Läsning pågår - Det sjön ser

Lyssnar just nu på den historiska debutromanen Det sjön ser av Susanne Hugosson, i en suverän uppläsning av Lennart Jähkel. Romanen är en lågmäld och finstämd berättelse om vänskap och vardagsliv i Västerbotten. Hittills oväntat bra!

Månadssammanfattning januari 2026

Det blev en ganska bra blandning av gammalt och nytt läst under januari och jag lyckades hålla mig till planen att läsa böcker från Sápmi och Norge. Kejsarens ansikte av Elin Boardy levde upp till högt ställda förväntningar. Utifrån språkhantering måste så klart Stina Stoor och Mikael Berglund framhållas. Av månsken växer ingenting (skriven redan 1947!) av Torborg Nedreaas var oväntat bra. Ann-Helén Laestadius Sápmi-trilogi borde vara obligatorisk läsning. Olive Kitteridge av Elizabeth Strout är den bok av författaren jag tycker minst om, så många karaktärer och sidospår att jag tyvärr, åtminstone delvis, tappar engagemanget. 

Kejsarens ansikte - Elin Boardy

Av månsken växer ingenting - Torborg Nedreaas

Skam - Ann-Helén Laestadius

Bli som folk - Stina Stoor

Ett föremåls berättelse om obesvar - Mikael Berglund

Straff - Ann-Helén Laestadius 

Olive Kitteridge - Elizabeth Strout

Lästa titlar sammantaget: 7

Ljudböcker: 3

Hyllvärmare: 2

Romaner: 6

Noveller/novellsamlingar: 1

Böcker skrivna av kvinnor: 6

Böcker skrivna av män: 1

Nya författare: 2

Klassiker: 1

Länder: 3 (Sverige, Norge, USA)

Tema: Sápmi och Norge

Månadens bästa: Av månsken växer ingenting är en oerhört drabbande berättelse om passion som drivs till sin spets, om en relation som är så ojämlik att den kanske kan jämställas med ett övergrepp? Den kommer sannolikt att även hamna högt upp på en årsbästalista!

Tisdagstrion - Humor

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om humor, här kommer tre med olika sätt att skildra roligheter. Jag är inte så lätt att roa, föredrar intelligent sarkasm.

Folk som sår i snö av Tina Harnesk är en bok med extra allt, d v s den är inte alls den lågmälda typen av bok jag brukar uppskatta. Men jag måste tillstå att jag fullkomligt älskar den här burleska, helgalna skrönan med alla dess absurda förvecklingar och oförglömliga karaktärer. Det är sällan jag uppskattar humor i böcker, men vid flera tillfällen skrattar jag så tårarna sprutar när Máriddja frågar Siri om råd och när Kaj får lära sig saker av grannpojken. Romanen innehåller dock mycket mer än humor, här finns också en smärtsam skildring av människans behov av tillhörighet, djupt rotade längtan efter barn och nödvändigheten att få åldras på ett värdigt sätt.

Liken vi begravde av Lina Wolff tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2025. Med ett enormt driv i handlingen har Wolff skapat en berättelse fylld av drastisk humor och halsbrytande action med en resonans av djupaste förtvivlan. Liken vi begravde kan både beskrivas som absurd och komisk, och lyhörd och hoppfull. Fantastisk!

Mina vänner av Fredrik Backman är en i grunden fin historia om vänskap och medmänsklighet, men jag tycker att berättelsen och huvudpersonerna försvinner lite i alla ord. Romanen innehåller mängder av formuleringar, vars syfte tycks vara att förmedla djup visdom, samt misär beskriven på ett humoristiskt sätt. Jag blir dock bara oerhört irriterad när det dyker upp en taxichaufför med en namngiven krukväxt i baksätet och får svårt att ta berättelsen på allvar. 

Läsning pågår - Mitt skydd och min storm

Läser just nu Arundhati Roys självbiografi som i hög grad handlar om den komplicerade relationen till modern. Engagerande och lärorik läsning.

En smakebit ur Samlade dikter av Edith Södergran

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Idag på Internationella kvinnodagen passar det väl riktigt bra att dela en smakbit ur Edith Södergrans Samlade dikter.

I flera av Södergrans dikter experimenterar hon med olika sätt att utforska kvinnligheten på ett nytt och normbrytande sätt. Tydligast märks kanske detta i dikten "Vierge moderne" ur Dikter där paradoxerna avlöser varandra och gestaltar ett komplext, självständigt jag på sina egna villkor.

Vierge moderne

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum. 

Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut, 

jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol... 

Jag är ett nät för alla glupska fiskar, 

jag är en skål för alla kvinnors ära, 

jag är ett steg mot slumpen och fördärvet, 

jag är ett språng i friheten och självet... 

Jag är blodets viskning i mannens öra, 

jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran, 

jag är en ingångsskylt till nya paradis. 

Jag är en flamma, sökande och käck, 

jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna, 

jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...