Lucy

Jamaica Kincaid föddes 1949 och växte upp med sin mamma på ön Antigua, som då var en brittisk koloni. I unga år flyttade hon till New York för att jobba som au pair, senare fick hon anställning som skribent på The New Yorker. Namnet Jamaica Kincaid tog hon eftersom hon ville dölja för sin mor att hon skrev. Författarens texter är präglade av uppväxten, hon skriver ofta om livet på Antigua och de (post-)koloniala livsvillkoren och hon skriver ofta hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Jamaica Kincaid besökte Bokmässan 2019, jag lyssnade då på ett mycket intressant samtal mellan henne och litteraturkritikern Jenny Tunedal. Dessutom såg jag så klart till att få ny min nyinköpta bok Lucy signerad. 

I lördags tilldelades Jamaica Kincaid Bokmässans litterära pris Sjöjungfrun och intervjuades av Jessica Gedin. En fantastisk upplevelse! Jamaica Kincaid tilldelas litteraturpriset Sjöjungfrun 2026 "för sitt lyriska, humoristiska och ibland konfrontativa språk, som fängslar läsare världen över och rör sig mellan teman som kolonialism, mor-dotterrelationer och odling". 

19-åriga Lucy lämnar sin karibiska hemö för att arbeta som barnflicka i en rik, vit, amerikansk familj i 60-talets USA. Trots att alla i familjen på ytan tycks vara lyckliga, uppmärksammar Lucy snabbt underliggande spänningar, lögner och svek. Maken Lewis är otrogen och äktenskapet går obönhörligt mot sitt slut. Hustrun Mariah försöker i det längsta att blunda för verkligheten, på samma sätt som hon försöker dölja den verkliga maktbalansen mellan henne och Lucy. Mariah ser sig själv som en modern och tolerant person och inser inte att hennes möjlighet att vara accepterande i grunden bygger på en ofantlig ojämlikhet. Lucy bär med sig egna hemligheter, bland annat ett oerhört smärtsamt uppbrott från en mor, som försökte forma och kontrollera henne, i stället för att älska henne villkorslöst. 

Huvudpersonen i Lucy är en komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. Hon är präglad av förtryck och ett upplevt svek, hon har utvecklat en kompromisslös personlighet och agerar ofta impulsivt, samtidigt som hon envist håller fast vid sin ståndpunkt. Lucy öppnar t ex inte de brev modern skickar till henne. Behovet att frigöra sig och bli en egen person tycks vara mycket stort. På ytan överensstämmer Lucys historia i hög grad med författarens och jag blir naturligtvis nyfiken på Jamaica Kincaids egna erfarenheter.

Texten är avskalad, lättläst och osentimental, samtidigt som vartenda ord är noggrant utvalt för att förmedla en hel värld av känslor. Makalöst bra! Och fler än jag hoppas att författaren snart ska få "sitt" Nobelpris. 

LUCY
Författare: Jamaica Kincaid
Översättare: Lena Fagerström
Förlag: Tranan

Bokmässan söndag 2026

Sista dagen på Bokmässan blev intensiv med flera seminarier, möten med författare och signerade böcker.

Dagens första seminarium handlade om att spåra sina förfäder, Anaïs Baebeau-Lavalette berättade mycket fängslande om sin mormors liv. Boken Kvinnan som flydde införskaffades och signerades.

Därefter var det dags för ett seminarium med superpopulära japanska författaren Mieko Kawakami i samtal med Yukiko Duke. Sanslöst underhållande! Boken Heaven införskaffades och signerades, jag ser verkligen fram emot att läsa den. 

Därefter dags att hänga vid Québecscenen igen där jag träffade Elisabeth Grate, fick boken Qimmik av Michel Jean och lyssnade på Michel Jean och Gabrielle Filteau-Chiba, som pratade om hundar. Jag har tidigare läst romanen Coyote av Filteau-Chiba, extra spännande därför att höra mer om hennes mycket speciella liv. 

Bokmässan lördag 2026

Jonas Hansell

Tvärtemot planeringen tillbringade jag stor del av lördagen på mässgolvet där jag trängdes med triljoner andra. När det blev för trångt och hemlängtan för stor besökte jag Selma Lagerlöf-sällskapets Mårbacka för en dos av Värmland.

Marianne Dubuc, Shora Esmailian, Leo Timmers

För övrigt besökte jag förlag, misslyckades med noll-visionen (d v s noll spontanköpta böcker) och hängde till stor del på Québecscenen. Där träffade jag Elisabeth Grate och vi förlorade oss en stund i gamla minnen. Därefter packade hon upp väl inpackade medhavda böcker för att ge mig. Mer om detta kommer senare. 

Dagens stora händelse var naturligtvis utdelningen av litteraturpriset Sjöjungfrun till Jamaica Kincaid. Därefter intervjuades hon av en briljant Jessica Gedin. Om inslaget kommer att kunna ses i efterhand rekommenderas det varmt!

Innan det var dags för middag vann dessutom FBK över Björklöven med 5-0!

Bokmässan fredag 2026

Fredagen var proppfull med inplanerade seminarier - som inte blev av. Som vanligt är det bra att göra en plan, men spela på känn. Eftersom jag blir så lycklig av att se/lyssna på Kim Thúy gjorde jag det två gånger under fredagen.

Planenligt lyssnade jag på Abdulrazak Gurnah, Georgi Gospadinov och Gabriela Cabezón Cámarai samtal med Ingrid Elam. Köpte en bok (!) och fick den signerad av den fantastiske nobelpristagaren Gurnah, som också villigt lät sig fotograferas. 

Dessutom träffade jag kompisar, pratade med allt och alla och hade Kulturkolloträff hos Anna på kvällen. Stapplade i säng och sov som en stock. 

Bokmässan torsdag 2026

Vissa dagar flyter allt så bra att man inte vågar tro på det. Resan till Göteborg/Bokmässan gick smidigt och när jag anlände till Gothia redan strax efter 9.00 fick jag checka in direkt. Dessutom fick jag utan kostnad behålla rummet längre på söndag. Himla bra service här, vi ses nästa år också. Det gick också smidigt att få presskortet, så jag var inne tidigt i år. 

Knatade runt en stund på mässgolvet, som var ovanligt fullpackat med folk för att vara torsdag. Pratade med lite förläggare och gick därefter för att lyssna på mitt första författarsamtal med Lise Tremblay och  översättaren Elin Svahn. Fick dessutom medhavd liten bok signerad. 

Efter en liten vilopaus var det dags att återigen bege sig till Québecscenen, den här gången för att lyssna på Kim Thúy i samtal med förläggaren Johanna Daehli. Ett litet 20-minutersprogram blev minst dubbelt så långt och oerhört underhållande.  Och jag fick så klart min medhavda favoritbok signerad och passade på att uttrycka en massa kärlek till Kim Thúy.  

Nu är mina kompisar och minglar, jag har varit på ICA och handlat inför en helg med stora behov av vätskepåfyllning. Frågan är om jag ska gå med ut i kväll eller titta på hockey? Kroppen säger vila och hockey, den har varit vaken sedan 4.00, huvudet säger att det är såååå kul att gå ut ...

Favoritförfattare på Bokmässan - Lise Tremblay

Äntligen är vi inne i Bokmässeveckan, nu är det bara några få dagar kvar till årets största festlighet. Passar på att presentera några av de favoritförfattare jag ser mest fram emot att se/lyssna på. 

Foto: Vient Lancer

Lise Tremblay, född 1957 i Chicoutimi, anses vara en av Kanadas främsta författare. Sedan debuten 1990 har hon tilldelats ett flertal priser, sex av hennes böcker har översatts till svenska och getts ut på Rámus. Återkommande teman i hennes texter är frågor om klass, stad respektive landsbygd, familj, ensamhet, relationer samt kvinnors frigörelse från samhällets och kyrkans förväntningar. Lise Tremblay växte upp i arbetarklassmiljö, med en far som var skogsarbetare och en mor som var mycket angelägen om att alla hennes barn skulle få en universitetsutbildning.

Den första boken jag läste av Lise Tremblay var Hägern, en kortroman eller novellsamling som innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Det är byn som bär traditionerna, men också byn som försöker överleva genom att låna ut sig till turistande jägare och sommarstugegäster. Och byn som många gånger förlorar kampen och mister sina invånare - främst de kvinnliga. Byn sluter sig och försöker "vara sig själv nog" samtidigt som den blir alltmer beroende av inkomster från besökarna, främlingarna. 

Skildringen av den okända lilla byn i det fransktalande Québec väcker så många minnen från min egen uppväxt i en liten värmländsk bruksort. Här finns tryggheten och förutsägbarheten, men också inskränktheten och rädslan för allt som är annorlunda. Handlingen är enkelt och korthugget berättad, den klaustrofobiska, melankoliska stämningen som präglar byns vardag känns i kroppen. Här kan man inte stanna utan att totalt anpassa sig. Frågan är om byn går att lämna? Eller bär man den med sig inuti?

"Sedan dess har jag av egen erfarenhet lärt mig att byns enda regel är lögnen. Alla vet allt och alla låtsas som att de inte vet någonting".

Senaste romanen som översatts till svenska är Judiths syster, som utspelar sig under det sena 60-talet och handlar om att vara tonåring i en liten stad där allt redan tycks vara förutbestämt utifrån klasstillhörighet och katolska kyrkan. En omvälvning av samhället pågår dock, kyrkan får allt mindre inflytande och en utbildad medelklass växer fram bland den franskspråkiga arbetarbefolkningen. Berättaren är en 12-årig flicka, som efter sommaren ska börja högstadiet. Den klassmedvetna, pådrivande mamman har bestämt att dottern ska gå i en klass för särskilt begåvande elever, vilket skapar stor oro hos huvudpersonen. Sommaren tillbringas med bästisen Judith på platser som den stränga mamman inte skulle godkänna. Flickorna ägnar sig åt små regelbrott som t ex att smygröka och spana på en äldre kille, samtidigt som de pratar och fantiserar om Judiths äldre syster Claire. Claire är en av gatans snyggaste tjejer och hon har gått till final i en danstävling. Kanske är hon en av de få som har möjlighet att ta sig ifrån hemstaden? 

På ett enkelt, avskalat språk skapar författaren en engagerande läsupplevelse, som vid närmare eftertanke innehåller mycket mer än man initialt lägger märke till. 

Lise Tremblays böcker är översatta av Elin Svahn.

Favoritförfattare på Bokmässan - Kim Thúy

Äntligen är vi inne i Bokmässeveckan, nu är det bara några få dagar kvar till årets största festlighet. Passar på att presentera några av de favoritförfattare jag ser mest fram emot att se/lyssna på. 

Foto: Sarah Scott

Kanadensisk-vietnamesiska Kim Thúy kommer äntligen tillbaka till Bokmässan! Av tråkiga skäl missade jag hennes besök 2016, så detta gör mig verkligen glad. 

Jag har läst tre romaner av författaren - Ru, Mãn och Vi - som alla handlar om olika aspekter av krig, flykt, livet i exil och skapandet av en ny identitet. Texterna innehåller lika delar skönhet och skräck, författaren är sparsam med orden och förlaget SEKWA har med stor omsorg skapat fysiska böcker som passar innehållet. 

Debutromanen Ru gjorde ett oerhört starkt intryck på mig. Den handlar om en ung flicka som, liksom författaren, lämnar Vietnam som båtflykting i slutet av 70-talet. Efter svåra upplevelser till havs och i flyktingläger anländer familjen till Kanada. I korta, icke-kronologiska avsnitt får vi ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och utmaningen att leva i exil.

Mãn handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn skildrar kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken. Mãn är också en berättelse om snedvriden kärlek, en kärlek som måste hållas gömd.

”Mamma och jag, vi liknar inte varandra. Hon är kort, och själv är jag lång. Hon är mörkhyad, och själv har jag hy som en fransk docka. Hon har ett hål i vaden, och själv har jag ett hål i hjärtat”.

Vi handlar om den "dyrbara, pyttelilla, mikroskopiska" dottern som föds som sista barnet i en familj med tre äldre söner. I samband med kriget i Vietnam flyr modern med barnen, medan fadern väljer att stanna kvar. Flykten är mycket riskabel och farofylld, många människor dör under den fasansfulla båtresan. I det nya landet kämpar familjen med att anpassa sig till allt nytt, samtidigt som den äldre generationen vill värna om de ursprungliga värderingarna. Likt många ungdomar anpassar sig Vi lättare än de äldre och hamnar i en lojalitetskonflikt. Med stöd av sin moster utvecklas Vi till en självständig ung kvinna, en självständighet som dock har sitt pris.

I Kim Thúys romaner får läsaren ta del av handlingen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Skildringar av ohyggliga upplevelser i samband med krig och flykt är hjärtskärande, samtidigt som här inte finns ett uns av sentimentalitet. Få författare lyckas kombinera smärta och skönhet som Kim Thúy. Hennes texter är sällsamt vackra, anspråkslösa och sakliga. Lågmält och exakt skapar författaren bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor. Kim Thúys prosa är genreöverskridande och skulle lika gärna kunna kallas poesi. 

Texterna är skickligt och nyanserat översatta av Marianne Tufvesson och Ulla Linton.

Favoritförfattare på Bokmässan - Maggie O'Farrell

Äntligen är vi inne i Bokmässeveckan, nu är det bara några få dagar kvar till årets största festlighet. Passar på att presentera några av de favoritförfattare jag ser mest fram emot att se/lyssna på. 

Foto: Dasha Tenditna

Maggie O’Farrell, född i Nordirland 1972, är en omåttligt populär brittisk författare och journalist. Sex av hennes romaner har getts ut på SEKWA/Etta, medan senaste romanen Land gavs ut på Historiska Media. Flera av dem står i min bokhylla. 

Min favorit är Hamnet, en berättelse som är löst baserad på Shakespeares liv. För den tilldelades författaren mycket välförtjänt det prestigefyllda priset Women’s Prize for Fiction 2020. Även filmatiseringen har överösts med priser. Hamnet utspelar sig i slutet av 1500-talets England, närmare bestämt i Stratford-upon-Avon, där en ung latinlärare förälskar sig i en mycket speciell ung kvinna, Agnes. Latinläraren blir sedermera en av världens allra största diktare och dramatiker och den unga kvinnan blir stadens "kloka kvinna", som hjälper till vid sjukdomar och andra besvär. Agnes flyttar till makens familj, där allt tyvärr inte är frid och fröjd. Paret får tre barn; först en flicka, därefter tvillingar. Den äldre av tvillingarna, pojken Hamnet, är robust och stark. Den yngre tvillingen Judith är liten och klen och en konstant källa till moderns omsorger och oro. Agnes har i en syn sett två barn stå vid hennes dödsbädd och hon kämpar därför outtröttligt för att de alla tre ska överleva. I en tid när pesten härjar visar sig detta vara en omöjlighet, en dag insjuknar unga Judith i feber. Hamnet är en roman som berör, den är vacker, den är sorglig, den är helt enkelt magnifik.

Även Lucrezias porträtt är en historisk roman baserad på verkliga personer. Handlingen utspelar sig i renässansens Italien, i trakten kring Florens, där den nyfikna och egensinniga flickan Lucrezia växer upp som femte barnet till Cosimo de Medici. Flickan är konstintresserad, nyfiken på pappans samling av vilda djur samt lättlärd. När Lucrezias äldre syster Maria avlider, tvingas Lucrezia träda i hennes ställe som blivande brud. 1560 gifts således Lucrezia bort med den oerhört rike och mäktige hertigen av Ferrara, Alfonso II d'Este, varefter paret flyttar till hans villa. Kort tid därefter börjar Lucrezia upptäcka mindre trevliga egenskaper hos sin make och efterhand börjar hon oroa sig för att maken planerar att röja henne ur vägen. Handlingen växlar mellan olika tidsperioder; den ena utspelar sig i romanens nutid när Lucrezia är nygift, den andra skildrar i återblickar hennes uppväxt. Strukturen skapar ett enormt driv i handlingen och ett starkt engagemang hos läsaren. Sammanfattningsvis är Lucrezias porträtt en uppslukande och skrämmande historisk roman om en ung kvinnas kamp för överlevnad.

Handlingen i senaste romanen Land utspelar sig på Irland under andra halvan av 1800-talet, d v s under och efter den stora svälten. Tomás och hustrun Phina förlorade tidigt sina familjer och lämnades som barn till fattighuset, där de fick kämpa för att överleva. De svåra upplevelserna skapade en stark drivkraft att senare i livet beskydda sina barn. Som vuxen arbetar Tomás som kartritare åt brittiska myndigheter i ett stort kartläggningsprojekt, tillsammans med sonen Liam. En dag råkar han ut för en omskakande och mystisk upplevelse vid en källa i en skogsdunge. Tomás drabbas av en djup kris och den 10-årige Liam tvingas ta över uppdraget att färdigställa kartan. Efter händelsen vid källan förmår Tomás inte längre arbeta åt engelsmännen. Han börjar se kartorna som kolonialiseringsverktyg, som måste förstöras, och vill i stället skapa egna kartor, som visar sanningen om den katastrof som drabbat landet. Tomás och Phinas barn bär alla med sig arvet efter föräldrarnas trauman och tvingas kämpa för att klara livets utmaningar. Förutom den inlevelsefulla skildringen av en familj, innehåller romanen även djupt berörande avsnitt om mordet på en forntida ung flicka. Sammantaget är Land en storslagen episk berättelse om en familjs kamp för att överleva kolonialt förtryck och stor hungersnöd.

Alla romanerna är skickligt och lyhört översatta av Malin Bylund Westfelt.

Nu är frågan: vilken av böckerna ska jag ta med till Bokmässan för att få signerad?

En smakbit ur Fotografens skugga

Nu är det bara dagar kvar till Bokmässan och jag väntar ivrigt! Under veckan har jag jobbat ett par dagar och därefter haft semester. När jag kommer hem från Bokmässan har jag två arbetsdagar kvar! 

Jag ramlar just nu över den ena författaren efter den andra, som jag inte tidigare läst, och upptäcker är fantastiska. Senast i raden är Agnes Lidbeck, vars Fotografens skugga jag bjuder på en liten smakbit ur. Fler smakbitar hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. 

”Jag blev sittande där länge, på halster. Det spelade ingen roll att jag sa: jag är hennes pappa, det har varit en olycka. Utan ett komplett personnummer fick jag inte veta något.
…

Jag satt där med andra familjer. Sådana som kan varandras personnummer. Kvinnan med tofflor och tonårsdottern vilande mot sin arm. Mannen med bilnycklarna bredvid henne. Det gamla paret där han hela tiden reste sig, medan hon satt med slutna ögon.

Jag prövade de där siffrorna Jenny rabblat för att låsa upp Eddies telefon. Hade en vag tanke om att kontakta fler som borde veta. Den där killen, kanske? Och såg mitt eget senaste meddelande: vi ses sju då. Kontakten var »gubbjäveln«."

Läsning pågår - Alla nattens älskare

Det dyker hela tiden upp fler tips på intressanta författare som kommer till Bokmässan. Senast i raden är Mieko Kawakami, författare till den omtalade Bröst och ägg. Jag väljer i stället att läsa Alla nattens älskare, den beskrivs som: en stillsam roman om en vilsen kvinnas inre värld, skriven av en av Japans största författare. Låter minst sagt lovande!

Sommaren 1986: Lovisa och Melinda

John Ajvide Lindqvist beskrivs ofta som Sveriges skräckmästare. Skräck är ju egentligen inte min favoritgenre, men jag har ändå läst många av John Ajvide Lindqvists böcker, med högst blandade omdömen. 2012 skrev jag i ett inlägg om författaren: "Jag gillade Låt den rätte komma in, trots en del otäcka scener. Jag tyckte att Hanteringen av odöda var bra, även om jag önskade lite vassare samhällskritik. Jag tyckte inte att Människohamn var bra, kunde inte alls ta till mig det övernaturliga i den boken. Och Lilla stjärna gjorde mig bara gråtfärdig". Under senare år har jag läst/lyssnat på den spännande och actionfyllda serien "Blodstormen" (Skriften i vattnet, Rummet i jorden, Anden i maskinen) och på Verkligheten och Vänligheten. Vänligheten kretsar kring en låst container som på oklart sätt dykt upp i Norrtäljes hamn och skildrar en handfull människors liv. Detta är kanske författarens bästa bok. Jag har också både läst och tittat på filmatiseringen av Sommaren 1985 och verkligen gillat båda!

Medan sommaren 1985 var den fantastiska Live-Aidsommaren, är sommaren 1986 den skrämmande Tjernobylsomma­ren med stor oro för radioaktivt nedfall. Trots allt underbart som skedde 1985 inträffade dock också Helenas tragiska dödsfall, vilket fortfarande påverkar alla på Särsö. Berättelsen om sjöjungfrun, som möjligen orsakade Helenas död, lockar och drar de 11-åriga bästisarna Lovisa och Melinda till den skrämmande, mytomspunna ön Svärtan. Tjejerna går i samma klass, men Melindas prestationsinriktade föräldrar planerar att dottern ska hoppa över en årskurs, och lägger in en massa pluggtid under sommarlovet. Lovisa oroar sig mycket över hur hon ska klara sig utan Melinda, och hur Melinda ska stå ut utan sin bästis till hösten. Det lite äldre tonårsgänget har förändrats efter Helenas död, för dem består livet nu av  förälskelser, mystik och "lek" med ouijabräde. Till slut klarar Lovisa och Melinda inte längre motstå Svärtans lockelse, de seglar iväg och upptäcker att den sjöjungfru som hittades året innan inte var den enda av sin art ...

Liksom den föregående romanen kan även Sommaren 1986 jämföras med en kombination av Vi på Saltkråkan och Stranger Things. Här finns idyllen från Saltkråkans miljöer och de underliggande ohyggliga faror som skildras i Stranger Things. Den nostalgiska stämningen fungerar perfekt för en läsare i min ålder, en läsare som minns stämningen efter mordet på Palme och Tjerbobylolyckan. Och som dessutom har en längtan tillbaka till ett något mjukare samhällsklimat. Styrkan i romanen  är den nyanserade och lyhörda skildringen av vänskaps- och familjerelationer i en ålder där trygghet betyder så mycket, samtidigt som lusten att upptäcka och erövra är så stor.

SOMMAREN 1986: LOVISA OCH MELINDA

Författare: John Ajvide Lindqvist

Förlag: Ordfront (2026)

Tisdagstrion - Vita bokryggar

Veckans tema i tisdagstrion är vita bokryggar och fler tips hittar ni som vanligt hos Mina skrivna ord.

Jag hittade en del böcker med vita ryggar i bokhyllan och de tre jag valde är dessutom författare jag har sett/lyssnat på.

Arundhati Roy erhöll 1997 det prestigefulla Bookerpriset för sin roman De små tingens gud. Därefter fick vi vänta 20 år på en ny roman, Den yttersta lyckans ministerium. I mellantiden skrev författaren politiska texter och ägnade sig åt att kämpa för miljön och de utsatta i sitt hemland. Ofta citeras dessa fantastiska ord: "En annan värld är inte bara möjlig, hon är redan på väg. Under en lugn dag kan du, om du lyssnar noga, höra henne andas." I samband med den nya romanen besökte Arundhati Roy Bokmässan. Jag lyssnade, blev star stuck och fick boken signerad. På seminariet sa hon bland annat: "There is no such thing as a crowd. Everybody has a name." 

Den yttersta lyckans ministerium handlar inledningsvis om ett barn - som bland annat kallas Anjum - med oklart kön, som senare utvecklas till en transkvinna. Hon förskjuts av fadern, tvingas flytta och försörja sig som prostituerad. Senare i livet flyttar Anjum till en begravningsplats i Delhi och skapar en plats som välkomnar samhällets utstötta. En annan central del av romanen skildrar en kärlekshistoria mellan Musa, en kashmirisk separatist, och Tilo, en ung kvinna som älskas av många. Deras relation utvecklas under svåra omständigheter och präglas av personliga tragedier och offer. Många olika röster hörs i boken som gestaltar fattigdom, förtryck, konflikter, och den ständiga kampen för frihet. Delar av romanen är fragmentarisk, satirisk, politisk och våldsam. Sammantaget är Den yttersta lyckans ministerium en grandios roman som utmanar föreställningar om hur en berättelse "ska" berättas, det är en roman med storhetsvansinne som rymmer allt som är viktigt i livet.

Tessa Hadley hyllas av kollegor som Hilary Mantel och Chimamanda Ngozi Adichie och är helt enkelt fantastisk. Jag lyssnade på henne vid flera tillfällen under Bokmässan 2019 och blev helt golvad. I Bokmässans program benämndes hon skämtsamt som "en Justin Bieber för medelålders kvinnliga läsare", en mycket träffande beskrivning. 

Sent på dagen handlar om två medelålders par, som varit vänner sedan ungdomen. När en av vännerna hastigt avlider rubbas balansen och gamla känslor väcks åter till liv. Tessa Hadley skriver eleganta formuleringar som mycket precist gestaltar känslonyanser och detaljer. Under läsningen blir jag först förtjust i den sparsmakade prosan, därefter häftigt indragen i de dramatiska händelserna i inledningen, när vännerna försöker handskas med dödsbeskedet. Chocken och den förlamande sorgen skildras utan tillstymmelse till kletig sentimentalitet. Sammantaget skriver författaren om det som sker inom och mellan människor, om det vi kanske helst vill dölja, om de små osanningar vi använder oss av för vår bekvämlighets skull. Det är komplexiteten, de många lagren, författarens lyhördhet i gestaltningen och förmågan att hitta exakt rätt ord, som gör Sent på dagen till en fantastisk läsupplevelse. 

Margaret Atwood skriver samhällskritisk litteratur som fokuserar på kvinnors villkor. Hennes intriger är ofta dubbelbottnade och texterna lockar till sträckläsning. Hon är mest känd för romanen Tjänarinnans berättelse, som filmatiserats och numera oftast benämns med sin engelska titel The Haidmaid's Tale. Margaret Atwood besökte Stockholm 2024, det var en oförglömlig kväll. 

Oryx och Crake (första delen i Maddaddam-trilogin) är en vass samhällsskildring, en spekulativ postapokalyps som gestaltar hur en ensam människa försöker överleva i en värld av faror. Huvudpersonen Snöman är möjligen den enda människan som överlevt i en ödelagd värld. Han har svårt att hitta mat och skydd, faror hotar överallt, insekter förökar sig snabbt och nassonger och varjundar härjar vilt. Innan katastrofen kallades Snöman för Jimmy och levde tillsammans med sin familj bland forskareliten i ett reservat. Utanför reservaten fanns plebsområden med vanliga människor, vars uppgift det var att konsumera allt som forskarna uppfann. Föga anade de vanliga människorna att forskarna även uppfann nya virus och bakterier. Och en ny människoart. Mycket kortfattat skulle man kunna säga att Margaret Atwood på ett skrämmande realistiskt sätt gestaltar vår framtid om inte moral och etik tillåts styra över den (natur)vetenskapliga utvecklingen.

Det underjordiska biblioteket

Hanna Nordenhök debuterade som poet men har kanske mest uppmärksammats för sina mörka, suggestiva romaner. Hon har tilldelats flera utmärkelser för sitt författarskap, bland annat Sveriges Radios romanpris, Stina Aronsons pris och Göteborgs-Postens litteraturpris. Jag har tidigare läst romanen Det vita huset i Simpang från 2013, en fängslande roman om kolonisation, makt och flykt in i egna världar. Jag uppskattade bland annat kontrasten mellan ett vackert, lite sprött språk och en mörk, våldsam handling.

Det underjordiska biblioteket handlar om en kvinna som vandrar genom ett ödsligt landskap med målet att uppfylla ett löfte till sin far. En katastrof har inträffat, en dödlig pandemi har spridit sig och större delen av befolkningen har avlidit. Ett kännetecken på virusets (?) framfart är de sotfärgade spindelnät som breder ut sig på de drabbades kroppar. Under vandringen tar kvinnan, något motvilligt, hand om två barn som förlorat sina föräldrar, trots att detta försvårar hennes egen resa. En tid har hon även sällskap av en annan kvinna. De vandrar tillsammans på farofyllda vägar med målet att finna vatten, undvika smitta och hitta hem till tryggheten, pappan, barndomens underjordiska bibliotek.  

Romanen är skriven i omvänd kronologisk ordning och inleds med att kvinnan når fram till sitt forna hem och uppfyller löftet till fadern. Därefter får läsaren ta del av händelserna på resan hem. Huvudpersonen benämns inte vid namn förrän i slutet av boken och övriga kallas endast "pojken", "flickan" och "den andra" (kvinnan). Överlag finns inte utrymme för relationer och närhet i katastrofens centrum, allt handlar om överlevnad. Färden hem är fylld av faror, alla samhällsinstanser har kollapsat, man kan bara lita på sig själv. Katastrofen lockar fram både det sämsta och det bästa hos människan, man måste alltid vara på sin vakt.

"Kraftlös regnbåge över himlen. En bit bort låg en stor plastpåse i det sanka gräset, med ett femtiotal mobiltelefoner inuti, alla urladdade, de tycktes tappade där i brådska. Kvinnan gick fram och petade lite bland påsens innehåll med foten. Obsidiansvarta displayer tömda på det myller av information som så nyss dikterat i det närmaste all verklighet, på ett ögonblick försvunnet. Hon såg sig om i landskapet igen. Rå och renspolad värld."

Det underjordiska biblioteket är en kort roman, som jag läste snabbt, med andan i halsen och tryck över bröstet. Det är en roman att drabbas av. Jag har sett andra jämföra med Vägen av Cormac McCarthy och jag håller med om att här finns en hel del likheter. Båda romanerna skildrar fruktansvärda händelser på ett oerhört engagerande och osentimentalt sätt. Texten i Det underjordiska biblioteket är poetisk och rytmisk samtidigt som romanen inte innehåller ett enda onödigt ord. Det fyller mig med beundran.

DET UNDERJORDISKA BIBLIOTEKET
Författare: Hanna Nordenhök
Förlag: Wahlström & Widstrand (2026)

En smakbit ur Lucy

Söndag igen och dags att dela en smakbit ur en bok. Dessutom äntligen valdag, det ska bli skönt när den här valrörelsen är över, men jag känner stor oro inför resultatet.

Fler smakbitar hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna.

Inför Jamaica Kincaids mottagande av utmärkelsen Sjöjungfrun på Bokmässan har jag börjat läsa hennes roman Lucy. Jag har lyssnat på författaren tidigare på Bokmässan och är mycket nöjd över att ha fått just den här romanen signerad. Jag har läst den tidigare, men omläsning behövs inför bokcirkel med kollokompisarna. 

"Rummet jag låg i var litet och låg i anslutning till köket – jungfrukammaren. Jag var van vid att ha ett litet rum, men det här var ett annat slags litet rum. Det var högt i tak och väggarna gick ända upp och omslöt rummet som en låda – en lår där man packar fraktgods för långväga transport. Men jag var inget fraktgods. Jag var bara en olycklig ung kvinna som bodde i en jungfrukammare utan att ens vara familjens jungfru. Jag var bara flickan som ser efter barnen och går på kvällskurs efter jobbet. Men alla var så snälla mot mig och sa att jag måste betrakta dem som min familj och göra mig hemmastadd. Jag trodde på uppriktigheten i detta, för jag visste att något sådant skulle man aldrig säga till en äkta familjemedlem. Familjen blir snart en kvarnsten runt halsen."

Historien om Bodri

,

Historien om Bodri med text av Hédi Fried och illustrationer av Stina Wirsén är en lättläst berättelse om förintelsen. Texten är konkret och realistisk samtidigt som den är vacker och förmedlar hopp. Författaren påminner oss i ett kort förord om att vi kan välja det goda.

Författare: Hédi Fried
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Natur och Kultur (2019)

Kärnveden, del 3 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren emottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden. Livet kompliceras när Siv blir förälskad i och gravid med skogssamen Nila. Hon gifter sig med skogshuggaren John utan att berätta att hon är gravid. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

I Blekjorden får läsaren återigen följa Siv, hennes make och sonen Nils. Livet som hemmafru är ensamt och när tillfälle ges återgår Siv till sitt arbete som kocka i timmerkojan. Den här gången har hon dessutom i uppdrag att lära upp den unga Märta i yrket. Sivs yngre bror Rune arbetar också som skogshuggare och så småningom återser Siv även ungdomskärleken Nila. Sonen Nils har det inte lätt med kompisar, han utsätts dagligen för slag, spott och spe av jämnåriga plågoandar. I nutiden återser vi Eva, som visar sig vara barnbarn till Siv och Nila och således dotter till Nils. Eva har ärvt skog i hemtrakten och börjar träffa sin ungdomskärlek Mattias. Mattias är pappa till Fanny, en av de mest engagerade miljöaktivisterna från Hjortronmyren. Evas son Vilgot och Fanny blir genast vänner utifrån gemensamma intressen, men under ytan skaver dolda händelser.

I Kärnveden har Nils vuxit upp och studerar i Uppsala. Han besöker barndomshemmet under somrarna och umgås en del med en tidigare skolkamrat Ingrid. Även Lasse, Nils gamle plågoande, slår sina lovar runt Ingrid. Timmerkojorna är nu historia, men Siv och några andra kvinnor i byn hittar nya sätt att förse skogsarbetarna med mat. I skogen har man börjar använda bekämpningsmedlet hormoslyr, vilket Nils tidigt varnar för. I nutiden blir Eva alltmer engagerad i skötseln av sin skog. Hennes pappa Nils försvann spårlöst när hon var liten, och när en människa hittas begravd i skogen misstänker Eva att det kan vara hennes pappa. Sakta med säkert avslöjas de gamla hemligheter och konflikter som präglat Evas uppväxt. 

Hela sviten om Timmerfolk skildrar vanliga människors vardag på ett ganska stillsamt sätt. Trots detta visar det sig att historien gömmer omvälvande händelser och mängder av hemligheter. Kombinationen mellan det vardagliga och det dramatiska väcker ett starkt engagemang som följer läsaren till sista punkten. En av romanens styrkor är skildringen av kvinnornas roll i skogsbruket, både historiskt och i nutid. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras i mitt tycke nyanserat och väcker intresse hos mig som läsare att försöka förstå mer. Böckerna rekommenderas varmt!

KÄRNVEDEN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

Läsning pågår - Sommaren 1986

Jag tyckte mycket om John Ajvide Lindqvists roman Sommaren 1985 och jag gillade dessutom filmatiseringen av boken: Svärtan. Så jag kastar mig över Sommaren 1986: Lovisa och Melinda och fängslas genast av två flickor som har mycket att fundera över under Tjernobylsommaren. 

Tisdagstrion - Politik

Veckans tema i tisdagstrion är politik och fler tips hittar ni som vanligt hos Mina skrivna ord.

Eftersom politik i grunden handlar om hur vi ser på människor, hur vi tycker att makt och ägande ska fördelas så är väl i grunden i princip alla böcker politiska. T ex har svenska deckare traditionellt varit samhällskritiska och varenda bok jag läst om Sápmi handlar om hur man genom politiskt styre fattar beslut om att vissa har rätt att lägga beslag på andras mark. Så har man ju dessutom gjort i hela världen i alla tider. På samma sätt definieras det ju politiskt vilka människor som har större värde än andra - utifrån färg, funktion och kön. Att välja tre böcker som handlar om politik är därför oerhört svårt. Men jag har valt tre som i någon mån sammanfattar min politiska övertygelse - jämlikhet och jämställdhet. Och helst en jord att leva på.

Böckerna om Bricken av Vibeke Olsson är på många sätt klassiska arbetarromaner, skrivna ur barns och kvinnors perspektiv. Här skildras arbetarrörelsens och nykterhetsrörelsens framväxt, sprungna ur vardagens behov. Samtidigt vävs här in ett kristet perspektiv som problematiserar motsättningarna mellan arbetarrörelsens och väckelserörelsens budskap. Författaren påvisar med all önskvärd tydlighet att såväl arbetar- som väckelserörelsen är demokratirörelser som båda betonar vikten av solidaritet:

"Ordet solidaritet var det inte så många som kunde då. Men kallelsen att följa Jesus och kravet att vara solidarisk var ett och samma ... Vi är ju många, många som tror att Gudsorden om rättvisa och rättfärdighet gäller också här och nu."

Medborgare - en amerikansk dikt av Claudia Rankine rymmer poesi, korta berättelser och bilder. Texterna osar av både klart uttryckt och återhållen vrede, mest berörd och beklämd blir jag av alla episoder där mörkhyade är osynliga. Och när de svarta är synliga förväxlas de ofta med varandra, eller uppfattas som hotfulla. I värsta fall dödar man dem - av misstag. Hur kan man då vara en medborgare? Texterna har ett du-tilltal som gör mig märkligt indragen i det som berättas, även om händelserna ligger långt från min vardag. Sammantaget är Medborgare en mycket angelägen ögonöppnare, skriven på ett spännande, nyskapande, utmanande sätt. 

I Klimatkvartetten (Binas historia, Blå, Przewlskis häst, Drömmen om ett träd) skildrar författaren Maja Lunde en framtid utan pollinerare, en upphettad jord med vattenbrist och bränder, effekten av människans agerande på andra varelser samt frågan om människans värld kan återuppstå efter svält, virus, krig och stora flyktingströmmar? Och skulle människan då agera annorlunda? Oerhört skrämmande läsning som konkret gestaltar effekterna hur vi lever idag.

Blekjorden, del 2 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren emottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden. Livet kompliceras när Siv blir förälskad i och gravid med skogssamen Nila. Hon gifter sig med skogshuggaren John utan att berätta att hon är gravid. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

I Blekjorden får läsaren återigen följa Siv, hennes make och sonen Nils. Livet som hemmafru är ensamt och när tillfälle ges återgår Siv till sitt arbete som kocka i timmerkojan. Den här gången har hon dessutom i uppdrag att lära upp den unga Märta i yrket. Sivs yngre bror Rune arbetar också som skogshuggare och så småningom återser Siv även ungdomskärleken Nila. Sonen Nils har det inte lätt med kompisar, han utsätts dagligen för slag, spott och spe av jämnåriga plågoandar. I nutiden återser vi Eva, som visar sig vara barnbarn till Siv och Nila och således dotter till Nils. Eva har ärvt skog i hemtrakten och börjar träffa sin ungdomskärlek Mattias. Mattias är pappa till Fanny, en av de mest engagerade miljöaktivisterna från Hjortronmyren. Evas son Vilgot och Fanny blir genast vänner utifrån gemensamma intressen, men under ytan skaver dolda händelser.

Liksom i första boken är handlingen engagerande och huvudpersonerna nyanserat tecknade. Många av karaktärerna bär på hemligheter och utgången känns ofta oviss. Författaren lyfter fram kvinnornas roll i skogsbruket både historiskt och i samtiden och skildrar deras drömmar och olika vägval. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras ingående och väcker intresse hos mig som läsare. Jag ser fram emot att genast fortsätta läsa nästa del - Kärnveden. 

BLEKJORDEN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

En smakbit ur Det underjordiska biblioteket

Idag är det tyvärr förkylt och febrigt, blir nog inte ens något läst. Bjuder på en smakbit ur Det underjordiska biblioteket av Hanns Nordenhök, en fantastisk dystopi/postapokalyps jag avslutade under veckan. Mer smakbitar hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna.

”Men istället sjönk hon ihop bredvid den gamle i sanden. Lakanet hade halkat ner och blottat hans ansikte när hon la ner honom. Hon sträckte ut handen och lät den vila på det mössprydda huvudet. Kraniet bakom det vadderade tyget kändes litet och ömtåligt under hennes beröring, ett äggskal, eller som om han slutligen krympt ihop till det barn han en gång varit och som hon aldrig känt. Hon satt kvar hos honom en stund i solens sista strålar till ljudet av fåglarnas ihållande skrän, innan hon till sist reste sig, lyfte upp flaskorna ur kassen och omsorgsfullt började hälla ut deras innehåll över kroppen. Dunsten av sprit stack henne i ögonen och näsborrarna men hon fortsatte tills flaskorna var tömda och lakanet så genomvått att den gamles konturer blev synliga, som under en uråldrig svepning eller svetteduk. Sedan plockade hon fram den lilla tändaren med kattungemotivet ur byxfickan, tände på, och såg honom brinna tills mörkret kom.”

Just nu - september 2026

 

Ny månad och så klart dags för en ny Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Just nu har jag vaknat med feber och huvudvärk och känner mig inte så positiv inför den kommande veckan.

Just nu läser jag Flickorna i apelsinlunden av Gabriela Cabezón Cámara, men har svårt att fokusera.

Just nu lyssnar jag på Sommaren 1986 av John Ajvide Lindqvist, perfekt när man inte orkar med något ansträngande.

Just nu tittar jag på Barnmorskan i East End och har kommit till säsong 7.

Just nu njuter jag av att det snart är dags att gå i pension! Sista månaden med heltidsarbete nu.

Just nu längtar jag naturligtvis till Bokmässan!

Dödsverk

Kjersti Anfinnsen besökte förra årets Bokmässa och jag lyssnade på hennes samtal om kärlek på ålderns höst vid flera tillfällen. Hon debuterade 2012 med romanen Det var grønt. Med böckerna om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim har Kjersti Anfinnsen både hyllats av kritiker och nått en bred läsekrets i såväl Norge, som en rad andra länder. 

De sista smekningarna är den inledande delen i trilogin om Birgitte Solheim och den handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Birgitte bor ensam i en lägenhet i Paris, efter att ha haft en framgångsrik karriär som hjärtkirurg. Kontakterna med andra blir allt färre och ansträngningen att lämna lägenheten allt mindre lockande. På ålders höst träffar hon dock äntligen kärleken - Javiér. 

Birgitte är en mycket intressant och komplex karaktär, som inte är alltigenom sympatisk. Hon har livet genom fokuserat på framgång och arbete på bekostnad av djupa relationer och kärlek. Med växande sorg, kombinerad med självdistans och bitsk humor, ser hon tillbaka på sitt liv och funderar över sina livsval. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. 

I Ögonblick för evigheten fortsätter Birgitte att reflektera över sitt liv, både den fysiska och psykiska hälsan vacklar, ensamheten blir alltmer påtaglig och likaså kroppens förfall. 

I sista delen - Dödsverk - har livets och åldrandets sista kapitel inletts – Birgitte är nu blind och helt vårdberoende. Den sista tiden tillbringar Birgitte på ett privat vårdhem utanför Paris, tillvaron präglas av ensamhet, tankar på det förflutna och på det som ska ske, samt omvårdnad av en strid ström vårdare. Det är svårt att uthärda ett liv utan självständighet, Birgitte börjar längta efter slutet, ett värdigt slut. 

"En morgon upptäckte jag att jag var blind. Sista resten av självständighet försvann med synen. Skuggor och konturer har blivit ett slags mörkgrå yta där jag knappt kan skilja ljus från mörker. Resten av min tid är väntan. Kroppen fungerar nästan inte. Jag svävar in och ut ur sömnen. När jag vaknar har jag under några sekunder av nåd glömt misären. Sedan slår jag upp ögonen till den totala meningslösheten. Sköterskorna hävdar att mitt hjärta är imponerande starkt. Jag är seglivad. Dessvärre."

Sammantaget är Dödsverk läsning som påverkar på djupet. Här finns en oundviklig upplevelse av kroppslig förnedring som är plågsam, men även en fantastisk gestaltning av att Birgitte ännu är sig själv - ända in i slutet. 

DÖDSVERK

Författare: Kjersti Anfinnsen

Översättare: Marie Lundquist

Förlag: Flo förlag (2026)

Månadssammanfattning - augusti 2026

Inte heller i augusti blev det jättemycket läst, trädgården och andra nöjen krävde sin tid. Första helgen i augusti var jag på Litterturfestivalen på Mårbacka och i slutet av månaden lyssnade jag på Elizabeth Strout på Det Norske Teatret i Oslo. Läsningen blev lite slumpmässig och bestod till allra största delen av relativt nyutkommen svensk litteratur. 

Skönheten - Inger Edelfeldt

Mjölkharen - Tina Norin

Hjortronmyren - Ulrika Lagerlöf

Blekjorden - Ulrika Lagerlöf

Kärnveden - Ulrika Lagerlöf

Dödsverk - Kjersti Anfinnsen

Lästa titlar sammantaget: 6

Ljudböcker: 5

Romaner: 6

Böcker skrivna av kvinnor: 6

Böcker skrivna av män: 0

Nya författare: 2

Länder: 2 (Sverige, Norge)

Tema: 

Månadens bästa: Trots fem svenska mot en norsk måste jag utse sista delen i Kjersti Anfinnsens trilogi om Birgitte Solheim till månadens bästa. Hela trilogin hamnar på mitt favoritlista!

Läsning pågår - Det underjordiska biblioteket

Jag läste Vägen av Cormac McCarthy för mer än 15 år sedan och minns fortfarande hur oerhört berörd jag blev av den. Det underjordiska biblioteket av Hanna Nordenhök väcker omedelbart samma fysiska reaktioner, samma tryck över bröstet och andnöd. Att läsa Det underjordiska biblioteket kommer således att vara påfrestande, men samtidigt noterar jag omedelbart även njutningen i att läsa en så rytmisk, poetisk prosa.