Döda trakten/Kvinnor i revolt

I somras läste jag Döda trakten/Kvinnor i revolt av Monika Fagerholm inför Litteraturfestivalen på Mårbacka. Tyvärr missade jag författarens framträdande, men jag är nöjd över att jag äntligen har läst en av författarna på min lista över välkända olästa författare. Dessutom gav läsningen mersmak. Romanen tilldelades Finlandiapriset i skönlitteratur 2025.

18-åriga Alice flyttar från sin ensamstående mamma och syster på landsbygden till pappa Max och styvmamman Siri, till dockhuset i förorten. I dockhuset finns två halvbröder, bl a den unge "Prinsen" som är sanslöst egocentrisk och bortskämd. Styvmodern Siri är åtminstone i sina egna ögon både radikal och feminist, men framstår kanske mer som en "borgarbracka", om än en beläst sådan. Tiden är 1976-77 och hela världen är öppen för den som vill och vågar upptäcka. Alice tar bussen in till centrum, går i skolan, får både vänner och en pojkvän och går på spännande fester. Tiden kallas "istiden" och åren påstås vara ”de fredligaste efterkrigsåren”. Revolutioner pågår dock på olika ställen: andra karaktärer som förekommer i boken är den svårbegripliga Honecker och Ulrike Meinhof.

Kanske kan man helt enkelt beskriva Döda trakten/Kvinnor i revolt som första delen i en uppväxttrilogi, men den innehåller ju så ofantligt många lager att den är svår att kategorisera och beskriva. Inledningsvis uppfattar jag texten och strukturen som svårgenomtränglig, det tar tid för mig att bli vän med författarens alla upprepningar och cykler. Men det finns också något närmst magiskt i språket som suger in läsaren i berättelsen och skapar ett enormt engagemang. Väntar ivrigt på fortsättningen ...

DÖDA TRAKTEN/KVINNOR I REVOLT

Författare: Monika Fagerholm

Förlag: Albert Bonniers (2025)

Banned Books Week Sverige - William Golding

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

William Golding tilldelades Nobelpriset i litteratur 1983 ”för hans romaner som med den realistiska berättarkonstens åskådlighet och med mytens mångtydiga allmängiltighet belyser mänskliga villkor i dagens värld”. 

Författarens mest kända roman - Flugornas herre - handlar om en grupp pojkar, som överlever en flygkrasch och tvingas leva, utan några vuxna, på en liten ö. Pojkarna försöker skapa ett sätt att överleva på ön, men snart uppstår en maktkamp mellan två av ledarna. Skräcken för öns vilddjur växer, vilket skapar kaos och fokus på behovet av starka jägare, snarare än demokratiska beslut. Rädslan, den totala friheten och bristen på trygghet och struktur lockar fram våldsamma attacker och gränslös grymhet.

Romanen visar tydligt hur rädsla kan utnyttjas av tyranner för att tillskansa sig makt, och ställer frågor om den mänskliga naturen och om vad som händer när all kontroll försvinner. 

Flugornas herre har diskuterats och kritiserats sedan den gavs ut 1954. I USA har boken vid upprepande tillfällen plockats bort från skolbibliotek, med hänvisning till våldet och att romanen skildrar människans natur på ett negativt sätt. I Toronto i Kanada bedömdes romanen vara rasistisk (den innehåller n-ordet) och plockades bort från skolorna av den anledningen. 2024 var Flugornas herre en av ett mycket stort antal böcker, som plockades bort från skolorna i ett distrikt i Florida, med anledning av en delstatslag som styr hur sex får behandlas i skolmiljön.

Banned Books Week Sverige - Vladimir Nabokov

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Lolita av Vladimir Nabokov är skriven på engelska, men gavs ut 1955 i Frankrike utifrån oro att boken skulle censureras. Som väntat förbjöds boken både i Frankrike och England utifrån att den ansågs vara obscen och pornografisk. 

I korthet handlar romanen den om Humbert Humberts sökande efter sexuell tillfredsställelse och den består av huvudpersonens dagboksanteckningar från fängelset, där han sitter i väntan på en mordrättegång. Humbert skriver för att rättfärdiga sitt liv och hans skönmålningar och falsifikationer är minst sagt makalösa. Humberts värld befolkas av demoniska nymfetter, som förför och förgör. Hans längtan efter beröring från en nymfett är så stark att han inte skyr några medel att nå sitt mål.

Det här är den enda roman jag läst som verkligen ger pedofilen/sociopaten ett ansikte och en själ. Det är oerhört intressant, och provocerande, att sätta sig in i Humberts inre värld, en värld där han är offret, den som sviks och överges. Han beskriver sin längtan, sin besatthet och sin kärlek, Lolitas upplevelser har han ingen förmåga att sätta sig in i. Den känslokyla Humbert visar, och oförmågan att förstå vad det innebär för Lolita att hennes mor dött, är total. Inte ens vid de tillfällen han slår Lolita finns några tankar kring hur detta påverkar henne. Som läsare vistas man i huvudet på en pervers individ och verkligheten tolkas genom dennes erfarenhetsvärld. Kontroversiellt, men oerhört skickligt!

Favoritförfattare på Bokmässan - Maggie O'Farrell

Äntligen är vi inne i Bokmässeveckan, nu är det bara några få dagar kvar till årets största festlighet. Passar på att presentera några av de favoritförfattare jag ser mest fram emot att se/lyssna på. 

Foto: Dasha Tenditna

Maggie O’Farrell, född i Nordirland 1972, är en omåttligt populär brittisk författare och journalist. Sex av hennes romaner har getts ut på SEKWA/Etta, medan senaste romanen Land gavs ut på Historiska Media. Flera av dem står i min bokhylla. 

Min favorit är Hamnet, en berättelse som är löst baserad på Shakespeares liv. För den tilldelades författaren mycket välförtjänt det prestigefyllda priset Women’s Prize for Fiction 2020. Även filmatiseringen har överösts med priser. Hamnet utspelar sig i slutet av 1500-talets England, närmare bestämt i Stratford-upon-Avon, där en ung latinlärare förälskar sig i en mycket speciell ung kvinna, Agnes. Latinläraren blir sedermera en av världens allra största diktare och dramatiker och den unga kvinnan blir stadens "kloka kvinna", som hjälper till vid sjukdomar och andra besvär. Agnes flyttar till makens familj, där allt tyvärr inte är frid och fröjd. Paret får tre barn; först en flicka, därefter tvillingar. Den äldre av tvillingarna, pojken Hamnet, är robust och stark. Den yngre tvillingen Judith är liten och klen och en konstant källa till moderns omsorger och oro. Agnes har i en syn sett två barn stå vid hennes dödsbädd och hon kämpar därför outtröttligt för att de alla tre ska överleva. I en tid när pesten härjar visar sig detta vara en omöjlighet, en dag insjuknar unga Judith i feber. Hamnet är en roman som berör, den är vacker, den är sorglig, den är helt enkelt magnifik.

Även Lucrezias porträtt är en historisk roman baserad på verkliga personer. Handlingen utspelar sig i renässansens Italien, i trakten kring Florens, där den nyfikna och egensinniga flickan Lucrezia växer upp som femte barnet till Cosimo de Medici. Flickan är konstintresserad, nyfiken på pappans samling av vilda djur samt lättlärd. När Lucrezias äldre syster Maria avlider, tvingas Lucrezia träda i hennes ställe som blivande brud. 1560 gifts således Lucrezia bort med den oerhört rike och mäktige hertigen av Ferrara, Alfonso II d'Este, varefter paret flyttar till hans villa. Kort tid därefter börjar Lucrezia upptäcka mindre trevliga egenskaper hos sin make och efterhand börjar hon oroa sig för att maken planerar att röja henne ur vägen. Handlingen växlar mellan olika tidsperioder; den ena utspelar sig i romanens nutid när Lucrezia är nygift, den andra skildrar i återblickar hennes uppväxt. Strukturen skapar ett enormt driv i handlingen och ett starkt engagemang hos läsaren. Sammanfattningsvis är Lucrezias porträtt en uppslukande och skrämmande historisk roman om en ung kvinnas kamp för överlevnad.

Handlingen i senaste romanen Land utspelar sig på Irland under andra halvan av 1800-talet, d v s under och efter den stora svälten. Tomás och hustrun Phina förlorade tidigt sina familjer och lämnades som barn till fattighuset, där de fick kämpa för att överleva. De svåra upplevelserna skapade en stark drivkraft att senare i livet beskydda sina barn. Som vuxen arbetar Tomás som kartritare åt brittiska myndigheter i ett stort kartläggningsprojekt, tillsammans med sonen Liam. En dag råkar han ut för en omskakande och mystisk upplevelse vid en källa i en skogsdunge. Tomás drabbas av en djup kris och den 10-årige Liam tvingas ta över uppdraget att färdigställa kartan. Efter händelsen vid källan förmår Tomás inte längre arbeta åt engelsmännen. Han börjar se kartorna som kolonialiseringsverktyg, som måste förstöras, och vill i stället skapa egna kartor, som visar sanningen om den katastrof som drabbat landet. Tomás och Phinas barn bär alla med sig arvet efter föräldrarnas trauman och tvingas kämpa för att klara livets utmaningar. Förutom den inlevelsefulla skildringen av en familj, innehåller romanen även djupt berörande avsnitt om mordet på en forntida ung flicka. Sammantaget är Land en storslagen episk berättelse om en familjs kamp för att överleva kolonialt förtryck och stor hungersnöd.

Alla romanerna är skickligt och lyhört översatta av Malin Bylund Westfelt.

Nu är frågan: vilken av böckerna ska jag ta med till Bokmässan för att få signerad?

Dödsverk

Kjersti Anfinnsen besökte förra årets Bokmässa och jag lyssnade på hennes samtal om kärlek på ålderns höst vid flera tillfällen. Hon debuterade 2012 med romanen Det var grønt. Med böckerna om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim har Kjersti Anfinnsen både hyllats av kritiker och nått en bred läsekrets i såväl Norge, som en rad andra länder. 

De sista smekningarna är den inledande delen i trilogin om Birgitte Solheim och den handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Birgitte bor ensam i en lägenhet i Paris, efter att ha haft en framgångsrik karriär som hjärtkirurg. Kontakterna med andra blir allt färre och ansträngningen att lämna lägenheten allt mindre lockande. På ålders höst träffar hon dock äntligen kärleken - Javiér. 

Birgitte är en mycket intressant och komplex karaktär, som inte är alltigenom sympatisk. Hon har livet genom fokuserat på framgång och arbete på bekostnad av djupa relationer och kärlek. Med växande sorg, kombinerad med självdistans och bitsk humor, ser hon tillbaka på sitt liv och funderar över sina livsval. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. 

I Ögonblick för evigheten fortsätter Birgitte att reflektera över sitt liv, både den fysiska och psykiska hälsan vacklar, ensamheten blir alltmer påtaglig och likaså kroppens förfall. 

I sista delen - Dödsverk - har livets och åldrandets sista kapitel inletts – Birgitte är nu blind och helt vårdberoende. Den sista tiden tillbringar Birgitte på ett privat vårdhem utanför Paris, tillvaron präglas av ensamhet, tankar på det förflutna och på det som ska ske, samt omvårdnad av en strid ström vårdare. Det är svårt att uthärda ett liv utan självständighet, Birgitte börjar längta efter slutet, ett värdigt slut. 

"En morgon upptäckte jag att jag var blind. Sista resten av självständighet försvann med synen. Skuggor och konturer har blivit ett slags mörkgrå yta där jag knappt kan skilja ljus från mörker. Resten av min tid är väntan. Kroppen fungerar nästan inte. Jag svävar in och ut ur sömnen. När jag vaknar har jag under några sekunder av nåd glömt misären. Sedan slår jag upp ögonen till den totala meningslösheten. Sköterskorna hävdar att mitt hjärta är imponerande starkt. Jag är seglivad. Dessvärre."

Sammantaget är Dödsverk läsning som påverkar på djupet. Här finns en oundviklig upplevelse av kroppslig förnedring som är plågsam, men även en fantastisk gestaltning av att Birgitte ännu är sig själv - ända in i slutet. 

DÖDSVERK

Författare: Kjersti Anfinnsen

Översättare: Marie Lundquist

Förlag: Flo förlag (2026)

Péter Nádas 1942 - 2026

Fick under gårdagen besked att Péter Nádas avlidit och påminns om boken Fotograferingens vackra historia, som jag läste och skrev om redan 2011. Författaren talades om i samband med Nobelpriset och jag minns att jag tänkte att han var en typisk Nobelpristagare, när jag läste boken. 

Den unga fotografen Kornélia tappar greppet om verkligheten och skickas på kurort tillsammans med sin sällskapsdam. På sanatoriet träffar hon en läkare och en patient, som på olika sätt berör henne. I bakgrunden finns också baronen Károly, som vill gifta sig med henne. Emellanåt blandas dock dessa män samman så att inte varken Kornélia eller läsaren vet vem som är vem. Även tidsbestämmelsen i boken är tvetydig; berättelsen tycks utspela sig i det tidiga 1900-talets Europa, dock byts emellanåt ballongfärder ut mot helikopterturer.

Drömlikt, illusoriskt, förvirrande, säreget, groteskt, lockande är ord som beskriver texten och min upplevelse av att läsa Fotograferingens vackra historia. Texten är fylld av betydelser och man kan ägna en avhandling åt att försöka förstå vad som händer på ytan och på ett symboliskt plan. Kanske handlar hela boken om vad som är verkligt och om vem som har makt att tolka verkligheten. Kanske kan verkligheten bara upplevas när man befinner sig i skydd bakom linsen.

Nackdelar för mig är att en del konversationen tidstypiskt sker på franska och tyska, där tappar jag helt sammanhanget. Å andra sidan är jag som psykolog inte främmande för andra verkligheter än den gängse, det var nog en fördel vid läsning av denna unika berättelse. Eller ja, berättelse känns inte som rätt ord att använda i sammanhanget, kanske en kakafoni av stillbilder beskriver stilen bättre. 

Mumindagen 2026

Idag, nionde augusti, firas Mumindagen, d v s Tove Janssons födelsedag. Tove Jansson är framför allt känd för sina böcker och tecknade serier om mumintrollen. Huvudpersonen i muminberättelserna är ofta det nyfikna Mumintrollet. Andra viktiga figurer är den generösa Muminmamman, den självupptagna Muminpappan, den fåfänga Snorkfröken, den ilskna Lilla My och Mumintrollets bästa vän Snusmumriken. Historierna handlar ofta om att hantera katastrofsituationer och de utspelar sig vid havet. Tove Jansson är en fantastisk skildrare av människans behov av att bli sedd och uppskattad.

Under krigsvintern 1939 påbörjar Tove Jansson sitt storverk och 1945 publiceras första delen i berättelsen om Mumintrollet och hans familj, Småtrollen och den stora översvämningen. I denna är Mumintrollet och hans mamma på vandring för att söka efter den försvunna pappan. Till slut finner de honom och en mycket vacker liten dal.

I Kometen kommer är katastrofen är nära, mumintrollen hotas av en komet som är på väg rakt mot Mumindalen. Trollen reagerar på olika sätt, en del blir dystra och ger upp, medan andra ger sig iväg på äventyr. Muminmamman behåller dock sitt vanliga lugn. Här träffar vi för första gången Snusmumriken och Snorkfröken. Kometen kommer är en härlig, spännande berättelse om hur man kan hantera olika "farligheter" i livet.

I Trollkarlens hatt har sommaren kommit till Mumindalen och med den en hatt som ställer till med oreda. Saker förvandlas till oigenkännlighet, varje dag händer spännande, upprörande saker. Trollkarlens hatt är en fantastisk berättelse som illustrerar att allt inte är vad det tycks vara. Läsaren får också lära sig att man måste tänka sig noga för innan man önskar saker.

I Muminpappans memoarer är Muminpappan sjuk och för att sysselsätta sig börjar han skriva sina memoarer. Muminpappan berättar om sina ungdomsäventyr, som utspelade sig under den tid då "drontarna var mycket större, ovädren farligare och solskenet varmare än nu". Möjligen kryddar han berättelserna något för att göra allt lite extra spännande. Underfundigt, ironiskt och roligt, var mitt intryck.

Farlig midsommar handlar om en katastrof som hotar Mumindalen en varm sommar. Det eldsprutande berget rör på sig och vattnet börjar stiga. En stor översvämning tvingar Muminfamiljen att flytta till en teater, som kommer flytande förbi. Mystiska saker försiggår på teatern, som inte verkar vara helt övergiven. Det här är en mycket humoristisk berättelse om regler, förbud och överträdelser. Som Filifjonkan säger:

"Men varför skulle hon egentligen oroa sig? Katastrofen hade ju äntligen kommit."

I Trollvinter vaknar Mumintrollet ur sitt ide mitt i smällkalla vintern och kan inte somna om. Och det är tur för nu får han lära känna nya vänner som förfadern i kakelugnen, Too-ticki, hunden Ynk, knyttet Salome och den skidåkande Hemulen. Boken innehåller en hel del äventyr, en stor portion värme och en fantastisk gestaltning av barnets/människans utveckling.

Det osynliga barnet innehåller nio korta berättelser om Muminfamiljen. Här kan man läsa om Muminfamiljens första jul, om Mumintrollets obesvarade kärlek till en drake och naturligtvis om hur man gör en osynlig liten unge synlig igen. Berättelsen om det osynliga barnet som blir synligt igen då hon utvecklat en trygg anknytningsrelation till Muminmamman är helt fantastisk.  ALLA barn borde få läsa den här boken. Tove Jansson beskriver smärtsamma psykologiska skeenden på ett sätt som gör att barn kan ta till sig berättelserna och bearbeta sin egen livssituation. Hon lyckas med konststycket att förmedla den djupaste visdom på ett lättillgängligt, opretentiöst sätt.

Pappan och havet är min personliga favorit bland böckerna. Boken inleds i Mumindalen, där Muminpappan går omkring och känner sig onödig. Han vill ut på äventyr och lyckas få med sig familjen på en resa till en ö där han ska bli fyrvaktare. Boken handlar om att forma en identitet och skapa mening med sitt liv. Det kan man behöva göra även i vuxen ålder. Den handlar också om att övervinna sin rädsla. Oförklarliga saker händer på ön, vilket leder till att alla i familjen drar sig undan varandra och familjen riskerar att falla samman. Sammantaget finns kärlek, nyfikenhet och farligheter i en fin blandning i berättelsen. 

Det är höst i Mumindalen i Sent i november. Muminfamiljen tycks inte vara hemma, upptäcker Filifjonkan, Hemulen, Mymlan, Onkelskruttet, lilla homsan Toft och Snusmumriken, som alla sökt sig dit för att de förlorat något. I muminhuset brukar man bli omhändertagen, men nu får de som samlats där försöka hantera sina förluster, svårigheter och relationer till varandra på egen hand. Författaren gestaltar som vanligt psykologiska processer på ett lättillgängligt och lättbegripligt sätt. Sent i november avslutar berättelserna i Mumindalen på ett mer stillsamt, moget, lite melankoliskt sätt. 

Land

Maggie O’Farrell, född i Nordirland 1972, är en omåttligt populär brittisk författare och journalist. Sex av hennes romaner har getts ut på SEKWA/Etta, flera av dem står i min bokhylla. En av mina favoritromaner är Hamnet, en berättelse som är löst baserad på Shakespeares liv. För den tilldelades författaren mycket välförtjänt det prestigefyllda priset Women’s Prize for Fiction 2020. Även Lucrezias porträtt är en historisk roman baserad på verkliga personer. Handlingen utspelar sig i renässansens Italien, där den nyfikna och egensinniga flickan Lucrezia - femte barnet till Cosimo de Medici - växer upp och tidigt gifts bort, med en man som möjligen har onda avsikter. 

Handlingen i nya romanen Land utspelar sig på Irland under andra halvan av 1800-talet, d v s under och strax efter den stora svälten, och kretsar kring kartritaren Tomás och hans familj. Romanen kan beskrivas som en släktkrönika som skildrar två generationer, men berättelsen söker sig även både bakåt och framåt i mer avlägsna tider. Tomás och hans hustru Phina förlorade båda två sina familjer under svälttiden och lämnades som barn till fattighuset, där de fick kämpa för att överleva. Båda utsattes de för traumatiska upplevelser, som skapade en stark drivkraft att senare i livet beskydda sina barn. 

Som vuxen arbetar Tomás således som kartritare åt brittiska myndigheter i ett stort kartläggningsprojekt, tillsammans med sonen Liam. En dag råkar han ut för en omskakande och mystisk upplevelse vid en källa i en skogsdunge. Tomás drabbas av en djup kris och förmår inte längre arbeta. Den 10-årige Liam tvingas ta över uppdraget att försöka färdigställa kartan. Efter händelsen vid källan förmår Tomás inte längre arbeta åt engelsmännen. Han börjar se kartorna som kolonialiseringsverktyg som måste förstöras. Han vill i stället skapa egna kartor som visar sanningen om den katastrof som drabbat landet:

"Jag kommer inte att lyda deras påbud längre. Jag gör min egen karta. Jag kommer aldrig mer att låta deras version av geografin, historien, språket och ortnamnen ha företräde. I stället för kartbladen de har beställt kommer jag att leverera den här. Och då får de se sanningen.”

Den yngre generationen - Liam, Edna, Rose och Eugene - hanterar familjearvet med trauman och fattigdom på olika sätt. Liam gör revolt mot faderns värderingar och väljer att bli missionerade jesuitpräst, Edna emigrerar till Kanada, medan den plikttrogna Rose stannar hemma och kämpar för att hålla ihop familjen. Den yngste brodern Eugene är en säregen person, med tydliga autistiska drag. Han väljer att leva ett liv isolerat från andra människor, i djup kontakt med naturens innersta väsen. 

 

Land är en storslagen episk berättelse om en familjs kamp för att överleva kolonialt förtryck och stor hungersnöd. De psykiska reaktionerna på svälten, fattigdomen och utsattheten förs vidare från den äldre generationen till barnen, som alla kämpar med livets olika utmaningar. Förutom den inlevelsefulla skildringen av en familj, innehåller romanen även djupt berörande avsnitt med fruktansvärda övergrepp och mordet på en forntida ung flicka. Hon begravdes vid den källa som Tomás och Eugene långt senare upptäcker i skogsdungen. Kanske kan detta ses om en påminnelse om att marken i sig bär på minnen av händelser som för alltid kommer att påverka oss? Oavsett om vi kallar saker för dess rätta namn eller inte. 

Sammantaget är Land en komplex roman som innehåller många olika delar, den utspelar sig under olika tidsperioder och omfattar många tidshopp. Boken kräver en alert läsare och trots att jag försökte läsa den i lugn och ro kan jag känna en önskan att läsa boken igen. Land är helt enkelt en makalöst bra roman! Utan att ha läst den engelska för att kunna jämföra, vågar jag nog även påstå att översättningen är oerhört skickligt gjord. 

LAND
Författare: Maggie O'Farrell
Översättare: Malin Bylund Westfelt
Förlag: Historiska Media (2026)

Ögonblick för evigheten

Ögonblick för evigheten är den andra delen i Kjersti Anfinnsens trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim, som inleddes med De sista smekningarna. Böckerna har hyllats av både läsare och kritiker för sin ärliga och sakliga skildring av en tid i livet när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. 

Birgitte har länge bott ensam i en lägenhet i Paris, efter att ha haft en framgångsrik karriär som hjärtkirurg. Hon har levt sitt (arbets)liv i en mansdominerad miljö, vilket krävt hela hennes engagemang. Familj och barn valdes bort, men Birgitte har ändå inte gett upp hoppet om kärleken. På ålderns höst träffar hon slutligen Javiér (via nätet!) och flyttar ihop med honom. Javiér är några år äldre än Birgitte, och arbetar ännu som arkitekt. Kontakterna med andra blir dock allt färre och Birgitte ägnar sig i hemlighet åt att lyssna på inspelade samtal med den nu bortgångna systern. Att lyssna på de inspelade samtalen, eller att föreställa sig andra samtal, håller på något sätt systern vid liv. Med tiden försämras tyvärr Javiérs hälsotillstånd och Birgitte råkar ut för en fallolycka. 

I Ögonblick för evigheten fortsätter Birgitte att reflektera över sitt liv, både den fysiska och psykiska hälsan vacklar, ensamheten blir alltmer påtaglig och likaså kroppens förfall. Birgitte är en mycket intressant och komplex karaktär, en kvinna som värdesatt självständighet och som fokuserat på framgång och arbete under hela sitt yrkesverksamma liv. Med växande sorg, kombinerad med självdistans och bitsk humor, ser hon tillbaka på sitt liv och funderar över sina val. 

Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning och skoningslös ärlighet. Sammantaget är Ögonblick för evigheten en sanslöst vacker berättelse, skriven i kortfattad stil, och Birgitte en karaktär karaktär jag längtar efter att återse och följa till slutet.

ÖGONBICK FÖR EVIGHETEN

Författare: Kjersti Anfinnsen

Översättare: Marie Lundquist

Förlag: Flo förlag (2025)

Odyssé

Odysséen är kanske världens mest välkända berättelse om en hemresa med komplikationer och versionerna är många. Den ursprungliga versionen av Homeros (om det nu var han som skapade den) har jag läst för länge sedan och minns bara vagt. Senare versioner av berättelsen om Odysseus hemresa från Troja till den väntande hustrun på Ithaka bidrar alla med intressanta perspektiv. I makalösa Strändernas svall av Eyvind Johnson framträder en Odysseus som är mänsklig och plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan längtan efter hustrun och hemmet och oro inför hur han ska bli emottagen. I Penelopiaden av Margaret Atwood ligger fokus på Penelope, Odysseus hustru, som troget väntar på hans hemkomst under alla år han är ute på irrfärder. Penelope berättar om den stora ensamheten och om svårigheten att handskas med de oförskämda friarna, som belägrar ön. I Kirke av Madeline Miller träffar läsaren en ung kvinna, vars magiska krafter leder till att hon blir förvisad av fadern till ön Aiaje, där hon lever sitt liv i stor ensamhet. 

Stephen Fry är en av Englands mest populära skådespelare, författare och inläsare av ljudböcker. Han har tidigare skrivit ett flertal böcker med antika teman, översatta och utgivna på svenska finns sedan tidigare Mythos och i höst kommer även Troja att ges ut. Jag gissar att utgivningen av Odyssé innan Troja kan ha med en viss film att göra, och det går förvisso att läsa böckerna i oordning.   

Odyssé av Stephen Fry är en tämligen rak återberättelse av Homeros epos och handlar således om Odysseus längtan hem till Ithaka och prövningar av nymfer, cykloper och förorättade gudar på vägen. Handlingen är som väntat oerhört spännande och Odysseus som karaktär väcker läsarens medkänsla, måtte han ta sig hem! I Stephen Frys version är Odysseus en komplex person som gärna vill göra det rätta, men som ändå utan att tveka offrar sina besättningsmän för att klara sig själv. Han framställs också som en längtande make, samtidigt som han lyckas göra en hel del andra kvinnliga varelser med barn. Vidare är han listig och föredrar att lura sina motståndare framför regelrätt strid, exempelvis lurar han cykloperna genom att kalla sig för Ingen. Vid hemkomsten - om någon missat det så kommer han faktiskt till slut hem - blir dock striden mot friarna nödvändig, och så klart lyckosam. Förutom Odysseus resa innehåller Odyssé även berättelser om andra som deltog i striden om Troja, exempelvis skildras på olika sätt, och under olika tidsperioder, mordet på Agamemnon och Orestes hämnd. Andra händelser märker jag saknas i Odyssé, exempelvis hängningen av de tolv tjänarinnorna, som är central i Margaret Atwoods Penelopiaden. För mig oklart varför. 

Att läsa Odyssé är i mitt tycke stor underhållning, som läsare fnissar jag faktiskt en hel del och ofta låter jag mig charmeras av huvudpersonen. Texten är lättläst och humoristisk, samtidigt som den naturligtvis är fullspäckad av namn på hjältar, gudar och vidunder och därmed kräver en engagerad läsare. Texten innehåller även mängder av fotnoter, som nog är bäst att läsa i slutet av kapitlen för att undvika avbrott i handlingen. Sammantaget är Odyssé en underhållande och inlevelsefull berättelse om en man med hemlängtan, som råkar ut för allsköns utmaningar och äventyr på färden. Den rekommenderas till alla som har ett intresse för antikens berättelser!

ODYSSÉ
Författare: Stephen Fry
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Albert Bonniers (2026)

Vaxbarnet

Olga Ravn är en av Danmarks mest hyllade författare. Hon debuterade 2012 med diktsamlingen Jag äter mig själv som ljung. Flera av hennes senare romaner har nominerats till internationella priser, bland annat Bookerpriset för Vaxbarnet. 

Vaxbarnet är en roman med verklighetsbakgrund som handlar om kvinnor som anklagas för häxkonster under 1600-talet. Den gavs ut i Danmark 2023 och fick lysande recensioner. Olga Ravn har även skrivit pjäsen Hex och gjort radioprogram samt arbetat med flera danska museer på temat. Olga Ravn blev invald i Danska Akademien 2020.

Den ogifta adelskvinnan Christenze Kruckow anklagas för trolldom, efter att ett spädbarn i hennes närhet dött, och tvingas fly till Jylland. Där ansluter hon sig till en grupp kvinnor, vars ledare Maren Kneppis närmast betraktas som helig. Rykten hinner dock ikapp Christenze, som inser att både hon och de som står henne nära riskerar att brännas på bål. Anklagelsen mot Christenze är att hon av vax tillverkat ett dockliknande barn med magiska krafter. Det är dessutom denna docka som är berättaren i boken.

Romanen bygger på ett dokumentärt material från häxprocesser på 1600-talet och skildrar skrämmande brutalt hur kvinnor dömdes till döden utan möjlighet att försvara sig. Sammantaget är Vaxbarnet en oändligt vacker text om historiska övergrepp på kvinnor, skriven i en tid när kvinnors rättigheter återigen börjar ifrågasättas. Romanen är inte helt lättläst, men värd att lägga tid och ansträngning på. 

VAXBARNET
Författare: Olga Ravn
Översättare: Johanne Lykke Naderehvandi
Förlag: Wahlström & Widstrand (2023)

Franska favoriter

Grattis Frankrike på Nationaldagen! Jag firar med ett inlägg om franska favoriter. 

Mannen som planterade träd av Jean Giono är en av mina stora favoriter. Berättelsen om den stoiske mannen som, närmast Gudalikt, ägnar sitt liv åt att få marken att blomstra är en helt underbar "saga" om vad en människa kan åstadkomma om hon arbetar oförtrutet. Utan att låta sig påverkas av de världskrig som äger rum i närheten fortsätter mannen som planterar träd med sitt värv och resultatet blir paradisiskt. Som läsare blir man varm ända in i hjärteroten av att läsa en berättelse som visar ett alternativ till den moderna människans hektiska, egocentriska liv.

Bonjour tristesse av Françoise Sagan handlar om ett sommarlov vid Rivieran. Här tillbringar den 17-åriga Cécile dagarna med att sola, bada och flirta med Cyril. Sedan modern dog har Cécile blivit faderns livskamrat. När en rival om fadern dyker upp fylls Cècile av ambivalenta känslor och hon utformar en intrikat och grym plan för att bli kvitt den nya kvinnan. Denna insiktsfulla och ärligt skärskådande roman skrev författaren vid 17 års ålder!

Såningmannen av Violette Ailhaud är en självbiografisk berättelse som utspelar sig i mitten av 1800-talet då en hel fransk by förlorar alla sina män. Ailhauds historia gestaltar starka kvinnor, kvinnor som kan överleva av egen kraft och kvinnor som både älskar och sörjer. Texten är poetisk, intensiv och sinnlig.

Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir är en vacker roman, som skildrar hur åldrandet tvingar fram nya sätt att förhålla sig till livet och kärleken. Förutom det äktenskapliga perspektivet skildrar författaren också situationen i Sovjetunionen på 60-talet - en smärtsam upplevelse för många av dåtidens tänkare.

Igelkottens elegans av Muriel Barbery handlar om två huvudpersoner och om hur deras liv flätas samman. Den ena är Renée Michel, en hyperbegåvad och beläst portvakt i ett fashionabelt Parishus. Den andra huvudpersonen är Paloma, en brådmogen 12-åring som bor i fastigheten. En stark vänskap mellan Renée och Paloma växer fram, en vänskap som blir mycket betydelsefull för dem båda.

Candide av Voltaire är en satirisk pikareskroman, utgiven första gången 1759. Den driver med tanken att vi lever i den bästa av världar och betonar att man endast kan nå framgång genom hårt arbete. Detta är en av upplysningens stora romaner, som innehåller kritik mot klassamhället och kyrkan. Dessutom är romanen hysteriskt rolig med sin groteska handling. 

Pawana av Le Clézio är en vacker, sorglig berättelse som på ett fint sätt speglar författarens stil och engagemang mot förstörelse och förtryck. Le Clézio kombinerar underskön prosa med skildringen av fullständigt vedervärdiga händelser. Under läsningen blir jag djupt bedrövad över människans förutbestämmelse att förgöra livets uppkomst.

Med livet framför sej av Émile Ajar handlar om en pojke och hans relation till en döende mor. Här blandas tragik med komiska inslag på ett hjärtskärande sätt och här gestaltas hur kärlek uppstår på platser man inte väntar sig att finna den. En livsbejakande bok om ett barns inneboende styrka och förmåga att tillgodogöra sig de kärlekssmulor som bjuds.

BIld av MichelV från Pixabay

Läsning pågår - Odyssé

Det finns många versioner av berättelsen om Odysseus hemresa från Troja till den väntande hustrun på Ithaka och alla bidrar de med intressanta perspektiv. I makalösa Strändernas svall av Eyvind Johnson framträder en Odysseus som är mänsklig och plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan längtan efter hustrun och hemmet och oro inför hur han ska bli emottagen. Romanen är en allmängiltig, tidlös berättelse om människans svårigheter att hantera sin fria vilja, benägenheten till onödig grymhet och ånger. Odysseus drömmer om ett liv i fred, en önskan som går stick i stäv med gudarnas planer. Framtiden tycks vara förutbestämd, människans lott är att leva det liv gudarna stakat ut.

I Penelopiaden av Margaret Atwood ligger fokus på Penelope, Odysseus hustru, som troget väntar på hans hemkomst under alla år han är ute på irrfärder. Penelope berättar om den stora ensamheten och om svårigheten att handskas med de oförskämda friarna, som belägrar ön i väntan på att hon ska välja någon av dem som ersättare, då Odysseus hemkomst dröjer. Penelopiaden är en skicklig gestaltning av kvinnans situation både under antiken och i samtiden. 

Kirke är den första häxan i litteraturen. Hon omnämns av Homeros i Odysséen, där hon gestaltas som en häxliknande gudinna som förför Odysseus på hans hemväg från kriget i Troja. I Kirke av Madeline Miller träffar läsaren en ung kvinna, vars magiska krafter leder till att hon blir förvisad av fadern till ön Aiaje, där hon lever sitt liv i stor ensamhet. Kirke ägnar tiden åt att lära sig mer om naturen och om sina krafter. Då och då lägger ett skepp till, och så småningom anländer Odysseus och hans besättning. Den psykologiska gestaltningen av Kirke, Odysseus och andra karaktärer i den antika gudavärlden gör romanen mycket läsvärd.

Odyssé av Stephen Fry läses för närvarande, den tycks hittills vara en tämligen rak återberättelse av Homeros epos och handlar således om Odysseus längtan hem till Ithaka och prövningar av nymfer, cykloper och förorättade gudar på vägen. Handlingen är som väntat spännande och Odysseus som karaktär väcker läsarens medkänsla, måtte han ta sig hem! Fotnoterna är nog bäst att läsa i slutet för att undvika en massa avbrott i handlingen. 

Long Island

Colm Tóibín, född 1955, räknas som en av Irlands mest framstående samtida författare. Han är även en av min favoritförfattare och jag skulle gärna se honom som en framtida Nobelpristagare. Med små medel och strikt återhållsamhet fångar han läsarens intresse och håller det i ett järngrepp ända till sista punkten. Texterna är en lovsång till långsamheten, samtidigt som författaren alltid kryddar skildringarna med lite oväntade element. Framför allt är hans kvinnoskildringar makalösa, jag har sedan tidigare läst och hyllat Marias testamente, Namnens hus, En lång vinter,  Nora Webster och Brooklyn.

I Brooklyn fick yngsta systern Eilis möjlighet att emigrera till USA för att få bättre framtidsutsikter. Efter en tuff inledande tid i det nya landet fann sig Eilis tillrätta, träffade en trevlig pojke av italienskt ursprung och gifte sig. 

Long Island är en fristående uppföljare till Brooklyn och utspelar sig c:a tjugo år senare, d v s på 1970-talet. Eilis lever ett stillsamt liv i Lindenhurst, Long Island tillsammans med maken Tony Fiorello, deras två barn samt - i grannskapet - Tonys föräldrar, hans syskon och deras familjer. En dag ringer en man på dörren och informerar Eilis om att Tony bedragit henne och gjort sin älskarinna gravid. Mannen - tillika älskarinnans make - meddelar att barnet kommer att lämnas till Tony så fort det är fött. Eilis värld rämnar och hon väljer att återvända hem till Irland för att hitta ett sätt att hantera situationen. I hemlandet återuppväcks oväntade känslor, hemligheter kommer i dagen och komplicerade relationer inleds/återupptas. 

Long Island påminner om de lågmälda kvinnoporträtt jag tidigare läst av författaren och lever därmed upp till mina högt ställda förväntningar. Här saknas inte omvälvande händelser, men fokus ligger snarare på finstämd gestaltning av Eilis inre liv, än på yttre dramatik. Återigen står Eilis inför val som medför oanade konsekvenser både för henne själv och andra. I förbifarten skymtar Nora Webster förbi och bidrar med en upplevelse av igenkännande och sammanhang. Sammantaget är Long Island stillsamt fängslande med karaktärer som engagerar. Kommer en tredje del?! Hoppas!

LONG ISLAND
Författare: Colm Tóibín
Översättare: Erik Andersson
Förlag: Norstedts (2024)

Brooklyn

Colm Tóibín, född 1955, räknas som en av Irlands mest framstående samtida författare. Han är även en av min favoritförfattare och jag skulle gärna se honom som en framtida Nobelpristagare. Med små medel och strikt återhållsamhet fångar han läsarens intresse och håller det i ett järngrepp ända till sista punkten. Texterna är en lovsång till långsamheten, samtidigt som författaren alltid kryddar skildringarna med lite oväntade element. Framför allt är hans kvinnoskildringar makalösa, jag har sedan tidigare läst och hyllat Marias testamente, Namnens hus, En lång vinter och Nora Webster. Nu har jag även läst de omåttligt populära Brooklyn och Long Island.

Yngsta systern Eilis i familjen Lacey växer upp i den lilla, kyrkligt konservativa staden Enniscorthy på Irland, strax efter andra världskrigets slut. Modern blev tidigt änka, familjen lever under knappa omständigheter och både mamman och den äldre systern får kämpa för att få det att gå runt. De tre äldre bröderna har emigrerat till England för att hitta arbete. Eilis utbildar sig till bokhållare för att få bättre framtidsutsikter, men har trots detta svårt att hitta fast arbete. En dag får Eilis, via en hjälpsam präst, ett erbjudande om att emigrera till USA. Eilis känner sig kluven - lockad men kanske mest av allt rädd - men tar till slut mod till sig och tackar ja. Situationen i det nya landet är inledningsvis svår med stor ensamhet och stark hemlängtan. Så småningom finner sig dock Eilis bättre tillrätta och träffar en ung man av italiensk härkomst. 

Brooklyn påminner om de lågmälda kvinnoporträtt jag tidigare läst av författaren och lever därmed upp till mina högt ställda förväntningar. Här saknas inte omvälvande händelser, men fokus ligger snarare på finstämd gestaltning av Eilis inre liv, än på yttre dramatik. I förbifarten skymtar Nora Webster förbi och bidrar med en upplevelse av igenkännande. Sammantaget är Brooklyn stillsamt fängslande och en roman att återvända till i tankarna. Rekommenderas!

BROOKLYN

Författare: Colm Tóibín

Översättare: Erik Andersson

Förlag: Norstedts (2024)

Läsning pågår - Land

Maggie O’Farrell, född i Nordirland 1972, är en omåttligt populär brittisk författare och journalist. Sex av hennes romaner har getts ut på SEKWA/Etta, flera av dem står i min bokhylla. En av mina favoritromaner är Hamnet, en berättelse som är löst baserad på Shakespeares liv. För den tilldelades författaren mycket välförtjänt det prestigefyllda priset Women’s Prize for Fiction 2020. Även Lucrezias porträtt är en historisk roman baserad på verkliga personer. Handlingen utspelar sig i renässansens Italien, där den nyfikna och egensinniga flickan Lucrezia - femte barnet till Cosimo de Medici - växer upp och tidigt gifts bort till en man som möjligen har onda avsikter. 

Land är en av årets mest efterlängtade romaner, den beskrivs av förlaget som: "en episk skildring av en familj som försöker hitta sin plats i efterdyningarna av Irlands stora hungersnöd". Huvudpersoner är Tomás och hans som Liam, som arbetar med att skapa landets kartor för att de ska vittna om den katastrof som drabbat folket. Den här boken ska läsas långsamt under juli och förhoppningsvis bli signerad på Bokmässan! 

Trollskärvan

Torborg Nedreaas (1906–1987) anses vara en av Norges mest framstående efterkrigsförfattare, om än relativt okänd i Sverige. Hon var politiskt radikal och skrev om klasskillnader, fattigdom och förtryck. 1945 debuterade hon med novellsamlingen Bak skapet står øksen. Flera av novellerna skildrade händelser under andra världskriget, hon skrev bland annat om ”tyskejenterna”, d v s norska kvinnor som hade förhållanden med tyska soldater. De här kvinnorna utsattes för både rättsövergrepp och trakasserier efter krigsslutet, och många deporterades till Tyskland. Torborg Nedreaas hade stor betydelse i kampen för fri abort, samtidigt som hon också värnade om barnets rätt att födas in i en jämställd värld. 1947 fick hon sitt stora genombrott med med romanen Av månsken växer ingenting. 

Trollskärvan tilldelades det allra första Kritikerpriset 1950 och är första delen i en uppväxttrilogi om flickan Herdis. Handlingen utspelar sig i Bergen under början av 1900-talet och skildrar en hotfull tid på randen till ett världskrig. Herdis växer upp i en tuff miljö både hemma och bland kamraterna på gatan. Hon har svårt att finna sig tillrätta och väljs sällan som sällskap i första hand. Vid flera tillfällen utsätts Herdis för kränkande övergrepp av andra barn, och har ingen att berätta för. Porträttet av Herdis är komplext, psykologiskt träffsäkert och ovanligt intressant i och med att författaren inte faller för frestelsen att göra henne till enbart en "god" och utsatt flicka. Herdis har en ovanligt väl utvecklad fantasi och när hon tittar på världen genom en glasskärva - hennes trollskärva - blir allt ljust, färgglatt och vackert.

"Nu kunde allt ha blivit bra, modern pratade glatt och varmt och kärleksfullt, hon hade glömt allt. Herdis gick tyst med handen i hennes och visste inte vad hon skulle göra med allt som for runt i henne. Hon var som två Herdisar. Den ena längtade efter att förtvivlat kasta sig i sin mors famn och ta emot alla ömhetsbetygelser och bara glädja sig inför julaftonen. Den andra kämpade med något ouppklarat som inte kunde öppna sig för någon glädje av något slag och som gjorde ont i halsen."

Sammantaget är Trollskärvan en oerhört fängslande och upprörande skildring av förtryck och de starka känslor av skam som väcks och rotar sig hos ett offer. Jag ser verkligen fram emot att läsa de följande delarna av denna makalösa berättelse. 

TROLLSKÄRVAN

Författare: Torborg Nedreaas

Översättare: Cilla Naumann

Förlag: Wahlström & Widstrand  (2026)

Sommarboken

Tove Jansson är naturligtvis framför allt känd för sina böcker och tecknade serier om mumintrollen. Historierna handlar ofta om att hantera katastrofsituationer - huvudpersonerna tvingas mer eller mindre frivilligt ut på äventyr. Tove Janssons karaktärer är ofta egensinniga och uttrycker starka känslor, inte alltid på ett särskilt nyanserat sätt. Härligt befriande! Framför allt är Tove Jansson en fantastisk skildrare av människans behov av att bli sedd och uppskattad. Berättelsen om det osynliga barnet, som blir synligt igen när hon utvecklat en trygg anknytningsrelation till Muminmamman, är helt oumbärlig. Författarens storhet ligger i förmågan att beskriva smärtsamma psykologiska skeenden på ett sätt som gör att barn (och vuxna) kan ta till sig berättelserna och bearbeta sin egen livssituation.

Författarens mest älskade vuxenbok - Sommarboken - handlar om flickan Sophia, som tillbringar sommaren tillsammans med sin pappa och farmor på en skärgårdsö. Mamman är sedan tidigare död, pappan är ofta upptagen med viktiga vuxensaker och den rätt excentriska farmodern har börjat bli alltmer trött. Sophia spenderar en hel del tid själv och lär sig saker om att älska en katt, om en helig grotta, en farlig storm och om helvetesfrågan. I centrum för berättelsen finns alla samtal mellan Sophia och farmor; ärliga, humoristiska och respektfulla samtal som leder till en varm, nära vänskap. Osentimentalt och utan att väja för svåra ämnen låter författaren Sophia och hennes farmor mötas, stångas lite och skapa djupa band. Liksom i muminböckerna lyckas Tove Jansson med konststycket att förmedla visdom på ett lättillgängligt, opretentiöst sätt.

"Det är underligt med kärlek, sa Sophia. Ju mer man älskar den andra dess mindre tycker den andra om en.

Det är alldeles riktigt, anmärkte farmorn. Och vad gör man då?

Man fortsätter att älska, svarade Sophia hotfullt. Man älskar värre och värre.

Hennes farmor suckade och sa ingenting."

Sammanfattningsvis är Sommarboken en bok som fångar själva essensen i barndomens somrar - eller minnena av dem.

SOMMARBOKEN
Författare: Tove Jansson
Förlag: Förlaget

Slutartid

Maja Lunde är en av Norges mest lästa författare, född och bosatt i Oslo. Hon har skrivit barnböcker samt manus till barnprogram för TV, men är mest känd som författare till romanerna Binas historia, Blå, Przewalskis häst och Drömmen om ett träd - vilka utgör fristående delar i romankvartetten om vår tids skrämmande klimatförändringar. Även i den nya romanen Slutartid finns ett klimatperspektiv invävt i historien, om är inte lika dominerande som i klimatkvartetten.

En dag i juni stannar plötsligt tiden. Ingen föds, ingen dör, ingen åldras och sjukdomsförlopp hejdas. Människorna tvingas förhålla sig till en helt ny situation, där de plötsligt har tid i överflöd. Hur ska man använda denna? Och varför har tiden stannat? Runt omkring människorna fortsätter naturens kretslopp som tidigare, och utan tiden som en yttre ram för människornas livsvillkor växer nu oro och tristess. Att leva tillsammans i evighet får plötsligt en ny, påfrestande dimension, vilket påverkar människornas relationer. Och som vanligt i orostider formuleras många konspirationsteorier, vilket leder till demonstrationer och oroligheter. 

"Människan uppför sig som ett virus, sa anhängarna till teorin om Gaia 2, och nu hade immunförsvaret kickat in. Stilleståndet var jordens försök att göra sig kvitt den parasitära människan. Målet var en ny och bättre värld. Bara genom att närma sig naturen och på så sätt friskförklara organismen jorden, kunde stilleståndet hävas. Men det var inte mycket som tydde på att det var dit man var på väg."

Som vanligt i Maja Lundes romaner får läsaren följa ett antal huvudpersoner, som på olika sätt drabbas av att tiden tagit slut. Det pensionerade paret Margo och Otto dras åt olika håll i den nya situationen, fotografen Jennys sjukdomsförlopp hejdas, den blivande pappan Jacob kämpar för att hitta sätt för sitt barn att födas och barnmorskan Anne får ett nytt uppdrag eftersom inga barn längre föds.

Sammantaget väcker Slutartid många tankar kring jordens ändlighet och människans behov av tidsramar för att kunna vara i nuet. Romanen är lättläst, fängslande och belyser en situation som är - eller åtminstone borde vara - oroande och engagerande för alla. En sträckläsare!

SLUTARTID

Författare: Maja Lunde

Översättare: Lotta Eklund

Förlag: Natur & Kultur (2026)

Bloomsday

Glad Bloomsday! Handlingen i Ulysses av James Joyce utspelar sig den 16 juni i Dublin, och romanen är intrikat baserad på Homeros Odysséen. Så intrikat att det dock är mycket svårt för en oskolad läsare att se alla parallellerna. I fjärde kapitlet dyker Odysseus alter ego Leopold Bloom äntligen upp. Han är en mycket vardaglig, medelålders, lite ärrad Odysseus. Bloom fixar frukost åt frugan Molly, blir sugen på njure, införskaffar sagda njure och bränner vid den. Samtidigt samtalar han med katten och tänker på den begravning han ska på senare under dagen. Efter att noggrant ha tömt tarmen och torkat sig med dagens tidning ger sig Bloom ut på stan igen.

Under dagen ägnar sig Bloom åt att vandra runt i Dublin, medan han funderar över livet i allmänhet och kroppens behov i synnerhet. Judar smädas, kvinnors kön väcker fantasier och gommen frestas av allehanda läckerheter. De gamla grekerna hyllas, medan romarna beskrivs som kloakmakare. Lärda diskussioner om litteratur och filosofi förs på ett bibliotek. Efter att ha rumlat runt en hel dag och större delen av natten kommer Bloom äntligen hem hem igen. Men kanske inte till en kvinna som bara väntat troget och hängivet.

"Han kysste hennes rumpas buktiga fruktiga luktiga pumpagump, på vardera buktande pumphemisfären, i deras buktiga fruktiga fukt, med smygande utdragna utmanande pumpfuktiga stusskyssar."

Romanen avslutas med Molly Blooms makalösa monolog som handlar om hennes äktenskap, sexualitet och otrohet. Läs högt och njut av alla språkliga finesser, en sådan fantastisk översättning! 

Ulysses är en roman som innehåller en massa halvtänkta element huller om buller, och emellanåt en lysande klar tanke, klokare än allt annat jag läst. Jag förvirras och förtjusas om vartannat. Romanen är helt enkelt omväxlande urtråkig och utmattande och alldeles lysande. 

ULYSSES
Författare: James Joyce
Översättare: Erik Andersson
Förlag: Albert Bonniers (2023)