Fotografens skugga

Agnes Lidbeck debuterade 2017 med Finna sig, en roman som uppskattades, omtalades och älskades av både kritiker och läsare. För den tilldelades författaren Borås Tidnings debutantpris. Även uppföljarna Förlåten (2028) och Gå förlorad (2019) mottogs med positiva omdömen. Den senaste romanen - Fotografens skugga - var mitt första möte med författaren och den närmast golvade mig med sin skildring av familjerelationer, lögner och hyckleri. Alltså på den nivån att jag t o m störde författaren mitt i en hotellfrukost för att uttrycka min beundran. 

Romanen inleds med att en pappa, Filip, står vid sin unga, vuxna dotters säng på sjukhuset. Dottern Eddie råkade tidigare samma dag ut för en olycka - hon blev påkörd - när hon rusade ut från restaurangen och mötet med pappan. Filip och Eddies mamma är separerade och han tvingas ringa henne och berätta om dotterns olycka - och fråga efter flickans fullständiga personnummer. När han öppnar Eddies telefon upptäcker han att dottern där kallar honom för "Gubbjäveln". Under en vaken natt tvingas Filip att fundera över det förflutna och frågor om vad som format honom och tidigare generationer. 

Handlingen rör sig därefter bakåt i tiden och läsaren får lära känna flera generationer av män som har svårt att ta ansvar, som ser till sin egna behov först och som både sviker och ljuger för att skydda sig. Runt dessa män rör sig kvinnor med egna drömmar, drömmar som ofta ges upp för konventionella liv. Kvar blir outsagda hemligheter som påverkar både den egna och kommande generationer. Mest engagerad blir jag av mötet med Bibs och hennes konstnärsdrömmar och relationen till Stina. Jag hade önskat dem mer ...

Fotografens skugga kräver en vaken och alert läsare, här finns många karaktärer och tidsperspektiven skiftar ofta. Romanen skildrar destruktiva mansroller som förs vidare från en generation till nästa, och svårigheten att bryta gamla mönster. Karaktärerna är komplexa, nyanserade och realistiska och väcker ett genuint intresse hos mig som läsare. Andra, något starkare, känslor väcks också och det är tänkbart att jag faktiskt svurit åt någon av papporna tyst för mig själv. Sammantaget är Fotografens skugga en oerhört engagerande berättelse om såriga relationer, priset för frihet och många funderingar kring vad som kunde ha blivit. 

FOTOGRAFENS SKUGGA

Författare: Agnes Lidbäck

Förlag: Albert Bonniers (2026)

En smakebit ur Inkokt ruda

Söndag igen och dags för en ny smakbit, fler hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. Veckan har rusat fram och bestått av lite samtal med vänner, planering inför fortsatt bloggande och eventuellt pluggande, samt läsning. 

Under veckan presenterades de författare/böcker som nominerats till Augustpriset. Ett par av dem jag gissat och hoppats på nominerades, men årets allra bästa - i mitt tycke - saknades. Inkokt ruda av Klas Östergren är en av de nominerade skönlitterära romanerna, den har jag läst under veckan. Romanen är mycket lättläst, oroande och underhållande. 

Snöflingorna på Beatrices vinterkappa har smält. Robin ser vattendroppar som faller ner på golvet runt henne.

”Din kappa gråter”, säger han.

Hon kommer av sig, vad hon än varit i färd med att säga eller göra. En reprimand eller en åthutning. I stället blir det stilla. Liksom övermäktigt stilla. De slås av det båda två, utan att beröra saken med ord eller åtbörder, de blir bara stående alldeles orörliga en stund. Den där starka, övertygande stillheten kommer kanske som ett erkännande, eller ett erbjudande om något att enas kring. Exakt vad går inte att utläsa. Som om de där dropparna på golvet mitt emellan dem plötsligt fått en oerhört stor betydelse. Hon verkar bli mer drabbad än han. I synnerhet då han tillägger:

”Den kan, men inte jag.”

Nattsäsong

Karolina Ramqvist är en produktiv och prisbelönad författare, som debuterade 1997 med essäboken När svenska pojkar började dansa. Hon blev uppmärksammad 1999 när hon publicerade ett brev från Ulf Lundell i antologin Fittstim. Karolina Ramqvist har skrivit noveller, filmmanus, essäer och filmmanus, samt en rad uppmärksammade romaner, bl a Flickvännen (2009), Bröd och mjölk (2022) och Den första boken (2024). Jag har tidigare läst och verkligen uppskattat Bröd och mjölk. Tidigare i år tilldelades Karolina Ramqvist Samfundet De Nios Stora pris och Selma Lagerlöf-priset. Hon har även nominerats till Augustpriset, ska det bli ett hattrick?

Nattsäsong utspelar sig i en nära framtid i ett dystert och oroligt Stockholm, där samhället rustar för kommande krig. Berättaren i romanen är en framgångsrik, äldre skådespelerska, som förbereder sig för att spela en teaterroll som en avsevärt yngre kvinna. Det är heller inte vilken roll som helst, utan rollen som den tonåriga Cho-Cho-San, i den ifrågasatta pjäsen Madama Butterfly. Det är dessutom en roll huvudpersonen redan spelat och hyllats för, i sin ungdom. Huvudpersonen har nått sin karriärs höjdpunkt och tilldelats medalj av kungen. Att nu spela samma roll som i sin ungdom medför stor risk att få negativ kritik. Vid valet av pjäs framträder dessutom en generationskonflikt på teatern, där de yngre driver tesen att konstens roll är att förbättra samhället. De anser inte att Madama Butterfly är en pjäs som lever upp till det kravet. 

Huvudpersonen lever sedan många år i ett minst sagt svalt äktenskap med en man som sysslar med pengar och sitter i styrelsen för den anrika teatern där hustrun arbetar. Paret har en dotter som numera är utflugen. När en ung konsult anställs på teatern drabbas huvudpersonen av hämningslös passion och inleder en sexuell relation med honom. Den unge mannen - Dag - är son till den "demonregissör" som gav henne rollen som ledde till hennes genombrott. Gradvis tar kärleksrelationen över hela vardagen, uppslukar allt tankeinnehåll och suddar ut alla gränser.

Att läsa Nattsäsong innebär att ge sig ut på en resa där verkligheten gradvis blir mer och mer skev och diffus. Som läsare tappar jag fotfästet och tänker flera ggr: "det där hände väl ändå inte". Författaren gestaltar på ett oerhört skickligt sätt hur huvudpersonens känslor tar över och, parallellt med samhällets krigshets, styr rakt mot en katastrof. Skildringen av huvudpersonens inre är psykologiskt träffsäker, samtidigt som här finns scener som gör att jag vrider mig av skam. Ändå är det hela tiden njutbart att läsa författarens exakta, eleganta meningar. 

NATTSÄSONG
Författare: Karolina Ramqvist
Förlag: Albert Bonniers (2026)

Svenska Akademiens Nobelkommitté - läsning pågår

Under tiden jag väntar på en nyutgåva av den bok jag helst vill läsa av den nya nobelpristagaren Anne Carson, passar jag på att läsa romaner av några av medlemmarna i Nobelkommittén. Förra veckan läste jag Vera av Anne Swärd, ett oerhört givande första möte med en ny författare. Nu börjar jag läsa hyllvärmaren De utvalda av Steve Sem-Sandberg samtidigt som jag läser om Målarens döttrar av Anna-Karin Palm, en roman jag älskade under förra seklet :D

Judas hågkomster

Niklas Rådström har skrivit några av de mest fängslande böcker jag läst: Boken - en omskrivning av Bibeln, En Marialegend - en omskakande gestaltning av mänsklig grymhet och vår möjlighet att välja det goda samt Absint - en underbar berättelse om en liten blåmesunge. Vid läsningen har jag golvats av författarens språk, gestaltning och klokhet.

Romanen Judas hågkomster utspelar sig ett halvsekel efter Yeshuas (Jesus) intåg i Jerusalem på palmsöndagen och händelserna under påskhelgen. Berättaren är Judas, en gammal man som lever anonymt och tillbakadraget, en av de få i Yeshuas sällskap som överlevt. De flesta andra som följde Yeshua har fått betala med sina liv för att de fört hans budskap vidare. Judas misshandlades svårt på Krukmakaråkern, men överlevde och har nu på sin ålderdom beslutat sig för att skriva ner sanningen om händelserna som ledde till att hans mästare korsfästes. I hans berättelse är förräderiet på skärtorsdagen en del av hans och Yeshuas gemensamma plan. När Judas i stunden för förräderiet tvekar att ange sin mästare, uppmuntrar Yeshua honom med en kyss. Förräderiet fullföljs och Judas axlar rollen av historiens störste svikare. 

Den mästare som framträder i Judas jordnära berättelse är både bestämd och mild, han är en människa som skapar relationer med sina följeslagare och han är samtidigt också (kanske) något annat, kanske Guds son. Judas tvivlar, funderar över sin egen roll i de dramatiska scenerna på skärtorsdagen, och förtvivlar emellanåt.

"Hade inte min mästare sagt oss att de främsta skulle bli de sista och de sista de främsta, att de som motats bort skulle upphöjas och den lägste bli den högste? Var det detta min mästare valt ut mig för, att vara den djupast fallne för att vid tidens slut upphöjas? Detta mörker som skulle bli mitt hem."

Poetiskt och vackert skildras händelserna under påskhelgen med dess grymhet, oändliga sorg och oförklarliga höjdpunkt - återuppståndelsen. Författaren levandegör påskens storslagna händelser på ett innerligt sätt, jag blir oerhört berörd och läser med både bävan och glädje. Rådströms prosa är glasklar och lätt att läsa, stilen växlar mellan att vara detaljerad och exakt när konkreta händelser skildras och att vara mer luftig och lyrisk i andra delar. 

Alla som intresserar sig för Bibelns berättelser om händelserna under påsken hamnar förr eller senare i funderingar kring Judas. Varför gjorde han det han gjorde? Och varför var det nödvändigt för historien att ha med en svikare? Jag har aldrig upplevt mig hitta svaren på frågorna och det gör jag kanske inte helt efter att ha läst Judas hågkomster heller, men jag har fått en möjlig, lite fylligare bild av tänkbara förklaringar och det räcker gott. 

JUDAS HÅGKOMSTER
Författare: Niklas Rådström
Förlag: Albert Bonniers (2026)

De nominerade till årets skönlitterära Augustpris

I måndags presenterades de böcker som nominerats till årets Augustpris. Mitt huvudsakliga fokus är på den skönlitterära klassen och sammantaget blev jag väl lagom nöjd. Två av de romaner jag gissat på blev nominerade (Skönheten och Nattsäsong) medan ett par av mina största favoriter (Den oduglige och Judas hågkomster) inte blev det. Av de nominerade jag inte tidigare läst lockar Inkokt ruda av Klas Östergren mest (har i ärlighets namn redan börjat lyssna på den och hittills är den framför allt oerhört underhållande). I den skönlitterära klassen dominerar helt klart de stora förlagen i år, till skillnad från förra året. 

Här kommer en kort presentation av de nominerade böckerna:

Adrian av Maxim Grigoriev beskrivs som en stockholmsskildring och en bildningsroman. Den handlar om vänskapen mellan tre unga män, om passion och familjebildning samt om kärleken till till litteraturen. 

Inkokt ruda av Klas Östergren beskrivs som ett kammarspel för två människor och en robot och undersöker var gränsen egentligen går mellan människa och maskin.  

Nattsäsong av Karolina Ramqvist skildrar hur en framgångsrik, äldre skådespelerska förbereder sig för rollen som en avsevärt yngre kvinna. Hon inleder ett passionerat förhållande med en yngre man, samtidigt som omvärlden tycks stå inför en eventuell katastrof.  

Vinter av Magnus Dahlström är både till sidantalet och innehållsmässigt en omfattande roman som beskrivs som: "en sträng och ohygglig framtidsvision som på ett suggestivt, dramatiskt och olycksbådande sätt tecknar bilden av en värld i snabb förändring". 

Skönheten av Inger Edelfeldt handlar om en äldre kvinna och hennes förmåga - eller oförmåga - att hantera åldrandets ofrånkomliga och plågsamma förändringar. 

Under sjöarna av Ingela Strandberg beskrivs som vacker poesi och "undersökning av verklighetens bottnar, ett försök att skriva sig fram och ner till en sorts harmoni med verkligheten. Att leva sig fram till en enkelhet". 

Vad tycker ni och har ni läst några av de nominerade böckerna?

Kapitalet

Therese Bohman är författare och kulturjournalist och debuterade 2010 med den uppmärksammade romanen Den drunknade. De följande romanerna har både nominerats till och tilldelats ett flertal priser. Jag har tidigare både läst och uppskattat Den drunknade och Aftonland, och Andromeda hamnade till och med på min favoritlista. Jag kan fortfarande reta mig på att jag inte fick den signerad på Bokmässan för tre år sedan. Jag har missat att läsa Sanningsberget, det ska genast åtgärdas. Förra året köpte jag dessutom Kammakargatan, den ska jag läsa under advent, tur att böcker står sig. 

Nya romanen Kapitalet handlar om förskoleläraren Emma, som arbetar på en populär förskola på Södermalm. För att attrahera rätt föräldrakunder arbetar man årligen med konst inspirerad av Hilma af Klint. Emma är jagberättare i romanen och framställer sig själv som en ganska alldaglig, tystlåten person. När en ny liten flicka, Stella, börjar på förskolan lär Emma snabbt känna hennes mamma, influencern Alice. Alice är en så kallad livsstilsinfluencer av övre medelklass, som dagligen skapar content där hon visar upp de produkter som krävs för att leva ett gott liv. Emma, som i ärlighets namn genast känner igen Alice, blir fascinerad av Alices liv och tackar självklart ja när Alice erbjuder henne extrajobb som barnvakt. Sakta men säkert övergår Emmas fascination i något som liknar besatthet och när hon vistas i Alices lägenhet går hon över alla gränser i sin iver att undersöka allt. Under en resa till Italien kulminerar handlingen på ett minst sagt oväntat sätt.

Läsning av Kapitalet är både roande och oroande, det är en samtidssatir som inte ser med särskilt snälla ögon på någon av sina karaktärer. Romanen skildrar vår verklighet med fokus på de delar som egentligen är minst intressanta, trots många likes och följare. Här finns ett klassperspektiv och en tydlig konflikt mellan yttre fasad och en inre tankevärld, som blir allt tydligare under läsningen. Författarens exakta beskrivningar av detaljer skapar ofta omedelbar igenkänning och upplevelse av delaktighet hos mig som läsare. Jag kan tydligt se de olika miljöerna framför mig och skymtar huvudpersonerna i ögonvrån. Överraskande, minst sagt skruvade handlingar och vändningar lyfter det här psykologiska dramat till en närmast thrillerliknande samtidsskildring, och leder till sträckläsning. Sammantaget är Kapitalet en roman i min smak!

KAPITALET

Författare: Therese Bohman

Förlag: Norstedts (2026)

Augustpriset - gissningar och önskningar

Jag tycker alltid att det är svårt att gissa vilka som kommer att bli nominerade till Augustpriset, dels för att jag kanske inte läst nog mycket svenskt nyutkommet, dels för att jag har dålig koll på vad någon annan är jag själv tycker om böckerna. Ändå känner jag mig så klart manad att bidra med lite åsikter ;) Jag håller mig till kategorin skönlitteratur.

Judas hågkomster av Niklas Rådström kom ut i våras och är för mig en given Augustpriskandidat. Författaren är i mitt tycke en av våra allra största! Romanen är stillsamt, poetiskt och vackert skriven om några av världshistoriens mest omvälvande, storslagna händelser. 

Många "författarinnor" har senaste året skrivit om äldre kvinnors livsvillkor, bl a Christine Falkenland i Författarinnan (som dock p g a utgivningsdatum, så vitt jag kan förstå, inte kan nomineras i år), Inger Edelfeldt i Skönheten och Karolina Ramqvist i Nattsäsong. Både Skönheten och Nattsäsong är språkligt exakta, eleganta och intelligenta, och skildrar psykologiska skeenden med många nyanser. Kanske blir någon av dem nominerade. Eller varför inte båda.

Therese Bohman valde i stället att skriva om en ung huvudperson, förskolepedagogen Emma och hennes nya "väninna" influencern Alice, i romanen Kapitalet. Överraskande, minst sagt skruvade handlingar och vändningar lyfter den här närmast thrillerliknande samtidsskildringen.

Jag har inte läst Ultravåld av Tone Shunneson och har därför svårt att avgöra om den ”bara” är en snackis eller en snackis med Augustpriskvalitet. Spännande att se om den blir nominerad.

Fotografens skugga av Agnes Lidbeck var mitt första möte med författaren och närmast golvade mig med sin gestaltning av familjerelationer, lögner och hyckleri. Alltså på den nivån att jag t o m störde författaren mitt i frukosten på hotellet för att uttrycka min beundran. Den här romanen skulle jag gärna vilja se nominerad. 

En av mina personliga favoriter under året är Kejsarens ansikte av Elin Boardy, en roman som fått alldeles för lite uppmärksamhet och rätt märklig kritik. I mitt tycke är boken en oerhört engagerande berättelse, som skildrar en tid med andra värderingar och livsstilar. 

Det underjordiska biblioteket av Hanna Nordenhök är en postapokalyps, som jag läste snabbt, med andan i halsen och tryck över bröstet. Det är en berättelse att drabbas av. Texten är poetisk, rytmisk och innehåller ett enda onödigt ord. Nominering tack!

Till bubblare vill jag utnämna debutromanen Det sjön ser av Susanne Hugosson, en ljuvlig, lågmäld och finstämd berättelse om vänskap och vardagsliv i Västerbotten. 

Jag avslutar det här lite spretiga inlägget med ytterligare en roman som jag tycker är en given kandidat till Augustpriset: Den oduglige av Tomas Bannerhed. Författaren tilldelades Augustpriset 2011 för sin debutroman Korparna och Den oduglige är faktiskt lika bra. Ett vackert, innerligt och gripande porträtt av en som inte höll måttet. 

Banned Books Week Sverige - Astrid Lindgren

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren är en av författarens mest populära böcker. Berättelsen handlar om bröderna Karl och Jonatan, som båda dör unga och därefter återförenas i landet Nangijala. Där tvingas de kämpa för sin frihet och strida mot den onde tyrannen Tengil. Teman som skildras är syskonkärlek och nödvändigheten att visa mod och kämpa för det som är viktigt.

Bröderna Lejonhjärta var förbjuden i det forna Tjeckoslovakien ­eftersom den ansågs ­inspirera befolkningen till att göra uppror mot makten. Boken spreds dock underjordiskt och läsning av den var en aktiv upprorshandling.

Sommaren 1986: Lovisa och Melinda

John Ajvide Lindqvist beskrivs ofta som Sveriges skräckmästare. Skräck är ju egentligen inte min favoritgenre, men jag har ändå läst många av John Ajvide Lindqvists böcker, med högst blandade omdömen. 2012 skrev jag i ett inlägg om författaren: "Jag gillade Låt den rätte komma in, trots en del otäcka scener. Jag tyckte att Hanteringen av odöda var bra, även om jag önskade lite vassare samhällskritik. Jag tyckte inte att Människohamn var bra, kunde inte alls ta till mig det övernaturliga i den boken. Och Lilla stjärna gjorde mig bara gråtfärdig". Under senare år har jag läst/lyssnat på den spännande och actionfyllda serien "Blodstormen" (Skriften i vattnet, Rummet i jorden, Anden i maskinen) och på Verkligheten och Vänligheten. Vänligheten kretsar kring en låst container som på oklart sätt dykt upp i Norrtäljes hamn och skildrar en handfull människors liv. Detta är kanske författarens bästa bok. Jag har också både läst och tittat på filmatiseringen av Sommaren 1985 och verkligen gillat båda!

Medan sommaren 1985 var den fantastiska Live-Aidsommaren, är sommaren 1986 den skrämmande Tjernobylsomma­ren med stor oro för radioaktivt nedfall. Trots allt underbart som skedde 1985 inträffade dock också Helenas tragiska dödsfall, vilket fortfarande påverkar alla på Särsö. Berättelsen om sjöjungfrun, som möjligen orsakade Helenas död, lockar och drar de 11-åriga bästisarna Lovisa och Melinda till den skrämmande, mytomspunna ön Svärtan. Tjejerna går i samma klass, men Melindas prestationsinriktade föräldrar planerar att dottern ska hoppa över en årskurs, och lägger in en massa pluggtid under sommarlovet. Lovisa oroar sig mycket över hur hon ska klara sig utan Melinda, och hur Melinda ska stå ut utan sin bästis till hösten. Det lite äldre tonårsgänget har förändrats efter Helenas död, för dem består livet nu av  förälskelser, mystik och "lek" med ouijabräde. Till slut klarar Lovisa och Melinda inte längre motstå Svärtans lockelse, de seglar iväg och upptäcker att den sjöjungfru som hittades året innan inte var den enda av sin art ...

Liksom den föregående romanen kan även Sommaren 1986 jämföras med en kombination av Vi på Saltkråkan och Stranger Things. Här finns idyllen från Saltkråkans miljöer och de underliggande ohyggliga faror som skildras i Stranger Things. Den nostalgiska stämningen fungerar perfekt för en läsare i min ålder, en läsare som minns stämningen efter mordet på Palme och Tjerbobylolyckan. Och som dessutom har en längtan tillbaka till ett något mjukare samhällsklimat. Styrkan i romanen  är den nyanserade och lyhörda skildringen av vänskaps- och familjerelationer i en ålder där trygghet betyder så mycket, samtidigt som lusten att upptäcka och erövra är så stor.

SOMMAREN 1986: LOVISA OCH MELINDA

Författare: John Ajvide Lindqvist

Förlag: Ordfront (2026)

Det underjordiska biblioteket

Hanna Nordenhök debuterade som poet men har kanske mest uppmärksammats för sina mörka, suggestiva romaner. Hon har tilldelats flera utmärkelser för sitt författarskap, bland annat Sveriges Radios romanpris, Stina Aronsons pris och Göteborgs-Postens litteraturpris. Jag har tidigare läst romanen Det vita huset i Simpang från 2013, en fängslande roman om kolonisation, makt och flykt in i egna världar. Jag uppskattade bland annat kontrasten mellan ett vackert, lite sprött språk och en mörk, våldsam handling.

Det underjordiska biblioteket handlar om en kvinna som vandrar genom ett ödsligt landskap med målet att uppfylla ett löfte till sin far. En katastrof har inträffat, en dödlig pandemi har spridit sig och större delen av befolkningen har avlidit. Ett kännetecken på virusets (?) framfart är de sotfärgade spindelnät som breder ut sig på de drabbades kroppar. Under vandringen tar kvinnan, något motvilligt, hand om två barn som förlorat sina föräldrar, trots att detta försvårar hennes egen resa. En tid har hon även sällskap av en annan kvinna. De vandrar tillsammans på farofyllda vägar med målet att finna vatten, undvika smitta och hitta hem till tryggheten, pappan, barndomens underjordiska bibliotek.  

Romanen är skriven i omvänd kronologisk ordning och inleds med att kvinnan når fram till sitt forna hem och uppfyller löftet till fadern. Därefter får läsaren ta del av händelserna på resan hem. Huvudpersonen benämns inte vid namn förrän i slutet av boken och övriga kallas endast "pojken", "flickan" och "den andra" (kvinnan). Överlag finns inte utrymme för relationer och närhet i katastrofens centrum, allt handlar om överlevnad. Färden hem är fylld av faror, alla samhällsinstanser har kollapsat, man kan bara lita på sig själv. Katastrofen lockar fram både det sämsta och det bästa hos människan, man måste alltid vara på sin vakt.

"Kraftlös regnbåge över himlen. En bit bort låg en stor plastpåse i det sanka gräset, med ett femtiotal mobiltelefoner inuti, alla urladdade, de tycktes tappade där i brådska. Kvinnan gick fram och petade lite bland påsens innehåll med foten. Obsidiansvarta displayer tömda på det myller av information som så nyss dikterat i det närmaste all verklighet, på ett ögonblick försvunnet. Hon såg sig om i landskapet igen. Rå och renspolad värld."

Det underjordiska biblioteket är en kort roman, som jag läste snabbt, med andan i halsen och tryck över bröstet. Det är en roman att drabbas av. Jag har sett andra jämföra med Vägen av Cormac McCarthy och jag håller med om att här finns en hel del likheter. Båda romanerna skildrar fruktansvärda händelser på ett oerhört engagerande och osentimentalt sätt. Texten i Det underjordiska biblioteket är poetisk och rytmisk samtidigt som romanen inte innehåller ett enda onödigt ord. Det fyller mig med beundran.

DET UNDERJORDISKA BIBLIOTEKET
Författare: Hanna Nordenhök
Förlag: Wahlström & Widstrand (2026)

Kärnveden, del 3 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren emottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden. Livet kompliceras när Siv blir förälskad i och gravid med skogssamen Nila. Hon gifter sig med skogshuggaren John utan att berätta att hon är gravid. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

I Blekjorden får läsaren återigen följa Siv, hennes make och sonen Nils. Livet som hemmafru är ensamt och när tillfälle ges återgår Siv till sitt arbete som kocka i timmerkojan. Den här gången har hon dessutom i uppdrag att lära upp den unga Märta i yrket. Sivs yngre bror Rune arbetar också som skogshuggare och så småningom återser Siv även ungdomskärleken Nila. Sonen Nils har det inte lätt med kompisar, han utsätts dagligen för slag, spott och spe av jämnåriga plågoandar. I nutiden återser vi Eva, som visar sig vara barnbarn till Siv och Nila och således dotter till Nils. Eva har ärvt skog i hemtrakten och börjar träffa sin ungdomskärlek Mattias. Mattias är pappa till Fanny, en av de mest engagerade miljöaktivisterna från Hjortronmyren. Evas son Vilgot och Fanny blir genast vänner utifrån gemensamma intressen, men under ytan skaver dolda händelser.

I Kärnveden har Nils vuxit upp och studerar i Uppsala. Han besöker barndomshemmet under somrarna och umgås en del med en tidigare skolkamrat Ingrid. Även Lasse, Nils gamle plågoande, slår sina lovar runt Ingrid. Timmerkojorna är nu historia, men Siv och några andra kvinnor i byn hittar nya sätt att förse skogsarbetarna med mat. I skogen har man börjar använda bekämpningsmedlet hormoslyr, vilket Nils tidigt varnar för. I nutiden blir Eva alltmer engagerad i skötseln av sin skog. Hennes pappa Nils försvann spårlöst när hon var liten, och när en människa hittas begravd i skogen misstänker Eva att det kan vara hennes pappa. Sakta med säkert avslöjas de gamla hemligheter och konflikter som präglat Evas uppväxt. 

Hela sviten om Timmerfolk skildrar vanliga människors vardag på ett ganska stillsamt sätt. Trots detta visar det sig att historien gömmer omvälvande händelser och mängder av hemligheter. Kombinationen mellan det vardagliga och det dramatiska väcker ett starkt engagemang som följer läsaren till sista punkten. En av romanens styrkor är skildringen av kvinnornas roll i skogsbruket, både historiskt och i nutid. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras i mitt tycke nyanserat och väcker intresse hos mig som läsare att försöka förstå mer. Böckerna rekommenderas varmt!

KÄRNVEDEN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

Läsning pågår - Sommaren 1986

Jag tyckte mycket om John Ajvide Lindqvists roman Sommaren 1985 och jag gillade dessutom filmatiseringen av boken: Svärtan. Så jag kastar mig över Sommaren 1986: Lovisa och Melinda och fängslas genast av två flickor som har mycket att fundera över under Tjernobylsommaren. 

Blekjorden, del 2 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren emottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden. Livet kompliceras när Siv blir förälskad i och gravid med skogssamen Nila. Hon gifter sig med skogshuggaren John utan att berätta att hon är gravid. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

I Blekjorden får läsaren återigen följa Siv, hennes make och sonen Nils. Livet som hemmafru är ensamt och när tillfälle ges återgår Siv till sitt arbete som kocka i timmerkojan. Den här gången har hon dessutom i uppdrag att lära upp den unga Märta i yrket. Sivs yngre bror Rune arbetar också som skogshuggare och så småningom återser Siv även ungdomskärleken Nila. Sonen Nils har det inte lätt med kompisar, han utsätts dagligen för slag, spott och spe av jämnåriga plågoandar. I nutiden återser vi Eva, som visar sig vara barnbarn till Siv och Nila och således dotter till Nils. Eva har ärvt skog i hemtrakten och börjar träffa sin ungdomskärlek Mattias. Mattias är pappa till Fanny, en av de mest engagerade miljöaktivisterna från Hjortronmyren. Evas son Vilgot och Fanny blir genast vänner utifrån gemensamma intressen, men under ytan skaver dolda händelser.

Liksom i första boken är handlingen engagerande och huvudpersonerna nyanserat tecknade. Många av karaktärerna bär på hemligheter och utgången känns ofta oviss. Författaren lyfter fram kvinnornas roll i skogsbruket både historiskt och i samtiden och skildrar deras drömmar och olika vägval. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras ingående och väcker intresse hos mig som läsare. Jag ser fram emot att genast fortsätta läsa nästa del - Kärnveden. 

BLEKJORDEN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

Läsning pågår - Det underjordiska biblioteket

Jag läste Vägen av Cormac McCarthy för mer än 15 år sedan och minns fortfarande hur oerhört berörd jag blev av den. Det underjordiska biblioteket av Hanna Nordenhök väcker omedelbart samma fysiska reaktioner, samma tryck över bröstet och andnöd. Att läsa Det underjordiska biblioteket kommer således att vara påfrestande, men samtidigt noterar jag omedelbart även njutningen i att läsa en så rytmisk, poetisk prosa.

Hjortronmyren, del 1 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren mottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden i en liten timmerkoja. Det självständiga livet i timmerkojan visar sig dock passa Siv bättre än hon vågar hoppats, men kompliceras av att varma känslor växer fram mellan Siv och skogssamen Nila. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

En av romanens styrkor är skildringen av den unga flickan Sivs uppväxt och den oväntade vägen till både självständighet och himlastormande förälskelse. Författaren lyfter fram kvinnornas roll i skogsbruket både historiskt och i nutid på ett mycket engagerande sätt. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras nyanserat och väcker intresse hos mig som läsare. Jag ser fram emot att genast fortsätta läsa nästa del - Blekjorden. 

HJORTRONMYREN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

Mjölkharen

Det är inte ofta jag väljer bok utifrån omslaget, men med Mjölkharen gjorde jag faktiskt det. Omslagsbilden är mycket udda och jag förväntade mig därför en mycket speciell bok. Och visst fanns det nog mycket gåtfullhet och obskyra ting i boken att göra mig nöjd. Författaren Tina Norin arbetar som pressekreterare inom Västra Götalandsregionen och hon debuterade med Mjölkharen 2025. Romanen fick ett mycket positivt mottagande av läsarna. 

Mjölkharen utspelar sig växelvis under olika tidsperioder - 1910-tal, 1970-tal samt nutid - och centreras kring en berömd och försvunnen tavla. I bokens nutid städar syskonen Vendela och Johan ur familjens släktgård efter att deras mor drabbats av en stroke. När de hittar dagböcker och brev framträder en ny bild av deras berömda mormor, konstnären Astrid Sterner, vars allra mest välkända verk Mjölkharen mystiskt försvann i en konstkupp mot Göteborgs konstmuseum 1978. Under 1910-talet bodde Astrid och hennes väninna Viola i Paris, där de levde ett bohemiskt konstnärsliv och studerade för Henri Matisse. De gamla breven och dagböckerna, skrivna av Viola, avslöjar en bild av en festglad Astrid och en ambitiöst målande Viola och allteftersom avtäcks en historia fylld av lögner, hemligheter och svek.

Sammantaget är Mjölkharen en engagerande, lättläst historisk spänningsroman, som dessutom innehåller intressanta miljöskildringar, komplexa karaktärer och nog mycket oförutsägbarhet att locka till läsning.

MJÖLKHAREN

Författare: Tina Norin

Förlag: Piratförlaget (2025)

Skönheten

Inger Edelfeldt har sedan debuten 1977 gett ut ett 40-tal titlar och tilldelats flera litterära utmärkelser, inklusive Selma Lagerlöfs litteraturpris. I motiveringen till det priset betonas författarens mångsidighet, stilbildande insatser samt känsla för det andliga i människotillvaron. Jag har tidigare läst flera romaner av Inger Edelfeldt, den mest minnesvärda är utan tvekan Kamalas bok från 1986. Läs gärna mer om en mycket intressant författarskap på Litteraturbanken.

Huvudpersonen i Skönheten - Laura, 59 år - återser av en slump den snygge, och åtta år yngre, Bertil när han är frånskild, sliten och nedstämd. De inleder hastigt en relation och flyttar så småningom ihop, trots att närhet och djup saknas i förhållandet. Laura har ett tämligen ensidigt och överdrivet fokus på det visuella och faller omedelbart för Bertils utseende. Även i övriga delar av livet är hon upptagen av skönhet; hon är intresserad av vacker konst och snygg inredning. Hemmet är angeläget att kunna visa upp och även Bertil hanteras emellanåt som ett utställningsexemplar. Åren går och medför att både Lauras självkänsla och relationen till Bertil försämras. Rynkorna blir djupare och Bertil blir alltmer distanserad, till slut blir situationen ohållbar. 

Romanen har undertiteln "Förvandlingsroman" och parallellt med Lauras eget fysiska förfall ägnar hon sig åt att översätta Ted Hughes tolkning av Ovidius Metamorfoser. Temamässigt finns likheter mellan Skönheten och Christine Falkenlands roman Författarinnan, i dem båda skildras äldre kvinnors svårigheter att hantera åldrandets ofrånkomliga och plågsamma förändringar. Hos en mindre skicklig författar(inna) hade resultatet kunnat bli ensidigt och dystert, men i Inger Edelfeldts intelligenta och exakta prosa sprakar det av elegant leklust, vassa formuleringar och härlig ironi.  

SKÖNHETEN
Författare: Inger Edelfeldt
Förlag: Norstedts (2026)

En annan doktor Glas

Malin Lindroth, författare och dramatiker, debuterade 1985 med diktsamlingen Lära gå. 2018 fick hon sitt stora genombrott med Nuckan - boken om den heterosexuella kvinnan som aldrig hittade någon att bilda par med. Nuckan fick även en uppföljare i Nuckans hjärtespalt 2022. Malin Lindroths verk har satts upp på scenen och hon har både blivit hyllad av kritiker och belönats med priser. 

En annan doktor Glas handlar naturligtvis på sitt sätt om DEN doktor Glas och utspelar sig i Stockholm under 1910-talet. Varje morgon sitter en kvinna i dagrummet på Långbro sinnessjukhus och väntar på att bli hämtad. För en medpatient, tillika skvallerjournalist, berättar kvinnan att hon väntar på sin make - den berömde författaren Hjalmar Söderberg. Men han kommer aldrig. När skvallerjournalisten skrivs ut söker hon upp Hjalmar Söderberg i jakt på en saftig story. Med tiden tycks dock både kvinnans väsen och handlingen skruva på sig. Kvinnan flyttar in i Hjalmar Söderbergs hustru Märtas rum och börjar febrilt söka efter den verkliga personen bakom doktor Glas. 

Malin Lindroths omskrivning av Doktor Glas innebär ett helt nytt sätt att koppla ihop romanen och romanfiguren Doktor Glas med Hjalmar Söderbergs person och levnadsomständigheter. Det är helt enkelt ett genialiskt grepp att föra in så välkända figurer/personer i en roman, som ytterst handlar om kvinnors utsatthet. Vem är det egentligen som måste tillåtas att skära bort vems ruttna kött? för att använda Tyko Glas egna ord. Som läsare blir man inledningsvis förvirrad över handlingen och därefter förtvivlad över Märtas maktlöshet. Sammantaget är detta en galet bra roman som fångar läsaren i en klaustrofobisk bubbla av tvivel. 

EN ANNAN DOKTOR GLAS

Författare: Malin Lindroth

Förlag: Norstedts (2025)

En dag ska vi återvända

Carina Bergfeldt är journalist, författare och programledare. Hon har bland annat arbetat på Aftonbladet, varit SVT:s USA-korrespondent och hft en talkshow på SVT. Carina Bergfeldt debuterade som författare 2012 och har skrivit ett flertal spänningsromaner och reportageböcker. 2012 tilldelades hon Stora journalistpriset i kategorin "Årets berättare". Den historiska romanen En dag ska vi återvända är den första delen i den planerade "Gustaviasviten". 

En dag ska vi återvända skildrar den nedtystade svenska rollen i den transatlantiska slavhandeln. Handlingen utspelar sig således år 1790 när juristen Axel Banér, mot sin vilja, skickas på uppdrag till ön Saint-Barthélemy av självaste kung Gustav III. Ön är Sveriges slavkoloni i Västindien. Parallellt med berättelsen om Axel och hans hustru Malva, får läsaren även följa det unga paret Yaa och Kwame i Ashantiriket. De har precis gift sig när de tillfångatas av slavhandlare och förs över havet till ett liv i slaveri. Redan under resan drabbas Axel och Malva av en tragedi, som kommer att påverka deras relation framöver. Resan för Yaa och Kwame är oerhört traumatisk, de är fastkedjade, svälter och reser med besättningsmän som inte sett kvinnor på lång tid. Skräcken, sorgen och förnedringen är total. 

Romanen berättas växelvis ur fyra olika perspektiv, där läsaren får följa de olika huvudpersonerna. Detta medför att man som läsare får ta del av samma eller liknande händelser ur flera perspektiv, vilket fördjupar förståelsen och läsupplevelsen. Handlingen är som förväntat oerhört brutal samtidigt som den verkligen engagerar läsaren, karaktärerna känns kanske något "moderna", men väcker intresse och medkänsla. Särskilt intressant - om är vedervärdigt - är att enbart romanens fyra huvudpersoner är fiktiva, allt annat, inklusive exempelvis olika fall och domar, är historiskt korrekt. Författaren ägnade många år åt research och har haft samarbete med afrosvenskar för att gestalta alla delar så rättvisande och inlevelsefullt som möjligt. Texten är rappt skriven och sammantaget är romanen en riktig bladvändare. Jag ser fram emot fortsättningen!

EN DAG SKA VI ÅTERVÄNDA

Författare: Carina Bergfeldt

Förlag: Bookmark (2026)