fredag 12 juni 2026
Women’s Prize for Fiction - Korrespondensen
Debutromanen (!) The Correspondent av Virginia Evans vann Women’s Prize for Fiction 2026. Romanen har getts ut på svenska med titeln Korrespondensen och ligger i min läsahög. Det som lockar mig är att boken är en brevroman och att huvudpersonen är en äldre kvinna. Hoppas att den kommer att passa mig som föredrar osentimentala texter.
måndag 8 juni 2026
Nytt i hyllan - The Things We Never Say
lördag 30 maj 2026
Coyote
Coyote handlar om viltvårdaren Raphaëlle, som lever ensam med sin hund i en husvagn i Québecs djupa skogar. Hennes uppdrag är att skydda djur och natur från tjuvjägare och andra faror. Men tjuvjägarna är många och oerhört hänsynslösa, snart har rollerna förbytts och Raphaëlle utsätts för hot och trakasserier. Under Raphaëlles undersökningar framkommer att några av de jägare som utsätter vilda djur för plågsamma fångstmetoder, även kan misstänkas vara inblandade i övergrepp på unga kvinnor. I stället för att dra sig undan börjar Raphaëlle planera en hämnd.
Coyote är en mycket spännande bok som handlar om tjuvjakt, djurplågeri och våldsamma övergrepp på människor. Romanen belyser frågan om människans plats i naturen och gestaltar ursprungsbefolkningens utsatthet. En del känns igen från svenska författare som skriver om liknande teman, t ex Ann-Helén Laestadius i Sápmitrilogin. Coyote är engagerande läsning, men den är oerhört brutal. Och den innehåller sexscener med alldeles för många metaforer.
COYOTE
Författare: Gabrielle Filteau-Chiba
Förlag: Éditions-J (2022)
Översättare: Ulla Linton
fredag 29 maj 2026
Författarbesök Oslo
torsdag 28 maj 2026
Läsning pågår - Berätta allt
Då är det äntligen dags att läsa sista boken om Lucy Barton, Berätta allt av Elizabeth Strout. Handlingen utspelar sig i den lilla staden Crosby i Maine, där Lucy och Olive Kitteridge till slut träffas. Det är nu rätt många år sedan jag läste första boken om Lucy Barton - Mitt namn är Lucy Barton - för första gången, och hon är en karaktär jag verkligen kommer att sakna.
lördag 23 maj 2026
Öster om Eden
Öster om Eden av John Steinbeck är en av min favoriter bland de nobelprisade böckerna och det är en roman jag läste redan som 20-åring. Jag minns fortfarande tydligt de mycket speciella karaktärerna, som t ex den manipulativa Cathy och den kloke kinesen Lee. Boken bygger på den bibliska berättelsen om Kain och Abel, d v s den handlar om gränslös syskonrivallitet. Det jag fastnade mest för som 20-åring var dock temat om människans fria vilja (timshel) och det jag lärde mig i den här romanen formade viktiga och varaktiga delar av mina värderingar.
I höst ska en ny dramatisering av Öster om Eden visas på Netflix, så därför tänker jag nu ägna mig åt att läsa boken igen. Det ska bli härligt att återigen följa familjerna Trask och Hamilton i Salinasdalen.
onsdag 6 maj 2026
Läsning pågår - Walden
Walden av David Henry Thoreau har diskuterats och hänvisats till sedan den gavs ut i USA 1854. Boken handlar i korthet om en man som lämnar civilisationen och flyttar ut i skogen. Under ett par år bor han i en liten stuga och han sägs (ibland) ha varit helt självförsörjande. Under vistelsen i skogen ägnar sig Thoreau åt att filosofera om allt möjligt. Här finns oerhört mycket vettig kritik mot konsumtion, industrialism m m och mindre rimliga funderingar kring människans sexualitet. Texten är emellanåt ganska krångligt skriven och skulle ha vunnit på att ha haft en läsare med större tålamod.
onsdag 29 april 2026
Deckarförfattare Louise Penny
Igår läste jag att Louise Penny, som beskrivs som en "internationell deckarstjärna" kommer till Sverige och Bokmässan. Författaren bor i Québec och har genom åren vunnit mängder av prestigefyllda utmärkelser, framför allt för sin serie om kriminalkommissarie Armand Gamache. Jag förbereder mig inför årets Bokmässa genom att läsa gästande författare och hoppas att Louise Pennys böcker ska passa mig. Louise Penny har kallats "en modern Agatha Christie", det verkar ju lovande. Dags att börja läsa första boken i serien: Mörkt motiv.
torsdag 23 april 2026
Världsbokdagen 2026
Världsbokdagen firas som vanligt här på bloggen, även om tyvärr min läsning blivit lite snävare de senaste åren. Tidigare har jag arrangerat utmaningar att läsa böcker från olika delar av världen, de senaste åren tycks jag ha fastnat lite i Europa/Norden. Därför kommer tipsen både att bestå av böcker jag läst för länge sedan och nyare litteratur.
De små tingens gud, Arundhati Roys prisade debutroman, kretsar kring en välbärgad familj i Kerala, Indien och dess sönderfall. Tvillingarna Rahel och Estha råkar ut för en mycket tragisk händelse, varefter familjen splittras. Tvillingarna separeras från varandra och växer upp med bestående traumasymtom. Boken är skriven på ett alldeles fantastiskt språk, fyllt av mantraliknande upprepningar och nykonstruerade ord. Stämningen är suggestiv och förväntansfull. På ett yttre plan gestaltar romanen teman som det indiska kastsystemet, sociala tabun, förtryck av kvinnor och den postkoloniala samhällsstrukturen.
De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen (Norge) är den inledande delen i en trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim. Romanen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. Sammantaget en detta en mycket fin berättelse, skriven i kortfattad stil, och en huvudperson jag längtar efter att återse.
Lázló Krasznahorkai (Ungern) tilldelades Nobelpriset i litteratur 2025 med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Den sista vargen består av tre löst sammanhållna berättelser mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första delen är svårbegriplig p g a dess experimentella stil (punkter saknas) andra delen är mästerlig, tredje delen känns onödig. Boken som helhet är mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta.
Mitt namn är Lucy Barton (USA) och de andra romanerna i sviten om Lucy av Elizabeth Strout gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. Läsning av böckerna liknar mer ett samtal med med en väninna, än att man tar del av en författares redigerade och publicerade text. Med enkla vardagsskildringar, torr humor samt kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra.
Medborgare av Claudia Rankine (USA) är inte är så lätt att beskriva, den rymmer poesi, korta berättelser och bilder. Texterna osar av både klart uttryckt och återhållen vrede, mest berörd och beklämd blir jag av alla episoder där mörkhyade är osynliga. Och då de svarta är synliga förväxlas de ofta med varandra, eller uppfattas som hotfulla. I värsta fall dödar man dem - av misstag. Hur kan man då vara en medborgare? Medborgare en mycket angelägen ögonöppnare, skriven på ett spännande, nyskapande, utmanande sätt.
Andarnas hus av Isabel Allende (Chile) handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets politiska situation. Härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt.
onsdag 22 april 2026
Jamaica Kincaid tilldelas Sjöjungfrun 2026
Och det betyder naturligtvis att hon kommer till Bokmässan! Det ska bli så roligt att återse henne och jag hoppas dessutom att besöket i september inte blir hennes enda i år (hallå Nobelkommittén!). Jamaica Kincaid besökte Bokmässan 2019, jag lyssnade då på ett mycket intressant samtal mellan henne och litteraturkritikern Jenny Tunedal. Dessutom såg jag så klart till att få ny min nyinköpta bok Lucy signerad. Jamaica Kincaid växte upp på ön Antigua under det brittiska kolonialväldet och hennes texter handlar i hög grad om livet på ön och de (post-)koloniala livsvillkoren. Ofta skriver hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Jag har recenserat romanen Annie John här.
Jamaica Kincaid "prisas för sitt lyriska, humoristiska och ibland konfrontativa språk, som fängslar läsare världen över och rör sig mellan teman som kolonialism, mor-dotterrelationer och odling. Det är tredje gången den litterära utmärkelsen delas ut, som årligen belönar en verksam författare som berört svenska läsare."
måndag 20 april 2026
Läsning pågår - Coyote
Läser just nu en mycket spännande bok som handlar om tjuvjakt, djurplågeri och våldsamma övergrepp mot människor. Coyote av Gabrielle Filteau-Chiba utspelar sig i skogarna i Québec, belyser frågan om människans plats i naturen och gestaltar ursprungsbefolkningens utsatthet. En del känns igen från svenska författare som skriver om liknande teman, t ex Ann-Helén Laestadius i Sápmitrilogin. Coyote är mycket bra, men oerhört brutal. Och den innehåller sexscener med alldeles för många metaforer.
fredag 13 mars 2026
Nya böcker från Québec
Fortsätter med mina mycket tidiga förberedelser inför årets Bokmässa genom att köpa böcker av gästande författare från Québec.
Kim Thúys Em handlar om de stora mängder barn som evakuerades från Vietnam till USA 1975 och skildrar ett livslångt sökande efter kärlek och att höra hemma någonstans. Bokreafynd.
Judiths syster av Lise Tremblay (nyutkommen!) utspelar sig under det sena 60-talet och handlar om att vara tonåring i en liten stad där allt redan tycks vara förutbestämt utifrån klasstillhörighet och katolska kyrkan.
onsdag 4 mars 2026
Bokmässepepp - redan i mars!
Bokmässan har börjat presentera författare som kommer i september och jag är redan alldeles till mig!
Brittiska författaren Maggie O’Farrell är aktuell med en ny roman, Land, och med filmatiseringen av Hamnet. Land beskrivs av förlaget som: "en episk skildring av en familj som försöker hitta sin plats i efterdyningarna av Irlands stora hungersnöd", detta är självklart en roman jag kommer att vilja läsa. Hamnet tilldelades Women’s Prize for Fiction 2020, den är inspirerad av William Shakespeares liv, utspelar sig i Stratford-upon-Avon år 1596 och handlar om en mors kamp för att alla hennes barn ska överleva. Det är en makalöst bra roman om familj, förlust och historien bakom Hamlet. Jag har tidigare recenserat och hyllat den. Dessutom har jag Lucrezias porträtt oläst i bokhyllan, den vill jag också gärna läsa!
Årets hedersgäst på Bokmässan är Québec, en provins i östra Kanada med författare som skriver i en franskspråkig tradition, författare som upplevt och skriver om migration och författare från landets ursprungsbefolkning. Flera fantastiska författare kommer att besöka Bokmässan, både några jag redan känner till och några som är nya för mig.
Kanadensisk-vietnamesiska Kim Thúy kommer äntligen tillbaka till Bokmässan. Av olika tråkiga skäl missade jag hennes besök 2016, så detta gör mig verkligen glad. Jag har läst tre romaner av författaren - Ru, Mãn och Vi - som alla handlar om olika aspekter av flykt, livet i exil och skapandet av en ny identitet. Texterna innehåller lika delar skönhet och skräck, författaren är sparsam med orden och förlaget SEKWA har med stor omsorg skapat fysiska böcker som passar innehållet. Recensioner finns här: Ru, Mãn, Vi. Alldeles nyss klickade jag hem ytterligare en bok av författaren - Em - som finns med på bokrean. För den som vill veta mer finns en Babel-intervju med Kim Thúy på SVT Play.
Förutom de ovan nämnda författarna från Québec kommer även Gabrielle Filteau-Chiba, Michel Jean och Isabelle Arsenault. Dem har jag kvar att upptäcka.
måndag 26 januari 2026
Game Changer - Heated Rivalry och The Long Game
Heated Rivalry och The Long Game handlar om handlar om två killar - Shane Hollander och Ilya Rozanov - från rivaliserande hockeylag, som förälskar sig i varandra. Böckerna skildrar förälskelsens alla överväldigande känslor och svårigheter som uppstår utifrån behovet att dölja kärleken i en tuff sportmiljö. Även den kommande boken, Unrivaled, handlar om Shane och Ilya.
Jag gissar att de här böckerna är dagens motsvarighet till Hästarnas dal av Jean M Auel och Hollywoodfruar av Jackie Collins, och hoppas att de på sikt skapar samma intensiva läsintresse hos dottern, som föregångarna gjorde hos mig.
lördag 27 december 2025
Stargate. En julberättelse
Ingvild H. Rishøi har hyllats av en samlad norsk och svensk kritikerkår och hon är dessutom älskad av en stor mängd läsare. Huvudpersonerna i hennes berättelser är ofta barn som lever i utsatthet, otrygghet och fattigdom. Författaren har prisats för sin förmåga att gestalta barns känslor och upplevelser på ett "barnnära" språk. Rishøi skriver med stor klassmedvetenhet, hon är tydligt inspirerad av Astrid Lindgren och hon jämförs ibland med både H. C. Andersen och Charles Dickens.
Långnovellen alt kortromanen Stargate. En julberättelse handlar om berättaren Ronja och hennes storasyster Melissa, som växer upp hos hos en alkoholiserad pappa. Någon mamma finns inte i hemmet. När pappa är nykter är han kärleksfull och varm, han ger flickorna smeknamn och Ronja drömmer om att han ska köpa en stuga i skogen till familjen. Men alltför ofta hänger han på puben Stargate, där han umgås med likasinnade och spenderar matpengarna. Inför julen lyckas Ronja hjälpa pappa att få jobb som julgransförsäljare. Hoppet väcks att pappa den här gången ska lyckas behålla jobbet så att familjen i år kan få en egen julgran. Men så en dag sitter han på Stargate igen, förskottslönen är uppdrucken och jobbet borta. Melissa lyckas dock få överta pappas jobb och snart börjar även Ronja tjäna pengar genom att sälja pynt "till förmån för fattiga barn". Allt kommer att gå bra om bara inte den elake chefen Eriksen upptäcker dem ...
Stargate är en oerhört gripande och fängslande berättelse, som mycket exakt balanserar på rätt sida om gränsen till det smetigt sentimentala. Här kombineras vardagsnära beskrivningar av skrynkliga lucialinnen, baconlukt och huvudvärk med en finstämd och magisk känsla. Det dyker upp män - vaktmästaren, grannen och arbetskamraten - som hjälper till och ger stöd, medan omhändertagande kvinnor saknas. Berättelsen har kallats en modern variant av H. C. Andersens Flickan med svavelstickorna, och likheten är påtaglig. Sammantaget är berättelsen obarmhärtigt realistisk i sin skildring av barns utsatthet och när verkligheten blir för smärtsam tar en magisk föreställningsvärld vid. Oerhört bra, läsning rekommenderas starkt!
STARGATE. EN JULBERÄTTELSE
Författare: Ingvild H Rishøi
Förlag: Flo förlag (2025)
Översättare: Marie Lundquist
tisdag 23 december 2025
Novellkalendern 23 - Hägern
Lise Tremblay föddes 1957 i Chicoutimi i Québec. Sedan debuten 1990 har hon tilldelats ett flertal priser och många av hennes böcker har översatts till svenska. Tremblay räknas idag som en av Québecs främsta författare, återkommande teman i hennes texter är frågor om klass, stad och land, familj, ensamhet och relationer.
Det är inte ofta jag fantiserar om att skriva skönlitteratur, jag är mycket nöjd med min roll som läsare. Men emellanåt dyker det upp en bok jag önskar att jag hade skrivit och så är verkligen fallet med den suveräna "novellsamlingen" Hägern av Lise Tremblay. Hennes gestaltning av den okända lilla byn i det fransktalande Québec väcker så många minnen från min egen uppväxt i en liten värmländsk bruksort. Här finns tryggheten och förutsägbarheten, men också inskränktheten och rädslan för allt som är annorlunda.
Hägern innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Det är byn som bär traditionerna, men också byn som försöker överleva genom att låna ut sig till turistande jägare och sommarstugegäster. Och byn som många gånger förlorar kampen och mister sina invånare - främst de kvinnliga. Byn sluter sig och försöker "vara sig själv nog" samtidigt som den blir alltmer beroende av inkomster från besökarna, främlingarna.
"Alla vet att det inte är bra att låta främlingar komma för nära. Sådana vänskapsrelationer slutar alltid dåligt. Här i byn har vi tappat räkningen på hur många gånger det hänt".
"Sedan dess har jag av egen erfarenhet lärt mig att byns enda regel är lögnen. Alla vet allt och alla låtsas som att de inte vet någonting".
Hägern är enkelt och korthugget berättad, den klaustrofobiska, melankoliska stämningen som präglar byns vardag känns i kroppen. Här kan man inte stanna utan att totalt anpassa sig. Frågan är om byn går att lämna? Eller bär man den med sig inuti?
HÄGERN
Författare: Lise Tremblay
Översättare: Elin Svahn
Förlag: Rámus (2015)
fredag 19 december 2025
Novellkalendern 19 - Marigold och Rose
Den amerikanska poeten Louise Glück tilldelades Nobelpriset 2020 med motiveringen: "För hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell." Författaren har tidigare gett ut flera diktsamlingar, men med berättelsen Marigold och Rose debuterar hon som prosaförfattare. Eftersom jag inte läst Glücks lyrik kan jag inte göra några jämförelser mellan de olika typerna av text, däremot kan jag med lätthet slå fast att språket i Marigold och Rose är helt unikt.
Berättelsen om tvillingarna utspelar sig under deras första levnadsår, ett år när man är medveten i stunden, ett år när man lär sig en massa saker om sig själv och den närmaste omgivningen. Jag har arbetat som psykolog med särskilt intresse för den tidiga utvecklingen under många år. En av mina favoritböcker är Ett litet barns dagbok av spädbarnsforskaren Daniel N. Stern. Stern var en av första som påvisade det lilla barnets förmågor redan från tidigt ålder, tidigare trodde man att barnet var tämligen omedvetet. Utifrån det här perspektivet har jag läst Marigold och Rose och fascinerats över författarens förmåga att, genom lite mer fantasifulla gestaltningar, beskriva ett litet barns begynnande medvetande. Texten är lättläst, exakt och ganska gullig, men saknar på intet sätt djup.
Huvudpersonerna är ganska olika varandra och ägnar en del tid åt att fundera över detta. De speglar sig i varandras och föräldrarnas ögon och lär sig saker om sig själva. Och om andra. Marigold förstår tidigt att det är Rose som är den duktiga flickan. Själv har Marigold t ex svårt att dricka ur muggen utan att söla. Marigold tycker om djur eftersom de inte dömer, hon är en svårare baby och har ärvt den judiska skuldkänslan av sin pappa. Men hon är uppfinningsrik och skriver en bok i sitt huvud. Rose är sällskaplig och har ett självförtroende som är främmande för Marigold. Rose har lätt att lita på människor och lever i nuet. Marigold tänker att hon själv har ett längre perspektiv. Under året utvecklas flickorna och deras förmågor att tänka, minnas, uppfatta tid och uppleva förluster.
I Marigold och Rose gestaltas hur flickorna skapar bilder av sig själva i relation till andra, hur de så att säga medskapar sig själva, i ett sammanhang. Idag pratas om hjärnan i en mängd sammanhang och ofta får man intrycket att hjärnan är en permanent/oföränderlig förutsättning för hur vi utvecklas. Inget skulle kunna vara mer fel. Vi föds med föränderliga förutsättningar, med en hjärna som kan utvecklas på en mängd olika sätt, beroende på vad vi möts av under vårt första år. Trygga relationer påverkar hjärnas utveckling på nervcellsnivå, likaså gör otrygga omständigheter. Vikten av att få erfarenheter tillsammans med andra, erfarenheter som blir byggstenar i självbilden, skildras på ett humoristiskt, nyanserat sätt i Marigold och Rose.
Sammantaget är berättelsen om Marigold och Rose en underhållande betraktelse över existensens ursprung.
MARIGOLD OCH ROSE
Författare: Louise Glück
Översättare: Jonas Brun
Förlag: Rámus (2023)
måndag 15 december 2025
Läsning pågår - Olive Kitteridge
Dags att plocka fram den åtminstone delvis lästa Olive Kitteridge inför att hon och Lucy Barton kommer att ses i Elizabeth Strouts senaste bok Berätta allt. Olive Kitteridge är författarens Pulizerprisade genombrottsroman, som även blev en populär miniserie på HBO. Till skillnad från sin make Henry är Olive en ganska kantig människa, vars relationer till andra ömsint och humoristiskt skildras av författaren.
måndag 8 december 2025
Åh William och Lucy vid havet
Elizabeth Strout, född i Portland, Maine, USA, har tilldelats flera litterära priser och är högt älskad bland läsare. Pulizerprisade genombrottsromanen Olive Kitteridge blev även en populär miniserie på HBO. Elizabeth Strout skriver lyhörda, lågmälda och osentimentala romaner om familjerelationer, människor i glesbygd, människor som lever torftiga liv. Hennes svit om Lucy Barton består av fem böcker - Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Åh William!, Lucy vid havet och Berätta allt. Böckerna om Lucy Barton gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former.
I Åh William har Lucy nyligen förlorat sin älskade man David, när hennes exmake William oväntat hör av sig. William är far till Lucys två döttrar och de har haft en vänskaplig relation efter skilsmässan, trots att den orsakades av att William var otrogen. William ber Lucy att följa med honom på en resa för att ta reda på saker om hans familjebakgrund. Han har nu nyligen blivit lämnad av sin tredje hustru, utan att förstå varför. Lucy är uppvuxen i ett mycket torftigt hem, medan William kommer från en stabil, välbärgad familj. William har dock nu fått veta att han ska ha en syster på moderns sida, ett barn som modern tycks ha övergivit och aldrig pratat om. Under resans gång upptäcker både Lucy och William nya saker om sig själva och varandra.
Lucy vid havet utspelar under pandemitiden och inleds med att William föreslår för Lucy att de ska lämna New York och hyra ett hus i Maine. Lucy har svårt att se någon anledning att lämna New York, men följer till slut med William, i tanken att det kommer att handla om några veckor. Allteftersom går det upp för Lucy hur hårt pandemin slår emot både vänner och familj. De båda vuxna döttrarna kämpar med sina liv och relationen till båda föräldrarna. Lucy upplever att sorgen efter maken intensifieras i isoleringen i Maine, längtan efter döttrarna är enorm och livet under pandemin känns obegripligt. Små ljusglimtar finns dock, exempelvis den nya vänskapen med grannen Bob.
"Men jag var så ledsen den kvällen: Jag förstod – precis som jag har förstått vid olika tillfällen i mitt liv – att jag aldrig skulle bli kvitt min barndoms isolering och känsla av rädsla och ensamhet.
Min barndom var lockdown."
Att läsa Elizabeth Strouts böcker liknar mer att prata med en väninna än att ta del av en författares redigerade och publicerade text. Lucy delar med sig av sina upplevelser, tankar och känslor och jag blir involverad i hennes liv. Med enkla vardagsskildringar, torr humor samt kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra.
ÅH WILLIAM och LUCY VID HAVET
Författare: Elizabeth Strout
Förlag: Forum (2022) och Brombergs (2025)
Översättare: Helena Hansson
söndag 7 december 2025
Novellkalendern 7 - Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank
Nathan Englander skriver i en judisk berättartradition med stora föregångare och samtida författare. Novellsamlingen Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank är författarens tredje bok, men den första som översatts till svenska. Dess mottagande har varit blandat och består av både hyllningar och tämligen vass kritik.
Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank är titelnovellen i en samling om åtta noveller med olika teman. Jag tycker ofta att berättelser om förintelsen och alla dess spår är intressanta och den här historien är lite annorlunda än många andra. I novellen avslutas en middag med att man leker "Anne Frank-leken", en lek som ställer frågan: vem skulle riskera sitt liv för att gömma någon? Finns det något enkelt svar på den?
Två väninnor sedan studietiden och deras makar träffas för en parmiddag. Väninnorna har inte sett varandra på många år och deras liv har har utvecklats åt motsatta håll. Den ena väninnan lever ett strikt ortodoxt judiskt liv i Israel, fyllt av regler om mat, klädsel och trosutövning. Den andra väninnan lever ett modernt, sekulariserat, välbärgat liv i Florida. Efter en trevande inledning av middagen röker de alla gräs och hamnar oundvikligen i ett samtal om förintelsen. Frågan om vilka av deras icke-judiska vänner som skulle ha riskerat allt för att gömma dem diskuteras. Och skulle de själva tagit den risken?
Novellen skildrar ett intressant möte mellan olika kulturer, som visar att allt kanske inte är så enkelt och entydigt som det ser ut.
VAD VI PRATAR OM NÄR VI PRATAR OM ANNE FRANK
Författare: Nathan Englander
Förlag: Brombergs (2013)
Översättare: Nille Lindgren
























