En smakbit ur Judas hågkomster

Det är påskdagen idag och tid för Jesu uppståndelse, och för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. I citatet nedan har Jesus och lärjungarna dock nyligen anlänt till Jerusalem för att fira pesach, Jesus ridande på en åsna den söndag vi numera kallar palmsöndagen. Smakebiten är ur Judas hågkomster av Niklas Rådström, som jag nu läst en tredjedel av. Hittills makalöst bra.

"Att min mästare inte stod de präster nära som verkade i Sadoks efterföljd och gick de härskandes ärenden var uppenbart för var och en som mötte honom. Han liknade mest en herde i sin enkla mantel där han väntade oss på slätten utanför byn. Det har sagts att han redan som barn bländat de skriftlärde med sitt kunnande då han med sin familj besökt Jerusalem för att fira påsk. Ingen som hört honom kan betvivla att han var lika kunnig i skriften som någonsin templets präster, men inte heller berätta varifrån han fått allt detta vetande, alla dessa insikter."

Just nu - april 2026

Påskafton och ny månad och en ny Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Just nu är det vitt på marken ute och jag är mkt MISSNÖJD!

Just nu läser jag en hel del norskt, helt planenligt. Men först Judas hågkomster av Niklas Rådström, en så här långt fantastisk gestaltning av påskens händelser utifrån Judas perspektiv.

Just nu lyssnar jag som vanligt på ljudböcker och har snart lyssnat klart på den mkt underhållande deckaren Bittert, amore av Carina Burman. Nästa bok är eventuellt Air av Christian Kracht. 

Just nu tittar jag på hockey, det är plågsamt.

Just nu njuter jag av att jag fått vara med om ett fantastiskt möte med en före detta patient, hens föräldrar samt ett gäng blivande psykologer. Det känns oerhört glädjande att få ett sånt kvitto på att mitt arbete varit meningsfullt och att det betytt mkt för andra.

Just nu längtar jag efter den sol som ska komma nästa vecka! Det ska bli skönt med ett minipåsklov och utevistelse. 

Månadssammanfattning mars 2026

I mars blev ovanligt många böcker lästa, möjligen p g a att jag räknat Ditlevsens som tre utifrån att de delats upp på Storytel. Jag lyckades hålla mig till planen att läsa böcker från Sápmi och Norge och två hyllvärmare blev lästa. Arundhati Roys självbiografi är mkt intressant, men bekräftar för mig att jag föredrar romaner. Sameproblemet är en rasande uppgörelse med förtryck och rasism, denna gång i norska Sápmi. Ditlevsens romaner beskrivs som "minnesböcker", jag tycker mest om barndomsboken. Lucrezias porträtt är precis lika bra som jag förväntat mig! Olive igen är inte en av Strouts bästa, men läsvärd ändå (jag gillar mest hennes böcker om Lucy Barton). Vaxbarnet är en oerhört vackert skriven hemsk historia om häxjakt. Det sjön ser är en fantastisk debutroman! Och jag bara älskar den vemodiga boken om Nils Vik. 

 

Den dagen Nils Vik dog - Frode Grytten

Gift - Tove Ditlevsen

Ungdom - Tove Ditlevsen

Barndom - Tove Ditlevsen

Sameproblemet - Kathrine Nedrejord

Lucrezias porträtt - Maggie O'Farrell

Det sjön ser - Susanne Hugosson

Olive igen - Elizabeth Strout

Mitt skydd och min storm - Arundhati Roy

Vaxbarnet - Olga Ravn

Lästa titlar sammantaget: 10

Ljudböcker: 6

Hyllvärmare: 2

Sakprosa/biografi: 1

Romaner: 9

Böcker skrivna av kvinnor: 9

Böcker skrivna av män: 1

Nya författare: 4

Länder: 6 (Sverige, Norge, Danmark, Storbritannien, USA, Indien)

Tema: Sápmi och Norge

Månadens bästa: Även den här månaden tvingas jag välja två bästa-böcker, två böcker som är de bästa på olika sätt. Lucrezias porträtt av Maggie O'Farrell är oerhört spännande, engagerande, historiskt intressant och en bladvändare. Den dagen Nils Vik dog av Frode Grytten är en vemodig, långsamt berättad, intim och vacker historia om livet, kärleken och förlusterna. 

Läsning pågår - Judas hågkomster

Judas hågkomster av Niklas Rådström är kanske den av vårens böcker jag mest sett fram emot. Jag har tidigare läst ett par av författarens romaner - Boken och En Marialegend - och fullständigt golvats av författarens språk, gestaltning och klokhet. Hittills har jag läst ett par kapitel ur romanen om Judas och hans jordnära berättelse om mästaren, och dröjer mig kvar vid varje ord. Det är skärtorsdag både i verkligheten och i romanen, det är snart dags att dela den sista måltiden och imorgon kommer någon att förrådas. Niklas Rådström levandegör påskens händelser på ett fantastiskt sätt, jag blir oerhört berörd och läser vidare med både bävan och glädje. 

Sameproblemet

Kathrine Nedrejord föddes 1987 i Kjøllefjord i Finnmark, Norge och bor idag i Paris. Hon har tidigare skrivit ett flertal romaner och ungdomsböcker samt varit verksam som dramatiker. Sameproblemet är den första av hennes böcker som översatts till svenska. Romanen tilldelades Bragepriset för årets skönlitterära bok i Norge 2024 och P. O. Enquists pris 2025. Under de senaste åren har jag läst många berättelser från svenska Sápmi som handlat om både historisk och samtida rasism, övergrepp, utsatthet och identitetsförlust. Nedrejords roman är mitt första möte med erfarenheter från norska Sápmi, erfarenheter som tyvärr liknar de svenska. 

Huvudpersonen Marie är författare/journalist, bor i Frankrike och har nyligen blivit mamma, när hennes áhkku (mormor) dör. Marie har inte varit hemma på många år, när hon nu lämnar sitt barn och beger sig hemåt. Under resan och hemma i Sápmi återkommer alla tidigare minnen av förtryck och Marie fylls av ett raseri som måste komma till uttryck. Hon börjar därför skriva om sin áhkkus liv och uppväxt i ett land som betonat vikten av assimilering, och därmed berövat áhkku hennes historia, identitet och språk. Genom skrivandet om áhkku tvingas Marie att möta sin ilska och förtvivlan över förlusten av den egna kulturen och historien, samt den känslomässiga ambivalensen i att både vilja omfamna och förneka sitt samiska ursprung. 

Sameproblemet är en oerhört angelägen berättelse om ett förtryck som mycket tydligt än idag. Liksom i motsvarande svenska böcker (t. ex. Ann-Helén Laestadius Sápmitrilogin) gestaltas hur ett historiskt förtryck fortplantas och påverkar kommande generationer på djupet. Intensiteten och raseriet i språket är faktiskt härligt befriande, men tyvärr är berättarstrukturen något rörig. Detta påverkar läsupplevelsen, i synnerhet om man lyssnar på en ljudbok utan kapitelindelning.

SAMEPROBLEMET
Författare: Kathrine Nedrejord
Förlag: Tranan (2026)
Översättare: Helena Fagertun
Uppläsare: Patricia Fjellgren

Tisdagstrion - Kristen tro

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord är "kristen tro", ett tema som låter mig plocka fram några av de allra bästa böckerna i bokhyllan.

I Jerusalem av Selma Lagerlöf berättar författaren om en stark väckelsevåg som delar socknen Nås i Dalarna. En handfull familjer följer Guds kallelse och beger sig till Jerusalem för att leva ett sant kristet liv i gemenskap med varandra, och för att invänta Herrens återkomst. Andra väljer att stanna i hemlandet och bruka sin jord. En av huvudpersonerna är Ingmar, som strävar efter att leva upp till bygdens förväntningar på honom. Traditionellt är Ingmarssönerna på Ingmarsgården de ledande i socknen, dock har Ingmar utan egen förskyllan förlorat fädernesgården. För att få tillbaka gården tvingas han offra kärleken och gifta sig med en kvinna han inte älskar. Hans älskade fästmö Gertrud tar då sin tillflykt till religionen och flyttar med de andra sockenborna till Jerusalem.

Jerusalem är en fantastisk roman som innehåller alla de starka känslor jag förknippar med Selmas Lagerlöfs berättande. Några av de teman som gestaltas är kärlekens och trons makt, skuld och försoning, kärleken till hembygden och vikten av ett väl utfört arbete.

De två första böckerna om Bricken (Sågverksungen och Bricken på Svartvik) av Vibeke Olsson handlar om hennes barndom och uppväxt på sågverket Svartvik. I första boken är Bricken 11 år och nybliven sågverksarbetare. Bricken är föräldrarnas enda barn, en ovanlig situation. Familjen har arbete och mat på bordet, men rädslan för svälten är ändå alltid närvarande. Brickens mor har börjat gå till baptisterna för att lyssna på Guds ord, fadern är mer skeptisk. När sågverkspatronerna sänker lönerna går arbetarna ihop i en stor strejk, strejken 1879. I andra boken har Bricken blivit tonåring och ribbkaperska. Som allt arbete på sågverket medför hennes arbete en hel del risker. Och som de andra ungdomarna funderar Bricken mycket på kärleken, samtidigt som hon oroar sig över moderns magsår och grubblar över om hon skall låta döpa sig.

Böckerna om Bricken är på många sätt klassiska arbetarromaner, skrivna ur barns och kvinnors perspektiv. Här beskrivs arbetarrrörelsens och nykterhetsrörelsens framväxt, sprungna ur vardagens behov. Samtidigt vävs här in ett kristet perpektiv som problematiserar motsättningarna mellan arbetarrörelsens och väckelserörelsens budskap.

Ökenbrevet av Göran Tunström är Jesu egen berättelse om sitt liv. Under 40 dagar vistas Jesus i öknen och sätts på prov av djävulen. Under denna tid ser Jesus tillbaka på sitt liv och berättar om sin uppväxt i jag-form. Det är en mänsklig Jesus vi möter i Tunströms bok, han är en människa som älskar livet. Han är en människa som, liksom vi alla, blir till i mötet med andra. Jesus berättar om sin uppväxt, om sin längtan efter en mors värme och om relationen till kusinen Johannes (Döparen). Genomgående i boken brottas Jesus med sin mänsklighet och sin gudomlighet. Han bankar "på den tunna vägg som skiljer mig från det gudomliga. Mitt under bankandet tycker jag mig höra ett svar, så fort jag upphör tystnar det också därifrån".

Denna berättelse om Jesus är en av de finaste jag läst. Boken förmedlar ett oerhört stort hopp, en människokärlek som vida överstiger förnuftet och en upplevelse av att man kan "tro" på denne Jesus. Här kan man lära känna Guds son.

Läser just nu - Bittert, amore

Även jag måste naturligtvis läsa en deckare i påsk, men eftersom jag inte gillar att blir skrämd har jag valt en bok som beskrivs som charmig snarare än läskig, Bittert, amore av Carina Burman. Jag inser att jag ramlat in i bok två utan att ha läst första, men det verkar funka ändå. Boken handlar om deckarrecensenten Florrie Granat, som efter en återhämtningsresa till Rom blivit kvar i staden, och nu löser mordgåtor i bästa Agatha Christie-stilen. Hittills har inte så mkt hänt, men jag märker redan att jag gillar författarens 50-talsspråk. 

Det sjön ser

Susanne Hugosson, uppvuxen i Västerbottens inland och med en stark förankring i landsbygden, debuterade som författare 2026 med Det sjön ser. Och vilken debut! 

1965 anländer den nyutbildade prästen Eskil till byn Bisterleden och får bo i den av byn ägda gamla lillstugan. Han blir väl mottagen och omtyckt för sina predikningar och för att han har vett att låta byns ledande kvinnor sköta sitt. Särskilt varmt välkomnad blir han av bonden George och en vänskap som räcker hela livet växer fram. Nyprästen har lätt både att prata och att lyssna och trots epitetet "ny" blir han en accepterad och uppskattad del av byn. 

Huvudperson i romanen är själva byn Bisterliden, tillsammans med den näraliggande sjön, som är central för livet i byn. Den som är uppvuxen på landsbygden känner omedelbart igen det långsamma tempot, i bästa fall gemenskapen i byn, och nyfikenheten på nästan. I en by som Bisterliden har alla sin givna plats och förändringar sker mycket sakta. Där jag växte upp tog det åtskilliga generationer att bli en del av gemenskapen, vilket möjligen är orsaken till att jag inte längre bor där. Ett av de inslag i romanen jag uppskattar mest är att sjön getts en egen röst, det är en finurligt sätt att låta "någon" kommentera handlingen. 

"Jag har sett så många människor komma hit till byn och också lämna denna by att jag tappat räkningen. Jag sörjer när de far men jag välkomnar också de nya som kommer och min stora blöta kropp har sett både kärlek, födsel och död." 

Sammantaget är Det sjön ser en ljuvlig, lågmäld och finstämd berättelse om vänskap och vardagsliv i Västerbotten. Jag lyssnade på romanen i en fantastisk uppläsning av Lennart Jähkel, vilket rekommenderas för den som gillar att lyssna. 

DET SJÖN SER
Författare: Susanne Hugosson
Förlag: Historiska Media (2026)
Uppläsare: Lennart Jähkel

Läsning pågår - Den dagen Nils Vik dog

Sakta, sakta läser jag historien om Nils Viks sista dag i livet, en dag då han för sista gången reser med färjan han kört varje dag. Med på resan är den älskade hunden Luna, som avled för många år sedan. Under resan besöker Nils de platser han färdats till i hela sitt liv och han möter människor som varit viktiga - både döda och levande. Den här texten är outsägligt vemodig och vacker. 

Tisdagstrion - Böcker om böcker

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord är "böcker och böcker", ett välbekant, mycket intressant tema. 

Mitt första val är en bok jag läste för länge sedan och därefter om och om igen. Få böcker är bättre än Den oändliga historien av Michael Ende. Bastian är en mobbad pojke, som en dag stjäl en bok från ett antikvariat och börjar läsa. Genom läsandet av Den oändliga historien vävs hans egen liv in i landet Fantásiens öde. Som i alla sagor finns här många bottnar och det är en bok som speglar människans existentiella villkor.

Guernseys litteratur- och potatisskals-pajssällskap av Mary Ann Shaffer handlar om litteraturens och läsandets betydelse för en grupp människor som befinner sig i en extremt utsatt situation. Under den tyska ockupationen av kanalöarna samlas en grupp människor mer eller mindre frivilligt och bildar ett lässällskap. På olika sätt hämtar de kraft i läsningen och hos varandra. Detta är en berättelse om vänskap, kärlek och böcker. Och kärleken till böcker.

Emma Bovary i Madame Bovary av Gustave Flaubert flyr tristessen i vardagen och försöker fylla ett inre tomrum med romantisk litteratur. Idag anses läsning vara viktigt, nyttigt och bra på alla sätt och vis men i Emmas samtid sågs kvinnors romanläsning inte med blida ögon. Man var orolig att kvinnorna skulle börja missköta sina plikter mot familjen och man oroade sig också över att innehållet i texterna skulle kunna uppmuntra kvinnor till frigörelse eller överdriven romantisk läggning.

Lucrezias porträtt

Maggie O’Farrell, född i Nordirland 1972, är en mycket populär brittisk författare och journalist. Sex av hennes romaner har getts ut på SEKWA/Etta, flera av dem står i min bokhylla. En av mina favoritromaner är Hamnet, en berättelse som är löst baserad på Shakespeares liv. För den tilldelades författaren mycket välförtjänt det prestigefyllda priset Women’s Prize for Fiction 2020. Även filmatiseringen har överösts med priser. 

Lucrezias porträtt är Maggie O'Farrells tionde roman och liksom Hamnet är det en historisk roman baserad på verkliga personer. Handlingen utspelar sig i renässansens Italien, närmare bestämt i, och i trakten kring, Florens. Lucrezia är femte barnet till Cosimo de Medici och Eleonora de Toledo, en flicka som föds med en egensinnighet modern kopplar till sina egna tankar under tillblivelsen. Lucrezia är nyfiken, konstintresserad och lättlärd samt mycket intresserad av faderns samling av vilda djur. När hon får höra att en tiger anlänt smyger hon omkring och fullständigt orädd upplever hon ett starkt möte med det vilda djuret. När Lucrezias äldre syster Maria avlider får Lucrezia lov att träda i hennes ställe som blivande brud. Med hjälp av den rådiga barnsköterskan Sofia skjuts bröllopet upp tills Lucrezia är 15 år. 1560 vigs Lucrezia med den oerhört rike och mäktige hertigen av Ferrara, Alfonso II d'Este, varefter paret flyttar till hans villa. Kort tid därefter börjar Lucrezia upptäcka mindre trevliga egenskaper hos sin make och efterhand börjar hon oroa sig för att maken planerar att röja henne ur vägen. 

Redan inledningsvis får läsaren veta att Lucrezia avlider inom det första året som gift och att det ryktas att maken lät mörda henne. Därefter växlar handlingen mellan olika tidsperioder; den ena utspelar sig i romanens nutid när Lucrezia är nygift, den andra skildrar i återblickar hennes uppväxt. Strukturen skapar ett oerhört driv i handlingen och ett starkt engagemang. Språket är vackert och målande, som läsare upplever man hur en tigerpäls känns i handen, hur tyg känns strävt, stengolv kalla och hur det känns att vara rädd för sin egen make. Konst och måleri har en viktig roll i romanen, vars omslag pryds av Lucrezias bröllopsporträtt. Tillblivelsen av detta uttrycksfulla porträtt skildras på ett mycket suggestivt sätt. Den historiska tidsperioden levandegörs genom tidstypiska detaljer gällande exempelvis mode och konststilar, vilket lockar till vidare läsning om verklighetens Lucrezia de Medici och hennes alltför korta liv.

Sammanfattningsvis är Lucrezias porträtt en uppslukande och skrämmande historisk roman om en ung kvinnas kamp för överlevnad, en oerhört stark läsupplevelse.

Av Alessandro Allori

LUCREZIAS PORTRÄTT
Författare: Maggie O'Farrell
Förlag: SEKWA (2022)
Översättare: Malin Bylund Westfelt

En smakebit ur Barndom/Köpenhamnstrilogin

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Veckorna går fort nu, både tiden och jag längtar efter våren. Under veckan har det varit relativt varmt och soligt, jag har tillbringat mkt tid i mitt nya växthus. Dessutom har BTS gjort comeback efter närmare fyra år, vilket både jag och dottern fokuserat på. Fantastiskt! Äntligen!

Under dagen har jag läst nästan hela första delen i Tove Ditlevsens Köpenhamnstrilogin - Barndom - en oerhört fängslande skildring av en flickas utanförskap i arbetarkvarteren i Köpenhamn. 

"Jag ler som om jag också ser fram emot en sådan framtid, och som vanligt är jag rädd för att de ska genomskåda mig. Jag känner att jag är en främling i den här världen, och det finns ingen jag kan tala med om de övermäktiga problem som tornar upp sig när jag tänker på framtiden."

Världspoesidagen 21/3

Världspoesidagen firas idag här på bloggen med en underbart skarpsynt, humoristisk och samhällskritisk författare - Sonja Åkesson. Den 19 april är det 100 år sedan Sonja Åkesson föddes, vilket Norstedts förlag uppmärksammar med en utgåva av hennes samlade dikter. 

Kanske är Sonja Åkesson mest känd för diktsamlingen Husfrid, som bland annat innehåller den tvådelade dikten "Äktenskapsfrågan" som inleds med orden "Vara vit mans slav". Åkesson är dock inte på något sätt enögd, andra halvan av dikten handlar om en hämmad man som önskar att han "finge sticka från gumgnäll".

En annan dikt i samma samling som jag verkligen tycker om är "Självbiografi", en dikt som nog skulle kunna handla om de flesta av oss.

Jag lever ett lugnt liv

på Drottninggatan 83 a på dagarna.

Snyter ungar och putsar golv

och kopparpottor

och kokar rotmos och pölsa.

Åkesson beskrivs i förordet av Heidi von Born som "nyenkel" och visst använder hon enkla ord i sin träffsäkra, ironiska, kritiska iakttagelser av vardagen och samhället i 60-talets folkhem. Ur diktsamlingen Jag bor i Sverige kan man läsa:

Åkej.

Jag är misslyckad

Åkej.

Jag klarar inte opp det här.

Åkej.

Jag har en annan rytm.

Åkej. Åkej.

Mörkare och dystrare är de sena dikterna i avsnittet "Psyksvit" i diktsamlingen Hästens öga, som gavs ut samma år som Sonja Åkesson avled. Alldeles för tidigt. 

Sammantaget är Sonja Åkessons lyrik lättläst och aktuell även idag. Läs!

Läsning pågår - Sameproblemet

Lyssnar just nu på den nyligen utgivna Sameproblemet av norsk-samiska Kathrine Nedrejord. Romanen skildrar en samisk historia som tyvärr liknar den svensk-samiska, d v s en historia fylld av rasism, förtryck och kampen att få vara sig själv. Oerhört engagerande!

Tisdagstrion - Ondska

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om ondska, ett tema som tyvärr förekommer ganska ofta i romaner jag läser.

Lolita av Vladimir Nabokov handlar om den sexuelle parasiten och pedofilen som i samband med en mordrättegång försöker berätta om kärleken till den unga Lolita, utifrån sin synvinkel. Kontrasten mellan det vedervärdiga innehållet och det makalöst vackra språket är bedövande.

Parfymen av Patrick Süskind handlar om den föräldralöse Grenouille, som saknar kroppslukt vilket skrämmer alla i omgivningen. Han växer upp ensam, i en kärlekslös miljö och överlever endast för att han kan kapsla in sig, likt en fästing. Han har dock världens finaste luktsinne och är besatt av dofter. Den mest fantastiska doft han känt kommer från en ung kvinna. Spännande.

Pär Lagerkvists huvudperson Dvärgen såldes av modern till ett furstehov när han var barn och sedan dess tjänstgör han hos fursten. Dvärgen betraktar sin omvärld med kalla grå ögon, och allt som är gott fyller honom med förakt och avsky. Hans livslust är list och lönnmord, grymhet och förstörelse. Det här är en otäck, otroligt skrämmande bok - ett mästerverk.

Bloggstafett 2026

Under de tidiga bloggåren gjorde vi bloggare många utmaningar tillsammans och kommenterade flitigt hos varandra. De senaste åren har detta tyvärr blivit alltmer sällsynt. Extra roligt är det därför att bli utmanad av Klimakteriehäxan att delta i Bloggstafett 2026, som syftar till att uppmärksamma andra bloggar och hjälpa flera att hitta till bra bloggar. Utmaningen startades av initialt av den bloggande Orsakullan, en härlig ny bekantskap. 

Regler för Bloggstafetten 2026

• Tacka den bloggare som nominerade dig och länka tillbaka till dennes inlägg (viktigt inte själva bloggen). 
• Ta bilden ovan och lägg in på din blogg.
• Berätta 10 saker om dig själv som bloggare.
• Tipsa om 10 bloggar du tycker fler borde läsa.
• Lämna en kommentar hos dem du nominerar så de vet om det.
• Har du ingen som nominerat dig? Starta ändå – ibland måste någon börja.
• Om du antar utmaningen – länka till www.saramadeleine.se⁠ där stafetten startades.

Mina 10:

1. Jag började blogga redan under 2008 utifrån att jag ville ha en lättillgänglig läsdagbok.
2. Mycket snabbt blev bloggandet en mycket mer social hobby med massor av interaktioner med andra bokbloggare. 
3. Bokmässan är årets höjdpunkt!
4. Jag läser gärna lite mer "litterära" romaner, tycker om att bli utmanad när jag läser och "temaläser" ofta (t ex flera böcker från samma geografiska område).
5. Jag har hela mitt liv haft hobbyer som mer eller mindre uppslukat mig. Innan jag började blogga hade jag en hemsida om Sims, jag skapade delar till spelet och hade även ett spelforum.
6. Mitt sportintresse väcktes redan som liten, nuförtiden tittar jag mestadels på vintersport och följer tämligen fanatiskt FBK.
7. Under sommarhalvåret befinner jag mig mestadels utomhus, älskar min trädgård och ska i år inviga mitt nya växthus.
8. Jag arbetar som skolpsykolog och har tidigare arbetat som barnpsykolog inom föräldra- och barnhälsovård, flyktingpsykiatri och barn- och ungdomshabilitering. 
9. Jag är mycket intresserad av samhällsfrågor och politik och är nära att gå under i dagens samhälle.
10. Jag är en rebellmamma!

Här är tio bloggar jag vill tipsa om!

Lottens bokblogg

Mias bokhörna

Mina skrivna ord

Västmanbok

Feministbiblioteket

A room of my own

Hyllan

Mest Lenas godsaker

Ugglan och boken

Mösstanten

Fars rygg

Niels Fredrik Dahl beskrivs som en av Norges mest framstående författare och romanen Fars rygg anses vara en höjdpunkt i hans författarskap. Romanen tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2024. Niels Fredrik Dahl berättar i DN: 

”Jag saknar mina föräldrar så oerhört mycket, och samtidigt vet jag ingenting om dem.”

Berättaren i romanen är en man som försöker förstå sig själv genom att söka efter svar på frågor om fadern och delvis även farfadern. De äldre generationerna är sedan länge borta, men präglar ändå berättarens minnen och liv. Inledningsvis utspelar sig romanen i 20-talets Alexandria, där farfadern - kallad Domaren - arbetar på Justitiepalatset medan hans son (i boken kallad far) tas om hand av sin mor i hemmet. När Domaren anser att far inte har mycket mer att lära av sin mor skickas han ut i världen för att uppfostras i enlighet med Domarens värderingar. Detta innebär bland annat att bli scout i Norge och att få en ordentlig utbildning på internatskola i Schweiz. Under alla år far lever åtskild från sina föräldrar väntar han på brev från modern. Men de enda brev han får är från Domaren och de innehåller mestadels olika instruktioner och förmaningar. Far växer på detta sätt upp med en förlamande känsla av ensamhet och längtan. 

Fars rygg är en av de mest gripande och djupt sorgliga berättelser jag någonsin läst. Utan några sentimentala överdrifter eller dramatiska händelser skildrar författaren ensamhet så djup att den verkligen skaver i läsaren. Hos mig landar även berättelsen som en enastående skönlitterär gestaltning av det jag som psykolog arbetat med under många år - hur anknytning, självbild och mående förs vidare över tid, från generation till generation. 

Sammantaget är Fars rygg en episk roman som spänner över tre generationer och geografiskt utspelar sig från Egypten i söder till Norge i norr. Romanen skildrar ett utanförskap som går i arv och en innerlig längtan efter närhet och att höra till. Det är en makalöst vacker och djupt berörande text, en av de bästa romaner jag läst. 

FARS RYGG
Författare: Niels Fredrik Dahl
Förlag: Natur & Kultur (2025)
Översättare: Gun-Britt Sundström

En smakbit ut Vaxbarnet

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna.
 

Idag bjuder jag på en smakbit ur Vaxbarnet av danska Olga Ravn, en roman med verklighetsbakgrund som handlar om kvinnor som anklagas för häxkonster under 1600-talet. Inte helt lättläst, men skriven på ett sanslöst vackert språk. Citatet nedan är utdrag ur ett förhör:

"Och hur känner du Maren Kneppis?

Det heter min mor.

Stämmer det att du såg din mor tillsammans med dessa andra kvinnor och åtskilliga andra på lucianatten i december?

Ja, det stämmer.

Kan du berätta för oss vad det var du såg?

Jomen, de spottade och dansade och så fick min mor ett troll.

Ett troll? Hur fick hon det?

Hon fick det så som man får en bebis.

Menar du att hon födde ett barn?

Men nu när jag har sagt det så kommer hon hem, eller hur?"

Läsning pågår - Lucrezias porträtt

Äntligen dags för Lucrezias porträtt av Maggie O’Farrell, en bok vars läsning tidigare avbrutits p g a sjukdom. Nu ska den sent omsider läsas ut. Det är svårt att läsa boken i lagom takt eftersom den är så fängslande och spännande att jag måste få veta hur allt slutar. Längtar dessutom efter att googla verklighetens förebild. Och väntar ivrigt på att möta författaren på årets Bokmässa!

Nya böcker från Québec

Fortsätter med mina mycket tidiga förberedelser inför årets Bokmässa genom att köpa böcker av gästande författare från Québec. 

Kim Thúys Em handlar om de stora mängder barn som evakuerades från Vietnam till USA 1975 och skildrar ett livslångt sökande efter kärlek och att höra hemma någonstans. Bokreafynd.

Judiths syster av Lise Tremblay (nyutkommen!) utspelar sig under det sena 60-talet och handlar om att vara tonåring i en liten stad där allt redan tycks vara förutbestämt utifrån klasstillhörighet och katolska kyrkan.

Månadssammanfattning februari 2026

Jag lyckades även i februari hålla mig till planen att läsa böcker från Sápmi och Norge, men att bara ha läst 1 hyllvärmare är knappt godkänt. Kim Jiyoung, född 1982 är en (blivande) feministklassiker, som behöver framhållas i en värld fylld av soft girls och trad wives. Vissa böcker var långt bättre än väntat - Löpa varg och Fars rygg - medan andra inte riktigt levde upp till förväntningarna (mestadels utifrån teman/ämnen som inte i särskilt hög grad intresserar mig). 

Alla måste söderut - Marie Lundström

Löpa varg - Kerstin Ekman

Kim Jiyoung, född 1982 - Cho Nam-Joo

Fars rygg - Niels Fredrik Dahl

Författarinnan - Christine Falkenland

Far inte till havet - Elin Anna Labba

Kallet - Anneli Jordahl

Guohp’áhkku/Mögelgumman - Sofia Jannok

Himlabrand - Moa Backe Åstot

Lästa titlar sammantaget: 9

Ljudböcker: 4

Hyllvärmare: 1

Romaner: 6

Noveller/novellsamlingar: 1

Barn- ungdomsböcker: 1

Böcker skrivna av kvinnor: 8

Böcker skrivna av män: 1

Nya författare: 6

Länder: 3 (Sverige, Norge, Sydkorea)

Tema: Sápmi och Norge

Månadens bästa: Omöjligt att bara välja en den här månaden eftersom både Löpa varg och Fars rygg hamnar i kategorien "något av det bästa jag läst". 

Läsning pågår - Det sjön ser

Lyssnar just nu på den historiska debutromanen Det sjön ser av Susanne Hugosson, i en suverän uppläsning av Lennart Jähkel. Romanen är en lågmäld och finstämd berättelse om vänskap och vardagsliv i Västerbotten. Hittills oväntat bra!

Månadssammanfattning januari 2026

Det blev en ganska bra blandning av gammalt och nytt läst under januari och jag lyckades hålla mig till planen att läsa böcker från Sápmi och Norge. Kejsarens ansikte av Elin Boardy levde upp till högt ställda förväntningar. Utifrån språkhantering måste så klart Stina Stoor och Mikael Berglund framhållas. Av månsken växer ingenting (skriven redan 1947!) av Torborg Nedreaas var oväntat bra. Ann-Helén Laestadius Sápmi-trilogi borde vara obligatorisk läsning. Olive Kitteridge av Elizabeth Strout är den bok av författaren jag tycker minst om, så många karaktärer och sidospår att jag tyvärr, åtminstone delvis, tappar engagemanget. 

Kejsarens ansikte - Elin Boardy

Av månsken växer ingenting - Torborg Nedreaas

Skam - Ann-Helén Laestadius

Bli som folk - Stina Stoor

Ett föremåls berättelse om obesvar - Mikael Berglund

Straff - Ann-Helén Laestadius 

Olive Kitteridge - Elizabeth Strout

Lästa titlar sammantaget: 7

Ljudböcker: 3

Hyllvärmare: 2

Romaner: 6

Noveller/novellsamlingar: 1

Böcker skrivna av kvinnor: 6

Böcker skrivna av män: 1

Nya författare: 2

Klassiker: 1

Länder: 3 (Sverige, Norge, USA)

Tema: Sápmi och Norge

Månadens bästa: Av månsken växer ingenting är en oerhört drabbande berättelse om passion som drivs till sin spets, om en relation som är så ojämlik att den kanske kan jämställas med ett övergrepp? Den kommer sannolikt att även hamna högt upp på en årsbästalista!

Tisdagstrion - Humor

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om humor, här kommer tre med olika sätt att skildra roligheter. Jag är inte så lätt att roa, föredrar intelligent sarkasm.

Folk som sår i snö av Tina Harnesk är en bok med extra allt, d v s den är inte alls den lågmälda typen av bok jag brukar uppskatta. Men jag måste tillstå att jag fullkomligt älskar den här burleska, helgalna skrönan med alla dess absurda förvecklingar och oförglömliga karaktärer. Det är sällan jag uppskattar humor i böcker, men vid flera tillfällen skrattar jag så tårarna sprutar när Máriddja frågar Siri om råd och när Kaj får lära sig saker av grannpojken. Romanen innehåller dock mycket mer än humor, här finns också en smärtsam skildring av människans behov av tillhörighet, djupt rotade längtan efter barn och nödvändigheten att få åldras på ett värdigt sätt.

Liken vi begravde av Lina Wolff tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2025. Med ett enormt driv i handlingen har Wolff skapat en berättelse fylld av drastisk humor och halsbrytande action med en resonans av djupaste förtvivlan. Liken vi begravde kan både beskrivas som absurd och komisk, och lyhörd och hoppfull. Fantastisk!

Mina vänner av Fredrik Backman är en i grunden fin historia om vänskap och medmänsklighet, men jag tycker att berättelsen och huvudpersonerna försvinner lite i alla ord. Romanen innehåller mängder av formuleringar, vars syfte tycks vara att förmedla djup visdom, samt misär beskriven på ett humoristiskt sätt. Jag blir dock bara oerhört irriterad när det dyker upp en taxichaufför med en namngiven krukväxt i baksätet och får svårt att ta berättelsen på allvar. 

Läsning pågår - Mitt skydd och min storm

Läser just nu Arundhati Roys självbiografi som i hög grad handlar om den komplicerade relationen till modern. Engagerande och lärorik läsning.

En smakebit ur Samlade dikter av Edith Södergran

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Idag på Internationella kvinnodagen passar det väl riktigt bra att dela en smakbit ur Edith Södergrans Samlade dikter.

I flera av Södergrans dikter experimenterar hon med olika sätt att utforska kvinnligheten på ett nytt och normbrytande sätt. Tydligast märks kanske detta i dikten "Vierge moderne" ur Dikter där paradoxerna avlöser varandra och gestaltar ett komplext, självständigt jag på sina egna villkor.

Vierge moderne

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum. 

Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut, 

jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol... 

Jag är ett nät för alla glupska fiskar, 

jag är en skål för alla kvinnors ära, 

jag är ett steg mot slumpen och fördärvet, 

jag är ett språng i friheten och självet... 

Jag är blodets viskning i mannens öra, 

jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran, 

jag är en ingångsskylt till nya paradis. 

Jag är en flamma, sökande och käck, 

jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna, 

jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...

Just nu - mars 2026

Äntligen dags för en ny månad och en Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Det blir ljusare och varmare för var dag och jag har börjat förbereda för våren i nya växthuset. Där blir redan jättevarmt i solen. 

Just nu läser jag en blandning av gammalt och nytt, t ex Olive igen av Elizabeth Strout som väntat bra länge i hyllan och nyligen läste jag ut Vaxbarnet av Olga Ravn.

Just nu lyssnar jag som vanligt på ljudböcker och har snart lyssnat klart på den självbiografiska Mitt skydd och min storm av Arundhati Roy. Nästa planerade är debutromanen Det sjön ser av Susanne Hugosson.

Just nu tittar jag på lugna ”tröstande” serier som t ex I vår herres hage och den nya svenska Jagad. 

Just nu njuter jag av att märka att en del träning gett effekt, känner mig lite starkare.

Just nu längtar jag efter mer värme, sol och promenadmöjligheter. 

Löpa varg

Kerstin Ekman föddes 1933 i Östergötland och debuterade 1959 som deckarförfattare med 30 meter mord. Ekman blev ledamot av Svenska Akademien 1978, men lämnade uppdraget efter Salman Rushdie-affären 1989. Ekman är en av våra största och mest populära "litterära" författare, hon har tilldelats ett flertal priser och utmärkelser, som exempelvis Augustpriset 1993 och 2003. Bland hennes verk kan nämnas romansviten Kvinnorna och staden, "spänningsromanen" Händelser vid vatten, romantrilogin Vargskinnet, Grand final i skojarbranschen, en vass skildring av den litterära världen, och Tullias värld, en essäbok om kvinnornas livsvillkor i antikens Rom. Och naturligtvis min favorit Hunden, en djur- och naturskildring. 

Sömnsvårigheter löses bäst med hjälp av ljudböcker, och om man inte somnar har man i vilket fall inte kastat bort tiden på att ligga och vrida sig. Häromnatten var jag alldeles för pigg och började lyssna på en bok jag länge tänkt läsa - Löpa varg av Kerstin Ekman i en fantastisk uppläsning av Lennart Jähkel.

Löpa varg handlar den 70-årige jägmästaren och jaktledaren Ulf, som både i yrket och på fritiden ägnat sitt liv åt att avverka och uttömma skogen, utan att ta hänsyn till vikten av ett långsiktigt, försiktigt nyttjande av naturens resurser. En förändring i hans tankesätt inträffar en dag när han i kikaren ser en varg och starkt upplever en närhet och ett nytt sätt att se på relationen mellan människa och djur. 

Sammantaget är Löpa varg en enastående skildring av djur, natur och mänskligt åldrande. Skogen skildras detaljerat med mycket stort kunnande, som läsare kan man känna doften av barrträd och fukt mot kinden. Ulfs inre konflikter, förstärkta av åldrandet, gestaltas lyhört och nyanserat. Det är inte lätt att på äldre dar tvingas ifrågasätta egna ställningstaganden och handlingar, som tidigare varit självklara. Detta kan leda både till hjärtinfarkter och melankoli. Berättelsen och stämningen påminner om min tidigare favorit av författaren, Hunden, en poetisk, dröjande berättelse om en valp som råkar komma bort från sin mamma och husse. I mitt tycke är Kerstin Ekman som bäst när hon skriver om djur och natur.

LÖPA VARG
Författare: Kerstin Ekman
Förlag: Albert Bonniers (2021)
Uppläsare: Lennart Jähkel

Women’s Prize for Fiction 2026 Longlist

Igår presenterades den långa listan till Women’s Prize for Fiction 2026 och jag har lusläst den för att hitta författare jag läst eller åtminstone känner till. Resultatet blev väldigt klent, jag har inte läst någon av dem. När jag kikar på beskrivningarna av böckerna har jag svårt att hitta så många som lockar mig. Dessutom är det oklart vilka som eventuellt kommer att översättas, jag läser absolut helst på svenska. Den bok jag blir mest nyfiken på är The Mercy Step av Marcia Hutchinson, som handlar om en ung flickas traumatiska uppväxt i 60-talets England. Hoppas något svenskt förlag också fastnar för den. 

Gloria Don’t Speak av Lucy Apps 

Paradiso 17 av Hannah Lillith Assadi 

Moderation av Elaine Castillo 

Flashlight av Susan Choi 

Dominion av Addie E. Citchens 

The Benefactors av Wendy Erskine 

The Correspondent av Virginia Evans 

The Mercy Step av Marcia Hutchinson 

The Others av Sheena Kalayil 

Kingfisher av Rozie Kelly 

Heart the Lover av Lily King 

Audition av Katie Kitamura 

A Guardian and a Thief av Megha Majumdar 

Wild Dark Shore av Charlotte McConaghy 

The Best of Everything av Kit de Waal 

A Beast Slinks Towards Beijing av Alice Evelyn Yang 

Bokmässepepp - redan i mars!

Bokmässan har börjat presentera författare som kommer i september och jag är redan alldeles till mig!

Foto: Dasha Tenditna

Brittiska författaren Maggie O’Farrell är aktuell med en ny roman, Land, och med filmatiseringen av Hamnet. Land beskrivs av förlaget som: "en episk skildring av en familj som försöker hitta sin plats i efterdyningarna av Irlands stora hungersnöd", detta är självklart en roman jag kommer att vilja läsa. Hamnet tilldelades Women’s Prize for Fiction 2020, den är inspirerad av William Shakespeares liv, utspelar sig i Stratford-upon-Avon år 1596 och handlar om en mors kamp för att alla hennes barn ska överleva. Det är en makalöst bra roman om familj, förlust och historien bakom Hamlet. Jag har tidigare recenserat och hyllat den. Dessutom har jag Lucrezias porträtt oläst i bokhyllan, den vill jag också gärna läsa!

Årets hedersgäst på Bokmässan är Québec, en provins i östra Kanada med författare som skriver i en franskspråkig tradition, författare som upplevt och skriver om migration och författare från landets ursprungsbefolkning. Flera fantastiska författare kommer att besöka Bokmässan, både några jag redan känner till och några som är nya för mig. 

 Foto: Rafal Maslow

Kanadensisk-vietnamesiska Kim Thúy kommer äntligen tillbaka till Bokmässan. Av olika tråkiga skäl missade jag hennes besök 2016, så detta gör mig verkligen glad. Jag har läst tre romaner av författaren - Ru, Mãn och Vi - som alla handlar om olika aspekter av flykt, livet i exil och skapandet av en ny identitet. Texterna innehåller lika delar skönhet och skräck, författaren är sparsam med orden och förlaget SEKWA har med stor omsorg skapat fysiska böcker som passar innehållet. Recensioner finns här: Ru, Mãn, Vi. Alldeles nyss klickade jag hem ytterligare en bok av författaren - Em - som finns med på bokrean. För den som vill veta mer finns en Babel-intervju med Kim Thúy på SVT Play.

Foto: Vient Lancer

Lise Tremblay anses vara en av Kanadas främsta författare. Sedan debuten 1990 har hon tilldelats ett flertal priser och flera av hennes böcker har översatts till svenska. Återkommande teman i hennes texter är frågor om klass, stad och land, familj, ensamhet och relationer. Jag har hittills bara läst, och recenserat, en bok - Hägern - som gavs ut på svenska 2015. Boken innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - delar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. För att inte ovan nämnda bok Em skulle behöva resa hit själv, beställde jag nyss även Tremblays senast utgivna bok Judiths syster. Läs gärna om Kulturkollos trevliga möte med Lise Tremblay.

Förutom de ovan nämnda författarna från Québec kommer även Gabrielle Filteau-Chiba, Michel Jean och Isabelle Arsenault. Dem har jag kvar att upptäcka. 

Tisdagstrio - Mat

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om mat, här kommer tre med olika sätt att skildra mat.

I Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist gestaltas på ett lustfyllt, lockande, men också ångestfyllt sätt den relation många kvinnor har till mat. En flicka växer upp med en ensamstående mamma, som på olika sätt kommunicerar genom mat. Särskilt tydligt är detta de dagar pannkakor gräddas, då vet flickan att hon kommer att få vara ensam under kvällen. I mormors kök lagas annan mat, traditionell och pålitlig mat. Där kan man få risgrynspudding, med smaker som kan fylla stora hål av ensamhet. Men det som till en början ger tröst och trygghet förändras med åren, blir till något som måste kontrolleras, något som väcker den djupaste skam. Flickan växer upp, flyttar hemifrån och får själv en dotter. Det stora matsalsbordet har gått i arv och tar mycket plats i en liten lägenhet. När flickan som vuxen funderar över sin relation till mat är hennes önskan att bli fri. Samtidigt drömmer hon om att tillaga mormoderns risgrynspudding och låta dottern smaka.

Med säker hand lotsas läsaren genom kök fyllda av dofter, smaker och konsistenser. Maten har ett tydligt syfte och är en uppenbar klassmarkör. Viss mat ger tröst och signalerar omsorg, annan mat ska främst beundras. Genom maten gestaltas relationer, en del varma och trygga, andra med fokus på att visa upp en bländande yta. Romanen centreras runt maten och ätande i alla dess former; här finns den glupska treåringen som åt upp alla mandarinerna och den vuxna kvinnan som hetsäter. Mer intressant är dock att här också finns en skicklig psykologisk gestaltning av sambanden mellan ensamhet, tomhet, behov och tillfredsställelse i relationerna mellan mödrar och döttrar. 

Mãn av Kim Thúy handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn handlar om kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken. Liksom i Ru får läsaren ta del av berättelsen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Texten byggs upp runt specifika ord som återges både på vietnamesiska och svenska i röd text i marginalen. I marginalen finns även titeln som en signatur och som grafisk helhet är sidorna mycket tilltalande.

Minst sagt tilltalande är även språket. Varje litet ord i Mãn är noggrant utvalt för att sammansmälta med och förhöja helheten. Precis som vid tillagandet av de traditionella maträtterna väger författaren orden på våg, smakerna kompletterar varandra, aromen virvlar runt på sidorna och får läsaren att sucka njutningsfyllt. Att läsa Thúys text gör mig outsägligt lycklig.

Binas historia av Maja Lunde utgår från det faktum att mänskligheten och vår värld är totalt beroende av pollinering. "1/3 av allt som vi äter idag måste pollineras av bin, humlor och andra insekter. Därför behöver vi producera mat på ett sätt som inte hotar den biologiska mångfalden och utrotar pollinatörerna" kan man läsa på krav.se. Utan bin - ingen mat. I den dystopiska delen av Binas Historia har bidöden redan inträffat och lett till krig, massvält och samhällskollaps.    

Lunde skildrar binas historia genom tre familjeberättelser från olika tidsperioder. I 1800-talets England arbetar William oförtrutet med att studera bin för att försöka skapa en bättre bikupa. Emellanåt drabbas han dock av depressioner som gör honom närmast apatisk, vilket leder till stora svårigheter för hustrun Mary och alla deras barn. I nutid i Ohio är George, sedan flera generationer bakåt i tiden, biodlare och detta är en livsstil George önskar föra vidare till sin son. Sonen är däremot mer akademiskt lagd och tycks aldrig bli färdig med sina studier. Med tiden börjar tyvärr Georges bisamhällen att oförklarligt dö. I ett framtida Kina, i en värld där bina dött ut, lever Tao med sin make och lille son i ett samhälle som styrs med järnhand. Tao och maken tvingas dagligen upp i äppelträdkronorna för att handpollinera blomningen. Utan pollinering - ingen frukt. Även barnen tvingas börja arbeta vid tidig ålder, de är lättare och kan klättra högre. Tao drömmer om att hennes som ska bli en av dem som får möjlighet att gå i skolan och drillar honom hårt i läsning och räkning. Tyvärr inträffar katastrofen ändå ...

Läsning pågår - Vaxbarnet

Läser just nu Vaxbarnet av danska Olga Ravn, en roman med verklighetsbakgrund som handlar om kvinnor som anklagas för häxkonster under 1600-talet. Inte helt lättläst, men skriven på ett sanslöst vackert språk. Handlingen berättas av en vaxdocka, ett magiskt barn, en av kvinnorna tillverkat.

En smakbit ur Författarinnan

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Det har varit en händelserik sportlovsvecka som tyvärr avslutades med en oväntad och svår förlust. Jag kan ännu inte tänka riktigt klart och gör saker ganska mekaniskt. 

Författarinnan av Christine Falkenland är ett kammarspel med en huvudperson och fyra bifigurer, som handlar om makt, erotik, skrivande och åldrande. Den är kanske inte egentligen i min smak, men skriven av en författare som är oerhört kunnig och skicklig med orden.

»Kärleken är autoerotisk«, sa jag. »Den har en narcissistisk struktur. Det är sig själv man älskar, den andra är det ideala jaget.«

»Herregud.« Jovan tog sig för pannan. »Så där ja, nu är hon i gång igen. Måste du prata som du skriver?«

»Kan du inte försöka säga saker på ett enkelt sätt? Du krånglar till det.« Rebecka pustade. »Det är så abstrakt.«

"Jag brukade ursäkta min avbrutna psykoanalys med att man ju aldrig blev färdig. När någon frågade om den hade hjälpt mig, svarade jag att den formade mig som författare. Men skrivandet blev ett försvar. Jag täckte över svåra minnen genom att beskriva något annat. Skrivandet var inte sublimering, utan ett upprepningstvång. Ett försök att bemästra det bortträngda, utan att genomtränga det."