torsdag 17 augusti 2017

I varje droppe är en ädelsten


Det var med stor försiktighet och lika stor nyfikenhet jag började bläddra i I varje droppe är en ädelsten. Titeln kanske ni känner igen, en klassisk rad ur en av Gustaf Frödings allra sorgligaste dikter. Försiktigheten och nyfiken kom sig av att dikterna i denna bok är ”bildsatta”. Hmm, en tecknad version av Fröding, kan det vara något, undrade jag. Nu när jag kommit till sista sidan svarar jag bestämt ja. Detta är en riktigt fin hyllning till min – och illustratören Malin Billers – favoritpoet.

”En värmlänning måste kunna sin Fröding. Det är nästan lag på det”, skriver Malin Biller i efterordet. Som värmlänning håller jag naturligtvis med om det. Men även om vi värmlänningar kanske vill skryta lite om våra författare får vi nog lov att erkänna att mer universellt än Fröding, det blir det inte. Som få, och med så enkla medel, lyckas Fröding gestalta precis hur det är att vara människa. I hans dikter finns fattigt fôlk som sliter för brödfödan, vackra jäntor som går på dans, unga män som råkar ut för skogsrån, gamla gubbar som super eller drömmer om kärlek, käringar som skvallrar och systrar som berättar sagor för sina små bröder. Ja, i Frödings värld finns det både dumt och illackt fôlk, här finns de stora känslorna och här finns vemodet vi ofta kallar värmländskt.

Urvalet i I varje droppe är en ädelsten är brett och de olika dikterna är illustrerade med ett flertal olika tekniker. ”En litten låt ôm vårn” är tecknad i små rutor med naiva, roliga och lite barnsliga bilder. En av mina favoritdikter ”Sagoförtäljerskan” speglar två olika tidsperspektiv och är realistiskt illustrerad i fina, klara färger. Här får vi även möta Fröding själv! Andra dikter är illustrerade med strama träsnittsliknande bilder eller mörka, dystra, expressiva bilder. Biller har förhållit sig till texten genom att låta sina illustrationer förstärka det som redan finns. Här finns således allt från burlesk humor till ångestladdat mörker. Som en van läsare av Fröding är jag glad att hon valt att gå i poetens fotspår i stället för att försöka sätta egen prägel på dikterna. Ord och bild dansar nu fint tillsammans där bort i vägen.

onsdag 16 augusti 2017

When it rains ...


Nu har det kommit paket i brevlådan som räcker ett bra tag.

tisdag 15 augusti 2017

Top Ten Tuesday - Graphic Novels

Det pågår en massa sociala boksaker på nätet, men oftast lyckas jag inte hänga med förrän det är för sent. Nu skulle jag i alla fall var med i en Top Ten Tuesday hade jag planerat, men det vete katten om jag ens kan komma på 10 olika alternativ. Jag listar de jag kan komma på och hoppas få tips av er andra. Veckans tema är Graphic Novels.

1. Persepolis av Marjane Satrapi handlar om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck. Min första grafiska roman och den gav mersmak.

2. I Husfrid av Alison Bechdel växer en ung kvinna upp i en akademisk och excentrisk familj och då hon under collegetiden inser hon att hon är homosexuell får hon veta att så är även hennes far. Fina personbeskrivningar.

3. Ja till Liv av Liv Strömquist är inte en roman, utan rolig, bitsk, och träffsäker samhällssatir.

4. Mats kamp av Mats Jonsson är en socialrealistisk skildring fylld av både humor och vrede. Här utdelas en hel del råsopar mot dagens statussamhälle, familjen som ett projekt och den allmänna sociala nedrustningen. Kanonbra.

5. En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf överförd till serieverson av Marcus Ivarsson är en fantastisk bearbetning av en underbar saga.

6. Maus av Art Spiegelman är en välkänd klassisk serieberättelse om förintelsen, Den handlar om författarens egna föräldrar som led svårt under kriget. Boken gestaltar de olika "raserna" som olika djur, judarna är tecknade som möss, tyskarna som katter och polackerna som grisar. Inte rättvist mot djuren kan man tycka, men mycket åskådliggörande i sin enkelhet.

7. I varje droppe är en ädelsten är en fantastisk illustrerad version av några av Gustaf Frödings dikter. Malin Biller tolkar dessa på ett jättefint sätt.

8. Med bitsk humor, stor värme och en lagom portion svärta skildras i Pärlor och patroner av Loka Kanarp ett mycket intressant urval av historiska kvinnor.

9.

10.

Ja, som ni kan se blev det ett par luckor. Jag hoppas få tips så jag kan fylla dessa.

måndag 14 augusti 2017

Smögensommar


Firar dotterns 12-årsdag med en dagstur till västkusten. Det är så vackert med hav och klippor att ögonen blänker lite. Dessutom lugnt och skönt och rea på Smögenbryggan så här i slutet av säsongen.

söndag 13 augusti 2017

Söndagens smakbit - ur Den svavelgula himlen


Jag har länge tänkt vara med i Flukten fra virkelighetens utmaning att bjuda på en smakebit, och nu är det dags. Här kommer ett litet smakprov från första delen (s. 48) i den splitter nya, helt underbara Den svavelgula himlen av Kjell Westö.
"Jag hade det problemet både med mor och far, jag lärde mig tidigt att läsa dem, precis som jag senare kunnat läsa andra människor fast jag alltid haft så svårt att förstå mig själv, men jag vågade aldrig berätta för dem vad jag såg, för jag var rädd att de inte skulle tycka om mig, jag var rädd att de inte skulle kunna se syftet och glädjen med en människa som jag, som hade röntgenblick och föraktade scouting och offervilja och fotboll och Gud".

lördag 12 augusti 2017

Filmtips önskas

Dottern fyller 12 på måndag och har senaste tiden börjat intressera sig för att titta på "vuxenfilmer" (vi håller oss till de med 11-årsgräns). Hon har t ex sett De tre musketörernaTitanic och Arn Tempelriddaren och hon är intresserad av historia. Kan ni ge mig några tips på vad man skulle kunna se tillsammans? Jag tror att det helst ska vara lite äventyr och lite allvar. Och gärna i historiska miljöer.

fredag 11 augusti 2017

Långsamhetens lov - eller hjälp mig göra en lista


Efter att ha lyssnat på och skrivit om My Name is Lucy Barton har jag funderat en del på de där långsamma, stillsamma berättelserna som ger så mycket. Om man ger dem tid. Flera gånger har jag själv läst eller lyssnat för snabbt, avbrutet eller allmänt oengagerat för att få ut allt man kan få ut av de här sparsmakade texterna. Tråkigt för mig eftersom jag egentligen verkligen uppskattar det finstämda, särskilt i kortformat. Här kommer en lista på böcker som jag vill tipsa er om, och jag hoppas att ni i kommentarerna kommer med massor av tips på liknande romaner. Vi kan väl tillsammans göra en omfattande lista över det långsamt berättade.

Gilead av Marylynne Robinson
En tyst minut av Siegfried Lenz
Mot ännu en sommar av Janet Frame
Isslottet av Tarjei Vesaas
Glöd av Sándor Márai
Mödrarnas söndag av Graham Swift
De osynliga av Roy Jacobsen
Stoner av John Williams
Mannen som planterade träd av Jean Giono
En lång vinter av Colm Tóibín
My Name is Lucy Barton av Elizabeth Strout
Ett helt liv av Robert Seethaler

torsdag 10 augusti 2017

My name is Lucy Barton

Läs lite extra noga nu ni som gillar det sparsmakade, det långsamma, det varsamt berättade. Lite av en slump började jag lyssna på denna berättelse och blev helt tagen. Förr läste jag ofta om relationer mellan mödrar och döttrar, numera är jag lite mer "färdig" med temat. Men när jag ramlar över böcker som My Name is Lucy Barton av Elizabeth Strout blir jag faktiskt gråtfärdig av lycka. Det blir inte bättre än så här.

Lucy blir liggande på sjukhus under lång tid efter att det uppstått komplikationer vid en rutinoperation. Hon bor i New York, är maka och mor och lever ett gott liv långt från den den lilla håla där hon växte upp under svåra omständigheter. Lucy har inte haft någon kontakt med sina föräldrar på länge, då modern dyker upp för att vara tillsammans med henne på sjukhuset. Långsamt öppnar sig olika vägar för modern och dottern att mötas.

My Name is Lucy Barton är en roman om fattigdom, om utsatthet, om övergrepp, om att vara "trash" (citerar boken) om längtan efter böcker, om längtan efter närhet. Och det är en fantastisk, lyhörd, osentimental gestaltning av en komplicerad relation mellan en mamma och en dotter. Lucys ursprungsfamilj beskrivs i korta ordalag, genom små vinjetter som fångar allt i frusna ögonblick. Den lilla episoden där pappan hanterar sonens förmodade homosexualitet genom att tvinga pojken att promenera genom byn iklädd kvinnokläder, är ett sånt ögonblick man som läsare aldrig glömmer.

Sammantaget är My Name is Lucy Barton en briljant gestaltning av försoning. Romanen fanns med på The Man Booker Prize Long List, 2016.

MY NAME IS LUCY BARTON
Författare: Elizabeth Strout
Uppläsare: Kimberly Farr
Förlag: Penguin UK/Storytel, Forum Förlag (2016)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Just här just nu

onsdag 9 augusti 2017

Liten läsuppdatering


Här kommer en liten uppdatering av den senaste tidens läsning - och icke-läsning. Är nu c:a halvvägs genom Den svavelgula himlen av Westö och bara totalt älskar. Har lyssnat klart på Swing Time av Smith, men det bästa jag kan säga om den var att det gick bra att lyssna på engelska. För övrigt var den inte riktigt i min smak, vi får se om jag orkar skriva något eget inlägg om detta. Har också lyssnat halvvägs genom My name is Lucy Barton av Elizabeth Strout och det är en berättelse jag gillar. Anna K undrar ni? Jag det är den som är icke-läsningen just nu ...

tisdag 8 augusti 2017

Arundhati Roy på Bokmässan


Arundhati Roy kommer till Bokmässan och ända sedan jag läste det har jag tänkt att jag faktiskt måste få se/lyssna på henne. Och nu är lägenhet lånad och tåg bokat. Seminariet med Roy har titeln "Storstilad comeback till skönlitteraturen", kanske något onödigt pretentiöst. Men, som jag ser fram emot att få höra Roy berätta om den nya romanen Den yttersta lyckans ministerium och om det indiska samhälle hon kämpar för att förbättra.

måndag 7 augusti 2017

No books!


Inte idag heller. Jag väntar så på Arundhati Roys nya att det liksom kryper i kroppen på mig. Hoppas den kommer snart!

söndag 6 augusti 2017

Hup Holland


Idag (och alla dagar) är jag en Oranje Supporter. Hup Holland Hup!

lördag 5 augusti 2017

Swede Hollow

Jag älskar böcker som får mig att googla och det var jag tvungen att göra när jag läste Swede Hollow. Jag var ju sedan tidigare bekant med Vilhelm Mobergs torpare, drängar och fattigfolk från byarna, som gav sig iväg till det stora landet för att söka lyckan, tilldelades mark och på sikt klarade sig ganska bra. De var starka nybyggare. Likaså har jag släktingar som for till Chicago och också fann sig rätt så väl tillrätta. Men i Larsmos Swede Hollow finns inga enkla, lyckliga slut. Här är det fattigt, skitigt och eländigt på riktigt. Och det jag lär mig när jag googlar är att skillnaden var stor mellan torpare som Karl-Oskar och Kristina som gav sig iväg tidigt (1840-tal) och de stadsbor som reste i "en stor våg" närmare sekelskiftet. De senare hade levt i fattigdom i svenska städer, de var arbetare utan jobb och de hamnade längst ner i hierarkin i det nya landet. De fick bo på soptippar i slummen.

I Larsmos Swede Hollow får läsaren följa trebarnsfamiljen Klar från Örebro och lära känna dem och deras grannar. Här bor bröderna Lundgren, Ola Värmlänning, Agnes Karin med maken Hemske Hans och grannfrun Inga. Någon har kanske dödat och någon hamnar i fängelse utan att ha gjort det. Här finns frihetslängtan och här finns kärlek. Och här finns sorg, smuts, fylla, sjukdomar, olyckor och allt elände man kan föreställa sig.

Idag pratar vi om hur viktigt det är med integration, de svenskar Larsmo skriver om blev aldrig ens andra klassens medborgare. I slummen bodde de tillsammans med ungefär lika illa sedda irländare och italienare. Vägarna ut ledde till graven, till fängelset eller - i bästa fall - till ett äktenskap där ens ursprung totalt förnekades. Det enda de hade var varandra, svenskarna hjälpte varandra, på samma sätt som irländarna, italienarna o s v också höll sig till varandra. Precis på samma sätt som somalier, irakier o s v idag gärna vill bo nära varandra för att ha någon att vända sig till när det behövs. Att det finns en verklig historisk bakgrund till en del av de livsöden som skildras, gör boken extra intressant.

Det som framför allt fängslar mig i romanen är de mycket speciella karaktärerna. Det är i utformandet av dessa författaren verkligen når läsaren, utan dessa skulle romanen bli en alltför tungläst dokumentär. Men kanske, kanske tar karaktärerna samtidigt fokus från berättelsen om Swede Hollow och blir lite för mycket en berättelse om några mycket speciella människors livsöden. Jaja, kanske hit eller dit - berättelsen är fängslande och gripande och nog dokumentär att inte bli sentimental.

Sammantaget är Larsmos Swede Hollow en mycket angelägen roman som skildrar immigrantens öde - då och nu.

Jag har sett hur fin den inbundna utgåvan är på bild hos Ivana och känner att detta är en bok jag gärna skulle vilja äga.

SWEDE HOLLOW
Författare: Ola Larsmo
Uppläsare: Per Juhlin
Förlag: Albert Bonniers (2016)
Köp: Adlibris, Bokus, Storytel
Recensioner: Bokmania

fredag 4 augusti 2017

Lyrik i regnet


Ute spöregnar det och jag kryper upp i min läsfåtölj, luktar på blommorna och läser lyrik.

torsdag 3 augusti 2017

TV-koma

Efter ett heldagsbesök av familj med en 1-åring och en 4-åring känns det som en mental tornado dragit fram. Tänk så snabbt man glömmer hur det var att alltid vara beredd och behövd. Livet som mamma till en förpubertal dotter känns plötsligt rätt enkelt (påminn mig när jag börjar gnälla om tonårshormoner). Nu sitter jag alldeles utslagen i min läsfåtölj och tänker att det mest avancerade jag orkar nu är att titta på Masterchef Australia. Fortsatt läsning av den helt suveräna Den svavelgula himlen får anstå tills i morgon. Då tänker jag bara sitta stilla och läsa hela dagen.

onsdag 2 augusti 2017

Karin Boye på Karin-dagen


En vanlig och en lite mindre ofta förekommande dikt av Karin Boye på Karin-dagen. "I rörelse" är ofta citerad, enkel av förstå och helt fantastiskt "slagkraftig". "Källvattnet" är inte lika lättillgänglig och gestaltar den inte helt enkla rättvisan.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Ur diktsamlingen Härdarna


Källvattnet

Ett källvatten är rättvisan,
färglös och klar.
En svårmärklig och egen
fin smak den har.
Men slik dryck är så fattig,
när vin finns att få.
Bara vatten är källan.
Jag längtar dit ändå.

Bara vatten är rättvisan,
just inget att nå _
alltför nära, svår att älska,
kärv dryck att få.
Herre, ge mig rättvisa,
ge min själ dess art!
Herre, ge mig vatten,
färglöst och klart!

Ur diktsamlingen Gömda land

Sovrumsbestyr (nej, inget snusk)


Så här ser det ut i vårt sovrum just nu. Snart åker även sängen ut. Hittills har vi målat taket, det var tidigare i en luxuös bastufurufärg. Bara att få det vitt lyfte rummet rejält. På golvet blir det samma ek som i övriga huset och tapeten blir den romantiska Poeme d'Amour i grått. Möblemanget ska bli vitt, jag har fallit för Mavis Smögen och planerar en säng, två hängande sängbord och en byrå i den stilen. Finliret med lampor och tavlor och sånt har jag inte kommit till än. Men jag har dammsugit nätet efter rea på sängkläder av bra kvalitet och ska testa om Mille Notti är så bra som det sägs. Jag är så trött på slitna lakan som går sönder, noppar sig och ser bedrövliga ut. Återkommer med en efter-bild, men räkna med att det kommer att ta ett tag.



tisdag 1 augusti 2017

4. Anna K i kortformat


Undrar hur man skulle beskriva Anna Karenina i ett par meningar? "Alla har kärleksbekymmer. Några värre än andra."