Det underjordiska biblioteket

Hanna Nordenhök debuterade som poet men har kanske mest uppmärksammats för sina mörka, suggestiva romaner. Hon har tilldelats flera utmärkelser för sitt författarskap, bland annat Sveriges Radios romanpris, Stina Aronsons pris och Göteborgs-Postens litteraturpris. Jag har tidigare läst romanen Det vita huset i Simpang från 2013, en fängslande roman om kolonisation, makt och flykt in i egna världar. Jag uppskattade bland annat kontrasten mellan ett vackert, lite sprött språk och en mörk, våldsam handling.

Det underjordiska biblioteket handlar om en kvinna som vandrar genom ett ödsligt landskap med målet att uppfylla ett löfte till sin far. En katastrof har inträffat, en dödlig pandemi har spridit sig och större delen av befolkningen har avlidit. Ett kännetecken på virusets (?) framfart är de sotfärgade spindelnät som breder ut sig på de drabbades kroppar. Under vandringen tar kvinnan, något motvilligt, hand om två barn som förlorat sina föräldrar, trots att detta försvårar hennes egen resa. En tid har hon även sällskap av en annan kvinna. De vandrar tillsammans på farofyllda vägar med målet att finna vatten, undvika smitta och hitta hem till tryggheten, pappan, barndomens underjordiska bibliotek.  

Romanen är skriven i omvänd kronologisk ordning och inleds med att kvinnan når fram till sitt forna hem och uppfyller löftet till fadern. Därefter får läsaren ta del av händelserna på resan hem. Huvudpersonen benämns inte vid namn förrän i slutet av boken och övriga kallas endast "pojken", "flickan" och "den andra" (kvinnan). Överlag finns inte utrymme för relationer och närhet i katastrofens centrum, allt handlar om överlevnad. Färden hem är fylld av faror, alla samhällsinstanser har kollapsat, man kan bara lita på sig själv. Katastrofen lockar fram både det sämsta och det bästa hos människan, man måste alltid vara på sin vakt.

"Kraftlös regnbåge över himlen. En bit bort låg en stor plastpåse i det sanka gräset, med ett femtiotal mobiltelefoner inuti, alla urladdade, de tycktes tappade där i brådska. Kvinnan gick fram och petade lite bland påsens innehåll med foten. Obsidiansvarta displayer tömda på det myller av information som så nyss dikterat i det närmaste all verklighet, på ett ögonblick försvunnet. Hon såg sig om i landskapet igen. Rå och renspolad värld."

Det underjordiska biblioteket är en kort roman, som jag läste snabbt, med andan i halsen och tryck över bröstet. Det är en roman att drabbas av. Jag har sett andra jämföra med Vägen av Cormac McCarthy och jag håller med om att här finns en hel del likheter. Båda romanerna skildrar fruktansvärda händelser på ett oerhört engagerande och osentimentalt sätt. Texten i Det underjordiska biblioteket är poetisk och rytmisk samtidigt som romanen inte innehåller ett enda onödigt ord. Det fyller mig med beundran.

DET UNDERJORDISKA BIBLIOTEKET
Författare: Hanna Nordenhök
Förlag: Wahlström & Widstrand (2026)

En smakbit ur Lucy

Söndag igen och dags att dela en smakbit ur en bok. Dessutom äntligen valdag, det ska bli skönt när den här valrörelsen är över, men jag känner stor oro inför resultatet.

Fler smakbitar hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna.

Inför Jamaica Kincaids mottagande av utmärkelsen Sjöjungfrun på Bokmässan har jag börjat läsa hennes roman Lucy. Jag har lyssnat på författaren tidigare på Bokmässan och är mycket nöjd över att ha fått just den här romanen signerad. Jag har läst den tidigare, men omläsning behövs inför bokcirkel med kollokompisarna. 

"Rummet jag låg i var litet och låg i anslutning till köket – jungfrukammaren. Jag var van vid att ha ett litet rum, men det här var ett annat slags litet rum. Det var högt i tak och väggarna gick ända upp och omslöt rummet som en låda – en lår där man packar fraktgods för långväga transport. Men jag var inget fraktgods. Jag var bara en olycklig ung kvinna som bodde i en jungfrukammare utan att ens vara familjens jungfru. Jag var bara flickan som ser efter barnen och går på kvällskurs efter jobbet. Men alla var så snälla mot mig och sa att jag måste betrakta dem som min familj och göra mig hemmastadd. Jag trodde på uppriktigheten i detta, för jag visste att något sådant skulle man aldrig säga till en äkta familjemedlem. Familjen blir snart en kvarnsten runt halsen."

Historien om Bodri

,

Historien om Bodri med text av Hédi Fried och illustrationer av Stina Wirsén är en lättläst berättelse om förintelsen. Texten är konkret och realistisk samtidigt som den är vacker och förmedlar hopp. Författaren påminner oss i ett kort förord om att vi kan välja det goda.

Författare: Hédi Fried
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Natur och Kultur (2019)

Kärnveden, del 3 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren emottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden. Livet kompliceras när Siv blir förälskad i och gravid med skogssamen Nila. Hon gifter sig med skogshuggaren John utan att berätta att hon är gravid. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

I Blekjorden får läsaren återigen följa Siv, hennes make och sonen Nils. Livet som hemmafru är ensamt och när tillfälle ges återgår Siv till sitt arbete som kocka i timmerkojan. Den här gången har hon dessutom i uppdrag att lära upp den unga Märta i yrket. Sivs yngre bror Rune arbetar också som skogshuggare och så småningom återser Siv även ungdomskärleken Nila. Sonen Nils har det inte lätt med kompisar, han utsätts dagligen för slag, spott och spe av jämnåriga plågoandar. I nutiden återser vi Eva, som visar sig vara barnbarn till Siv och Nila och således dotter till Nils. Eva har ärvt skog i hemtrakten och börjar träffa sin ungdomskärlek Mattias. Mattias är pappa till Fanny, en av de mest engagerade miljöaktivisterna från Hjortronmyren. Evas son Vilgot och Fanny blir genast vänner utifrån gemensamma intressen, men under ytan skaver dolda händelser.

I Kärnveden har Nils vuxit upp och studerar i Uppsala. Han besöker barndomshemmet under somrarna och umgås en del med en tidigare skolkamrat Ingrid. Även Lasse, Nils gamle plågoande, slår sina lovar runt Ingrid. Timmerkojorna är nu historia, men Siv och några andra kvinnor i byn hittar nya sätt att förse skogsarbetarna med mat. I skogen har man börjar använda bekämpningsmedlet hormoslyr, vilket Nils tidigt varnar för. I nutiden blir Eva alltmer engagerad i skötseln av sin skog. Hennes pappa Nils försvann spårlöst när hon var liten, och när en människa hittas begravd i skogen misstänker Eva att det kan vara hennes pappa. Sakta med säkert avslöjas de gamla hemligheter och konflikter som präglat Evas uppväxt. 

Hela sviten om Timmerfolk skildrar vanliga människors vardag på ett ganska stillsamt sätt. Trots detta visar det sig att historien gömmer omvälvande händelser och mängder av hemligheter. Kombinationen mellan det vardagliga och det dramatiska väcker ett starkt engagemang som följer läsaren till sista punkten. En av romanens styrkor är skildringen av kvinnornas roll i skogsbruket, både historiskt och i nutid. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras i mitt tycke nyanserat och väcker intresse hos mig som läsare att försöka förstå mer. Böckerna rekommenderas varmt!

KÄRNVEDEN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

Läsning pågår - Sommaren 1986

Jag tyckte mycket om John Ajvide Lindqvists roman Sommaren 1985 och jag gillade dessutom filmatiseringen av boken: Svärtan. Så jag kastar mig över Sommaren 1986: Lovisa och Melinda och fängslas genast av två flickor som har mycket att fundera över under Tjernobylsommaren.