Läs lite extra noga nu ni som gillar det sparsmakade, det långsamma, det varsamt berättade. Det blir inte bättre än så här.
Lucy blir liggande på sjukhus under lång tid efter oförutsedda komplikationer vid en rutinoperation. Symtomen är mycket diffusa och ihållande. Lucy bor i New York, är maka och mor, och lever ett gott liv långt från den den lilla stad hon växte upp i. Uppväxten präglades av torftighet och utanförskap. Lucy har inte haft någon kontakt med sina föräldrar på länge, när modern oväntat dyker upp för att hålla henne sällskap på sjukhuset. Långsamt öppnar sig olika vägar för mor och dotter att mötas.
Mitt namn är Lucy Barton är en roman om fattigdom, om utsatthet, om övergrepp, om att vara "slödder", om längtan efter böcker, om längtan efter närhet. Och det är en fantastisk, lyhörd, lågmäld, osentimental gestaltning av en komplicerad relation mellan en mamma och en dotter. Lucys ursprungsfamilj beskrivs i korta ordalag, genom små vinjetter som fångar allt i frusna ögonblick. Den lilla episoden där pappan hanterar sonens förmodade homosexualitet genom att tvinga pojken att promenera genom byn iklädd kvinnokläder, är ett sånt ögonblick man som läsare aldrig glömmer.
Romanen är den första i en löst sammanhållen "serie" av författaren som utspelar sig i den lilla, fiktiva staden Amgash i Illinoios, och omfattar Vad som helst är möjligt, Åh William!, Lucy vid havet och den kommande Berätta allt där Lucy kommer att göra bekantskap med en annan av författarens huvudpersoner: Olive Kitteridge.
Sammantaget är Mitt namn är Lucy Barton en briljant gestaltning av möjlig försoning. Romanen fanns med på The Man Booker Prize Long List, 2016.
MITT NAMN ÄR LUCY BARTON
Författare: Elizabeth Strout
Förlag: Forum (2017)
Översättare: Kristoffer Leandoer
Köp: Adlibris, Bokus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar