Kallet

I min bokhylla finns flera mycket uppskattade böcker av Anneli Jordahl, kanske favoriten är debutromanen från 2009 om Ellen Key, Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet), som i år är aktuell igen utifrån att det är 100 år sedan Ellen Key avled. Historisk är även romanen Augustenbad en sommar, som handlar om gäster på en kurort. En annan favorit är Låt inte den här staden plåga livet ur dig Mona, en fängslande skildring av fattiga kvinnors livsvillkor i början av 60-talet. Augustprisnominerade Björnjägarens döttrar, från 2023, är en överväldigande mustig och ohämmad roman om de sju vilda systrarna Leskinen, som växer upp med en kuvad mor och en dominant far. Efter föräldrarnas död flyttar de till vildmarken och lever ett hårt och våldsamt liv. 

Den nya romanen Kallet bygger på författarens familjehistoria och utspelar sig nära den norska gränsen under andra världskriget. Människorna som bor i trakten kring fjällpensionatet vid jämtska Stora Blåsjön hade aldrig reflekterat över gränsen innan den tyska ockupationen av grannlandet, nu tvingas de begränsa sin rörlighet och oroa sig för brist på varor och en eventuell attack på det egna landet. Ödemarkssamariten och flerbarnsmamman Karolina, som tidigare hjälpt människor med mindre blessyrer och förlossningar, samarbetar nu med doktor Hummel i strävan att ta hand om, gömma och vidaretransportera flyktingar. Ofta är människorna som lyckats fly både illa skadade och utsvultna. Hummel riskerar livet för att smuggla motståndsrörelsens skrifter över gränsen samtidigt som han ser tillbaka på vänskapen med upptäcktsresanden, tillika Hitlerfantasten, Sven Hedin. Den tredje huvudpersonen, norrmannen och kollaboratören Henry Rinnan, väljer att arbeta för Gestapo och fängslar, torterar och dödar sina landsmän. 

Handlingen i romanen ligger mig varmt om hjärtat eftersom även min pappa, tillsammans med bland annat författarinnan Sigge Stark, smugglade flyktingar över gränsen under kriget. Kanske är det dock detta som får läsningen av Kallet att kännas lite "blek", jag blir inte så engagerad i handlingen eller huvudpersonerna som jag förväntat mig. Dessutom är personerna lite väl endimensionella och onyanserat gestaltade, framför allt Rinnan. Romanens styrka är alla de små detaljerna, skildringen av vardagslivet i gränstrakten och gestaltningen av en tidsperiod när man alltid var tvungen att vara på sin vakt. 

KALLET
Författare: Anneli Jordahl
Förlag: Norstedts (2026)

Läsning pågår - Kim Jiyoung, född 1982

Äntligen dags att börja läsa Kim Jiyoung, född 1982 av sydkoreanska Cho Nam-Joo. Första reaktionen är att språket är rätt stolpigt, med en del oväntade liknelser. Andra reaktionen är att temat med galen kvinna påminner om det i Vegetarianen av Han Kang. Sammantaget en lovande inledning, motståndet i språket vänjer jag mig vid. 

Bloggproblem

PROBLEM!

Som ni kanske kan se har bloggens inledande sida slutat fungera, alla sidebars har hamnat nedanför och länkarna har slutat funka. Det går att gå in i översta inlägget och kommentera, gör gärna det om ni har en aning om vad som hänt bloggen. Jag försöker få supporthjälp, och hoppas innerligt att det kommer att funka. 

En smakbit ur Far inte till havet

Hög tid att åter ansluta till utmaningen En smakebit på söndag, numera arrangerad av Mias bokhörna.

Det har varit en lugn dag med mycket OS-tittande. För övrigt är här väldigt kallt och sällan soligt. Jag längtar enormt mycket efter vårvärme. 

Senaste tiden har jag läst en hel del litteratur från Sápmi, här kommer några fina små citat ur Far inte till havet av Elin Anna Labba.

"Som två svarta korpar stod Moster Ánnes glänsande stövlar på tuvan och vakade över arbetet."

"Iŋgá var uppvuxen med ett flerbottnat liv. Det var vatten och under vattnet fanns ett land av tysta berättelser. Platser och människor."

"Första gången man förlorar sitt hem är det handlöst. Därefter blir man för varje gång mindre förankrad. Hemlös i delar av sig först, till slut i hela." 

Skam

Ann-Helén Laestadius, författare och journalist, är uppvuxen i Kiruna och har samiska och tornedalska rötter. Hon debuterade 2007 med ungdomsboken Sms från Soppero och tilldelades Augustpriset i kategorin bästa barn- och ungdomsbok 2016 för Tio över ett. Stöld var författarens första vuxenroman och första delen i Sápmitrilogin. Boken gavs ut 2021, älskades av mängder av läsare och utsågs till Årets Bok. 2023 kom andra delen, Straff, och 2025 den avslutande delen, Skam. Ann-Helén Laestadius skriver böcker om angelägna ämnen och skildrar både historisk och samtida rasism och utsatthet hos den samiska minoritetsbefolkningen. 

Skam handlar om en ung kvinna, Marina, som återvänder hem till Kiruna efter att ha bott söderut ett år. Varvat med händelser i nutiden får läsaren ta del Marinas uppväxt, relationen till kusinen Eva, förälskelsen i Daniel och vänskapen med den ”vilda tjejen” Ingela. Uppväxten präglas av farbroderns stränga laestadianska kristendom med fokus på skam och skuld samt den tystnad som präglar människor som förlorat sitt språk. 

Det tidigare romanerna Stöld och Straff skildrar spännande och otäcka yttre händelser fyllda av våld och övergrepp. Skam fokuserar i stället konsekvent på tankar och känslor, i synnerhet på upplevelser av självförakt, kluvenhet inför det samiska ursprunget och en söndertrasad identitet. Trots avsaknaden av yttre dramatiska händelser är Skam lika fängslande och angelägen läsning som föregångarna. 

SKAM
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling (2025)
Uppläsare: Katharina Cohen