Bloggen 18 år

Idag för 18 år sedan startade jag för första gången en blogg, dessutom en blogg med ett mkt speciellt syfte: att läsa alla Nobelpristagare i litteratur. Då hade jag ingen aning om att bloggosfären stod inför en explosionsartad utveckling, att förlag och Bokmässan skulle vilja samarbeta med oss bokbloggare och att jag skulle hitta en så stor grupp likasinnade bokstollar, som jag idag ser som nära vänner. Inget blev riktigt som jag trodde, i stället för att stillsamt dokumentera mina tankar om böcker i en privat läsdagbok, kastades jag in i ett socialt sammanhang med digitala event och mässor, läsretreat och andra träffar. Så otroligt oväntat och otippat och alldeles fantastiskt! Dock med följden att alla Nobelpristagare ännu inte är lästa ... :D

Bloggproblem

PROBLEM!

Som ni kanske kan se har bloggens inledande sida slutat fungera, alla sidebars har hamnat nedanför och länkarna har slutat funka. Det går att gå in i översta inlägget och kommentera, gör gärna det om ni har en aning om vad som hänt bloggen. Jag försöker få supporthjälp, och hoppas innerligt att det kommer att funka. 

Årets höjdpunkter

Årets litterära händelse

Äntligen Bokmässa! Härliga möten med bloggisar, förlag och författare i fyra dagar, det kan inte bli bättre. Kom hem med ett rimligt antal böcker, ett oändligt antal boktips och stärkt att ta läsningen mer seriöst igen.

Årets författarmöte

Efter att jag missat Chimamanda Ngozi Adichie på Stockholm Literature 2013, har det oupphörligen grämt mig. I år fick jag äntligen lite kompensation för detta. Adichie tilldelades Bokmässans litterära pris Sjöjungfrun och jag fanns på plats för att uppleva en fantastisk intervju av Agri Ismaïl på stora scenen. Efteråt köade jag för att få min bok signerad, ta lite bilder och få en kort pratstund. Starstruck deluxe!

Årets blogghändelse

Årets blogghändelse består så klart av att jag faktiskt börjat blogga igen. Dessutom har jag efter ett mycket långt uppehåll även börjat blogga igen på Kulturkollo, det är helt enkelt roligare tillsammans. 

Årets debutantläsning

Flera fina romaner jag i år läste visade sig vara debutverk. Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander är en osannolikt bra debutroman om ensamhet och tillhörighet. Romanen är skriven på dialekt och bör faktiskt lyssnas på för att man ska få med sig alla nyanser av vemod och längtan. Sommar i mormors hus av Martin Ringh är en vacker, vemodig och lågmäld roman som man läser för stämningens skull. Författaren uppmärksammar och visar oss de små detaljerna, de vi inte förrän efteråt förstår vikten av, de som är livets byggstenar. Sammantaget är detta en helt underbar romanpärla. 

Årets prisade

Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind handlar om Malin Blomsterberg, som var  Ellen Keys hushållerska och förtrogna. Författaren skildrar hushållerskans utsatthet och psykiska ohälsa på ett oerhört skickligt sätt. Romanen utsågs till Årets bok 2025 av läsarna. 

Liken vi begravde av Lina Wolff tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2025. Med ett enormt driv i handlingen har Wolff skapat en berättelse fylld av drastisk humor och halsbrytande action med en resonans av djupaste förtvivlan. Liken vi begravde kan både beskrivas som absurd och komisk, och lyhörd och hoppfull. Fantastisk!

Lázló Krasznahorkai tilldelades årets Nobelpris i litteratur med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Den sista vargen innehåller tre löst sammanhållna berättelser av mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första delen är svårbegriplig p g a dess brist på skiljetecken. Den andra delen är sammantaget både känslomässigt och tankemässigt engagerande och lysande i sitt sätt att driva handlingen mot ett oundvikligt slut. Den tredje delen är onödig. Jag uppfattar boken som helhet som mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta. 

Foto: Leonardo Cendamo

Årets favoritförfattare

Under året har jag tagit upp bekantskapen med Elizabeth Strout igen och läst de flesta böckerna i sviten om Lucy Barton - Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Åh William! och Lucy vid havet. Böckerna om Lucy Barton gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. Att läsa Elizabeth Strouts böcker liknar mer att prata med en väninna än att ta del av en författares redigerade och publicerade text. Lucy delar med sig av sina upplevelser, tankar och känslor och jag blir involverad i hennes liv. Med enkla vardagsskildringar, torr humor samt kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra. 

Årets historiska

Steve Sem-Sandbergs senaste roman, De heligas stad, skildrar en av reformationens blodigaste och mest långdragna konflikter. I religiös extas tar radikala anabaptister makten och utropar Münster till "det nya Jerusalem". Snart omringas staden och dess invånare drabbas av svält och sjukdomar samt av eskalerande storhetsvansinne hos sina ledare. I Sem-Sandbergs böcker finns inga förmildrande drag eller utvikningar i syfte att underlätta för läsaren att ta till sig historien, här råder ett brutalt, totalt mörker. Upprörande och otroligt bra läsning.

Årets spänning

Christoffer Carlssons Hallandssvit består av fyra romaner, Järtecken, Brinn mig en sol, Levande och döda och En liten droppe blod. Serien utspelar sig under olika tidsperioder och handlar om så mycket mer än bara kriminalfall. Böckerna har komplexa intriger, psykologisk spänning och fokus på relationer och människors utveckling över tid. Jag tycker framför allt om författarens sätt att skriva om barn och ungdomar på ett sätt jag uppfattar som lyhört och trovärdigt.  

Årets adventskalender

Det blev till slut en adventskalender i år och liksom förra gången valde jag att fokusera på noveller. Hoppas att det i blandningen fanns någon för alla!

Årets grannland Norge

Ingvild H. Rishøi har hyllats av en samlad norsk och svensk kritikerkår och hon är dessutom älskad av en stor mängd läsare. Huvudpersonerna i hennes berättelser är ofta barn som lever i utsatthet, otrygghet och fattigdom. Författaren har prisats för sin förmåga att gestalta barns känslor och upplevelser på ett "barnnära" språk. Rishøi skriver med stor klassmedvetenhet, hon är tydligt inspirerad av Astrid Lindgren och hon jämförs ibland med både  H. C. Andersen och Charles Dickens. Både hennes novellsamling Vinternoveller och kortromanen Stargate. En julberättelse är oerhört gripande och obarmhärtigt realistiska. 

De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen är den inledande delen i en trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim. Romanen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. Sammantaget en mycket fin berättelse, skriven i kortfattad stil, och en karaktär jag längtar efter att återse.

Arbetarlitteratur på Kulturkollo

Idag skriver jag om ”kvinnliga” arbetarförfattare då och nu på Kulturkollo. Börjar från början med den relativt okända Maria Sandel, som oerhört tidigt skrev om kontroversiella ämnen. En annan tidig ikon är Moa Martinson, som jag önskar att alla ska upptäcka. På 70-talet kom dokumentärromaner, som t ex Sara Lidmans Gruva. Fantastiska historiska skildringar skrevs kring millennieskiftet av bl a Elsie Johansson och strax därefter dök flera hyllade folkhemsromaner upp. I vår samtid skrivs nya varianter av den klassiska arbetarromanen av bl a Elise Karlsson och Jenny Wrangborg. Hoppas det låter intressant - välkomna till Kulturkollo!

Nypremiär på Kulturkollo

 

Idag gör jag comeback på Kulturkollo! Det är ngt jag tänkt på länge, men inte fått tummen ur att göra. När jag såg Kulturkollos månadstema att komma loss och komma igång kändes det som menat för mig. Dags att ta itu med saker!

För 11 år sedan var jag med och startade Kulturkollo, jag minns fortfarande hur pirrigt och kul det var att starta ett kollektiv tillsammans med några av mina bästa bloggisar. Efter ett år blev jag tvungen att ta en paus, inte hade jag då tänkt att den skulle vara i 10 år! Det är så roligt att vara tillbaka, framför allt för glädjen att dela kulturintresset med likasinnade. 

Här kan ni läsa alla mina inlägg på Kulturkollo, det hoppas jag ni kommer att göra ;)

Städning pågår

 

Arbete pågår på bloggen som förhoppningsvis kan vakna till liv igen. Här behövs fejas i vrårna, skakas lite listor, dammas lite länkar och finputsas lite bland kommentarerna. Ses snart!

Läsretreat Varberg och havet

Är på läsretreat i Varberg tillsammans med andra bokbloggare och känner mig så glad att jag lärt känna dessa människor och medläsare. I den här gruppen kan det aldrig blir för mycket bokprat. Igår visade Varberg upp en vacker, solig sida, idag var det mulet och rejält blåsigt. Men en liten promenad till havet och kallbadhuset blev det i alla fall. Havet får bli dagens tema, nedan bjuds ni på fantastisk lyrik med havet som motiv. 

Haiku av Thomas Tranströmer

Ekar och månen.

Ljus och tysta stjärnbilder.

Det kalla havet.

"Vaggsång" av Gabriela Mistral

Nu vaggar mitt hav sina vågor

vid dyningens eviga dån.

Jag lyssnar till vågornas kärlek

och vaggar min son.

I sädesfälten går vinden

och vaggar nattliga strån.

Jag lyssnar till vindarnas kärlek

och vaggar min son.

Gud vaggar de ändlösa världar,

som tystnaden kommer ifrån.

Jag känner hans hand i mörkret

och vaggar min son.

"Dagen svalnar ..." av Edith Södergran

Du sökte en blomma

och fann en frukt.

Du sökte en källa

och fann ett hav.

Du sökte en kvinna

och fann en själ -

du är besviken.

Hönan som drömde om att flyga

Under sommaren kommer en bokcirkel för adoptivfamiljer att startas i Värmland, första boken är min favorit om Hönan som drömde om att flyga.

I adoptivfamiljer är ett viktigt tema likheter och olikheter och böcker som handlar om att man inte måste vara lika till det yttre för att älska varandra läses ofta. En av våra favoritbilderböcker är Flaxa med vingarna av P.D. Eastman, en alldeles underbar bok om ett oväntat föräldraskap. Nu har jag hittat en liknande bok som vänder sig till läsare i alla åldrar, Hönan som drömde om att flyga av koreanska Sun-Mi Hwang.

Hönan Knopp har en mycket stark egen vilja och stor förmåga att fantisera om olika mer eller mindre tänkbara framtidsutsikter. Hon är också en mycket nyfiken och modig liten höna som tröttnat på att värpa ägg efter ägg bara för att se bondens fru komma och ta dem ifrån henne. Knopp bestämmer sig för att vägra värpa och försöka rymma. Friheten utanför ladan lockar och drömmen är att få ruva ett ägg och få en liten kyckling. Med stor tur lyckas Knopp levande lämna ladan och dessutom lyckas hon hitta ett övergivet ägg ute i trädljungen. Det är bara att börja ruva. När ägget väl kläcks visar det sig dock att det inte var ett hönsägg hon ruvat, för ut kommer en liten andunge. Olikheterna gör dock inte Knopp mindre benägen att skydda sin lilla unge och överösa den med kärlek, trots att tuppen och de andra hönorna hånar henne för att ungen är av annan sort.

"Knopps tankar var i en enda röra, men hon var allt annat än skamsen. Hon hade ruvat sitt ägg med hela sin själ. Hon hade önskat att han skulle födas. Hon hade älskat honom ända sedan han låg i ägget. Hon hade aldrig funderat över vad som fanns inuti. Visst, han är en and, ingen kyckling. Vem bryr sig? Han vet ändå att jag är hans mamma!"

Berättelsen om den lilla frihetslängtande hönan är lättläst och säger mycket om både höns och människor. Den lilla hönan grubblar en del över meningen med livet och oroar sig för att inte kunna lägga ägg och få en liten kyckling. Detta är tankar de flesta som längtat efter barn lätt kan känna igen sig i. Att kärleken inte heller har något med likhet att göra vet också många av oss. Sun-Mi Hwang lyckas så befriande enkelt beskriva alla svåra tankar och alla starka känslor ett efterlängtat föräldraskap medför, den här boken är en liten pärla jag hoppas att många kommer att upptäcka.

HÖNAN SOM DRÖMDE OM ATT FLYGA
Författare: Sun-Mi Hwang
Översättare: Ninni Holmqvist
Illustratör: Nomoco
Förlag: Norstedts (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

Utlottning på Instagram

Ni missar väl inte att jag lottar ut Nätterna på Winterfeldtplatz av Elin Boardy på mitt Instagram? In och delta!

Vinst Frankissstein

Titta sån tur jag har! Bästa Hannele lyckades dubbelbeställa Frankisstein av Jeanette Winterson och lottade ut ett ex, som jag vann! Och inte nog med det, i paketet fanns också fina bokmärken av flera typer. Eftersom jag bott på Hisingen var det väldigt kul med just biblioteksbokmärket. Tack! Återkommer med synpunkter när jag läst.

Utlottning hos Hannele

Hannele lottar ut Frankisstein av Jeanette Winterson och jag vill så klart vara med.

Läsåret 2019

Egentligen är 2019 års läsning inte mycket att orda om. Jag läste väldigt få böcker (35) och jag recenserade ännu färre. Detta är inte böckernas fel, 2019 var ett jobbigt år irl. Jag hoppas på ett bättre 2020 och mer läsning. Men jag ska ändå orda något om det jag ändå läste under 2019.

2019 blev ett omläsningarnas år. Först blev det lite Harry Potter och Hungerspelstrilogin tillsammans med dottern, därefter omläste jag favoriterna Kattöga av Margaret Atwood, Öster om Eden av John Steinbeck och När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall. 2019 blev också året då andelen lästa hyllvärmare steg till 20%. Det var bra!

Klassikerna Ensam i Berlin av Hans Fallada och Mrs Dalloway av Virginia Woolf måste naturligtvis omnämnas. Ensam i Berlin är en oerhört spännande, fängslande, lite smårolig och oerhört hemsk berättelse om den lilla människans försök av göra upprör emot det nazistiska maskineriet. Reine Brynolfsson gör ett fantastiskt jobb som uppläsare. Mrs Dalloway är en modernistisk läsupplevelse i särklass och handlar om den välbärgade Clarissa Dalloway som under en dag planerar inför kvällens kommande festligheter. Och delger läsaren alla sina tankar.

Biografin om Selma Lagerlöf, Jag vill sätta världen i rörelse, av Anna-Karin Palm vill jag också säga ett par ord om. Jag har läst mycket av det Selma skrev och en hel del om författaren också. Anna-Karin Palms biografi presenterar dock en en driftig person som inte alltid syns så tydligt i verken. Mycket intressant läsning!

Gileads döttrar av Margaret Atwood måste jag tyvärr erkänna var en besvikelse. Kanske hade jag för höga förväntningar? I vilket fall upplevde jag inte handlingen som trovärdig.

Här kommer nu till sist en lista över årets lästa romanfavoriter (utan inbördes ordning) och länkar till mina inlägg om dem.

Där livet är fullkomligt - Silvia Avallone
Lanny - Max Porter
Sent på dagen - Tessa Hadley
Jag for ner till bror/Vi for upp med mor - Karin Smirnoff
Herravälde - Elin Olofsson
Bleknande berg - Kazuo Ishiguro
Och bergen skall rämna - Erika Olofsson Liljedahl

Måna är död

Nu har jag läst ut min första roman av Ivar Lo-Johansson, Måna är död, och här sitter jag och är totalt utmattad av alla dessa häftiga känslokast, av denna lynnighet, av denna intensitet. Den här boken var inte alls vad jag förväntade mig.

Romanen om Måna berättas av den andre huvudpersonen, Bo Propst, och utspelar sig en sommar då paret lever tillsammans i en norrländsk fäbodvall i närheten av en älv där man flottar timmer. Bo är författare med ursprung i arbetarklassen, medan Måna lever på räntor från ex-maken. Under den varma sommaren har Bo svårt att få till skrivande, hans tankar blir mer och mer upptagna av Måna och och funderingar kring vad hon gör hela dagarna. Svartsjukan växer sig allt starkare tills en urladdning är oundviklig.

Under läsningen associerar jag till många andra romaner där manliga författare skriver om mäns bilder av kvinnor, t ex Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa. Kännetecknande för de här romanerna är att kvinnorna inte själva får någon plats, vi ser dem bara genom mannens blick. I Måna är död kompliceras dessutom mannen situation eftersom han känner att han måste välja mellan ära och kärlek.

Romanen är självbiografisk och när den kom ut 1932 fick den ett blandat mottagande av kritikerna. I förordet av Annlie Jordahl kan man läsa att verklighetens Måna i samband med publiceringen hörde av sig och skrev "Måna är inte död, hon lever. Vad du Ivar Lo-Johansson än diktat in i din roman, så lever jag - och min kärlek lever, och mina minnen lever, och vår tid på fäbodvallen lever, detta kan du aldrig ta död på."

MÅNA ÄR DÖD
Författare: Ivar Lo-Johansson
Förlag: Bonnierpocket (2015)
Köp: Adlibris, Bokus 

Instagram

Jag har haft ett instagramkonto, mestadels till bloggen, under flera år, men inte riktigt kommit igång med instagrammandet. Men nu har jag upptäckt hur smidigt och roligt det är att liksom mer dela saker i farten. Jag kommer så klart fortfarande att blogga, det är för mig det huvudsakliga mediet, men om ni är intresserade av lite kortare, och ibland mer personliga inlägg, hoppas jag att ni följer mig på Instagram.

Lyrans Noblesser på Instagram!

Tack Anna

Med ljus och lykta har jag den senaste tiden letat efter korta berättelser som är det enda jag just nu mäktar med. Hos Anna lade jag märke till Barnet av Kjersti Annesdatter Skomsvold och drabbades av ett väldigt habegär. Igår dök den plötsligt upp i min postlåda, tack fina Anna ❤️

Härtill var jag nödd och tvungen

Ja, inte hade jag planerat att bara tvärt sluta skriva på bloggen, men stressnivån över allt gjorde det till slut nödvändigt att bara logga ut. Både mentalt och konkret. Nu känns det lite bättre, men jag vet inte riktigt hur regelbundet jag kommer att blogga. Jag har i alla fall lyckats läsa lite och får kanske vara nöjd med det ett tag. Men jag hoppas ändå att tid, kraft och lust att skriva om litteratur ska infinna sig igen. Jag vill inte ge upp bloggen ännu.

Tackar och presentation av Florenzo le Beau

Tack så mycket för alla uppmuntrande gratulationer både här och på Fejjan. I fortsättningen kommer detta att vara en mer blandad blogg, men med huvudfokus på läsning. Det är ju ändå det jag har mest lust att skriva om.

Fast idag ska ni få höra lite om vår ponny Florenzo le Beau. Han är en 7-årig vallack, som vi köpte för ett par månader sedan. Varken jag eller maken har tidigare haft häst så det har varit ett stort äventyr och en stor omställning. Visst ja, jag måste nog nämna en person till, dottern brukar påpeka att det väl är hennes häst. Och det är det ju, men han är också en familjemedlem. Enzo, som han kallas, är världens snällaste C-ponny, han gillar att hoppa och han har ett fint steg. Han är också en lite lat gottegris, som man måste vara bestämd mot ibland. Jag tycker ju helt klart att det är enklare att "uppfostra" barn, men sakta men säkert lär jag mig att tolka hästens signaler. Det är mycket spännande att ha ansvar för en så stor varelse, som ändå är helt beroende av oss. Dottern och Enzo har tävlat lite sedan han flyttade till oss, än så länge på låga höjder. Men han har hoppat enstaka hinder på 1.20 hos förra ägaren så han kan. Om ett par veckor är det dags att tävla igen, håll en tumme för oss då.

10 år idag

Idag fyller bloggen 10 år, det är sanslöst hur fort tiden går. I början bloggade jag mycket om Nobelpristagare och hade som målsättning att läsa dem alla. Och bloggen skulle fungera som en läsdagbok. Målet har jag inte nått, trots att jag haft tio år på mig. Jag blev väldigt snabbt distraherad av en bokbloggosfär som snabbt växte och medförde en massa sociala engagemang. Dessutom fick jag tips på mängder av andra författare jag ville läsa. Och efter ett par års bloggande fick jag plötsligt recensionsböcker från alla håll och kanter.

Det senaste året har det verkligen varit lite si och så med bloggandet. Och t o m med läsandet vissa perioder. Nu har jag precis kommit i gång att läsa igen, men det är oerhört viktigt att jag läser det jag vill utan krav. Annars blir jag sittande framför TVn i stället. Och skrivandet behöver också kännas meningsfullt.

Vad ska jag nu göra med bloggen? Kan man ens förändra en blogg som man haft i tio år? Jag hoppas det för jag inser att jag inte kommer att kunna fortsätta massläsa för att massrecensera. Och jag undrar om man skulle kunna skriva även om annat än litteratur. Jag jobbar ju i skolan och har ibland lust att berätta lite om vad jag gör där. Dessutom har ju familjen nyligen köpt en ponny och mycket tid spenderas i stallet varje dag. Kanske kunde jag skriva lite om det också? Skulle mina läsare vara intresserade av det?

Bloggstrul och huspyssel

Bloggen har varit besvärlig att ladda ett tag och idag tog jag till sluta tag i det hela. Och jag lyckades till slut hitta widgeten som ställde till det. Men tyvärr lyckades jag slarva bort alla länkar till mina bloggkompisar också, suck. Får jobba på att återställa dessa allteftersom.

För övrigt ägnar jag stor del av tiden åt att renovera och sköta om vårt hus. Vi bytte ju kök förra året och nu är det dags att olja om träskivan. Jag har hittat bra tips här.

Vi har också skrotat vårt matrum och gjort om det till TV-rum. Plötsligt har rummet blivit populärt att äta i ;) Här är några bilder om ni vill "besöka" oss. I Billyn finns massor av barnböcker och några förskrämda kokböcker som ska få flytta så småningom.

Jag borde ju ...

... skriva färdigt min recension av Hunden som vågade drömma av Sun-Mi Hwang, en underbar liten fabel om kärleken mellan människa och djur, och kärleken mellan en hundmamma och hennes valpar. Men det är så fint ute att jag måste gräva lite i min trädgård. Ni får nöja er med en liten skrytbild så länge, jag upptäckte just att Norstedts citerat mig i sin katalog. Recensionen kommer i morgon.