Sápmi i litteraturen

Samisk historia och kultur skildras i en mängd relativt nyutgivna böcker i olika genrer. Här finns "vanliga" romaner, historiska romaner, serieromaner, böcker för ungdomar/unga vuxna, lyrik och facklitteratur. Vilken skatt att ösa ur! Jag har listat en del av de böcker jag känner till, vissa har jag läst, andra står på läslistan. Kom gärna med fler tips. 

Elin Anna Labba Far inte till havet och Herrarna satte oss hit

Tina Harnesk Folk som sår i snö och Mödramärg

Ann-Helén Laestadius Stöld, Straff och Skam

Linnea Axelsson Ædnan

Ella-Maria Nutti Kaffe med mjölk och Till träden

Mats Jonsson När vi var samer

Mikael Berglund Ett föremåls berättelse om obesvar, Ovanjorden

Moa Backe Åstot Himlabrand och Fjärilshjärta

Erika Olofsson Liljedahl Och bergen skall rämna

Kathrine Nedrejord Sameproblemet

Frida Manella Ågren Marianne: vi kallar oss för ingenting och jag äger ingen kolt

Pia Mariana Raattamaa Visén Sammanflätning och Där rinner en älv genom Saivomuotka by

Mikael Niemi Koka björn, Sten i siden och Fallvatten

Ester Blenda Nordström Kåtornas folk

Sofia Jannok Guohp’áhkku/Mögelgumman

Stina Stoor Bli som folk

Jon Henrik Fjällgren Månbarn

Annica Wennström Lappskatteland 

Novellkalendern 15 - Pyrrhussegrar

Mathilda Malling (född Kruse) föddes år 1864 och växte upp på skånska landsbygden. Familjens döttrar fick en relativt fri uppfostran och Malling började tidigt intressera sig för litteratur. Efter konfirmationen reste Malling till Stockholm för att studera. Hon kom där i kontakt med Georg Brandes och lord Byrons författarskap. På våren 1884 började Malling, som en av de första kvinnorna, att studera vid Lunds universitet. 1885 gavs Berta Funcke ut i Sverige under pseudonymen Stella Kleve. I denna roman gestaltas kvinnans sinnlighet och begär, medan männen objektifieras. Romanen möttes av en enig negativ kritikerkår. Signaturen Stella Kleve kom i Sverige att förknippas med osedliga berättelser med rötter i den franska dekandenslitteraturen. I sin samtid uppmärksammades hennes romaner mera för sina sensuella skildringar än för sina litterära kvalitéer. Eftervärlden har dock uppvärderat Stella Kleve och hennes bidrag till svensk sennaturalism.

Novellen Pyrrhussegrar handlar om den unga Märta Ulfklo, som vistas på sanatoriet i Montreaux i väntan på att dö. Enligt hennes läkare är anledningen till hennes svåra sjukdom att hon inte levt ut sina erotiska fantasier:

" - Varenda balnatt, fröken Märta, varenda dans har varit bränsle på elden. Och alla de erotiska fantasier ...

- Som jag kvävt. Hon kunde höra råheten i sin egen stämma. 

- Mycket riktigt - som ni "kvävt". Det är just det tokiga, det. Det har varit farliga segrar de där, fröken, rent ödeläggande för en sådan fysik."

I förordet av Ann Lingebrandt framkommer att publicerandet av Pyrrhussegrar ledde till en debattstorm. Även idag tror jag att novellens tema kan provocera, om än på ett annat sätt. Vid läsning idag känns texten oerhört överhettad och överdriven, Kleve får nog mest beundras för sitt mod och sin kamp för kvinnans rätt att vara en sexuell varelse.  

PYRRHUSSEGRAR
Författare: Stella Kleve
Förlag: Novellix

Picasso i det svenska folkhemmet

Picasso i det svenska folkhemmet: berättelsen om fem offentliga skulpturer är resultatet av en upptäcktsresa i historien genomförd av Peter Forhaug, fotografen Ulf Berglund, skribenterna Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl samt formgivaren Pär Wickholm. Boken skildrar de osannolika historierna bakom installationerna av inte mindre än fem offentliga Picassoskulpturer i Sverige (Kristinehamn, Helsingborg, Halmstad, Solna och Stockholm). Placeringarna av konstverken speglar en tidsanda präglad av tankar om folkbildning och att konsten är till för alla. En viktig person i sammanhanget var den norske konstnären Carl Nejsar som, till sin egen förvåning, fick möjlighet att träffa Picasso, varefter en långvarig vänskap och arbetsgemenskap utvecklades. 

Historien om hur världens största Picassoskulptur, den 15 meter höga Jacqueline (namngiven efter Picassos hustru) hamnade i Värmland är värdig landskapet. Här finns alla ingredienser till en riktig skröna: udda karaktärer som drev sin sak, slumpmässiga möten mellan pratglada människor på småvägar i Frankrike, den världsberömda Selma Lagerlöf och politiker som inte "vågar säga nej till framtiden". Att Picasso verkligen föredrog Kristinehamn framför New York känns kanske ännu mer osannolikt idag. Men så blev det, 1965 på midsommarafton invigdes skulpturen under stort ståhej och nuförtiden lockar hon mängder av turister till Kristinehamn varje år. 

Fågelfiskens resa till Helsingborg innehåller så osannolika komponenter att man som läsare baxnar. Den första versionen av skulpturen ställdes ut på Konst i betong-utställningen i Stockholm, med baktanken att den därefter permanent skulle placeras i Moderna Muséets skulpturpark. Men så skedde inte och skulpturen hamnade i stället i Helsingborg, där den slutligen, på Picassos order, kördes över med traktor eftersom den blivit skadad! En ny version hängdes därefter upp i miljonprogrammet Närlunda, där den hängde relativt obemärkt under många år. 

I mitten av 1960-talet sattes Picassoskulpturer upp i många stora städer (Paris, Amsterdam, Marseille m fl). Chefen på Moderna Muséet, Pontus Hultén, önskade (fortfarande) en skulptur till parken och han bad således sin vän Carl Nejsar om hjälp. Picasso var intresserad och kom med ett förslag, som Hultén hade mage att kritisera. Picasso gjorde honom dock till viljes och 1966 transporterades skulpturgruppen Frukost i det gröna till muséets trädgård på Skeppsholmen. 

Dykande måsen var huvudattraktion vid en utställning i Frognerparken i Oslo 1965 och den norska planen var att skulpturen skulle stanna i landet. Svenskarna var dock på hugget och föreslog att skulpturen skulle placeras i ett nybyggt studentområde, Kungshamra i närheten av Stockholms universitet, vilket sannolikt gladde Picasso. Alla var dock inte lika nöjda, vilket märktes vid invigningen. 

Även runt den 15 meter höga skulpturen Kvinnohuvud var turerna och åsikterna många innan den slutligen invigdes i Halmstad, 1971. Byggnationen var komplicerad och den invigdes lite i förbifarten i samband med andra festligheter, men värdesätts idag på ett helt annat sätt. 

Sammantaget skildrar Picasso i det svenska folkhemmet en oerhört spännande tid i historien, då konsten sågs som en viktig del av samhällsbygget och skulle vara tillgänglig för alla. Boken är oerhört intressant och underhållande, läs den! Själv ska jag nästa sommar resa Sverige runt för att se alla skulpturerna i verkligheten. 

PICASSO I DET SVENSKA FOLKHEMMET

Text: Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl

Foto: Ulf Berglund

Förlag: Bly förlag (2025)

Läsning pågår - Mödramärg

Efter att jag läst ut Folk som sår i snö och verkligen älskat den, fortsatte jag direkt med författaren Tina Harnesks senaste bok Mödramärg. Jag lyssnar på en uppläsning av Patricia Fjellgren, som är mycket bra. Romanen följer två kvinnor under olika historiska perioder: Majalis i nutid när hon återvänder till sin hemtrakt efter att föräldrarna dött och Nienna som på 1600-talet försöker sona sin makes svek mot människorna och marken, genom att motarbeta exploatören. Mycket intressant och smärtsam läsning om samisk historia och om moderskap. 

Novellkalendern 11 - Många människor dör som du

Lina Wolff, född 1973, bor i Lund och har tidigare varit bosatt i Italien och Spanien. Wolff debuterade 2009 med novellsamlingen Många människor dör som du. Senare utgivna romaner har prisats, bland annat med Augustpriset, som författaren tilldelades 2022 för romanen Djävulsgreppet. I min recension beskrev jag den som "en lysande gestaltning av manipulation och makt i en sexuell relation där det unika, egensinniga bildspråket bär handlingen mot det oundvikliga slutet". Tidigare i år läste jag även Liken vi begravde, en sanslöst bra, skruvad roman som nyligen tilldelades årets Augustpris. Nu har jag läst några noveller ur Wolffs debutbok och noterar att hennes särart var uppenbar redan då. Utan att väja för något och med svart humor, skriver Wolff gränsöverskridande berättelser om relationer, känslor, våld och sexualitet. 

Titelnovellen Människor dör som du handlar om en universitetslärare, Vicente, som bedrar sin hustru med sin favoritelev. När han blir dumpad tar tristessen över, vårens färger är inte längre lika starka, maten saknar smak och inte ens läsning av god litteratur ger den vanliga tillfredsställelsen. Som tur är får huvudpersonen hjälp av en kollega, som presenterar honom för en äventyrslysten ogift kvinna. En intensiv kärleksaffär inleds och Vicente lever upp igen. Men allt slutar inte riktigt som han tänkt sig ...

"Det börjar med att man känner att ens liv inte har några riktiga känslor. Som om livet egentligen vore någon annanstans. Sen tror man att det ska komma bara något speciellt händer, som att en viss person uppmärksammar en, eller dylikt. Sen nöjer man sig med att man inte har det värre än andra. Sen att tristessen är ofrånkomlig och att alla lider just så mycket som man själv."

Novellen är fylld av kontraster, absurda konversationer och drömmar, svart humor och en tämligen skruvad handling. Det är lätt att fnissa åt eller uppröras över män som Vicente, män som söker efter bekräftelse och behöver befinna sig i förälskelsens stadie av en relation för att känna sig levande. Wolff ger dock sina karaktärer fler nyanser än så, vilket leder till att jag som läser också känner värme och medlidande med en människa som söker utan att hitta rätt. Det är oerhört skickligt gjort!    

MÅNGA MÄNNISKOR DÖR SOM DU
Författare: Lina Wolff
Förlag: Albert Bonniers (2009)

Novellkalendern 8 - Luise Justine Mejer

Astrid Lindgren är vår allra mest folkkära författare, mestadels känd för fantastiska barnböcker. Hon skrev dock även verk som riktade sig till vuxna läsare, novellen Luise Justine Mejer är en sådan. Berättelsen utkom ut första gången 1975 i samlingen Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult.

Luise Justine Mejer är en en kärlekshistoria från 1700-talets Tyskland, från Goethes tid. Goethe själv, och andra i hans närhet, finns med i Lindgrens novell och ger färg åt tidsepoken. Handlingen berättas i jagform och utgår från en brevväxling. Redan i inledningen får läsaren veta att berättelsen kommer att sluta mycket olyckligt.

Huvudpersonerna Luise Justine Mejer och Heinrich Christian Boie träffas för första gången på en bjudning hos hovrådet Brandes i Hannover då de båda redan är i 30-årsåldern. En vänskap växer fram mellan dem och leder till flera år av intensivt brevskrivande. Först efter många år utvecklas vänskapen till kärlek, en kärlek som leder till bröllop med påföljande graviditet.

Trots att tilltalet är annorlunda än i barnböcker tycker jag att man ofta kan känna igen Lindgrens typiska ordvändningar. Och hennes humor.

"Här stoppar man människor med litteratur som man stoppar gäss med nudlar".

Sammantaget är Luise Justine Mejer en finstämd, gripande berättelse .

LUISE JUSTINE MEJER

Författare: Astrid Lindgren

Förlag: Novellix (2015)

Tisdagstrion - Berg

Dags för veckans Tisdagstrio hos Robert, idag handlar frågan om Berg. Det fanns en hel del i hyllan, jag väljer att fokusera på böcker med olika typer av berg i titeln. Besök Mina skrivna ord för fler tips!

Bleknande berg av Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro är författarens debutroman. Kortfattat handlar den om en äldre kvinna som sörjer sin bortgångna dotter och tänker tillbaka på sitt liv. Romanen är lågmäld och stillsam, samtidigt som den skildrar oerhört dramatiska skeenden. Jag blev omedelbart fängslad av huvudpersonen och hennes berättelse och tycker att detta kanske är den bästa av de romaner jag läst av författaren. 

Med bergens andetag av Therese Widenfjord är författarens oerhört omtyckta debutroman. Handlingen utspelar sig i trakten kring bergskedjan Appalacherna i USA. Hit återvänder den framgångsrike fotografen Nick när hans far blir sjuk och här möter han Ellie, en kvinna som levt en mycket torftigt och hårt liv. Mötet blir givande för dem båda i den här mycket engagerande bladvändaren.

Historien om Fru Berg av Ingvild H Rishøi är en nykomling i min bokhylla som jag ännu inte läst. Allt annat av författaren har jag dock fullkomligt älskat. Liksom författarens tidigare böcker innehåller Historien om Fru Berg berättelser som ställer sig på det utsatta barnets sida och kombinerar vardagsrealism med en gnutta magi. En av de allra bästa samtida författarna!

Tisdagstrion - Författare på K

Dags för veckans Tisdagstrio hos Robert, idag handlar frågan om författare på bokstaven K. Det fanns en hel del i hyllan, jag valde att begränsa mig till svenska, kvinnliga författare på K. Besök Mina skrivna ord för fler tips!

Händelser vid vatten av var den första bok jag läste av författaren Kerstin Ekman. Det är en ruggig berättelse som utspelar sig under 70-talet i en liten jämtländsk by. Ett fruktansvärt dubbelmord sker i trakten, som aldrig mer blir sig lik. Det här är en spännande och suggestiv roman om hur samhällsutvecklingen påverkar människorna och hela bygden. Romanen tilldelades Augustpriset 1993 och en en fenomenal filmatisering gjordes 2023.

Att föda ett barn av Kristina Sandberg är första delen i en trilogi om huvudpersonen Maj. Berättelsen handlar om en ung osäker kvinna som, efter att ha blivit oplanerat gravid, gifter sig med en något äldre välbärgad man av ”fin” familj. Läsaren får följa Maj i hennes oro och våndor över hur hon ska räcka till, vad hon ska bjuda på till middag, hur hon ska få bort alla fläckar. En socialrealistisk ”hemmafruroman” med psykologisk skärpa. Sandberg tilldelades Augustpriset 2014 för den tredje delen, Liv till varje pris.

Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn är en litterär fantasi med Karin Boye i huvudrollen. Kolterjahns Karin går i psykoanalys, blir förälskad och får ekonomiska bekymmer i 30-talets Berlin. Hon dräneras på livslust av sitt självförakt, mörkret är skrämmande och olidligt lockande. Här finns inte plats för några ljumma känslor, Karin tycks vara självförbrännande. Sammantaget är Den bästa dagen en fängslande berättelse om en färgstark huvudperson skriven på vacker lyrisk prosa.

Bjuder också på en välkänd, fantastisk dikt ur Härdarna från 1927 av en författare på K - Karin Boye.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast

.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Hysteriskt roliga scener i Folk som sår i snö

 

Jag känner mig ibland som en ganska dyster och tråkig läsare, som inte uppskattar humor eller feel-good. Men med Folk som sår i snö av Tina Harnesk har jag minst sagt hittat rätt. Bröt ihop och asgarvade i bilen idag dels åt huvudpersonens samspel med Iphones Siri, dels åt en nyinflyttad mans försök att hantera kyla och andra krav. Vansinnigt kul! Men liite farligt när man kör bil. 

Litteraturens ABC - E

Dags för bokstaven E i Litteraturens ABC hos Enligt O. Det är både lätt och svårt idag med många valmöjligheter när utmaningen är att berätta om en författare på E, en boktitel på E och en läsvärd bok med anknytning till Europa.

Momo - eller kampen om tiden av Michael Ende handlar om en liten flicka som bor ensam intill en amfiteaters ruin i en okänd stad. Momo är dock inte ensam för hon kan den sällsynta konsten att lyssna. Folket som bor i staden upptäcker att livet blir lite lättare efter att de varit och pratat med henne. När Momo lyssnar på vad de har att säga, börjar de tänka själva. De får idéer och kommer själva på svaren på sina frågor medan de pratar. Det här är en bok som kan läsas som en spännande historia, men det är samtidigt en djupt filosofisk bok. Med funderingar som "Vad är viktigast för dig?" och "Varför lever vi egentligen?" är detta en läsupplevelse långt utöver det vanliga.

Ensam i Berlin av Hans Fallada utspelar sig under andra världskriget  i Berlin. Läsaren får möta många olika människor, som alla bor på Jablonskistrasse 55. Här finns bland annat de nazitrogna Persickes, judinnan fru Rosenthal, vars man Gestapo fängslat, fifflaren och tjuven Barkhausen och huvudpersonerna: verkmästarparet Otto och Anna Quangel. Boken inleds med att paret får ett brev som meddelar dem att sonen Otto stupat. De har egentligen aldrig varit führern trogna och Otto Quangel blir, efter sonens död, besatt av att på något sätt ta till kamp mot regimen. Så småningom börjar han skriva små textade kort som uppmanar till motstånd, och placerar ut dessa runt om i Berlin. Han föreställer att människor som hittar korten blir inspirerade och följer hans exempel. Tyvärr lämnas dock så gott som alla kort till Gestapo, där kommissarie Escherich får i uppdrag att finna kortskrivaren. Angelägen läsning om civilkurage och - som det står på boken - ett litterärt mästerverk.

 

Tiden är inte än av Elin Boardy utspelar sig i Europa i mitten av 1300-talet. Digerdöden har utplånat stora delar av befolkningen, i många familjer finns ingen eller bara någon enstaka kvar. En ung kvinna lämnar sitt hem i en sillabåt och ger sig ut Europa för att vandra från stad till stad. Under resan byter huvudpersonen kön, det är lättare att färdas som en ung man, även om inte detta heller är ofarligt. Resan leder bland annat till Danzig, Oswiecim (Auschwitz), Krakow, Prag, Dresden och Köln där huvudpersonen möter de som överlevt. Bland överlevarna finns både de som är hjälpsamma och vänliga, och de man måste akta sig för. Berättelsen vecklar ut sig under läsningen, inte förrän mot slutet kan man se sammanhangen. Historien berättas av en allvetande berättare, som även knyter an till kommande framtida händelser och visar hur allt går igen. Detta gör att en roman som handlar om medeltidens farsoter och jakt på syndabockar känns obehagligt aktuell.

Arbetarlitteratur på Kulturkollo

Idag skriver jag om ”kvinnliga” arbetarförfattare då och nu på Kulturkollo. Börjar från början med den relativt okända Maria Sandel, som oerhört tidigt skrev om kontroversiella ämnen. En annan tidig ikon är Moa Martinson, som jag önskar att alla ska upptäcka. På 70-talet kom dokumentärromaner, som t ex Sara Lidmans Gruva. Fantastiska historiska skildringar skrevs kring millennieskiftet av bl a Elsie Johansson och strax därefter dök flera hyllade folkhemsromaner upp. I vår samtid skrivs nya varianter av den klassiska arbetarromanen av bl a Elise Karlsson och Jenny Wrangborg. Hoppas det låter intressant - välkomna till Kulturkollo!

Nya ex av älskade böcker

 

Köper nya, inbundna, vackra ex av underbara romaner av Göran Tunström för att byta ut de sönderlästa pocketversionerna. Hoppas kunna få tag på fler inbundna av författaren på Bokbörsen.

Prästungen handlar om Göran Tunströms uppväxt i Sunne, Värmland, mitt i världen. Vi får följa honom i ljusa och mörka stunder genom barndomens trygghet och nyfikenhet, under den svåra tiden kring faderns bortgång, i ungdomen och första mötet med kärleken och in i vuxenlivet. Romanen skildrar den allmänmänskliga erfarenheten av att slitas mellan behov av trygghet och längtan efter det okända. Sammantaget en berättelse fylld av värme, härlig humor, och smärtsamma stunder.

Även Tjuven utspelar sig delvis i Sunne, där Johan föds som Ida Pripps och Fredrik Jonson Löks trettonde barn. Johan växer upp i fattigdom, men lämnar så småningom det torftiga huset på Torvnäs för att studera i Uppsala. Där inleds försöken att lösa gåtan kring Silverbibeln, vilket senare leder honom till Ravenna och sökandet efter livets mening. Centralt i romanen är även den tidlösa kärleken mellan Johan och hans kusin Hedvig. Magisk realism när den är som bäst. 

Lakej

Äntligen har Elin Olofssons senaste roman Lakej släppts, jag har länge sett fram emot att läsa den. Jag har tidigare läst flera av författarens historiska romaner (Då tänker jag på Sigrid, Gånglåt, Krokas, Herravälde) och brukar verkligen tycka om dem. Fokus i tidigare romaner har varit på relationer, kön, klass, och makt samt krossade drömmar och stor sorg. Framför allt har jag uppskattat Olofssons personporträtt, hennes karaktärer tillåts vara komplexa och inte alls genomtrevliga. Som ni förstår har jag höga förväntningar på den nya romanen.  

Lakej utspelar sig 1936 och handlar om en ung kvinna, Alma, verksam som spion hos Moder Svea, statsministerns hemliga underrättelsetjänst. Alma skickas på uppdrag till Storlien, där hon ska utge sig för att vara städerska, men även samla uppgifter om Fosterlandsvännernas partiledare Crantz – det största hotet inför kommande val. Alma får arbete hos Crantz och insamlandet av information går förvånansvärt enkelt, tills en person sprängs i luften. Almas uppdrag försvåras även av att hon drabbas av en överväldigande förälskelse. Men vem kan hon egentligen lita på?

Precis som i tidigare romaner är huvudpersonen inte helt lätt att förstå sig på, hon är mycket handlingskraftig, men bär på spår av tidigare trauman. Ju mer vi får veta om hennes bakgrund, desto mer komplex och intressant blir hon. Romanens handling berättas med schvung, här finns all den underhållning, spänning och romantik jag förväntade mig. Samtidigt skildras en historisk, politisk situation som känns obehagligt aktuell. 

Sammantaget är Lakej fartfylld och spännande, en roman man lätt sträckläser. Framför allt uppskattade jag den historiska tidsandan och inslagen med fokus på en framväxande extremism och kvinnans roll i samhället. Jag lyssnade på boken i en mycket bra uppläsning av Angela Kovács.

LAKEJ

Författare: Elin Olofsson

Förlag: Wahlström & Widstrand (2025)

Uppläsare: Angela Kovács

Sommar i mormors hus

Det händer ibland att jag ganska slumpmässigt väljer att läsa en bok av en, för mig, ny författare, helt enkelt för att jag faller för omslaget. Så gick det till när jag valde Sommar i mormors hus av Martin Ringh. Och efter att ha läst måste jag säga att omslag och innehåll verkligen går hand i hand i den här ljuvliga debutromanen. 

Huvudpersonen Alex tillbringar sommaren i sin mormors hus, där tanken är att han ska skriva klart sin universitetsuppsats och samtidigt hjälpa mormor att röja i huset. Men dagarna går och inte mycket händer - eller sägs. Alex och mormor sitter gärna vid köksbordet och dricker kaffe, medan mormor röker och skriver kortfattade dagboksanteckningar i almanackan. Under mer pratsamma dagar berättar mormodern om sin uppväxt i Danmark. Och tvätten tvättas och hängs ut på tork, flera gånger om. 

"6 JULI

Regnat i flera dagar. Kan inte läsa av mätaren, den har svämmat över. Bra för blommorna, och landet. Alexander behöver inte vattna."

Sommar i mormors hus är en vacker, vemodig och lågmäld roman som man läser för stämningens skull, snarare än för handlingen. Författaren uppmärksammar och visar oss de små detaljerna, de vi inte förrän efteråt förstår vikten av, de som är livets byggstenar. Sammantaget är detta en helt underbar romanpärla. 

SOMMAR I MORMORS HUS
Författare: Martin Ringh
Förlag: Historiska Media (2025)
Omslag: Klara Rasmussen

De heligas stad

1534 i Münster inleds en av reformationens blodigaste, vidrigaste och mest långdragna konflikter. I religiös extas tar radikala anabaptister, så kallade vederdöpare, makten och utropar Münster till "det nya Jerusalem". Här skall den kommande striden om Guds världsherravälde stå, ve den som inte låter sig döpas till den nya, rätta läran. Guds beskydd skall endast vederfaras dem som söker skydd i staden och avsvär sig den katolska, kätterska tron. Profeterna Jan Matthys och Jan Bockelson skapar ett skräckvälde byggt på egendomsgemenskap (d v s de religiösa ledarna tar allt), polygami och förbud mot att låsa dörrar för att skydda kvinnor och egendom. Snart omringas staden av Furstbiskopens styrkor och stadens invånare drabbas av både svält och sjukdomar samt eskalerande storhetsvansinne, förföljelsemani och allmän galenskap hos stadens ledare. Trots att det med tiden blir uppenbart att staden kommer att falla, håller ledarna ut tills de blir övermannade och skoningslöst avrättade. 

"Bruk av list och försåt är Konungen långt ifrån främmande, men samtidigt är hans behov av ett ständigt tillflöde av män som träder fram och böjer knä inför hans gestalt omättligt: män han kan visa sig storsint mot och som i gengäld svär honom obetingad lydnad. Den märkliga omständigheten uppstår då att fastän han genomskådar desertörernas uppsåt, vet om deras falskhet, så litar han på dem och det med en sådan förtröstan att han inte bara upptar dem i församlingen utan också skänker dem obegränsade befogenheter."

Bokens berättare är en ung pojke, som nedtecknar det som hände i staden betydligt senare i livet. Efter att hans pappa avlidit lyckas han hålla sig gömd hos sin farbror under de värsta striderna. Berättaren har ett allvetande perspektiv och en förståelse av händelserna och värderingar som ligger närmare vår egen tid än sin samtid - ett intressant grepp av författaren, som leder till att berättelsen upplevs som mer näraliggande i tid. Kanske är det just tidlösheten i mänsklighetens barbari författaren vill förmedla.

Berättaren har en kusin, den något äldre Klotilde, en mycket märklig ung kvinna. Hon är självlärd och talar, läser och skriver flytande latin på en nivå som förvånar de lärde. Klotilde tycks även få uppenbarelser, hon fogar sig i ödet att ha blivit en av Kungens favoritkvinnor, samtidigt som hon envist utsätter både sig och andra för faror för att rädda ett sjukt barn. Klotilde är en minst sagt komplex karaktär, som utmanar och förbryllar. 

Ni vet hur det är när man läser samma meningar om och om igen - inte för att man inte förstår utan för att man tycker så mycket om dem - så är det att läsa De heligas stad. Men jag läser också berättelsen om staden Münster med bultande hjärta och enorm rädsla över en växande religiös fanatism i vår egen tid. Barbariskt våld, ofta riktat mot mycket unga flickor, återges med skrämmande skärpa. Miljöskildringarna skapar tydliga upplevelser av att vara närvarande, jag ser staden framför mig, känner en del instängda, unkna, vidriga dofter och hör klang, skrik och larmande.

Det är uppenbart att författaren lagt ner oändligt mycket tid på efterforskningar och att han känner sin miljö utan och innan. Boken påminner om en dokumentär och är skriven i en rapporterande stil, vilket stärker greppet om läsaren. Trots att man på förhand vet hur historien kommer att sluta låter man sig som läsare fångas och dras med ner i ett nattsvart mörker. 

Foto: Rüdiger Wölk

Än idag kan man se de tre järnburarna vid klocktornet på Sankt Lambertikyrkan i Münster, vari de tre upprorsmakarnas kroppar förvarades i 50 år som varning till andra hugade rebeller.

DE HELIGAS STAD

Författare: Steve Sem-Sandberg

Förlag: Albert Bonniers (2025)

Din vilja sitter i skogen

Under Bokmässan lyssnade jag på en fantastisk författaruppläsning av en underbar bok - Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander. Författaren, född 1998, är uppväxt i Kiruna, detta är hans debutroman. 

En ung man växer upp i en by där långsamhet och tystnad råder. Han lyssnar gärna på radio, särskilt om det handlar om litteratur, men allra helst läser han. Både Kafka, Beckett och Fallada fungerar bra, först att läsa - därefter att elda med. Grabben är udda och lillgammal, och på sitt sätt lärd. När längtan efter samvaro med andra blir för stor, sätter han på sig en flanellskjorta och tar gammvolvon till stan. Till slut går flytten till storstan, Stockholm. Där lyckas han hamna i "de rätta" kretsarna, men hör inte till. Till slut inser han att: ”Södermalm är en by, det också”. Återkomsten till hembyn innebär åtminstone kontakt och medmänsklig värme från någon som har ett namn - den gamla Viola i storhuset. 

Din vilja sitter i skogen är en osannolikt bra debutroman om ensamhet och tillhörighet. Romanen är skriven på dialekt och bör faktiskt lyssnas på för att man ska få med sig alla nyanser av vemod och längtan.

DIN VILJA SITTER I SKOGEN
Författare: Mattias Timander
Förlag: Weyler (2024)

Tisdagstrion - blått omslag

 

Återigen är det dags för Tisdagstrion; den här veckan är temat blått omslag. Jag hittade tre svenska, blå, fantastiska romaner!  

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru är en mardrömslik dystopi om vad som händer i framtidens Sverige, i en framtid när rasisterna vunnit och samhället är våldsamt fascistiskt. Oerhört skrämmande! Det är lätt att känna igen verkliga händelser och personer som inspirerat författaren, samtidigt som berättelsen verkligen är unik. Tidsperspektivet är minst sagt komplext och man måste som läsare vara alert under hela läsningen.

Kapten Nemos bibliotek av P O Enquist handlar om två pojkar som blandas samman på BB och vid 6 års ålder byter tillbaks till "rätt" familjer. Smärtan och är outhärdlig, boken skildrar svek, galenskap och utsatthet och fångar läsaren i ett plågsamt skruvstäd. Jag har lyssnat på en författaruppläsning och det var en fantastisk, men krävande upplevelse. Den här boken tror jag helst ska läsas med ögonen eftersom varje mening innehåller olika vändningar som lätt missas vid lyssning. 

Tiden är inte än av Elin Boardy utspelar sig i digerdödens Europa i mitten av 1300-talet och gestaltar människans identitet i relation till omvälvande förluster. Det är en roman som kräver en tålmodig, engagerad läsare, men som ger desto mer tillbaka. Boardy skriver som vanligt en fin, lågmäld prosa med lyriska inslag. Berättelsen vecklar ut sig under läsningen, inte förrän mot slutet kan man se sammanhangen. Historien berättas av en allvetande berättare, som även knyter an till kommande framtida händelser och visar hur allt går igen. Detta gör att en roman som handlar om medeltidens farsoter och jakt på syndabockar känns obehagligt aktuell.

De nominerade är ...

 

De nominerade till årets svenska skönlitterära bok: 

En inre angelägenhet av Kristian Fredén

Tomhet och ömhet av Isabella Nilsson

Artens överlevnad av Lydia Sandgren

Ett år av apokalyptiskt tänkande av Linda Spåman

Liken vi begravde av Lina Wolff

Våran pojke av Mikael Yvesand

Jag gissade på två och måste säga att jag är oerhört förvånad över att inte De heligas stad av Steve Sem-Sandberg finns med bland de nominerade. Däremot är jag mkt nöjd med att Liken vi begravde av Lina Wolff nominerades, älskade ju hennes roman. 

De andra har jag inte läst, men flera av dem hamnar definitivt på läslistan. 

Om jag fick nominera ...

Jag är rätt dålig på att läsa nyutgivna böcker och har därför alltid svårt att gissa vilka böcker som kan tänkas bli nominerade till Augustpriset i skönlitteratur. Eftersom jag p g a sjukdom läst ganska lite de senaste åren har jag nu kanske mindre koll än någonsin. Detta hindrar ju inte att jag ändå vill vara med och tycka/hoppas. Jag tror att åtminstone något av mina två förslag borde finnas med bland de nominerade, samtidigt som jag inte tar med böcker som jag inte har lust att läsa. Och ja, det finns några nya romaner som många nog ser som Augustkandidater, även om inte jag gör det. Ibland kan jag vara rätt envis med att inte gilla författarskap ...

Jag har precis börjat läsa De heligas stad av Steve Sem-Sandberg och har bestämt att detta är en bok jag ska ge gott om tid och läsa med eftertanke. Romanen utspelar sig i staden Münster där en av reformationens blodigaste konflikter äger rum. Det jag hittills läst är makalöst bra i ett skoningslöst mörker.

Jag har läst och definitivt hyllat Liken vi begravde av Lina Wolff. Med ett enormt driv i handlingen har Wolff skapat en berättelse fylld av drastisk humor och halsbrytande action med en resonans av djupaste förtvivlan. Liken vi begravde kan både beskrivas som absurd och komisk, och lyhörd och hoppfull. Sanslöst bra litteratur. 

Läsning pågår - Lakej

 

Äntligen har Elin Olofssons senaste roman Lakej släppts, jag har länge sett fram emot att läsa den. Jag har läst flera av författarens historiska romaner (Då tänker jag på Sigrid, Gånglåt, Krokas, Herravälde) och brukar verkligen tycka om dem. Fokus i tidigare romaner har varit på relationer, kön, klass, och makt samt krossade drömmar och stor sorg. Framför allt har jag uppskattat Olofssons personporträtt, hennes karaktärer tillåts vara komplexa och inte alls genomtrevliga. Som ni förstår har jag höga förväntningar på den nya romanen.  

Lakej utspelar sig på 30-talet och handlar om en ung kvinna, Alma, som, av statsministerns hemliga underrättelsetjänst, skickas till fjällen för att spionera på en högerledare. Underhållning, spänning, och kärlek mot en historisk fond utlovas.