Straff

Ann-Helén Laestadius, författare och journalist, är uppvuxen i Kiruna och har samiska och tornedalska rötter. Hon debuterade 2007 med ungdomsboken Sms från Soppero och tilldelades Augustpriset i kategorin bästa barn- och ungdomsbok 2016 för Tio över ett. Stöld var författarens första vuxenroman och första delen i Sápmitrilogin. Boken gavs ut 2021, älskades av mängder av läsare och utsågs till Årets Bok. 2023 kom andra delen, Straff, och 2025 den avslutande delen, Skam. Ann-Helén Laestadius skriver böcker om angelägna ämnen och skildrar både historisk och samtida rasism och utsatthet hos den samiska minoritetsbefolkningen. 

Romanen Straff skildrar växelvis två olika tidsperioder. Läsaren får dels följa några barn som tvingas lämna sina familjer för att gå i nomadskola, dels återse huvudpersonerna trettio år senare, när effekterna av deras barndomstrauman fortfarande präglar deras liv. På 50-talet tvingas renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten som sjuåringar att bo på och gå i nomadskola. Det är förbjudet att prata samiska, jojk anses vara syndigt och en vedervärdig husmor går över alla gränser för att bestraffa det hon anser vara olydnad. Målsättningen från svenska staten är att barnen ska assimileras och bli mer "svenska". Tyvärr är förtrycket ovanifrån inte heller det enda, nomadskolan förstärker även en "starkares-rätt-kultur" bland barnen, med Nilsa som brutal mobbare. 

Trettio år senare försöker huvudpersonerna hantera sina liv och sina minnen på olika sätt. Flera av dem kämpar med trasiga relationer till en föräldrageneration som inte lyckades skydda dem och de har tappat förmågan att kommunicera med de äldsta. De brottas också med svårigheter att skapa en positiv och hälsosam identitet eftersom de berövats stoltheten över ursprunget och sin kultur. För Jon-Ante har det blivit nödvändigt att skapa ett nytt liv, som raggare, i stan, Anne-Ristens barn skäms över sitt ursprung och Marge förmår inte lära en intresserad dotter att skriva på samiska eftersom hon inte själv fått lära sig. Gemensamt för dem alla är att de helst undviker att prata om sin uppväxt.

Straff är en fiktiv roman, men den bygger tyvärr i alltför hög grad på en verklighet som inte ligger långt borta i tiden. Sveriges svek mot samerna är kolossalt, det som skett är oförlåtligt och tyvärr i många fall heller inte möjligt att sona. Romanen ger röst åt människor vars erfarenheter tystat dem, och visar hur ett systematiskt förtryck krossar generationer. Texten vibrerar av starka känslor, händelser gestaltas så detaljerat att bilder skapas och läsningen känns i hela kroppen. Romanen som helhet är en bladvändare, med ett starkt driv i handlingen, samtidigt som den berör på djupet. 

STRAFF
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling (2023)
Uppläsare: Katharina Cohen

Stöld

Ann-Helén Laestadius, författare och journalist, är uppvuxen i Kiruna och har samiska och tornedalska rötter. Hon debuterade 2007 med ungdomsboken Sms från Soppero och tilldelades Augustpriset i kategorin bästa barn- och ungdomsbok 2016 för Tio över ett. Stöld är författarens första vuxenroman och första delen i Sápmitrilogin. Boken gavs ut 2021, älskades av mängder av läsare och utsågs till Årets Bok. 2023 kom andra delen, Straff, och 2025 den avslutande delen, Skam. Ann-Helén Laestadius skriver böcker om angelägna ämnen och skildrar både historisk och samtida rasism gentemot, och utsatthet hos, den samiska minoritetsbefolkningen. 

När renskötardottern Elsa är nio år, bevittnar hon hur en man dödar hennes ren och därefter hotar henne till livet om hon berättar vad hon sett. Denna händelse kommer att följa Elsa hela livet och skapar inledningsvis rädsla, men därefter även mod att försöka påverka och förändra situationen i bygden. Romanen skildrar hur hatbrott riktade mot samer klassificeras som vanlig stöld och nedprioriteras hos ordningsmakten. Spänningarna mellan samerna och andra bybor växer till följd av klimatförändringar och bådas behov/önskemål att använda marken. Vidare gestaltar och utmanar författaren även traditioner och patriarkala strukturer i den samiska kulturen. Handlingen är brutal och dramatisk med detaljerade skildringar av vedervärdigt djurplågeri och en desperat situation för ursprungsbefolkningen. 

Framför allt är Stöld en roman som väcker oerhört starka känslor hos mig som läsare, jag pendlar mellan avsky, raseri och förtvivlan. Det är omöjligt att inte kommentera innehållets politiska krutdurk, som röstberättigad kommer jag att rösta på ett parti som driver att Sverige ska ratificera ILO-konvention 169 om ursprungsfolks rättigheter! Det är skamligt att vi har så lätt att engagera oss i och kritisera andra länders brister, när vi inte är bättre själva. Andra delar av boken väcker sorg över hur utsatthet och hat kan leda till identitetsförlust och uppgivenhet. Huvudpersonen Elsa är en stark ung kvinna som ges många lager och nyanser av författaren, vilket uppskattas. 

Sammantaget är detta en angelägen bok med en spännande handling, skriven på ett språk som både väcker känslor och samtidigt är sakligt rapporterande. Det är en bok man sträckläser. 

STÖLD
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling (2021)
Uppläsare: Katharina Cohen

Läsning pågår - Skam

Dags att påbörja läsning av Skam, den tredje delen i Sápmi-trilogin av Ann-Helén Laestadius. Romanen handlar om Marina, som återvänder hem till Kiruna efter att ha bott ett år i storstan. Redan efter några kapitel förstår man att här finns ett barndomstrauma som fortfarande spökar och en oerhörd ambivalens gällande ursprunget. Som läsare blir man omedelbart indragen och engagerad i berättelsen.

Folk som sår i snö

Författaren Tina Harnesk har svensk-samiskt ursprung, är uppvuxen i Jokkmokk, och arbetar till vardags som biblioteksassistent i Arvidsjaur. Folk som sår i snö, utgiven 2022, är hennes debutroman. I september 2023 röstades den fram som Årets bok av Bonniers Bokklubbars medlemmar.

Folk som sår i snö skildrar flera generationer, vars liv på olika sätt präglas av att de blivit förflyttade. Den äldre generationen består av 85-åriga Máriddja och maken Biera, som vuxit upp med erfarenheter av svenska statens tvångsförflyttningar av Karesuandosamerna. Paret lever nu utanför myndighetssamhället och saknar djupt sitt tidigare liv som renägare. När Máriddja får en cancerdiagnos beslutar hon sig för att inte berätta detta för maken och absolut inte flytta någonstans för att få vård. Hon anförtror sig bara åt sin nya väninna, växeltelefonisten Siri, som alltid tycks finnas tillgänglig i den där telefonapparatmaskinen maken köpt. Den yngre generationen består av Kaj, en relativt ung nyinflyttad man, som har ett samiskt namn, men helt har tappat kontakten med sitt ursprung. Hans mamma Risten tvingades många år tidigare lämna hela sin familj, och kapa sina rötter, för att rädda sig själv och sonen från hans våldsamme far. Kaj har nu återigen vänt norrut, tillsammans med sambon Mimmi, men har svårt att finna sig tillrätta.

Folk som sår i snö är en bok med extra allt, d v s den är inte alls den lågmälda typen av bok jag brukar uppskatta. Men jag måste tillstå att jag fullkomligt älskar den här burleska, helgalna skrönan med alla dess absurda förvecklingar och oförglömliga karaktärer. Det är sällan jag uppskattar humor i böcker, men vid flera tillfällen skrattar jag så tårarna sprutar när Máriddja frågar Siri om råd och när Kaj får lära sig saker av grannpojken. Romanen innehåller dock mycket mer än humor, här finns också en smärtsam skildring av människans behov av tillhörighet, djupt rotade längtan efter barn och nödvändigheten att få åldras på ett värdigt sätt. Sammantaget är Folk som sår i snö en unik blandning av absurd humor, bitsk samhällskritik och en finstämd och lyhörd gestaltning av hur kapade rötter och utanförskap gör människan sjuk i själen. En galet bra bok!

FOLK SOM SÅR I SNÖ
Författare: Tina Harnesk
Förlag: Bokfabriken (2022)
Uppläsare: Patricia Fjellgren

Ett föremåls berättelse om obesvar - årets första påbörjade

Ett föremåls berättelse om obesvar av Mikael Berglund har länge stått och väntat på sin tur i bokhyllan. Nu blev den årets första påbörjade bok, det är mitt första möte med författaren och dessutom är det författarens debutverk. Jag har hittills bara läst några få sidor, men är redan märkligt fängslad och indragen i berättelsen. Språket är vackert och skapar en suggestiv läsupplevelse:

”Lo eftersökte inte dottern, liksom han heller inte sökt hustrun Siri när denna på samma sätt försvunnit från honom för många år sedan. Det var inte upp till honom, de hade båda blivit alltför stora för hans lilla famn. När man bar höet gav man honom bara halva famnar. Sorgen fick han dock bära hel.”

Läsning pågår - Stöld

Jag fortsätter att läsa böcker från Sápmi, och har nu börjat läsa första delen i Ann-Helén Laestadius oerhört populära trilogi, Stöld. Berättelsen kretsar kring nioåriga Elsa och hennes familj, och om kampen mot samehat, tjuvjakt och poliser som inte utreder brott mot renägare. Ofantligt bra och otroligt jobbig och engagerande läsning.

Sápmi i litteraturen

Samisk historia och kultur skildras i en mängd relativt nyutgivna böcker i olika genrer. Här finns "vanliga" romaner, historiska romaner, serieromaner, böcker för ungdomar/unga vuxna, lyrik och facklitteratur. Vilken skatt att ösa ur! Jag har listat en del av de böcker jag känner till, vissa har jag läst, andra står på läslistan. Kom gärna med fler tips. 

Elin Anna Labba Far inte till havet och Herrarna satte oss hit

Tina Harnesk Folk som sår i snö och Mödramärg

Ann-Helén Laestadius Stöld, Straff och Skam

Linnea Axelsson Ædnan

Ella-Maria Nutti Kaffe med mjölk och Till träden

Mats Jonsson När vi var samer

Mikael Berglund Ett föremåls berättelse om obesvar, Ovanjorden

Moa Backe Åstot Himlabrand och Fjärilshjärta

Erika Olofsson Liljedahl Och bergen skall rämna

Kathrine Nedrejord Sameproblemet

Frida Manella Ågren Marianne: vi kallar oss för ingenting och jag äger ingen kolt

Pia Mariana Raattamaa Visén Sammanflätning och Där rinner en älv genom Saivomuotka by

Mikael Niemi Koka björn, Sten i siden och Fallvatten

Ester Blenda Nordström Kåtornas folk

Sofia Jannok Guohp’áhkku/Mögelgumman

Stina Stoor Bli som folk

Jon Henrik Fjällgren Månbarn

Annica Wennström Lappskatteland 

Läsning pågår - Mödramärg

Efter att jag läst ut Folk som sår i snö och verkligen älskat den, fortsatte jag direkt med författaren Tina Harnesks senaste bok Mödramärg. Jag lyssnar på en uppläsning av Patricia Fjellgren, som är mycket bra. Romanen följer två kvinnor under olika historiska perioder: Majalis i nutid när hon återvänder till sin hemtrakt efter att föräldrarna dött och Nienna som på 1600-talet försöker sona sin makes svek mot människorna och marken, genom att motarbeta exploatören. Mycket intressant och smärtsam läsning om samisk historia och om moderskap. 

Novellkalendern 11 – Ojura

Stina Stoor, f 1982, fick mycket välförtjänt uppmärksamhet redan när hon skickade in sin första novell till en tävling och vann. Därefter har hennes texter uppskattats av allt fler. Stoor skriver delvis på västerbottnisk dialekt och använder dialektala ord eller nybildningar för att uppnå effekt. Augustprisjuryn framhöll att den nominerade novellsamlingen Bli som folk var en förnyelse av den svenska novellkonsten. Ojura är en av författarens tidiga noveller. 

På ett lyriskt, mycket personligt och delvis dialektalt språk tar författaren med mig in i sommaren, in i barndomen, in i verkligdrömmen. Här kan prinsar vara grodor, samtidigt som pappor glömmer att köpa tamponger till sina döttrar och unga flickor blir våldtagna och mördade. Barnet finns i berättelsens mitt och ger ord åt allt som finns inuti och utanför. Varje dag är evighetslång, allt sker här och nu. Ojura är en novell som gör mig alldeles varm om hjärtat. Jag älskar det nyskapande, undersökande språket och känslan av att tiden står stilla.

"En annan dag är han där. Död som grönt glas, lite tunnskör och som frasig på sitt sätt. Först petar hon bara med ett finger, men sen lutar hon hela barnkroppen mot den lite intryckta framskärmen på Gustavssonska Saaben och tar loss stackars lilla Grön-så-skön. Trollsländan."

OJURA
Författare: Stina Stoor
Förlag: Novellix (2013)

Ojura - novell #2

Novell nummer två i utmaningen Läs en novell II är läst. Ojura är skriven av en författare vars efternamn börjar på samma bokstav som mitt.

På ett lyriskt, mycket personligt och delvis dialektalt språk tar författaren med mig in i sommaren, in i barndomen, in i verkligdrömmen. Här kan prinsar vara grodor, samtidigt som pappor glömmer att köpa tamponger till sina döttrar och unga flickor blir våldtagna och mördade. Barnet finns i berättelsens mitt och ger ord åt allt som finns inuti och utanför. Varje dag är evighetslång, allt sker här och nu. Ojura är en novell som gör mig alldeles varm om hjärtat. Jag älskar det nyskapande, undersökande språket och känslan av att tiden står stilla.

"En annan dag är han där. Död som grönt glas, lite tunnskör och som frasig på sitt sätt. Först petar hon bara med ett finger, men sen lutar hon hela barnkroppen mot den lite intryckta framskärmen på Gustavssonska Saaben och tar loss stackars lilla Grön-så-skön. Trollsländan."

OJURA
Författare: Stina Stoor
Förlag: Novellix (2013)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Dagens bok, Boktanken