Fallet Ruth Ellis - en grym kärlek

Jag har upprört och frustrerat tittat på miniserien Fallet Ruth Ellis - en grym kärlek på SvT-Play. Trots att jag visste hur det hela skulle sluta kunde jag inte låta bli att hoppas på en mer nyanserad rättvisa för Ruth Ellis.

I serien får vi följa händelserna innan, under och efter mordet på racerföraren David Blakely. Första avsnittet inleds med dödsskjutningen och Ruths erkännande att hon dödat sin älskare. Det verkar vara ett glasklart mordfall och behandlas så av alla rättsinstanser. Ruth erkänner mordet, trots vetskap om att straffet för mord är avrättning. I de senare avsnitten visas genom tillbakablickar de händelser som ledde fram till mordet. 

Tidigt framkommer att Ruth möjligen haft hjälp vid planering och genomförande av mordet, av sin andre älskare, men detta tas inte upp av försvaret förrän det är för sent. Dessutom framkommer att den mördade misshandlat Ruth så allvarligt att hon fått missfall, men eftersom inte Ruth vare sig ser ut som, eller uppför sig som, ett offer, beaktas inte detta som ett motiv. I stället baseras försvaret på teorier om kvinnans oförmåga att hantera besvikelser och förluster.

Utdrag ur försvarets förhör av expertvittne:

"Dr Whittaker, hur påverkar då mannens otrohet det kvinnliga psyket?

"Kvinnor får oftare hysteriska reaktioner än män. De är benägna att tappa vissa hämningar  - och lösa sina problem på ett mer primitivt plan."

Kvinnans benägenhet att tappa humöret då maken är otrogen ansågs således vara ett bättre försvar än att påvisa den psykiska och fysiska misshandel Ruth utsattes för! Handlingen är verklighetsbaserad och naturligtvis påverkad av att den utspelar sig under 1950-talet. Men det är svårsmält. Händelserna kring rättegången och avrättningen upprörde även vanliga britter och Ruth Ellis blev den sista kvinnan som avrättades i Storbritannien. 

Sammantaget tycker jag att TV-serien är välgjord, intressant, vansinnigt upprörande och mkt sevärd.

Litteratur från Iran

Situationen i Iran är just nu förfärlig. Säkerhetsstyrkor skjuter besinningslöst mot protesterande medborgare, kvinnorna och minoritetsbefolkningen kämpar febrilt för mänskliga rättigheter. Även i Sverige har konflikten mellan olika grupperingar blivit tydlig, och stark kritik riktas mot Rouzbeh Parsi, chef för Utrikespolitiska institutets Mellanöstern- och Nordafrikaprogram, som förordar förhandling med regimen. De kritiska menar att förhandling inte är möjlig, det iranska folket nöjer sig inte med reformer, de vill ha ett demokratiskt styre (läs mer i Expressen). 

Att läsa iransk litteratur är till lika delar utmanade och underhållande. Här kommer lite tips på iransk litteratur som jag har uppskattat.

Att läsa Lolita I Teheran av Azar Nafisi är en självbiografisk roman, den handlar om kvinnor i ett repressivt samhälle som protesterar genom att läsa förbjuden västerländsk litteratur. Boken ger en mycket fyllig bild av både den politisk-religiösa och den individuella livssituationen i Iran i samband med den islamiska revolutionen och kriget mot Irak. Samtidigt finns här mängder att referenser och analyser av västerländsk litteratur med romanen Lolita i spetsen. Mycket intressant.

"De av oss som levde i Islamiska republiken Iran uppfattade såväl tragedin som absurditeten i den grymhet vi var utsatta för. Vi blev tvungna att göra narr av vårt eget elände för att överleva. Vi kände också instinktivt igen posjlost - inte bara hos andra, utan hos oss själva. Det var ett skäl till att konsten och litteraturen blev så oumbärliga i vårt liv: de var ingen lyx utan en nödvändighet. Det Nabokov fångade var livets beskaffenhet i ett totalitärt samhälle, där man är fullständigt ensam i en bedräglig värld full av falska löften, där man inte längre kan skilja mellan sin räddare och sin bödel."

 

Kvinnor utan män av Shahrnush Parsipur utspelar sig i en omskakade tid, en tid fylld av patriarkalt förtryck. En tid fylld av våld mot de kvinnor som är huvudpersoner i boken. Någon är för gammal för äktenskapsmarknaden, någon lämnar sin man, någon lämnar sitt liv på bordellen. Någon vill kämpa för saker men hindras av en dominant, våldsam bror som tänker på familjens heder. Gemensamt är att de alla är utsatta på olika sätt och att de längtar efter frihet.

Texten är oerhört vacker, drömsk, sagolik och fylld av övernaturliga inslag. Det tar ett litet tag för mig att ställa in mig, men därefter är det självklart att en kvinna kan förvandlas till ett träd. Den poetiska texten är en nödvändig motvikt mot alla de oerhört vidriga övergrepp som begås. Det blir en bra balans mellan realism och magiska inslag där ångest och smärta kan yttra sig på olika fantasifulla sätt.

"Mahdokht planterade sig vid flodbanken på hösten och jämrade sig ända fram till vinter. Hennes fötter frös långsamt fast i marken. Det kalla höstregnet trasade sönder hennes kläder och lämnade henne halvnaken. Hon huttrade ända tills vintern kom och frös henne till is. Hennes ögon förblev öppna och och blickade ut över den forsande floden. Den första vårskuren drev tjälen ur hennes kropp. Hon upptäckte att små knoppar hade bildats på hennes fingrar. Hennes hår sträckte sig ner i jorden likt rötter. Hela långa våren lyssnade hon på ljudet av rötterna som växte och hämtade näring åt henne ur jorden. Hon lyssnade dag och natt." 

Kvinnor utan män har även filmatiserats.  

Persepolis av Marjane Satrapi är en serieroman som handlar om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck. Vi får följa huvudpersonen från barndomen i Iran,  till livet i exil under tonåren, och tillbaka till hemlandet som ung vuxen. Det är relativt lite text i boken, ändå får jag verkligen en känsla av att jag läser. Jag är oerhört imponerad över hur små medel författaren använder för att skapa inre bilder hos mig som är klart mer detaljerade och realistiska än de schematiska teckningarna i boken.

Wolf Hall igen ... Spegeln och ljuset

Nu är det snart dags att ta itu med den tegelstenstjocka sista delen av Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell. Handlingen startar vid den tidpunkt då Anne Boleyn just blivit halshuggen och handlar om Thomas Cromwells fortsatta stöd till Henrik i hans kamp att hitta en hustru som kan föda honom en son. 

 Men innan jag börjar läsa ska jag titta på filmatiseringen av de två tidigare delarna Wolf Hall och För in de döda för femte gången. Detta är absolut den bästa historiska TV-serie jag någonsin sett.

Wolf Hall och För in de döda utspelar sig under 1530-talet. Kung Henrik VIII är gift med Katarina, som inte lyckas föda någon son. Kungen blir alltmer desperat, utan en son kommer familjen Tudor att förlora makten. England riskerar att ånyo dras in i ett blodigt inbördeskrig om kungamakten. Henriks enda val är att få äktenskapet annullerat så han kan gifta om sig. Den tilltänkta bruden är Anne Boleyn, kungens oskuldsfulla älskarinna. Men att få påven att annullera ett mångårigt äktenskap är inte någon lätt sak. Här gäller att intrigera på hög nivå. Till sin hjälp tar Henrik Thomas Cromwell, smedsonen som haft ett tufft liv och klättrat på ett närmast obegripligt sätt på maktens stege. Cromwell lyckas där alla andra misslyckats och Henrik får sin Anne. Samtidigt driver Cromwell igenom förändringar i kyrkan som gagnar honom själv. Anne misslyckas dock också med uppgiften att föda fram en manlig arvinge och Cromwell kallas återigen in för att lösa problemet.

Trots alla spännande kungligheter och deras extrema egenheter är det Thomas Cromwell som är Mantels huvudperson. Och hon skildrar honom med många nyanser, utan att försköna och utan att demonisera. I Mantels skickliga händer blir Cromwell en man som både är hårdför i politiska intriger och mycket ömhjärtad och kärleksfull gentemot sin hustru och sina barn. Faktum är att jag blir mycket förtjust i honom. Det är dock inte så lätt att förstå sig på honom. Drivs han av hämndbegär, är han lojal mot någon annan än sig själv? Vill han förändra kyrkan utifrån egen vinning eller är han egentligen troende?

SPEGELN OCH LJUSET
Författare: Hilary Mantel
Översättare: Jesper Högström
Förlag: Weyler Förlag (2020)
Serie: Thomas Cromwell (del 3)
Köp: Adlibris, Bokus

Den vita tigern - bok och film

Lite oplanerat har det blivit lite av ett Indien-tema på bloggen i februari, med både böcker och filmer. Kanske är det just så det funkar bäst för mig, alltså att läsa och titta temavis. Och allra helst ska det dessutom vara oplanerat. Den vita tigern är en av många böcker som blivit stående bortglömd i min bokhylla alldeles för länge. När det nu kom en filmatisering av den på Netflix kände jag att jag absolut ville läsa boken först. Och det var ett bra beslut, även om filmatiseringen faktiskt är mkt bra den också. 

Den vita tigern är skriven i brevformat från huvudpersonen Balram Halwai till Kinas premiärminister Wen Jaobao, inför dennes besök i Indien. Handlingen skildras genom Balrams tillbakablickar på sitt liv  som klipsk, fattig pojke från en låg kast, som privatchaufför åt en förmögen man, som kallblodig mördare och som framgångsrik entreprenör.  

Berättelsen är en sylvass, nattsvart gestaltning av ett samhälle som präglas av korruption, enorma orättvisor, ett uråldrigt kastsystem och meningslöst våld. Här saknas totalt det färgglada, vackra myller som ofta kännetecknar skildringar av Indien. Och medan Gandhi lät sig fängslas och hungerstrejkade för att andra skulle få upp ögonen för det som är rättfärdigt, förespråkar huvudpersonen i Den vita tigern en helt annan strategi för att bryta sig ut ur den fattige mannens bur. 

Romanens text är mkt lättläst samtidigt som man som läsare ibland storknar av den cynism som gestaltas. Det som väger upp och gör texten lätt att ta till sig är ett humoristiskt, naivt tonfall. Filmatiseringen följer handlingen i romanen i nog hög grad för att jag ska vara nöjd. De flesta "nyckelscener" finns med, även om de ibland inte riktigt får den tyngd de har i textformat. 

Sammantaget rekommenderas verkligen Den vita tigern, både som bok och TV-serie. 

Foto: Netflix

"Vita människor är snart ute. Det är över för dem innan vi dör. Det här är den bruna och gula mannens århundrade och må Gud bevara alla andra."

OBS! Boken finns med på rean på BOKUS för endast 39 kr. Passa på! 

DEN VITA TIGERN
Författare: Aravind Adiga
Översättare: Eva Mazetti-Nissen
Förlag: Schibsted Förlag (2009)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Och dagarna går

Filmen Gandhi

Följer upp tittande på En passande ung man med att ta itu med den 3 timmar långa filmen om Mohandas Gandhi. Filmen gestaltar Gandhis liv och kamp för ett självständigt Indien genom icke-våldsprincipen. Jag blir mkt berörd av hans kamp, hans stoiska sätt att uthärda svårigheter, hans kärlek till sanningen och totala acceptans av alla religioner. Filmen är verkligen sevärd, trots att den nu har några år på nacken (jag är av så gammal årgång att jag inte ens märkte det). Det har naturligtvis debatterats hur olika personer och skeden gestaltas i filmen, den som är intresserad kan gärna läsa mer här. Framför allt riktas kritik mot hur den muslimske ledaren Jinnah porträtteras. Sammantaget är detta en film jag verkligen rekommenderar alla som är intresserade av Indien, av frihetskamp, av historia. 

En lämplig ung man

En lämplig ung man av Vikram Seth är en roman jag länge haft lust att läsa. Men samtidigt har jag avskräckts av tegelstensformatet, jag har helt enkelt lite svårt att orka mig igenom dessa. När jag nu såg att boken filmatiserats på Netflix kunde jag inte avhålla mig från att titta. Och TV-serien gillade jag verkligen. Jag har dock lite svårt att hålla ordning på alla karaktärer och deras inbördes relationer, så jag får anstränga mig lite för att hänga med. 

Handlingen utspelar sig i Indien några år efter landets delning. Britterna är borta, många konflikter blossar upp mellan hinduer och muslimer. Tittaren får följa några familjer, vars öden är tätt sammanflätade. I centrum finns den unga flickan Lata, vars mor önskar att hon ska gifta sig med en lämplig ung man. Lata har dock andra idéer. Kärlek, passion och sökande efter lämpliga giftermålskandidater är huvudfokus i TV-serien. Latas mor påminner mig om Mrs Bennet i Stolthet och fördom, när jag googlar lite ser jag dessutom hos enligt O att manus till TV-serierna är skrivna av samma person, Andrew Davies.

Om jag jämför En lämplig ung man med boken jag just nu läser, Den vita tigern, så speglar En lämplig ung man de välbeställdas situation. Familjerna i En lämplig ung man tillhör eliten och är delvis mkt präglade av det tidigare koloniala styret. Brittiska klädstilar m m idealiseras. Politiska och religiösa konflikter skildras utifrån hur dessa påverkar några individer. Och ofta med en stark, god hjälte som ska fixa till saker. De fattiga fungerar som kulisser, men tar inte stor plats i historien. Utan att veta skulle jag kunna tänka mig att romanen tydligare gestaltar den breda befolkningens livsvillkor. 

Sammantaget är En lämplig ung man en riktigt bra TV-serie som jag verkligen gärna rekommenderar. Jag tror att boken sannolikt är bättre för den som vill ha lite mer bredd och djup, och orkar ta till sig tegelstenar.

Netflix

Häromdagen hittade jag ett bra tips på TV-serier hos Anna på och dagarna går ... där hon skrev om The Plot Against America, en alternativ historieskildring baserad på en roman av Philip Roth. Den ska jag se så fort det kommit fler avsnitt. Jag tillbringar nästan all tid hemma just nu eftersom jag tillhör riskgrupp och försöker undvika att bli sjuk. Kan i hög grad jobba hemifrån så det känns bra. Men det blir ändå många timmar att fördriva. Och TVn är just nu ett bra sällskap. Därför vill jag gärna utbyta lite tips på bra TV-serier. Här nedan kommer några tips från mig. Tipsa mig gärna i kommentarerna, eller varför inte skriva ett eget blogginlägg och länka mig? På så sätt kan vi kanske få massor av tips och bilda en tipskedja bland bokbloggare.

Mina favoritserier på Netflix 

Alias Grace - historiskt drama om en utsatt ung kvinna, baserad på roman av Margaret Atwood.

Atypical - en varm komedi om en pojke med Aspergers och hans familj.

Breaking Bad - våldsam serie om en man som drabbas av cancer och börjar koka meth för att försörja familjen.

Broadchurch - brittisk kriminalserie med intressanta karaktärer.

The Circle - underhållande realityshow.

The Crown - suveränt drama om engelska kungahuset med drottning Elizabeth II i fokus.

Land Girls - brittiskt drama om unga kvinnor under andra världskriget.

Mad Men - fantastiskt 60-talsdrama i New York-miljö.

Peaky Blinders - brittisk serie om en gangsterfamilj, utspelar sig strax efter första världskriget.

Prison Break - amerikansk serie om att fly från fängelse.

Sons of Anarchy - amerikansk serie om en kriminell motorcykelklubb.

Suits - amerikanskt drama om mer eller mindre smarta advokater.

Atypical

Vill du veta mer om hur det är att inte vara neurotypisk och samtidigt asgarva åt träffande dialoger? Titta då på Atypical på Netflix.

Les Miserables

En av relativt få klassiker jag nog faktiskt inte läst är Les Miserables av Victor Hugo. Däremot gillar jag den svenska översättningen till Samhällets olycksbarn för det romanen skildrar är människor som hamnar i svårigheter trots att de från början har goda avsikter.

Man föds inte som en "dålig" människa, men man kan utveckla mindre adaptiva beteenden under ogynnsamma förhållanden. Eller som Ross Greene säger "Kids do well if they can" och Challenging kids are challenging because they lack the skills not to be challenging". Ross Greene kallar också de barn som ofta t ex beskrivs som utagerande för "unlucky children".

Huvudpersonen i Les Misarables, Jean Valjean, straffas hårt för att han stulit en brödlimpa, vilket leder till mindre trevliga beteenden. Men han "köps" till Gud av en "stollig" präst som är villig att offra både silver och anseende för att rädda en själ. Jean Valjeans goda sidor utvecklas och han blir en tillgång för samhället. Den unga flickan Fantine straffas hårt sin godtrogenhet och hennes dotter lever i misär tills Valjean kommer in i hennes liv.

På SVT Play kan man nu se en BBC filmatisering av Les Miserables i sex avsnitt. Den är mycket bra och skildrar den historiska miljön så att man nästan kan känna stanken av fattigdom och uppgivenhet. Och av kämpaglöd! Se den om ni inte gjort det.

Störst av allt

Jag var skeptisk när jag började läsa Störst av allt av Malin Persson Giolito men anslöt mig snabbt till skaran av jublande läsare. Att då utmana ödet igen genom att titta på filmatiseringen kanske inte är att rekommendera? Men nu när jag sett första avsnittet inser jag att jag nog kommer att vara lika lyrisk till TV-serien som jag var till boken. Inget skrivs en på näsan, utan skådespelarna tillåts gestalta alla subtila inre skeenden. Och det gör de med bravur. Framför allt är det Hanna Ardéhn, som spelar Maja, som lyfter den här filmatiseringen. Men även Felix Sandmans Sebastian uppfattar jag som trovärdig, om än kanske lite mindre sammansatt. Det enda som faktiskt hittills stört mig var när författaren själv dök upp i rutan. Inte för att hon gjorde en dålig rollprestation, utan just för att jag började fundera på om det var hon, och därmed blev påmind om verkligheten. Men, men lite smolk får man tåla, den här serien kommer jag att "vräka" i mig under helgen. Så här skrev jag när jag läste romanen:

Nu levande, relativt unga svenska författare är ju inte min styrka. Inte heller väljer jag särskilt ofta att läsa böcker som "alla" pratar om. Men när jag senast skulle lyssna på en ny bok på Storytel fanns det inget jag var särskilt intresserad av, så jag tog den där nya boken alla pratar om. Den av Malin Persson Giolito, Jag måste erkänna att jag blev riktigt skeptisk när jag läste att den handlade om en skolskjutning. Jag arbetar som skolpsykolog och är rätt så insatt i ämnet. Jag har dessutom arbetat i många år som psykolog med barn och ungdomar och det är ganska sällan jag tycker att författare lyckas få till deras röster och berättelser på nog nyanserade och trovärdiga sätt. Men jag började i alla fall lyssna och det är jag så glad att jag gjorde. Den här boken är faktiskt så oerhört bra att jag kommer att rekommendera den till alla mina arbetskamrater.

I Störst av allt berättar Maja dels om rättegången och tiden i häktet i bokens nu, dels om det som hände tidigare, om relationen till Sebastian och allt som ledde fram till den hemska dagen i klassrummet. Dagen då hennes klasskamrater blev skjutna. Av Maja och Sebastian.

Maja berättar om världar som aldrig möts och världar få av oss känner till. Här finns de mest utsatta, ungdomar som måste leva gömda i Sverige för att inte avvisas till länder där deras liv inte är vatten värda. Här finns också de allra rikaste och mäktigaste, de som lever utanför lagen för att ingen någonsin skulle komma på tanken att anmäla dem. Och här finns de rikas barn, barn som är lika utsatta som de fattigaste, fast på helt andra sätt. När de här världarna möts slutar det i tragedi, vems ansvar är detta? Vems är skulden?

Språket har ett driv som gör boken omöjlig att lägga ifrån sig, fördelen med att lyssna var att jag kunde lyssna mest hela tiden överallt och vara totalt osocial. Lo Kauppi gör en mycket bra tolkning av texten, jag hör Majas utsatthet, smärtfyllda cynism och ilska i hennes röst.

Maja är en smart tjej med stor förmåga att se igenom vuxenvärldens dimridåer och hon berättar ironiskt om sina rollspelande föräldrar och samhällets förljugenhet. När Maja berättar om Sebastians familj vibrerar hennes röst av rädsla och hat. Under lång tid innan de fruktansvärda händelserna i klassrummet har hon levt under mycket stark press, utlämnad åt sina egna förmågor, totalt sviken av alla vuxna. Giolito skriver med stor empati och gestaltar de trauman Maja utsätts för och hennes reaktioner på ett trovärdigt, realistiskt, äkta sätt. Hon fångar tonåringens röst på ett fantastiskt sätt. Det som gör läsningen oerhört jobbig för mig personligen är att jag kan räkna upp andra namn, andra ungar som är lika svikna som Maja.

Sammantaget är Störst av allt en oerhört bra, spännande och intressant rättegångshistoria som gestaltar hur ungdomar sviks i ett samhälle där klassklyftorna ökar. Men framför allt är Störst av allt en berättelse om att vara ung, kär och rädd.

STÖRST AV ALLT
Författare: Malin Persson Giolito
Uppläsare: Lo Kauppi
Förlag: Bonnier Audio/Storytel
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokhora, Johanna

Gallsten, Netflix och Grace

Jag har haft en ny pärs med mina gallstenar, därav tystnaden den senaste veckan. Nu är jag åter på benen, men har svårt att fokusera och är sliten. Jag läser en massa bra böcker, t ex Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren och Som ett träd i skogen av Vibeke Olsson (den senaste boken om Bricken), men har inte ork att skriva ngt just nu. Det kommer dock inlägg om böckerna senare.

Eftersom jag behöver förströelse har jag för första gången skaffat Netflix och där finns ju hur mkt som helst att titta på! Igår tittade jag på hela serien Alias Grace som baseras på romanen med samma titel av Margaret Atwood. Oj, så bra den var! Boken finns med på min Bästalista och TV-serien var också oerhört bra. Idag ska jag dammsuga lite, griljera skinkan och titta på en massa avsnitt av The Crown. Julen kommer att bli fettsnål, men skinka måste vi ändå ha.

Ge mig gärna era bästa Netflix-tips, det kommer nog att bli en del tittat under en lång julledighet. Jag gillar historiska serier och en del drama.

Filmtips önskas

Dottern fyller 12 på måndag och har senaste tiden börjat intressera sig för att titta på "vuxenfilmer" (vi håller oss till de med 11-årsgräns). Hon har t ex sett De tre musketörerna, Titanic och Arn Tempelriddaren och hon är intresserad av historia. Kan ni ge mig några tips på vad man skulle kunna se tillsammans? Jag tror att det helst ska vara lite äventyr och lite allvar. Och gärna i historiska miljöer.

Tjänarinnans berättelse - TV-serien

Förra året läste jag Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood, men jag lyckades aldrig skriva om den. Den var så fruktansvärd. Förstå mig rätt, den var fantastiskt bra. Men nästan för hemsk att orka läsa. Romanen skildrar en tänkbar, fasansfull utveckling i USA där extremt konservativa, sexistiska krafter har tagit över. Kvinnan har reducerats till en barnalstrande varelse utan egen vilja och tankeförmåga. Hon kan förfogas över som det passar de styrande. Världen är strikt patriarkal och hierarkisk. Och hotet om våld finns påtagligt närvarande. Läsningen var skrämmande plågsam och lämnade kvar upplevelser av förtvivlan och vrede. Texten kröp under huden och gav mig mardrömmar.

Eftersom Telia nu bytt runt lite kanaler har jag plötsligt fått HBO Nordic. Och då blev jag ju liksom tvungen att titta på första avsnittet av TV-serien. Men jag måste erkänna att jag sett en hel del bredvid TV:n för att jag helt enkelt inte orkar se. Har ni tittat på filmatiseringen? Vad tycker ni? Jag tycker att första avsnittet var fantastiskt bra, men jag mår lite illa.

Boken kommer ut i nyutgåva till hösten, missa den inte!

TV-tittande

Ibland när jag inte läser lika mycket som vanligt är det för att jag fastnat i TVn. Just nu tittar jag på Mästarnas mästare, Superstars och Masterchef Australia. Det är inte helt enkelt att hinna med alla avsnitt. Den dagliga dosen av Masterchef Australia gör mig dock gott, det är härligt att se värmen mellan deltagarna. Och jag blir i alla fall nästan inspirerad att fixa till ngt i köket själv ...

Neapelkvartetten på TV

Elena Ferrantes kvartett om Elenas och Lilas liv blir TV-serie kan man läsa i New York Times. Serien planeras omfatta 32 delar och ska filmas i Italien. Jag längtar redan och hoppas verkligen att det blir en serie som följer romanen och inte fylls med fånigt intrigerande, som tyvärr är så vanligt (ja, jag brukar kritisera Downton Abbey för detta). Det myllrande efterkrigslivet i Neapel och alla de olika familjerna är en miljö som gjord för filmen. Jag skrev redan i recensionen av första delen, Min fantastiska väninnna, att jag kunde se olika scener framför mig och att jag trodde att boken skulle bli en bra TV-serie, så jag är så klart glad över nyheten. Regissören Saverio Costanzo uttrycker att den största utmaningen är att få fram samma känsla som i texten, jag tänker att det viktigaste är att skildra den komplexa relationen mellan Elena och Lila utan att förenkla. Det är ju just komplexiteten som är intressant, den är den relationella aspekten som lyfter läsupplevelsen till något utöver det vanliga.

Rum 213, filmen

Igår var jag med dottern på bio. Det var länge sedan sist och vi var båda överens om att se Rum 213. Både dottern och jag har läst boken och älskar Ingelin Angerborn. Vi visste dessutom båda två att filmen nog skulle kunna vara lite läskig. Men hur läskig den var hade jag ingen aning om. Jag skulle närmast beskriva den som motsvarigheten till När lammen tystnar, för 11-åringar. Många ungar på bion satt mkt nära sina vuxna och även min dotter ville hålla handen. Hon har sett alla Harry Potter-filmer och hela Sagan om Ringen, men Rum 213 var ruskig på ett annat sätt, den där krypande spänningen när huvudpersonen gå omkring i mörkret, ni vet ... Nåväl, förutom att vara läskig, var filmen också mycket bra. Vi gillade skådespelarna och det allra mesta av handlingen. Särskilt relationsaspekterna var bra skildrade, både krånglet mellan tjejerna och den första kärleken. Titta på trailern här nedanför och gå och se filmen. Men läs boken först.

Bästautmaningen: TV-serien Förintelsen och Mannen utan öde

Att välja den bästa i en kategori är alltid svårt, men när berättelserna handlar om verkliga händelser blir det ännu svårare. Det kan verka som att vissa människors berättelser är viktigare än andras, och så är det naturligtvis inte. Jag har läst många fantastiskt bra skildringar av Förintelsen de senaste åren, t ex Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, Maus av Art Spiegelman, Ett kort stopp på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg och Gryningsfeber av Péter Gárdos. 

När jag ska välja den bästa backar jag tillbaka lite i tiden och väljer Mannen utan öde av Imre Kertész, en roman som berörde mig oerhört mycket. Den handlar om en 14-årig judisk pojke som bor i Budapest med sin far och styvmor. Fadern skickas till ett arbetsläger och pojken blir en dag deporterad till koncentrationsläger. Läsaren får följa hur pojken blir mer och mer avtrubbad, avmagrad och sjuk. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag.

När jag ska välja film/TV-serie backar jag ännu längre tillbaka i tiden för här måste jag helt enkelt välja TV-serien Förintelsen från 1979, den påverkade både mig och stora delar av Europa rejält. 

Laga mat på TVn

Vad ska man egentligen göra när man är hemma sjuk, inte kan sova, men inte orkar läsa? Jo, man kan ägna sig åt att titta på massa roliga TV-program med människor som gillar att laga mat. Just nu tittar med med stort nöje - mellan hostattackerna - på Top Chef All Stars och Master Chef Australia. Gillar både proffs- och amatörvarianterna. Har ni tips på annat sevärt i liknande stil?

Radioföljetongen - Världen av Juan José Millás

Anna skriver idag att den nya Radioföljetongen En mörderska bland oss av Hannah Kent är ruggigt bra och det påminner mig om att jag måste skriva några rader om Radioföljetongen generellt och den roman jag just nu lyssnar på.

Jag brukar lyssna på Radioföljetongen när jag åker till jobbet, jag hinner exakt ett avsnitt från det jag släpper av dottern på skolan tills jag är framme. Avsnitten brukar vara c:a 25 minuter. Texterna läses ofta av mer eller mindre kända skådespelare och kvalitén är helt enastående. Före och efter varje avsnitt spelas lite musik som på ett fantastiskt sätt speglar romanens stämning. Jag har gråtit mig genom Beckomberga av Sara Stridsberg i uppläsning av Nanny Nilsson och fasat över Mary av Aris Fioretos i uppläsning av Maria Salah. Det är oerhört trist att de här fantastiska produktionerna är så kortlivade.

Just nu lyssnar jag på Världen av Juan José Millás i uppläsning av Tomas von Brömssen. Romanen är en självbiografi som utspelar sig i de fattiga kvarteren i Madrid på 50-talet. Det här är en helt underbar text som pendlar med smärtsam ärlighet, barnets perspektiv på världen och en typ av humor som faktiskt får mig att le. Om ni gillar osentimentala, med ändå rörande, texter ska ni inte missa den här enastående berättelsen som slingrar sig fram likt en psykoanalytisk session med en ung pojke/äldre man på divanen. Jag kan tänka mig att den fungerar minst lika bra att läsa som att lyssna på, men von Brömssen gör en mycket bra tolkning av texten.

VÄRLDEN
Författare: Juan José Millás
Översättare: Manni Kössler
Uppläsare: Tomas von Brömssen
Förlag: Tranan (2016)
Köp: Adlibris, Bokus

Stötarna

Jag minns vagt att jag såg TV-serien Dubbelstötarna i början av 80-talet och nu har jag läst de tre romanerna av Tomas Arvidsson. I Enkelstöten beslutar sig två gamla kamrater, en studierektor och en läkare, för att råna en bank. Hur skulle de kunna bli misstänkta? I Dubbelstöten stjäl doktorn, tillsammans med sin nya, unga fru, Nobelpriset. I Bakstöten är doktorns fru och en äldre väninna huvudpersoner när de rånar en värdetransport. Jag har med förtjusning lyssnat på alla böckerna på Storytel i uppläsning av Harald Leander.

När det gäller spänning är det väl lite si och så i böckerna, men de är fantastiska tidsdokument över ett 80-tal som nu verkar vara långt borta. Här finns inga datorer och ringa får man göra från telefonkiosker. Allra roligast är den vassa politiska satiren, som får mig att fnissa rejält många gånger om.