fredag 21 juli 2017

Finland 100 år


Finland firar i år 100 år som självständig nation. Frågan om detta fanns med vid en tipspromenad på dotterns skola och jag kunde rätt svar tack vare Kjell Westö. Tänk så mycket man lär sig genom romanläsande. De som på 1800-talet var rädda för att kvinnor skulle lära sig mycket genom läsning hade alldeles rätt.

Men sammantaget har jag läst alldeles för lite litteratur från vårt östra grannland. J L Runeberg, Märta Tikkanen, Monika Fagerholm, Edith Södergran, Tove Jansson, Kjell Westö, Sofi Oksanen och Rosa Liksom är de författare jag kommer på så här i ögonblicket. Westö seglar upp som en ny stor favorit hos mig. Men vilka missar jag månntro?

Finland 100 år är tema på årets Bokmässa och ett gäng finska författare kommer att vara på plats. Kanske hittar jag någon ny favorit bland dem? Anna har skrivit både om Philip Teir och Tommi Kinnunen om ni vill läsa mer.

torsdag 20 juli 2017

Två för hundra

Två för hundra går inte att motstå när det i urvalet fanns två böcker jag verkligen ville ha. Så nöjd.

tisdag 18 juli 2017

Den svavelgula himlen och Anna K


Jag läser ofta ganska långsamt, stillsamt berättade böcker och låter gärna en bok få lite tid på sig. Därför blir jag lite ställd när jag börjar läsa något som river tag i mig och uppslukar mig direkt. Men visst är det kul när det händer. Precis så blev det häromdagen när Den svavelgula himlen av Kjell Westö landade i postlådan. Jag läste inledningen bara för att "smaka" lite, men nu har jag svårt att återgå till Anna Karenina, där de harvar på ute på landet. Jag har tidigare bara läst Hägring 38 av Westö, den var helt fantastisk. Jag tror att Den svavelgula himlen också blir en upplevelse att läsa. Efter Anna K.

måndag 17 juli 2017

Historiskt turistande i Västergötland





Under ett härligt veckoslut i Västergötland blev det dotterns intresse för historia som fick styra valen av aktiviteter. Ett besök i Varnhem med dess klosterruiner, klosterkyrka och utgrävningar (Kata Gård) rekommenderar vi till alla familjer med barn i mellanstadieålder. Ett riktigt skelett från 1000-talet, mycket information om vikingatiden och om hur klostret/kristendomen kom till Norden väckte stort intresse. I klosterkyrkan ligger Birger Jarl begravd och här finns också en konsolsten som man kommit fram till är en avbild av jarlen. Fantastiskt. Över dörren in till kungasarkofagerna står dramatiskt "I dagh konung i morgon dödh".

Dag två i Västergötland backade vi tiden ända till stenåldern och besökte Ekehagens forntidsby, ett fantastiskt ställe. Vi åt stenåldersmat, sköt med pilbåge och tittade på en stenåldersversion av Shakespeare. Så kul, rekommenderas både för lite yngre och äldre barn.

lördag 15 juli 2017

Anna Karenina - 2. Första delen

Texten innehåller spoilers om handlingen.

Den första delen i Anna Karenina utspelar sig till största delen i Moskva, där bland annat familjen familjen Oblonskij bor. Hos dem är allt är upp och nervänt sedan Dolly fått reda på att hennes make furste Stiva bedragit henne med deras barns franska guvernant. Dolly är mycket upprörd och uttrycker att maken blivit henne en främling. Stiva är inledningsvis mest förvånad över att Dolly inte kan se genom fingrarna med hans otrohet, han trodde att hon varit medveten om hans eskapader sedan lång tid.

Stiva innehar en relativt hög befattning på ett ämbetsverk och uppbär en väl tilltagen lön för ett meningslöst pappersarbete. Barndomsvännen Levin bor på landet och stör sig på det meningslösa i Stivas leverne. Han har ett allvarligt kynne, men har drabbats av en häftig förälskelse i Stivas söta, unga svägerska Kitty. Efter många om och men lyckas Levin uppamma nog med mod att fria, men tyvärr får han korgen. Kitty är förälskad i greve Vronskij, som dock aldrig haft för avsikt att fria.

Stivas syster Anna kommer till Moskva för att mäkla fred mellan de äkta makarna, på järnvägsstationen möter hon Vronskij och själva huvudberättelsen inleds. Vronskij och Anna blir så förälskade att de förlorar vett och sans och små småningom inleder en kärleksaffär.

Texten är lättläst och humoristisk med sina detaljerade beskrivningar av personerna, deras kynnen och deras relationer.
"Alla som kände Stepan Arkadjitj tyckte om honom för hans godhjärtade, glada sinnelag och obestridliga ärlighet, men i hans vackra, soliga yttre, hans glittrande ögon, mörka ögonbryn och hår och ljushyllta och rödblommiga ansikte fanns dessutom något som rent fysiskt gjorde ett vänligt och glatt intryck på de människor han träffade".
Människorna i texten känns mycket stereotypt ryska. De drunknar i sina starka känslor, ironiserar över livet, tar dagen som den kommer och lever bland molnen. Alla kärleksrelationer gestaltas som förtärande, alla parter tycks mer leva i fantasin än i verkligheten. För Annas del gäller detta sorgligt nog även sonen.
"Men precis som mannen framkallade sonen en känsla som liknade besvikelse hos Anna. Hon hade tänkt sig honom finare och sötare än han verkligen var. Hon blev tvungen att sänka sig ner till verkligheten för att njuta av honom sådan han var."

fredag 14 juli 2017

Vive la France

Jag har hittills i år bara läst en enda fransk bok och det var Drottning Gåsfot av Anatole France. Inget mer att orda om, tycker jag. Men det är franska nationaldagen idag (och min pappas 111-årsdag) så ngt franskt vill jag ju blogga om. Här är en länk till förra årets inlägg om ni vill ha tips på franska litterära pärlor.

Eftersom vi mestadels håller på med hästar den här sommaren blir årets franska pärla den lilla svarta Jappeloup de Luze som bara 1.58 hög vann OS i hoppning. Se och njut av denna lilla hästs stora mod.

torsdag 13 juli 2017

Någonstans brister himlen

Jag läser oftast väl etablerade författare, ja mestadels till och med prisade författare. Jag har långa listor med klassiker och böcker jag vill läsa och därför är det inte så ofta jag läser debutanter. Det kan vara ett stort misstag, inser jag nu. Som tur är läste och bloggade många medbloggare om Någonstans brister himlen och till slut insåg jag att detta var en bok jag inte ville missa. Och det är jag oerhört glad över! Den här recensionen kommer inte att skilja sig ett skvatt från de övriga, här kommer att ösas beröm och lovord över en av våra blivande stora författare. Att en debuterade 34-årig bibliotekarie har skrivit den här finstämda, vackra romanen är faktiskt lite svårt att förstå. Underbart, härligt! Ser fram emot mer av Erika Olofsson Liljedahl.

Romanen utspelar sig i Bohuslän och i de södra landskapen i Sverige under 1920-talet. Elis växer upp som ende sonen i en fiskarfamilj på västkusten. Familjen lever ett enkelt liv, men har bröd för dagen. En dag har dock den äldre systern Signe försvunnit och ingen vill berätta för Elis vad som egentligen hänt. Saknaden efter henne är stor. När ytterligare en olycka inträffar packar Elis sin ränsel och ger sig iväg för att återfinna Signe. Denna resa tar honom långt hemifrån. Och många hemligheter uppdagas under resans gång.

Någonstans brister himlen kan beskrivas som en gripande roman, men den är gripande på rätt sätt. Jag är överkänslig mot sentimentalitet och nostalgi och avskyr när författare tydligt vill få mig att känna. Men jag älskar när författare bara gestaltar och berättar och låter mig få ha mina upplevelser i fred. Och precis så känns det när jag läser Någonstans brister himlen, jag är med Elis i hans barfota kämpiga vandringar och i hans sorg och längtan. Och hjärtat brister lite hos mig när Elis har det svårt.

Texten är poetiskt vacker, utan att vara överlastad. Kanske lagom känns som ett tråkigt ord, men när jag säger att texten är lagom metaforrikt poetisk och lagom realistisk betyder det att författaren fint håller balansen och ger läsaren nyanser utan att "pynta" texten i onödan. Skildringen av Elis uppväxt kunde faktiskt lika gärna varit skriven av någon av våra klassiska arbetarförfattare. Ja, så bra är den här romanen. Både personteckningarna och miljöbeskrivningarna ger läsaren upplevelsen att vara närvarande.

Sammantaget är Någonstans brister himlen en historisk liten pärla som innehåller en av årets starkaste läsupplevelser.

NÅGONSTANS BRISTER HIMLEN
Författare: Erika Olofsson Liljedahl
Förlag: Historiska Media (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Kulturkollo, Boktanken, Boklysten

tisdag 11 juli 2017

Balkongläsning


Här är härligt att sitta och läsa.

Bloggstrul och huspyssel

Bloggen har varit besvärlig att ladda ett tag och idag tog jag till sluta tag i det hela. Och jag lyckades till slut hitta widgeten som ställde till det. Men tyvärr lyckades jag slarva bort alla länkar till mina bloggkompisar också, suck. Får jobba på att återställa dessa allteftersom.

För övrigt ägnar jag stor del av tiden åt att renovera och sköta om vårt hus. Vi bytte ju kök förra året och nu är det dags att olja om träskivan. Jag har hittat bra tips här.

Vi har också skrotat vårt matrum och gjort om det till TV-rum. Plötsligt har rummet blivit populärt att äta i ;) Här är några bilder om ni vill "besöka" oss. I Billyn finns massor av barnböcker och några förskrämda kokböcker som ska få flytta så småningom.




måndag 10 juli 2017

Sommarens höjdpunkter

Härliga sommardagar tillbringas både i läsfåtöljen och utomhus. Ridning och bad hör till dotterns favoritsysselsättningar. Själv tittar jag bara på och är nöjd med det.


Nytt inköp


Jag har gjort ett litet inköp och klickat hem några böcker som länge funnits på min önskelista. Det här är böcker som det inte bloggas så mycket om, kanske klassas de som "finlitteratur". Om Malina kan man på nätet läsa att:
"Ingeborg Bachmanns stora roman handlar ytterst om minne och skuld. Hennes sätt att skildra en kvinnas strävan att slå sig fri från ensamheten och istället söka kärlek har gjort Malina till en av 1900-talets starkaste personskildringar."
Bachmann beskrivs även som en föregångare till Thomas Bernhard och Elfriede Jelinek. Den här boken blir nog något att bita i.

Resa i månljus av den ungerske författaren Antal Szerb beskrivs som en "älskad, tidlös klassiker", sådana brukar jag gilla.

Riket av denna världen av den kubanske författaren Alejo Carpentier skildrar Haiti under en turbulent tid. Romanen var ett av de första verken inom den latinamerikanska magiska realismen.

söndag 9 juli 2017

Vitormen - Pax 8

PAX-serien handlar om bröderna Alrik och Viggo, två killar som familjehemsplacerats hos Anders och Laylah i Mariefred, på grund av att deras mamma har alkoholproblem. Killarna börjar snabbt trivas i familjehemmet och de gör sig hemmastadda i staden. Allt är dock inte lika bra. I skolan finns t ex taskiga Simon och hans gäng, och slöjdläraren Thomas som snabbt får ett horn i sidan till Alrik och Viggo. Han är dessutom pappa till Simon. Både Viggo och Alrik råkar lätt illa ut. Och inte nog med det; i Mariefred är inte allt vad det verkar vara. Här finns onda makter som försöker tränga sig in i det hemliga, magiska biblioteket, som funnits under kyrkan i hundratals år. Det gamla syskonparet Estrid och Magnar har vigt sina liv åt att skydda biblioteket, men nu behöver de hjälp. Och det visar sig att Alrik och Viggo är utvalda att hjälpa dem att bekämpa ondskan.

När Vitormen inleds har Alriks och Viggos speciella kompis Iris tillfångatagits av skolsköterskan Maggan Migrän. Vem eller vad är hon egentligen? Något fasansfullt under jorden tycks vakna upp och en flicka blir uppslukad av jorden.

Jag uppfattar Vitormen som ännu mer spännande än de tidigare böckerna. Många kapitel slutar när det är som mest spännande och läsaren drivs att hela tiden läsa mer. Jag läste ut boken i en sittning. Om jag ändå ska vara lite kritisk måste jag säga att den ökade spänningen i Vitormen försvagade andra delar i boken. De delar en vuxen läsare som jag gillar mest. I Vitormen blir det för många cliffhangers och för lite om relationerna mellan bröderna, deras mamma och familjehemmet. Men Vitormen innehåller inte bara spänningsmoment, här finns också många tankar om skam och skuld.

Texten har ett oerhört driv, är lättläst (lagom för 10-åringar) och humoristisk. Dottern asgarvar vid en del mindre rumsrena ord och roliga förkortningar. Illustrationerna i svart-vit seriestil förstärker både lustiga och otäcka detaljer, jag tror att de i sig lockar till sig en del läsare. Böckerna är dessutom vansinnigt snygga med sina färgade kanter, olika färg på varje bok. Superbra, med andra ord.

VITORMEN
Författare: Åsa Larsson & Ingela Korsell
Illustratör: Henrik Jonsson
Förlag: Bonnier Carlsen (2017)
Serie: PAX del 8
Köp: Adlibris, Bokus

fredag 7 juli 2017

Anna Karenina - 1. Start


Anna Karenina av Lev Tolstoj kanske inte karaktäriseras som feministisk litteratur, men ett intressant kvinnoporträtt är det i alla fall. Sommarens långläsning är i alla fall att nu ta sig genom denna tegelsten. Jag har försökt tidigare, men gett upp efter ett par hundra sidor då det varit så otympligt att hålla boken och sitta bekvämt. Nu är detta problem löst med tekniska hjälpmedel, boken ska läsas som ebok på min försummade läsplatta. Lite då och då under semestern tänker jag avge läsrapport, håll nu tummarna för att jag sugs in i Annas värld och får gott om tid att läsa. Har ni läst Anna Karenina? Vad tyckte ni? Är den så bra som det sägs?

torsdag 6 juli 2017

Höstens önskelista

De här nyutgivna böckerna skulle jag vilja läsa till hösten. Vi får väl se hur många det verkligen blir, men de här gör mig i alla fall lässugen. Dessutom finns det så klart massor av böcker jag missat, trots att jag surfat runt hos en massa förlag.

Asparna av Hanna Nordenhök, har tidigare läst Det vita huset i Simpang.
Andarnas hus av Isabel Allende, som jag tidigare läst och älskat. Dags för omläsning.
Anna Karenina av Lev Tolstoj, som jag hoppas kommer i e-format så jag orkar hålla boken.
Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood, som jag läst men inte klarat av att recensera. För den är så hemskt bra. Hoppas också på en nyutgåva av Alias Grace.
Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy, som äntligen skrivit en ny roman efter den fantastiska De små tingens Gud.
Onda sagor av Pär Lagerkvist. Ja, jag älskar helt enkelt Pär Lagerkvist.
Den svavelgula himlen av Kjell Westö, har tidigare läst den oerhört bra Hägring 38.
Namnet på Sapfos dotter av Jesper Svenbro, eftersom jag verkligen gillar Sapfos lyrik.
Krokas av Elin Olofsson, har tidigare läst Gånglåt.
Exit väst av Mohsin Hamid, en favoritförfattare. Den ovillige fundamentalisten och Så blir du snuskigt rik, i det snabbväxande Asien är suveränt bra.
De sista vännerna av Jane Gardam, del tre i  trilogin om imperiets barn. Har redan läst och skrivit om En engelsk gentleman.
Goodbye, Bukarest av Astrid Seeberger, ett nytt författarnamn för mig.
Det goda folket av Hannah Kent, har tidigare läst En mörderska bland oss.
Vinterresa av Elfriede Jelinek, har tidigare läst och skrivit en del om denna omdebatterade Nobelpristagare.









onsdag 5 juli 2017

Det förlorade barnet, Ferrantekvartetten

Då var det gjort, då var Det förlorade barnet, den sista delen av Ferrantes Neapelkvartett utläst. Aldrig mer ska jag få möta Elena och Lila. Det känns väldigt tomt, tomt så som när jag läst ut trilogin om Maj av Kristina Sandberg och Vibeke Olssons böcker om Bricken. Vissa berättelser, vissa karaktärer kryper under huden och blir sedan alltid kvar där. Elena och Lila är sådana karaktärer, de blir som vänner jag kände för länge sedan. Någon gång ska jag läsa om alla böckerna, men just nu sitter jag här och känner mig ganska sorgsen.

Texten nedan innehåller spoilers från de tre första delarna i kvartetten.

I första delen, Min fantastiska väninna, lär vi känna Elena och Lila, som växer upp i Neapels fattigkvarter på 50-talet och blir vänner för livet. Landet präglas fortfarande av krigstidens nöd och våldet finns överallt. Barn och kvinnor slås av männen i familjen, camorran lurar i det fördolda, fiendskap mellan familjer ärvs i generationer och barnens väg är utstakad från början. Lila är en bråkstake, men en oerhört begåvad sådan. Hon har lärt sig läsa själv och kan alltid mest. Ändå är det inte hon, utan Elena, som får möjlighet att studera vidare. Flickornas vänskap är från första början komplicerad och fylld av rivalitet, kärlek och lojalitet.

Hennes nya namn tar vid där den första delen slutade, d v s mot slutet av Lilas bröllopsfest. Lila tror att hon kan göra vad som helst, men redan under bröllopsnatten visar det sig att hennes giftermål med Stefano Carracci är ett stort misstag. Han misshandlar och våldtar henne brutalt. Lila blir kvar i Neapel och lever ett traditionellt liv, medan Elena lyckas, med hjälp av Lila, bryta sig loss och flytta till Pisa för att studera. Denna klassresa är svår för Elena att hantera, hon känner sig inte hemma i den nya miljön. Och hon har hela tiden en känsla av att det inte är hon, utan Lila, som borde leva det nya livet.

Tredje delen, Den som stannar, den som går, utspelar sig under åren mitt i livet. Lilas äktenskap har misslyckats, hon har lämnat sin man och bor med Enzo och sin son Gennaro i utkanten av Neapel. Rikedomen är ett minne blott, men Lila ger aldrig upp utan börjar lära sig allt om datorer. Elena har blivit en framgångsrik författare och gifter sig in i en akademisk familj och flyttar till Florens. Det är 60-tal och 70-tal, klasskamp, klassresor och kvinnokamp. Trots det stora avståndet mellan Elena och Lila behöver de varandras stöd i olika perioder i livet.

Det förlorade barnet utspelar sig under medelåldern och de äldre åren. Även Elenas äktenskap havererar och hon inleder en relation med sin ungdomskärlek Nino Sarratore och flyttar efter stor tvekan tillbaka till Neapel. Hon återupptar relationer med släktingar och barndomens vänner, framför allt med Lila. Situationen i Neapel är explosiv, våldet och camorran är konstant närvarande i allas liv. Elena slits mellan barnens behov, den sjuka modern, kärleken till Nino och hennes längtan och lust att skriva. Kan man verkligen som en modern, frigjord kvinna flytta tillbaka till sin patriarkala barndomsmiljö utan att tvingas ge avkall på sin frihet?

Sammantaget är Neapelkvartetten ett stycke kvinnohistoria som förtjänar klassikerstatus. Det har emellanåt var plågsamt att ta sig genom delar där Elena och/eller Lila fastnat i roller som varit svåra att ta sig ur. Båda kämpar de med att förena självständiga yrkesliv med mödraskap och det lyckas inte så bra för någon av dem. Ändå ger de aldrig upp.

DET FÖRLORADE BARNET
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag: Norstedts (2017)
Serie: Neapelkvartetten (del 4)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Anna, Bloggbohemen