Katherine Mansfields Lycksalighet

Katherine Mansfield räknas som en av det tidiga 1900-talets främsta novellförfattare. Hon har dock först på senare år fått det erkännande hon förtjänar. Mansfield var en viktig del i utvecklandet av den brittiska modernismen, en berättarteknik som bygger på stämningar och impulser. Själv såg hon sitt författarskap som oundvikligt och hävdade att hon var "i första hand författare, sedan kvinna". Med sin penna utmanade hon världen och det som förväntades - gärna vackert och känslosamt - men alltid med den bitande ironin lurande runt hörnet. Idag är det exakt 100 år sedan Mansfield, alldeles för tidigt, avled i lungtuberkulos. 

Novellen Lycksalighet, en av författarens mest kända noveller, publicerades första gången 1918. I den skildras en ung kvinna som är helt överväldigad av lyckokänslor, men säg den lycka som består ...  Huvudpersonen Bertha Young har allt man kan önska sig: en omtänksam make, ett snällt barn, välstånd och ett vackert hus, intressanta vänner m m. Paret omger sig med moderna kulturpersoner i 1920-talets London och har ofta små tillställningar. Den kväll novellen utspelar sig har Bertha ordnat med en liten middagsbjudning i sitt hem. En av gästerna är hennes "fynd" den gåtfulla Pearl Fulton, en vacker blondin som Bertha fascineras av, men som Harry uttrycker sig negativt om. Under kvällen blir det tydligt för Bertha att hon och Pearl har mycket gemensamt, oklart dock exakt vad. 

"Vad ska man göra om man är trettio år, och just som man svänger runt hörnet in på sin egen gata plötsligt överväldigas av en känsla av lycksalighet - fullkomlig lycksalighet! - som om man plötsligt hade svalt en liten skimrande bit av den sena eftermiddagssolen och den brände i bröstet, sände ut små gnistregn i varenda fiber, i varje finger och tå?"

Berättelsen utspelar sig i den dekadenta överklassmiljön bland moderna konstnärer och "lättingar". Trots det lilla formatet lyckas författaren skildra miljön så väl att man tydligt kan föreställa sig och uppleva hela situationen. Fokus ligger i hög grad på huvudpersonens känsloupplevelser och hur dessa förändras under kvällen. Min läsupplevelse överstiger alla (höga) förväntningar. Mansfield är en författare som verkligen lyckas fånga livets väsentligheter på bara några få sidor. 

LYCKSALIGHET
Författare: Katherine Mansfield
Översättare: Christina Stalby
Förlag: Novellix

Novellkalender 17 – Den nya Isabel

Katherine Mansfield var en nyazeeländsk-brittisk författare och en av de författare som utvecklade en ny berättarteknik, byggd på stämningar och impulser. Hon anses vara en av den engelskspråkiga litteraturens främsta och mest inflytelserika novellförfattare. Den nya Isabel, från 1921, är en av dessa stämningsfulla noveller.

Äntligen är det lördag, William sitter på tåget på väg hem till sin familj som bor på landet utanför London. Men hur kommer detta veckoslut att bli? Hustrun Isabel har förändrats, hon tillbringar numera all tid med en grupp bohemiska konstnärer. William hoppas att den här helgen ska bli annorlunda. Men tyvärr kommer inte Isabel ensam för att möta vid tåget och under helgen ser han inte så mycket av henne.

Den här novellen är intressant eftersom den skildrar en kvinnas förändring utifrån mannens perspektiv. Innan förändringen var hon maka och mor och förväntades vara nöjd med detta. Men Isabel var inte nöjd, hon ville något annat. Ville hon ha det liv hon nu lever? En bohemisk tillvaro präglad av glada fester, upptåg och ständigt umgänge? Eller har hon inte heller denna gång valt utifrån egen vilja, utan mer utifrån andras förväntningar? Novellen förtäljer inte allt, den väcker i stället många tankar hos läsaren. William är dock olycklig över den vändning livet tagit, han saknar den gamla Isabel.

Miljön är engelsk landsbygd på 20-talet, man undrar om Virginia Woolf eller kanske Sebastian Flyte (från En förlorad värld) finns med bland Isabels gäster. Boken utspelar sig i den dekadenta överklassmiljön bland konstnärer och "lättingar". Trots det lilla formatet lyckas författaren skildra miljön så väl att man tydligt kan se hela scenariot framför sig.

Min läsupplevelse överstiger alla förväntningar. Här är en författare som verkligen lyckas fånga livets väsentligheter på bara några få sidor. Jag är också mycket nöjd med den lilla novellens utformning, jag tycker verkligen om att läsa noveller styckvis. Dessutom innehåller boken ett mycket intressant efterord om författarens liv. Missa inte den här lilla pärlan.

DEN NYA ISABEL
Författare: Katherine Mansfield
Översättare: Camilla Jacobsson
Förlag: Collings förlag (2012)

Världsbokdagen 2022

Idag firar vi återigen Världsbokdagen, jag ägnar mig åt att läsa lite italienskt och brittiskt. Nedan har jag försökt välja några favoriter från stora delar av världen.

Allt går sönder av Chinua Achebe (Nigeria) skildrar hur den traditionella stamkulturen slås sönder av de vitas kolonisation. Vi får följa en man som inte förmår anpassa sig till de nya villkoren och som därmed är dömd att gå under. Det här är en fantastisk, osentimental skildring av en dödsdömd kultur och ett nyanserat porträtt av en rigid, härsklysten man. Lättläst och intressant.

Agaat av Marlene van Niekerk (Sydafrika) handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romanens nutid 1996 då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt, knappt språk.

Människornas jord av P A Toer (Indonesien) utspelar sig under 1890-talet då pojken Minke växer upp i en privilegierad familj och studerar vid det holländska gymnasiet. Där anammar han en europeisk livssyn, men när kärleken drabbar Minke blir skillnaden mellan kolonisatör och infödd tydlig. Realism, spänning och kärlek samt en nyanserad skildring av Indonesiens historia.

Huvudpersonerna i Vi kom över havet av Julie Otsuka (Japan) är många, det de har gemensamt är att de reser över havet från Japan till USA för att gifta sig. Alla har de lämnat sina hem, sannolikt för gott. En del är rädda, andra är förväntansfulla. En del har erfarenhet och förstår vad som väntar dem, andra är mycket unga och oskuldsfulla. För många blir livet inte alls som de tänkt sig. På ett poetiskt, rytmiskt språk gestaltar författaren kvinnornas upplevelser av sorg, längtan, utanförskap och ensamhet.

Midnattsbarnen av Salman Rushdie (Indien) är en allegori över Indiens och Pakistans historia skriven i magisk realistisk stil. Romanen är en färgsprakande, fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt. Författaren uppvisar en infallsrikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje. Sensuellt, brutalt och vackert.

Lolita av Vladimir Nabokov (Ryssland) handlar i korthet om Humbert Humberts sökande efter sexuell tillfredsställelse. Romanen består av Humberts dagboksanteckningar från fängelset, där han sitter i väntan på en mordrättegång. Han skriver för att rättfärdiga sig och hans skönmålningar och falsifikationer är makalösa. Detta är ett fantastiskt inträngande porträtt av en pedofil, skriven på ett underbart språk.

I Förvandlingen av Franz Kafka (Tjeckien) vaknar Greger Samsa en morgon och upptäcker att han förvandlats till en insekt. Huvudpersonen och läsaren fångas omedelbart i en surrealistisk drömkänsla, där man inte vet vad som är verkligt. Den absurda berättelsen framförs i lättläst, saklig ton. Detta är en fantastisk novell om människans utsatthet, familjens sammanbrott och om samhällelig stigmatisering. Är du lönsam, lilla kryp?

Öster om Eden av John Steinbeck (USA) är en fängslande släktsaga om två familjer, vars öden griper in i varandra under flera generationer. Det är också en hisnande berättelse om kärlek och hat, om gott och ont. Språket är härligt och personbeskrivningarna är genialiska. Genom berättelsen löper som en röd tråd författarens tankar om människans fria vilja. Det här är en av de bästa skildringarna av Amerika!

Älskade är Toni Morrisons (USA) mest kända roman och den skildrar det brutala slaveriet i sydstaterna. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. Men Sethe förtärs av skuld och längtan efter den döda dottern Beloved, som kommer tillbaks till modern på olika sätt. Språket är poetiskt och vackert och handlingen förs framåt via tillbaka- och sidoblickar och drömliknande sekvenser.

Tant Theodora av Patrick White (Australien) är ett personporträtt av en människa som aldrig lyckas passa in i samhället eller nå fram till andra människor på djupet. Under barndomen avvisas hon konstant av modern, i ungdomen gifter sig den man hon hyser intresse för med systern och i medelåldern förlorar Theodora till slut helt kontakten med verkligheten. Fantastiskt språk!

Andarnas hus av Isabel Allende (Chile) handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets politiska situation. Härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt.

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez (Colombia) är en släktkrönika som utspelar sig i  den lilla fiktiva byn Macondo, en isolerad by i Colombias träskmark. Här får vi följa familjen Buendías liv och leverne under hundra år, hundra år som präglas av ensamhet och utanförskap. Blandningen av realism och magi gör Hundra år av ensamhet till en stor läsupplevelse. 

Sonya Hartnett och Torsdagsbarn

Foto: Greg Beyer

Sonya Hartnett är en australisk författare, som framför allt skriver ungdomsböcker som utspelar sig i fattigdom på landsbygden. I ett författarporträtt hos Bonnier Carlsen kan man läsa att författaren själv anser att "hennes böcker tillhör den amerikanska skräckromantikens genre". Böckerna beskrivs innehålla en "svart humor som gör att fruktansvärda och hopplösa händelser blir både komiska och tragiska på en och samma gång". Enligt författarporträttet hos Atrium Förlag har Hartnett "omtalats som den enda ungdomsförfattaren med Nobelpriskaraktär". Författaren tilldelades år 2008 Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) med motiveringen: "Sonya Hartnett är en av den moderna tonårsromanens främsta förnyare. Med psykologiskt djup och ett under ytan vibrerande raseri skildrar hon ungas villkor utan att väja för livets mörka sidor. Detta gör hon med språklig virtuositet och lysande berättarförmåga: hennes verk blir en kraftkälla."

Torsdagsbarn blev Sonya Hartnetts internationella genombrott. Boken framröstades av DN:s kritiker som en av alla tiders viktigaste ungdomsböcker. Berättelsen utspelar sig på australiska landsbygden under 30-talets depression. Den unga berättaren Harper tar läsaren med till en hård tillvaro och en lillebror som försöker handskas med livet på ett säreget sätt. Jag har äntligen tagit itu med att läsa den här boken som stått mer än 10 år och väntat i bokhyllan. Hittills har jag bara läst ett enda kapitel och ändå är jag redan förtrollad. Återkommer med mer inryck när jag läst klart.

Fransk och brittisk kärlek i novellixform

Har ägnat midsommardagen åt novelläsning. Blandar franska och brittiska klassiker och njuter för fullt. Här kommer ett par korta godbitar ur fina klassiska noveller av Katherine Mansfield (från Nya Zealand) och Marcel Proust. Båda berättelserna handlar om kärlek som inte alltid blir som man tänkt sig. Fina små pärlor är både Lycksalighet och Madame de Breyves melankoliska sommar.

"Vad ska man göra om man är trettio år, och just som man svänger runt hörnet in på sin egen gata plötsligt överväldigas av en känsla av lycksalighet - fullkomlig lycksalighet! - som om man plötsligt hade svalt en liten skimrande bit av den sena eftermiddagssolen och den brände i bröstet, sände ut små gnistregn i varenda fiber, i varje finger och tå?"

"Den förtroliga vänskapen, så renande när den är uppriktig, skyddade såväl Geneviève som Françoise från den inskränkta nyfikenhet som skänker skamlig fröjd åt en stor del av de fina kretsarnas folk."

Lisa Bjärbo tipsar om Jellicoe Road

Lisa Bjärbo tipsar idag på Kulturkollo om den fantastiska romanen Jellicoe Road. Här kommer en repris av min recension.

Jellicoe Road av Melina Marchetta, utgiven av X-Publishing, 2012

Taylor är 17 år och går sista året på Jellicoe internatskola. Som barn överavs hon av modern på stadens 7-Eleven. Sedan dess har modern inte synts till och Taylors minnen av sin barndom är mycket diffusa. Under åren på internatskolan har Taylor fäst sig vid Hannah, en kvinna som bygger på sitt hus vid floden. När Hannah en dag försvinner bryter Taylor ihop, försvinnandet blir för Taylor en bekräftelse på att alla hon bryr sig om kommer att svika och överge henne. Vart har Hannah tagit vägen, vad menade Eremiten med det sista han sa innan han sköt sig, vad vill pojken i trädet som dyker upp i Taylors drömmar? Och vad är det för manus Taylor hittar hemma hos Hannah? Frågorna är många och det förflutna gör sig påmint på olika sätt. Samtidigt förväntas Taylor ta ledningen för sitt elevhem och för hela skolan. Det är hennes uppgift att förhandla med de olika fienderna i gängkriget med kadetterna och jellisarna.

Jellicoe Road är inte så lätt att få grepp om när man börjar läsa, men låt för allt i världen inte det få er att avstå från att läsa den. Så småningom kommer alla delar att smälta samman och både läsaren och huvudpersonen Taylor får sammanhang i hennes historia. För det här är på många sätt en berättelse om just vikten av att finnas i ett förutsägbart sammanhang där man har tillgång till sina minnen och kunskap om sin bakgrund.

Jellcoe Road är en bok som ändrar karaktär flera gånger under läsningen. I början påminde handlingen lite om Hungerspelen, här berättas om territorier, olika grupper som strider mot varandra och militär utbildning. Så småningom förändras bilden av det pågående kriget och läsaren får klart för sig att striderna utkämpas av barn och innehåller mestadels inte värre element än knytnävsslagsmål. När jag förstår detta väcks minnen från min barndom av olika episoder där jag var rädd på allvar för andra barn. Då framstod faran som mycket verklig och stor, idag kan jag utifrån bedöma händelserna med andra ögon. Skildringen av barns upplevelse av verklig rädsla i relation till andra barn och de vuxnas oförmåga att se denna rädsla är en av de många fascinerande aspekterna av Jellicoe Road.

Många av ungdomarna i Jellicoe Road har haft mycket trassliga barndomsförhållanden, de har upplevt saker man önskar att inte någon skulle behöva vara med om. Bitvis är läsningen mycket smärtsam. Författaren skildrar tonårens hudlöshet, tragiska olyckor, spirande kärlek och odödlig vänskap på ett inlevelsefullt, medryckande och osentimentalt sätt. På ett nyanserat och psykologiskt trovärdigt sätt skapar författaren personer man kan relatera till, jag har under läsningen levt tillsammans med Taylor, Griggs, Chaz, Raffaela, Jessa, Narnie, Webb, Tate, Fitz och Jude. De är mina vänner och jag älskar dem.

En av många saker jag verkligen tycker om i Jellicoe Road är att läsaren faktiskt tvingas anstränga sig för att komma in i boken och börja förstå hur allt hänger ihop. Författaren gör det inte lätt för läsaren och visar därmed både tilltro och respekt. Det viktiga när man läser en bok som denna är att släppa kravet på att förstå och låta sig svepas med av upplevelsen. Boken inleds med beskrivningen av en hemsk bilolycka och förflyttar sig därpå abrupt 22 år fram i tiden. Hur det hela hänger ihop får man ledtrådar till allteftersom. Ledtrådarna kommer ofta genom drömmar och diffusa minnen och skapar en mystisk stämning. Texten är i sig lättläst, på ett oerhört konkret sätt skildrar författaren hur Taylor tänker, känner och handlar. Hon sätter ord på den smärta Taylor konstant brottas med och gör den lätt att förstå. Samtidigt finns här en humor i dialogerna som motvikt till alla tragiska händelser. Och här finns fint skildrad kärlek.

Jellicoe Road är kategoriserad som en bok för unga vuxna, jag skulle säga att den passar från tonåren och uppåt. Det är svårt att fånga romanens storhet i en recension utan att känna sig som dyrkande groupie, kanske räcker det med att jag kort och gott säger att Jellicoe Road är den bästa bok jag någonsin läst i sin genre. Jag är mycket glad över att jag inte missade denna unika, underbara berättelse som jag kommer att återvända till många gånger.

Sammanfattning av Oceanien IV

Mitt läsande har gått i stå så här i det mörka höst/vinterrusket. Som tur är finns det andra som läser mer flitigt. Berätta i kommentarerna om de böcker ni läst på resestoppet.

Om The Daughters of Mars har följande skrivit:


Om Ankomsten har följande skrivit:
MsHisingen


Om Jellicoe Road har följande skrivit:
Lyrans Noblesser
MsHisingen
Frejas funderingar


Om Australien berättar : drömtidens framtid : nitton noveller har följande skrivit:


Om Den nya Isabel har följande skrivit:
Lyrans Noblesser

Jellicoe Road - Jorden Runt IV

Jellicoe Road av Melina Marchetta, utgiven av X-Publishing, 2012

Taylor är 17 år och går sista året på Jellicoe internatskola. Som barn överavs hon av modern på stadens 7-Eleven. Sedan dess har modern inte synts till och Taylors minnen av sin barndom är mycket diffusa. Under åren på internatskolan har Taylor fäst sig vid Hannah, en kvinna som bygger på sitt hus vid floden. När Hannah en dag försvinner bryter Taylor ihop, försvinnandet blir för Taylor en bekräftelse på att alla hon bryr sig om kommer att svika och överge henne. Vart har Hannah tagit vägen, vad menade Eremiten med det sista han sa innan han sköt sig, vad vill pojken i trädet som dyker upp i Taylors drömmar? Och vad är det för manus Taylor hittar hemma hos Hannah? Frågorna är många och det förflutna gör sig påmint på olika sätt. Samtidigt förväntas Taylor ta ledningen för sitt elevhem och för hela skolan. Det är hennes uppgift att förhandla med de olika fienderna i gängkriget med kadetterna och jellisarna.

Jellicoe Road är inte så lätt att få grepp om när man börjar läsa, men låt för allt i världen inte det få er att avstå från att läsa den. Så småningom kommer alla delar att smälta samman och både läsaren och huvudpersonen Taylor får sammanhang i hennes historia. För det här är på många sätt en berättelse om just vikten av att finnas i ett förutsägbart sammanhang där man har tillgång till sina minnen och kunskap om sin bakgrund.

Jellcoe Road är en bok som ändrar karaktär flera gånger under läsningen. I början påminde handlingen lite om Hungerspelen, här berättas om territorier, olika grupper som strider mot varandra och militär utbildning. Så småningom förändras bilden av det pågående kriget och läsaren får klart för sig att striderna utkämpas av barn och innehåller mestadels inte värre element än knytnävsslagsmål. När jag förstår detta väcks minnen från min barndom av olika episoder där jag var rädd på allvar för andra barn. Då framstod faran som mycket verklig och stor, idag kan jag utifrån bedöma händelserna med andra ögon. Skildringen av barns upplevelse av verklig rädsla i relation till andra barn och de vuxnas oförmåga att se denna rädsla är en av de många fascinerande aspekterna av Jellicoe Road.

Många av ungdomarna i Jellicoe Road har haft mycket trassliga barndomsförhållanden, de har upplevt saker man önskar att inte någon skulle behöva vara med om. Bitvis är läsningen mycket smärtsam. Författaren skildrar tonårens hudlöshet, tragiska olyckor, spirande kärlek och odödlig vänskap på ett inlevelsefullt, medryckande och osentimentalt sätt. På ett nyanserat och psykologiskt trovärdigt sätt skapar författaren personer man kan relatera till, jag har under läsningen levt tillsammans med Taylor, Griggs, Chaz, Raffaela, Jessa, Narnie, Webb, Tate, Fitz och Jude. De är mina vänner och jag älskar dem.

En av många saker jag verkligen tycker om i Jellicoe Road är att läsaren faktiskt tvingas anstränga sig för att komma in i boken och börja förstå hur allt hänger ihop. Författaren gör det inte lätt för läsaren och visar därmed både tilltro och respekt. Det viktiga när man läser en bok som denna är att släppa kravet på att förstå och låta sig svepas med av upplevelsen. Boken inleds med beskrivningen av en hemsk bilolycka och förflyttar sig därpå abrupt 22 år fram i tiden. Hur det hela hänger ihop får man ledtrådar till allteftersom. Ledtrådarna kommer ofta genom drömmar och diffusa minnen och skapar en mystisk stämning. Texten är i sig lättläst, på ett oerhört konkret sätt skildrar författaren hur Taylor tänker, känner och handlar. Hon sätter ord på den smärta Taylor konstant brottas med och gör den lätt att förstå. Samtidigt finns här en humor i dialogerna som motvikt till alla tragiska händelser. Och här finns fint skildrad kärlek.

Jellicoe Road är kategoriserad som en bok för unga vuxna, jag skulle säga att den passar från tonåren och uppåt. Det är svårt att fånga romanens storhet i en recension utan att känna sig som dyrkande groupie, kanske räcker det med att jag kort och gott säger att Jellicoe Road är den bästa bok jag någonsin läst i sin genre. Jag är mycket glad över att jag inte missade denna unika, underbara berättelse som jag kommer att återvända till många gånger.

Den nya Isabel - Jorden Runt IV

Den nya Isabel av Katherine Mansfield, utgiven av Collings förlag, 2012

Äntligen är det lördag, William sitter på tåget på väg hem till sin familj som bort på landet utanför London. Men hur kommer detta veckoslut att bli? Hustrun Isabel har förändrats, hon tillbringar numera all tid med en grupp bohemiska konstnärer. William hoppas att den här helgen ska bli annorlunda. Men tyvärr kommer inte Isabel ensam för att möta vid tåget och under helgen ser han inte så mycket av henne.

Den här novellen är intressant eftersom den skildrar en kvinnas förändring utifrån mannens perspektiv. Innan förändringen var hon maka och mor och förväntades vara nöjd med detta. Men Isabel var inte nöjd, hon ville något annat. Ville hon ha det liv hon nu lever? En bohemisk tillvaro präglad av glada fester, upptåg och ständigt umgänge? Eller har hon inte heller denna gång valt utifrån egen vilja, utan mer utifrån andras förväntningar? Novellen förtäljer inte allt, den väcker i stället många tankar hos läsaren. William är dock olycklig över den vändning livet tagit, han saknar den gamla Isabel.

Miljön är engelsk landsbygd på 20-talet, man undrar om Virginia Woolf eller kanske Sebastian Flyte (från En förlorad värld) finns med bland Isabels gäster. Boken utspelar sig i den dekadenta överklassmiljön bland konstnärer och "lättingar". Trots det lilla formatet lyckas författaren skildra miljön så väl att man tydligt kan se hela scenariot framför sig.

Min läsupplevelse överstiger alla förväntningar. Här är en författare som verkligen lyckas fånga livets väsentligheter på bara några få sidor. Jag är också mycket nöjd med den lilla novellens utformning, jag tycker verkligen om att läsa noveller styckvis. Dessutom innehåller boken ett mycket intressant efterord om författarens liv. Missa inte den här lilla pärlan.

Andra som läst och tyckt till är Bokmania, Feministbiblioteket, Bokmoster.

Jorden Runt IV - Oceanien

Jag hoppas att ni rest vidare även om er reseledare varit senfärdig med bloggandet den senaste veckan. Denna gång gåt färden vidare österut ända bort till Australien och Nya Zealand. Och på det här resestoppet fokuserar vi lite extra på noveller och barn- och ungdomslitteratur. Hoppas att något faller er i smaken. Som vanligt skriver jag ett inlägg i slutet av månaden där jag vill att ni ska posta era länkar.

Thomas Keneally - The Daughters of Mars

From the acclaimed author of Schindler's List comes the epic, unforgettable story of two sisters whose lives are transformed by the cataclysm of the First World War. IN 1915, Naomi and Sally Durance, two spirited Australian sisters, join the war effort as nurses, escaping the confines of their father's farm and carrying a guilty secret with them. Though they are used to tending the sick, nothing could have prepared them for what they confront, first on a hospital ship near Gallipoli, then on the Western Front. Yet amid the carnage, the sisters become the friends they never were at home and find them-selves courageous in the face of extreme danger and also the hostility from some on their own side. There is great bravery, humor, and compassion, too, and the inspiring example of the remarkable women they serve alongside. In France, where Naomi nurses in a hospital set up by the eccen-tric Lady Tarlton while Sally works in a casualty clearing station, each meets an exceptional man: the kind of men for whom they might give up some of their newfound independence--if only they all survive. At once vast in scope and extraordinarily intimate, The Daughters of Mars brings World War I vividly to life from an uncommon perspec-tive. Thomas Keneally has written a remarkable novel about suffering and transcendence, despair and triumph, and the simple acts of decency that make us human even in a world gone mad.

Shaun Tan - Ankomsten

Ankomsten är en berättelse utan ord som kan utspelas i en sedan länge försvunnen tid men som är lika aktuell idag. En man lämnar sin fru och sitt barn för att söka en bättre framtid i ett okänt land på andra sidan av ett stort hav. Han kommer till en förvirrande stad med främmande vanor, märkliga djur, mystiska flytande saker och ett otydbart språk. Med bara en resväska och en handfull mynt måste utvandraren hitta ett ställe att bo på, mat att äta och något slags lönande arbete. Han får hjälp av sympatiska främlingar, var och en bärandes på sin egen outtalade historia: berättelser om kamp och överlevnad i en värld full av obegripligt våld och turbulens, men även hopp.

Melina Marchetta - Jellicoe Road

Som barn överges Taylor på 7-Eleven av sin mamma. Sex år senare börjar det förflutna komma ikapp henne då ännu en person i Taylors närhet försvinner, och en annan återvänder. Samtidigt pågår gängkriget på Jellicoe internatskola för fullt och ett manuskript visar sig innehålla nyckeln till Taylors förflutna. Vilka var barnen som var med om det fruktansvärda för 22 år sedan? Är deras öden sammanflätade med Taylors?

Jellicoe road är inte bara en suggestiv spänningsroman som håller läsaren i ett kompromisslöst grepp. Det är också en vacker, skakande och intrikat skildring om två generationers vänskapsband som visar hjärtskärande likheter med varandra. Ett finmaskigt nät som spänner över tid och rum. Berättelsen kan börja.

Australien berättar : drömtidens framtid : nitton noveller

De flesta svenskar, också de hyggligt belästa, får lätt något panikslaget i blicken om de ombeds nämna en enda australiensisk författare skriver Jan Arnald i förordet till Australien berättar som är en antologi med ett brett urval av samtidsförfattare från denna ofta förbisedda kontinent.

Den aboriginska urbefolkningen har den längsta obrutna kulturhistorien av jordklotets alla folkslag, men ur ett västerländskt perspektiv är den australiensiska litteraturen i stort sätt nyfödd. I denna antologi finns såväl aboriginska som icke-aboriginska författare representerade. På olika sätt förhåller de sig till det australiska; dess samhälle såväl som dess säregna mytologi. Inte minst bearbetar flera av författarna på olika sätt sin egen historia. Först i februari 2008 bad den australiensiska staten officiellt om ursäkt för sin förtryckarpolitik gentemot aboriginerna.

Australien berättar fyller en lucka i den bokliga allmänbildningen i Sverige, genom att ge läsare möjligheten att bekanta sig med noveller som sträcker sig från det komiska till det tragiska, från det underhållande till det reflekterande mer sällan än inte på en och samma gång.


Katerine Mansfield - Den nya Isabel

Om livet ändå kunde vara lika enkelt som förut! Innan allt förändrades. Innan Isabel förändrades. Solen gassar, det är lördag eftermiddag och William är på väg hem till sitt hus på landet efter en arbetsvecka i London. Han längtar efter sin fru Isabel och sina små pojkar Paddy och Johnny, men undrar om den här helgen kommer att bli likadan som de senaste ... Scenen är 20-tal och den engelska landsbygden dallrar i sommarhettan. Bland kulörta parasoller, slånbärsgindrinkar och hedonistiska konstnärsbohemer möter vi det unga paret William och Isabel, som försöker hitta sig själva och varandra i den sköna nya värld som ligger öppen framför dem. Men förändring är inte alltid lika enkel.

Katherine Mansfield räknas som en av det tidiga 1900-talets främsta novellförfattare och en av de mest inflytelserika. Själv såg hon sitt författarskap som oundvikligt och hävdade att hon var "i första hand författare, sedan kvinna". Med sin penna utmanade hon världen och det förväntade - gärna vackert och känslosamt men alltid med den bitande ironin lurande runt hörnet.

Jellicoe Road

Jellicoe Road av Melina Marchetta, utgiven av X-Publishing, 2012

Taylor är 17 år och går sista året på Jellicoe internatskola. Som barn överavs hon av modern på stadens 7-Eleven. Sedan dess har modern inte synts till och Taylors minnen av sin barndom är mycket diffusa. Under åren på internatskolan har Taylor fäst sig vid Hannah, en kvinna som bygger på sitt hus vid floden. När Hannah en dag försvinner bryter Taylor ihop, försvinnandet blir för Taylor en bekräftelse på att alla hon bryr sig om kommer att svika och överge henne. Vart har Hannah tagit vägen, vad menade Eremiten med det sista han sa innan han sköt sig, vad vill pojken i trädet som dyker upp i Taylors drömmar? Och vad är det för manus Taylor hittar hemma hos Hannah? Frågorna är många och det förflutna gör sig påmint på olika sätt. Samtidigt förväntas Taylor ta ledningen för sitt elevhem och för hela skolan. Det är hennes uppgift att förhandla med de olika fienderna i gängkriget med kadetterna och jellisarna.

Jellicoe Road är inte så lätt att få grepp om när man börjar läsa, men låt för allt i världen inte det få er att avstå från att läsa den. Så småningom kommer alla delar att smälta samman och både läsaren och huvudpersonen Taylor får sammanhang i hennes historia. För det här är på många sätt en berättelse om just vikten av att finnas i ett förutsägbart sammanhang där man har tillgång till sina minnen och kunskap om sin bakgrund.

Jellcoe Road är en bok som ändrar karaktär flera gånger under läsningen. I början påminde handlingen lite om Hungerspelen, här berättas om territorier, olika grupper som strider mot varandra och militär utbildning. Så småningom förändras bilden av det pågående kriget och läsaren får klart för sig att striderna utkämpas av barn och innehåller mestadels inte värre element än knytnävsslagsmål. När jag förstår detta väcks minnen från min barndom av olika episoder där jag var rädd på allvar för andra barn. Då framstod faran som mycket verklig och stor, idag kan jag utifrån bedöma händelserna med andra ögon. Skildringen av barns upplevelse av verklig rädsla i relation till andra barn och de vuxnas oförmåga att se denna rädsla är en av de många fascinerande aspekterna av Jellicoe Road.

Många av ungdomarna i Jellicoe Road har haft mycket trassliga barndomsförhållanden, de har upplevt saker man önskar att inte någon skulle behöva vara med om. Bitvis är läsningen mycket smärtsam. Författaren skildrar tonårens hudlöshet, tragiska olyckor, spirande kärlek och odödlig vänskap på ett inlevelsefullt, medryckande och osentimentalt sätt. På ett nyanserat och psykologiskt trovärdigt sätt skapar författaren personer man kan relatera till, jag har under läsningen levt tillsammans med Taylor, Griggs, Chaz, Raffaela, Jessa, Narnie, Webb, Tate, Fitz och Jude. De är mina vänner och jag älskar dem.

En av många saker jag verkligen tycker om i Jellicoe Road är att läsaren faktiskt tvingas anstränga sig för att komma in i boken och börja förstå hur allt hänger ihop. Författaren gör det inte lätt för läsaren och visar därmed både tilltro och respekt. Det viktiga när man läser en bok som denna är att släppa kravet på att förstå och låta sig svepas med av upplevelsen. Boken inleds med beskrivningen av en hemsk bilolycka och förflyttar sig därpå abrupt 22 år fram i tiden. Hur det hela hänger ihop får man ledtrådar till allteftersom. Ledtrådarna kommer ofta genom drömmar och diffusa minnen och skapar en mystisk stämning. Texten är i sig lättläst, på ett oerhört konkret sätt skildrar författaren hur Taylor tänker, känner och handlar. Hon sätter ord på den smärta Taylor konstant brottas med och gör den lätt att förstå. Samtidigt finns här en humor i dialogerna som motvikt till alla tragiska händelser. Och här finns fint skildrad kärlek.

Jellicoe Road är kategoriserad som en bok för unga vuxna, jag skulle säga att den passar från tonåren och uppåt. Det är svårt att fånga romanens storhet i en recension utan att känna sig som dyrkande groupie, kanske räcker det med att jag kort och gott säger att Jellicoe Road är den bästa bok jag någonsin läst i sin genre. Jag är mycket glad över att jag inte missade denna unika, underbara berättelse som jag kommer att återvända till många gånger.

Andra som läst och tyckt något är Fiktiviteter, SvD, Eli läser och skriver.

Den nya Isabel

Den nya Isabel av Katherine Mansfield, utgiven av Collings förlag, 2012
Äntligen är det lördag, William sitter på tåget på väg hem till sin familj som bort på landet utanför London. Men hur kommer detta veckoslut att bli? Hustrun Isabel har förändrats, hon tillbringar numera all tid med en grupp bohemiska konstnärer. William hoppas att den här helgen ska bli annorlunda. Men tyvärr kommer inte Isabel ensam för att möta vid tåget och under helgen ser han inte så mycket av henne.

Den här novellen är intressant eftersom den skildrar en kvinnas förändring utifrån mannens perspektiv. Innan förändringen var hon maka och mor och förväntades vara nöjd med detta. Men Isabel var inte nöjd, hon ville något annat. Ville hon ha det liv hon nu lever? En bohemisk tillvaro präglad av glada fester, upptåg och ständigt umgänge? Eller har hon inte heller denna gång valt utifrån egen vilja, utan mer utifrån andras förväntningar? Novellen förtäljer inte allt, den väcker i stället många tankar hos läsaren. William är dock olycklig över den vändning livet tagit, han saknar den gamla Isabel.

Miljön är engelsk landsbygd på 20-talet, man undrar om Virginia Woolf eller kanske Sebastian Flyte (från En förlorad värld) finns med bland Isabels gäster. Boken utspelar sig i den dekadenta överklassmiljön bland konstnärer och "lättingar". Trots det lilla formatet lyckas författaren skildra miljön så väl att man tydligt kan se hela scenariot framför sig.

Min läsupplevelse överstiger alla förväntningar. Här är en författare som verkligen lyckas fånga livets väsentligheter på bara några få sidor. Jag är också mycket nöjd med den lilla novellens utformning, jag tycker verkligen om att läsa noveller styckvis. Dessutom innehåller boken ett mycket intressant efterord om författarens liv. Missa inte den här lilla pärlan.

Andra som läst och tyckt till är Bokmania, Feministbiblioteket, Bokmoster.

Utmattad i Australien

Resmålet Oceanien tycks alltid bli lite styvmoderligt behandlat. I maj månad tar trädgårdsbestyren över och läsandet blir åsidosatt. För närvarande har jag lyckats ta mig genom en dryg tredjedel av Oscar & Lucinda, och dryg måste jag medge att den är. Boken är stor och tung, raderna är långa och texten kompakt. Den är helt enkelt lite jobbig att läsa. Men jag gillar den ändå skarpt. Författarens sätt att portättera huvudpersonerna gör att jag tycker mig förstå dem och jag bryr mig om dem. Oscars religiösa grubblerier och hans relation till fadern får mig att sucka tungt över att människor lyckas krångla till allt i onödan. Lucinda vill jag både beskydda och puffa på, hon håller på att "hamna i dåligt sällskap". Ja, trots att boken är mastig tycker jag mycket om både texten och handlingen.

Var befinner ni er för närvarande? Är ni också på södra halvklotet? Eller är ni ute i den svenska försommaridyllen?

Jorden Runt 3 - Australien/Oceanien

Dags att fara vidare, månadens resstopp gör vi i Australien och Nya Zealand. Hoppas att ni hittar en bok/böcker som passar er smak. Nedan finns korta beskrivningar av böckerna, de är som vanligt lånade från förlagen och bokhandeln.


Mot ännu en sommar av Janet Frame (Nya Zealand)

Efter framgången med trilogin En ängel vid mitt bord kommer nu ytterligare en självbiografisk roman - så privat att författaren avböjde publicering av denna under sin livstid. Mot ännu en sommar tillkom 1963 i samband med att Janet Frame, liksom bokens protagonist Grace, tog ett avbrott från ett av sina stora romanprojekt. Graces tankar kretsar kring hennes rotlösa liv som författare, tärande prestationskrav och förlamande sociala konventioner. Då hon har svårt att slå sig till ro i sin bostad i London ger hon sig av på en resa. Det blir lika mycket en resa i Graces inre; en värld som utmärks av landsflykt och hemlängtan, liksom känslan av att inte höra hemma någonstans. Det att ständigt befinna sig på flykt.


Oscar & Lucinda av Peter Carey (Australien)

I Oscar & Lucinda har Peter Carey - idag en av Australiens främsta författare - skapat ett av litteraturens originellaste kärlekspar. Oscar är lågkyrklig präst som under studietiden i det viktorianska Oxford grips av ett oemotståndligt begär för spel. Lucinda är en tonårig arvtagerska och kvinnosakskvinna, som beslutar sig för att satsa sin förmögenhet i glastillverkning. Även Lucinda är en passionerad spelare. De möts på ett fartyg destinerat till Australien - han för att få sin första församling - hon för att återvända till hemlandet och bli industriledare. De förenas i ett brinnande begär till varandra och för hasardspel - ett dubbelt begär som utmanar det viktorianska samhället, så att skandalen blir oundviklig.

Peter Carey ger med en dickensk berättarglädje en levande skildring av det senviktorianska livet i kolonierna och de färgstarka människorna som levde där.


Pojken i soffan av Sonya Hartnett (Australien)

Sonya Hartnetts nya roman är en stark och vacker berättelse om kärlek, förlust och försoning. Det är en saga om sökandet efter svar, om det vackra, det hemska och det sorgliga. Och allt det magiska däremellan. Den unga Matilda (Maddy) växer upp med den ständiga känslan att inte passa in, hon drar sig undan med sina tankar och funderingar samtidigt som hon längtar efter något annat. Tills en dag, då hon träffar den gåtfulla Feather. Han förändrar hennes liv för all framtid. Äntligen känner Maddy ett hemmahörande, men Feather visar sig längta efter något annat. Något som hon inte kan ge honom. The Ghost’s Child är en bok för alla som önskar en stark läsupplevelse, ung som gammal.

Sonya Hartnett tilldelades år 2008 Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne med motiveringen: "Sonya Hartnett är en av den moderna tonårsromanens främsta förnyare. Med psykologiskt djup och ett under ytan vibrerande raseri skildrar hon ungas villkor utan att väja för livets mörka sidor. Detta gör hon med språklig virtuositet och lysande berättarförmåga: hennes verk blir en kraftkälla."

Att tro på Mister Pip

Att tro på Mister Pip av Lloyd Jones.

På en tropisk ö, avskuren från resten av världen, rasar ett fruktansvärt krig. Den lilla byn terroriseras av båda parter, men tack vare fisket har byborna i alla fall mat. På den lilla ön finns endast en vit man kvar, de övriga försvann när krigshotet blev uppenbart. Den excentriske Mr Watts är dock gift med en av kvinnorna i byn och valde därför att stanna, trots de risker han kunde förutse. I byn skattar man åt Mr Watts, men när man behöver en skollärare är det Mr Watts som ordnar med undervisning år barnen. Hans undervisning består till största delen av att läsa högt för barnen ur Lysande utsikter av Charles Dickens. Många av barnen blir fångade av berättelsen, som hjälper dem att står ut i en mycket skrämmande livssituation.

Superlativen har haglat om denna roman, därför känns det ganska trist att behöva medge att jag inte alls uppskattade den. Det största problemet är att jag inte alls kan ta till mig berättarrösten, jag störs av att fundera över om rösten tillhör ett barn som berättar om nutid eller en vuxen som berättar om tidigare upplevelser. I vilket fall känns inte berättelsen genuin, jag kommer på mig själv med att hela tiden jämföra med hur barn i verkligheten berättar om svåra krigsupplevelser. Jag irriterar mig dessutom på sättet som den svarta lokalbefolkningen framställs. Den kunskap de förmedlar till barnen i skolan skildras som oerhört naiv och "barnslig". Sista delen av boken ger många svar, men den gör bara berättelsen än mer ointressant, i mitt tycke.

Sammantaget har jag således svårt att förstå vad andra tycker är så fängslande med berättelsen, men jag hoppas ändå att ni som läst boken som en del av Jorden Runt-utmaningen har fått en mer positiv läsupplevelse.

Att tro eller inte tro...

Det känns tråkigt att behöva medge det, men jag har tyvärr lite svårt Att tro på Mister Pip. Jag har läst c:a 2/3 av boken och irriterar mig på vissa saker och saknar andra. Det som stör mig är att de infödda kvinnornas visdom skildras som oerhört banal och det jag saknar är rädsla. Under de år jag arbetade med barn som upplevt krig lyssnade jag på många berättelser om hur soldaterna/milisen kom till byn och gemensamt för alla berättelser är den oerhörda skräck barnen och de vuxna kände. I Att tro på Mister Pip saknas denna rädsla, vilket för mig blir mycket märkligt. Nåväl, jag ska försöka ge mig hän och ta till mig boken under den sista delen, men det kommer nog att bli svårt. Hoppas att ni andra som valt boken på månadens resmål får en mer positiv läsupplevelse, jag vet ju att romanen prisats i många sammanhang.

Jorden Runt 2 - Australien/Oceanien

Dags för sista etappen under våren och nu har vi anlänt det fjärde resmålet. Här görs planerade stopp i Australien och Nya Zeeland. Hoppas ni hittar en (eller fler) bok (böcker) som passar er smak. Nedan finns korta beskrivningar, de är som vanligt lånade från förlagen och bokhandeln.

Boktjuven av Markus Zusak (Australien).

När döden berättar en historia, måste du lyssna. Det är egentligen bara en liten historia som, bland annat, handlar om: en flicka, några ord, en dragspelare, några fanatiska tyskar, en judisk slagskämpe och en hel del stölder.

Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. Liesel Memingers liv förändras när hon plockar upp en bok på marken bredvid sin lillebrors grav. Det är Dödgrävarens handbok som lämnats där av misstag och det är den första bok hon stjäl. Hon inleder en kärleksaffär med ord och böcker när hon med hjälp av sin fosterpappa lär sig läsa. Och böcker är den röda tråden i denna skickligt komponerade roman. Böckerna öppnar upp nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler böcker - från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar sina böcker med sina grannar när de sitter i skyddsrummen under bombningarna och med den jude som gömmer sig i hennes källare. Och till sist är det den bok hon själv skriver som bokstavligen räddar livet på henne.

Prisbelönta Markus Zusak har gett oss en underbar och bestående berättelse om ordens makt och böckernas förmåga att ge näring till själen.


Fem svarta höns av Nevil Shute (Australien).

Jean Paget is just twenty years old and working in Malaya when the Japanese invasion begins. When she is captured she joins a group of other European women and children whom the Japanese force to march for miles through the jungle - an experience that leads to the deaths of many. Due to her courageous spirit and ability to speak Malay, Jean takes on the role of leader of the sorry gaggle of prisoners and many end up owing their lives to her indomitable spirit. While on the march, the group run into some Australian prisoners, one of whom, Joe Harman, helps them steal some food, and is horrifically punished by the Japanese as a result. After the war, Jean tracks Joe down in Australia and together they begin to dream of surmounting the past and transforming his one-horse outback town into a thriving community like Alice Springs...

Att tro på mister Pip av Lloyd Jones (Nya Zeeland).

I sin flerfaldigt prisbelönta roman Att tro på mister Pip väver Lloyd Jones samman en stark, vacker och hypnotiserande berättelse som visar hur böcker kan förändra våra liv på de mest överraskande sätt.

På en kopparrik tropisk ö, sönderslagen av krig och övergiven av nästan alla, finns en enda vit man kvar: den excentriske mr Watts. Han är föremål för öbornas nyfikenhet och hån, men då det inte finns någon annan som kan undervisa barnen på ön städar mr Watts upp i det förfallna skolhuset och börjar läsa för eleverna ur Charles Dickens Lysande utsikter.

Så inleds denna sällsynta, originella berättelse om den otroliga styrka som fantasin kan erbjuda när den en gång väckts till liv. Medan skotten och bomberna ekar i bergen är trettonåriga Matilda och hennes kamrater fängslade av den föräldralöse Pips äventyr i den avlägsna staden London, en stad vars konturer snart kommer att bli mer verkliga än deras eget skadskjutna landskap. Men på en krigshärjad plats där även barnen tvingas använda sin uppfinningsrikedom för att överleva dagen kan fantasin också vara något provocerande och farligt.

Mot ännu en sommar

Mot ännu en sommar av Janet Frame, utgiven av Albert Bonniers förlag, 2010.

Grace Cleave är en författare från Nya Zeeland, som bosatt sig i London. Hon lever ett stillsamt liv och deltar inte gärna i det sociala livet. Då hon får en inbjudan från ett ungt par i norra England att tillbringa helgen hos dem, tackar hon med stor tvekan ja. Resan och helgvistelsen blir mycket påfrestande för Grace, som inte lyckas formulera det hon vill säga. Författaren med de skriva orden i sin makt förmår inte kommunicera med vare sig det yngre paret eller deras barn. Hur hon än försöker lyckas hon inte nå människorna, kanske kan det bero på att hon egentligen själv inte är en människa, utan en flyttfågel. Parallellt med handlingen i "nutid" får vi ta del av Graces minnen från barndomen och "hemlandet".

"Jag känner att om jag vore människa och inte som nu, gudskelov, en flyttfågel, skulle jag vara en av de första programmerade människomaskinerna, och ha kalla ögon som blinkar och blixtrar på givna tider, och en mun som utstöter sin kantiga kod." (sid 90)

Janet Frame skrev den självbiografiska Mot ännu en sommar redan 1963, men hon beslutade att den inte fick ges ut under hennes livstid, eftersom hon ansåg den vara för privat. Vid den här tidpunkten var Frame redan en erkänd författare. Hon växte upp i en kulturellt intresserad arbetarklassfamilj med fem barn. På grund av faderns arbete flyttade familjen ofta och bodde ibland i mycket undermåliga hus. I Mot ännu en sommar gestaltar författaren hur modern skapade berättelser av deras liv, som låg ganska långt från barnens upplevda verklighet. Janet Frame vistades under flera år på mentalsjukhus med diagnosen schizofreni innan hon blev en etablerad författare. Hon behandlades med insulin och ECT, de behandlingar som då stod till buds. Mycket finns skrivet om Frames mentala tillstånd, och olika diagnoser har föreslagits. Själv är jag mer intresserad av författarens upplevelser och uttryckssätt än av eventuell diagnostik.

"När Anne sa: inte direkt, rös Grace av fasa som om hon själv var Anne och ändå var inte Anne hon utan Graces mamma, å det var ingen ordning på identiteten, varför skulle folk jämt överskrida sina gränser? Vilken hemsk stöld har inte skett i mitt liv, tänkte Grace, som har fråntagit mig förmågan att dra upp gränser, att veta hur man skiljer på person och person, folk är som havet..." (Sid 206)

Mot ännu en sommar är en inträngande porträtt av en ensam kvinna, som söker bemästra sina känslor av osäkerhet på olika sätt. I de ögonblick rädslan tydligt manifesteras är det lätt att känna empati, svårare blir det då Grace lägger sig till med en narcissistisk, överlägsen attityd. Båda reaktionerna visar dock att huvudpersonens ångest är svår för henne att hantera. I mitt tycke är de dissociativa symtomen, upplevelsen att inte längre vara en människa, mest intressanta. Det verkar finnas nära samband mellan förmågan att dissociera och förmågan att skapa stor konst.

"Jag är inte där, tänkte hon. Jag är inte där. Jag är ingenstans. Hon kände att världen slocknade av att bli så abrupt utestängd och hon flaxade med vingarna mot mörkrets dörr, men ingen öppnade, nej, ingen hörde." (Sid 191)

Janet Frame skriver en smärtsamt vacker prosa, som väcker känslor och skapar inre bilder hos läsaren. Språket, och även i handlingen, påminner om Tant Theodora av Patrick White, som jag läste med stor behållning förra året. Båda författarna kräver engagemang och nyfikenhet hos läsaren, då deras texter är fyllda av symbolik och utforskande av ordens betydelser.

Sammantaget är Mot ännu en sommar ett fantastiskt vackert porträtt av en kvinna med omfattande känslomässiga svårigheter. Boken bör läsas med eftertänksamhet och öppenhet för andra verkligheter.

Janet Frame

Janet Frame har jag varit nyfiken på ett bra tag nu, så därför känner jag mig extra glad för den här recensionsboken. Jag hoppas och tror att Janet Frame kommer att passa min smak. Förlagets beskrivning ökar min förväntan rejält:

"Efter framgången med trilogin En ängel vid mitt bord kommer nu ytterligare en självbiografisk roman – så privat att författaren avböjde publicering av denna under sin livstid. Mot ännu en sommar tillkom 1963 i samband med att Janet Frame, liksom bokens protagonist Grace, tog ett avbrott från ett av sina stora romanprojekt. Graces tankar kretsar kring hennes rotlösa liv som författare, tärande prestationskrav och förlamande sociala konventioner. Då hon har svårt att slå sig till ro i sin bostad i London ger hon sig av på en resa. Det blir lika mycket en resa i Graces inre; en värld som utmärks av landsflykt och hemlängtan, liksom känslan av att inte höra hemma någonstans. Det att ständigt befinna sig på flykt."

Raga

Raga. Att nalkas den osynliga kontinenten av Jean-Marie Gustave Le Clézio, utgiven av Elisabeth Grate Bokförlag, 2008.

Raga är en berättelse, sprängfylld av myter och legender, om en osynlig kontinent och om folket som lever på öarna. Författaren väver samman sina egna erfarenheter av att besöka ön med en berättelse om hur de första människorna, genom att trotsa havet, kom till ön. Samtidigt får läsaren ta del av historiska fakta om kolonisationens övergrepp och dagens hälsoproblem. Raga belyses på många olika sätt, men ön drar sig trots detta undan och tycks inte riktigt vilja medverka i berättelsen. Öns väsen låter sig inte så lätt fångas och beskrivas, kanske kan det bara anas i flykten.

Le Clézios styrka är som alltid det exakta, poetiska språket. Framför allt kommer detta till sin rätt då författaren berättar om urgamla myter, som tycks få nytt liv av hans ord. Myterna är dock inte bara vackra, emellanåt är de finurligt humoristiska:

När de sex bröderna hade blivit stora bodde de i ett manshus. En dag sade Barkulkul: Vi kommer alla att dö och vi har ingen som lever vidare efter oss. För att vår ras ska överleva måste vi skapa en varelse av annat slag. Låt oss gå och plocka kastanjer. De gick in i skogen och återvände med ett helt förråd av kastanjer. Låt oss rosta kastanjerna på elden, sade Barkulkul. Låt oss skala kastanjerna, sade han sedan och de skalade dem. Låt oss äta kastanjerna, sade han därefter och de åt av dem. Sedan tog Barkulkul en kastanj, kastade den på sin femte bror och träffade hans penis. Brodern brast i gråt, försökte rycka loss frukten men den satt stadigt fast och när han slutligen fick bort den följde testiklarna med. Så förvandlades han till kvinna.

Trots sin blygsamma format på 114 sidor innehåller berättelsen om Raga många dimensioner. Författaren beskriver kolonisationens grymhet och "blackbirding", ett slaverisystem som innebar att melanesierna tvingades eller lurades till slaveriarbete på bomullsfälten i Australien.

"Söderhavsöarna har inte bara varit drömmarnas skräpkammare utan också rovdjurens mötesplats."

Även nutida svårigheter för den unga nationen Vanuatu berskrivs, aids har stor spridning på öarna och kvinnorna har haft en mycket låg ställning. Kvinnornas situation har dock förbättrats de senaste åren, tack vare kvinnorättskämpen Charlotte Wèi Matansuè, Le Clézios vägvisare på ön. Hon har lyckats få till stånd en uppgradering av kvinnornas arbete och deras mattor är nu en gångbar valuta på öarna.

Sammantaget är Raga en intressant berättelse om en del av världen jag inte tidigare visste mycket om. Läsningen gav mig både ny kunskap och nyfikenhet att lära mer om regionen.