Äntligen är vi inne i Bokmässeveckan, nu är det bara några få dagar kvar till årets största festlighet. Passar på att presentera några av de favoritförfattare jag ser mest fram emot att se/lyssna på.
Lise Tremblay, född 1957 i Chicoutimi, anses vara en av Kanadas främsta författare. Sedan debuten 1990 har hon tilldelats ett flertal priser, sex av hennes böcker har översatts till svenska och getts ut på
Rámus. Återkommande teman i hennes texter är frågor om klass, stad respektive landsbygd, familj, ensamhet, relationer samt kvinnors frigörelse från samhällets och kyrkans förväntningar. Lise Tremblay växte upp i arbetarklassmiljö, med en far som var skogsarbetare och en mor som var mycket angelägen om att alla hennes barn skulle få en universitetsutbildning.
Den första boken jag läste av Lise Tremblay var Hägern, en kortroman eller novellsamling som innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Det är byn som bär traditionerna, men också byn som försöker överleva genom att låna ut sig till turistande jägare och sommarstugegäster. Och byn som många gånger förlorar kampen och mister sina invånare - främst de kvinnliga. Byn sluter sig och försöker "vara sig själv nog" samtidigt som den blir alltmer beroende av inkomster från besökarna, främlingarna.
Skildringen av den okända lilla byn i det fransktalande Québec väcker så många minnen från min egen uppväxt i en liten värmländsk bruksort. Här finns tryggheten och förutsägbarheten, men också inskränktheten och rädslan för allt som är annorlunda. Handlingen är enkelt och korthugget berättad, den klaustrofobiska, melankoliska stämningen som präglar byns vardag känns i kroppen. Här kan man inte stanna utan att totalt anpassa sig. Frågan är om byn går att lämna? Eller bär man den med sig inuti?
"Sedan dess har jag av egen erfarenhet lärt mig att byns enda regel är lögnen. Alla vet allt och alla låtsas som att de inte vet någonting".
Senaste romanen som översatts till svenska är Judiths syster, som utspelar sig under det sena 60-talet och handlar om att vara tonåring i en liten stad där allt redan tycks vara förutbestämt utifrån klasstillhörighet och katolska kyrkan. En omvälvning av samhället pågår dock, kyrkan får allt mindre inflytande och en utbildad medelklass växer fram bland den franskspråkiga arbetarbefolkningen. Berättaren är en 12-årig flicka, som efter sommaren ska börja högstadiet. Den klassmedvetna, pådrivande mamman har bestämt att dottern ska gå i en klass för särskilt begåvande elever, vilket skapar stor oro hos huvudpersonen. Sommaren tillbringas med bästisen Judith på platser som den stränga mamman inte skulle godkänna. Flickorna ägnar sig åt små regelbrott som t ex att smygröka och spana på en äldre kille, samtidigt som de pratar och fantiserar om Judiths äldre syster Claire. Claire är en av gatans snyggaste tjejer och hon har gått till final i en danstävling. Kanske är hon en av de få som har möjlighet att ta sig ifrån hemstaden?
På ett enkelt, avskalat språk skapar författaren en engagerande läsupplevelse, som vid närmare eftertanke innehåller mycket mer än man initialt lägger märke till.
Lise Tremblays böcker är översatta av Elin Svahn.
