Bokmässan lördag 2026

Jonas Hansell

Tvärtemot planeringen tillbringade jag stor del av lördagen på mässgolvet där jag trängdes med triljoner andra. När det blev för trångt och hemlängtan för stor besökte jag Selma Lagerlöf-sällskapets Mårbacka för en dos av Värmland.

Marianne Dubuc, Shora Esmailian, Leo Timmers

För övrigt besökte jag förlag, misslyckades med noll-visionen (d v s noll spontanköpta böcker) och hängde till stor del på Québecscenen. Där träffade jag Elisabeth Grate och vi förlorade oss en stund i gamla minnen. Därefter packade hon upp väl inpackade medhavda böcker för att ge mig. Mer om detta kommer senare. 

Dagens stora händelse var naturligtvis utdelningen av litteraturpriset Sjöjungfrun till Jamaica Kincaid. Därefter intervjuades hon av en briljant Jessica Gedin. Om inslaget kommer att kunna ses i efterhand rekommenderas det varmt!

Innan det var dags för middag vann dessutom FBK över Björklöven med 5-0!

Bokmässan fredag 2026

Fredagen var proppfull med inplanerade seminarier - som inte blev av. Som vanligt är det bra att göra en plan, men spela på känn. Eftersom jag blir så lycklig av att se/lyssna på Kim Thúy gjorde jag det två gånger under fredagen.

Planenligt lyssnade jag på Abdulrazak Gurnah, Georgi Gospadinov och Gabriela Cabezón Cámarai samtal med Ingrid Elam. Köpte en bok (!) och fick den signerad av den fantastiske nobelpristagaren Gurnah, som också villigt lät sig fotograferas. 

Dessutom träffade jag kompisar, pratade med allt och alla och hade Kulturkolloträff hos Anna på kvällen. Stapplade i säng och sov som en stock. 

Bokmässan torsdag 2026

Vissa dagar flyter allt så bra att man inte vågar tro på det. Resan till Göteborg/Bokmässan gick smidigt och när jag anlände till Gothia redan strax efter 9.00 fick jag checka in direkt. Dessutom fick jag utan kostnad behålla rummet längre på söndag. Himla bra service här, vi ses nästa år också. Det gick också smidigt att få presskortet, så jag var inne tidigt i år. 

Knatade runt en stund på mässgolvet, som var ovanligt fullpackat med folk för att vara torsdag. Pratade med lite förläggare och gick därefter för att lyssna på mitt första författarsamtal med Lise Tremblay och  översättaren Elin Svahn. Fick dessutom medhavd liten bok signerad. 

Efter en liten vilopaus var det dags att återigen bege sig till Québecscenen, den här gången för att lyssna på Kim Thúy i samtal med förläggaren Johanna Daehli. Ett litet 20-minutersprogram blev minst dubbelt så långt och oerhört underhållande.  Och jag fick så klart min medhavda favoritbok signerad och passade på att uttrycka en massa kärlek till Kim Thúy.  

Nu är mina kompisar och minglar, jag har varit på ICA och handlat inför en helg med stora behov av vätskepåfyllning. Frågan är om jag ska gå med ut i kväll eller titta på hockey? Kroppen säger vila och hockey, den har varit vaken sedan 4.00, huvudet säger att det är såååå kul att gå ut ...

Favoritförfattare på Bokmässan - Lise Tremblay

Äntligen är vi inne i Bokmässeveckan, nu är det bara några få dagar kvar till årets största festlighet. Passar på att presentera några av de favoritförfattare jag ser mest fram emot att se/lyssna på. 

Foto: Vient Lancer

Lise Tremblay, född 1957 i Chicoutimi, anses vara en av Kanadas främsta författare. Sedan debuten 1990 har hon tilldelats ett flertal priser, sex av hennes böcker har översatts till svenska och getts ut på Rámus. Återkommande teman i hennes texter är frågor om klass, stad respektive landsbygd, familj, ensamhet, relationer samt kvinnors frigörelse från samhällets och kyrkans förväntningar. Lise Tremblay växte upp i arbetarklassmiljö, med en far som var skogsarbetare och en mor som var mycket angelägen om att alla hennes barn skulle få en universitetsutbildning.

Den första boken jag läste av Lise Tremblay var Hägern, en kortroman eller novellsamling som innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Det är byn som bär traditionerna, men också byn som försöker överleva genom att låna ut sig till turistande jägare och sommarstugegäster. Och byn som många gånger förlorar kampen och mister sina invånare - främst de kvinnliga. Byn sluter sig och försöker "vara sig själv nog" samtidigt som den blir alltmer beroende av inkomster från besökarna, främlingarna. 

Skildringen av den okända lilla byn i det fransktalande Québec väcker så många minnen från min egen uppväxt i en liten värmländsk bruksort. Här finns tryggheten och förutsägbarheten, men också inskränktheten och rädslan för allt som är annorlunda. Handlingen är enkelt och korthugget berättad, den klaustrofobiska, melankoliska stämningen som präglar byns vardag känns i kroppen. Här kan man inte stanna utan att totalt anpassa sig. Frågan är om byn går att lämna? Eller bär man den med sig inuti?

"Sedan dess har jag av egen erfarenhet lärt mig att byns enda regel är lögnen. Alla vet allt och alla låtsas som att de inte vet någonting".

Senaste romanen som översatts till svenska är Judiths syster, som utspelar sig under det sena 60-talet och handlar om att vara tonåring i en liten stad där allt redan tycks vara förutbestämt utifrån klasstillhörighet och katolska kyrkan. En omvälvning av samhället pågår dock, kyrkan får allt mindre inflytande och en utbildad medelklass växer fram bland den franskspråkiga arbetarbefolkningen. Berättaren är en 12-årig flicka, som efter sommaren ska börja högstadiet. Den klassmedvetna, pådrivande mamman har bestämt att dottern ska gå i en klass för särskilt begåvande elever, vilket skapar stor oro hos huvudpersonen. Sommaren tillbringas med bästisen Judith på platser som den stränga mamman inte skulle godkänna. Flickorna ägnar sig åt små regelbrott som t ex att smygröka och spana på en äldre kille, samtidigt som de pratar och fantiserar om Judiths äldre syster Claire. Claire är en av gatans snyggaste tjejer och hon har gått till final i en danstävling. Kanske är hon en av de få som har möjlighet att ta sig ifrån hemstaden? 

På ett enkelt, avskalat språk skapar författaren en engagerande läsupplevelse, som vid närmare eftertanke innehåller mycket mer än man initialt lägger märke till. 

Lise Tremblays böcker är översatta av Elin Svahn.

Favoritförfattare på Bokmässan - Kim Thúy

Äntligen är vi inne i Bokmässeveckan, nu är det bara några få dagar kvar till årets största festlighet. Passar på att presentera några av de favoritförfattare jag ser mest fram emot att se/lyssna på. 

Foto: Sarah Scott

Kanadensisk-vietnamesiska Kim Thúy kommer äntligen tillbaka till Bokmässan! Av tråkiga skäl missade jag hennes besök 2016, så detta gör mig verkligen glad. 

Jag har läst tre romaner av författaren - Ru, Mãn och Vi - som alla handlar om olika aspekter av krig, flykt, livet i exil och skapandet av en ny identitet. Texterna innehåller lika delar skönhet och skräck, författaren är sparsam med orden och förlaget SEKWA har med stor omsorg skapat fysiska böcker som passar innehållet. 

Debutromanen Ru gjorde ett oerhört starkt intryck på mig. Den handlar om en ung flicka som, liksom författaren, lämnar Vietnam som båtflykting i slutet av 70-talet. Efter svåra upplevelser till havs och i flyktingläger anländer familjen till Kanada. I korta, icke-kronologiska avsnitt får vi ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och utmaningen att leva i exil.

Mãn handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn skildrar kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken. Mãn är också en berättelse om snedvriden kärlek, en kärlek som måste hållas gömd.

”Mamma och jag, vi liknar inte varandra. Hon är kort, och själv är jag lång. Hon är mörkhyad, och själv har jag hy som en fransk docka. Hon har ett hål i vaden, och själv har jag ett hål i hjärtat”.

Vi handlar om den "dyrbara, pyttelilla, mikroskopiska" dottern som föds som sista barnet i en familj med tre äldre söner. I samband med kriget i Vietnam flyr modern med barnen, medan fadern väljer att stanna kvar. Flykten är mycket riskabel och farofylld, många människor dör under den fasansfulla båtresan. I det nya landet kämpar familjen med att anpassa sig till allt nytt, samtidigt som den äldre generationen vill värna om de ursprungliga värderingarna. Likt många ungdomar anpassar sig Vi lättare än de äldre och hamnar i en lojalitetskonflikt. Med stöd av sin moster utvecklas Vi till en självständig ung kvinna, en självständighet som dock har sitt pris.

I Kim Thúys romaner får läsaren ta del av handlingen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Skildringar av ohyggliga upplevelser i samband med krig och flykt är hjärtskärande, samtidigt som här inte finns ett uns av sentimentalitet. Få författare lyckas kombinera smärta och skönhet som Kim Thúy. Hennes texter är sällsamt vackra, anspråkslösa och sakliga. Lågmält och exakt skapar författaren bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor. Kim Thúys prosa är genreöverskridande och skulle lika gärna kunna kallas poesi. 

Texterna är skickligt och nyanserat översatta av Marianne Tufvesson och Ulla Linton.