Det finns många versioner av berättelsen om Odysseus hemresa från Troja till den väntande hustrun på Ithaka och alla bidrar de med intressanta perspektiv. I makalösa Strändernas svall av Eyvind Johnson framträder en Odysseus som är mänsklig och plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan längtan efter hustrun och hemmet och oro inför hur han ska bli emottagen. Romanen är en allmängiltig, tidlös berättelse om människans svårigheter att hantera sin fria vilja, benägenheten till onödig grymhet och ånger. Odysseus drömmer om ett liv i fred, en önskan som går stick i stäv med gudarnas planer. Framtiden tycks vara förutbestämd, människans lott är att leva det liv gudarna stakat ut.
I Penelopiaden av Margaret Atwood ligger fokus på Penelope, Odysseus hustru, som troget väntar på hans hemkomst under alla år han är ute på irrfärder. Penelope berättar om den stora ensamheten och om svårigheten att handskas med de oförskämda friarna, som belägrar ön i väntan på att hon ska välja någon av dem som ersättare, då Odysseus hemkomst dröjer. Penelopiaden är en skicklig gestaltning av kvinnans situation både under antiken och i samtiden.
Kirke är den första häxan i litteraturen. Hon omnämns av Homeros i Odysséen, där hon gestaltas som en häxliknande gudinna som förför Odysseus på hans hemväg från kriget i Troja. I Kirke av Madeline Miller träffar läsaren en ung kvinna, vars magiska krafter leder till att hon blir förvisad av fadern till ön Aiaje, där hon lever sitt liv i stor ensamhet. Kirke ägnar tiden åt att lära sig mer om naturen och om sina krafter. Då och då lägger ett skepp till, och så småningom anländer Odysseus och hans besättning. Den psykologiska gestaltningen av Kirke, Odysseus och andra karaktärer i den antika gudavärlden gör romanen mycket läsvärd.
Odyssé av Stephen Fry läses för närvarande, den tycks hittills vara en tämligen rak återberättelse av Homeros epos och handlar således om Odysseus längtan hem till Ithaka och prövningar av nymfer, cykloper och förorättade gudar på vägen. Handlingen är som väntat spännande och Odysseus som karaktär väcker läsarens medkänsla, måtte han ta sig hem! Fotnoterna är nog bäst att läsa i slutet för att undvika en massa avbrott i handlingen.
