tisdag 17 november 2026

Tisdagstrion - Småland

I dagens Tisdagstrio hos Mina skrivna ord är temat Småland och det finns verkligen många fantastiska författare med smålandsanknytning!


Pär Lagerkvist föddes 1891 i Växjö, som den yngste av sju syskon. Fadern var anställd vid järnvägen som bangårdsförman och familjen hade en tjänstebostad ovanpå järnvägsrestaurangen. Hemmet präglades av en sträng, gammaldags gudstro. Som pojke ägnade sig Pär åt ett intensivt bedjande, och det han bad om var att ingen familjemedlem skulle dö. Då mormodern avled förstärktes Pärs rädsla för döden. Än värre blev skräcken av det faktum att Pär nu stod utanför familjens religiösa gemenskap. Sin starka skräck för döden bar Pär med sig långt upp i vuxen ålder.

En del av Pär Lagerkvists självbiografiska berättelser utspelar sig i Småland, exempelvis novellen "Far och jag" i Onda sagor och romanen Gäst hos verkligheten. Liksom många av författarens verk speglar dessa människans utsatthet, ensamhet och övergivenhet. 


Agnes von Krusenstjerna
föddes 1894 i Växjö och växte upp i en adlig officersfamilj, som gjorde stor affär av att hon var dotterdotterdotter till Erik Gustaf Geijer. Agnes v K fick en konventionell överklassuppfostran med inriktning på en enda sak: ett gott gifte. Som barn var hon klen och led av depressioner, vilket ledde till att skolgången blev sporadisk. Av de främsta experterna blev hon diagnosticerad som "hysterika", en stämpel hon delade med åtskilliga olyckliga medsystrar. "Sjukdomen" kan nog snarare härledas till känslor av instängdhet och vanmakt i en familj som inte tillät något eget tänkande. 

I flera av författarens romaner skildrades sexualitet med en öppenhet som vida överskred vad som ansågs vara korrekt under början av 1900-talet. Därmed rönte böckerna stor uppmärksamhet och utlöste en flerårig fejd kring frågan om litteraturens ställning i förhållande till gällande etiska och moraliska normer. Den blå rullgardinen är första delen i den sjudelade von Pahlen-sviten, och innehåller bl a härligt, elaka personporträtt och skandalösa intima scener!


Vilhelm Moberg
föddes 1898 i ett soldattorp i Algutsboda socken. Hans far var soldat sedan flera släktled tillbaka och modern var av bondesläkt. Vilhelm Moberg växte upp i det så kallade ”fattigsverige”, han gick i skola i 6 år, men undervisning gavs bara 4 månader per år. Tidigt fick han börja arbeta med att bära ved på ortens glasbruk. Under uppväxten såg han både släkt och vänner utvandra till Amerika och var även själv nära att ge sig av. 

Utvandrarsviten som består av Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, Sista brevet till Sverige och uppföljaren Din stund på jorden, är en oerhört fängslande skildring av en grupp människor från Ljuders socken i Småland, som utflyttar till Minnesota i mitten av 1800-talet. Bland resenärerna finns Karl Oskar och Kristina, som utvandrar för att undfly fattigdom och svält, Kristinas morbror, som ger sig iväg för att undslippa religionsförföljelse, drängar och pigor samt "socknens hora" Ulrika. Makalöst bra!

söndag 15 november 2026

En smakbit ur De utvalda

Söndag igen efter en vecka som tyvärr försvann i ett morfinrus efter fruktansvärt ryggskott. Har aldrig varit med om ngt liknande ...

Dags för veckans smakbit, fler hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. 


Veckans smakbit är ur boken jag läser just nu - De utvalda av Steve Sem-Sandberg. Boken är ohyggligt bra, med betoning både på bra och på ohyggligt. 

”Några dagar efter det att jag börjat min anställning vid barnkliniken kallade doktor Jekelius in mig på sitt ordinationsrum. Han påminde mig om min tjänsteed och det tysthetslöfte jag avgivit och förklarade att jag under inga som helst omständigheter fick yppa något om enskilda fall på anstalten eller ställa onödiga frågor. Han menade att jag vid det här laget med egna ögon kunde se i vilket eländigt tillstånd de barn befann sig som kom till kliniken och att vissa av dem inte gick att bota och berättade sedan för mig hur man på kliniken förfor med dessa fall. Också efter det att doktor Jekelius ryckte in i Wehrmacht i januari 1942 förblev jag honom nära förbunden. Jag besökte honom flera gånger och skrev till honom i fält. Något kärleksförhållande mellan oss båda förekom aldrig. Doktor Jekelius var nationalsocialist, det var inte jag. Själv har jag aldrig befattat mig med politik.”

lördag 14 november 2026

Astrid 119 år - Allrakäraste syster


Idag är det Astrid Lindgrens födelsedag, hon skulle fyllt 119. Som tur är för många av oss lever hon vidare i de underbara berättelser hon gav oss. Allrakäraste syster är en av mina favoriter av Astrid, här kommer en repris av en recension skriven 2010, när jag precis hade läst boken för en 5-årig dotter. 

Barbro har en hemlighet, något ingen annan vet. Hon har en tvillingsyster, vid namn Ylva-li. Barbros pappa tycker mest om hennes mamma och mamman tycker mest om lillebror, men Ylva-li, hon tycker mest om Barbro och hon kallar Barbro sin allrakäraste syster. Ylva-li sprang och gömde sig direkt när hon föddes och hon är nu drottning i den Gyllene Salen. När Barbro hälsar på i Gyllene Salen leker flickorna med sina hundar, de rider på sina hästar och de äter de godaste av alla karameller. En dag berättar Ylva-li att när alla rosor vissnat kommer hon och Gyllene Salen inte längre att finnas. När Barbro kommer hem får hon veta att föräldrarna varit förskräckligt oroliga över att hon varit borta och de har köpt henne en underbar present. Nästa dag är ingången till Gyllene Salen försvunnen.

Tänk en sådan fantastisk förmåga Astrid hade att kunna gestalta små barns svåra känslor på ett så lättillgängligt sätt. När man läser hennes böcker förstår barn vad de handlar om, vare sig man gör det medvetet för dem eller ej. Själv förespråkar jag att man inte försöker "förklara" för barn vad berättelserna betyder, låt barnen förstå utifrån sig egen tankevärld. För oss vuxna handlar så klart Allrakäraste syster om syskonavundsjuka och längtan efter närhet. Tur för Barbro att hennes föräldrar förstod att hon behövde få se dem hysta undan lillebror och ge henne en stunds full uppmärksamhet. Många föräldrar i Astrids berättelser är verkligen helt underbara, jag skulle själv vilja ha Ronjas mamma som mamma och jag skulle gärna vilja vara som henne också.

Dottern, numera 5 år, har en hel del funderingar kring Allrakäraste syster, men inga så komplicerade som jag befarade. Hon har ju nyligen börjat rida och därför var hästarna det viktigaste i berättelsen. Hon uttryckte en hel del funderingar kring vad som hände med hästarna när Gyllene Salen försvann och kom fram till att de nog reste hem till sitt stall. Därutöver har läsningen inneburit att tjatet om ett syskon, alternativt en katt, tagit fart igen.

Illustrationerna i Allrakäraste syster har en magisk karaktär, som förstärker känslan av att Gyllene Salen finns i en annan värld. Bilderna är mörka, lite suddiga och fantasieggande. Allrakäraste syster är en vacker berättelse om längtan och kärlek, som jag tycker att alla äldre förskolebarn/yngre skolbarn borde få ta del av.

ALLRAKÄRASTE SYSTER
Författare: Astrid Lindgren
Illustrationer: Hans Arnold
Förlag: Rabén & Sjögren (2010)

torsdag 12 november 2026

Den oduglige


Tomas Bannerhed tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2011 med sin underbara roman Korparna. På bloggen utsåg jag Korparna till årets finaste läsupplevelse och det är en berättelse jag ännu bär med mig. Unikt med Korparna är språket, författaren berättar sin historia på en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Så vackert, så smärtsamt vackert. Den oduglige är författarens tredje roman och i den återvänder han till barndomens Småland, till en miljö han känner utan och innan, och skriver fram en person som engagerar och väcker ömhet. 

Tos-Einar, som han kallas, är en särling som bor hemma hos mamma trots att han sedan länge är vuxen. Einar har svårt med ögonkontakt och svårt att snabbt finna orden när han blir tilltalad. Men huvudet är det egentligen inget fel på, han är en fena på huvudräkning och duktig på att fotografera och skriva dikter. Han bara tänker lite annorlunda och har svårt att se bortanför sina egna önskningar och behov. Han längtar efter närhet, särskilt efter närhet till en kvinna. Trots att han skött sitt jobb exemplariskt har Einar har förlorat sitt arbete på sågen och sörjer detta. Han ägnar sin tid åt att fotografera den natur han har omkring sig och börjar så småningom, på mammas uppmaning, att cykla omkring i bygden för att sälja tulpanlökar. Livet förändras när en systerdotter flyttar in och mamman upptäcker en knöl i bröstet. 
"Han hämtade Pentaxen och satte dit mellanringen för att komma så nära det bara gick. Ställde sig på knä och fick in skärpan på löjtnantshjärtanas ljusröda blommor som hängde i långa prydliga rader, var och en liksom fästad med en tråd vid den bågböjda stjälken. Vartenda litet blomhjärta var så fulländat som något kunde bli, och med en rödvitfärgad droppe undertill som såg ut att vilja släppa taget när som helst."
Liksom i föregångaren Korparna är det språket som gör läsning av Den oduglige till något utöver det vanliga. Den poetiska skildringen av naturen får mina ögon att tåras, genom författarens ord förnimmer jag nya nyanser och detaljer. Texten glimrar, glittrar och fladdrar och får mig att läsa en del stycken om och om igen. Därutöver uppslukas jag av ett vackert, innerligt och gripande porträtt av en som inte höll måttet. Tidigt i romanen står det klart för läsaren att något hänt Einar, detta påverkar läsningen och ger extra puls åt en berättelse som är långsamt och omsorgsfullt berättad. Den oduglige påminner i både handling och läsupplevelse om Fåglarna av Tarjei Vesaas, vilket kanske är den finaste komplimang man kan ge Tomas Bannerhed.
DEN ODUGLIGE
Författare: Tomas Bannerhed
Förlag: Norstedts (2026)

onsdag 11 november 2026

Månadssammanfattning - oktober 2026


I oktober borde jag ju hunnit läsa mkt eftersom jag gick i pension, men tiden fylldes av annat. Jag läste ett par böcker av författare som ingår i Svenska Akademiens Nobelkommitté (Vera och Målarens döttrar). Vera var ett oerhört positivt första möte med ny författare, Målarens döttrar en underbar omläsning. Vidare läste jag en bok som jag trodde skulle nomineras till Augustpriset (Den oduglige) och en som blev nominerad (Inkokt ruda) där jag nog ändå tycker att mitt val var bättre. Dessutom läste jag en underbar kortroman som utspelar sig i Paris under 2:a världskriget (Ett helt liv) och en barn- och ungdomsbok som blev förbjuden i skolan i en grannkommun (Kort kjol).


Den oduglige - Tomas Bannerhed

Kort kjol - Christina Wahldén 

Vera - Anne Swärd

Målarens döttrar - Anna-Karin Palm

Inkokt ruda - Klas Östergren

Ett helt liv - Timothée de Fombelle


Lästa titlar sammantaget: 6

Ljudböcker: 4

Romaner: 5

Böcker skrivna av kvinnor: 3

Böcker skrivna av män: 3

Nya författare: 3

Omläsning: 1

Barn- och ungdom: 1

Länder: 2 (Sverige, Frankrike)

Tema: Augustpriset, Nobelkommittén 

Månadens bästa: Som vanligt svårt att utse en bok som är bäst, trots att omläsningar, i detta fall Målarens döttrar, inte får "delta". Jag tyckte oerhört mkt om kortromanen Ett helt liv och ska faktiskt läsa den igen snart. Men Den oduglige av Tomas Bannerhed är helt enkelt underbar, smärtsam och vacker och därmed månadens bästa!