Tisdagstrio - Mat

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om mat, här kommer tre med olika sätt att skildra mat.

I Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist gestaltas på ett lustfyllt, lockande, men också ångestfyllt sätt den relation många kvinnor har till mat. En flicka växer upp med en ensamstående mamma, som på olika sätt kommunicerar genom mat. Särskilt tydligt är detta de dagar pannkakor gräddas, då vet flickan att hon kommer att få vara ensam under kvällen. I mormors kök lagas annan mat, traditionell och pålitlig mat. Där kan man få risgrynspudding, med smaker som kan fylla stora hål av ensamhet. Men det som till en början ger tröst och trygghet förändras med åren, blir till något som måste kontrolleras, något som väcker den djupaste skam. Flickan växer upp, flyttar hemifrån och får själv en dotter. Det stora matsalsbordet har gått i arv och tar mycket plats i en liten lägenhet. När flickan som vuxen funderar över sin relation till mat är hennes önskan att bli fri. Samtidigt drömmer hon om att tillaga mormoderns risgrynspudding och låta dottern smaka.

Med säker hand lotsas läsaren genom kök fyllda av dofter, smaker och konsistenser. Maten har ett tydligt syfte och är en uppenbar klassmarkör. Viss mat ger tröst och signalerar omsorg, annan mat ska främst beundras. Genom maten gestaltas relationer, en del varma och trygga, andra med fokus på att visa upp en bländande yta. Romanen centreras runt maten och ätande i alla dess former; här finns den glupska treåringen som åt upp alla mandarinerna och den vuxna kvinnan som hetsäter. Mer intressant är dock att här också finns en skicklig psykologisk gestaltning av sambanden mellan ensamhet, tomhet, behov och tillfredsställelse i relationerna mellan mödrar och döttrar. 

Mãn av Kim Thúy handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn handlar om kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken. Liksom i Ru får läsaren ta del av berättelsen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Texten byggs upp runt specifika ord som återges både på vietnamesiska och svenska i röd text i marginalen. I marginalen finns även titeln som en signatur och som grafisk helhet är sidorna mycket tilltalande.

Minst sagt tilltalande är även språket. Varje litet ord i Mãn är noggrant utvalt för att sammansmälta med och förhöja helheten. Precis som vid tillagandet av de traditionella maträtterna väger författaren orden på våg, smakerna kompletterar varandra, aromen virvlar runt på sidorna och får läsaren att sucka njutningsfyllt. Att läsa Thúys text gör mig outsägligt lycklig.

Binas historia av Maja Lunde utgår från det faktum att mänskligheten och vår värld är totalt beroende av pollinering. "1/3 av allt som vi äter idag måste pollineras av bin, humlor och andra insekter. Därför behöver vi producera mat på ett sätt som inte hotar den biologiska mångfalden och utrotar pollinatörerna" kan man läsa på krav.se. Utan bin - ingen mat. I den dystopiska delen av Binas Historia har bidöden redan inträffat och lett till krig, massvält och samhällskollaps.    

Lunde skildrar binas historia genom tre familjeberättelser från olika tidsperioder. I 1800-talets England arbetar William oförtrutet med att studera bin för att försöka skapa en bättre bikupa. Emellanåt drabbas han dock av depressioner som gör honom närmast apatisk, vilket leder till stora svårigheter för hustrun Mary och alla deras barn. I nutid i Ohio är George, sedan flera generationer bakåt i tiden, biodlare och detta är en livsstil George önskar föra vidare till sin son. Sonen är däremot mer akademiskt lagd och tycks aldrig bli färdig med sina studier. Med tiden börjar tyvärr Georges bisamhällen att oförklarligt dö. I ett framtida Kina, i en värld där bina dött ut, lever Tao med sin make och lille son i ett samhälle som styrs med järnhand. Tao och maken tvingas dagligen upp i äppelträdkronorna för att handpollinera blomningen. Utan pollinering - ingen frukt. Även barnen tvingas börja arbeta vid tidig ålder, de är lättare och kan klättra högre. Tao drömmer om att hennes som ska bli en av dem som får möjlighet att gå i skolan och drillar honom hårt i läsning och räkning. Tyvärr inträffar katastrofen ändå ...

En smakbit ur Författarinnan

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Det har varit en händelserik sportlovsvecka som tyvärr avslutades med en oväntad och svår förlust. Jag kan ännu inte tänka riktigt klart och gör saker ganska mekaniskt. 

Författarinnan av Christine Falkenland är ett kammarspel med en huvudperson och fyra bifigurer, som handlar om makt, erotik, skrivande och åldrande. Den är kanske inte egentligen i min smak, men skriven av en författare som är oerhört kunnig och skicklig med orden.

»Kärleken är autoerotisk«, sa jag. »Den har en narcissistisk struktur. Det är sig själv man älskar, den andra är det ideala jaget.«

»Herregud.« Jovan tog sig för pannan. »Så där ja, nu är hon i gång igen. Måste du prata som du skriver?«

»Kan du inte försöka säga saker på ett enkelt sätt? Du krånglar till det.« Rebecka pustade. »Det är så abstrakt.«

"Jag brukade ursäkta min avbrutna psykoanalys med att man ju aldrig blev färdig. När någon frågade om den hade hjälpt mig, svarade jag att den formade mig som författare. Men skrivandet blev ett försvar. Jag täckte över svåra minnen genom att beskriva något annat. Skrivandet var inte sublimering, utan ett upprepningstvång. Ett försök att bemästra det bortträngda, utan att genomtränga det."

Tisdagstrion - Döden

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om döden, uppmaningen är att berätta om böcker där döden spelar en stor roll. 

Intet liv av Nina Bouraoui handlar om en kvinna som i unga år viger sitt liv åt döden, hon blir de dödas väkterska. Tidigt vägrar hon att acceptera sin kroppslighet och ett vanligt liv med skola, familj och kamrater. Tidigt är hon medveten om förgängligheten. Hon finner en hemvist på kyrkogården, där hon noggrant studerar det liv som existerar i jorden, efter döden.

"Döden trivdes i mina händer. Den var min första skallra."

I Den sista läsaren av David Toscana skildras Mexicos fragmenterade historia och förtrycket under olika härskare. Romanen handlar om bibliotekarien, tillika byns sista läsare, Lucio och hans son Remigio. Remigio hittar en dag en ung, död flicka i sin brunn. När han berättar detta för fadern inleder denne ett sökande efter en förklaring - i böckernas värld. Författaren skriver om relationen mellan levande och döda på ett unikt, mycket intressant sätt. I Den sista läsaren luckras gränserna upp mellan den yttre verkligheten, en inre fantasivärld och den litterära världen.

Tomas Tranströmers diktning gestaltar allt mellan himmel och jord, i hög grad även döden. En av mina favoriter handlar om hur livets innersta kärna öppnar sig för oss om vi bara lyssnar.

Närvaro av Gud.
I fågelsångens tunnel
öppnas en låst port.

Många av dikterna är så finurliga att jag hela tiden ler när jag läser dem, även om de har ett allvarligt innehåll. 

Döden lutar sig
över mig, ett schackproblem.
Och har lösningen.

Mitt i livet händer att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.

En smakbit ur Kejsarens ansikte

Återigen söndag och dags att dela en smakbit ur en bok i utmaningen En smakebit på söndag, numera arrangerad av Mias bokhörna. Den här veckan har handlat om OS och bloggen. Jag har tittat så mkt som möjligt på alla grenar, när jag inte jobbat. Övrig tid har jag ägnat mig åt att fixa i ordning bloggen efter ett kodfel och i samband med det läst massor av inlägg om allt roligt vi gjorde i början av bloggandet. 

Idag delar jag ett avsnitt ur Kejsarens ansikte av Elin Boardy, en smakbit där man kan ta del av en beskrivning av Hadrianus Villa. På  Kulturkollo konfererar Ulrica, Anna och jag om boken idag, kika gärna in för att se vad vi tyckte om den.  

"Villan är stor som en by, en stad; den är ett eget rike. Att gå från ena änden till den andra tar honom mer än en halv timme. Han villar omedelbart bort sig, men det spelar ingen roll; han går och går. Det stora badhusets välvda tak höjer sig över de andra byggnaderna, det liknar ingenting han sett tidigare. Mellan byggnaderna finns trädgårdar med skuggiga pelargångar, sångfåglar i burar, porlande fontäner, pelare dekorerade med målade vinrankor. Och här och där öppnar sig utsikten mot kullarna längre bort – alldeles nära; höga och gröna."

En smakbit ur Far inte till havet

Hög tid att åter ansluta till utmaningen En smakebit på söndag, numera arrangerad av Mias bokhörna.

Det har varit en lugn dag med mycket OS-tittande. För övrigt är här väldigt kallt och sällan soligt. Jag längtar enormt mycket efter vårvärme. 

Senaste tiden har jag läst en hel del litteratur från Sápmi, här kommer några fina små citat ur Far inte till havet av Elin Anna Labba.

"Som två svarta korpar stod Moster Ánnes glänsande stövlar på tuvan och vakade över arbetet."

"Iŋgá var uppvuxen med ett flerbottnat liv. Det var vatten och under vattnet fanns ett land av tysta berättelser. Platser och människor."

"Första gången man förlorar sitt hem är det handlöst. Därefter blir man för varje gång mindre förankrad. Hemlös i delar av sig först, till slut i hela." 

Just nu - Februari 2026

Äntligen dags för en ny månad och en Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Har under veckan landat lite efter läsretreat i Varberg och har redan börjat fundera på när vi kan ses igen. 

Just nu läser jag en del nyutgivna böcker som t ex Kejsarens ansikte av Elin Boardy, Kallet av Anneli Jordahl och Kim Jiyoung, född 1982 av Cho Nam-Joo. Det är svårt att hinna med alla böcker som lockar! 

Just nu lyssnar jag som vanligt på ljudböcker och har har precis börjat lyssna på Fars rygg av Niels Fredrik Dahl. Jag har tänkt försöka läsa lite extra mycket från västra grannlandet i år. 

Just nu tittar jag så klart mestadels på OS!

Just nu njuter jag av beskedet att det inte finns minsta lilla cancercell i min mage!

Just nu längtar jag efter att det ska bli varmare, jag vill ut och gå, påta i jorden, så fröer och ta ut sommarmöblerna!

Tisdagstrion - Gröna omslag

 Idag vill Robert på Mina skrivna ord att vi ska berätta om tre böcker med gröna omslag.

I Mot ljuset av Elin Boardy följer Elly med sin syster och hennes nyblivne make på bröllopsresa. Under vistelsen i Malaysia kommer Elly att omvärdera sin kvinnoroll, uppleva en kärleksaffär och utveckla en ny identitet. På avskalad prosa skapar författaren en drömlik, suggestiv stämning. Läsaren lockas in i en bedrägligt händelsefattig berättelse, men luften vibrerar av hetta, under den polerade ytan pyr starka känslor. Sammantaget är Mot ljuset är en nyanserad skildring av en kvinnas och ett lands väg mot frihet och självbestämmande. 

Novellen Galatea av Madeline Miller har sitt ursprung i en grekisk myt, den om kung Pygmalion och hans kvinnoskapelse. I Ovidius gestaltning av myten (i Metamorfoser) är kungen upprörd över verkliga kvinnors osedlighet och täljer sig en kvinna av elfenben. Pygmalion beundrar sin vackra, rena skapelse och blir mycket förälskad i den. Han offrar och ber till gudinnan Venus, som beviljar hans önskan och låter figuren få liv. Madeline Millers version berättas genom kvinnoskapelsen Galateas röst. Det är härligt befriande att läsa Millers ursinniga uppgörelse med tanken på den perfekta, ljuva och rodnande jungfrun. Millers Galatea är urstark, intelligent och hämndlysten, precis som de flesta som bryter sig loss från förtryck. 

Arvejord av Maria Turtschaninoff handlar om livet i en liten österbottnisk by under fler århundraden. Platsen befolkas av människor med olika sinnelag, olika behov och olika omständigheter. Jorden är densamma, men människans sätt att möta jorden och vildmarken varierar. En del vill försöka tämja och härska över, medan andra söker skydd, en lisa för själen och mat för dagen. Jorden ger och jorden tar. Sammantaget är Arvejord en outsägligt vacker text som berör och väcker en stark längtan hos mig som läsare. 

Litteraturens ABC - H

Dags för bokstaven H i litteraturens ABC, säger Linda och jag inser att jag återigen missat flera bokstäver ... Idag vill hon att vi berättar om en bok och en författare på H och att vi tipsar om en hyllad bok av en hyllad författare.

Det är omöjligt att välja ngn annan författare än Hemingway, jag älskar hans minimalistiska stil, isbergstekniken, där inte ett ord skrivs i onödan och där jag som läsare behövs för att skapa förståelse och mening. Favoritromanen är Den gamle och havet, utgiven 1952, den sista av Hemingways böcker som publicerades under hans livstid. För denna magnifika berättelse tilldelades han Pulitzerpriset och den var även en bidragande orsak till att han erhöll Nobelpriset 1954.

Romanen handlar om Santiago, en gammal fiskare som varit ute på havet under lång tid utan att få fisk. På den åttiofemte dagen nappar det. Svärdfisken, som den gamle har på kroken, är stor och stark. I stället för att låta sig halas in, drar fisken den gamle allt längre ut till havs. Santiago börjar förstå att det här kommer att bli en kamp på liv och död, mot den största fisk han någonsin skådat. Berättelsen är enkel, men även storslagen. Språket är stramt och återhållsamt, samtidigt som det uttrycker stor ömhet. Det här är en tidlös, dramatisk berättelse om människans vilja att överleva.

Det är inte länge sedan jag senast skrev om Hamnet av Maggie O'Farrell, det visar väl hur mkt jag älskar den romanen. Hamnet utspelar sig i 1500-talets England där en ung latinlärare förälskar sig i byns mycket speciella unga kvinna. Latinläraren blir sedermera en av världens allra största diktare och dramatiker, den unga kvinnan blir stadens kloka kvinna som hjälper till vid sjukdomar och andra besvär. Passionerad kärlek uppstår mellan de unga tu och efter en del komplikationer blir de lagligen vigda. Agnes flyttar till makens familj, där allt inte är frid och fröjd. Paret får tre barn; först en flicka, därefter tvillingar. Den äldre av tvillingarna, pojken Hamnet, är robust och stark. Den yngre tvillingen Judith är liten och klen och en konstant källa till moderns omsorger och oro. Agnes har i en syn sett två barn stå vid hennes dödsbädd och hon kämpar därför outtröttligt för att de alla tre ska överleva. I en tid då pesten härjar visar sig detta vara en omöjlighet, en dag insjuknar unga Judith i feber. 

Handlingen i romanen skulle kunnat utspela sig var som helst och när som helst. Att den är förlagd till en historisk period ger en illusion av avstånd som krävs för att jag ska orka läsa om föräldrar som förlorar ett barn. Samtidigt överbryggar författaren detta illusoriska avstånd med en gestaltning av huvudpersonerna som väcker genklang i mitt inre. Hamnet är en roman som berör, den är vacker, den är sorglig, den är helt enkelt magnifik.

Vinternoveller av Ingvild H Rishøi hyllades av alla och därför tog det mig rätt lång tid att läsa den. Nu stämmer jag in i hyllningskören och vill påstå att detta är en författare som verkligen kan jämföras med Astrid Lindgren, H. C. Andersen och Charles Dickens utan att komma till korta. Huvudpersonerna i hennes noveller är ofta barn som lever i utsatthet och hon har prisats för sin förmåga att gestalta barns känslor och språk. Rishøi skriver med stor klassmedvetenhet, hon ställer sig solidariskt på den svagares sida och påkallar uppmärksamhet.

Den första novellen i samlingen Vinternoveller, "Vi kan inte hjälpa alla", handlar om en ung, ensamstående mamma, som hämtar sin dotter på förskolan. Hon har inte pengar som räcker vare sig till hyran, kläder eller en bussresa hem. Men dottern kissar på sig i kylan och behöver antingen nya trosor eller få åka buss hem. Mamman, berättaren i novellen, är ensam med ansvaret och hon vet så väl hurdan hon borde vara. Ändå är det ibland så svårt, så svårt när man är trött och inte räcker till. Sammantaget är författarens tonsäkra och lyhörda gestaltning av både mamman och barnet makalöst bra. 

Tisdagstrion - författare på F

Äntligen är Tisdagstrion hos Mina skrivna ord tillbaka, och den här veckan gäller utmaningen att berätta om författare på bokstaven F.

1. Självklart måste Gustaf Fröding vara med i min trio. Jag arbetade på Alsters Herrgård på somrarna under 80-talet, en erfarenhet som i hög grad påverkat mitt liv. Fröding har skrivit dikter för alla tillfällen, idag väljer jag att bjuda på "En vårvintervisa" ur Gralstänk (1898):

”Smält min is,

låt min snö

gå i tö”,

suckade vintern till våren.

”Kanhända, kanhända om solen vill,

vi vänta väl ännu en månad till,

så kanske det sker”, sjöng våren.

2. En favoritklassiker är Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald, utgiven av Bakhåll, 2010. Nick Carraway flyttar till New York för att skapa sig en karriär som fondmäklare. Han bosätter sig i den något mindre eleganta delen av Long Island, West Egg. Som närmaste granne får han den hemlighetsfulle Jay Gatsby, som bor i en kolossalt stor villa, där han ger fester för människor han inte känner. Nick lär känna den mystiske Gatsby och blir indragen i dennes försök att åter knyta kontakt med sin ungdomskärlek.

Den store Gatsby är en av den moderna litteraturens mest uppmärksammade romaner, bland annat känd för skildringen av den dekadenta tidsandan efter första världskrigets slut. Romanen innehåller dock också ett porträtt av en kompromisslös man som förtärs av kärlekslängtan. "Som båtar mot strömmen kämpar vi framåt och drivs ständigt tillbaka till det förflutna." En fantastisk roman!

3. Mitt tredje val är en bok som jag nyligen köpt: Den dagen Nils Vik dog av Frode Grytten. Jag har läst många översvallande positiva omdömen om den här boken och ser fram emot att läsa den. 

Tisdagstrion - Svenska Akademien

Jättekul utmaning hos Robert i veckans Tisdagstrio, idag ber han oss associera fritt till temat Svenska Akademien. Och kors i taket, jag ska skriva ett helt inlägg om Akademien utan att nämna Selma Lagerlöf och Pär Lagerkvist (förutom just nu då). Jag har faktiskt hela 7½ poäng i ämnet Nobelpriset i litteratur från en distanskurs i Umeå 2012. Då fyllde jag 50 och min ålderskris löstes genom att plugga litteraturvetenskap. 

I Nobelpriset i litteratur: En introduktion av Sture Allén och Kjell Espmark och Litteraturpriset: hundra år med Nobels uppdrag av Kjell Espmark finns intressanta genomgångar av de värderingar som präglat Akademiens val av pristagare genom åren. Min examinerande text om skiftande värderingar över tid i Akademien finns att läsa här för den som är specialintresserad ;)

Poeten och dramatikern Kristina Lugn satt på stor nr 14 2006 - 2020. Postumt utgavs texterna från hennes framträdanden i Akademiens regi under titeln Mellan förtvivlan och förtvivlans mod. Jag köpte boken på Bokmässan eftersom jag tyckte att den var oerhört vacker. Omslagets illustration av Stina Wirsén andas både stark närvaro (färgen) och flyktighet (akvarell), något jag förknippar med Kristina Lugns person och texter. I boken finns en blandning av texter, exempelvis inträdestalet över företrädaren på stol 14, tal till olika pristagare samt utkast till memoarer som tyvärr aldrig blev skrivna. Vid läsningen kan man klart och tydligt höra författarens unika, lite släpiga röst. 

Steve Sem-Sandberg efterträdde Kristina Lugn på stol 14 i Svenska Akademien. Flera av hans verk har tilldelats utmärkelser, exempelvis erhöll De fattiga i Łódź Augustpriset 2009. Romanen utspelar sig i det judiska gettot i den polska staden Łódź och porträtterar Chaim Rumkowski, den av nazisterna utsedde judiske ledaren. Den senaste romanen, De heligas stad, skildrar en av reformationens blodigaste och mest långdragna konflikter. I religiös extas tar radikala anabaptister makten och utropar Münster till "det nya Jerusalem". Snart omringas staden och dess invånare drabbas av svält och sjukdomar samt av eskalerande storhetsvansinne hos sina ledare. I Sem-Sandbergs böcker finns inga förmildrande drag eller utvikningar i syfte att underlätta för läsaren att ta till sig historien, här råder ett brutalt, totalt mörker. Vansinnigt bra!

Just nu - December 2025

Dags för en ny månad och en Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Det är nu äntligen adventsmånad och mer ljus än förra månaden. Och om bara några veckor lite ledigt! Tyvärr har jag dragit på mig en jättebesvärlig förkylning med extrem hosta, hoppas verkligen jag slipper få stämbandsinflammation som följd denna gång.  

Just nu läser jag mer än vanligt eftersom jag varit sjukskriven en vecka. Älskar just nu mest av allt Kjersti Anfinnsen, Ingvild H Rishøi och Elizabeth Strout. Tina Harnesk överraskade också mkt positivt!

Just nu lyssnar jag som vanligt på ljudböcker. Har precis lyssnat färdigt på Folk som sår i snö av Tina Harnesk och fortsatte direkt med Mödramärg av samma författare. Jag tycker att det är pinsamt med min brist på kunskap om samisk historia och samtid och försöker förstå mer via litteraturen. 

Just nu tittar jag oerhört mkt på sport! Vinterstudion är favoritprogrammet hela vintern och kombineras med SHL-matcher. Sopa på FBK! 

Just nu njuter jag inte så värst mycket alls. Genomgår en mängd medicinska undersökningar som jag innerligt hoppas ska visa att jag fortfarande är cancerfri. 

Just nu längtar jag som sagt efter positiva medicinska besked och julvila!

Tisdagstrion - Berg

Dags för veckans Tisdagstrio hos Robert, idag handlar frågan om Berg. Det fanns en hel del i hyllan, jag väljer att fokusera på böcker med olika typer av berg i titeln. Besök Mina skrivna ord för fler tips!

Bleknande berg av Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro är författarens debutroman. Kortfattat handlar den om en äldre kvinna som sörjer sin bortgångna dotter och tänker tillbaka på sitt liv. Romanen är lågmäld och stillsam, samtidigt som den skildrar oerhört dramatiska skeenden. Jag blev omedelbart fängslad av huvudpersonen och hennes berättelse och tycker att detta kanske är den bästa av de romaner jag läst av författaren. 

Med bergens andetag av Therese Widenfjord är författarens oerhört omtyckta debutroman. Handlingen utspelar sig i trakten kring bergskedjan Appalacherna i USA. Hit återvänder den framgångsrike fotografen Nick när hans far blir sjuk och här möter han Ellie, en kvinna som levt en mycket torftigt och hårt liv. Mötet blir givande för dem båda i den här mycket engagerande bladvändaren.

Historien om Fru Berg av Ingvild H Rishøi är en nykomling i min bokhylla som jag ännu inte läst. Allt annat av författaren har jag dock fullkomligt älskat. Liksom författarens tidigare böcker innehåller Historien om Fru Berg berättelser som ställer sig på det utsatta barnets sida och kombinerar vardagsrealism med en gnutta magi. En av de allra bästa samtida författarna!

Tisdagstrion - Författare på K

Dags för veckans Tisdagstrio hos Robert, idag handlar frågan om författare på bokstaven K. Det fanns en hel del i hyllan, jag valde att begränsa mig till svenska, kvinnliga författare på K. Besök Mina skrivna ord för fler tips!

Händelser vid vatten av var den första bok jag läste av författaren Kerstin Ekman. Det är en ruggig berättelse som utspelar sig under 70-talet i en liten jämtländsk by. Ett fruktansvärt dubbelmord sker i trakten, som aldrig mer blir sig lik. Det här är en spännande och suggestiv roman om hur samhällsutvecklingen påverkar människorna och hela bygden. Romanen tilldelades Augustpriset 1993 och en en fenomenal filmatisering gjordes 2023.

Att föda ett barn av Kristina Sandberg är första delen i en trilogi om huvudpersonen Maj. Berättelsen handlar om en ung osäker kvinna som, efter att ha blivit oplanerat gravid, gifter sig med en något äldre välbärgad man av ”fin” familj. Läsaren får följa Maj i hennes oro och våndor över hur hon ska räcka till, vad hon ska bjuda på till middag, hur hon ska få bort alla fläckar. En socialrealistisk ”hemmafruroman” med psykologisk skärpa. Sandberg tilldelades Augustpriset 2014 för den tredje delen, Liv till varje pris.

Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn är en litterär fantasi med Karin Boye i huvudrollen. Kolterjahns Karin går i psykoanalys, blir förälskad och får ekonomiska bekymmer i 30-talets Berlin. Hon dräneras på livslust av sitt självförakt, mörkret är skrämmande och olidligt lockande. Här finns inte plats för några ljumma känslor, Karin tycks vara självförbrännande. Sammantaget är Den bästa dagen en fängslande berättelse om en färgstark huvudperson skriven på vacker lyrisk prosa.

Bjuder också på en välkänd, fantastisk dikt ur Härdarna från 1927 av en författare på K - Karin Boye.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast

.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Litteraturens ABC - E

Dags för bokstaven E i Litteraturens ABC hos Enligt O. Det är både lätt och svårt idag med många valmöjligheter när utmaningen är att berätta om en författare på E, en boktitel på E och en läsvärd bok med anknytning till Europa.

Momo - eller kampen om tiden av Michael Ende handlar om en liten flicka som bor ensam intill en amfiteaters ruin i en okänd stad. Momo är dock inte ensam för hon kan den sällsynta konsten att lyssna. Folket som bor i staden upptäcker att livet blir lite lättare efter att de varit och pratat med henne. När Momo lyssnar på vad de har att säga, börjar de tänka själva. De får idéer och kommer själva på svaren på sina frågor medan de pratar. Det här är en bok som kan läsas som en spännande historia, men det är samtidigt en djupt filosofisk bok. Med funderingar som "Vad är viktigast för dig?" och "Varför lever vi egentligen?" är detta en läsupplevelse långt utöver det vanliga.

Ensam i Berlin av Hans Fallada utspelar sig under andra världskriget  i Berlin. Läsaren får möta många olika människor, som alla bor på Jablonskistrasse 55. Här finns bland annat de nazitrogna Persickes, judinnan fru Rosenthal, vars man Gestapo fängslat, fifflaren och tjuven Barkhausen och huvudpersonerna: verkmästarparet Otto och Anna Quangel. Boken inleds med att paret får ett brev som meddelar dem att sonen Otto stupat. De har egentligen aldrig varit führern trogna och Otto Quangel blir, efter sonens död, besatt av att på något sätt ta till kamp mot regimen. Så småningom börjar han skriva små textade kort som uppmanar till motstånd, och placerar ut dessa runt om i Berlin. Han föreställer att människor som hittar korten blir inspirerade och följer hans exempel. Tyvärr lämnas dock så gott som alla kort till Gestapo, där kommissarie Escherich får i uppdrag att finna kortskrivaren. Angelägen läsning om civilkurage och - som det står på boken - ett litterärt mästerverk.

 

Tiden är inte än av Elin Boardy utspelar sig i Europa i mitten av 1300-talet. Digerdöden har utplånat stora delar av befolkningen, i många familjer finns ingen eller bara någon enstaka kvar. En ung kvinna lämnar sitt hem i en sillabåt och ger sig ut Europa för att vandra från stad till stad. Under resan byter huvudpersonen kön, det är lättare att färdas som en ung man, även om inte detta heller är ofarligt. Resan leder bland annat till Danzig, Oswiecim (Auschwitz), Krakow, Prag, Dresden och Köln där huvudpersonen möter de som överlevt. Bland överlevarna finns både de som är hjälpsamma och vänliga, och de man måste akta sig för. Berättelsen vecklar ut sig under läsningen, inte förrän mot slutet kan man se sammanhangen. Historien berättas av en allvetande berättare, som även knyter an till kommande framtida händelser och visar hur allt går igen. Detta gör att en roman som handlar om medeltidens farsoter och jakt på syndabockar känns obehagligt aktuell.

Tisdagstrion - Systrar

Dags för veckans Tisdagstrio hos Robert, idag handlar frågan om systrar. Besök Mina skrivna ord för fler tips!

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie är en klassisk, episk berättelse, som utspelar sig under de dramatiska år då staten Biafra bildas. Romanen är omfångsrik, både till sidantal och djup. Nyanserat skildras den politiska situationen i Nigeria, samtidigt som vi får följa en fängslande berättelse om två systrar från den intellektuella medelklassen och en ung, fattig man från en liten by. Författarens bästa!

Björnjägarens döttrar av Anneli Jordahl handlar om de sju vilda systrarna Leskinen, som växer upp med en kuvad mor och en dominant far. Efter föräldrarnas död beslutar de äldsta systrarna att alla flickorna ska flytta långt ut i vildmarken, leva efter faderns regler och dyrka hans visdom. Skogslivet innebär svält, sjukdom och våldsamma tillrättavisningar då någon vill bryta sig loss från gemenskapen och leva sitt eget liv. Överväldigande mustigt och ohämmat!

Allrakäraste syster av Astrid Lindgren handlar om Barbro, vars hemlighet är att hon har en tvillingsyster, vid namn Ylva-li. Ylva-li älskar Barbro mest, hon gömmer sig för alla andra och är drottning i den Gyllene Salen. När Barbro hälsar på i Gyllene Salen leker systrarna med sina hundar, de rider sina hästar och de äter de godaste karamellerna. En dag berättar Ylva-li att när alla rosor vissnat kommer hon och Gyllene Salen inte längre att finnas. Fin gestaltning av barns känslor!

Veckans kulturfråga v 46

Vilken författare vill du återse? frågar Linda i veckans kulturfråga. Den frågan finns det ju massor av svar på, ska försöka begränsa mig till tre.

För mer än tio år sedan läste jag Gilead av Marilynne Robinson och kände att min läsning inte gjorde boken rättvisa. Jag har en till bok av författaren, Lila, som jag hört mkt positivt om. Kanske ska jag t o m läsa hela sviten som handlar om tro, kärlek och familj i en liten amerikansk stad. Borde passa mig.

Öde av Christine Falkenland läste jag också för mer än tio år sedan, men är osäker på om jag läst något mer av författaren. Däremot har jag läst många positiva omdömen om hennes nya bok, Författarinnan, den ska jag absolut läsa.

Therese Bohman har jag också läst flera böcker av och jag älskade verkligen Andromeda. Hennes nya kortroman, Kammarkargatan, tror jag verkligen skulle passa mig. 

Tisdagstrion - Fäder

Temat för dagens Tisdagstrio är Fäder, dags att förbereda sig för Fars Dag till helgen. Jag har krånglat ett tag för att hitta andra böcker än de jag tidigare skrivit om utifrån samma ämne. 

 "Far och jag" är den inledande novellen i Pär Lagerkvists novellsamling Onda sagor. Likt många andra av författarens texter speglar novellerna människans utsatthet, ensamhet och övergivenhet. Särskilt tydligt är det kanske just i "Far och jag". Berättelsen handlar om en pojke och hans pappa som tar en söndagspromenad. Stämningen är inledningsvis varm och speglar pojkens gemenskap med fadern och med den vackra naturen. Men på hemvägen skymmer det och pojken blir rädd. Han oroas av mörkret och söker stöd hos pappan. Pappan förnekar dock att mörkret är otäckt och hänvisar till Gud, i stället för att lyssna på sonen. Men pojken blir inte tröstad av detta, han är rädd för Gud också. Och pojken upplever en försmak av den ångest och den övergivenhet han kommer att brottas med under resten av livet.

Sågverksungen av Vibeke Olsson är en klassisk arbetarroman som med värme skildrar livet för de fattiga och utsatta. Handlingen skildras utifrån ett barns perspektiv, vilket gör boken lätt att läsa även för yngre läsare. I första boken är Bricken 11 år och nybliven sågverksarbetare. Bricken är föräldrarnas enda barn, en ovanlig situation. Familjen har arbete och mat på bordet, men rädslan för svälten är ändå alltid närvarande. Brickens mor har börjat gå till baptisterna för att lyssna på Guds ord, fadern är mer skeptisk. När sågverkspatronerna sänker lönerna går arbetarna ihop i en stor strejk, strejken 1879. 

I andra boken, Bricken på Svartvik, har Bricken blivit tonåring och ribbkaperska. Som allt arbete på sågverket medför hennes arbete en hel del risker. Och som de andra ungdomarna funderar Bricken mycket på kärleken, samtidigt som hon oroar sig över moderns magsår och grubblar över om hon skall låta döpa sig. "Vi människor måste hålla ihop och hjälpa varandra, sa pappa. Det är det viktigaste av allt." Så sa Brickens pappa när hon var liten och det är ett motto Bricken försökt följa hela sitt liv. Det Brickens pappa säger, det tror hon på. Han är klokast i världen, och starkast också. Eller, han var lite starkare förr innan hans axel gick sönder efter att han burit för många och tunga bördor av plank på sågverket. 

Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf handlar om en fars allomfattande, eviga kärlek till sin dotter. När Klara Gulla föds förändras Jan i Skrolyckas liv, hans kärlek till dottern är gränslös och intensiv. Familjen har det mycket knapert och Klara Gulla tvingas resa till Stockholm för att tjäna pengar. Utan dottern börjar Jan leva i fantasivärld där han tror sin vara kejsare av Portugal. Varje dag går han till bryggan för att vänta på dottern - kejsarinnan. När Klara Gulla väl återvänder är hon dock inte den person han väntat på och situationen blir ohållbar för dem alla. 

Just nu - november 2025

Dags för en ny månad och en Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Det är nu den månad på året jag gillar minst. Det börjar bli mörkt och allt på jobbet är intensivt och hysteriskt. 

Just nu läser jag en massa noveller av olika författare. Inte för att spoila, men för att ändå ge en övertydlig ledtråd, kommer jag att läsa 24 stycken ;)

Just nu lyssnar jag som vanligt på ljudböcker. Har precis lyssnat färdigt på Lakej av Elin Olofsson och nästa bok i kön är Sommar i mormors hus av Martin Ringh. Gör allt jag kan för att behålla lite sommarkänsla. 

Just nu tittar jag på säsong 1-4 av Stranger Things, i väntan på att säsong 5 ska släppas. Gillar att titta på serier tillsammans med dottern, även om hon nog tycker sig ha vuxit ifrån dem ...

Just nu njuter jag av att lägga till en himla massa klassiker på min julklappsönskelista. Några roliga kulturevent är på gång och hockeyn är underhållande ungefär varannan match. 

Just nu längtar jag efter advent! Tycker om att pynta och förbereda julen och längtar efter att vara lite ledig. 

Tisdagstrion - Norge

Dags för tema Norge i dagens Tisdagstrio!

Isslottet av Tarjei Vesaas är en underbar liten bok om den gryende vänskapen mellan två elvaåriga flickor, Siss och Unn. De har precis börjat lära känna varandra när Unn försvinner på isen, och Siss blir som frusen inuti. Kamrater och familjen försöker förgäves få henne att leva upp igen. En vemodig, finstämd skildring av det sköra i en ny vänskap.

De osynliga av Roy Jacobsen är en långsamt berättad lågmäld och stillsam roman om en familj, som bor i kargt klimat i ett nordnorskt kustområde. Det blåser lite, kanske ska man bygga om huset, kanske ska den utvecklingsstörda systern skickas iväg någonstans. Eller så blir allt som det varit. Inte nog med att innehållet är underbart, boken är dessutom ursnygg! 

Svartstilla av Susanne Skogstad gestaltar sorgen hos den som blir kvar med ett lågmält, fåordigt, lite högtravande språk. Som läsare blir man djupt gripen av tyngden i ensamheten och frustrationen över att inte få vara ifred i sin sorg. Mycket läsvärd!

Andas.

Känner hur jag saknar dig.

Men du kommer inte tillbaka.

Och vi är inte tillsammans.

Och jag är inte fru.

Och jag är inte mor.

Och jag är inte längre någon. 

Det blev visst tema långsamt och finstämt när jag valde böcker idag. 

Litteraturens ABC - D

Dags för bokstaven D i litteraturens ABC, säger Linda. Idag vill hon att vi berättar om en bok och en författare på D och att vi säger ngt om dramatik. 

Det finns karaktärer man läser om, som får en att rysa och vilja stoppa huvudet under kudden för att komma undan den ondska som osar ur deras porer. Dvärgen, i romanen med samma namn, är en av dem. Handlingen i Dvärgen av Pär Lagerkvist utspelar i furstens hov i renässansens Italien. Dvärgen är furstens närmaste man, åtminstone är det så han uppfattar situationen själv. Det enda Dvärgen tycker om är våld, krig och list. När så kriget bryter ut är Dvärgen lycklig, han fantiserar om att utföra stordåd, att få vara med i själva striden och döda. Att han är för liten blir en plågsam smädelse, en påminnelse om alla oförrätter han tidigare genomlidit. Att läsa Dvärgen är obehagligt, utmanande och otroligt givande. Ondskan försvinner inte för att vi stoppar huvudet i sanden och låtsas att den inte finns. Det gjorde man på Lagerkvists tid, med katastrofala följder. 

På Bokmässan 2022 lyssnade jag på franska författaren Marie Darrieussecq i samtal med psykoanalytikerkollegan Per Magnus Johansson. Det var ett givande seminarium, jag blev så förtjust i  Darrieussecq att hon fick flytta in i mitt Sims. Romanen Avigt hav handlar om psykoanalytikern Rose, som i juletid är på kryssning på Medelhavet tillsammans med sina två barn. En båt med mängder av flyktingar räddas ur havet och väcker frågor om hur mycket man måste göra för sin nästa. Inköpt och signerad, så klart.

 

Ibsens dramatik fungerar bra att läsa, tycker jag. Min favoritpjäs är "Hedda Gabler". Den fick negativa recensioner vi premiären 1890, men har sedan dess kommit att bli en klassiker som satts upp på mängder av scener, med mängder av olika tolkningar av huvudrollen. I korthet handlar "Hedda Gabler" om (varning för avslöjanden!) generalsdottern Hedda, som gift sig med en nybliven doktor i kulturhistoria. Deras framtid hänger på att maken inom kort erhåller en utlovad professur. När Heddas gamla kärlek, tillika makens gode vän, dyker upp som återuppstånden från ett liv i dryckenskap, hotas framtidsutsikterna. Hedda ingriper med lögner och ränkspel som leder till katastrof för dem alla. Hedda är en spännande karaktär som kan beskrivas på många sätt. Är hon helt enkelt en personlighetsstörd "ond" narcissist, en kvinna som blivit sviken och hämnas? Eller ska hennes beteende ses som en reaktion på dåtidens inskränkta kvinnoliv som maka och mor? På senare tid har den feministiska tolkningen dominerat, Hedda ses som en kvinna som förtvivlat kämpar för att få utrymme att leva.