onsdag 2 februari 2011

Här - Wisława Szymborska

Här av Wisława Szymborska

Jag är ingen van lyrikläsare och jag har ganska snäv smak, jag håller mig till säkra kort som Gustaf Fröding och Pär Lagerkvist. Att läsa Här av Wisława Szymborska var därför att utforska något helt nytt. Och så här efteråt har jag ganska svårt att formulera några synpunkter på hela verket. Här är ett tunn diktsamling, den innehåller 19 dikter av olika längd. Ibland refererar författaren till "den stora konsten och litteraturen" ibland skriver hon om vardagens klimpsoppa med fläsksvål. Jag har emellanåt svårt att hänga med i tankegångarna, men då och då glimtar det till av förståelse även hos mig. Szymborskas dikter är lättlästa, men de innehåller en hel del livsvisdom, den sortens visdom som inte gör sig märkvärdig.

Dikten Tonåring, som berättar om den åldriga författarens möte med hennes tonårsjag, tycker jag mycket om. Tonåringen är impulsiv och utrymmeskrävande, så som tonåringar är. Den gamla försöker begränsa och korrigera, så som de äldre gärna gör. Men, trots att mötet inte blir helt konfliktfritt, kan de båda samsas kring kärleken till halsduken, den fina randiga halsduken som deras mamma virkat åt dem.

Dikten som tydligast gestaltar vår nutid kallas Icke-läsning. Den här dikten är fantastisk, man känner så tydligt igen sig i nutidens hets och stress. Kanske är det för att motverka denna tidsanda jag läser? För jag läser gärna långa meningar och till och med ganska långa böcker. Här är ett litet smakprov från diktens inledning:

Icke-läsning

Köper man Prousts verk
får man ingen fjärrkontroll med sig från bokhandeln
man kan inte zappa
över till en fotbollsmatch
eller en frågesport och vinna en Volvo

Vi lever längre,
men mindre exakt,
i kortare meningar.

Även den avslutande dikten, Vermeer, talar till mig. Den här dikten gör mig glad och skänker tröst.

Vermeer

Så länge kvinnan där på Rijksmuseum
samlad, i målad tystnad,
dag efter dag häller
mjölken ur kannan i bunken
förtjänar inte Världen
världens undergång.



Sammantaget var mötet med Wisława Szymborska en positiv överraskning. Jag är fortfarande ingen hängiven lyrikläsare, men en del små guldkorn hittade jag.

7 kommentarer:

  1. Jag blir jättesugen att göra slag i saken och skaffa hem lite Szymborska-böcker (det blir jag varje gång jag läser någon av hennes dikter, men jag har aldrig läst mer än en eller ett par åt gången, när nån citerar dem så här). Vermeer-bilden har jag dock framför mig, här på mitt arbetsrum.

    SvaraRadera
  2. Jag fastnade också för beskrivningen av mötet med tonåringen. Jag har just nu tonåring hemma och försöker för fullt att komma i kontakt med mitt tonåriga jag för att förstå lite bättre...
    Szymborska påminde mig på ett härligt sätt!

    SvaraRadera
  3. Hon är så fin, Wislawa! Tack för ett fint inlägg.

    SvaraRadera
  4. Szymborska överraskade mig, positivt.

    Tack Flingan.

    SvaraRadera
  5. Hm, det kanske stämmer som jag skrivit hos andra att jag inte var i stämning när jag läste Här, de dikter du citerar ovan är ju riktigt bra ju........där ser man....poesi kräver mer av en än att man bara läser orden.

    SvaraRadera
  6. Ja, poesi går bara att ta in när man är in rätt stämning, tror jag.

    SvaraRadera
  7. Tonåring och Icke-läsning tillhörde också mina favoriter!

    SvaraRadera