Med ett litet leende på läpparna och ro i kroppen lyssnade på Elin Perssons Pizzeria Roma, i uppläsning av Lennart Jähkel, under min sista semestervecka. Det här är en alldeles underbar, lite lätt vemodig, skildring av vänskapen mellan några mer eller mindre skröpliga gubbar.
De har blivit lite till åren nu, gubbarna på verkstan. Det monotona, tunga jobbet har tagit ut sin rätt, någon har problem med benen, någon med ryggen och någon med lungorna. När man blir sjukskriven gäller det att ha rutiner, att inte bara bli sittande hemma. Magnus väntar på ryggoperation, men försöker så länge det är möjligt att ta sig till pizzerian för ett snack med de andra och en pizza. Det är ovant att gå hemma när man hela livet jobbat och gjort rätt för sig. Och inte helt lätt med alla papper och Försäkringskassan som kräver sitt. Som tur är finns hans bäste vän, Kenneth, där för att hjälpa till med allt möjligt.
Berättelsen utspelar sig i en liten ort, rätt lik den jag växte upp i. Med få väl valda ord, tecknar författaren porträtt av människor jag känner igen. Fokus ligger på det vardagliga, på sysslorna som måste skötas. Magnus har arbetat som svetsare i hela sitt liv, och kroppen har tagit så mycket stryk av detta, att den är slut innan pensionen kommer. Berättelsen om Magnus får mig att tänka på många andra: Henning i Fogelströms stadserie, Brickens pappa i Vibeke Olssons svit om sågverket och alla de utslitna kvinnokroppar Moa Martinson skrev om.
Sammantaget är Pizzeria Roma en varm, varsamt berättad historia om vardag och kroppslighet, om kärlek och vänskap och om livet i en alldeles vanligt by. Läs den!
PIZZERIA ROMA
Författare: Elin Persson
Förlag: Wahlström &v Widstrand (2025)
Uppläsare: Lennart Jähkel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar