Picasso i det svenska folkhemmet

Picasso i det svenska folkhemmet: berättelsen om fem offentliga skulpturer är resultatet av en upptäcktsresa i historien genomförd av Peter Forhaug, fotografen Ulf Berglund, skribenterna Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl samt formgivaren Pär Wickholm. Boken skildrar de osannolika historierna bakom installationerna av inte mindre än fem offentliga Picassoskulpturer i Sverige (Kristinehamn, Helsingborg, Halmstad, Solna och Stockholm). Placeringarna av konstverken speglar en tidsanda präglad av tankar om folkbildning och att konsten är till för alla. En viktig person i sammanhanget var den norske konstnären Carl Nejsar som, till sin egen förvåning, fick möjlighet att träffa Picasso, varefter en långvarig vänskap och arbetsgemenskap utvecklades. 

Historien om hur världens största Picassoskulptur, den 15 meter höga Jacqueline (namngiven efter Picassos hustru) hamnade i Värmland är värdig landskapet. Här finns alla ingredienser till en riktig skröna: udda karaktärer som drev sin sak, slumpmässiga möten mellan pratglada människor på småvägar i Frankrike, den världsberömda Selma Lagerlöf och politiker som inte "vågar säga nej till framtiden". Att Picasso verkligen föredrog Kristinehamn framför New York känns kanske ännu mer osannolikt idag. Men så blev det, 1965 på midsommarafton invigdes skulpturen under stort ståhej och nuförtiden lockar hon mängder av turister till Kristinehamn varje år. 

Fågelfiskens resa till Helsingborg innehåller så osannolika komponenter att man som läsare baxnar. Den första versionen av skulpturen ställdes ut på Konst i betong-utställningen i Stockholm, med baktanken att den därefter permanent skulle placeras i Moderna Muséets skulpturpark. Men så skedde inte och skulpturen hamnade i stället i Helsingborg, där den slutligen, på Picassos order, kördes över med traktor eftersom den blivit skadad! En ny version hängdes därefter upp i miljonprogrammet Närlunda, där den hängde relativt obemärkt under många år. 

I mitten av 1960-talet sattes Picassoskulpturer upp i många stora städer (Paris, Amsterdam, Marseille m fl). Chefen på Moderna Muséet, Pontus Hultén, önskade (fortfarande) en skulptur till parken och han bad således sin vän Carl Nejsar om hjälp. Picasso var intresserad och kom med ett förslag, som Hultén hade mage att kritisera. Picasso gjorde honom dock till viljes och 1966 transporterades skulpturgruppen Frukost i det gröna till muséets trädgård på Skeppsholmen. 

Dykande måsen var huvudattraktion vid en utställning i Frognerparken i Oslo 1965 och den norska planen var att skulpturen skulle stanna i landet. Svenskarna var dock på hugget och föreslog att skulpturen skulle placeras i ett nybyggt studentområde, Kungshamra i närheten av Stockholms universitet, vilket sannolikt gladde Picasso. Alla var dock inte lika nöjda, vilket märktes vid invigningen. 

Även runt den 15 meter höga skulpturen Kvinnohuvud var turerna och åsikterna många innan den slutligen invigdes i Halmstad, 1971. Byggnationen var komplicerad och den invigdes lite i förbifarten i samband med andra festligheter, men värdesätts idag på ett helt annat sätt. 

Sammantaget skildrar Picasso i det svenska folkhemmet en oerhört spännande tid i historien, då konsten sågs som en viktig del av samhällsbygget och skulle vara tillgänglig för alla. Boken är oerhört intressant och underhållande, läs den! Själv ska jag nästa sommar resa Sverige runt för att se alla skulpturerna i verkligheten. 

PICASSO I DET SVENSKA FOLKHEMMET

Text: Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl

Foto: Ulf Berglund

Förlag: Bly förlag (2025)

Picassoskulpturen i Kristinehamn

Jag läser i Picasso i det svenska folkhemmet, en konstbok med foto av Ulf Berglund och text av Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl, om hur det kom sig att fem stora Picassoverk hamnade i lilla Sverige och börjar med att läsa om den skulptur jag har en personlig relation till - Picassoskulpturen i Kristinehamn. 

Historien om hur världens största Picassoskulptur, den 15 meter höga Jacqueline (namngiven efter Picassos hustru) hamnar i Värmland är värdig landskapet. Här finns alla ingredienser till en riktig skröna: udda karaktärer som driver sin sak, slumpmässiga möten mellan pratglada människor på småvägar i Frankrike, den världsberömda Selma Lagerlöf och politiker som inte "vågar säga nej till framtiden". Att Picasso verkligen föredrog Kristinehamn framför New York känns kanske ännu mer osannolikt idag. Men så blev det, 1965 på midsommarafton invigdes skulpturen under stort ståhej och nuförtiden lockar hon mängder av turister till Kristinehamn varje år. Förutom den fantastiska berättelsen innehåller boken massor av fina bilder från byggandet av skulpturen, från kommunikationen med Picasso och på Jacqueline idag. 

Recex från Bly förlag.

Picasso i det svenska folkhemmet

Fick en jättefin bok i brevlådan igår, Picasso i det svenska folkhemmet, en konstbok med foto av Ulf Berglund och text av Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl. Boken innehåller spännande bilder och osannolika berättelser om hur och varför fem av Picassos stora monumentala skulpturer i betong hamnade i just Sverige (Halmstad, Kristinehamn, Helsingborg, Solna och en skulpturgrupp på Moderna Museet).

Som värmlänning och besökare av Picassoskulpturen i Kristinehamn ska det bli extra kul att läsa om hur den hamnade just där. Skulpturen är magnifik och fotas ofta som bakgrund till familjehändelser.

Recex från Bly förlag.

Artemisia Gentileschi

Under de senaste åren har jag läst en del konsthistoria i populärversion och särskilt fastnat för vissa konstnärer och deras verk. Här kommer en liten presentation av en av dem, kanske den vars öde engagerar och upprör mest.

Självporträtt som kvinnlig martyr

Artemisia Gentileschi var en av de första kvinnliga konstnärerna under 1600-talet och likt många andra kvinnor inom konst- och litteraturvärlden blev hon bortglömd och återupptäckt först på 1900-talet. Artemisia Gentileschis målningar tillskrevs under lång tid felaktigt manliga konstnärer, bland annat hennes far. Idag anses hon dock vara en av de främsta målarna i sin generation, hon verkade under ung- och högbarocken. Många av Artemisia Gentileschis målningar skildrar starka kvinnor från myter, allegorier och Bibeln. Hon var känd för att skildra kvinnofiguren med stor naturalism och för sin skicklighet att gestalta dramatiska scener.

Artemisia Gentileschi föddes i Rom 1593 och förlorade tidigt sin mor. Fadern Orazio Gentileschi var konstnär och dottern fick tidigt följa med till hans ateljé och lära sig att använda färg, penslar och dukar. Konsten blev tidigt hennes passion, men möjligheterna att slå sig fram som kvinnlig konstnär var i hennes samtid närmast obefintliga. Artemisia Gentileschi fick gå i lära hos sin far, de samarbetade med hans verk och hon tränade sig genom att kopiera samtidens stora artister. Hennes far var en efterföljare till konstnären Caravaggio, genom honom kom Artemisia Gentileschi i kontakt med barockens dramatik och de stiltypiska starka kontrasterna mellan ljus och skugga.

I faderns ateljé gick Artemisia Gentileschi även i lära hos konstnären Agostino Tassi. När hon var nitton år gammal våldtogs hon av Tassi, vilket ledde till en sju månader lång förnedrande rättegång bestående av anklagelser om promiskuitet, ingående gynekologiska undersökningar och tortyr med tumskruvar för att säkerställa att hon talade sanning. Tassi blev slutligen dömd för våldtäkt, men fick bara ett års fängelsestraff. Det var i den här situationen hon målade ett av sina mest berömda verk: Judit och Holofernes (ett vanligt samtida motiv, som Artemisia Gentileschi dock gestaltade med mer realism och brutalitet än exempelvis Caravaggio). 

Judit och Holofernes 

Efter rättegången tvingades Artemisia Gentileschi att gifta sig. Hon och maken flyttade 1615 till Florens, där Artemisia Gentileschi som första kvinna blev antagen till stadens konstakademi och firade stora framgångar. Hennes mecenat var då Cosimo II de' Medici.

Den heliga Katarina av Alexandria 

Omkring 60 av målningar som tillskrivs Artemisia Gentileschi finns bevarade. 2020 förvärvade Nationalmuseum i Stockholm målningen Den heliga Katarina av Alexandria, jag vill verkligen åka dit och uppleva den.