Tisdagstrion - Indien

Veckans Tisdagstrio med temat Indien hos Mina skrivna ord var för en gångs skull inte så svår. Jag har läst och framför allt älskat en hel del indiska författare/böcker. 

Jhumpa Lahiri är en en amerikansk författare av indisk/bengalisk härkomst. Författaren skriver i hög grad om andra generationens amerikanska indier, en grupp som ofta har avancerade akademiska utbildningar, men ändå marginaliseras i samhället. Jhumpa Lahiri tilldelades Pulitzerpriset år 2000 för Den indiske tolken.

Novellsamlingen Främmande jord innehåller fem noveller och en kortroman, vari författaren skildrar välutbildade indiska invandrarfamiljer i USA. Under ytan finns spänningarna mellan hemlandets traditioner och det nya landets krav på anpassning. I olika livssituationer blir de här konflikterna mer tydliga och författaren gestaltar mycket lyhört huvudpersonernas längtan efter tillhörighet. Fokus i alla novellerna ligger på det individuella känslolivet. Berättelserna skildrar lågmält och nyanserat hur exilproblematiken gestaltar sig under olika perioder i livet. Man kan ana att huvudpersonerna på olika sätt brottas med ett visst främlingskap och en kulturell rotlöshet. 

Titelnovellen "Främmande jord" är min favorit i samlingen. Här skildras hur familjerelationerna förändras i samband med födelse och död. Rumas mor avled när Rumas son var liten och nu är Ruma återigen gravid. Hennes make har ett arbete som innebär att han är hemifrån en del och Ruma leker med tanken att be sin far komma och bo hos dem. Enligt traditionen är det självklart att fadern flyttar till något av sina barn då hans hustru avlider. Ruma har tidigare utbildat sig och levt som en modern, självständig kvinna. När hennes mor dör och hon själv blir mor återvänder hon dock i allt högre grad till de indiska sedvänjorna. Hennes far har däremot, sedan han blev änkling, kommit att i högre grad anpassa sig till amerikanska vanor och han blir nu bekymrad när han ser sin dotter bli allt mer osjälvständig.

Sankmark (översättning av Meta Ottosson) från 2014 är en episk roman som sträcker sig över flera generationer och utspelar sig både i Indien och USA. Jag har beskrivit romanen som "en riktig bok" och med det menar jag att den belyser relationen mellan den lilla människans inre och de stora världsfrågorna. En riktig bok måste engagera läsaren, beröra på djupet och efterlämna en upplevelse av att ha fått ny insikt, en djupare förståelse av vad det innebär att vara människa. 

De två bröderna, Subhash och Udayan, växer upp i 1960-talets Calcutta, i ett Indien som blivit självständigt från den brittiska kolonialmakten. Många indier lever dock i misär, vilket utgör en grogrund för revolutionära rörelser. Den yngre brodern Udayan är redan som barn upprorisk och äventyrlig, medan den äldre brodern Subhash är försiktig och mer anpasslig. Udayan ansluter sig tidigt till den maoistiska gerillarörelsen Naxaliterna och genomför en del uppdrag åt rörelsen. Subhash håller sig undan de politiska aktiviteterna och fokuserar i stället på sina studier, vilket leder honom till en akademisk karriär i USA. En tragedi inträffar dock som förändrar livet för hela familjen och kommande generationer.

Salman Rushdie är en produktiv författare, som trots detta kanske är mest känd för sin roman Satansverserna och händelserna i samband med, och som konsekvens av, denna utgivning. Hans bästa - kanske faktiskt väldens bästa - roman är dock Midnattsbarnen (översättning av Cai Melin och Hans Berggren). Romanen är Bookerprisets mest hyllade roman och har tilldelats inte mindre än tre Booker-priser (Winner 1981, Booker of Bookers 1993, Best of the Booker 2008). 

Den 15 augusti år 1947 blir Indien självständigt och under dygnets första timme föds 1001 barn med magiska gåvor. Dessa är de så kallade midnattsbarnen och romanens berättare, Saleem Sinai, föds först av dem. Om honom uttalas många profetior och han får en unik roll i landets historia. Berättelsen börjar dock två generationer innan Saleems födelse, när hans morfar, doktor Aadam Aziz, slår näsan i marken och bestämmer sig för att aldrig mera tillbe någon gudom. Därefter får läsaren vara med när Aadam, i egenskap av läkare, kallas till Saleems blivande mormor Naseem för att om och om igen undersöka alla hennes skadade och/eller värkande kroppsdelar genom ett hål i ett lakan. Ljuv kärlek uppstår och äktenskap ingås. Berättelsen för oss därefter vidare på vindlande stigar genom Indiens historia och geografi.

Midnattsbarnen är en allegori över Indiens och Pakistans historia skriven i magisk realistisk stil. Romanen är en färgsprakande, fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt. Författaren uppvisar en infallsrikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje. 

Arundhati Roy tilldelades 1997 Bookerpriset för sin roman De små tingens gud (översättning av Gunilla Lundborg). Berättelsen kretsar kring en välbärgad familj i Kerala och dess sönderfall. Tvillingarna Rahel och Estha råkar ut för en mycket tragisk händelse i barndomen, varefter familjen splittras. Tvillingarna separeras från varandra och växer upp med bestående traumatiska symtom. Romanen är skriven på ett alldeles fantastiskt språk, med mantraliknande upprepningar och nykonstruerade ord. 

Den efterlängtade andra romanen - Den yttersta lyckans ministerium (översättning av Peter Samuelsson) - handlar inledningsvis om ett barn med oklart kön, som senare utvecklas till en transkvinna. Hon förskjuts av fadern, tvingas flytta och försörja sig som prostituerad. Senare i livet flyttar hon till en begravningsplats i Delhi och skapar en plats som välkomnar samhällets utstötta. En annan central del av romanen skildrar en kärlekshistoria mellan Musa, en kashmirisk separatist, och Tilo, en ung kvinna som älskas av många. Deras relation utvecklas under svåra omständigheter och präglas av personliga tragedier och offer. Många olika röster hörs i boken, som gestaltar fattigdom, förtryck, konflikter, och den ständiga kampen för frihet. Sammantaget är Den yttersta lyckans ministerium en grandios roman som utmanar föreställningar om hur en berättelse "ska" berättas, det är en roman med storhetsvansinne som rymmer allt som är viktigt i livet.

Författarens självbiografi Mitt skydd och min storm (översättning av Peter Samuelsson) - på engelska Mother Mary Comes to Me - utkom på svenska 2025 och påminner i hög grad om hennes romaner; handlingen är till brädden fylld av drastiska beslut, dramatiska händelser, intressanta personer och en vildsint längtan efter frihet från förtryck. Porträttet av modern är både lyhört och fängslande, och deras relation ger en begriplig bakgrund till Arundhati Roys utforskande och passionerade inställning till livet. 

Banned Books Week Sverige - Pearl S Buck

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Pearl S Buck föddes 1892 i West Virginia, men växte upp i Kina som dotter till kristna missionärer. För många läsare i väst var hennes verk deras första möte med Kina och romanerna handlar ofta om kinesiska bönders vardagsliv. Romanen Den goda jorden förbjöds dock i Kina på order av Mao Zedong, utifrån att den ansågs vara för kritisk och realistisk. I Kina eftersträvades en idealiserad bild av de revolutionära bönderna. 

Pearl S Buck tilldelades Nobelpriset i litteratur 1938 med motiveringen ”för rika och äkta episka skildringar ur kinesiskt bondeliv och för biografiska mästerverk”.

Den goda jorden blev en bästsäljare i USA i början av 1930-talet och den tilldelades Pulitzerpriset 1932. Romanen handlar om den fattige bonden Wang Lungs väg till att bli en rik jordägare med såväl hustru, som konkubin. Romanen är framför allt intressant utifrån sin skildring av relationer mellan makar och mellan föräldrar och barn. Släktskap är viktigt och barn måste ta hand om och visa sin åldrande föräldrar tillbörlig respekt. Trots att sönerna är de viktiga för släktens framtid är dock Wang Lung kanske mest förtjust i sina döttrar.

I samband med oroligheter i Kina flyttade Pearl S Buck permanent tillbaks till USA i mitten av 30-talet.  Förutom sitt skrivande ägnade hon åt att kämpa för kvinnors och minoriteters rättigheter. Hon skrev om asiatiska kulturer och blev särskilt känd för sina insatser för adoption av barn av asiatiskt ursprung.

Banned Books Week Sverige - Shahrnush Parsipur

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Kvinnor utan män av Shahrnush Parsipur skrevs redan 1974, men gavs inte ut förrän 1989 p g a sitt "anstötliga" innehåll. Romanen förbjöds direkt i Iran eftersom den ansågs propagera för lösaktighet och stred mot islamiska värderingar. Författaren fängslades vid upprepade tillfällen i samband med utgivningen. Hon avled tidigare i år, samma år som hennes roman listades på Booker Prize Internationals långlista, mer än 50 år efter att den skrevs!

Handlingen i Kvinnor utan män utspelar sig 1953, det är en omskakade tid, en tid fylld av patriarkalt förtryck. En tid fylld av våld mot kvinnor. Mahdokht, Faizeh, Zarin, Farrokhlaqa och Munis är fem kvinnor, vars öden länkas samman på olika sätt. Någon är för gammal för äktenskapsmarknaden, någon lämnar sin man, någon lämnar sitt liv på bordellen. Någon vill kämpa för saker men hindras av en dominant, våldsam bror som tänker på familjens heder. Gemensamt är att de alla är utsatta på olika sätt och att de längtar efter frihet. Texten är oerhört vacker, drömsk, sagolik och fylld av övernaturliga inslag. Boken rekommenderas varmt!

Bokmässan söndag 2026

Sista dagen på Bokmässan blev intensiv med flera seminarier, möten med författare och signerade böcker.

Dagens första seminarium handlade om att spåra sina förfäder, Anaïs Baebeau-Lavalette berättade mycket fängslande om sin mormors liv. Boken Kvinnan som flydde införskaffades och signerades.

Därefter var det dags för ett seminarium med superpopulära japanska författaren Mieko Kawakami i samtal med Yukiko Duke. Sanslöst underhållande! Boken Heaven införskaffades och signerades, jag ser verkligen fram emot att läsa den. 

Därefter dags att hänga vid Québecscenen igen där jag träffade Elisabeth Grate, fick boken Qimmik av Michel Jean och lyssnade på Michel Jean och Gabrielle Filteau-Chiba, som pratade om hundar. Jag har tidigare läst romanen Coyote av Filteau-Chiba, extra spännande därför att höra mer om hennes mycket speciella liv. 

Favoritförfattare på Bokmässan - Kim Thúy

Äntligen är vi inne i Bokmässeveckan, nu är det bara några få dagar kvar till årets största festlighet. Passar på att presentera några av de favoritförfattare jag ser mest fram emot att se/lyssna på. 

Foto: Sarah Scott

Kanadensisk-vietnamesiska Kim Thúy kommer äntligen tillbaka till Bokmässan! Av tråkiga skäl missade jag hennes besök 2016, så detta gör mig verkligen glad. 

Jag har läst tre romaner av författaren - Ru, Mãn och Vi - som alla handlar om olika aspekter av krig, flykt, livet i exil och skapandet av en ny identitet. Texterna innehåller lika delar skönhet och skräck, författaren är sparsam med orden och förlaget SEKWA har med stor omsorg skapat fysiska böcker som passar innehållet. 

Debutromanen Ru gjorde ett oerhört starkt intryck på mig. Den handlar om en ung flicka som, liksom författaren, lämnar Vietnam som båtflykting i slutet av 70-talet. Efter svåra upplevelser till havs och i flyktingläger anländer familjen till Kanada. I korta, icke-kronologiska avsnitt får vi ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och utmaningen att leva i exil.

Mãn handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn skildrar kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken. Mãn är också en berättelse om snedvriden kärlek, en kärlek som måste hållas gömd.

”Mamma och jag, vi liknar inte varandra. Hon är kort, och själv är jag lång. Hon är mörkhyad, och själv har jag hy som en fransk docka. Hon har ett hål i vaden, och själv har jag ett hål i hjärtat”.

Vi handlar om den "dyrbara, pyttelilla, mikroskopiska" dottern som föds som sista barnet i en familj med tre äldre söner. I samband med kriget i Vietnam flyr modern med barnen, medan fadern väljer att stanna kvar. Flykten är mycket riskabel och farofylld, många människor dör under den fasansfulla båtresan. I det nya landet kämpar familjen med att anpassa sig till allt nytt, samtidigt som den äldre generationen vill värna om de ursprungliga värderingarna. Likt många ungdomar anpassar sig Vi lättare än de äldre och hamnar i en lojalitetskonflikt. Med stöd av sin moster utvecklas Vi till en självständig ung kvinna, en självständighet som dock har sitt pris.

I Kim Thúys romaner får läsaren ta del av handlingen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Skildringar av ohyggliga upplevelser i samband med krig och flykt är hjärtskärande, samtidigt som här inte finns ett uns av sentimentalitet. Få författare lyckas kombinera smärta och skönhet som Kim Thúy. Hennes texter är sällsamt vackra, anspråkslösa och sakliga. Lågmält och exakt skapar författaren bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor. Kim Thúys prosa är genreöverskridande och skulle lika gärna kunna kallas poesi. 

Texterna är skickligt och nyanserat översatta av Marianne Tufvesson och Ulla Linton.

Läsning pågår - Alla nattens älskare

Det dyker hela tiden upp fler tips på intressanta författare som kommer till Bokmässan. Senast i raden är Mieko Kawakami, författare till den omtalade Bröst och ägg. Jag väljer i stället att läsa Alla nattens älskare, den beskrivs som: en stillsam roman om en vilsen kvinnas inre värld, skriven av en av Japans största författare. Låter minst sagt lovande!

Sydkoreas nationaldag

Sydkoreas nationaldag firas den 15 augusti till minne av befrielsen från det japanska kolonialstyret 1945 samt upprättandet av den koreanska republiken 1948. Jag vill gärna fira genom att skriva lite om sydkoreansk litteratur, men måste erkänna att min läsning därifrån är begränsad. Här kommer jag därför att fokusera på två kvinnliga författare, nobelprisade Han Kang och hennes roman Vegetarianen samt Cho Nam-Joo och hennes uppmärksammade roman Kim Jiyoung, född 1982.

2019 var Sydkorea ett tema på Bokmässan. En av hedersgästerna var den oerhört spännande Han Kang, vars bok Vegetarianen jag tidigare läst. Han Kang föddes 1970 i Kwangju och flyttade senare till huvudstaden Seoul. 1980 inträffade den studentmassaker i födelsestaden, som Han Kang gestaltar i romanen Levande och döda. 2016 tilldelades hon Man Booker International Prize för romanen Vegetarianen. 2019 utkom den bok hon högläste ur på Bokmässan, Den vita boken. Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024 med motiveringen: ”För hennes intensiva poetiska prosa som konfronterar historiska trauman och blottlägger livets skörhet.”

Vegetarianen är uppdelad i tre delar där huvudpersonen Yeong-hye mestadels betraktas genom andras ögon. I första delen berättar maken om hur Yeong-hye beslutar sig för att sluta äta kött, i andra delen berättar svågern om sina sexuella fantasier, som kretsar runt svägerskan, i tredje delen försöker systern nå en en kvinna som närmar sig ett vegetativt stadium. Emellanåt hörs Yeong-hyes röst i monologer som vibrerar av starka känslor.

Med tiden blir Yeong-hyes tankar, fantasier och drömmar alltmer otäcka. Romanen utforskar ett gränsöverskridande mellan verklighet och inre världar. Ju mer Yeong-hye hävdar sin egen vilja, desto mer utsätts hon för omvärldens krav och maktutövande. Våldet är brutalt och otäckt. Vegetarianen är en text som låter sig tolkas på många sätt, för mig är en kvinnas kamp för självbestämmande det centrala. Språket är enkelt och kortfattat, samtidigt som innehållet tangerar sagans och drömmens förtätade karaktär. Sammanfattningsvis handlar Vegetarien om en ung kvinna i ett traditionellt sydkoreanskt äktenskap, som beslutar sig för att ta makten över sitt liv och sin kropp. Detta tillåts hon inte göra ostraffat.

Kim Jiyoung, född 1982 av Cho Nam-Joo publicerades 2016, vilket tidsmässigt sammanföll med Sydkoreas Me Too-rörelse. Boken har fått stor uppmärksamhet och många kvinnliga läsare menar att den i hög grad skildrar deras livsvillkor. Romanen har därefter översatts till många språk och sålt i miljontals exemplar!

Huvudpersonen växer upp som dotter nummer två i en familj med en yngre bror, som alltid prioriteras först, och med systrar som förväntas bidra till broderns försörjning. Mamman ser dock till att även döttrarna får möjlighet att studera, något hon själv inte hade möjlighet till. I skolan och i arbetslivet är villkoren orättvisa, pojkarna ges många fördelar och som kvinna förväntas man jobba minst dubbelt så hårt för en bråkdel av lönen. Vid många tillfällen utsätts Kim Jiyoung för könsdiskriminering, hot och trakasserier, utan att omgivningen reagerar. Kim Jiyoung träffar så småningom en ung man, gifter sig och får en egen dotter. Detta blir hennes yttersta misslyckande, enligt svärmodern, som naturligtvis förväntat sig en sonson. Kim Jiyoung tvingas sluta arbeta och så småningom flyr hon på det enda sätt som står henne till buds - in i galenskap. 

Att läsa Kim Jiyoung, född 1982 är smärtsamt, trots att romanen inte är särskilt gripande i vanlig mening. Mycket få känslomässiga reaktioner gestaltas, medan mängder av liknande händelser radas upp och dränker läsaren med hopplöshet och vanmakt. Språket är knappt, beskrivande och lite stolpigt, faktauppgifter vävs in i texten, vilket mot slutet får sin förklaring. Sammantaget är läsning och spridning av Kim Jiyoung, född 1982 oerhört angelägen!

Parallellerna mellan de båda romanerna är mycket tydliga, de skildrar båda kvinnor som söker vägar att ta sig ur ett strikt patriarkalt och mycket traditionellt samhälle. I Kim Jiyoung, född 1982 får läsaren även ta del av lagstiftningsmässiga framsteg för kvinnor, lagar som dock ofta övertrumfas av svårpåverkade samhällsnormer. 

Som den BTS-ARMY jag är vill jag dessutom uppmärksamma er på att Kim Nam-Joon rekommenderar båda dessa författare ;)

Nätter utan mina bröder

V. V. Ganeshananthan är en amerikansk journalist och författare, med tamilskt ursprung. Arbetet med Nätter utan mina bröder beskrivs av förlaget ha tagit över tjugo år att färdigställa. Romanen tilldelades Women's Prize for Fiction, 2024.

Nätter utan mina bröder utspelar sig till stor del på Sri Lanka under 1980-talet. 16-åriga Sashi drömmer om att bli läkare och arbetar hårt med studierna för att nå sitt mål. Hennes dröm ödeläggs dock när ett mycket brutalt och blodigt inbördeskrig mellan singaleser och tamiler bryter ut. De närmaste åren dras både bästa vännen K och Sashis bröder in i rörelsen de tamilska tigrarna, som kämpar för en egen stat. Befolkningens lidande blir enormt när båda sidor utnyttjar civila i syfte att skapa rädsla och vinna segrar. Även Sashi blir indragen i konflikten och tvingas fatta beslut i omöjliga situationer.

Romanen skildrar detaljerat och realistiskt hur våldet sprider sig och moraliska gränser suddas ut, när människor i krigssituationer tvingas välja sida. Hur långt kan man välja utifrån egen övertygelse och hur mycket påverkas man av familjens och vänners ställningstagande? För Sashi blir valen kostsamma och till slut blir det omöjligt att stanna i landet. Nätter utan mina bröder är en roman jag läser med tungt hjärta, med många igenkännanden från berättelser patienter delade, när jag arbetade med traumatiserade flyktingar. Angelägen, intressant, fängslande och emellanåt plågsam läsning. 

NÄTTER UTAN MINA BRÖDER

Författare: V. V. Ganeshananthan

Översättare: Annika Sundberg

Förlag: Historiska Media (2025)

Marjane Satrapi

Läser med tungt hjärta att Marjane Satrapi avlidit, endast 56 år gammal. Enligt familjen avled hon "av sorg drygt ett år efter att hennes make och livets kärlek, Mattias Ripa, gått bort”. Som författare var Marjene Sartrapi mest känd för den makalösa grafiska roman Persepolis, som jag senast skrev om i oktober i samband med Banned Books Week.  

Persepolis utgavs första gången 2000 i Frankrike och den var mitt första möte med genren grafiska romaner. I korthet handlar Persepolis om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck i samband med att en revolution "kidnappas" av religiösa extremister. Boken rekommenderas varmt både till den som vill prova att läsa en "serieroman" och till den som vill lära sig mer om Irans historia. 

Läsning pågår - Nätter utan mina bröder

Nätter utan min bröder av V. V. Ganeshananthan utspelar sig på Sri Lanka på 1980-talet och skildrar ett blodigt inbördeskrig utifrån en ung flickas perspektiv. Huvudpersonen Sashi är 16 år och drömmer om att bli läkare, men både hon och bröderna dras in i kampen för frihet och mot förtryck. Oerhört smärtsam läsning! 

Världsbokdagen 2026

 

Världsbokdagen firas som vanligt här på bloggen, även om tyvärr min läsning blivit lite snävare de senaste åren. Tidigare har jag arrangerat utmaningar att läsa böcker från olika delar av världen, de senaste åren tycks jag ha fastnat lite i Europa/Norden. Därför kommer tipsen både att bestå av böcker jag läst för länge sedan och nyare litteratur.

Allt går sönder av Chinua Achebe (Nigeria) är kanske den mest betydelsefulla afrikanska romanen, den utkom redan 1958 och var en viktig motbild till den stereotypa, europeiska skildringen av Afrika. I korthet skildrar romanen  hur den traditionella stamkulturen slås sönder av de vitas kolonisation. Vi får följa en man som inte förmår anpassa sig till de nya villkoren och som därmed är dömd att gå under. Det här är en fantastisk, osentimental skildring av en dödsdömd kultur och ett nyanserat porträtt av en rigid, härsklysten man. Lättläst och intressant.

Agaat av Marlene van Niekerk (Sydafrika) handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romanens nutid 1996 då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt, knappt språk.

Kim Jiyoung, född 1982 av Cho Nam-Joo publicerades i Sydkorea 2016, vilket tidsmässigt sammanföll med landets Me Too-rörelse. Boken fick stor uppmärksamhet och ansågs vara mycket realistisk. Huvudpersonen i romanen växer upp som dotter nummer två i en familj med en yngre bror, som alltid prioriteras först, och med systrar som förväntas bidra till broderns försörjning. Genom åren utsätts hon för könsdiskriminering i skolan, på arbetet och överallt ute i samhället tills hon en dag flyr på det enda sätt som står henne till buds - in i galenskap. 

De små tingens gud, Arundhati Roys prisade debutroman, kretsar kring en välbärgad familj i Kerala, Indien och dess sönderfall. Tvillingarna Rahel och Estha råkar ut för en mycket tragisk händelse, varefter familjen splittras. Tvillingarna separeras från varandra och växer upp med bestående traumasymtom. Boken är skriven på ett alldeles fantastiskt språk, fyllt av mantraliknande upprepningar och nykonstruerade ord. Stämningen är suggestiv och förväntansfull. På ett yttre plan gestaltar romanen teman som det indiska kastsystemet, sociala tabun, förtryck av kvinnor och den postkoloniala samhällsstrukturen.

De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen (Norge) är den inledande delen i en trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim. Romanen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. Sammantaget en detta en mycket fin berättelse, skriven i kortfattad stil, och en huvudperson jag längtar efter att återse.

Lázló Krasznahorkai (Ungern) tilldelades Nobelpriset i litteratur 2025 med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Den sista vargen består av tre löst sammanhållna berättelser mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första delen är svårbegriplig p g a dess experimentella stil (punkter saknas) andra delen är mästerlig, tredje delen känns onödig. Boken som helhet är mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta. 

Mitt namn är Lucy Barton (USA) och de andra romanerna i sviten om Lucy av Elizabeth Strout gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. Läsning av böckerna liknar mer ett samtal med med en väninna, än att man tar del av en författares redigerade och publicerade text. Med enkla vardagsskildringar, torr humor samt kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra. 

Medborgare av Claudia Rankine (USA) är inte är så lätt att beskriva, den rymmer poesi, korta berättelser och bilder. Texterna osar av både klart uttryckt och återhållen vrede, mest berörd och beklämd blir jag av alla episoder där mörkhyade är osynliga. Och då de svarta är synliga förväxlas de ofta med varandra, eller uppfattas som hotfulla. I värsta fall dödar man dem - av misstag. Hur kan man då vara en medborgare? Medborgare en mycket angelägen ögonöppnare, skriven på ett spännande, nyskapande, utmanande sätt. 

Novellen Trädgårdsfesten av Katherine Mansfield (Nya Zealand) ironiserar subtilt över överklassens fåniga fokus på festligheter och överdåd, samt över deras okunniga och oempatiska välmenande. På några få sidor skapar författaren en glasklar bild av avståndet mellan de som har och de som behöver. Katherine Mansfield var en viktig del i utvecklandet av den brittiska modernismen, en berättarteknik som bygger på stämningar och impulser. Själv såg hon sitt författarskap som oundvikligt och hävdade att hon var "i första hand författare, sedan kvinna". 

Andarnas hus av Isabel Allende (Chile) handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets politiska situation. Härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt.

Mitt skydd och min storm

2017 var jag osäker på om jag verkligen skulle åka på Bokmässan. Den högerextrema tidningen Nya Tider tilläts ställa ut och mängder av författare och förlag protesterade. När det blev klart att Arundhati Roy skulle komma fanns dock inget annat alternativ för mig än att åka. Det var en påfrestande stämning på Bokmässan det året, mängder av vakter och massor av protester utanför. Arundhati Roy var mässans stora behållning, jag minns fortfarande hur darriga mina ben var när jag hälsade på henne och fick boken Den yttersta lyckans ministerium signerad. På seminariet sa hon bland annat: "A novel is a universe" och "There is no such thing as a crowd. Everybody has a name."

Mitt skydd och min storm är en självbiografi som skildrar en mycket komplicerad mor-dotter-relation, och berättar om ett land präglat av förtryck i många skepnader. Författaren började skriva boken i samband med moderns bortgång, en händelse som påverkade Arundhati Roy mer än hon förväntat sig. Fru Roy beskrivs som en mycket komplex person, hon var en stor förkämpe för kvinnors rättigheter, hon startade en modern skola och tog omsorgsfullt hand om andras barn, men gentemot de egna barnen pendlade hon mellan kyla och lynniga utbrott. När Arundhati Roy var 18 år bröt hon under några år kontakten med modern, hon utbildade sig till arkitekt, gifte sig och skrev så småningom debutromanen De små tingens gud. Världsberömmelsen var svår att hantera, i stället för att skriva fler romaner engagerade sig Arundhati Roy politiskt och skrev essäer i sakfrågor om exempelvis ursprungsbefolkningens rättigheter, kärnvapensprängningar och miljöfrågor. 

Författarens självbiografi och liv påminner i hög grad om hennes romaner; till brädden fyllda av drastiska beslut, dramatiska händelser, intressanta personer och en vildsint längtan efter frihet från förtryck. Porträttet av modern är både lyhört och fängslande, och deras relation ger en begriplig bakgrund till Arundhati Roys utforskande och passionerade inställning till det mesta i livet. Min beundran av författaren till trots måste jag dock säga att Mitt skydd och min storm är ganska ostrukturerad och lite för mycket "extra allt". En rejäl redigering hade varit gynnsam. Och jag tycker att det är trist att översättningen av titeln leder till att man tappar kopplingen till Paul McCartneys textrader om hans mamma: "When I find myself in times of trouble

Mother Mary comes to me ..." 

MITT SKYDD OCH MIN STORM
Författare: Arundhati Roy
Förlag: Natur & Kultur (2025)
Översättare: Peter Samuelsson

Läsning pågår - Mitt skydd och min storm

Läser just nu Arundhati Roys självbiografi som i hög grad handlar om den komplicerade relationen till modern. Engagerande och lärorik läsning.

Kim Jiyoung, född 1982

Kim Jiyoung, född 1982 av Cho Nam-Joo publicerades i Sydkorea 2016, vilket tidsmässigt sammanföll med landets Me Too-rörelse. Boken fick stor uppmärksamhet och många kvinnliga läsare menade att den i hög grad skildrar deras livsvillkor. Därefter har boken översatts till många språk och sålt i miljontals exemplar. Författaren har i en intervju uttryckt att boken och filmatiseringen av den verkar leva sitt eget liv; "It is more progressive and brave than I am". 

Huvudpersonen i Kim Jiyoung, född 1982 växer upp som dotter nummer två i en familj med en yngre bror, som alltid prioriteras först, och med systrar som förväntas bidra till broderns försörjning. Mamman ser dock till att även döttrarna får möjlighet att studera, något hon själv inte hade möjlighet till. Även i skolan är dock villkoren orättvisa, pojkarna ges många fördelar och nästan allt utrymme att prata. I arbetslivet är situationen likadan, det är svårt att ens få ett jobb och som kvinna förväntas man jobba minst dubbelt så hårt för en bråkdel av lönen. Vid många tillfällen utsätts Kim Jiyoung för könsdiskriminering, hot och trakasserier, utan att omgivningen reagerar. Kvinnor som utsätts skuldbeläggs och anses själva ha orsakat övergreppen. Detta är det liv alla kvinnor i Sydkorea lever. Kim Jiyoung träffar så småningom en ung man, gifter sig och får en egen dotter. Detta blir hennes yttersta misslyckande, enligt svärmodern, som naturligtvis förväntat sig en sonson. Kim Jiyoung tvingas sluta arbeta och så småningom flyr hon på det enda sätt som står henne till buds - in i galenskap. 

"Jeong Daehyeon gick först ensam till psykiatrimottagningen för att prata om sin frus tillstånd och rådgöra om behandlingsalternativ."

Det går naturligtvis inte att läsa den här romanen utan att se parallellerna till Vegetarianen av Han Kang. Båda romanerna skildrar kvinnor som söker vägar att ta sig ur ett strikt patriarkalt och mycket traditionellt samhälle. I Kim Jiyoung, född 1982 får läsaren även ta del av lagstiftningsmässiga framsteg för kvinnor, lagar som dock ofta övertrumfas av svårpåverkade samhällsnormer. Att den här romanen sålt i miljontals exemplar är kanske ett första tecken på att förändring är möjlig. Kanske kan boken även påminna unga kvinnor i väst om hur livet var här för ett antal år sedan, och hindra dem från att slänga bort alla feminismens framsteg.

Att läsa Kim Jiyoung, född 1982 är smärtsamt, trots att romanen inte är särskilt gripande i vanlig mening. Mycket få känslomässiga reaktioner gestaltas, medan mängder av liknande händelser radas upp och dränker läsaren med hopplöshet och vanmakt. Språket är knappt, beskrivande och lite stolpigt, faktauppgifter vävs in i texten, vilket mot slutet får sin förklaring. Sammantaget är läsning av Kim Jiyoung, född 1982 tyvärr fortfarande oerhört angelägen och jag hoppas därför att denna bok fortsätter att uppmärksammas runt om i världen. Läs och sprid!

KIM JIYOUNG, FÖDD 1982
Författare: Choo Nam-Joo
Förlag: Akademius (2026)
Översättare: Josefin Erlandsson

Läsning pågår - Kim Jiyoung, född 1982

Äntligen dags att börja läsa Kim Jiyoung, född 1982 av sydkoreanska Cho Nam-Joo. Första reaktionen är att språket är rätt stolpigt, med en del oväntade liknelser. Andra reaktionen är att temat med galen kvinna påminner om det i Vegetarianen av Han Kang. Sammantaget en lovande inledning, motståndet i språket vänjer jag mig vid. 

Nytt i hyllan - Kim Jiyoung, född 1982

Fick efterlängtad bokpost idag - Kim Jiyoung, född 1982 av Cho Nam-Joo - en bok som nu blivit översatt till svenska. Boken skildrar patriarkala struktur och en sexistisk vardagskultur i Sydkorea, och har blivit mycket uppmärksammad både i hemlandet och internationellt. 

Den som råkar vara ARMY vet ju också att boken rekommenderas av BTS ledare Kim Namjoon, aka RM. 

Tisdagstrion - Berg

Dags för veckans Tisdagstrio hos Robert, idag handlar frågan om Berg. Det fanns en hel del i hyllan, jag väljer att fokusera på böcker med olika typer av berg i titeln. Besök Mina skrivna ord för fler tips!

Bleknande berg av Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro är författarens debutroman. Kortfattat handlar den om en äldre kvinna som sörjer sin bortgångna dotter och tänker tillbaka på sitt liv. Romanen är lågmäld och stillsam, samtidigt som den skildrar oerhört dramatiska skeenden. Jag blev omedelbart fängslad av huvudpersonen och hennes berättelse och tycker att detta kanske är den bästa av de romaner jag läst av författaren. 

Med bergens andetag av Therese Widenfjord är författarens oerhört omtyckta debutroman. Handlingen utspelar sig i trakten kring bergskedjan Appalacherna i USA. Hit återvänder den framgångsrike fotografen Nick när hans far blir sjuk och här möter han Ellie, en kvinna som levt en mycket torftigt och hårt liv. Mötet blir givande för dem båda i den här mycket engagerande bladvändaren.

Historien om Fru Berg av Ingvild H Rishøi är en nykomling i min bokhylla som jag ännu inte läst. Allt annat av författaren har jag dock fullkomligt älskat. Liksom författarens tidigare böcker innehåller Historien om Fru Berg berättelser som ställer sig på det utsatta barnets sida och kombinerar vardagsrealism med en gnutta magi. En av de allra bästa samtida författarna!

Favoritfredag - Arundhati Roy

Arundhati Roy erhöll 1997 det prestigefulla Bookerpriset för sin roman De små tingens gud. Berättelsen kretsar kring en välbärgad familj i Kerala, Indien och dess sönderfall. Tvillingarna Rahel och Estha råkar ut för en mycket tragisk händelse, varefter familjen splittras. Tvillingarna separeras från varandra och växer upp med bestående traumasymtom. Boken är skriven på ett alldeles fantastiskt språk, fyllt av mantraliknande upprepningar och nykonstruerade ord. Stämningen är suggestiv och förväntansfull. På ett yttre plan gestaltar romanen teman som det indiska kastsystemet, sociala tabun, förtryck av kvinnor och den postkoloniala samhällsstrukturen.

Efter debutromanen fick vi vänta 20 år på en ny roman. I mellantiden skrev författaren politiska texter och ägnade sig åt miljöfrågor och kamp för de utsatta i sitt hemland. För sitt skrivande hotades Arundhati Roy vid upprepande tillfällen med åtal och långvariga fängelsestraff. Ofta citeras hennes fantastiska ord: 

"En annan värld är inte bara möjlig, hon är redan på väg. Under en lugn dag kan du, om du lyssnar noga, höra henne andas." 

 

Den yttersta lyckans ministerium handlar inledningsvis om ett barn - som bland annat kallas Anjum -med oklart kön, som senare utvecklas till en transkvinna. Hon förskjuts av fadern, tvingas flytta och försörja sig som prostituerad. Senare i livet flyttar Anjum till en begravningsplats i Delhi och skapar en plats som välkomnar samhällets utstötta. En annan central del av romanen skildrar en kärlekshistoria mellan Musa, en kashmirisk separatist, och Tilo, en ung kvinna som älskas av många. Deras relation utvecklas under svåra omständigheter och präglas av personliga tragedier och offer. Många olika röster hörs i boken som gestaltar fattigdom, förtryck, konflikter, och den ständiga kampen för frihet. Delar av romanen är fragmentarisk, satirisk, politisk och våldsam. Sammantaget är Den yttersta lyckans ministerium en grandios roman som utmanar föreställningar om hur en berättelse "ska" berättas, det är en roman med storhetsvansinne som rymmer allt som är viktigt i livet.

I samband med den nya romanen besökte Arundhati Roy Bokmässan. Jag lyssnade, blev star stuck och fick boken signerad. På seminariet sa hon bland annat: 

"There is no such thing as a crowd. Everybody has a name."

 

Nu har författarens nya bok, hennes memoarer, Mitt skydd och min storm, äntligen landat i min bokhylla. Boken handlar i hög grad om författarens mamma Mary, och beskrivs som: 

"en hyllning till friheten, en berättelse om kärlekens skarpa kanter och den vilda skönhet som ryms i livet – en memoar olik alla andra." 

Jag ser verkligen fram emot att läsa den här boken! 

Banned Books Week Sverige - Han Kang

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024 ”för hennes intensiva poetiska prosa, som konfronterar historiens trauman och blottlägger människans sårbarhet”.

2007 gavs romanen Vegetarianen ut i Sydkorea. Boken handlar om en ung kvinna som en dag bestämmer sig för att sluta äta kött, vilket är mkt provocerande för hennes omgivning. Sammantaget är Vegetarianen en oerhört otäck, fascinerande och mycket läsvärd bok om en alldaglig kvinnas kamp att få vara sig själv, och det motstånd hon då stöter på. En minnesvärd roman.

Romanen har förbjudits från en del skolor i Sydkorea med hänvisning till att boken skulle kunna vara skadlig för unga och förvränga deras bild av sexualitet. När Vegetarianen översattes till engelska kritiserades också översättningen hårt för att ha förvanskat originalet och för att boken skulle ha anpassats till västerländska ideal.

Banned Books Week Sverige - Marjane Satrapi

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Den självbiografiska serieromanen Persepolis av Marjane Satrapi utgavs första gången 2000 i Frankrike. Persepolis var mitt första möte med genren grafiska romaner och jag blev oerhört imponerad över hur små medel författaren använde för att skapa inre bilder hos mig. I korthet handlar Persepolis om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck i samband med att en revolution "kidnappas" av religiösa extremister. 

I Iran har Persepolis censurerats utifrån dess kritiska perspektiv på den iranska revolutionen och det nuvarande politiska systemet, men även för hur den skildrar islam. Dessutom innehåller boken skildringar av alkoholbruk och sex. Även i USA har boken kritiserats och förbjudits på skolor och bibliotek utifrån många olika kriterier, till exempel p g a grafiska skildringar av våld och sex, men även utifrån att den skulle vara islamofobisk.