avfolkades. Stina Stoor har bland annat samiska, finlandssvenska och tornedalska rötter och skriver delvis på västerbottnisk dialekt. Hon fick mycket välförtjänt uppmärksamhet redan när hon skickade in sin första novell till en tävling och vann. Därefter har hennes texter uppskattats av allt fler. Augustprisjuryn framhöll att den nominerade novellsamlingen Bli som folk var en förnyelse av den svenska novellkonsten. 

Bli som folk består av nio noveller som alla utspelar sig i eller kring författarens barndomsby. Men om dialekten vore en annan skulle handlingen lika gärna kunna utspela sig i mina barndomstrakter i västra Värmland. Många av novellerna skildrar barn i olika situationer, exempelvis flickan Eleonora i novellen ”Det var den tiden på året då alla barn hade blivit till björnar och levde på bär", en flicka som kanske egentligen är en björn. En annan novell, "Ojura" berättar om flickan Sandra, som bor med pappa och storasyster och nyligen förlorat sin mamma. Hon skapar sig en egen värld fylld av fantasieggande varelser. Barnet finns i berättelsens mitt och ger ord åt allt som finns inuti och utanför. Varje dag är evighetslång, allt sker här och nu.

"En annan dag är han där. Död som grönt glas, lite tunnskör och som frasig på sitt sätt. Först petar hon bara med ett finger, men sen lutar hon hela barnkroppen mot den lite intryckta framskärmen på Gustavssonska Saaben och tar loss stackars lilla Grön-så-skön. Trollsländan."

Den största behållningen med läsning av Stina Stoor är det säreget vackra, poetiska språket, fyllt med dialektala uttryck och egenskapade ord. Handlingen i novellerna utspelar sig ofta i ett gränsland mellan barndom och vuxenvärlden, mellan fantasi och verklighet och mellan idyll och något diffust hotfullt. Novellerna berättas utifrån barnets perspektiv, och skildrar upplevelser av alkoholism, frånvarande föräldrar och fattigdom som självklarheter. Författaren skapar suggestiva världar, som passar en läsare som uppskattar ett melankoliskt tonfall och gåtfull stämning. I mitt tycke är Stina Stoor en alldeles egen författare, som trots sin födelseort inte behöver jämföras med andra västerbottniska storheter. Hennes texter är makalöst bra och en njutning att läsa!

BLI SOM FOLK
Författare: Stina Stoor
Förlag: Norstedts (2015)

Straff

Ann-Helén Laestadius, författare och journalist, är uppvuxen i Kiruna och har samiska och tornedalska rötter. Hon debuterade 2007 med ungdomsboken Sms från Soppero och tilldelades Augustpriset i kategorin bästa barn- och ungdomsbok 2016 för Tio över ett. Stöld var författarens första vuxenroman och första delen i Sápmitrilogin. Boken gavs ut 2021, älskades av mängder av läsare och utsågs till Årets Bok. 2023 kom andra delen, Straff, och 2025 den avslutande delen, Skam. Ann-Helén Laestadius skriver böcker om angelägna ämnen och skildrar både historisk och samtida rasism och utsatthet hos den samiska minoritetsbefolkningen. 

Romanen Straff skildrar växelvis två olika tidsperioder. Läsaren får dels följa några barn som tvingas lämna sina familjer för att gå i nomadskola, dels återse huvudpersonerna trettio år senare, när effekterna av deras barndomstrauman fortfarande präglar deras liv. På 50-talet tvingas renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten som sjuåringar att bo på och gå i nomadskola. Det är förbjudet att prata samiska, jojk anses vara syndigt och en vedervärdig husmor går över alla gränser för att bestraffa det hon anser vara olydnad. Målsättningen från svenska staten är att barnen ska assimileras och bli mer "svenska". Tyvärr är förtrycket ovanifrån inte heller det enda, nomadskolan förstärker även en "starkares-rätt-kultur" bland barnen, med Nilsa som brutal mobbare. 

Trettio år senare försöker huvudpersonerna hantera sina liv och sina minnen på olika sätt. Flera av dem kämpar med trasiga relationer till en föräldrageneration som inte lyckades skydda dem och de har tappat förmågan att kommunicera med de äldsta. De brottas också med svårigheter att skapa en positiv och hälsosam identitet eftersom de berövats stoltheten över ursprunget och sin kultur. För Jon-Ante har det blivit nödvändigt att skapa ett nytt liv, som raggare, i stan, Anne-Ristens barn skäms över sitt ursprung och Marge förmår inte lära en intresserad dotter att skriva på samiska eftersom hon inte själv fått lära sig. Gemensamt för dem alla är att de helst undviker att prata om sin uppväxt.

Straff är en fiktiv roman, men den bygger tyvärr i alltför hög grad på en verklighet som inte ligger långt borta i tiden. Sveriges svek mot samerna är kolossalt, det som skett är oförlåtligt och tyvärr i många fall heller inte möjligt att sona. Romanen ger röst åt människor vars erfarenheter tystat dem, och visar hur ett systematiskt förtryck krossar generationer. Texten vibrerar av starka känslor, händelser gestaltas så detaljerat att bilder skapas och läsningen känns i hela kroppen. Romanen som helhet är en bladvändare, med ett starkt driv i handlingen, samtidigt som den berör på djupet. 

STRAFF
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling (2023)
Uppläsare: Katharina Cohen

Korparna av Bannerhed

En ny bok av Tomas Bannerhed, Den oduglige, ges ut på Norstedts i april, och jag längtar. Boken beskrivs som en syskonbok till författarens Korparna, som gavs ut 2011 och tilldelades fina priser. Jag var en i mängden som verkligen älskade den. Här kommer ett utdrag ur min recension.

Klas växer upp i en liten bondby i Småland på 70-talet. Fadern sliter i sitt anletes svett på åkrarna, de magra åkrarna som trots generationers kamp inte vill foga sig och ge nog med gröda. Oron driver fadern allt närmare galenskapens rand. Modern försöker hålla samman familjen, trots makens tilltagande vansinne. Klas kissar på sig under nätterna och flyr till fåglarnas värld. Men även där är livet hårt och skoningslöst. En dag dyker en ny flicka upp i byn, Veronica som kommer från stan. Medan Klas liv tycks vara förutbestämt och tungt, gestaltar Veronica friheten och lusten. 

Det är Klas som delger oss sin berättelse i boken, han ser världen med barnets blick, men han är ett barn som sett för mycket. Berättarrösten känns hela tiden äkta och trovärdig. Författaren skriver en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fåglarnas sång, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Det finns en nerv i texten som hela tiden pockar på läsarens uppmärksamhet. 

Corvus corax corax.
Sårens hök.
Ödemarkens olycksbringare.
Den småländska gamen.
Pockers kolfärgade kurir. 
Skördemannens sändebud. 
Liktågens väktare.
Den ramsvarta fågeln från helvetet. 
Hrafn!

Sammantaget är Korparna en unik text som berättar en trovärdig historia på ett sätt som berör. En otrolig läsupplevelse!

Jag for ner till bror

I Jag for ner till bror av Karin Smirnoff återvänder huvudpersonen Jana Kippo till sin hemby Smalånger i Västerbotten. Här bor hennes tvillingbror Bror fortfarande kvar i deras barndomshem, Kippogården. Jana, som egentligen bara planerat ett kort besök, sugs snabbt in i det liv hon lämnat och börjar arbeta inom hemtjänsten, där hon efterträder Maria, barndomsvännen som nyligen avlidit. I mötet med alla de gamla kommer Janas liv ikapp henne och minnen av övergrepp och våld tränger sig på.

Här finns en råhet jag egentligen inte alls vill ta till mig, men Jana Kippos bitska ironi gör hennes historia uthärdlig att ta del av. Flera gånger sitter jag och fnissar till allsköns eländiga händelser. Texten är suggestiv med sina korta meningar, avsaknad av skiljetecken och sammanskrivningar av namn. Uppfinningsrikedomen när det gäller ordskapande är bländande, jag kommer på mig själv med att säga en del ord högt för att få höra dem. Det här är läsning som påverkar både andning och hjärtfrekvens och sammantaget är detta fantastisk litteratur!

En filmatisering av Jag for ner till bror har gjorts, men jag har faktiskt inte vågat titta på den ännu eftersom jag undrar om den kan göra boken rättvisa? Vad tycker ni som sett? 

Läsning pågår - Författarinnan

Dags att påbörja läsning av bok som inte riktigt hanns med när den släpptes. Christine Falkenland är en favorit, älskade framför allt Öde, så förväntningarna är högt ställda. Har ni läst, vad tyckte ni?

Stöld

Ann-Helén Laestadius, författare och journalist, är uppvuxen i Kiruna och har samiska och tornedalska rötter. Hon debuterade 2007 med ungdomsboken Sms från Soppero och tilldelades Augustpriset i kategorin bästa barn- och ungdomsbok 2016 för Tio över ett. Stöld är författarens första vuxenroman och första delen i Sápmitrilogin. Boken gavs ut 2021, älskades av mängder av läsare och utsågs till Årets Bok. 2023 kom andra delen, Straff, och 2025 den avslutande delen, Skam. Ann-Helén Laestadius skriver böcker om angelägna ämnen och skildrar både historisk och samtida rasism gentemot, och utsatthet hos, den samiska minoritetsbefolkningen. 

När renskötardottern Elsa är nio år, bevittnar hon hur en man dödar hennes ren och därefter hotar henne till livet om hon berättar vad hon sett. Denna händelse kommer att följa Elsa hela livet och skapar inledningsvis rädsla, men därefter även mod att försöka påverka och förändra situationen i bygden. Romanen skildrar hur hatbrott riktade mot samer klassificeras som vanlig stöld och nedprioriteras hos ordningsmakten. Spänningarna mellan samerna och andra bybor växer till följd av klimatförändringar och bådas behov/önskemål att använda marken. Vidare gestaltar och utmanar författaren även traditioner och patriarkala strukturer i den samiska kulturen. Handlingen är brutal och dramatisk med detaljerade skildringar av vedervärdigt djurplågeri och en desperat situation för ursprungsbefolkningen. 

Framför allt är Stöld en roman som väcker oerhört starka känslor hos mig som läsare, jag pendlar mellan avsky, raseri och förtvivlan. Det är omöjligt att inte kommentera innehållets politiska krutdurk, som röstberättigad kommer jag att rösta på ett parti som driver att Sverige ska ratificera ILO-konvention 169 om ursprungsfolks rättigheter! Det är skamligt att vi har så lätt att engagera oss i och kritisera andra länders brister, när vi inte är bättre själva. Andra delar av boken väcker sorg över hur utsatthet och hat kan leda till identitetsförlust och uppgivenhet. Huvudpersonen Elsa är en stark ung kvinna som ges många lager och nyanser av författaren, vilket uppskattas. 

Sammantaget är detta en angelägen bok med en spännande handling, skriven på ett språk som både väcker känslor och samtidigt är sakligt rapporterande. Det är en bok man sträckläser. 

STÖLD
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling (2021)
Uppläsare: Katharina Cohen

Läsning pågår - Skam

Dags att påbörja läsning av Skam, den tredje delen i Sápmi-trilogin av Ann-Helén Laestadius. Romanen handlar om Marina, som återvänder hem till Kiruna efter att ha bott ett år i storstan. Redan efter några kapitel förstår man att här finns ett barndomstrauma som fortfarande spökar och en oerhörd ambivalens gällande ursprunget. Som läsare blir man omedelbart indragen och engagerad i berättelsen.

Folk som sår i snö

Författaren Tina Harnesk har svensk-samiskt ursprung, är uppvuxen i Jokkmokk, och arbetar till vardags som biblioteksassistent i Arvidsjaur. Folk som sår i snö, utgiven 2022, är hennes debutroman. I september 2023 röstades den fram som Årets bok av Bonniers Bokklubbars medlemmar.

Folk som sår i snö skildrar flera generationer, vars liv på olika sätt präglas av att de blivit förflyttade. Den äldre generationen består av 85-åriga Máriddja och maken Biera, som vuxit upp med erfarenheter av svenska statens tvångsförflyttningar av Karesuandosamerna. Paret lever nu utanför myndighetssamhället och saknar djupt sitt tidigare liv som renägare. När Máriddja får en cancerdiagnos beslutar hon sig för att inte berätta detta för maken och absolut inte flytta någonstans för att få vård. Hon anförtror sig bara åt sin nya väninna, växeltelefonisten Siri, som alltid tycks finnas tillgänglig i den där telefonapparatmaskinen maken köpt. Den yngre generationen består av Kaj, en relativt ung nyinflyttad man, som har ett samiskt namn, men helt har tappat kontakten med sitt ursprung. Hans mamma Risten tvingades många år tidigare lämna hela sin familj, och kapa sina rötter, för att rädda sig själv och sonen från hans våldsamme far. Kaj har nu återigen vänt norrut, tillsammans med sambon Mimmi, men har svårt att finna sig tillrätta.

Folk som sår i snö är en bok med extra allt, d v s den är inte alls den lågmälda typen av bok jag brukar uppskatta. Men jag måste tillstå att jag fullkomligt älskar den här burleska, helgalna skrönan med alla dess absurda förvecklingar och oförglömliga karaktärer. Det är sällan jag uppskattar humor i böcker, men vid flera tillfällen skrattar jag så tårarna sprutar när Máriddja frågar Siri om råd och när Kaj får lära sig saker av grannpojken. Romanen innehåller dock mycket mer än humor, här finns också en smärtsam skildring av människans behov av tillhörighet, djupt rotade längtan efter barn och nödvändigheten att få åldras på ett värdigt sätt. Sammantaget är Folk som sår i snö en unik blandning av absurd humor, bitsk samhällskritik och en finstämd och lyhörd gestaltning av hur kapade rötter och utanförskap gör människan sjuk i själen. En galet bra bok!

FOLK SOM SÅR I SNÖ
Författare: Tina Harnesk
Förlag: Bokfabriken (2022)
Uppläsare: Patricia Fjellgren

Ett föremåls berättelse om obesvar - årets första påbörjade

Ett föremåls berättelse om obesvar av Mikael Berglund har länge stått och väntat på sin tur i bokhyllan. Nu blev den årets första påbörjade bok, det är mitt första möte med författaren och dessutom är det författarens debutverk. Jag har hittills bara läst några få sidor, men är redan märkligt fängslad och indragen i berättelsen. Språket är vackert och skapar en suggestiv läsupplevelse:

”Lo eftersökte inte dottern, liksom han heller inte sökt hustrun Siri när denna på samma sätt försvunnit från honom för många år sedan. Det var inte upp till honom, de hade båda blivit alltför stora för hans lilla famn. När man bar höet gav man honom bara halva famnar. Sorgen fick han dock bära hel.”

Läsning pågår - Stöld

Jag fortsätter att läsa böcker från Sápmi, och har nu börjat läsa första delen i Ann-Helén Laestadius oerhört populära trilogi, Stöld. Berättelsen kretsar kring nioåriga Elsa och hennes familj, och om kampen mot samehat, tjuvjakt och poliser som inte utreder brott mot renägare. Ofantligt bra och otroligt jobbig och engagerande läsning.

Sápmi i litteraturen

Samisk historia och kultur skildras i en mängd relativt nyutgivna böcker i olika genrer. Här finns "vanliga" romaner, historiska romaner, serieromaner, böcker för ungdomar/unga vuxna, lyrik och facklitteratur. Vilken skatt att ösa ur! Jag har listat en del av de böcker jag känner till, vissa har jag läst, andra står på läslistan. Kom gärna med fler tips. 

Elin Anna Labba Far inte till havet och Herrarna satte oss hit

Tina Harnesk Folk som sår i snö och Mödramärg

Ann-Helén Laestadius Stöld, Straff och Skam

Linnea Axelsson Ædnan

Ella-Maria Nutti Kaffe med mjölk och Till träden

Mats Jonsson När vi var samer

Mikael Berglund Ett föremåls berättelse om obesvar, Ovanjorden

Moa Backe Åstot Himlabrand och Fjärilshjärta

Erika Olofsson Liljedahl Och bergen skall rämna

Kathrine Nedrejord Sameproblemet

Frida Manella Ågren Marianne: vi kallar oss för ingenting och jag äger ingen kolt

Pia Mariana Raattamaa Visén Sammanflätning och Där rinner en älv genom Saivomuotka by

Mikael Niemi Koka björn, Sten i siden och Fallvatten

Ester Blenda Nordström Kåtornas folk

Sofia Jannok Guohp’áhkku/Mögelgumman

Stina Stoor Bli som folk

Jon Henrik Fjällgren Månbarn

Annica Wennström Lappskatteland 

Novellkalendern 15 - Pyrrhussegrar

Mathilda Malling (född Kruse) föddes år 1864 och växte upp på skånska landsbygden. Familjens döttrar fick en relativt fri uppfostran och Malling började tidigt intressera sig för litteratur. Efter konfirmationen reste Malling till Stockholm för att studera. Hon kom där i kontakt med Georg Brandes och lord Byrons författarskap. På våren 1884 började Malling, som en av de första kvinnorna, att studera vid Lunds universitet. 1885 gavs Berta Funcke ut i Sverige under pseudonymen Stella Kleve. I denna roman gestaltas kvinnans sinnlighet och begär, medan männen objektifieras. Romanen möttes av en enig negativ kritikerkår. Signaturen Stella Kleve kom i Sverige att förknippas med osedliga berättelser med rötter i den franska dekandenslitteraturen. I sin samtid uppmärksammades hennes romaner mera för sina sensuella skildringar än för sina litterära kvalitéer. Eftervärlden har dock uppvärderat Stella Kleve och hennes bidrag till svensk sennaturalism.

Novellen Pyrrhussegrar handlar om den unga Märta Ulfklo, som vistas på sanatoriet i Montreaux i väntan på att dö. Enligt hennes läkare är anledningen till hennes svåra sjukdom att hon inte levt ut sina erotiska fantasier:

" - Varenda balnatt, fröken Märta, varenda dans har varit bränsle på elden. Och alla de erotiska fantasier ...

- Som jag kvävt. Hon kunde höra råheten i sin egen stämma. 

- Mycket riktigt - som ni "kvävt". Det är just det tokiga, det. Det har varit farliga segrar de där, fröken, rent ödeläggande för en sådan fysik."

I förordet av Ann Lingebrandt framkommer att publicerandet av Pyrrhussegrar ledde till en debattstorm. Även idag tror jag att novellens tema kan provocera, om än på ett annat sätt. Vid läsning idag känns texten oerhört överhettad och överdriven, Kleve får nog mest beundras för sitt mod och sin kamp för kvinnans rätt att vara en sexuell varelse.  

PYRRHUSSEGRAR
Författare: Stella Kleve
Förlag: Novellix

Picasso i det svenska folkhemmet

Picasso i det svenska folkhemmet: berättelsen om fem offentliga skulpturer är resultatet av en upptäcktsresa i historien genomförd av Peter Forhaug, fotografen Ulf Berglund, skribenterna Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl samt formgivaren Pär Wickholm. Boken skildrar de osannolika historierna bakom installationerna av inte mindre än fem offentliga Picassoskulpturer i Sverige (Kristinehamn, Helsingborg, Halmstad, Solna och Stockholm). Placeringarna av konstverken speglar en tidsanda präglad av tankar om folkbildning och att konsten är till för alla. En viktig person i sammanhanget var den norske konstnären Carl Nejsar som, till sin egen förvåning, fick möjlighet att träffa Picasso, varefter en långvarig vänskap och arbetsgemenskap utvecklades. 

Historien om hur världens största Picassoskulptur, den 15 meter höga Jacqueline (namngiven efter Picassos hustru) hamnade i Värmland är värdig landskapet. Här finns alla ingredienser till en riktig skröna: udda karaktärer som drev sin sak, slumpmässiga möten mellan pratglada människor på småvägar i Frankrike, den världsberömda Selma Lagerlöf och politiker som inte "vågar säga nej till framtiden". Att Picasso verkligen föredrog Kristinehamn framför New York känns kanske ännu mer osannolikt idag. Men så blev det, 1965 på midsommarafton invigdes skulpturen under stort ståhej och nuförtiden lockar hon mängder av turister till Kristinehamn varje år. 

Fågelfiskens resa till Helsingborg innehåller så osannolika komponenter att man som läsare baxnar. Den första versionen av skulpturen ställdes ut på Konst i betong-utställningen i Stockholm, med baktanken att den därefter permanent skulle placeras i Moderna Muséets skulpturpark. Men så skedde inte och skulpturen hamnade i stället i Helsingborg, där den slutligen, på Picassos order, kördes över med traktor eftersom den blivit skadad! En ny version hängdes därefter upp i miljonprogrammet Närlunda, där den hängde relativt obemärkt under många år. 

I mitten av 1960-talet sattes Picassoskulpturer upp i många stora städer (Paris, Amsterdam, Marseille m fl). Chefen på Moderna Muséet, Pontus Hultén, önskade (fortfarande) en skulptur till parken och han bad således sin vän Carl Nejsar om hjälp. Picasso var intresserad och kom med ett förslag, som Hultén hade mage att kritisera. Picasso gjorde honom dock till viljes och 1966 transporterades skulpturgruppen Frukost i det gröna till muséets trädgård på Skeppsholmen. 

Dykande måsen var huvudattraktion vid en utställning i Frognerparken i Oslo 1965 och den norska planen var att skulpturen skulle stanna i landet. Svenskarna var dock på hugget och föreslog att skulpturen skulle placeras i ett nybyggt studentområde, Kungshamra i närheten av Stockholms universitet, vilket sannolikt gladde Picasso. Alla var dock inte lika nöjda, vilket märktes vid invigningen. 

Även runt den 15 meter höga skulpturen Kvinnohuvud var turerna och åsikterna många innan den slutligen invigdes i Halmstad, 1971. Byggnationen var komplicerad och den invigdes lite i förbifarten i samband med andra festligheter, men värdesätts idag på ett helt annat sätt. 

Sammantaget skildrar Picasso i det svenska folkhemmet en oerhört spännande tid i historien, då konsten sågs som en viktig del av samhällsbygget och skulle vara tillgänglig för alla. Boken är oerhört intressant och underhållande, läs den! Själv ska jag nästa sommar resa Sverige runt för att se alla skulpturerna i verkligheten. 

PICASSO I DET SVENSKA FOLKHEMMET

Text: Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl

Foto: Ulf Berglund

Förlag: Bly förlag (2025)

Läsning pågår - Mödramärg

Efter att jag läst ut Folk som sår i snö och verkligen älskat den, fortsatte jag direkt med författaren Tina Harnesks senaste bok Mödramärg. Jag lyssnar på en uppläsning av Patricia Fjellgren, som är mycket bra. Romanen följer två kvinnor under olika historiska perioder: Majalis i nutid när hon återvänder till sin hemtrakt efter att föräldrarna dött och Nienna som på 1600-talet försöker sona sin makes svek mot människorna och marken, genom att motarbeta exploatören. Mycket intressant och smärtsam läsning om samisk historia och om moderskap.