Litteraturens ABC - E

Dags för bokstaven E i Litteraturens ABC hos Enligt O. Det är både lätt och svårt idag med många valmöjligheter när utmaningen är att berätta om en författare på E, en boktitel på E och en läsvärd bok med anknytning till Europa.

Momo - eller kampen om tiden av Michael Ende handlar om en liten flicka som bor ensam intill en amfiteaters ruin i en okänd stad. Momo är dock inte ensam för hon kan den sällsynta konsten att lyssna. Folket som bor i staden upptäcker att livet blir lite lättare efter att de varit och pratat med henne. När Momo lyssnar på vad de har att säga, börjar de tänka själva. De får idéer och kommer själva på svaren på sina frågor medan de pratar. Det här är en bok som kan läsas som en spännande historia, men det är samtidigt en djupt filosofisk bok. Med funderingar som "Vad är viktigast för dig?" och "Varför lever vi egentligen?" är detta en läsupplevelse långt utöver det vanliga.

Ensam i Berlin av Hans Fallada utspelar sig under andra världskriget  i Berlin. Läsaren får möta många olika människor, som alla bor på Jablonskistrasse 55. Här finns bland annat de nazitrogna Persickes, judinnan fru Rosenthal, vars man Gestapo fängslat, fifflaren och tjuven Barkhausen och huvudpersonerna: verkmästarparet Otto och Anna Quangel. Boken inleds med att paret får ett brev som meddelar dem att sonen Otto stupat. De har egentligen aldrig varit führern trogna och Otto Quangel blir, efter sonens död, besatt av att på något sätt ta till kamp mot regimen. Så småningom börjar han skriva små textade kort som uppmanar till motstånd, och placerar ut dessa runt om i Berlin. Han föreställer att människor som hittar korten blir inspirerade och följer hans exempel. Tyvärr lämnas dock så gott som alla kort till Gestapo, där kommissarie Escherich får i uppdrag att finna kortskrivaren. Angelägen läsning om civilkurage och - som det står på boken - ett litterärt mästerverk.

 

Tiden är inte än av Elin Boardy utspelar sig i Europa i mitten av 1300-talet. Digerdöden har utplånat stora delar av befolkningen, i många familjer finns ingen eller bara någon enstaka kvar. En ung kvinna lämnar sitt hem i en sillabåt och ger sig ut Europa för att vandra från stad till stad. Under resan byter huvudpersonen kön, det är lättare att färdas som en ung man, även om inte detta heller är ofarligt. Resan leder bland annat till Danzig, Oswiecim (Auschwitz), Krakow, Prag, Dresden och Köln där huvudpersonen möter de som överlevt. Bland överlevarna finns både de som är hjälpsamma och vänliga, och de man måste akta sig för. Berättelsen vecklar ut sig under läsningen, inte förrän mot slutet kan man se sammanhangen. Historien berättas av en allvetande berättare, som även knyter an till kommande framtida händelser och visar hur allt går igen. Detta gör att en roman som handlar om medeltidens farsoter och jakt på syndabockar känns obehagligt aktuell.

Arbetarlitteratur på Kulturkollo

Idag skriver jag om ”kvinnliga” arbetarförfattare då och nu på Kulturkollo. Börjar från början med den relativt okända Maria Sandel, som oerhört tidigt skrev om kontroversiella ämnen. En annan tidig ikon är Moa Martinson, som jag önskar att alla ska upptäcka. På 70-talet kom dokumentärromaner, som t ex Sara Lidmans Gruva. Fantastiska historiska skildringar skrevs kring millennieskiftet av bl a Elsie Johansson och strax därefter dök flera hyllade folkhemsromaner upp. I vår samtid skrivs nya varianter av den klassiska arbetarromanen av bl a Elise Karlsson och Jenny Wrangborg. Hoppas det låter intressant - välkomna till Kulturkollo!

Banned Books Week Sverige - L M Montgomery

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Anne på Grönkulla av L. M. Montgomery har älskats av generationer av läsare och fortsätter än idag att locka nya. Böckerna om Anne har även filmatiserats i flera omgångar och är för många filmer att bära med sig genom livet. Berättelsen handlar om den unga, egensinniga, påhittiga och mycket pratsamma flickan Anne, som fosterhemsplaceras hos äldre syskonparet Matthew och Marilla Cuthbert på gården Grönkulla. Annes egenskaper leder till många roliga, spännande händelser tillsammans med själsfränden Diana och första förälskelsen Gilbert. 

Boken skrevs och gavs ut 1908 och redan 1909 utkom en svensk översättning av Karin Jensen (en ny uppdaterad översättning utkom 2022 av Eva Ström). Boken översattes till polska och blev även en stor framgång i Polen. I samband med att landet ockuperades av nazisterna och därefter Sovjetunionen förbjöds boken på grund av dess individualistiska huvudkaraktär. 

Banned Books Week Sverige - Jung Chang

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Vilda svanar utgavs 1991 i Storbritannien. Författaren var en före detta rödgardist och dotter till två föräldrar som arbetade för Kinas kommunistiska parti. I Vilda svanar beskriver hon sin mormors, mors och sitt eget liv. Boken skildrar bland annat händelserna under kulturrevolutionen i Kina och de brott som begicks mot befolkningen och oliktänkande. Vilda svanar förbjöds i Kina till följd av författarens skildring av hur det var att växa upp i Mao Zedongs Kina. Boken räknas som en modern klassiker om Kina och är en unik blandning av memoarer och historisk ögonvittnesskildring. Den har blivit en bästsäljare i över 30 länder med fler än 10 miljoner tryckta exemplar. Flera av Jung Changs böcker är förbjudna i Kina och författaren har uttryckt sorgsenhet och frustration över att hennes böcker inte blir lästa i hemlandet.

Banned Books Week Sverige - Toni Morrison

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Toni Morrisons författarskap räknas till ett av de största i (den amerikanska) litteraturhistorien. Hon tilldelades Nobels litteraturpris 1993 med motiveringen:

”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.

Romanen Älskade/Beloved har varit kontroversiell i USA sedan utgivningen 1987, utifrån att den innehåller skildringar av sex, droger, våld och barnamord. Morrison beskrev anledningen till att böcker om slaveriet censureras så här: 

”De människor vars tankar och känslor gjorde det kriminellt för svarta människor att läsa är förfäder till de människor som nu gör det kriminellt för sina egna barn att läsa.”.

Älskade/Beloved  är en roman fylld av magiska föreställningar och den berättas i minnesfragment från olika tidsperioder. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form. Den här romanen har jag fått läsa flera ggr innan jag verkligen kunde ta den till mig. Det var den värd!

Glas, Gregorius och Helga

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg är en roman jag återvänt till flera gånger och varje gång upplevt något nytt. Senaste omläsningen var i våras, inför att jag skulle läsa Helga av Bengt Ohlsson.

Doktor Glas brukar ofta beskrivas som en roman om ett moraliskt spörsmål; är det rätt att döda en människa för att rädda en annan? För mig är inte detta det centrala i romanen, jag uppslukas helt av funderingar kring Tyko Glas själsliv. Att läsa Doktor Glas väcker starka känslor av olika slag. Jag blir oerhört provocerad av den gode doktorns narcissism och självgodhet samtidigt som jag blir både rörd och berörd av hans emotionella tillkortakommanden och hans omedvetenhet om sina egna begränsningar.

Tyko Glas är en man med rigid inställning till mångt och mycket, han har svårt att fungera flexibelt i sociala sammanhang och han hyser stark aversion inför både nakenhet och sexualitet. Måhända är hans yrkesval mindre lyckat. I sin ungdom var han en gång förälskad, och nu är han återigen förälskad i den vackra, hjälpsökande Helga. Han tycks dock vara mer förälskad i sin egen föreställning om kvinnan, än i en verklig kvinna av kött och blod. Helga är fast i ett kärlekslöst äktenskap med den mycket äldre, och i sängen påträngande, pastor Gregorius. Hon söker doktorns hjälp att freda sig gentemot makens motbjudande krav och anförtror honom även att hon är förälskad i en annan man, den unge, stilige Klas Recke. Doktorn börjar planera hur han ska kunna hjälpa Helga ...

Vad är det då som driver Tyko Glas att fatta ett så drastiskt beslut som att faktiskt mörda pastor Gregorius? Drivs han av ett altruistisk motiv, är syftet att hjälpa Helga, trots att han inte ser någon möjlighet att själv vinna henne? Eller har han ändå en fantasi om att hon skall bli hans, då maken är röjd ur vägen? Eller kan vetenskapsmannen Glas inte motstå detta tillfälle att utröna hur ett mord går till? Eller är lockelsen att bevisa sin egen överlägsna intelligens och förmåga att undkomma upptäckt och straff oemotståndlig? Eller är handlingen ett drastiskt försök att "grabba tag" i livet, att förändra sin livssituation. Är mordet ett sätt att utmana den tes med vilken Tyko Glas beskriver sitt liv?

"Mig gick livet förbi."

 

När jag läser Gregorius av Bengt Ohlsson kommer även pastorn mig inpå livet. Han väcker mycket ömhet hos mig genom sin längtan efter att bli en älskande människa. Där Glas är en människa med en mycket begränsad förmåga att uppleva känslor, är Gregorius motsatsen. Han hyser, som sagt, en stark önskan om att älska och bli älskad, samtidigt som han fruktar kärleken. Han upplever sina känslor till fullo, han pendlar mellan nattsvart förtvivlan och ett envist hopp om förändring. Framför allt längtar Gregorius efter att bli far, han fantiserar om ett barn att älska och ta hand om. Han hoppas att han någon gång ska bli sedd och accepterad, som han är. Gregorius har också förmåga att se och förstå andra människor, om Glas uttrycker han sig på detta träffande sätt:

"Men jag har sällan mött en så ointaglig människa."

Framför allt är Gregorius en mycket ensam människa, en ensam människa som längtar efter gemenskap, och samtidigt fruktar den. Då han reser till kurorten för att dricka stärkande vatten hoppas han att han lämnat ensamheten bakom sig. Men inte heller detta lyckas pastorn med, och själv beskriver han situationen så här:

"Jag tog tåget. Ensamheten åkte häst och vagn. Det är enda skillnaden. Nu sitter han åter vid mitt bord, och allt är som vanligt."

Bengt Ohlsson beskriver Gregorius på ett mycket kärleksfullt och trovärdigt sätt. Jag uppfattar pastorn som rädd, osäker och upptagen av hur han framstår i andras ögon. Då boken är utläst dröjer sig personerna kvar hos mig, jag undrar hur framtiden skulle tett sig  om inte doktor Glas skridit till verket.

Romanen om Helga utspelar sig ett 20-tal år efter pastorns död, det är nu 30-tal och Helga lever ett tryggt liv som maka till tjänstemannen Ivar. Äktenskapet är inte särskilt lyckligt, maken bedrar Helga, men hon värderar sin välbärgade livsstil så högt att hon kan ha överseende med detta. Helga bär på en livslögn; alla, inklusive maken och flickan själv, tror att äldsta dottern Signes far var pastor Gregorius. Fadern var dock Klas Recke, mannen som Helga bedrog pastorn med. Recke övergav Helga för att gifta sig rikt och lovade att aldrig söka kontakt med sin dotter. Han återvänder nu, alkoholiserad och dödssjuk och vill träffa flickan. Dessutom kommer han med katastrofala nyheter; den sedan länge döde doktor Glas förde dagbok om händelserna kring mordet på Gregorius, och denna dagbok har återfunnits. Innehållet kan visa sig vara mycket komprometterande för Helga. Till skillnad från den ömsinta gestaltningen av Gregorius framstår Helga i Bengt Ohlssons version som ganska självisk och osympatisk. Helga sitter fast i sin egen lögn samtidigt som hon uppdagar att alla närstående sviker och far med osanning.

"Men för de flesta är lögnen som ett par nya skor. De kan klämma åt och göra ont i början, men snart har de format sig efter foten och känns riktigt bekväma."

Jag vet inte om jag ska anklaga författaren eller Helga för att vara långrandig, men boken innehåller lite väl många utvikningar och en del "tankepladder". Vad har människan egentligen emot värmländska? Som läsare upplever jag tyvärr dessutom att jag inte alltid "köper" hennes handlingar. Jag kan på olika sätt intressera mig för och åtminstone delvis förstå både Glas och Gregorius, men Helga blir inte en "levande" person för mig på samma sätt.

På läslistan - Middlemarch av George Eliot

Naturligtvis har jag en lång lista över romaner och andra texter jag vill läsa. En del böcker hamnar på listan och läses ganska snabbt, medan andra blir kvar där i åratal (läs decennier!). Vissa av dem finns redan i bokhyllan här hemma, men har svårt att lyckas dra till sig intresset vid val av ny bok att läsa. Av outgrundlig anledning tycks alltid böckerna som finns i bokhandeln ha lättare att dra till sig uppmärksamhet och lust att läsa. 

En av romanerna på min läslista är den klassiska Middlemarch från 1871/72 av George Eliot (pseudonym för Mary Ann Evans). I listor över de bästa romanerna någonsin hamnar Middlemarch ofta högt och Virginia Woolf menade att Middlemarch, med sin komplexa skildring av relationer och samhälle, var något utöver det vanliga för sin tid. Hon lär ha beskrivit den som "en av få engelska romaner skriven för vuxna människor".

Handlingen utspelar sig i den fiktiva staden Middlemarch i Midlands runt 1830, i en tid då förändringens vindar blåser. Huvudpersonen är den unga, föräldralösa, men välbärgade, och ovanligt välutbildade Dorothea Brooke, som ska välja make. Hon gifter sig till slut med en lärd, och tyvärr tämligen uppblåst, äldre präst och äktenskapet blir inte vad Dorothea drömt om. En annan viktig karaktär i romanen är den unge, nyinflyttade doktor Lydgate, som brinner för vetenskap och att utveckla nya metoder inom läkekonsten. Han är tyvärr också fångad i ett olyckligt äktenskap.

Middlemarch beskrivs som en ironisk och underhållande feministisk bildningsroman. Självklart vill jag läsa den! Men varför har jag då inte redan läst den, den är ju inte precis ny? Jo, den är en tegelsten på närmare 1000 sidor, vilket kräver en rejäl ansats och insats ... pust. Som tur är finns nyöversättningen av Hans-Jacob Nilsson som e-bok.

Nya romaner

Älskar att få post tidigt! Har för första gången på länge köpt några nya romaner. Planerar att läsa allt av Elizabeth Strout och köpte därför både Åh William! och Lucy vid havet, som båda handlar om Lucy Barton. Blev dessutom överlycklig när jag upptäckte att ytterligare en roman, Berätta allt, ges ut på Brombergs förlag i höst. 

Om Mrs Dalloway av Virginia Woolf behövs väl inte sägas så mkt. Det är en av mina favoritromaner, som jag tidigare recenserat. Självklart vill jag läsa den nya översättningen av Eva Åsefeldt, med förord av fantastiska Anna-Karin Palm. Kul med ny utgåva till 100-åringen!

Fyra kvinnliga pionjärer

Charlotte Perkins Gilman 1860 - 1935 var en amerikansk feminist, sociolog och författare. Hon ansåg att ojämlikheten mellan könen orsakades av samhällsstrukturer, inte av biologiska olikheter, därmed skapades grunden för ett modernt genusperspektiv. Utifrån detta synsätt förespråkade hon förändringar i samhället i syfte att förbättra kvinnans ställning, t ex mer jämlika äktenskap och en ny marknadsbaserad syn på oavlönat arbete i hemmet. Utifrån den ekonomiska vinklingen betraktas hon idag av många som den feministiska nationalekonomins moder. Hennes mest berömda verk är Woman and Economics från 1898. Tyvärr var hennes åsikter i rasfrågor inte alls lika progressiva. Charlotte Perkins Gilmans mest kända skönlitterära verk är novellen Den gula tapeten från 1892. Den skrevs i samband med att författaren drabbades av en förlossningspsykos, men ska för den sakens skull inte begränsas till tolkningar på individnivå. Charlotte Perkins Gilman skrev om det patriarkat som låser in kvinnor, alla kvinnor. Hon var och är en förebild för många efterkommande feminister. 

Mathilda Malling (född Kruse) 1864 - 1942 fick en relativt fri uppfostran och började tidigt intressera sig för litteratur. Hon kom i kontakt med Georg Brandes och lord Byrons författarskap och började 1884, som en av de första kvinnorna, studera vid Lunds universitet. 1885 gavs Berta Funcke ut under pseudonymen Stella Kleve. Romanen kan beskrivas som en svensk dekadensroman om en ung, loj, modern kvinna, och dess underliggande erotiska anda gjorde skandal. Nästa roman, Alice Brandt - en qvinnoprofil från 1888 fick också ett kyligt mottagande och boken blev signaturen Stella Kleves sista roman. Efter många års tystnad återupptog Mathilda Malling sitt författarskap, dock hade hon då bytt både genre och namn. Det som tidigare uppfattats som utmanande var försvunnet och Mathilda Malling kom att kallas ”den svenska missromanens grande old dame”. Det hon nu skrev var föga originella, men välskrivna, historiska romaner som fann en stor läsekrets i början av 1900-talet. Eftervärlden har dock uppvärderat Stella Kleve och hennes bidrag till svensk sennaturalism.

Gertrude Stein 1874 - 1946 var en amerikansk modernistisk romanförfattare, poet och dramatiker samt en en djärv konstsamlare och välkänd kulturpersonlighet. Hennes författarskap var nyskapande och experimentellt, och hon strävade efter exakthet i beskrivningen av inre och yttre verkligheter. Gertrude Stein sammanlevde i Paris med en kvinna, Alice B. Toklas, och var därmed en av de första som var öppet lesbisk i modern tid. De tidiga verken nådde endast en begränsad publik, men med memoarboken Alice B. Toklas självbiografi från 1933 nådde hon en bredare läsekrets. I denna berättar Gertrude Stein om sitt och sambons kosmopolitiska liv genom utifrån livskamratens perspektiv. Gertrude Stein är dock kanske mest känd som värdinnan för den Parissalong som var samlingspunkten för talangfulla avantgardistiska konstnärer och författare. Hon blev mentor och ledare för "den förlorade generationen" och umgicks i samma kretsar som bland andra Pablo Picasso, Henri Matisse, F Scott Fitzgerald och Ernest Hemingway. 

Edith Södergran 1892 - 1923 föddes i Sankt Petersburg och inledde sitt författarskap i unga år.  Dikterna i det som har kommit att kallas Vaxdukshäftet skrevs mellan 1907 och 1909. I början skrev hon mestadels på skolspråket tyska, övervägande i bunden form och inspirerad av Heinrich Heine. Några av dikterna hade motiv som återkom under senare dikter, t ex vissa sagomotiv och dikter om att vara diktare. När Edith Södergran var femton år gammal avled hennes far i tuberkulos och strax därefter drabbades hon själv av denna sjukdom. Detta medförde att hon tillbringade lång tid på sanatorier i Finland och Schweiz. Debutsamlingen Dikter från 1916 innehöll några av författarens mest kända dikter, t ex den radikala dikten "Vierge Moderne". Septemberlyran från 1918 var mer expressionistisk i stilen och författarens inledning avslutas med de berömda orden: ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.” Flera diktsamlingar och en samling av aforismer följde under de närmaste åren. De sista dikterna utgavs postumt 1925  i samlingen Landet som icke är. Sammanfattningsvis kan Edith Södergran beskrivas som en modernistisk lyriker som ägnade sig åt att översätta själen till språk. 

Älskar, älskar inte - Victoria Benedictsson

En realist av Victoria Benedictsson är en av novellixerna i asken Älskar, älskar inte. De andra klassiska författarna är Elin Wägner, Anne Charlotte Leffler och Alfhild Agrell. Kärleken står i centrum i alla novellerna, men inte den ljuva, romantiska, utan den konfliktfyllda, smärtsamma. 

Victoria Benedictsson 1850 - 1888 har studerats flitigt på senare år, ofta med fokus på hennes tragiska privatliv. Likt flera av sina medsystrar tvingades hon in i ett äktenskap hon inte önskade. Hon tog sin tillflykt till skrivandet för att få utlopp för tankar om livet, äktenskapet och samhälleliga orättvisor. Numera anses hon vara en av de främsta av 1880-talets realistiska författare. Med romanen Pengar (1885) gjordes den litterära debuten. I denna berättelse övertalas en ung och omogen flicka att gifta sig alltför tidigt med en förmögen godsägare. Så småningom bryter den unga hustrun upp från ett kvävande konvenansäktenskap, till förmån för självförverkligande. I utvecklingsromanen Fru Marianne (1887) förändras den bortskämda flickan, som helst vill läsa romaner, till en präktig husmor på landet. Här beskrivs i stället en utopisk bild av äktenskapet som harmoniskt och jämlikt. Denna bok blev Benedictssons egentliga genombrott, själv är jag mycket mer förtjust i debutromanen. 

I En realist tillbringar den unga föräldralösa Hildur sommaren hos familjen Sanderson. Hildur har ärvt en betydande summa efter föräldrarna, hon är därmed relativt självständig, och hon har ett brinnande intresse för litteratur, sann realistisk litteratur. Den yngste sonen i familjen Sanderson studerar till läkare, men ägnar större tid åt författardrömmar och skrivande. Hildur läser hans anonymt publicerade texter och ser fram emot att träffa den unge kandidaten. När han så kommer hem stämmer inte riktigt hans fåfänga och utstuderade yttre överens med hennes förväntningar. De kommer varandra dock nära under sommaren i diskussioner om kärlekens natur. Men frågan är om kandidaten verkligen har en så jämlik syn på kärlek och kvinnans villkor som det verkar?

"Ni talar om kvinnans likställighet med mannen och menar därmed, att hon får vara lika dålig som han. Sköna rättigheter!" 

Novellen En realist är något svårtillgänglig, på grund av att vissa saker inte uttrycks rakt på sak, utan endast antyds. Både utifrån tema och stil är novellen framför allt ett intressant dokument från författarens samtid. Att kvinnans frigörelse ofta sker på mannens villkor är dock lika angeläget att uppmärksamma än idag.

EN REALIST

Författare: Victoria Benedictsson

Förlag: Novellix (2023)

Älskar, älskar inte - Anne Charlotte Leffler

Barnet av Anne Charlotte Leffler är en av novellixerna i asken Älskar, älskar inte. De andra klassiska författarna är Elin Wägner, Alfhild Agrell och Victoria Benedictsson. Kärleken står i centrum i alla novellerna, men inte den ljuva, romantiska, utan den konfliktfyllda, smärtsamma. 

Anne Charlotte Leffler 1849 - 1892 är idag mest känd för sin feministiska dramatik, men i samtiden var hon även en populär novellförfattare. Hon debuterade 1869 med novellsamlingen Händelsevis, nådde det första erkännandet med pjäsen Skådespelerskan (1873) och fick sitt stora genombrott med novellsamlingen Ur lifvet I (1882). I början av 1880-talet var hon den mest spelade dramatikern i Sverige tillsammans med Agrell. I samband med att intresset för kvinnofrågor dalade i slutet av 1880-talet minskade Agrells och Lefflers popularitet. Liksom Agrell, utelämnades även Leffler periodvis i  litteraturhistoriska översikter. Från 1980-talet och framåt har forskarna ånyo riktat sitt intresse mot Lefflers författarskap. 

Barnet handlar om ett gift, barnlöst par där maken spelar rollen av den ansvarstagande vuxne fadersfiguren och hustrun behandlas som ett, ibland lite olydigt, barn som måste skyddas från all världens ondska. Maken är läkare och möter i sitt arbete många människors svårigheter, för att han ska kunna behålla bilden av en god värld krävs att hustrun förblir okunnig och oskyldig. Makens yrke får mig att associera till Charlotte Perkins Gilmans berömda novell Den gula tapeten, i vilken en make med läkaryrket behandlar, d v s låser in, sin sjuka hustru. Samma dominanta tema förekommer även i Barnet, maken bestämmer det mesta i hemmet, han beslutar om hustruns kläder och han styr definitivt över vad hon tillåts läsa. 

"Hon ville veta, hur hustrur och mödrar i hennes egen omgivning levde och tänkte och kände, hon ville läsa sig till klarhet med sig själv och sin drömmar. Doktorns obenägenhet att tillfredsställa hennes önskan i detta fall ökade hennes lust att lära känna, vad alla hennes bekanta talade om. Och en afton, då hennes man var borta på sjukbesök, satt hon uppkrupen i ett soffhörn och läste vid lampan Madame Bovary."

Läsning av Barnet är i oerhört upprörande, engagerande och mycket angeläget. Sannolikt behöver jag läsa novellen en gång till eftersom jag säkerligen missade en del nyanser i min frustration över hustruns livssituation. Trots att hustruns förutsättningar kan upplevas som förlegade, lever vi just nu i en värld där både jämställdhet och demokratiska processer luckras upp och vi behöver reagera och agera. 

BARNET

Författare: Anne Charlotte Leffler

Förlag: Novellix (2023)

Älskar, älskar inte - Alfhild Agrell

Alfhild Agrell, 1849 - 1923 är en av våra bortglömda stora författare. Hon verkade under en period i slutet av 1800-talet, då kvinnorna hade en stark position. Detta återspeglades dock inte alls i senare litteraturhistoriska verk, där flera av de tongivande 1800-talskvinnorna förbisågs. Från 1970-tal och framåt har dock Agrell m fl uppmärksammats i nyare feministiska läsningar. I sin samtid spelades Agrells dramatik mer än Strindbergs, det kan kanske ge ett perspektiv på hur uppskattad hon faktiskt var. Genombrottet kom 1882 med Räddad, en pjäs som handlar om en kvinna som bryter upp från sitt äktenskap sedan maken ruinerat familjen. När jag pluggade litteraturvetenskap gjorde jag en jämförelse mellan Ibsens Ett dockhem och Agrells Räddad. Likheterna mellan verken är stora, och medvetna. Agrell skrev i polemik mot Ibsens idealistiska, individualistiska upplösning. Hennes drama är nattsvart och betonar mer samhällsstrukturer än individuell frihet.

Skymning och Födelsedagskakan av Alfhild Agrell är en av novellixerna i asken Älskar, älskar inte. De andra klassiska författarna är Elin Wägner, Anne Charlotte Leffler och Victoria Benedictsson. Kärleken står i centrum i alla novellerna, men inte den ljuva, romantiska, utan den konfliktfyllda, smärtsamma. 

Den korta novellen Skymning inleds av en miljöbeskrivning som omedelbart lockar med sig läsaren in i mörker och dysterhet. En ensam kvinna plågas i kamp med sig själv om den egna nyttigheten, behovet av närhet och sanning, längtan efter frihet och plikten att vara sitt löfte till maken troget. Hon gifte sig som ung med en äldre make, vars liv framför allt bestod av karriär och umgänge med vännerna. Detta förändrades inte efter giftermålet. Den unga kvinnan lider av och i sin ensamhet, och när kärleken förtvinar finns bara ett stort behov av att göra sig fri kvar. På några få sidor blir läsaren indragen i en känslostorm som lämnar både huvudpersonen och läsaren utmattad.

I Födelsedagskakan växer den unga flickan Anni upp i misär hos sin mormor, en gammal kvinna som tar ut all besvikelse över dottern på dotterdottern. Annis enda tröst är barndomsvännen Olof, som lovar att gifta sig med henne när de växer upp. Han går till sjöss för att arbeta sig upp och kunna ta sig en hustru. Nu äntligen ska han komma hem och Anni smyger sig ut i kvällen för att ta emot honom med en födelsedagskaka. Hemkomsten blir dock tyvärr inte som Anni tänkt sig.

Båda novellerna är mycket engagerande, oerhört känslosamma och fina exempel på författarens skildringar av individens behov och samhällets normer.

SKYMNING/FÖDELSEDAGSKAKAN

Författare: Alfhild Agrell

Förlag: Novellix (2023)

Älskar, älskar inte - Elin Wägner

Löftet och Aldrig så lite man inte är gift av Elin Wägner är en av novellixerna i asken Älskar, älskar inte. De andra klassiska författarna är Alfhild Agrell, Anne Charlotte Leffler och Victoria Benedictsson. Kärleken står i centrum i alla novellerna, men inte den ljuva, romantiska, utan den konfliktfyllda, smärtsamma. 

Elin Wägner 1882 - 1949 började tidigt skriva, hon medverkade i skoltidningen och vann som 17-åring pris för en novell. 1907 började hon skriva artiklar och följetonger i dags- och veckopress, bl a en serie om livet bland lågavlönade kvinnliga kontorister i Stockholm. Denna publicerades senare i romanform under namnet Norrtullsligan. Wägner skrev även artiklar och texter rörande aktuella sociala frågor, framför allt frågor om kvinnors situation, och hon engagerade sig i rörelsen för kvinnlig rösträtt. 1910 publicerades romanen Pennskaftet. I december 1919 var Wägner med och grundade Rädda Barnen. Några år senare flyttade hon till herrgården Fogelstad, där en grupp kvinnor tillsammans ägnade sig åt folkbildning. Hon skrev romaner och andra texter om pacifism, rösträtt och problemen med skogsskövling, mekanisering av jordbruket m m. 1944 blev Wägner invald i Svenska Akademien.

Novellen Löftet handlar om en man som på sin dödsbädd begär att hustrun aldrig ska gifta om sig. Hustrun har innan dess suttit vid hans sida och funderat över hur kärleken mellan makarna försvunnit i samband med mannens sjukdom. Hon vägrar att avge löftet och därmed ge upp sin frihet. Stämningen i novellen är uppskruvad, här ryms starka känslor av kärlek, svartsjuka och "ensamhetens fasa". På bara ett par sidor skapar författaren ett mycket engagerande ögonblick där allt står på spel.

Aldrig så lite man inte är gift handlar om en syster, vars bror har ett förhållande med en ung, obemedlad kvinna. Systern beslutar sig för att lära känna den unga kvinnan och se till att brodern gör rätt gentemot henne. Jämfört med dramatiken i novellen Löftet är detta en mer vardaglig historia om vikten att bli gift, särskilt för de fattiga flickorna. 

Båda novellerna skildrar konflikten mellan äktenskap och frihet i en tid då kampen för jämställdhet knappt påbörjats. Det här är angelägen och även underhållande läsning om en tid som inte är så långt borta som vi ibland vill göra gällande.

LÖFTET OCH ALDRIG SÅ LITE MAN INTE ÄR GIFT

Författare: Elin Wägner

Förlag Novellix (2023)

Agrell, Benedictsson, Leffler och Wägner - en radikal kvartett

Alfhild Agrell, 1849 - 1923 är en av våra bortglömda stora författare. Hon verkade under en period i slutet av 1800-talet, då kvinnorna hade en stark position. Detta avspeglade sig dock inte alls i senare litteraturhistoriska verk, där flera av de tongivande 1800-talskvinnorna förbisågs. Från 1970-tal och framåt har dock Agrell m fl uppmärksammats i nyare feministiska läsningar. I sin samtid spelades Agrells dramatik mer än Strindbergs, det kan kanske ge ett perspektiv på hur uppskattad hon faktiskt var. Genombrottet kom 1882 med Räddad, en pjäs som handlar om en kvinna som bryter upp från sitt äktenskap sedan maken ruinerat familjen. När jag pluggade litteraturvetenskap gjorde jag en jämförelse mellan Ibsens Ett dockhem och Agrells Räddad. Likheterna mellan verken är stora, och medvetna. Agrell skrev i polemik mot Ibsens idealistiska, individualistiska upplösning. Hennes drama är nattsvart och betonar mer samhällsstrukturer än individuell frihet.

Victoria Benedictsson 1850 - 1888 har studerats flitigt på senare år, ofta med fokus på hennes tragiska privatliv. Likt flera av sina medsystrar tvingades hon in i ett äktenskap hon inte önskade. Hon tog sin tillflykt till skrivandet för att få utlopp för tankar om livet, äktenskapet och samhälleliga orättvisor. Numera anses hon vara en av de främsta av 1880-talets realistiska författare. Med romanen Pengar (1885) gjordes den litterära debuten. I denna berättelse övertalas en ung och omogen flicka att gifta sig alltför tidigt med en förmögen godsägare. Så småningom bryter den unga hustrun upp från ett kvävande konvenansäktenskap, till förmån för självförverkligande. I utvecklingsromanen Fru Marianne (1887) förändras den bortskämda flickan, som helst vill läsa romaner, till en präktig husmor på landet. Här beskrivs i stället en utopisk bild av äktenskapet som harmoniskt och jämlikt. Denna bok blev Benedictssons egentliga genombrott, själv är jag mycket mer förtjust i debutromanen. Mest känd är kanske Benedictsson för formuleringen:

”Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!”

 

Anne Charlotte Leffler 1849 - 1892 är idag mest känd för sin feministiska dramatik, men i samtiden var hon även en populär novellförfattare. Hon debuterade 1869 med novellsamlingen Händelsevis, nådde det första erkännandet med pjäsen Skådespelerskan (1873) och fick sitt stora genombrott med novellsamlingen Ur lifvet I (1882). I början av 1880-talet var hon den mest spelade dramatikern i Sverige tillsammans med Agrell. I samband med att intresset för kvinnofrågor dalade i slutet av 1880-talet minskade Agrells och Lefflers popularitet. Liksom Agrell, utelämnades även Leffler periodvis i  litteraturhistoriska översikter. Från 1980-talet och framåt har forskarna ånyo riktat sitt intresse mot Lefflers författarskap. Jag har tyvärr inte läst något av Leffler -- ännu.

Elin Wägner 1882 - 1949 började tidigt skriva, hon medverkade i skoltidningen och vann som 17-åring pris för en novell. 1907 började hon skriva artiklar och följetonger i dags- och veckopress, bl a en serie om livet bland lågavlönade kvinnliga kontorister i Stockholm. Denna publicerades senare i romanform under namnet Norrtullsligan. Wägner skrev även artiklar och texter rörande aktuella sociala frågor, framför allt frågor om kvinnors situation, och hon engagerade sig i rörelsen för kvinnlig rösträtt. 1910 publicerades romanen Pennskaftet. Den handlar om en ung kvinnlig journalist, som kämpar för kvinnlig rösträtt. I romanen framförs även radikala åsikter om den aktuella sexualmoralen. Pennskaftet är mycket intressant, men inte helt lättläst. Dialogerna är så slagfärdiga att man blir lite trött och språket är rejält föråldrat. Samtidigt ger romanen en fyllig bild av de förväntningar som riktades mot kvinnorna, framför allt från dem själva. I december 1919 var Wägner med och grundade Rädda Barnen. Några år senare flyttade hon till herrgården Fogelstad, där en grupp kvinnor tillsammans ägnade sig åt folkbildning. Hon skrev romaner och andra texter om pacifism, rösträtt och problemen med skogsskövling, mekanisering av jordbruket m m. 1944 blev Wägner invald i Svenska Akademien.

Till den som blir nyfiken på kvinnorna ovan har jag ett tips! Novellix ger i dagarna ut en ask med noveller, där de alla skriver om kärlek. Den ska jag själv kasta mig över.

Den blå rullgardinen

Agnes von Krusenstjerna har jag tidigare läst och skrivit en del om, men läst väldigt lite av. Nu ska det bli ändring på detta, jag planerar av läsa hela von Pahlen-sviten, dock inte i sträck. Likt många samtida författarsystrar var Agnes von Krusenstjerna klen till hälsan och hon ingick ett äktenskap som inte accepterades av föräldrarna. I flera av hennes romaner skildrades sexualitet med en öppenhet som vida överskred vad som ansågs vara korrekt under början av 1900-talet och därmed rönte böckerna stor uppmärksamhet.
Publiceringen av von Pahlen-sviten blev långdragen då förläggaren ville stryka stötande partier. Slutligen byttes förlag och böckerna gavs ut. De möttes av en fullständig bojkott och negligerades totalt. Tystnaden bröts dock av Karin Boye, som gav Agnes von Krusenstjerna sitt stöd. Därefter utbröt vad som kom att kallas Krusenstjernafejden, eller von Pahlenfejden. Denna fejd pågick under två års tid och utvecklades till en allmän kamp om litteraturens ställning gentemot gällande etiska och moraliska normer.
Den blå rullgardinen är således första delen i en svit av sju böcker. Den unga flickan Angela har blivit föräldralös och kommer, efter en hel del diskussioner i släkten, att tas om hand av sin unga, ogifta faster Petra. De bosätter sig på Eka herrgård i Småland, där relationen mellan dem fördjupas. Petra blir med tiden både som en mor och en äldre syster till Angela, även om saknaden efter föräldrarna och barndomshemmet med den blå rullgardinen dröjer sig kvar. I närheten av Petra och Angela bor övriga släktingar samt familjer som arrenderar mark. 
En av de mest underhållande aspekterna i boken är alla underbara, elaka personbeskrivningar: 

"Daniel var lång, litet framåtböjd, med ett gulblekt ansikte. Munnen var vek som hos ett barn. Över hela hans utseende var något slappt och karaktärslöst, som gjorde att man efter det man sett honom strax skulle glömt honom igen, om det ej varit för ögonens skull. Stora, svarta, brunno de djupt inne i ögonhålorna med en underlig orolig glans."

Här finns också inslag av mer skandalös karaktär: 

"Här slogo de sig ned, heta, med flämtande andedräkt. Han sökte hennes händer och fann dem. Icke nöjd härmed trevade han med sina långa smala fingrar i hennes kläder. Liksom han förut jagat efter henne på skogsstigen, jagade han nu med sina händer efter hennes kropp under kläderna. Där han rev upp, knäppte hon åter till om sig i en förtvivlad och ändamålslös strid, som gjorde deras blod brinnande. Och när han äntligen tog henne, kände hon det, som om hon plötslig stupat omkull mitt i sin hetsiga språngmarsch, men det var icke döden utan livet som spred sig genom hennes domnade lemmar."

Båda citaten lånade från Projekt Runeberg, där boken kan läsas.  

Sammantaget är Den blå rullgardinen en långsamt berättat historia, med många utvikningar kring sidokaraktärer. Jag uppskattar det långsamma berättartempot och gestaltningen av relationen mellan Angela och Petra, och ser fram emot att följa dem framöver. 

DEN BLÅ RULLGARDINEN
Författare: Agnes von Krusenstjerna
Uppläsare: Marika Lagercrantz
Förlag: Albert Bonniers (2013), Storytel (2022)

Katherine Mansfields Lycksalighet

Katherine Mansfield räknas som en av det tidiga 1900-talets främsta novellförfattare. Hon har dock först på senare år fått det erkännande hon förtjänar. Mansfield var en viktig del i utvecklandet av den brittiska modernismen, en berättarteknik som bygger på stämningar och impulser. Själv såg hon sitt författarskap som oundvikligt och hävdade att hon var "i första hand författare, sedan kvinna". Med sin penna utmanade hon världen och det som förväntades - gärna vackert och känslosamt - men alltid med den bitande ironin lurande runt hörnet. Idag är det exakt 100 år sedan Mansfield, alldeles för tidigt, avled i lungtuberkulos. 

Novellen Lycksalighet, en av författarens mest kända noveller, publicerades första gången 1918. I den skildras en ung kvinna som är helt överväldigad av lyckokänslor, men säg den lycka som består ...  Huvudpersonen Bertha Young har allt man kan önska sig: en omtänksam make, ett snällt barn, välstånd och ett vackert hus, intressanta vänner m m. Paret omger sig med moderna kulturpersoner i 1920-talets London och har ofta små tillställningar. Den kväll novellen utspelar sig har Bertha ordnat med en liten middagsbjudning i sitt hem. En av gästerna är hennes "fynd" den gåtfulla Pearl Fulton, en vacker blondin som Bertha fascineras av, men som Harry uttrycker sig negativt om. Under kvällen blir det tydligt för Bertha att hon och Pearl har mycket gemensamt, oklart dock exakt vad. 

"Vad ska man göra om man är trettio år, och just som man svänger runt hörnet in på sin egen gata plötsligt överväldigas av en känsla av lycksalighet - fullkomlig lycksalighet! - som om man plötsligt hade svalt en liten skimrande bit av den sena eftermiddagssolen och den brände i bröstet, sände ut små gnistregn i varenda fiber, i varje finger och tå?"

Berättelsen utspelar sig i den dekadenta överklassmiljön bland moderna konstnärer och "lättingar". Trots det lilla formatet lyckas författaren skildra miljön så väl att man tydligt kan föreställa sig och uppleva hela situationen. Fokus ligger i hög grad på huvudpersonens känsloupplevelser och hur dessa förändras under kvällen. Min läsupplevelse överstiger alla (höga) förväntningar. Mansfield är en författare som verkligen lyckas fånga livets väsentligheter på bara några få sidor. 

LYCKSALIGHET
Författare: Katherine Mansfield
Översättare: Christina Stalby
Förlag: Novellix

2022 års minnesvärda

Årets litterära händelse

Äntligen Bokmässa igen! Jag fällde faktiskt några tårar av glädje vid mötet med allt som Bokmässan symboliserar: solidaritet, kamp mot fascism och främlingsfientlighet, omtanke om jorden och böcker, böcker, böcker. Jag var nyvaccinerad, hade dessutom nyligen haft covid, och vågade mig äntligen ut bland mycket folk. Att träffa förläggare, författare och så klart, framför allt, bokbloggisar var helt fantastiskt. Hoppas innerligt på en repris nästa år.

Årets sorgliga förlust

Den 22 september i år, just när många av oss var på Bokmässan, nåddes vi av beskedet att Hilary Mantel avlidit. Flera av oss upplevde detta som en stor personligt förlust, genom sitt skrivande delade Hilary Mantel något av sig själv, något som berikade oss läsare på djupet.

Foto: Els Zweerink

Årets läsupplevelse

Under 2022 har jag läst ut den avslutande delen i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell: Spegeln och ljuset. Mer än nio år har jag ägnat åt Wolf Hall-trilogin och i mitt tycke är denna romansvit ett mästerverk utan dess like. Det unika språket, den nyanserade personskildringen och den historiska korrektheten gör läsningen till årets, eller rättare sagt decenniets, läsupplevelse. Sammantaget är detta en magnifik romansvit för alla som vill lägga ner tid, och kanske lite möda, på att göra en hissnande resa i Tudortidens England och uppleva hovets glansdagar, den isande kylan i Towern och bödelns vassa egg.

Årets facklitteratur

Jag läste en hel del bra facklitteratur under året, mestadels relaterad till jobbet som skolpsykolog. Men jag "upptäckte" även Jonna Bornemark och läste Det omätbaras renässans - En uppgörelse med pedanternas världsherravälde (vilken underbar titel!). Boken är en uppgörelse med allt pedantiskt räkneri och den förpappring som innebär att verksamheter mäter irrelevanta petitesser, i stället för att arbeta med omdömesgillhet och empati. Det gör verkligen ont i själen att se så stora delar av skolan, vården och omsorgen förvandlas till verksamheter med fokus på granskningsbara smårutor och pinnar i stället för verksamheter som genomsyras av lyhördhet, flexibilitet och inlevelseförmåga. Jonna Bornemarks bok fick mig att känna mig mindre ensam och gav kraft till fortsatt kamp mot pedanterna!

Årets aktuella

Situationen i Iran är oerhört allvarlig med hot mot stora delar av befolkningen och fasansfulla våldsdåd. Den svenska författaren Negar Naseh har rötter i Iran och 2022 publicerades hennes tredje roman, En handfull vind. Romanen är en släktkrönika som växlar mellan olika perspektiv, världsdelar och tidpunkter. Läsaren får följa en familj under revolutionen i Iran och därefter återse dem ett halvt liv senare i Sverige, där de fortfarande kämpar med sammanhang och utanförskap. Parallellt med detta skildras den flyende shahens liv och död i exil. Mycket intressant och läsvärt!

Årets prisade

Detaljerna av Ia Genberg tilldelades mycket välförtjänt 2022 års Augustpris för skönlitteratur. Romanen "handlar" om en kvinna som i feberyra tänker tillbaka på viktiga personer i sitt liv. Genom att närma sig verkligheten via ett lågmält fokus på små detaljer i vardagen skapar författaren stor litteratur. Detta är en fantastisk roman och en författare jag ska läsa mer av.

Årets mytläsning

Jag är oerhört förtjust i omdiktningar av antikens berättelser, extra intressant är det att kombinera gammalt och nytt. Novellen Galatea av Madeline Miller har sitt ursprung i en grekisk myt, den om kung Pygmalion och hans kvinnoskapelse. I Ovidius gestaltning av myten (i Metamorfoser) är kungen upprörd över verkliga kvinnors osedlighet och täljer sig en kvinna av elfenben. Pygmalion beundrar sin vackra, rena skapelse och blir mycket förälskad i den. Han offrar och ber till gudinnan Venus, som beviljar hans önskan och låter figuren få liv. Madeline Millers version av berättas med kvinnoskapelsen Galateas röst. Det är härligt befriande att läsa Millers ursinniga uppgörelse med tanken på den perfekta, ljuva och rodnande jungfrun. Millers Galatea är urstark, intelligent och hämndlysten, precis som de flesta som bryter sig loss från förtryck. 

Årets feministklassiker

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman är en av de viktiga feministiska klassikerna. Den handlar om en kvinna som drabbats av en förlossningsdepression och därefter stängs in i ett rum med en förfärlig gul tapet, för att vila upp sig. Gilman Perkins skildrar det tvingande behovet att skriva, att uttrycka sig, att lämna spår efter sig i en yttre verklighet. När behoven av frihet, stimulans och kreativitet förvägras individen finns ingen annan utväg än att att skapa en inre verklighet, en tillflyktsort som i bästa fall är varm och trygg, i värsta fall är en grotesk kopia av den värld man försöker undkomma. Sammantaget är Den gula tapeten en kort, lättläst, gastkramande historia om en kvinnas försök att fly från en begränsande värld där hennes upplevelser fullständigt definieras av andra.

Årets historiska

Romanen Hamnet av Maggie O'Farrell är löst baserad på Shakespeares liv. Den utspelar sig således i 1500-talets England där en ung latinlärare förälskar sig i byns mycket speciella unga kvinna. Passionerad kärlek uppstår mellan de unga tu och efter en del komplikationer blir de lagligen vigda. Agnes flyttar till makens familj, och paret får tre barn. Agnes har i en syn sett två barn stå vid hennes dödsbädd och hon kämpar därför outtröttligt för att de alla tre ska överleva. I en tid då pesten härjar visar sig detta vara en omöjlighet, en dag insjuknar den yngsta dottern i feber. Hamnet är en roman som berör, den är vacker, den är sorglig, den är helt enkelt magnifik.

Årets spänning

Jag är inte bra på att läsa spänningsromaner för jag blir så himla rädd. Men efter att ha älskat Silvervägen av Stina Jackson förra året vågade jag mig i år på författarens Ödesmark. Det är jag glad för, även om det var kusligt emellanåt. Ödesmark är dock långt ifrån någon enkel typ av spänning, här finns ett djup som gör läsningen till mer än "bara" underhållning. Ödesmark är en tragisk berättelse om trasiga relationer i familjer, en mycket mörk historia som utspelar sig i en fantastiskt skildrad miljö. Nyanserat, lyhört, fängslande! 

Årets barnbok

Landet som icke är med text av Kristina Sigunsdotter och illustrationer av Clara Dackenberg bygger på Edith Södergrans liv. Den unga huvudpersonen drabbas av tuberkulos och tvingas tillbringa lång tid på sanatorium. Där upplever hon magiska händelser genom att följa ett nystan av finaste silvertråd. Handlingen påminner om en trolsk feberdröm, den innehåller de ljusaste, härligaste fantasier om evig vår, frihet och vänskap och den dystraste, sorgligaste vetskapen om avsked. Den prosalyriska texten är outsägligt vacker och fyller mig som läsare av längtan. Illustrationerna är vackra, varma och mjuka, men förebådar även det mörker som komma skall. Sammantaget är detta den allravackraste av sagor, som inte väjer för det vemod som alltid ligger och lurar. 

Årets prestation

Årets prestation vill jag nog påstå att jag själv står för ;) För första gången har jag lyckats att både planera och genomföra en julkalender. Temat blev noveller och under de 24 "luckorna" presenterade jag många fantastiska berättelser av det kortare formatet. Kanske kommer jag att lyckats med denna prestation även nästa år?

Passera

Passera av Nella Larsen skrevs redan 1929, men har inte förrän i år översatts och getts ut på svenska. Efter att ha läst, tänker jag att det verkligen var på tiden. Romanen känns häpnadsväckande modern och den är tyvärr fortfarande högst aktuell. 

En varm sommardag i slutet av 1920-talet söker sig Irene upp på en hotellterrass för att finna svalka. Terrassen är avsedd för vita, men Irene kan passera som vit och stöter därför inte på några problem. Däremot blir hon störd av att en kvinna vid ett intilliggande bord stirrar på henne. Efter ett tag känner hon igen sin barndomskamrat Clare, som även hon är ljus nog att passera som vit. De båda kvinnorna börjar prata med varandra och Irene inser att Clare lever hela sitt liv som vit, med en vit make som inget vet om hennes bakgrund. Mötet med Irene väcker dock Clares längtan efter miljöer där hon "rasmässigt" hör till, vilket leder till att hon tar allt större risker att bli upptäckt. 

Passera är liten till omfånget, men tar upp frågor om makt, kön, ras, att passera (som vit) på ett nyansrikt sätt (pun intended). Dessutom gestaltas starka känslor och och möjligen överilade handlingar på ett mycket övertygande sätt. Med små medel skapar författaren komplexa situationer, där man som läsare blir både engagerad och överraskad. Det här är angelägen och underhållande läsning för den som gärna läser utanför bästsäljarlistorna.

PASSERA
Författare: Nella Larsen
Översättare: Klara Lindell
Förlag: Albert Bonniers (2022)

Novellkalendern 24 – Den heliga natten

Selma Lagerlöf debuterade som romanförfattare 1891 med Gösta Berlings saga, en härlig skröna om livet i Värmland. Boken fick ett blandat mottagande av kritikerkåren eftersom den stod i skarp kontrast till det rådande realistiska idealet. Med böckerna Jerusalem (1901 - 1902) vann Selma Lagerlöf internationellt erkännande.1909 stod hon på toppen av sin karriär och fick motta Nobelpriset i litteratur ”på grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom, och den framställningens själfullhet, som präglat hennes diktning”. 1914 blev hon, som första kvinna, ledamot av Svenska Akademien. Förutom romaner skrev Selma Lagerlöf noveller, ofta med sagobetonat innehåll.

Den heliga natten av Selma Lagerlöf är en novellsamling som innehåller sex berättelser med varierande julteman. "Den heliga natten" och "Flykten från Egypten" utspelar sig i "Österlandet" och handlar om Jesu födelse och om hur Josef, Maria och Jesus flyr undan kung Herodes dödsdom över alla gossebarn. "Gudsfreden", "Frid på jorden", "Lyktan" och "Legenden om julrosorna" utspelar sig i Sverige. Berättelserna gestaltar de mirakel som uppstår när människan verkligen förlitar sig på Guds ord, och betonar vikten av att ödmjuka sig inför Gud, att stå vid sitt ord och hålla fred under julen. Liksom i alla Selmas Lagerlöfs berättelser finns kärleken med som en vägledande kraft och övernaturliga händelser vävs in i det vardagliga livet.

I den här novellsamlingen blir det tydligt hur snabbt och, till synes, enkelt Selma Lagerlöf skapar stämningsfulla scener, engagerande människoöden och spännande handling. Huvudpersonerna skildras med nyanserade karaktärsdrag och Selma Lagerlöf låter dem stå sitt kast om de bryter mot Guds lagar.

Själv är jag mest förtjust i "Flykten till Egypten", en vemodig, vacker berättelse om den stora palmen som böjer sig inför det lilla Jesusbarnet och känner igen den störste konungen. Det är ett intressant berättartekniskt grepp att låta palmen föra ordet och jag tycker om budskapet om den beskyddande Guden: "För vilken av våra fiender ska vi rädas, då din styrka skyddar oss?"

DEN HELIGA NATTEN OCH ANDRA JULBERÄTTELSER

Författare: Selma Lagerlöf

Illustrationer: Inger Rydén

Förlag Legenda (1991) 

Novellkalendern 23 – Den gula tapeten

Charlotte Perkins Gilman var en amerikansk feminist, sociolog, novell- och romanförfattare, poet och dramatiker. Hon var och är en förebild för många efterkommande feminister. Hennes mest kända verk är novellen Den gula tapeten från 1892. Den skrevs i samband med att författaren drabbades av en förlossningspykos, men ska för den sakens skull inte begränsas till tolkningar på individnivå. Perkins Gilman skrev om det patriarkat som låser in kvinnor, alla kvinnor. 

Novellens berättare har just fött barn och drabbats av stark trötthet och nedstämdhet. Hennes make har hyrt ett hus där hon ska vila upp sig, mer eller mindre instängd i en gammal barnkammare med en förfärlig gul tapet. Kvinnan försöker fördriva tiden och komma tillrätta med sina tankar genom att skriva, men maken förbjuder henne att göra detta. Att skriva är alltför ansträngande, enligt maken. Han är ju läkare och vet så klart bäst. Sysslolösheten och bristen på själslig stimulans leder till att huvudpersonen blir alltmer fascinerad av den gula tapen, en tapet som verkar innehålla hemligheter ... 

"Ibland tänker jag på hur mitt tillstånd skulle påverkas om jag hade lite färre förhållningsregler och lite mer sällskap och stimulans – men John säger att det värsta jag kan göra är att grubbla över min belägenhet, och jag måste medge att det alltid får mig att må dåligt."

Den gula tapeten är en av de viktiga feministiska klassikerna. Här gestaltas den fångenskap man senare kan läsa om i texter av exempelvis Sara Stridsberg. Gilman Perkins skildrar också det tvingande behovet att skriva, att uttrycka sig, att lämna spår efter sig i en yttre verklighet. När behoven av frihet, stimulans och kreativitet förvägras individen finns ingen annan utväg än att att skapa en inre verklighet, en tillflyktsort som i bästa fall är varm och trygg, i värsta fall är en grotesk kopia av den värld man försöker undkomma. 

Sammantaget är Den gula tapeten en kort, lättläst, gastkramande historia om en kvinnas försök att fly från en begränsande värld där hennes upplevelser fullständigt definieras av andra. 

DEN GULA TAPETEN

Författare: Charlotte Perkins Gilman

Översättare: Amanda Svensson

Förlag: Novellix (2022)