tisdag 8 september 2026

Tisdagstrion - Politik


Veckans tema i tisdagstrion är politik och fler tips hittar ni som vanligt hos Mina skrivna ord.

Eftersom politik i grunden handlar om hur vi ser på människor, hur vi tycker att makt och ägande ska fördelas så är väl i grunden i princip alla böcker politiska. T ex har svenska deckare traditionellt varit samhällskritiska och varenda bok jag läst om Sápmi handlar om hur man genom politiskt styre fattar beslut om att vissa har rätt att lägga beslag på andras mark. Så har man ju dessutom gjort i hela världen i alla tider. På samma sätt definieras det ju politiskt vilka människor som har större värde än andra - utifrån färg, funktion och kön. Att välja tre böcker som handlar om politik är därför oerhört svårt. Men jag har valt tre som i någon mån sammanfattar min politiska övertygelse - jämlikhet och jämställdhet. Och helst en jord att leva på.


Böckerna om Bricken av Vibeke Olsson är på många sätt klassiska arbetarromaner, skrivna ur barns och kvinnors perspektiv. Här skildras arbetarrörelsens och nykterhetsrörelsens framväxt, sprungna ur vardagens behov. Samtidigt vävs här in ett kristet perspektiv som problematiserar motsättningarna mellan arbetarrörelsens och väckelserörelsens budskap. Författaren påvisar med all önskvärd tydlighet att såväl arbetar- som väckelserörelsen är demokratirörelser som båda betonar vikten av solidaritet:

"Ordet solidaritet var det inte så många som kunde då. Men kallelsen att följa Jesus och kravet att vara solidarisk var ett och samma ... Vi är ju många, många som tror att Gudsorden om rättvisa och rättfärdighet gäller också här och nu."

Medborgare - en amerikansk dikt av Claudia Rankine rymmer poesi, korta berättelser och bilder. Texterna osar av både klart uttryckt och återhållen vrede, mest berörd och beklämd blir jag av alla episoder där mörkhyade är osynliga. Och när de svarta är synliga förväxlas de ofta med varandra, eller uppfattas som hotfulla. I värsta fall dödar man dem - av misstag. Hur kan man då vara en medborgare? Texterna har ett du-tilltal som gör mig märkligt indragen i det som berättas, även om händelserna ligger långt från min vardag. Sammantaget är Medborgare en mycket angelägen ögonöppnare, skriven på ett spännande, nyskapande, utmanande sätt. 

I Klimatkvartetten (Binas historia, Blå, Przewlskis häst, Drömmen om ett träd) skildrar författaren Maja Lunde en framtid utan pollinerare, en upphettad jord med vattenbrist och bränder, effekten av människans agerande på andra varelser samt frågan om människans värld kan återuppstå efter svält, virus, krig och stora flyktingströmmar? Och skulle människan då agera annorlunda? Oerhört skrämmande läsning som konkret gestaltar effekterna hur vi lever idag.

måndag 7 september 2026

Blekjorden, del 2 i Timmerfolkserien


Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren emottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden. Livet kompliceras när Siv blir förälskad i och gravid med skogssamen Nila. Hon gifter sig med skogshuggaren John utan att berätta att hon är gravid. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

I Blekjorden får läsaren återigen följa Siv, hennes make och sonen Nils. Livet som hemmafru är ensamt och när tillfälle ges återgår Siv till sitt arbete som kocka i timmerkojan. Den här gången har hon dessutom i uppdrag att lära upp den unga Märta i yrket. Sivs yngre bror Rune arbetar också som skogshuggare och så småningom återser Siv även ungdomskärleken Nila. Sonen Nils har det inte lätt med kompisar, han utsätts dagligen för slag, spott och spe av jämnåriga plågoandar. I nutiden återser vi Eva, som visar sig vara barnbarn till Siv och Nila och således dotter till Nils. Eva har ärvt skog i hemtrakten och börjar träffa sin ungdomskärlek Mattias. Mattias är pappa till Fanny, en av de mest engagerade miljöaktivisterna från Hjortronmyren. Evas son Vilgot och Fanny blir genast vänner utifrån gemensamma intressen, men under ytan skaver dolda händelser.

Liksom i första boken är handlingen engagerande och huvudpersonerna nyanserat tecknade. Många av karaktärerna bär på hemligheter och utgången känns ofta oviss. Författaren lyfter fram kvinnornas roll i skogsbruket både historiskt och i samtiden och skildrar deras drömmar och olika vägval. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras ingående och väcker intresse hos mig som läsare. Jag ser fram emot att genast fortsätta läsa nästa del - Kärnveden
BLEKJORDEN
Författare: Ulrika Lagerlöf
Förlag: Romanus & Selling (2024)

söndag 6 september 2026

En smakbit ur Det underjordiska biblioteket


Idag är det tyvärr förkylt och febrigt, blir nog inte ens något läst. Bjuder på en smakbit ur Det underjordiska biblioteket av Hanns Nordenhök, en fantastisk dystopi/postapokalyps jag avslutade under veckan. Mer smakbitar hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna.

”Men istället sjönk hon ihop bredvid den gamle i sanden. Lakanet hade halkat ner och blottat hans ansikte när hon la ner honom. Hon sträckte ut handen och lät den vila på det mössprydda huvudet. Kraniet bakom det vadderade tyget kändes litet och ömtåligt under hennes beröring, ett äggskal, eller som om han slutligen krympt ihop till det barn han en gång varit och som hon aldrig känt. Hon satt kvar hos honom en stund i solens sista strålar till ljudet av fåglarnas ihållande skrän, innan hon till sist reste sig, lyfte upp flaskorna ur kassen och omsorgsfullt började hälla ut deras innehåll över kroppen. Dunsten av sprit stack henne i ögonen och näsborrarna men hon fortsatte tills flaskorna var tömda och lakanet så genomvått att den gamles konturer blev synliga, som under en uråldrig svepning eller svetteduk. Sedan plockade hon fram den lilla tändaren med kattungemotivet ur byxfickan, tände på, och såg honom brinna tills mörkret kom.”

lördag 5 september 2026

Just nu - september 2026

 


Ny månad och så klart dags för en ny Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Just nu har jag vaknat med feber och huvudvärk och känner mig inte så positiv inför den kommande veckan.

Just nu läser jag Flickorna i apelsinlunden av Gabriela Cabezón Cámara, men har svårt att fokusera.

Just nu lyssnar jag på Sommaren 1986 av John Ajvide Lindqvist, perfekt när man inte orkar med något ansträngande.

Just nu tittar jag på Barnmorskan i East End och har kommit till säsong 7.

Just nu njuter jag av att det snart är dags att gå i pension! Sista månaden med heltidsarbete nu.

Just nu längtar jag naturligtvis till Bokmässan!

torsdag 3 september 2026

Dödsverk


Kjersti Anfinnsen besökte förra årets Bokmässa och jag lyssnade på hennes samtal om kärlek på ålderns höst vid flera tillfällen. Hon debuterade 2012 med romanen Det var grønt. Med böckerna om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim har Kjersti Anfinnsen både hyllats av kritiker och nått en bred läsekrets i såväl Norge, som en rad andra länder. 

De sista smekningarna är den inledande delen i trilogin om Birgitte Solheim och den handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Birgitte bor ensam i en lägenhet i Paris, efter att ha haft en framgångsrik karriär som hjärtkirurg. Kontakterna med andra blir allt färre och ansträngningen att lämna lägenheten allt mindre lockande. På ålders höst träffar hon dock äntligen kärleken - Javiér. 

Birgitte är en mycket intressant och komplex karaktär, som inte är alltigenom sympatisk. Hon har livet genom fokuserat på framgång och arbete på bekostnad av djupa relationer och kärlek. Med växande sorg, kombinerad med självdistans och bitsk humor, ser hon tillbaka på sitt liv och funderar över sina livsval. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. 

I Ögonblick för evigheten fortsätter Birgitte att reflektera över sitt liv, både den fysiska och psykiska hälsan vacklar, ensamheten blir alltmer påtaglig och likaså kroppens förfall. 

I sista delen - Dödsverk - har livets och åldrandets sista kapitel inletts – Birgitte är nu blind och helt vårdberoende. Den sista tiden tillbringar Birgitte på ett privat vårdhem utanför Paris, tillvaron präglas av ensamhet, tankar på det förflutna och på det som ska ske, samt omvårdnad av en strid ström vårdare. Det är svårt att uthärda ett liv utan självständighet, Birgitte börjar längta efter slutet, ett värdigt slut. 
"En morgon upptäckte jag att jag var blind. Sista resten av självständighet försvann med synen. Skuggor och konturer har blivit ett slags mörkgrå yta där jag knappt kan skilja ljus från mörker. Resten av min tid är väntan. Kroppen fungerar nästan inte. Jag svävar in och ut ur sömnen. När jag vaknar har jag under några sekunder av nåd glömt misären. Sedan slår jag upp ögonen till den totala meningslösheten. Sköterskorna hävdar att mitt hjärta är imponerande starkt. Jag är seglivad. Dessvärre."
Sammantaget är Dödsverk läsning som påverkar på djupet. Här finns en oundviklig upplevelse av kroppslig förnedring som är plågsam, men även en fantastisk gestaltning av att Birgitte ännu är sig själv - ända in i slutet. 
DÖDSVERK
Författare: Kjersti Anfinnsen
Översättare: Marie Lundquist
Förlag: Flo förlag (2026)