tisdag 17 november 2026

Tisdagstrion - Småland

I dagens Tisdagstrio hos Mina skrivna ord är temat Småland och det finns verkligen många fantastiska författare med smålandsanknytning!


Pär Lagerkvist föddes 1891 i Växjö, som den yngste av sju syskon. Fadern var anställd vid järnvägen som bangårdsförman och familjen hade en tjänstebostad ovanpå järnvägsrestaurangen. Hemmet präglades av en sträng, gammaldags gudstro. Som pojke ägnade sig Pär åt ett intensivt bedjande, och det han bad om var att ingen familjemedlem skulle dö. Då mormodern avled förstärktes Pärs rädsla för döden. Än värre blev skräcken av det faktum att Pär nu stod utanför familjens religiösa gemenskap. Sin starka skräck för döden bar Pär med sig långt upp i vuxen ålder.

En del av Pär Lagerkvists självbiografiska berättelser utspelar sig i Småland, exempelvis novellen "Far och jag" i Onda sagor och romanen Gäst hos verkligheten. Liksom många av författarens verk speglar dessa människans utsatthet, ensamhet och övergivenhet. 


Agnes von Krusenstjerna
föddes 1894 i Växjö och växte upp i en adlig officersfamilj, som gjorde stor affär av att hon var dotterdotterdotter till Erik Gustaf Geijer. Agnes v K fick en konventionell överklassuppfostran med inriktning på en enda sak: ett gott gifte. Som barn var hon klen och led av depressioner, vilket ledde till att skolgången blev sporadisk. Av de främsta experterna blev hon diagnosticerad som "hysterika", en stämpel hon delade med åtskilliga olyckliga medsystrar. "Sjukdomen" kan nog snarare härledas till känslor av instängdhet och vanmakt i en familj som inte tillät något eget tänkande. 

I flera av författarens romaner skildrades sexualitet med en öppenhet som vida överskred vad som ansågs vara korrekt under början av 1900-talet. Därmed rönte böckerna stor uppmärksamhet och utlöste en flerårig fejd kring frågan om litteraturens ställning i förhållande till gällande etiska och moraliska normer. Den blå rullgardinen är första delen i den sjudelade von Pahlen-sviten, och innehåller bl a härligt, elaka personporträtt och skandalösa intima scener!


Vilhelm Moberg
föddes 1898 i ett soldattorp i Algutsboda socken. Hans far var soldat sedan flera släktled tillbaka och modern var av bondesläkt. Vilhelm Moberg växte upp i det så kallade ”fattigsverige”, han gick i skola i 6 år, men undervisning gavs bara 4 månader per år. Tidigt fick han börja arbeta med att bära ved på ortens glasbruk. Under uppväxten såg han både släkt och vänner utvandra till Amerika och var även själv nära att ge sig av. 

Utvandrarsviten som består av Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, Sista brevet till Sverige och uppföljaren Din stund på jorden, är en oerhört fängslande skildring av en grupp människor från Ljuders socken i Småland, som utflyttar till Minnesota i mitten av 1800-talet. Bland resenärerna finns Karl Oskar och Kristina, som utvandrar för att undfly fattigdom och svält, Kristinas morbror, som ger sig iväg för att undslippa religionsförföljelse, drängar och pigor samt "socknens hora" Ulrika. Makalöst bra!

söndag 15 november 2026

En smakbit ur De utvalda

Söndag igen efter en vecka som tyvärr försvann i ett morfinrus efter fruktansvärt ryggskott. Har aldrig varit med om ngt liknande ...

Dags för veckans smakbit, fler hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. 


Veckans smakbit är ur boken jag läser just nu - De utvalda av Steve Sem-Sandberg. Boken är ohyggligt bra, med betoning både på bra och på ohyggligt. 

”Några dagar efter det att jag börjat min anställning vid barnkliniken kallade doktor Jekelius in mig på sitt ordinationsrum. Han påminde mig om min tjänsteed och det tysthetslöfte jag avgivit och förklarade att jag under inga som helst omständigheter fick yppa något om enskilda fall på anstalten eller ställa onödiga frågor. Han menade att jag vid det här laget med egna ögon kunde se i vilket eländigt tillstånd de barn befann sig som kom till kliniken och att vissa av dem inte gick att bota och berättade sedan för mig hur man på kliniken förfor med dessa fall. Också efter det att doktor Jekelius ryckte in i Wehrmacht i januari 1942 förblev jag honom nära förbunden. Jag besökte honom flera gånger och skrev till honom i fält. Något kärleksförhållande mellan oss båda förekom aldrig. Doktor Jekelius var nationalsocialist, det var inte jag. Själv har jag aldrig befattat mig med politik.”

lördag 14 november 2026

Astrid 119 år - Allrakäraste syster


Idag är det Astrid Lindgrens födelsedag, hon skulle fyllt 119. Som tur är för många av oss lever hon vidare i de underbara berättelser hon gav oss. Allrakäraste syster är en av mina favoriter av Astrid, här kommer en repris av en recension skriven 2010, när jag precis hade läst boken för en 5-årig dotter. 

Barbro har en hemlighet, något ingen annan vet. Hon har en tvillingsyster, vid namn Ylva-li. Barbros pappa tycker mest om hennes mamma och mamman tycker mest om lillebror, men Ylva-li, hon tycker mest om Barbro och hon kallar Barbro sin allrakäraste syster. Ylva-li sprang och gömde sig direkt när hon föddes och hon är nu drottning i den Gyllene Salen. När Barbro hälsar på i Gyllene Salen leker flickorna med sina hundar, de rider på sina hästar och de äter de godaste av alla karameller. En dag berättar Ylva-li att när alla rosor vissnat kommer hon och Gyllene Salen inte längre att finnas. När Barbro kommer hem får hon veta att föräldrarna varit förskräckligt oroliga över att hon varit borta och de har köpt henne en underbar present. Nästa dag är ingången till Gyllene Salen försvunnen.

Tänk en sådan fantastisk förmåga Astrid hade att kunna gestalta små barns svåra känslor på ett så lättillgängligt sätt. När man läser hennes böcker förstår barn vad de handlar om, vare sig man gör det medvetet för dem eller ej. Själv förespråkar jag att man inte försöker "förklara" för barn vad berättelserna betyder, låt barnen förstå utifrån sig egen tankevärld. För oss vuxna handlar så klart Allrakäraste syster om syskonavundsjuka och längtan efter närhet. Tur för Barbro att hennes föräldrar förstod att hon behövde få se dem hysta undan lillebror och ge henne en stunds full uppmärksamhet. Många föräldrar i Astrids berättelser är verkligen helt underbara, jag skulle själv vilja ha Ronjas mamma som mamma och jag skulle gärna vilja vara som henne också.

Dottern, numera 5 år, har en hel del funderingar kring Allrakäraste syster, men inga så komplicerade som jag befarade. Hon har ju nyligen börjat rida och därför var hästarna det viktigaste i berättelsen. Hon uttryckte en hel del funderingar kring vad som hände med hästarna när Gyllene Salen försvann och kom fram till att de nog reste hem till sitt stall. Därutöver har läsningen inneburit att tjatet om ett syskon, alternativt en katt, tagit fart igen.

Illustrationerna i Allrakäraste syster har en magisk karaktär, som förstärker känslan av att Gyllene Salen finns i en annan värld. Bilderna är mörka, lite suddiga och fantasieggande. Allrakäraste syster är en vacker berättelse om längtan och kärlek, som jag tycker att alla äldre förskolebarn/yngre skolbarn borde få ta del av.

ALLRAKÄRASTE SYSTER
Författare: Astrid Lindgren
Illustrationer: Hans Arnold
Förlag: Rabén & Sjögren (2010)

torsdag 12 november 2026

Den oduglige


Tomas Bannerhed tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2011 med sin underbara roman Korparna. På bloggen utsåg jag Korparna till årets finaste läsupplevelse och det är en berättelse jag ännu bär med mig. Unikt med Korparna är språket, författaren berättar sin historia på en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Så vackert, så smärtsamt vackert. Den oduglige är författarens tredje roman och i den återvänder han till barndomens Småland, till en miljö han känner utan och innan, och skriver fram en person som engagerar och väcker ömhet. 

Tos-Einar, som han kallas, är en särling som bor hemma hos mamma trots att han sedan länge är vuxen. Einar har svårt med ögonkontakt och svårt att snabbt finna orden när han blir tilltalad. Men huvudet är det egentligen inget fel på, han är en fena på huvudräkning och duktig på att fotografera och skriva dikter. Han bara tänker lite annorlunda och har svårt att se bortanför sina egna önskningar och behov. Han längtar efter närhet, särskilt efter närhet till en kvinna. Trots att han skött sitt jobb exemplariskt har Einar har förlorat sitt arbete på sågen och sörjer detta. Han ägnar sin tid åt att fotografera den natur han har omkring sig och börjar så småningom, på mammas uppmaning, att cykla omkring i bygden för att sälja tulpanlökar. Livet förändras när en systerdotter flyttar in och mamman upptäcker en knöl i bröstet. 
"Han hämtade Pentaxen och satte dit mellanringen för att komma så nära det bara gick. Ställde sig på knä och fick in skärpan på löjtnantshjärtanas ljusröda blommor som hängde i långa prydliga rader, var och en liksom fästad med en tråd vid den bågböjda stjälken. Vartenda litet blomhjärta var så fulländat som något kunde bli, och med en rödvitfärgad droppe undertill som såg ut att vilja släppa taget när som helst."
Liksom i föregångaren Korparna är det språket som gör läsning av Den oduglige till något utöver det vanliga. Den poetiska skildringen av naturen får mina ögon att tåras, genom författarens ord förnimmer jag nya nyanser och detaljer. Texten glimrar, glittrar och fladdrar och får mig att läsa en del stycken om och om igen. Därutöver uppslukas jag av ett vackert, innerligt och gripande porträtt av en som inte höll måttet. Tidigt i romanen står det klart för läsaren att något hänt Einar, detta påverkar läsningen och ger extra puls åt en berättelse som är långsamt och omsorgsfullt berättad. Den oduglige påminner i både handling och läsupplevelse om Fåglarna av Tarjei Vesaas, vilket kanske är den finaste komplimang man kan ge Tomas Bannerhed.
DEN ODUGLIGE
Författare: Tomas Bannerhed
Förlag: Norstedts (2026)

onsdag 11 november 2026

Månadssammanfattning - oktober 2026


I oktober borde jag ju hunnit läsa mkt eftersom jag gick i pension, men tiden fylldes av annat. Jag läste ett par böcker av författare som ingår i Svenska Akademiens Nobelkommitté (Vera och Målarens döttrar). Vera var ett oerhört positivt första möte med ny författare, Målarens döttrar en underbar omläsning. Vidare läste jag en bok som jag trodde skulle nomineras till Augustpriset (Den oduglige) och en som blev nominerad (Inkokt ruda) där jag nog ändå tycker att mitt val var bättre. Dessutom läste jag en underbar kortroman som utspelar sig i Paris under 2:a världskriget (Ett helt liv) och en barn- och ungdomsbok som blev förbjuden i skolan i en grannkommun (Kort kjol).


Den oduglige - Tomas Bannerhed

Kort kjol - Christina Wahldén 

Vera - Anne Swärd

Målarens döttrar - Anna-Karin Palm

Inkokt ruda - Klas Östergren

Ett helt liv - Timothée de Fombelle


Lästa titlar sammantaget: 6

Ljudböcker: 4

Romaner: 5

Böcker skrivna av kvinnor: 3

Böcker skrivna av män: 3

Nya författare: 3

Omläsning: 1

Barn- och ungdom: 1

Länder: 2 (Sverige, Frankrike)

Tema: Augustpriset, Nobelkommittén 

Månadens bästa: Som vanligt svårt att utse en bok som är bäst, trots att omläsningar, i detta fall Målarens döttrar, inte får "delta". Jag tyckte oerhört mkt om kortromanen Ett helt liv och ska faktiskt läsa den igen snart. Men Den oduglige av Tomas Bannerhed är helt enkelt underbar, smärtsam och vacker och därmed månadens bästa!

tisdag 10 november 2026

Tisdagstrion - Bakverk

I dagens Tisdagstrio hos Mina skrivna ord fick jag leta både i minnet och i bloggen för att hitta några böcker som innehåller bakverk. Men till slut fick jag i alla fall ihop ngt.


Det är väl rätt givet att jag här passar på att ta med en av mina favoritförfattare - och favoritkaraktärer -  i dagens Tisdagstrio. Kristina Sandbergs trilogi om Maj,  Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris handlar om en ung, osäker hemmafru vars vardag handlar om hushållsarbete och matlagning i alla dess former. Jag skulle gärna smaska i min hennes kakor. Sammanfattningsvis är trilogin om Maj en av de allra bästa kvinnoskildringar jag någonsin läst. Författarens styrka ligger i att hon skapar en karaktär som verkligen berör, trots att Maj är egocentrisk, krävande, neurotisk och irriterande osäker gestaltas hon konsekvent med empati, förståelse och värme. Maj blir på detta sätt en karaktär jag aldrig glömmer.


I Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist gestaltas på ett lustfyllt, lockande, men också ångestfyllt sätt den relation många kvinnor har till mat. En flicka växer upp med en ensamstående mamma, som på olika sätt kommunicerar genom mat. I mormors kök lagas annan mat, traditionell och pålitlig mat. Där kan man få risgrynspudding, med smaker som kan fylla stora hål av ensamhet. Med säker hand lotsas läsaren genom kök fyllda av dofter, smaker och konsistenser. Maten har ett tydligt syfte och är en är en uppenbar klassmarkör. Viss mat ger tröst och signalerar omsorg, annan mat ska främst beundras. Genom maten gestaltas relationer, en del varma och trygga, andra med fokus på att visa upp en bländande yta. Romanen centreras runt maten och ätande i alla dess former; här finns den glupska treåringen som åt upp alla mandarinerna och den vuxna kvinnan som hetsäter. Mer intressant är dock att här också finns en skicklig psykologisk gestaltning av sambanden mellan ensamhet, tomhet, behov och tillfredsställelse i relationerna mellan mödrar och döttrar. 


Ungdomens bröd av Heinrich Böll handlar om den unge Walter, som växer upp i ett samhälle som ligger i ruiner efter andra världskriget. Det är en tid fylld av skam över krigshändelserna, men också en tid av kraftig tillväxt och ett gyllene tillfälle för den som kan ta för sig av det välstånd som växer fram. Walter har haft många olika yrken, trots sin unga ålder, men egentligen inte intresserat sig för något. En dag träffar han en ung kvinna och blir häftigt förälskad. Författaren använder sig av ett rikt symbolspråk. Brödet finns med både konkret och symboliskt genom hela boken och ges en närmast magisk egenskap. Under efterkrigstidens fattigdom längtade Walter efter bröd, bröd, bröd. I romanens nutid har Walter ett rejält sparkapital och stora möjligheter till konsumtion. Men han tycks inte bli mätt av bröd allena. Och detta står klart för honom då han drabbas av kärleken. Denna kärlek gestaltas som en mirakulös kraft och räddningen för de tomma, hungrande människorna.

måndag 9 november 2026

Läsning pågår - John och John

 


Möjligen kommer Douglas Stuart att tilldelas Bookerpriset för John och John och boken har lockat sedan jag först såg den. Hos förlaget kan man läsa: "Douglas Stuart har skrivit en gripande familjesaga om hemligheter och livslögner, precis som genombrottet Shuggie Bain är John och John en omvälvande läsupplevelse, signerad en av vår tids stora berättare." Jag har faktiskt inte ens läst Shuggie Bain som jag fått för mig är en alltför jobbig eländesskildring (kan ha fel). Hoppas jag kommer att gilla John-boken.

söndag 8 november 2026

En smakbit ur Nattsäsong

Redan söndag igen och slut på en vecka som även den innehöll ett oändligt långt tandläkarbesök. I eftermiddag ska vi gå på mongolisk restaurang för att fira familjens pappa, det ser jag fram emot. 

Eftersom det är söndag är det dags för en smakbit, fler hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. 

Nattsäsong av Karolina Ramqvist är en av årets - välförtjänt - Augustnominerade romaner. Här kommer en liten smakbit ur ett avsnitt där huvudpersonen funderar kring sin kommande teaterroll.

"Så groteskt att en femtioåring skulle göra Cho-Cho-San och så dumt att se det som något radikalt, att låta en medelålders kvinna spela den unga konkubinen. Jag hade förstått att det sågs som kittlande, som något lite förtjusande pikant, att den som var gift med teatern skulle göra horan.

Hade jag inte hört någon uttrycka det så.

Det var idiotiskt, nästan förödmjukande. Ändå hade jag tackat ja helt utan vidare, och jag undrade om jag var så till den grad tacksam över att ens komma i fråga för att bli utvald. Att jag ännu ansågs besitta något tillräckligt lockande och intressant."

lördag 7 november 2026

Domino: Dåren, domaren och den välkammade mannen från pirayaministeriet


Glädjen är som vanligt stor när en ny bok av Håkan Nesser ges ut. Jag tror faktiskt att jag har läst i princip allt han har skrivit, trots att det är en omfattande produktion. Vissa dagar skulle jag säga att jag mest gillar serien om Barbarotti, andra dagar skulle jag framhålla och Piccadilly Cirkus ligger inte i Kumla och Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Efter senaste romanen var jag orolig att han planerade att avsluta sitt skrivande så jag blev jätteglad när jag läste om den nya boken Domino: Dåren, domaren och den välkammade mannen från pirayaministeriet. Och jag hoppas att inte heller denna var den sista. 

Boken utspelar sig delvis i den fiktiva staden Maardam, som nesserläsare känner igen som Van Veeterens hemstad. Här får kommissarie Jung, Van Veeterens efterföljare, ett komplicerat uppdrag, när den berömda sångerskan och skådespelerskan La Jolla utsätts för ett mordförsök. Fallet visar sig ha rötter långt tillbaka i tiden och hänger samman med flera andra udda händelser ... Trettio år tidigare tog en mordbrand fyra människoliv, förövaren åkte fast och dömdes till ett långt fängelsestraff. Men var han verkligen den skyldige? En kvinna reser inkognito tillbaka till sin hemstad för att ta reda på sanningen. Författaren, som skrev en bästsäljare om mordbranden har dömts för skattebrott, i en rättegång där domarens beslut förvånade alla. Och en välkammad indrivare för Skatteverket hittar sin egen gravsten på en kyrkogård. Likt ett dominospel hänger de olika brickorna ihop med varandra. 

Som vanligt väver Håkan Nesser samman osannolika händelser tills mönstret slutligen blir tydligt för läsaren. Romanens konstruktion är intrikat och skapar både förvirring och engagemang. Som vanligt finns ett psykologiskt djup i karaktärerna som väcker och håller liv i mitt intresse hela vägen till slutet. Mitt enda frågetecken handlar naturligtvis om de moment som tydligt anspelar på författarens egna erfarenheter av att bli dömd för skattebrott. Jag måste erkänna att jag skrattade gott åt författarens sätt att hämnas, men samtidigt ledde detta till att jag tappade lite fokus på bokens handling. Sammanfattningsvis är detta en välskriven, intelligent och oerhört underhållande berättelse med fängslande personbeskrivningar - läs!
DOMINO
Författare: Håkan Nesser
Förlag: Albert Bonniers (2026)

Just nu - November 2026


Ny månad (redan!) och så klart dags för en ny Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Just nu har jag fått glädjande hälsonyheter: inga tecken på cancer! Min första månad som pensionär kunde varit lite roligare, den bestod av covid, jobbiga medicinska undersökningar och extremlånga (3 timmar) tandläkarbesök. Nu kan det bara bli bättre!

Just nu läser jag en massa noveller och kortare romaner inför årets novellkalender men också den oerhört engagerande De utvalda av Steve Sem-Sandberg.

Just nu lyssnar jag på den ljuvliga Kammakargatan av Therese Bohman. När jag lyssnar på musik håller jag mig mestadels till BTS, som tråkigt nog de flesta i min ålder i Sverige inte tycks ha upptäckt.

Just nu tittar jag på Barnmorskan i East End, en av de allra bästa serier jag sett.

Just nu njuter jag av att försöka vänja mig vid pensionärslivet. 

Just nu längtar jag faktiskt till jul.

fredag 6 november 2026

Fem svenska favoriter

Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström, och de efterföljande romanerna om staden och dess förvandling, är något av det allra bästa i svensk litteratur. Det är den stora omvandlingens tid och nya möjligheter öppnar sig. Den unge Henning far till Stockholm för att arbeta och skapa en ljus framtid. Han får slita hårt, men får också uppleva vänskap och kärlek. Romanen är en rakbladsvass analys och skildring av urbaniseringens och industrialiserings förödande konsekvenser för människans livsvillkor.

Andromeda av Therese Bohman utspelar sig på förlag och skildrar vänskapen mellan den unga praktikanten Sofie och den litteräre chefen Gunnar. Utan att slösa med orden skapar författaren ömsinta porträtt av människor som berör. Relationen mellan Sofie och Gunnar gestaltas på ett ett finstämt och lyhört sätt, där finns en mycket subtil sexuell spänning, som alltid kontrolleras till förmån för vänskapen. Stämningen är nostalgisk i en melankolisk insikt om att allt snart kommer att vara förbi. 

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg handlar om det unga paret Arvid och Lydia. Trots att de är förälskade i varandra vill eller vågar inte Arvid binda sig. När Lydias far dör gifter hon sig med en förmögen man. Arvid blir förkrossad och gifter sig i sinom tid med en annan kvinna. Efter tio år möts de igen av en slump... Romanen är en smärtsam kärlekshistoria med två personer som misstror och sårar varandra och den är även en fantastisk sekelskiftesbeskrivning. 

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson handlar om unga Hedwig, som växer upp samtidigt som den nationalsocialistiska rörelsen breder ut sig, vilket oroar hennes föräldrar som är socialdemokrater. För Hedwig är situationen komplicerad; hon vill vara lojal med sina föräldrar, samtidigt som hon vill passa in i samhället och vara lik sina jämnåriga kamrater. Efter nazisternas maktövertagande interneras Hedwigs far och Hedwig blir kär - i en SS-man. Molnfri bombnatt är en oerhört gripande historia om människans grundläggande behov av samhörighet och delaktighet. 

När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall handlar om en flicka från enkla förhållanden som gifter sig med läroverksadjunkten, utan att veta att han bär på en allvarlig sinnessjukdom. Trots alla svårigheter blir äktenskapet kärleksfullt på sitt eget vis, och glädjen över dottern - barnet som inte skulle fått födas - ändlöst stor. Det här är en oerhört vacker, gripande och omskakande berättelse och ett dokument över den tid då arbetare sköts.

torsdag 5 november 2026

Elizabeth Strout boktipsar


Läser en intervju med Elizabeth Strout om hennes läsande i Woman's World. Hon tipsar om fyra klassiker:

Tender is the Night (Natten är ljuv) av F Scott Fitzgerald 

West of Sunset av Stewart O’Nan

Lucy Gayheart (Av allt ditt hjärta) av Willa Cather

Mrs Dalloway av Virginia Woolf

Mrs Dalloway är ju även en av mina favoriter, den enda av de övriga som finns relativt nyöversatt är Natten är ljuv. Jag har bara läst Den store Gatsby av F Scott Fitzgrald, men nu blev jag så klart oerhört nyfiken på att läsa Natten är ljuv. 

tisdag 3 november 2026

Tisdagstrion - Sjukdom

Bra tema i Tisdagstrion den  här veckan, mkt att välja mellan för min del. Jag har många böcker om sjukdomar och väljer denna vecka att fokusera på pesten. Fler tips finns som vanligt hos Mina skrivna ord. 

Det centrala i Wolf Hall av Hilary Mantel är snarare att människor avrättas (halshuggs) än att de dör i sjukdom. Men pesten finns som ett mörker i bakgrunden och tar Thomas Cromwells hustru och döttrar. Wolf Hall utspelar sig i England, under 1530-talet. Kung Henrik VIII är gift med Katarina som inte lyckas föda någon son. Kungen blir alltmer desperat, hans enda möjlighet är att få äktenskapet annullerat så han kan gifta om sig. Med Anne Boleyn. Till sin hjälp tar Henrik Thomas Cromwell, smedsonen som haft ett tufft liv och klättrat på ett närmast obegripligt sätt på maktens stege. Den här romanen förtjänar verkligen alla superlativer. Mantels trilogi om Cromwell skulle jag definitivt placera högt på en lista över världens absolut bästa romaner. Det skiljer hundratals år mellan mig och dem, ändå blir personerna så otroligt levande för mig under läsningen.

I nästa roman, Hamnet av Maggie O'Farrell, stannar kvar i 1500-talets England, där en ung latinlärare blir förälskad. Latinläraren blir sedermera en av världens allra största diktare och dramatiker. Paret får tre barn, varav en flicka är liten och klen. Hustrun har i en syn sett två barn stå vid hennes dödsbädd och hon kämpar därför outtröttligt för att de alla tre ska överleva. I en tid då pesten härjar visar sig detta vara en omöjlighet, en dag insjuknar den unga flickan i feber. Handlingen i romanen skulle kunnat utspela sig var som helst och när som helst. Att den är förlagd till en historisk period ger en illusion av avstånd som krävs för att jag ska orka läsa om föräldrar som förlorar ett barn. Hamnet är en roman som berör, den är vacker, den är sorglig, den är helt enkelt magnifik.

Tiden är inte än av Elins Boardy utspelar sig i digerdödens Europa i mitten av 1300-talet och gestaltar människans identitet i relation till omvälvande förluster. Det är en roman som kräver en tålmodig, engagerad läsare, men som ger desto mer tillbaka. Elin Boardy skriver som vanligt en fin, lågmäld prosa med lyriska inslag. Berättelsen vecklar ut sig under läsningen, inte förrän mot slutet kan man se sammanhangen. Historien berättas av en allvetande berättare, som även knyter an till kommande framtida händelser och visar hur allt går igen. Detta gör att en roman som handlar om medeltidens farsoter och jakt på syndabockar känns obehagligt aktuell.

måndag 2 november 2026

Día de los Muertos

Image by Luis Miranda from Pixabay

Idag - på Día de los Muertos - hade jag tänkt skriva om alla mexikanska författare jag läst. Det visar sig att det tyvärr inte alls blir ngn lång lista, pinsamt få har jag läst. Men här kommer i alla fall lite om mexikanska böcker/författare alt böcker som utspelar sig i Mexico.

David Toscana, född 1961, tillhör de viktigaste samtida mexikanska författarna och har belönats med en rad priser. Döden är ett återkommande tema hos författaren, vilket han förklarat med att han är påverkad av den våldsamma tillvaron i norra Mexiko. 

Den sista läsaren utspelar sig i en liten gudsförgäten by i Mexico, där torkan håller på att driva bort de sista människorna. I byn finns ännu ett bibliotek, även om myndigheterna officiellt stängt det. Det finns dock bara en enda läsare i byn, änkemannen och bibliotekarien Lucio. Han ägnar dagarna åt att sortera böckerna och besluta vilka som ska kasseras. Inte många böcker får godkänt av Lucio och de han underkänner slängs åt kackerlackorna, som glatt mumsar i sig. Lucios son, Remigio, är den ende i byn som ännu har lite vatten i sin brunn, men en dag hittar har en ung, död flicka i brunnen. Han berättar detta för fadern, som genast börjar söka efter gåtans lösning i litteraturen.

Att beskriva vad Den sista läsaren handlar om låter sig inte så lätt göras. Detta är ingen enkel berättelse med en inledning, ett mellanparti och ett slut. Här finns inget brott som klaras upp och inga älskade som får varann. Berättelsen speglar något genuint mexikanskt, här gestaltas landets fragmenterade historia, förtrycket under olika härskare och en utarmning av folket. Romanen berättar också om längtan, om Lucios längtan efter sin döda hustru och om Remigios längtan efter någon att älska. Författaren skriver om relationen mellan levande och döda på ett unikt, mycket intressant sätt. I Den sista läsaren luckras gränserna upp mellan den yttre verkligheten, en inre fantasivärld och den litterära världen.

Jennifer Clement föddes i USA, men växte upp i Mexico City. Hon är både poet och romanförfattare och var PEN Internationals första kvinnliga ordförande. Inför skrivandet av En bön för de stulna ägnade Jennifer Clement många år åt att intervjua unga kvinnor som utnyttjats sexuellt, blivit fängslade eller blivit slavar under skulder. Oändligt många unga kvinnor i Mexico har fallit offer för knarkkartellerna.

En bön för de stulna handlar om den unga flickan Ladydi, som växer upp på mexikanska landsbygden i en kultur präglad av drogkarteller och åsikten att kvinnor är varor man kan hantera hur som helst. Därför gäller det för mödrarna att dölja döttrarnas skönhet, de förfular deras ansikten med smink, missfärgar deras tänder och ser till att hålla dem gömda när knarkkartellens bilar kommer. I byn finns inga män kvar, de har övergivit sina familjer för ett liv i drogernas värld. Eller för att arbeta i USA. Kvinnorna kämpar för att överleva och för att beskydda sina döttrar. Vackra flickor är villebråd och en dag kommer bilen till Ladydis by.

Texten är brutalt realistisk, känslomässigt återhållsam och den har en poetisk prägel som gör att man som läsare kan njuta av att läsa om vedervärdiga händelser. Ladydis berättelse känns som en hård knytnäve i solarplexus, man tappar andan och vrider sig för att undkomma. Ändå kan man inte sluta läsa. Clement gestaltar inte kvinnorna som hjälplösa offer, hon skildrar också deras sammanhållning som ger dem styrka att fortsätta kämpa mot alla odds. Sammantaget är En bön för de stulna ett omskakande dokument som vittnar om unga kvinnors utsatthet, maktlöshet och hjälplöshet i ett korrumperat system.

Octavio Paz, föddes 1914, under den mexikanska revolutionen, i en by utanför Mexico City. Familjen var blandad, d v s modern var av spanskt ursprung medan fadern hade blandad härkomst, arbetade som advokat och företrädde urbefolkningens intressen. Octavio Paz tilldelades Nobelpriset i litteratur 1990 med motiveringen: "för en lidelsefull diktning med vida horisonter, präglad av sinnlig intelligens och humanistisk integritet". 

Ensamhetens labyrint är en essäsamling från 1950, som jag läste 2012 i samband med att jag gick en litteraturkurs med tema Nobelpriset. I texterna utforskar författaren "den mexikanska folkkaraktären" utifrån begrepp som rötter, maskulinitet och ensamhet. Han skriver bl a om det aztekiska arvet, kolonialtidens samhällsstruktur, katolska kyrkans roll, frihetskrigen och revolutionen. Paz författarskap och Ensamhetens labyrint beskrivs ha haft en mycket stor betydelse för latinamerikansk litteratur och förståelse av regionens kultur. Jag minns i ärlighets namn inte så mkt av läsningen av boken, men misstänker att jag nog inte tyckte att den åldrats så väl. 

James A Michener, en av USA:s mest produktiva författare, är känd för sina omfattande verk, som ofta spänner över stora geografiska områden och långa tidsperioder. Hans författarskap präglas av djupgående efterforskningar och intresse för kulturhistoria.

Den tvådelade romanen Mexico av James A Michener kommer från mina föräldrars bokhylla och jag läste den för närmare 40 år sedan. Ändå minns jag vilket intryck den här berättelsen gjorde på mig. Framför allt minns jag min stora besvikelse när jag insåg att bokens stad Toldedo inte existerar, jag ville så gärna åka dit. Romanen handlar om en amerikansk journalist som beger sig till sitt födelseland Mexico för att skriva om ett dramatiskt möte mellan två berömda tjurfäktare. De båda matadorerna symboliserar landets konfliktfyllda historia, med dess urbefolkning och de spanska erövrarna, och romanen skildrar landets kulturella historia under många århundraden. Jag minns boken som oerhört fängslande och spännande. 

Gloria Gervetz, 1943 - 2022, var en mexikansk poet och översättare med ukrainsk-judisk familjebakgrund. Hon skrev på sitt livs dikt Migrationer i nära ett halvsekel och gjorde otaliga tillägg och ändringar i den. Min version Migrationer 1976–2022 är slutversionen av verket, som publicerades strax innan författarens bortgång. Jag ser oerhört mkt fram emot att läsa den.

söndag 1 november 2026

En smakbit ur Inte som ni

Veckan som gick är egentligen inte mycket att orda om, det mest minnesvärda var ett tandläkarbesök på 2 tim 40 min. Men igår var jag på BTS-konsert på bio med dottern, det var jättekul. Hon såg dem live i London i somras, men jag är nöjd med att ha sett dem på bio. Eller det är jag kanske inte ...

Nu är det söndag och dags för en smakbit, idag för ovanlighets skull ur en barn- och ungdomsbok. Fler smakbitar hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. 

I somras läste jag en oerhört bra och viktig bok, Inte som ni av Sheila Kalusumu. Den handlar om en svart flicka som flyttar från en Stockholmsförort, där hon har ett sammanhang och vänner, till en liten stad. Boken skildrar både medveten rasism samt den vardagsrasism, som ofta bottnar mer i okunskap än elakhet. Den visar också med plågsam tydlighet hur vuxnas agerande förstärker barns svåra upplevelser, när det som sker inte förstås eller tas på allvar. Jag vill rekommendera denna till alla föräldrar och lärare till elever i 10-11-årsåldern. 

"En annan tjej kommer fram och innan jag hinner reagera sträcker hon ut handen och klappar på mitt hår som om jag vore en hund.

– Wow, ditt hår är så tjockt. Och mjukt som bomull!

Hon ler, som om hon menar det som en komplimang.

Ännu en tjej sträcker fram handen.

– Får jag känna?

Innan jag hinner svara är hennes fingrar redan i mitt hår. Fler händer letar sig fram. Hjärtat dunkar i bröstet. Jag tvingar mig själv att inte skrika sluta rakt ut. Röster blandas till ett brus omkring mig. Trängseln, andedräkterna, fingrarna och värmen från deras kroppar. Jag stirrar upp i taket och väntar på att det ska ta slut. En konstig känsla rör sig i magen. Varför tror de att de har rätt att röra vid mitt hår utan att fråga först? Alice drar undan handen."

fredag 30 oktober 2026

Fotografens skugga


Agnes Lidbeck debuterade 2017 med Finna sig, en roman som uppskattades, omtalades och älskades av både kritiker och läsare. För den tilldelades författaren Borås Tidnings debutantpris. Även uppföljarna Förlåten (2028) och Gå förlorad (2019) mottogs med positiva omdömen. Den senaste romanen - Fotografens skugga - var mitt första möte med författaren och den närmast golvade mig med sin skildring av familjerelationer, lögner och hyckleri. Alltså på den nivån att jag t o m störde författaren mitt i en hotellfrukost för att uttrycka min beundran. 

Romanen inleds med att en pappa, Filip, står vid sin unga, vuxna dotters säng på sjukhuset. Dottern Eddie råkade tidigare samma dag ut för en olycka - hon blev påkörd - när hon rusade ut från restaurangen och mötet med pappan. Filip och Eddies mamma är separerade och han tvingas ringa henne och berätta om dotterns olycka - och fråga efter flickans fullständiga personnummer. När han öppnar Eddies telefon upptäcker han att dottern där kallar honom för "Gubbjäveln". Under en vaken natt tvingas Filip att fundera över det förflutna och frågor om vad som format honom och tidigare generationer. 

Handlingen rör sig därefter bakåt i tiden och läsaren får lära känna flera generationer av män som har svårt att ta ansvar, som ser till sin egna behov först och som både sviker och ljuger för att skydda sig. Runt dessa män rör sig kvinnor med egna drömmar, drömmar som ofta ges upp för konventionella liv. Kvar blir outsagda hemligheter som påverkar både den egna och kommande generationer. Mest engagerad blir jag av mötet med Bibs och hennes konstnärsdrömmar och relationen till Stina. Jag hade önskat dem mer ...

Fotografens skugga kräver en vaken och alert läsare, här finns många karaktärer och tidsperspektiven skiftar ofta. Romanen skildrar destruktiva mansroller som förs vidare från en generation till nästa, och svårigheten att bryta gamla mönster. Karaktärerna är komplexa, nyanserade och realistiska och väcker ett genuint intresse hos mig som läsare. Andra, något starkare, känslor väcks också och det är tänkbart att jag faktiskt svurit åt någon av papporna tyst för mig själv. Sammantaget är Fotografens skugga en oerhört engagerande berättelse om såriga relationer, priset för frihet och många funderingar kring vad som kunde ha blivit. 
FOTOGRAFENS SKUGGA
Författare: Agnes Lidbäck
Förlag: Albert Bonniers (2026)

torsdag 29 oktober 2026

Läsning pågår - Ett helt liv

Läsning av Ett helt liv av Timothée de Fombelle pågår eller rättare sagt pågick under gårdagen. Romanen utspelar sig i det av nazisterna ockuperade Paris, och berättas av den unga kvinnan Claire, som väntar på motståndsgruppens ledare i sin lägenhet. Han dröjer och Claire vet att hon då borde lämna lägenheten, men i stället stannar hon kvar och skriver om ett kommande liv med mannen hon älskar. Detta är en helt fantastisk berättelse i kortformat som jag kommer att återkomma till. Missa inte att jag sa att den är FANTASTISK, jag överdriver verkligen inte!

onsdag 28 oktober 2026

Flickorna i apelsinlunden


Gabriela Cabezón Cámara (född 1968) är en argentinsk författare och journalist. Hon anses vara en av de mest framstående rösterna inom samtida argentinsk och latinamerikansk litteratur, och hon är dessutom uppmärksammad som feminist och miljöaktivist. Med sin fjärde roman Flickorna i apelsinlunden fick författaren sitt internationella genombrott, romanen är även den första som översatts till svenska. Flickorna i apelsinlunden tilldelades National Book Award för översatt litteratur i USA 2025 och den nominerades till det internationella Bookerpriset 2026. Romanen är en fiktiv berättelse som bygger på en verklig historisk person: Catalina de Erauso, en nunna som rymde från ett kloster för att leva som man, bli soldat och delta i erövringen av Amerika. Läs gärna mer om Catalina/Antonio och hens självbiografi här. 

När läsaren möter Antonio de Erausos sitter han i djungeln och skriver brev till sin faster och berättar om sitt liv. Genom breven får läsaren ta del av de ohyggliga händelser Antonio upplevt sedan den dag han rymde från klostret och började klä sig som en man. Som man - tillika soldat - har Antonio bevittnat och deltagit i våldtäkter, mördande, brännande och stympande på allehanda sätt. När han fick nog deserterade han från spanska imperiets armé och lyckades med nöd och näppe undkomma galgen. På vägen till djungeln räddade han dessutom två unga flickor från slaveri och sällskapet utökades även med två apor, en hund och två hästar. Det är svårt, näst intill omöjligt, för Antonio att fokusera på sitt brevskrivande eftersom flickorna hela tiden ställer frågor om allt mellan himmel och jord. 
"Ack, huru gröna och väldiga och vippande äro icke dessa grenverk, skälvande som allting levande skälva, så som ock I och jag och alla växter och ödlor och hela urskogen göra, ty det vill jag inpränta i Eder: djungeln är ett djur bestående av många. Att taga sig igenom den är ej möjligt på det sätt som människor hava för vana att gå, ty här finnes inga vägar, ej heller raka linjer. Djungeln gör en människa till sin egen lera, formar henne efter sin lekamen, och strax flyger hon som en insekt, hoppar som en apa eller ringlar som en orm."
Flickorna i apelsinlunden kräver en alert och engagerad läsare, historien kränger vilt åt alla håll och kanter, vad som är verkligt och vad som är hallucinationer kan diskuteras. Otvivelaktigt realistiska är beskrivningarna av våld och dess effekter på kroppar. Vackra, poetiska och kreativa är däremot skildringarna av djungeln. Sammantaget är Flickorna i apelsinlunden en berättelse med en fantasifull och överrumplande handling berättad med en unik röst. 
FLICKORNA I APELSINLUNDEN
Författare: Gabriela Cabezón Cámara
Översättare: Hanna Nordenhök
Förlag: Tranan (2026)

tisdag 27 oktober 2026

Tisdagstrion - Adel


Roligt och klurigt tema - Adel - den här veckan i Tisdagstrion hos Mina skrivna ord. Jag fick tänka efter en hel del och är nöjd med mina grevar.


Dracula
är inte en vampyrroman, vilket ni kanske felaktigt trodde. Dracula är en fackbok om byråkratisering. Har ni missat att huvudpersonerna mestadels ägnar sig åt att stenografera, skriva brev, skriva journaler, telegrafera, spela in med fonograf, renskriva på maskin o s v hela tiden? Allt för att vara så säkra som möjligt på att fånga den objektiva verkligheten. Och för att fånga vampyren så klart. För det finns faktiskt en vampyr med i berättelsen. Boken inleds med att en ung man besöker en skrämmande plats i Transsylvanien och där träffar en otäck greve. Detta får vi i boken ta del av via den unge mannens brev och dagbok. Därefter blir några rådiga, modiga, hedersamma män hjältar i berättelsen när de kämpar för att rädda en ung kvinnas liv. Jag blev rätt uttråkad när jag läste boken.


Ännu mer uttråkad blev jag faktiskt när jag läste Anna Karenina av Lev Tolstoj, en bok som sånär tog död på min läslust för alltid. Den handlar om kärlek med komplikationer mellan den gifta Anna Karenina och greve Vronskij. Starka känslor präglar alla karaktärerna, ofta slits de mellan plikt och passion eller känner sig kränkta. Annas make är riktigt obehaglig i all sin självrättfärdighet och oförmåga att mentalisera och känna empati. Alla filosofiska diskussioner och detaljerade beskrivningar av arbetet på landet är olidligt långtråkiga att läsa, även om jag i stort håller med Levin i hans klassanalyser. Roligare är det i salongerna, bland intriger och festligheter. När Tolstoj är som bäst fångar han familjens inre liv och förutsättning på ett genialiskt sätt. Det blev den stora behållningen av Anna Karenina.


Sviten om greve Carl Gustaf Gilbert Hamilton, som inleds med boken Coq Rouge, omfattar numera hela 17 böcker. Jag läste de första 10 böckerna när de gavs ut på 80- och 90-talet och erkänner gärna att jag älskade dem. Jan Guillou har en tämligen unik förmåga att få mig att gilla att läsa våldsamma berättelser om extremt stridsdugliga män/hjältar. Författaren kan reta gallfeber på en sten med sin pompösa stil och ironiserande tonfall men hans stora kunnande och grundläggande värderingar är klart försonande drag. 

söndag 25 oktober 2026

En smakebit ur Inkokt ruda


Söndag igen och dags för en ny smakbit, fler hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. Veckan har rusat fram och bestått av lite samtal med vänner, planering inför fortsatt bloggande och eventuellt pluggande, samt läsning. 


Under veckan presenterades de författare/böcker som nominerats till Augustpriset. Ett par av dem jag gissat och hoppats på nominerades, men årets allra bästa - i mitt tycke - saknades. Inkokt ruda av Klas Östergren är en av de nominerade skönlitterära romanerna, den har jag läst under veckan. Romanen är mycket lättläst, oroande och underhållande. 
Snöflingorna på Beatrices vinterkappa har smält. Robin ser vattendroppar som faller ner på golvet runt henne.

”Din kappa gråter”, säger han.

Hon kommer av sig, vad hon än varit i färd med att säga eller göra. En reprimand eller en åthutning. I stället blir det stilla. Liksom övermäktigt stilla. De slås av det båda två, utan att beröra saken med ord eller åtbörder, de blir bara stående alldeles orörliga en stund. Den där starka, övertygande stillheten kommer kanske som ett erkännande, eller ett erbjudande om något att enas kring. Exakt vad går inte att utläsa. Som om de där dropparna på golvet mitt emellan dem plötsligt fått en oerhört stor betydelse. Hon verkar bli mer drabbad än han. I synnerhet då han tillägger:

”Den kan, men inte jag.”

lördag 24 oktober 2026

Nattsäsong


Karolina Ramqvist är en produktiv och prisbelönad författare, som debuterade 1997 med essäboken När svenska pojkar började dansa. Hon blev uppmärksammad 1999 när hon publicerade ett brev från Ulf Lundell i antologin Fittstim. Karolina Ramqvist har skrivit noveller, filmmanus, essäer och filmmanus, samt en rad uppmärksammade romaner, bl a Flickvännen (2009), Bröd och mjölk (2022) och Den första boken (2024). Jag har tidigare läst och verkligen uppskattat Bröd och mjölk. Tidigare i år tilldelades Karolina Ramqvist Samfundet De Nios Stora pris och Selma Lagerlöf-priset. Hon har även nominerats till Augustpriset, ska det bli ett hattrick?

Nattsäsong utspelar sig i en nära framtid i ett dystert och oroligt Stockholm, där samhället rustar för kommande krig. Berättaren i romanen är en framgångsrik, äldre skådespelerska, som förbereder sig för att spela en teaterroll som en avsevärt yngre kvinna. Det är heller inte vilken roll som helst, utan rollen som den tonåriga Cho-Cho-San, i den ifrågasatta pjäsen Madama Butterfly. Det är dessutom en roll huvudpersonen redan spelat och hyllats för, i sin ungdom. Huvudpersonen har nått sin karriärs höjdpunkt och tilldelats medalj av kungen. Att nu spela samma roll som i sin ungdom medför stor risk att få negativ kritik. Vid valet av pjäs framträder dessutom en generationskonflikt på teatern, där de yngre driver tesen att konstens roll är att förbättra samhället. De anser inte att Madama Butterfly är en pjäs som lever upp till det kravet. 

Huvudpersonen lever sedan många år i ett minst sagt svalt äktenskap med en man som sysslar med pengar och sitter i styrelsen för den anrika teatern där hustrun arbetar. Paret har en dotter som numera är utflugen. När en ung konsult anställs på teatern drabbas huvudpersonen av hämningslös passion och inleder en sexuell relation med honom. Den unge mannen - Dag - är son till den "demonregissör" som gav henne rollen som ledde till hennes genombrott. Gradvis tar kärleksrelationen över hela vardagen, uppslukar allt tankeinnehåll och suddar ut alla gränser.

Att läsa Nattsäsong innebär att ge sig ut på en resa där verkligheten gradvis blir mer och mer skev och diffus. Som läsare tappar jag fotfästet och tänker flera ggr: "det där hände väl ändå inte". Författaren gestaltar på ett oerhört skickligt sätt hur huvudpersonens känslor tar över och, parallellt med samhällets krigshets, styr rakt mot en katastrof. Skildringen av huvudpersonens inre är psykologiskt träffsäker, samtidigt som här finns scener som gör att jag vrider mig av skam. Ändå är det hela tiden njutbart att läsa författarens exakta, eleganta meningar. 

NATTSÄSONG
Författare: Karolina Ramqvist
Förlag: Albert Bonniers (2026)

fredag 23 oktober 2026

Svenska Akademiens Nobelkommitté - läsning pågår


Under tiden jag väntar på en nyutgåva av den bok jag helst vill läsa av den nya nobelpristagaren Anne Carson, passar jag på att läsa romaner av några av medlemmarna i Nobelkommittén. Förra veckan läste jag Vera av Anne Swärd, ett oerhört givande första möte med en ny författare. Nu börjar jag läsa hyllvärmaren De utvalda av Steve Sem-Sandberg samtidigt som jag läser om Målarens döttrar av Anna-Karin Palm, en roman jag älskade under förra seklet :D

torsdag 22 oktober 2026

Judas hågkomster


Niklas Rådström har skrivit några av de mest fängslande böcker jag läst: Boken - en omskrivning av Bibeln, En Marialegend - en omskakande gestaltning av mänsklig grymhet och vår möjlighet att välja det goda samt Absint - en underbar berättelse om en liten blåmesunge. Vid läsningen har jag golvats av författarens språk, gestaltning och klokhet.

Romanen Judas hågkomster utspelar sig ett halvsekel efter Yeshuas (Jesus) intåg i Jerusalem på palmsöndagen och händelserna under påskhelgen. Berättaren är Judas, en gammal man som lever anonymt och tillbakadraget, en av de få i Yeshuas sällskap som överlevt. De flesta andra som följde Yeshua har fått betala med sina liv för att de fört hans budskap vidare. Judas misshandlades svårt på Krukmakaråkern, men överlevde och har nu på sin ålderdom beslutat sig för att skriva ner sanningen om händelserna som ledde till att hans mästare korsfästes. I hans berättelse är förräderiet på skärtorsdagen en del av hans och Yeshuas gemensamma plan. När Judas i stunden för förräderiet tvekar att ange sin mästare, uppmuntrar Yeshua honom med en kyss. Förräderiet fullföljs och Judas axlar rollen av historiens störste svikare. 

Den mästare som framträder i Judas jordnära berättelse är både bestämd och mild, han är en människa som skapar relationer med sina följeslagare och han är samtidigt också (kanske) något annat, kanske Guds son. Judas tvivlar, funderar över sin egen roll i de dramatiska scenerna på skärtorsdagen, och förtvivlar emellanåt.
"Hade inte min mästare sagt oss att de främsta skulle bli de sista och de sista de främsta, att de som motats bort skulle upphöjas och den lägste bli den högste? Var det detta min mästare valt ut mig för, att vara den djupast fallne för att vid tidens slut upphöjas? Detta mörker som skulle bli mitt hem."

Poetiskt och vackert skildras händelserna under påskhelgen med dess grymhet, oändliga sorg och oförklarliga höjdpunkt - återuppståndelsen. Författaren levandegör påskens storslagna händelser på ett innerligt sätt, jag blir oerhört berörd och läser med både bävan och glädje. Rådströms prosa är glasklar och lätt att läsa, stilen växlar mellan att vara detaljerad och exakt när konkreta händelser skildras och att vara mer luftig och lyrisk i andra delar. 

Alla som intresserar sig för Bibelns berättelser om händelserna under påsken hamnar förr eller senare i funderingar kring Judas. Varför gjorde han det han gjorde? Och varför var det nödvändigt för historien att ha med en svikare? Jag har aldrig upplevt mig hitta svaren på frågorna och det gör jag kanske inte helt efter att ha läst Judas hågkomster heller, men jag har fått en möjlig, lite fylligare bild av tänkbara förklaringar och det räcker gott. 

JUDAS HÅGKOMSTER
Författare: Niklas Rådström
Förlag: Albert Bonniers (2026)

onsdag 21 oktober 2026

De nominerade till årets skönlitterära Augustpris


I måndags presenterades de böcker som nominerats till årets Augustpris. Mitt huvudsakliga fokus är på den skönlitterära klassen och sammantaget blev jag väl lagom nöjd. Två av de romaner jag gissat på blev nominerade (Skönheten och Nattsäsong) medan ett par av mina största favoriter (Den oduglige och Judas hågkomster) inte blev det. Av de nominerade jag inte tidigare läst lockar Inkokt ruda av Klas Östergren mest (har i ärlighets namn redan börjat lyssna på den och hittills är den framför allt oerhört underhållande). I den skönlitterära klassen dominerar helt klart de stora förlagen i år, till skillnad från förra året. 

Här kommer en kort presentation av de nominerade böckerna:

Adrian av Maxim Grigoriev beskrivs som en stockholmsskildring och en bildningsroman. Den handlar om vänskapen mellan tre unga män, om passion och familjebildning samt om kärleken till till litteraturen. 

Inkokt ruda av Klas Östergren beskrivs som ett kammarspel för två människor och en robot och undersöker var gränsen egentligen går mellan människa och maskin.  

Nattsäsong av Karolina Ramqvist skildrar hur en framgångsrik, äldre skådespelerska förbereder sig för rollen som en avsevärt yngre kvinna. Hon inleder ett passionerat förhållande med en yngre man, samtidigt som omvärlden tycks stå inför en eventuell katastrof.  

Vinter av Magnus Dahlström är både till sidantalet och innehållsmässigt en omfattande roman som beskrivs som: "en sträng och ohygglig framtidsvision som på ett suggestivt, dramatiskt och olycksbådande sätt tecknar bilden av en värld i snabb förändring". 

Skönheten av Inger Edelfeldt handlar om en äldre kvinna och hennes förmåga - eller oförmåga - att hantera åldrandets ofrånkomliga och plågsamma förändringar. 

Under sjöarna av Ingela Strandberg beskrivs som vacker poesi och "undersökning av verklighetens bottnar, ett försök att skriva sig fram och ner till en sorts harmoni med verkligheten. Att leva sig fram till en enkelhet". 

Vad tycker ni och har ni läst några av de nominerade böckerna?

tisdag 20 oktober 2026

Tisdagstrion - Döttrar


Veckans tisdagstrio hos Mina skrivna ord handlar om döttrar och det finns massor att välja bland. Till slut blir det tre favoritförfattare som får ta plats i dagens utmaning. 

Lila hibiskus (översättning av Ragnar Strömberg) av Chimamanda Ngozi Adichie handlar om en välbärgad, väl ansedd svart familj i Nigeria. Huvudpersonen och berättarjaget är den unga, mycket osäkra flickan Kambili, som lever under hård press att alltid vara god och bäst. Fadern är en beundrad man, som får pris av Amnesty för sina insatser för demokratin, men hemma är han en tyrann. När sammanhangen trasas sönder, när människan utsätts för olika former av övergrepp, identifierar och solidariserar hon sig ofta med förövaren. I Lila hibiskus blir detta tydligt, samtidigt som boken både är spännande och underhållande. 

Arundhati Roys självbiografi Mitt skydd och min storm (översättning av Peter Samuelsson) - på engelska Mother Mary Comes to Me - utkom på svenska 2025 och påminner i hög grad om hennes romaner; handlingen är till brädden fylld av drastiska beslut, dramatiska händelser, intressanta personer och en vildsint längtan efter frihet från förtryck. Porträttet av modern är både lyhört och fängslande, och deras relation ger en begriplig bakgrund till Arundhati Roys utforskande och passionerade inställning till livet. 

Mitt namn är Lucy Barton (översättning av Kristoffer Leandoer) av Elizabeth Strout är en roman om fattigdom, utsatthet, övergrepp, längtan efter böcker och längtan efter närhet. Och det är en fantastisk, lyhörd och osentimental gestaltning av en komplicerad relation mellan en mamma och en dotter. Lucys ursprungsfamilj beskrivs i korta ordalag, genom små vinjetter som fångar allt i frusna ögonblick. Sammantaget är romanen en briljant gestaltning av möjlig försoning. Med enkla medel, kortfattade, inkännande dialoger och vardagsskildringar skapar författaren karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra. 

måndag 19 oktober 2026

Kapitalet


Therese Bohman är författare och kulturjournalist och debuterade 2010 med den uppmärksammade romanen Den drunknade. De följande romanerna har både nominerats till och tilldelats ett flertal priser. Jag har tidigare både läst och uppskattat Den drunknade och Aftonland, och Andromeda hamnade till och med på min favoritlista. Jag kan fortfarande reta mig på att jag inte fick den signerad på Bokmässan för tre år sedan. Jag har missat att läsa Sanningsberget, det ska genast åtgärdas. Förra året köpte jag dessutom Kammakargatan, den ska jag läsa under advent, tur att böcker står sig. 

Nya romanen Kapitalet handlar om förskoleläraren Emma, som arbetar på en populär förskola på Södermalm. För att attrahera rätt föräldrakunder arbetar man årligen med konst inspirerad av Hilma af Klint. Emma är jagberättare i romanen och framställer sig själv som en ganska alldaglig, tystlåten person. När en ny liten flicka, Stella, börjar på förskolan lär Emma snabbt känna hennes mamma, influencern Alice. Alice är en så kallad livsstilsinfluencer av övre medelklass, som dagligen skapar content där hon visar upp de produkter som krävs för att leva ett gott liv. Emma, som i ärlighets namn genast känner igen Alice, blir fascinerad av Alices liv och tackar självklart ja när Alice erbjuder henne extrajobb som barnvakt. Sakta men säkert övergår Emmas fascination i något som liknar besatthet och när hon vistas i Alices lägenhet går hon över alla gränser i sin iver att undersöka allt. Under en resa till Italien kulminerar handlingen på ett minst sagt oväntat sätt.

Läsning av Kapitalet är både roande och oroande, det är en samtidssatir som inte ser med särskilt snälla ögon på någon av sina karaktärer. Romanen skildrar vår verklighet med fokus på de delar som egentligen är minst intressanta, trots många likes och följare. Här finns ett klassperspektiv och en tydlig konflikt mellan yttre fasad och en inre tankevärld, som blir allt tydligare under läsningen. Författarens exakta beskrivningar av detaljer skapar ofta omedelbar igenkänning och upplevelse av delaktighet hos mig som läsare. Jag kan tydligt se de olika miljöerna framför mig och skymtar huvudpersonerna i ögonvrån. Överraskande, minst sagt skruvade handlingar och vändningar lyfter det här psykologiska dramat till en närmast thrillerliknande samtidsskildring, och leder till sträckläsning. Sammantaget är Kapitalet en roman i min smak!
KAPITALET
Författare: Therese Bohman
Förlag: Norstedts (2026)