Visar inlägg med etikett Litteratur Asien. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Litteratur Asien. Visa alla inlägg

söndag 12 oktober 2025

Banned Books Week Sverige - Han Kang


Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024 ”för hennes intensiva poetiska prosa, som konfronterar historiens trauman och blottlägger människans sårbarhet”.

2007 gavs romanen Vegetarianen ut i Sydkorea. Boken handlar om en ung kvinna som en dag bestämmer sig för att sluta äta kött, vilket är mkt provocerande för hennes omgivning. Sammantaget är Vegetarianen en oerhört otäck, fascinerande och mycket läsvärd bok om en alldaglig kvinnas kamp att få vara sig själv, och det motstånd hon då stöter på. En minnesvärd roman.

Romanen har förbjudits från en del skolor i Sydkorea med hänvisning till att boken skulle kunna vara skadlig för unga och förvränga deras bild av sexualitet. När Vegetarianen översattes till engelska kritiserades också översättningen hårt för att ha förvanskat originalet och för att boken skulle ha anpassats till västerländska ideal.

fredag 10 oktober 2025

Banned Books Week Sverige - Marjane Satrapi


Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Den självbiografiska serieromanen Persepolis av Marjane Satrapi utgavs första gången 2000 i Frankrike. Persepolis var mitt första möte med genren grafiska romaner och jag blev oerhört imponerad över hur små medel författaren använde för att skapa inre bilder hos mig. I korthet handlar Persepolis om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck i samband med att en revolution "kidnappas" av religiösa extremister. 

I Iran har Persepolis censurerats utifrån dess kritiska perspektiv på den iranska revolutionen och det nuvarande politiska systemet, men även för hur den skildrar islam. Dessutom innehåller boken skildringar av alkoholbruk och sex. Även i USA har boken kritiserats och förbjudits på skolor och bibliotek utifrån många olika kriterier, till exempel p g a grafiska skildringar av våld och sex, men även utifrån att den skulle vara islamofobisk.

torsdag 9 oktober 2025

Banned Books Week Sverige - Jung Chang


Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Vilda svanar utgavs 1991 i Storbritannien. Författaren var en före detta rödgardist och dotter till två föräldrar som arbetade för Kinas kommunistiska parti. I Vilda svanar beskriver hon sin mormors, mors och sitt eget liv. Boken skildrar bland annat händelserna under kulturrevolutionen i Kina och de brott som begicks mot befolkningen och oliktänkande. Vilda svanar förbjöds i Kina till följd av författarens skildring av hur det var att växa upp i Mao Zedongs Kina. Boken räknas som en modern klassiker om Kina och är en unik blandning av memoarer och historisk ögonvittnesskildring. Den har blivit en bästsäljare i över 30 länder med fler än 10 miljoner tryckta exemplar. Flera av Jung Changs böcker är förbjudna i Kina och författaren har uttryckt sorgsenhet och frustration över att hennes böcker inte blir lästa i hemlandet.

tisdag 7 oktober 2025

Banned Books Week Sverige - Aleksijevitj

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Svetlana Aleksijevitj föddes i Ukrainska SSR (socialistiska sovjetrepubliken) några år efter andra världskrigets slut och växte upp i en by i Vitryska SSR. Hon utbildade sig till journalist och blev författare med Ales Adamovitj som förebild. Adamovitj skrev kollektiv vittneslitteratur och inspirerad av honom intervjuade Aleksijevitj mängder av ”vanliga” människor inför sitt skrivande. Hon kallade sin svit dokumentärromaner för ”Utopins röster – Historien om den röda människan”.

Aleksijevtj tilldelades Nobelpriset ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”. I Kriget har inget kvinnligt ansikte berättar de stridande ryska kvinnorna om sin tid i Röda armén under andra världskriget. De stred, skadades och gav dina liv i kampen, men bemöttes med misstänksamhet i stället för som hjältar efteråt. Omskakande och smärtsam läsning.

måndag 15 september 2025

Lizzie Doron på Bokmässan


Ett av de seminarier jag ser fram emot mest på Bokmässan är Lizzie Dorons samtal med Göran Rosenberg. Doron är en av Israels mest framstående författare, hon lever med sin familj i Tel Aviv och är aktiv i den israeliska fredsrörelsen.

Jag har läst två mkt bra böcker om författarens familjehistoria och länge väntat på det som skulle bli den tredje i en tänkt trilogi. 

Varför kom du inte före kriget? handlar om Dorons mor Helena, som överlevde förintelsen och därefter lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv. Romanen är fragmentariskt berättad, liksom många andra romaner som handlar om att överleva trauman. Kanske är det så att språket helt enkelt bryts sönder av traumat. Trots det tragiska grundtemat är romanen skriven med ett humoristiskt tonfall. Man både ler och gråter över hur Helena försöker skydda dottern genom att färga hennes hår blont - det är bara de blonda som överlever. Sammantaget är Varför kom du inte före kriget? en oerhört angelägen bok som gör den överlevandes galenskap begriplig.

Även Min mors tystnad handlar till stor del om barndomen, fokus är här på avsaknaden av en far. Under hela uppväxten söker huvudpersonen efter svar på frågan om vem hennes far var, men alla undviker att svara henne. Som vuxen får hon till slut berättelsen klar för sig och kanske uppnår hon därmed en större förståelse för moderns agerande. Sanningen om fadern avtäcks allteftersom i boken och jag tänker här inte avslöja något för er, utan uppmanar er att i stället läsa romanen. För mig var den stora behållningen med boken att jag tvingades fundera över min egen roll i relationer och situationer där det råder brist på öppenhet. Min mors tystnad kräver mer reflektion av läsaren, men det är den värd.

Under senare år har Doron blivit tydligt engagerad i fredsrörelsen och hon har skrivit ett antal böcker där hon ger röst åt den palestinska sidan i konflikten, exempelvis Who the Fuck is Kafka? och Sweet Occupation. Ingen av böckerna har getts ut i Israel och såvitt jag vet heller inte översatts till svenska eller engelska. Vid en sökning på Bokus tycks böckerna endast ha översatts till tyska, vilket tyvärr inte gör dem läsbara för mig. Så här beskriver författaren själv böckerna på sin insta:

"I feel that these books really tell the stories of the complicated situation in Israel and Occupied Palestine. The story of racism, exclusion, and dehumanisation of our so-called “enemies”, justified by a dream of a Jewish state."  

torsdag 10 oktober 2024

Nobelpriset 2024 till Han Kang



Den sydkoreanska författaren Han Kang tilldelas Nobelpriset i litteratur år 2024 med motiveringen: ”För hennes intensiva poetiska prosa som konfronterar historiska trauman och blottlägger livets skörhet.”

2019 var Sydkorea ett tema på Bokmässan. En av hedersgästerna var den oerhört spännande Han Kang, vars bok Vegetarianen jag tidigare läst. Han Kang föddes 1970 i Kwangju och flyttade senare till huvudstaden Seoul. 1980 inträffade den studentmassaker i födelsestaden, som Han Kang gestaltar i romanen Levande och döda2016 tilldelades hon Man Booker International Prize för romanen Vegetarianen. 2019 utkom den bok hon högläste ur på Bokmässan, Den vita boken.


Här är mina tankar om Vegetarianen.

En del romaner är enkla att förstå och lockar med en tydlig yttre handling. Så är inte fallet med Vegetarianen av sydkoreanska Han Kang. Det här är i stället en suggestiv text som lurar in läsaren i tankar och upplevelser som till slut blir kvävande. När jag hade läst den första delen av texten skrev jag: "Jag har bara läst en tredjedel, men är redan sprängfylld av tankar. Och framför allt känslor. Det här är klaustrofobisk läsning som ger andnöd. Så otroligt bra. Och otäck. I korthet handlar romanen om en ung kvinna i ett traditionellt sydkoreanskt äktenskap, som beslutar sig för att ta makten över sitt liv och sin kropp. Detta tillåts hon inte göra ostraffat".

Romanen är uppdelad i tre delar där huvudpersonen Yeong-hye mestadels betraktas genom andras blickar. I första delen berättar maken om hur Yeong-hye beslutar sig för att sluta äta kött, i andra delen berättar svågern om sina sexuella fantasier som kretsar runt svägerskan, i tredje delen försöker systern nå en en kvinna som närmar sig ett vegetativt stadium. Emellanåt hörs Yeong-hyes röst i monologer som vibrerar av starka känslor.

Med tiden blir Yeong-hyes tankar, fantasier och drömmar alltmer otäcka. Romanen utforskar ett gränsöverskridande mellan verklighet och inre världar. Ju mer Yeong-hye hävdar sin egen vilja, desto mer utsätts hon för omvärldens krav och maktutövande. Våldet är brutalt och otäckt. Vegetarianen är en text som låter sig tolkas på många sätt, för mig är en kvinnas kamp för självbestämmande det centrala.

Språket är enkelt och kortfattat, samtidigt som innehållet tangerar sagans och drömmens förtätade karaktär.

Sammantaget är Vegetarianen en oerhört otäck, fascinerande och mycket läsvärd bok om en alldaglig kvinnas kamp att få vara sig själv, och det motstånd hon då stöter på. En minnesvärd roman.

VEGETARIANEN
Författare: Han Kang
Översättare:  Eva Johansson
Förlag: Natur & Kultur (2017)
Köp: AdlibrisBokus

måndag 13 mars 2023

Kenzaburo Oe - Mardrömmen


Nås idag av nyheten att japanske Nobelpristagaren från 1994, Kenzaburo Oe, avlidit. Oe tilldelades Nobelpriset för att han "med poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden". Oe fick sitt genombrott med romanen Mardrömmen från 1964, en roman som delvis byggde på författarens egna upplevelser. Nedan är min recension av boken, den skrevs 2010.

"Det är hjärnbråck. Man skulle kunna öppna kraniet och trycka hjärnan tillbaka, men också då skulle man i bästa fall få ett slags grönsak till resultat." Det här fruktansvärda beskedet om den nyfödde sonen får Fågel av läkaren på sjukhuset. Fågel blir lamslagen och, enligt gamla mönster, söker han fly verkligheten med hjälp av alkohol. Han återknyter även kontakten med en före detta flickvän och bor hos henne medan den nyförlösta hustrun ligger på sjukhus. Fågels hela värld rämnar, han blir av med arbetet och kan inte se någon lösning på problemet med barnet. Kommer det att överleva? Kan man se till att det dör?

Mardrömmen påminner på många sätt om Kafkas Processen och Camus Främlingen. Något oväntat inträffar, hela världen förändras och huvudpersonerna har ingen förmåga att anpassa sig till den nya situationen. I stället blir de apatiska och världsfrånvända. Fågel har hela sitt liv skapat en förljugen bild av sig själv och i stället för att hantera livets motgångar flyr han. Om man enbart tittar på hans beteende är det naturligtvis lätt att fördöma honom, men om man läser med ansatsen att försöka förstå framträder en rädd, liten man som inte kan hantera sina skuldkänslor. I stället vänds dessa i aggressivitet, han hamnar i bråk och han drivs att förnedra orsaken till hans lidande - det kvinnliga.

Mardrömmen har en febrig, desperat karaktär, som gör läsaren uppskakad och upprörd. Författaren utforskar människans psyke utan att väja för det obehagliga. Texten är konkret och deskriptiv, den lämnar tolkningarna till läsaren. Man får således som läsare anstränga sig lite om man vill förstå vad som driver Fågel att handla som han gör.

Bakgrunden till romanen är delvis självbiografisk. Vid 28 års ålder fick Oe en hjärnskadad son, vilket förändrade hela hans liv. I ljuset av detta blir Mardrömmen än mer intressant. Jag beundrar författarens mod, att våga utforska sina egna "skamliga" reaktioner och dessutom sätta dem på pränt kräver något utöver det vanliga. Eftersom jag arbetar med hjärnskadade barn och deras föräldrar har romanen varit givande på många plan. I mitt arbete ingår att förstå och stödja föräldrar och att hjälpa dem att våga uttrycka sina kluvna känslor inför att få en barn med en funktionsnedsättning. Oe har här hjälpt mig att bli mer vidsynt.

"Om någon en gång blivit förgiftad av självbedrägeri kan han inte fatta beslut om sig själv fullt så enkelt." (sidan 146)

"Vet ni att Kafka skrev i ett brev till sin far, att det enda en förälder kan göra för sitt barn är att välkomna det när det är fött." (sidan 165)

"Men det tycks vara så att verkligheten tvingar en att leva anständigt om man lever i verklighetens värld." (sidan 207)
MARDRÖMMEN
Författare: Kenzaburo Oe
Översättare: Thomas Warburton, Thomas Warburton
Förlag: Norstedts, 1994

torsdag 26 januari 2023

Midnattsbarnen #tbt


Blev igår påmind om Midnattsbarnen av Salman Rushdie och drabbades av ett häftigt begär att läsa om den här färgsprakande berättelsen. Jag läste romanen 2008 och funderar ibland på om det kanske kan vara världens bästa bok. Jag borde ju verkligen försöka ta reda på det. Upptäckte dessutom att den fanns som e-bok på biblioteket, vilket underlättar vid tegelstensläsning. Här kommer en ungefärlig repris av min gamla recension. 

Den 15 augusti år 1947 blir Indien självständigt och under dygnets första timme föds 1001 barn med magiska gåvor. Dessa är de så kallade midnattsbarnen och romanens berättare, Saleem Sinai, är det barn som föds först av dem. Om honom uttalas många profetior och han får en unik roll i landets historia. Det visar sig dock senare att en (medveten) förväxling skett på sjukhuset, och Saleem är egentligen inte det förstfödda barnet, utan barn nummer två. Den familj han växer upp hos är således inte heller hans biologiska. Saleems magiska gåva är att kunna läsa andra människors tankar, och han kommer efter hand att fungera som en länk mellan alla midnattsbarnen.

Berättelsen börjar dock två generationer innan Saleems födelse när hans morfar, doktor Aadam Aziz, slår näsan i marken och bestämmer sig för att aldrig mera tillbe någon gudom. Därefter får vi vara med när Aadam, i egenskap av läkare, kallas till Saleems blivande mormor Naseem för att om och om igen undersöka alla hennes skadade och/eller värkande kroppsdelar genom ett hål i ett lakan. Ljuv kärlek uppstår och äktenskap ingås. Berättelsen för oss vidare på vindlande stigar genom Indiens historia och geografi.

Midnattsbarnen är en allegori över Indiens och Pakistans historia, skriven i magisk realistisk stil. Romanen är en fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt. Författaren uppvisar en infallsrikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje. Det här är en mycket speciell, lång och ganska krävande berättelse som helst bör läsas när man har gott om tid. Midnattsbarnen är en bok som berikat mitt liv, den är svår att lämna. Lång tid efter avslutad läsning kom jag på mig själv med att fnissa åt episoder som plötsligt dök upp i tankarna. Allt var dock inte lika lustigt att minnas, lång tid bar jag också med mig minnen av våldsamma krigsskildringar och korthuggna inslag om hur barn stympades för att klara sig bättre som tiggare.

måndag 19 december 2022

Novellkalendern 19 – Främmande jord


Jhumpa Lahiri är en en amerikansk författare av bengalisk härkomst. Ett återkommande tema i Lahiris författarskap är utländska akademiker, boende i USA, men marginaliserade i samhället. I synnerhet fokuserar hon ofta på andra generationens amerikanska indier. Hon vann år 2000 Pulitzerpriset för skönlitteratur med boken Den indiske tolken.

Novellsamlingen Främmande jord innehåller fem noveller och en kortroman, vari författaren skildrar välutbildade indiska invandrarfamiljer i USA. Under ytan finns spänningarna mellan hemlandets traditioner och det nya landets krav på anpassning. I olika livssituationer blir de här konflikterna mer tydliga och författaren gestaltar mycket lyhört individernas längtan efter tillhörighet.

Titelnovellen "Främmande jord" är min favorit i samlingen. Här skildras hur familjerelationerna förändras i samband med födelse och död. Rumas mor avled när Rumas son var liten och nu är Ruma återigen gravid. Hennes make har ett arbete som innebär att han är hemifrån en del och Ruma leker med tanken att be sin far komma och bo hos dem. Enligt traditionen är det självklart att fadern flyttar till något av sina barn då hans hustru avlider. Ruma har tidigare utbildat sig och levt som en modern, självständig kvinna. När hennes mor dör och hon själv blir mor återvänder hon dock i allt högre grad till de indiska sedvänjorna. Hennes far har däremot, sedan han blev änkling, kommit att i högre grad anpassa sig till amerikanska vanor och han blir nu bekymrad när han ser sin dotter bli allt mer osjälvständig.

Fokus i alla novellerna ligger på det individuella känslolivet. Berättelserna skildrar lågmält och nyanserat hur exilproblematiken gestaltar sig under olika perioder i livet. Man kan ana att huvudpersonerna på olika sätt brottas med ett visst främlingskap och en kulturell rotlöshet. Här finns dock inte den invandrarmisär man ofta möter i litteraturen, exilproblematiken är nedtonad, men ändå ständigt närvarande i skildringarna av familjerelationerna.

Främmande jord är en novellsamling i min smak. Jag tycker mycket om författarens lågmäldhet och förmåga att berätta om det vardagliga utan att det upplevs som trivialt. Känslostämningar skildras med stor lyhördhet, vilket skapar engagemang hos läsaren. Boken och författaren rekommenderas varmt.
FRÄMMANDE JORD
Författare: Jhumpa Lahiri
Översättare: Meta Ottosson
Förlag: Brombergs (2009)

fredag 16 december 2022

Novellkalendern 16 – Hafia


Lagom till Internationella Kvinnodagen 2011 publicerade Elisabeth Grate Bokförlag sin första novell i en planerad serie. Vid första ögonkastet såg den lilla boken rar och lättläst ut, men det visade sig snart att innehållet var allt annat än lättsamt. Libanonfödda Vénus Khoury-Ghata bor numera i Paris och skriver ofta om teman som döden, våldsamma relationer och förtryck. 

Hafia handlar om den unga fattiga byflickan Hafia (Barfota) som kommer till Beirut för att arbeta och bo hos författaren. Hafias traditionella levnadssätt gör det omöjligt för henne att lära känna andra ungdomar, men en dag lyckas författaren övertala henne att låna en röd klänning och gå ut i denna. Något inträffar under denna kväll som får katastrofala konsekvenser.

Hafia är en liten, men tyvärr mycket angelägen berättelse om kvinnors livssituation i vissa (alltför många!) delar av världen. Boken är en smärtsam påminnelse om att en del kvinnor inte är annat än mäns leksaker och ägodelar.

Den grymma handlingen i berättelsen kontrasteras effektfullt mot författarens underbart vackra prosa. I inledningen skapas omedelbart höga förväntningar både på innehåll och språk, förväntningar som infrias med råge:
"HAFIA, "Barfota" på arabiska, kom från en by i södern som var så fattig att till och med gräshopporna vände om när de fick se den.
HAFIA
Författare: Vénus Khoury-Ghata
Översättare: Maria Björkman
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag (2011)

fredag 21 oktober 2022

Seminarier på Bokmässan 2022

Mycket försenat kommer här ett inlägg om Bokmässan 2022. Jag hade planerat att blogga direkt från Bokmässan, men av olika anledningar blev det inte så. Nu vill jag dock ändå dela med av intryck från Bokmässan, i det här inlägget med fokus på seminarierna.

Generellt sett saknades för mig "det stora dragplåstret". Jag minns fortfarande när jag andäktigt lyssnade på Arundhati Roy eller Nawal El Saadawi eller Herta Müller, den dimensionen saknades i år. Men ändå! Ändå var det en helt fantastisk mässa med många bra seminarier. 



Första seminariet för året var med den ukrainska journalisten Victoria Belim som berättade om sin bok Röda sirener, en bok jag just nu lyssnar på. Boken är självbiografisk och handlar om hur Belim återvänder till Ukraina 2014 för att söka efter sanningen om sin egen familj. 


I en förlagsmonter lyssnade jag på sydafrikanska Damon Galgut som berättade om sin Booker-prisade roman Löftet. Just den boken läste jag under tiden för Bokmässan. Romanen utspelar sig inledningsvis under apartheidregimens sista år och handlar om en familj som, trots att åren går, aldrig lyckas infria ett löfte. 


Negar Naseh och Aris Fioretos samtalade om sina nya romaner, En handfull vind och De tunna gudarna, utifrån teman som kamp, flykt, utanförskap och sammanhang. Jag har efter Bokmässan läst Nasehs En handfull vind och tyckte mycket om den. 



Marlene van Niekerk samtalade med Yukiko Duke om Sydafrika i förändring, detta var en av årets höjdpunkter. Intressant, originell författare och en kunnig, lyhörd samtalspartner gjorde detta seminarium både tankeväckande och underhållande. Van Niekerks debutroman Triomf  ges nu ut på svenska. 


Ett par böcker av franska författaren Marie Darrieussecq stod sedan tidigare olästa i min bokhylla och utan att veta ngt om henne gick jag på ett seminarium där hon samtalade med psykoanalytikerkollegan Per Magnus Johansson. Det är jag oändligt tacksam över, jag tyckte så mycket om Darrieussecq. Så mycket att hon numera är en sim jag tar mycket väl hand om i mitt spel ;) I den senaste roman Avigt hav skriver hon om en psykoanalytiker som kämpar med frågor kring hur mycket man kan göra för att hjälpa människor i nöd. Självklart köpte jag denna.


Lyssnade på Michail Sjisjkin och Ulrika Knutson i ett samtal där parterna inte verkade nå varandra överhuvudtaget. 


Var tvungen att gå och lyssna på Marie Darrieussecq igen, den här gången i samtal med Siri Hustvedt och David Lagercranz. Författarna pratade om olika sätt att engagera sig i samhällsfrågor. Tack, tack, tack!


Hamnade oplanerat i Svenska kyrkan och lyssnade på ett samtal med Elisabeth Åsbrink, utifrån hennes nya biografi om Victoria Benedictsson, med den fantastiska titeln Mitt stora vackra hat


Bokmässan avslutades för min del med ett mkt underhållande programinslag om "Spännande djur i litteraturen" med Gertrud Hellbrand, Anna Breitholtz Monsen och Jeanette Bergenstav.

lördag 15 oktober 2022

Lite mer tips på böcker om Iran


På Bokmässan 2013 lyssnade jag på Marjaneh Bakhtiari när hon berättade om sin nya bok Godnattsagor för barn som dricker. Boken utspelar sig i Teheran och man skulle nog kunna kalla själva staden för huvudperson. I denna stad bor en familj, vars tre generationer har hanterat livets svårigheter och utmaningar på helt olika sätt. Det här är en fantastisk roman om olika sätt att överleva trauman. 

"Hennes hostande och hennes pustande. Hennes melankoli och hennes humor. Hennes eviga trafikolyckor och hennes förmåga att andas vackert bland sina ruiner.

Det var sådant som Tehrans barn älskade och hatade henne för."

"Hon lät gatukatter dyka ner i sopcontainrar efter mat och rika ungdomar ner i underjordiska nattklubbar efter sig själva."

"Och överallt, över allt, lät hon nya skyskrapor resa sig som gravstenar över allt det som en gång varit." 

 

I år lyssnade jag på Negar Naseh och Aris Fioretos som samtalade om sina nya romaner utifrån kamp, flykt och tillhörighet. Jag valde att genast lyssna på Nasehs roman En handfull vind och jag uppskattade den mycket. 


Romanen har flera huvudpersoner och utspelar på olika platser i olika tidsperioder. Vi får följa en familj under revolutionen i Iran och träffa dem igen ett halvt liv senare i Sverige, där de fortfarande kämpar med sammanhang och utanförskap. Parallellt med detta får vi även följa den flyende shahens liv och död i exil. Även i den här romanen är staden Teheran helt klart en huvudperson. 

"De stökiga dagarna utryms staden så att den blir nästintill obefolkad på kvällarna. Militärposteringar och grupper av beväpnade män äger Teheran under de mörka timmarna. Stora villor i de norra delarna står tomma, deras ägare kan välja exilen i Europa framför Irans oroligheter. Trädgårdarna växer sig gröna och förvuxna. Inga barn vilar där mellan utmattande lekar. Vissa familjer lämnar efter sig en hushållerska om oroligheterna mot all förmodan skulle komma av sig och de skulle kunna återvända till middagsbjudningar och vardagsbestyr. Oftast rör det sig om en afghansk kvinna som skickar hem större delen av sin lön till sin familj i hemlandet."

torsdag 13 oktober 2022

Litteratur från Iran

Situationen i Iran är just nu förfärlig. Säkerhetsstyrkor skjuter besinningslöst mot protesterande medborgare, kvinnorna och minoritetsbefolkningen kämpar febrilt för mänskliga rättigheter. Även i Sverige har konflikten mellan olika grupperingar blivit tydlig, och stark kritik riktas mot Rouzbeh Parsi, chef för Utrikespolitiska institutets Mellanöstern- och Nordafrikaprogram, som förordar förhandling med regimen. De kritiska menar att förhandling inte är möjlig, det iranska folket nöjer sig inte med reformer, de vill ha ett demokratiskt styre (läs mer i Expressen). 

Att läsa iransk litteratur är till lika delar utmanade och underhållande. Här kommer lite tips på iransk litteratur som jag har uppskattat.


Att läsa Lolita I Teheran av Azar Nafisi är en självbiografisk roman, den handlar om kvinnor i ett repressivt samhälle som protesterar genom att läsa förbjuden västerländsk litteratur. Boken ger en mycket fyllig bild av både den politisk-religiösa och den individuella livssituationen i Iran i samband med den islamiska revolutionen och kriget mot Irak. Samtidigt finns här mängder att referenser och analyser av västerländsk litteratur med romanen Lolita i spetsen. Mycket intressant.

"De av oss som levde i Islamiska republiken Iran uppfattade såväl tragedin som absurditeten i den grymhet vi var utsatta för. Vi blev tvungna att göra narr av vårt eget elände för att överleva. Vi kände också instinktivt igen posjlost - inte bara hos andra, utan hos oss själva. Det var ett skäl till att konsten och litteraturen blev så oumbärliga i vårt liv: de var ingen lyx utan en nödvändighet. Det Nabokov fångade var livets beskaffenhet i ett totalitärt samhälle, där man är fullständigt ensam i en bedräglig värld full av falska löften, där man inte längre kan skilja mellan sin räddare och sin bödel."

 

Kvinnor utan män av Shahrnush Parsipur utspelar sig i en omskakade tid, en tid fylld av patriarkalt förtryck. En tid fylld av våld mot de kvinnor som är huvudpersoner i boken. Någon är för gammal för äktenskapsmarknaden, någon lämnar sin man, någon lämnar sitt liv på bordellen. Någon vill kämpa för saker men hindras av en dominant, våldsam bror som tänker på familjens heder. Gemensamt är att de alla är utsatta på olika sätt och att de längtar efter frihet.

Texten är oerhört vacker, drömsk, sagolik och fylld av övernaturliga inslag. Det tar ett litet tag för mig att ställa in mig, men därefter är det självklart att en kvinna kan förvandlas till ett träd. Den poetiska texten är en nödvändig motvikt mot alla de oerhört vidriga övergrepp som begås. Det blir en bra balans mellan realism och magiska inslag där ångest och smärta kan yttra sig på olika fantasifulla sätt.

"Mahdokht planterade sig vid flodbanken på hösten och jämrade sig ända fram till vinter. Hennes fötter frös långsamt fast i marken. Det kalla höstregnet trasade sönder hennes kläder och lämnade henne halvnaken. Hon huttrade ända tills vintern kom och frös henne till is. Hennes ögon förblev öppna och och blickade ut över den forsande floden. Den första vårskuren drev tjälen ur hennes kropp. Hon upptäckte att små knoppar hade bildats på hennes fingrar. Hennes hår sträckte sig ner i jorden likt rötter. Hela långa våren lyssnade hon på ljudet av rötterna som växte och hämtade näring åt henne ur jorden. Hon lyssnade dag och natt." 

Kvinnor utan män har även filmatiserats.  




Persepolis av Marjane Satrapi är en serieroman som handlar om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck. Vi får följa huvudpersonen från barndomen i Iran,  till livet i exil under tonåren, och tillbaka till hemlandet som ung vuxen. Det är relativt lite text i boken, ändå får jag verkligen en känsla av att jag läser. Jag är oerhört imponerad över hur små medel författaren använder för att skapa inre bilder hos mig som är klart mer detaljerade och realistiska än de schematiska teckningarna i boken.

lördag 23 april 2022

Världsbokdagen 2022


Idag firar vi återigen Världsbokdagen, jag ägnar mig åt att läsa lite italienskt och brittiskt. Nedan har jag försökt välja några favoriter från stora delar av världen.

Allt går sönder av Chinua Achebe (Nigeria) skildrar hur den traditionella stamkulturen slås sönder av de vitas kolonisation. Vi får följa en man som inte förmår anpassa sig till de nya villkoren och som därmed är dömd att gå under. Det här är en fantastisk, osentimental skildring av en dödsdömd kultur och ett nyanserat porträtt av en rigid, härsklysten man. Lättläst och intressant.

Agaat av Marlene van Niekerk (Sydafrika) handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romanens nutid 1996 då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt, knappt språk.

Människornas jord av P A Toer (Indonesien) utspelar sig under 1890-talet då pojken Minke växer upp i en privilegierad familj och studerar vid det holländska gymnasiet. Där anammar han en europeisk livssyn, men när kärleken drabbar Minke blir skillnaden mellan kolonisatör och infödd tydlig. Realism, spänning och kärlek samt en nyanserad skildring av Indonesiens historia.

Huvudpersonerna i Vi kom över havet av Julie Otsuka (Japan) är många, det de har gemensamt är att de reser över havet från Japan till USA för att gifta sig. Alla har de lämnat sina hem, sannolikt för gott. En del är rädda, andra är förväntansfulla. En del har erfarenhet och förstår vad som väntar dem, andra är mycket unga och oskuldsfulla. För många blir livet inte alls som de tänkt sig. På ett poetiskt, rytmiskt språk gestaltar författaren kvinnornas upplevelser av sorg, längtan, utanförskap och ensamhet.

Midnattsbarnen av Salman Rushdie (Indien) är en allegori över Indiens och Pakistans historia skriven i magisk realistisk stil. Romanen är en färgsprakande, fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt. Författaren uppvisar en infallsrikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje. Sensuellt, brutalt och vackert.

Lolita av Vladimir Nabokov (Ryssland) handlar i korthet om Humbert Humberts sökande efter sexuell tillfredsställelse. Romanen består av Humberts dagboksanteckningar från fängelset, där han sitter i väntan på en mordrättegång. Han skriver för att rättfärdiga sig och hans skönmålningar och falsifikationer är makalösa. Detta är ett fantastiskt inträngande porträtt av en pedofil, skriven på ett underbart språk.

I Förvandlingen av Franz Kafka (Tjeckien) vaknar Greger Samsa en morgon och upptäcker att han förvandlats till en insekt. Huvudpersonen och läsaren fångas omedelbart i en surrealistisk drömkänsla, där man inte vet vad som är verkligt. Den absurda berättelsen framförs i lättläst, saklig ton. Detta är en fantastisk novell om människans utsatthet, familjens sammanbrott och om samhällelig stigmatisering. Är du lönsam, lilla kryp?

Öster om Eden av John Steinbeck (USA) är en fängslande släktsaga om två familjer, vars öden griper in i varandra under flera generationer. Det är också en hisnande berättelse om kärlek och hat, om gott och ont. Språket är härligt och personbeskrivningarna är genialiska. Genom berättelsen löper som en röd tråd författarens tankar om människans fria vilja. Det här är en av de bästa skildringarna av Amerika!

Älskade är Toni Morrisons (USA) mest kända roman och den skildrar det brutala slaveriet i sydstaterna. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. Men Sethe förtärs av skuld och längtan efter den döda dottern Beloved, som kommer tillbaks till modern på olika sätt. Språket är poetiskt och vackert och handlingen förs framåt via tillbaka- och sidoblickar och drömliknande sekvenser.

Tant Theodora av Patrick White (Australien) är ett personporträtt av en människa som aldrig lyckas passa in i samhället eller nå fram till andra människor på djupet. Under barndomen avvisas hon konstant av modern, i ungdomen gifter sig den man hon hyser intresse för med systern och i medelåldern förlorar Theodora till slut helt kontakten med verkligheten. Fantastiskt språk!

Andarnas hus av Isabel Allende (Chile) handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets politiska situation. Härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt.

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez (Colombia) är en släktkrönika som utspelar sig i  den lilla fiktiva byn Macondo, en isolerad by i Colombias träskmark. Här får vi följa familjen Buendías liv och leverne under hundra år, hundra år som präglas av ensamhet och utanförskap. Blandningen av realism och magi gör Hundra år av ensamhet till en stor läsupplevelse. 

söndag 21 mars 2021

Nawal El Saadawi



Nås av den mkt tråkiga nyheten att Nawal El Saadawi har lämnat oss. Läkare, feminist, författare, fängslad och fängslande är några ord att beskriva denna fantastiska kvinna. Jag lyssnade till henne på Bokmässan 2018, alldeles tagen. Optimism och hopp och en förmåga att se det positiva i att bli fängslad och tvingad i exil, präglade Nawal El Saadawi. En del tårar föll när hon dök upp, denna lite till åren komna kämpe. ”It can not be free election if it is built with money”, sa Nawal El Saadawi som också hävdade att USA inte är någon demokrati. Hennes åsikter var extrema och kontroversiella, många skruvade lite besvärat på sig då hon var som mest kritisk. Hon hade rätt på alla punkter. 

onsdag 24 februari 2021

Den vita tigern - bok och film

Lite oplanerat har det blivit lite av ett Indien-tema på bloggen i februari, med både böcker och filmer. Kanske är det just så det funkar bäst för mig, alltså att läsa och titta temavis. Och allra helst ska det dessutom vara oplanerat. Den vita tigern är en av många böcker som blivit stående bortglömd i min bokhylla alldeles för länge. När det nu kom en filmatisering av den på Netflix kände jag att jag absolut ville läsa boken först. Och det var ett bra beslut, även om filmatiseringen faktiskt är mkt bra den också. 


Den vita tigern är skriven i brevformat från huvudpersonen Balram Halwai till Kinas premiärminister Wen Jaobao, inför dennes besök i Indien. Handlingen skildras genom Balrams tillbakablickar på sitt liv  som klipsk, fattig pojke från en låg kast, som privatchaufför åt en förmögen man, som kallblodig mördare och som framgångsrik entreprenör.  

Berättelsen är en sylvass, nattsvart gestaltning av ett samhälle som präglas av korruption, enorma orättvisor, ett uråldrigt kastsystem och meningslöst våld. Här saknas totalt det färgglada, vackra myller som ofta kännetecknar skildringar av Indien. Och medan Gandhi lät sig fängslas och hungerstrejkade för att andra skulle få upp ögonen för det som är rättfärdigt, förespråkar huvudpersonen i Den vita tigern en helt annan strategi för att bryta sig ut ur den fattige mannens bur. 

Romanens text är mkt lättläst samtidigt som man som läsare ibland storknar av den cynism som gestaltas. Det som väger upp och gör texten lätt att ta till sig är ett humoristiskt, naivt tonfall. Filmatiseringen följer handlingen i romanen i nog hög grad för att jag ska vara nöjd. De flesta "nyckelscener" finns med, även om de ibland inte riktigt får den tyngd de har i textformat. 

Sammantaget rekommenderas verkligen Den vita tigern, både som bok och TV-serie. 

Foto: Netflix

"Vita människor är snart ute. Det är över för dem innan vi dör. Det här är den bruna och gula mannens århundrade och må Gud bevara alla andra."

OBS! Boken finns med på rean på BOKUS för endast 39 kr. Passa på! 

DEN VITA TIGERN
Författare: Aravind Adiga
Översättare: Eva Mazetti-Nissen
Förlag: Schibsted Förlag (2009)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Och dagarna går

fredag 5 februari 2021

Litteratur från/om Indien



Just nu läser jag Den vita tigern av Aravind Adiga och det fick mig att fundera över andra böcker av indiska författare. När jag började snoka runt lite i mina hyllor och i bloggen hittade jag många riktigt bra böcker. Den allra bästa av dem, De små tingens gud av Arundhati Roy, har jag tyvärr aldrig bloggat om, den läste jag långt tidigare. Men den boken borde jag faktiskt läsa om. Den fantastiska romanen Midnattsbarnen av Salman Rushdie kom tyvärr inte med på bild, men den måste ju så klart vara med på listan. Den är också en av de allra bästa böcker jag läst. Och den borde jag faktiskt också läsa om. Dessutom skulle jag vilja äga den inbunden, undrar om den finns att få ta på? Jhumpa Lahiri är en författare jag gärna också vill rekommendera, både hennes noveller och romanen Sankmark är riktigt bra. Berättelsen om Pi av Yann Martel fick vara med på bild då huvudpersonen är indier, det är dock inte författaren. Här är länkar till lite gamla recensioner:

Den yttersta lyckans ministerium - Arundhati Roy

Sankmark - Jhumpa Lahiri

Främmande jord - Jhumpa Lahiri

Bort, bort - Anjum Hasan

De sex misstänkta - Vikas Swarup

Bittert arv - Kiran Desai

Branden i hjärtat - Mahasweta Devi

En karta över omöjlig längtan - Anuradha Roy

Midnattsbarnen - Salman Rushdie

Just så-historier - Rudyard Kipling

Änkan som vägrade dö -  Shirshendu Mukhopadhyay

En del av böckerna på bilden är ännu olästa, men jag vill i alla fall gärna ha tips på fler bra romaner från Indien. Har ni några tips?

tisdag 2 juni 2020

Änkan som vägrade dö

Jag har läst en del böcker under våren, som jag inte kommit mig för att recensera. I stället får det bli lite kortare presentationer och omdömen.


Författaren Shirshendu Mukhopadhyay föddes 1935 i den del av Bengalen som vid delningen kom att tillhöra Bangladesh. Änkan som vägrade dö är skriven på bengali och är en omtyckt klassiker i hemlandet.

Romanen handlar om den unga flickan Somlata, som gifter in sig i den fina familjen Mirta. Ingen av männen i familjen lyckas dock tjäna pengar, de försörjer i stället familjen genom att sälja av sitt guld och sin mark. När matriarken Pishima dött börjar hon visa sig för och kommunicera med den uppskrämda Somlata. Det blir Somlatas ansvar att ta hand om Pishimas värdefulla smyckeskrin och försöka rädda familjen från ruin.

Änkan som vägrade dö är en mycket underhållande, lättläst roman som blandar allvar med bitsk humor och en gnutta magi. Den stora behållningen för mig var att läsa om en miljö och ett tankesätt som skiljer sig från min vardag.

ÄNKAN SOM VÄGRADE DÖ
Författare: Shirshendu Mukhopadhyay
Översättare: Mikael Fant
Inläsare: My Holmsten
Förlag: Piratförlaget 2020/Storytel
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokprataren

söndag 24 maj 2020

Hönan som drömde om att flyga

Under sommaren kommer en bokcirkel för adoptivfamiljer att startas i Värmland, första boken är min favorit om Hönan som drömde om att flyga.


I adoptivfamiljer är ett viktigt tema likheter och olikheter och böcker som handlar om att man inte måste vara lika till det yttre för att älska varandra läses ofta. En av våra favoritbilderböcker är Flaxa med vingarna av P.D. Eastman, en alldeles underbar bok om ett oväntat föräldraskap. Nu har jag hittat en liknande bok som vänder sig till läsare i alla åldrar, Hönan som drömde om att flyga av koreanska Sun-Mi Hwang.

Hönan Knopp har en mycket stark egen vilja och stor förmåga att fantisera om olika mer eller mindre tänkbara framtidsutsikter. Hon är också en mycket nyfiken och modig liten höna som tröttnat på att värpa ägg efter ägg bara för att se bondens fru komma och ta dem ifrån henne. Knopp bestämmer sig för att vägra värpa och försöka rymma. Friheten utanför ladan lockar och drömmen är att få ruva ett ägg och få en liten kyckling. Med stor tur lyckas Knopp levande lämna ladan och dessutom lyckas hon hitta ett övergivet ägg ute i trädljungen. Det är bara att börja ruva. När ägget väl kläcks visar det sig dock att det inte var ett hönsägg hon ruvat, för ut kommer en liten andunge. Olikheterna gör dock inte Knopp mindre benägen att skydda sin lilla unge och överösa den med kärlek, trots att tuppen och de andra hönorna hånar henne för att ungen är av annan sort.
"Knopps tankar var i en enda röra, men hon var allt annat än skamsen. Hon hade ruvat sitt ägg med hela sin själ. Hon hade önskat att han skulle födas. Hon hade älskat honom ända sedan han låg i ägget. Hon hade aldrig funderat över vad som fanns inuti. Visst, han är en and, ingen kyckling. Vem bryr sig? Han vet ändå att jag är hans mamma!"
Berättelsen om den lilla frihetslängtande hönan är lättläst och säger mycket om både höns och människor. Den lilla hönan grubblar en del över meningen med livet och oroar sig för att inte kunna lägga ägg och få en liten kyckling. Detta är tankar de flesta som längtat efter barn lätt kan känna igen sig i. Att kärleken inte heller har något med likhet att göra vet också många av oss. Sun-Mi Hwang lyckas så befriande enkelt beskriva alla svåra tankar och alla starka känslor ett efterlängtat föräldraskap medför, den här boken är en liten pärla jag hoppas att många kommer att upptäcka.

HÖNAN SOM DRÖMDE OM ATT FLYGA
Författare: Sun-Mi Hwang
Översättare: Ninni Holmqvist
Illustratör: Nomoco
Förlag: Norstedts (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

fredag 28 februari 2020

Vår älskade


Vår älskade av Kamila Shamsie inleds med en scen som är som skriven för filmatisering. Brittiska Isma, med pakistansk bakgrund, utsätts för ett mycket förödmjukande förhör på Heathrow när hon ska lämna London för att åka till USA och doktorera i sociologi. Hennes "brittiskhet" ifrågasätts  på ett mycket kränkande sätt och hon tvingas svara på frågor om shiamuslimer, drottningen och Hela England bakar. Isma svarar diplomatiskt och kommer till slut med ett flyg. Misstänksamheten mot muslimer, som genomsyrar romanen, åskådliggörs på ett både upprörande och bitskt humoristiskt sätt redan i bokens första kapitel.

Isma och hennes 10 år yngre tvillingsyskon Aneeka och Parvaiz är uppvuxna i London. Fadern försvann redan då tvillingarna var små. Runt faderns död finns frågetecken, blev han avrättad på väg till Guantánamofängelset som jihadist? Modern avled då Isma var 19 och hon har tagit hand om syskonen sedan dess.

Efter det inledande kapitlet om Isma i USA får läsaren följa hennes familj både i nu- och dåtid. Brodern Parvaiz har "försvunnit" och har ingen kontakt med systrarna. Några år tidigare mötte han IS-rekryterare som övertygade honom att han måste leva så som fadern skulle velat. Han befinner sig nu i Raqqa, där livet inte alls blivit som han föreställt sig. Systern Aneeka inleder ett passionerat förhållande till Eamonn, sonen till den pakistanskfödde inrikesministern, som gjort karriär genom att ta hårda tag mot invandrare. Är det verklig kärlek, eller använder Aneeka Eamonns kärlek i syfte att få hans pappa att hjälpa till att få hem brodern?

Vår älskade (lite konstig översättning av den engelska titeln Home Fire) är en roman som kan beskrivas på många sätt. Den är en politisk thriller, lite liknande svenska TV-serien Kalifat, samtidigt som den handlar om identitet, syskonrelationer, stormande kärlek och rätten att få begrava sina närstående. Vilsenheten och hemlösheten är plågsamt närvarande i det dagliga livet.

Till syvende och sist är Vår älskade en nytolkning av Sofokles Antigone och författaren använder sig av den ursprungliga berättelsen på ett fantastiskt sätt. Dramatiken och tragedin är inte mindre i Vår älskade än i originalet och genom att förlägga historien i nutid blir den lättare att relatera till för läsare i vår tid. Sammantaget är detta en oerhört fängslande, skrämmande berättelse om utanförskap och kärlek. Romanen tilldelades Women’s Prize For Fiction 2018, så välförtjänt.

VÅR ÄLSKADE
Författare: Kamila Shamsie
Översättare: Ylva Mörk
Förlag: Bokförlaget Polaris (2019)
Recensioner: Litteraturmagazinet, Boklysten
Köp: Adlibris, Bokus

OBS! Boken är med på rean, passa på att införskaffa till liten peng!