onsdag 7 december 2022

Novellkalendern 7 – Lappin och Lapinova



Virginia Woolf var en tongivande modernistisk författare, som med en experimentell, nydanande prosa ökade medvetenheten om kvinnorollen. Hon ses som en av förnyarna av 1900-talsromanen och fortsätter att fascinera nya generationer av läsare med sin stil och sitt tragiska livsöde. Romanerna Mrs Dalloway och Mot fyren är läsupplevelser som slår det mesta. Men de kräver en alert, engagerad läsare.

Novellen Lappin och Lapinova publicerades första gången 1938. Berättelsen handlar om det unga paret Rosalind och Ernest, som nyligen gift sig. Rosalind har svårt att finna sig till rätta i sitt nya liv och hon har svårt att hitta något lockande hos maken. Men så en dag tycker hon sig skymta något kaninliknande i hans sätt att rynka näsan, ett förtjusande drag. Denna förflugna tanke leder till att paret under några år utvecklar en fantasiberättelse om sig själva i en hemlig värld, en värld vari han är Kung Lappin och hon Drottning Lapinova. För Rosalind är fantasierna en förutsättning för deras äktenskap, medan Ernest mer vill leva i verkligheten.
"Och innan de gick till sängs den natten var allting utrett. Han var kung Lappin; hon var drottning Lapinova. De var varandras motsatser: han var oförskräckt och målmedveten, hon försiktig och opålitlig. Han regerade över kaninernas hektiska värld; hennes värld var en ödslig och mystisk plats där hon oftast rörde sig i månljuset. Och ändå gränsade deras territorier till varandra; de var kung och drottning."
De stora författarna behöver inte många ord för att skapa något med djupt innehåll, som dessutom roar läsaren. Virginia Woolf är verkligen en av dessa stora. Med några få meningar gestaltar hon äktenskapets krav på anpassning, en anpassning som kan leda till individens (läs kvinnans) undergång. I essän Ett eget rum beskriver Virginia Woolf hur kvinnor behöver pengar och ett privatliv med ett eget rum för att kunna skriva romaner och "förverkliga sig". I Lappin och Lapinova gestaltar hon detta rum i form av en hemlig, men ack så nödvändig, fantasivärld.
LAPPIN OCH LAPINOVA
Författare: Virginia Woolf
Översättare: Alva Dahl
Förlag: Novellix (2016)

tisdag 6 december 2022

Novellkalendern 6 – Kappan


Nikolaj Gogol var en ukrainskfödd rysk dramatiker, roman- och novellförfattare. Han räknas som en av de stora författarna under 1800-talet. Gogol växte upp i en tvåspråkig familj och skrev sina litterära verk på ryska. Han flyttade som nittonåring till S:t Petersburg, där han arbetade några år som kontorist vid ett av departementen. På kvällstid studerade han konst. Gogol hade svårt att finna sig till rätta i sällskapslivet, där stor vikt lades vid social bakgrund. Han saknade den anspråkslöshet och värme som karaktäriserade hans hemstad. Gogol är känd för sina ukrainska berättelser och de så kallade Petersburgnovellerna, bland annat Kappan från 1842 (på svenska även med titeln Överrocken). När Kappan skrevs var Gogol redan en väl etablerad författare och novellen har kommit att bli ett av hans mest kända verk. Novellen har även haft stor påverkan på efterkommande ryska författare, vilket tydligt märks i följande citat av F­jodor Dostojevskij: "Vi har alla krupit fram ur Gogols kappa".

Kappan är en berättelse om människans utsatthet och fåfänga, den skildrar hur vi vi ser på och värderar oss själva utifrån hur andra bemöter oss. Gogol skildrar detaljerat och realistiskt livet för en fattig tjänsteman, men mot slutet av berättelsen tar övernaturliga inslag över. De ganska elaka, satiriska inslagen är mycket roande. Och beklämmande.

Akakij Akakijevitj arbetar som lägre tjänsteman (titulärråd) på ett av S:t Peterburgs departement. Han är en något äldre, mycket ensam person som arbetar oerhört nitiskt. Ingen på arbetet visar honom någon aktning och de yngre medarbetarna brukar ibland driva med honom. Akakijevitj bor under mycket enkla omständigheter, hans lön är liten och räcker knappt till det mest nödvändiga. Därför blir oron stor när Akakijevitjs gamla kappa blir så utsliten att den inte ens går att laga. Lyckan blir desto större när Akakijevitj efter lång tid lyckats spara ihop nog med pengar att få en ny kappa uppsydd. Första dagen iförd nya kappan blir han bemött på ett helt annat sätt av arbetskamraterna och för första gången medbjuden på fest. Livet ter sig plötsligt helt annorlunda. På hemväg från festen blir dock Akakijevitj rånad och bestulen på sin kappa. Han försöker få hjälp hos polisen, men blir negligerad. Uppfylld av sorg och kyla drar Akakijevitj på sig lunginflammation och avlider. Han återkommer dock från de döda för att hämnas på de stulit hans kappa och vägrat hjälpa honom.

Sammantaget är Kappan en alltför aktuell, men härligt satirisk, berättelse om människors utsatthet och hjälplöshet. Läs och smittas av upprorsanda!
KAPPAN
Författare: Nikolaj Gogol
Översättare: K. E. Peterson
Förlag: Bokförlaget h:ström (2019)

måndag 5 december 2022

Novellkalendern 5 – Den blå pelargonen


Agatha Christie – ”Detektivromanernas drottning” – var en av de författare som skapade deckargenren. Hennes mest kända detektiver är den excentriske belgaren Hercule Poirot och den nyfikna äldre damen Miss Marple. Agatha Christie var oerhört produktiv och populär under sin livstid och, enligt Guinness, är hon den mest sålda romanförfattaren genom tiderna. Agatha Christie är således mest känd för sina detektivromaner, men hon skrev även dramatik och, under pseudonym, ett antal kärleksromaner. Strax innan och under mina tidiga tonår plöjde jag allt jag kunde hitta på biblioteket av Agatha Christie, hennes deckare var mina första "vuxenböcker". 

I Den blå pelargonen, en av författarens tidiga berättelser om miss Marple, berättas en mystisk spökhistoria vid ett middagsbord. En kvinna har dött under mycket underliga omständigheter och hennes död hade dessutom förutspåtts av ett medium. Någon runt middagsbordet lyckas så klart lista ut hur allt hänger ihop, och ni kan nog gissa vem. Den blå pelargonen är en trevlig, klurig berättelse som läsaren lätt visualisera.
DEN BLÅ PELARGONEN
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Förlag: Novellix (2015)

söndag 4 december 2022

Novellkalendern 4 – Näktergalen och rosen


Oscar Wilde var en irländsk författare, dramatiker och samhällssatiriker. Han var en flitig skribent, men råkade ofta i onåd hos kritiker och allmänhet. Idag är han mest känd för Dorian Grays porträtt, en roman om en ung man som säljer sin själ för att få evig ungdom. När den först publicerades 1890 ansågs den vara djupt omoralisk och fick ta emot hård kritik. 1895 dömdes Wilde till ett fängelsestraff för homosexualitet. Detta medförde att hans pjäser slutades spela och hans böcker bojkottades. Ett par år efter fängelsetiden avled Wilde, ensam och utblottad.

Novellen Näktergalen och rosen handlar om en ung, förälskad student, som vill dansa med den flicka han håller kär. Hon har lovat att dansa med honom om han ger henne en röd ros, men det finns inga röda rosor att uppbringa. Studentens förtvivlan är stor, så stor att en näktergal beslutar sig för att hjälpa honom att hitta en ros så att han ska få sin kärlek besvarad. Priset näktergalen får betala för detta blir högt. Och inte slutar det som näktergalen tänkt sig ändå ...

Inledningsvis är texten sentimental och jag förvånas över att den är skriven av Oscar Wilde. Men som jag antyder ovan tar berättelsen en annan vändning och skildrar människans ytliga natur.
NÄKTERGALEN OCH ROSEN
Författare: Oscar Wilde
Översättare: Rune Olausson
Förlag: Novellix (2018)

lördag 3 december 2022

Novellkalendern 3 – Far och jag



Pär Lagerkvist tilldelades Nobelpriset i litteratur 1951 med motiveringen "för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning söker svar på människans eviga frågor". Trots att han var medlem av Svenska Akademien ifrågasattes inte valet av pristagare, Lagerkvist var mycket väl ansedd även utanför Sveriges gränser.

"Far och jag" är den inledande novellen i Pär Lagerkvists novellsamling Onda sagor. Likt många andra av författarens texter speglar novellerna människans utsatthet, ensamhet och övergivenhet. Särskilt tydligt är det kanske just i "Far och jag".

Berättelsen handlar om en pojke och hans pappa som tar en söndagspromenad. Stämningen är inledningsvis varm och speglar pojkens gemenskap med fadern och med den vackra naturen. Men på hemvägen skymmer det och pojken blir rädd. Han oroas av mörkret och söker stöd hos pappan. Pappan förnekar dock att mörkret är otäckt och hänvisar till Gud, i stället för att lyssna på sonen. Men pojken blir inte tröstad av detta, han är rädd för Gud också. Och pojken upplever en försmak av den ångest och den övergivenhet han kommer att brottas med under resten av livet.
"Jag anade vad det betydde, det var den ångest som skulle komma, allt det okända, det som far inte visste något om, som han inte skulle kunna skydda mig för. Så skulle denna världen, detta livet bli för mig, inte som min fars, där allting var tryggt och visst. Det var ingen riktig värld, inget riktigt liv. Det bara störtade sig brinnande in i allt mörkret, som inte hade något slut."
Den här självbiografiska novellen speglar författarens liv och författarskap, som i hög grad kom att präglas av oro och en kamp med en frånvarande Gud. Övergången från det ljusa till det mörka får mig att tänka på en av författarens mest kända dikter "Det är vackrast när det skymmer". Denna dikt börjar vackert och hoppfullt, men slutar med förluster och ensamhet. Allt av Pär Lagerkvist rekommenderas varmt, han är min favoritförfattare.
ONDA SAGOR
Författare: Pär Lagerkvist
Förlag: Brombergs (2017)

fredag 2 december 2022

Novellkalendern 2 – Den svarta katten


Den amerikanske författaren Edgar Allen Poe var en förgrundsgestalt inom den senromantiska litteraturen i USA. Han kallas ibland "Skräckens fader" och skrev noveller om spökvarelser och övernaturliga händelser, men även om realistisk besatthet och plågsamma livsöden. Hans stil lade grunden för dagens populära skräck- och deckargenre.

Den svarta katten är en kort novell som handlar om en mild, kattälskade man, vars personlighet förändras i takt med att alkoholkonsumtionen ökar. Vreden tar överhand och mannen begår förfärliga handlingar. Ska han verkligen undkomma straffet? Eller den egna upplevelsen av skuld och ånger?
"Vem har inte hundra gånger kommit på sig med att handla på ett lumpet eller enfaldigt sätt av den enda anledningen att man vet att man inte borde göra det? Har vi inte en ständig förkärlek för att, stick i stäv mot vårt goda omdöme, bryta mot vad reglerna säger, enbart för att vi vet att de är regler? Detta motvallslynne, det måste jag säga, blev min slutgiltiga undergång."
Den svarta katten är tunn och lättläst, mycket underhållande och lite oroande. Stämningen är ödesmättad och kryper under huden på läsaren. Det gäller nog att behandla katter väl ...

DEN SVARTA KATTEN
Författare: Edgar Allan Poe
Översättare: Helena Hansson
Förlag: Novellix

torsdag 1 december 2022

Novellkalendern 1 – Pawana


Jean-Marie Gustave Le Clézio tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2008 med motiveringen att han är "uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen". Det är en motivering som i allra högsta grad beskriver novellen Pawana.
 
Pawana (valfisk) är en till omfånget liten berättelse, till innehållet en av världslitteraturens stora berättelser, berättelsen om hur människan ödelade Edens lustgård för egen vinnings skull. Pawana bygger på en verklig berättelse om valfångaren Charles Melville Scammon, som upptäckte den mytomspunna lagun i Mexiko där gråvalarna årligen samlades för att kalva. Slakten som följde blev brutal och gråvalarna kom att närmast utrotas. Med på färden var den unge pojken John från Nantucket, vars röst vi får höra berätta om jakten på honor, både gråvalshonor och den unga indianska slavinnan Araceli.
 
Le Clézio skapar underskön prosa i sin skildring av vedervärdiga händelser. Under läsningen blir jag djupt bedrövad över människans förutbestämmelse att förgöra livets uppkomst. Att läsa Le Clézio när han skildrar naturkatastrofer är en sällsamt vacker, smärtsam upplevelse.
 
Sammantaget är Pawana en gripande, sorglig berättelse som på ett fint sätt speglar författarens stil och engagemang mot förstörelse och förtryck. Jag vill gärna rekommendera Pawana till den som ännu inte stiftat bekantskap med Le Clézio, berättelsen ger en enkel ingång till ett magnifikt berättande.
PAWANA
Författare: Jean-Marie Gustave Le Clézio
Översättare: Ulla Bruncrona
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag (2012)

tisdag 22 november 2022

Novellkalender - kommer snart


I år blir det faktiskt en julkalender på bloggen och på mitt instakonto. Jag funderade länge över vad jag ville ha för tema och fastnade slutligen för noveller. Det kommer att bli en blandning av olika stilar, längder, innehåll m m så jag hoppas att alla kan få tips om något som lockar dem. Välkomna, hoppas ni hänger på!

måndag 21 november 2022

Djävulsgreppet


Med stor tveksamhet började jag läsa den här romanen då jag hade en föraning om vad den skulle handla om. Och visst fick jag min föraning bekräftad, det här är en roman som är utmanade utifrån ett våldsamt sexuellt tema. Men språket är verkligen helt fantastiskt, rakt på sak, utan att väja för det mest absurda. Romanen är nominerad till Augustpriset för Årets Skönlitterära Bok 2022.

Djävulsgreppet handlar om en kvinna som reser till Florens och där träffar en man som är annorlunda än alla andra. Inledningsvis är kvinnan dominant och driver mannen att förändras (förbättras?). Med tiden förändras dock maktpositionerna och mannen får ett starkt grepp om kvinnan. En besatthet uppstår, gränser utan någon trygghet utforskas. Det sexuella maktspelet spårar ur mer och mer. Inte en ljusglimt kan anas i detta drama som obevekligt driver paret mot alltmer extrema situationer. I senare delar av romanen blir handlingen mer absurd och drömlik. Inre psykologiska skeenden gestaltas i en bisarr yttre verklighet. 
Våldet. Det händer att hon önskar att det vore mer sexuellt, ett sexuellt mjukvåld, men det är det inte. Det är inte på grund av upphetsning som han förlorar kontrollen. Inte som i vissa berättelser hon hört där för­övarna tycks ha drivits av en djup sexuell drift som offren med sin tjuskraft triggat igång inom dem. Som om kvinnorna vore så oemotståndliga att våldet inte kan hållas tillbaka, som om männen varit tvungna att lämna sin innersta kärna för att handskas med de här kvinnornas tjuskraft. Så är det inte i deras fall. Hon är ingen psykolog. Det är sant. Hon är ingen psykolog, men hon har känt en del människor, sett ett och annat och dragit sina slutsatser. Det finns inget smyg­romantiskt i våldet. 

Utifrån temat som utforskas i romanen måste jag tillstå att detta verkligen inte är min typ av bok. Men med detta sagt måste jag ändå framhålla bokens kvaliteter. Författaren gestaltar komplexa inre skeenden med konsekvens och lyhördhet. Språket är intensivt, suggestivt med ett enormt driv i texten. 

Sammantaget är Djävulsgreppet en lysande gestaltning av manipulation och makt i en sexuell relation där det unika, egensinniga bildspråket bär handlingen mot det oundvikliga slutet.

DJÄVULSGREPPET
Författare: Lina Wolff
Uppläsare: Cecilia Nilsson
Förlag: Albert Bonniers (2022), Storytel

torsdag 17 november 2022

Internationella filosofidagen



 Idag är det Internationella filosofidagen, det tycker jag vi bör uppmärksamma. Nu är det tyvärr inte så att jag är särdeles beläst inom området, men jag är definitivt intresserad. Och ännu mer intresserad blev jag när jag läst Det omätbaras renässans - En uppgörelse med pedanternas världsherravälde (vilken underbar titel!) av Jonna Bornemark. 

Författaren är filosof och verksam på Södertörns högskola (såvitt jag vet). Boken är en uppgörelse med allt pedantiskt räkneri och den förpappring som innebär att verksamheter mäter irrelevanta petitesser i stället för att arbeta med omdöme och empati. Inom vissa delar av psykologin har det psykologiska behandlingsarbetet manualiserats för att man ska kunna beräkna evidens. Det gör verkligen ont i själen att se så stora delar av skolan, vården och omsorgen förvandlas till verksamheter med fokus på granskningsbara smårutor och pinnar i stället för verksamheter som genomsyras av lyhördhet, flexibilitet och inlevelseförmåga. 

Författarens beskrivning av den KBT hon genomgick i samband med en sjukskrivning för utmattning är gränslöst absurd och sorglig:

"Det som förvånade mig var dess fokus på att vi skulle bli mer effektiva. Vi fick lära oss att planera vår tid, mäta hur lång tid saker och ting tar, och skriva ned exakt vad vi gör för att hitta tidstjuvar. Vi uppmuntrades till och med att stanna kvar på jobbet efter efter arbetstid för att städa våra skrivbord.
...
Utgångspunkten var i terapin, liksom för Descartes, att vi inte kan ändra på samhället eller det runtomkring, utan bara på oss själva. Därför måste vi som blev sjuka av vår egen effektivitet vässa den ytterligare" (s. 99).
Att läsa Det omätbaras renässans har varit omtumlande och gjort mig både oerhört lycklig och outsägligt nedstämd. Vårt samhälle är helt enkelt galet på så många sätt att man faktiskt blir sjuk av att fundera över det. Och sannolikt ännu sjukare av att ingenting göra åt det. I mitt tycke borde den här boken ingå som kurslitteratur i alla utbildningar som sysslar med förvaltning, vård och skola. Vi måste helt enkelt vända upp och ner på alla pedanter och återta inflytandet på våra arbetsplatser.
DET OMÄTBARAS RENÄSSANS - EN UPPGÖRELSE MED PEDANTERNAS VÄRLDSHERRAVÄLDE
Författare: Jonna Bornemark
Förlag: Volante (2018)

tisdag 15 november 2022

Detaljerna


En medelålders kvinna ligger sjuk och som i feberyra träder gestalter från det förflutna fram. Alla har de påverkat huvudpersonen mer eller mindre och alla bär de på egna svårigheter och lidande. Första avsnittet handlar om flickvännen Johanna och en relation så intensiv att personerna blandades samman på samma sätt som böckerna i bokhyllorna. Nästa person är bästa väninnan Nikki och en relation som var dömd att ta slut redan på förhand. För så såg Nikkis alla relationer ut. Därefter dyker musikern Alejandro upp och lämnar efter sig mer än någon tänkt sig. Sista avsnittet handlar om den egna modern, en kvinna vars trauma aldrig tog slut. 

Att försöka skriva något nyanserat, hyggligt objektivt omdöme om Detaljerna är en helt omöjlig uppgift för mig. Jag blev så oerhört insnärjd i texten; alla detaljerna, alla litterära referenser och alla tidsmarkörer var så välbekanta för mig. Sättet att skriva, att närma sig verkligheten genom detaljer i vardagen öppnade texten för mig, väckte mycket igenkänning och fick mig att fundera över vilka som skulle dyka upp i min egen feberdröm.

"Vi lever så många liv inuti våra liv, mindre liv med människor som kommer och går, vänner som försvinner, barn som växer upp, och jag förstår aldrig vilken av mina liv som är själva ramen."
I mitt tycke är detta fantastisk litteratur, som genom ett lågmält fokus på små skeenden öppnar dörren till hela verkligheten. Läs och förundras!
DETALJERNA
Författare: Ia Genberg
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Förlag: Weyler (2022), Storytel
Köp: Adlibris, Bokus

tisdag 8 november 2022

Mumindalens berättelser



Tove Jansson är framför allt känd för sina böcker och tecknade serier om mumintrollen. Huvudpersonen i muminberättelserna är ofta det nyfikna Mumintrollet. Andra viktiga figurer är den generösa Muminmamman, den självupptagna Muminpappan, den fåfänga Snorkfröken, den ilskna Lilla My och Mumintrollets bästa vän Snusmumriken. Historierna handlar ofta om att hantera katastrofsituationer och de utspelar sig vid havet. Tove Jansson är en fantastisk skildrare av människans behov av att bli sedd och uppskattad.

Under krigsvintern 1939 påbörjar Tove Jansson sitt storverk och 1945 publiceras första delen i berättelsen om Mumintrollet och hans familj, Småtrollen och den stora översvämningen. I denna är Mumintrollet och hans mamma på vandring för att söka efter den försvunna pappan. Till slut finner de honom och en mycket vacker liten dal.

I Kometen kommer är katastrofen är nära, Mumintrollen hotas av en komet som är på väg rakt mot Mumindalen. Trollen reagerar på olika sätt, en del blir dystra och ger upp, medan andra ger sig iväg på äventyr. Muminmamman behåller dock sitt vanliga lugn. Här träffar vi för första gången Snusmumriken och Snorkfröken. Kometen kommer är en härlig, spännande berättelse om hur man kan hantera olika "farligheter" i livet.

I Trollkarlens hatt har sommaren kommit till Mumindalen och med den en hatt som ställer till med oreda. Saker förvandlas till oigenkännlighet, varje dag händer spännande, upprörande saker. Trollkarlens hatt är en fantastisk berättelse som illustrerar att allt inte är vad det tycks vara. Läsaren får också lära sig att man måste tänka sig noga för innan man önskar saker.

I Muminpappans memoarer är Muminpappan sjuk och för att sysselsätta sig börjar han skriva sina memoarer. Muminpappan berättar om sina ungdomsäventyr, som utspelade sig under den tid då "drontarna var mycket större, ovädren farligare och solskenet varmare än nu". Möjligen kryddar han berättelserna något för att göra allt lite extra spännande. Underfundigt, ironiskt och roligt, var mitt intryck.

Farlig midsommar handlar om en katastrof som hotar Mumindalen en varm sommar. Det eldsprutande berget rör på sig och vattnet börjar stiga. En stor översvämning tvingar Muminfamiljen att flytta till en teater, som kommer flytande förbi. Mystiska saker försiggår på teatern, som inte verkar vara helt övergiven. Det här är en mycket humoristisk berättelse om regler, förbud och överträdelser. Som Filifjonkan säger:

"Men varför skulle hon egentligen oroa sig? Katastrofen hade ju äntligen kommit."

I Trollvinter vaknar Mumintrollet ur sitt ide mitt i smällkalla vintern och kan inte somna om. Och det är tur för nu får han lära känna nya vänner som förfadern i kakelugnen, Too-ticki, hunden Ynk, knyttet Salome och den skidåkande Hemulen. Boken innehåller en hel del äventyr, en stor portion värme och en fantastisk gestaltning av barnets/människans utveckling.

Det osynliga barnet innehåller nio korta berättelser om Muminfamiljen. Här kan man läsa om Muminfamiljens första jul, om Mumintrollets obesvarade kärlek till en drake och naturligtvis om hur man gör en osynlig liten unge synlig igen. Berättelsen om det osynliga barnet som blir synligt igen då hon utvecklat en trygg anknytningsrelation till Muminmamman är helt fantastisk.  ALLA barn borde få läsa den här boken. Tove Jansson beskriver smärtsamma psykologiska skeenden på ett sätt som gör att barn kan ta till sig berättelserna och bearbeta sin egen livssituation. Hon lyckas med konststycket att förmedla den djupaste visdom på ett lättillgängligt, opretentiöst sätt.

Pappan och havet är min personliga favorit bland böckerna. Boken inleds i Mumindalen, där Muminpappan går omkring och känner sig onödig. Han vill ut på äventyr och lyckas få med sig familjen på en resa till en ö där han ska bli fyrvaktare. Boken handlar om att forma en identitet och skapa mening med sitt liv. Det kan man behöva göra även i vuxen ålder. Den handlar också om att övervinna sin rädsla. Oförklarliga saker händer på ön, vilket leder till att alla i familjen drar sig undan varandra och familjen riskerar att falla samman. Sammantaget finns kärlek, nyfikenhet och farligheter i en fin blandning i berättelsen. 

Det är höst i Mumindalen i Sent i november. Muminfamiljen tycks inte vara hemma, upptäcker Filifjonkan, Hemulen, Mymlan, Onkelskruttet, lilla homsan Toft och Snusmumriken, som alla sökt sig dit för att de förlorat något. I muminhuset brukar man bli omhändertagen, men nu får de som samlats där försöka hantera sina förluster, svårigheter och relationer till varandra på egen hand. Författaren gestaltar som vanligt psykologiska processer på ett lättillgängligt och lättbegripligt sätt. Sent i november avslutar berättelserna i Mumindalen på ett mer stillsamt, moget, lite melankoliskt sätt. 

fredag 4 november 2022

Systrarna Brontës liv och författarskap

Av Branwell Brontë

Systrarna Charlotte, Emily och Anne Brontës författarskap är bland de mest inflytelserika i brittisk litteratur. Flickorna levde under första halvan av 1800-talet och växte upp med sin far och moderns syster. Modern avled innan yngsta dottern Anne fyllt två år. Två äldre systrar avled som barn i tuberkulos. I familjen fanns också en bror, Branwell, som var poet och konstnär. Flickorna växte upp på faders prästgård i Yorkshire, i ett hem där de fick tillgång till utbildning och böcker. Under några år gick de även på internatskola, vilket var ovanligt för tiden. De uppfostrades med stor frihet och spenderade mycket tid utomhus på hedarna. Flickorna var mycket kreativa, de skapade egna fantasivärldar och skrev allsköns historier. Alla tre avled i ung ålder. 

Systrarna Brontë gjorde sin författardebut tillsammans, under manliga pseudonymer, med diktverket Poems by Currer, Ellis, and Acton Bell, 1846. 1847 publicerades Charlottes roman Jane Eyre och Annes roman Agnes Grey. Året därefter publicerades Emilys storverk, och enda roman, Svindlande höjder och Annes Främlingen på Wildfell HallJane Eyre och Svindlande höjder fick omedelbart lysande recensioner, medan Främlingen på Wildfell Hall inte erhöll lika stor uppmärksamhet.



Charlotte Brontës mest kända roman är ovan nämnda Jane Eyre, vars handling jag gissar att de flesta av er är bekanta med. Den föräldralösa Jane växer upp hos rika släktingar i 1800-talets England. På sin dödsbädd tvingar morbrodern sin hustru att lova att ta hand om Jane, ett löfte den elaka mostern håller på sitt eget sätt. Flickan får nätt och jämnt mat och husrum, men inget annat. Så småningom skickas hon väg till en välgörenhetsskola där flickorna lever mycket spartanskt. Jane växer upp och som vuxen får hon tjänst som guvernant hos den mystiske Mr Rochester. Han väcker snart varma känslor hos Jane, men komplikationer hindrar paret från att leva tillsammans som man och hustru. Kärlek mellan två fula personer, kan det existera? Ja, enligt Charlotte Brontë i alla fall. Så befriande skönt att Jane inte blev vacker till det yttre så fort hon fann kärleken. Jag uppskattar i hög grad skildringen av Janes egenskaper, hon framträder som en viljestark och rättfram person.


Romanen Villette, utgiven 1853, är mindre känd, men mist lika bra. Villette handlar om den unga Lucy Snowe som, efter en familjekatastrof, tvingas försörja sig och klara sig själv. I den fiktiva fransktalande staden Villette lyckas hon få arbete som lärare i engelska på en flickskola. Livet som underställd en förslagen, hjärtlös rektor blir inte alltid enkelt. Romanen utmanar genom avsaknaden av traditionell romantik och genom att berättaren ofta är kluven och inte fullt ut släpper in läsaren i sitt innersta. Huvudpersonen Lucy Snowe är sammantaget en fantastisk karaktär som utmanar dåtidens begränsade kvinnoroll. Jag är långt ifrån ensam om att uppskatta Villette, om den skrev Virginia Woolf:

"Det är hennes finaste roman. All hennes kraft, och den är så mycket mera oerhörd för att den är sammanpressad, går åt till bedyrandet 'Jag älskar. Jag hatar. Jag lider.'"


Svindlande höjder blev tyvärr Emily Brontës enda roman. Den kan beskrivas som en klassisk, tragisk kärlekshistoria berättad av två olika berättarröster. Större delen berättas av hushållerskan Nelly Dean, som ger läsaren en subjektiv bild av händelserna på Wuthering Heights. Den unge, föräldralöse Heathcliff hittas som barn på gatan och uppfostras av familjen Earnshaw. Han blir tidigt besinningslöst förälskad i fostersystern Catherine och bitter fiende till fosterbrodern Hindley.  Svindlande höjder är en berättelse om passionerad, kvalfylld kärlek, brinnande, desperat hat och, till slut, försoning. Här finns många intressanta teman, t ex den klassiska kvinnliga flykten till galenskap när omgivningens krav blir för kvävande.

”Min kärlek till Heathcliff liknar själva berggrunden – den är inte till så stor synlig glädje, men den är oumbärlig. Nelly, jag är Heathcliff – han är alltid, alltid i mina tankar, inte som en källa till glädje, utan som mitt eget väsen."



1847 publicerades Anne Brontës debutroman Agnes Grey, men det dröjde ända tills 2004 innan den gavs ut på svenska! Oklart varför.  Agnes Grey är en s k guvernantroman, en klassisk roman om den goda, fattiga flickan, som vinner kärleken. Agnes växer upp i en prästfamilj där fadern är en optimistisk slarver, som lyckas förlora familjens besparingar. Detta drabbar honom hårt, i synnerhet som hans fru kommer från en bättre bemedlad familj och under hela äktenskapet fått försaka livets goda. Agnes' mor är dock en synnerligen god kvinna och beklagar aldrig sitt öde. För att hjälpa till med familjens försörjning tar Agnes tjänst som guvernant. Läsaren får snabbt en nära relation till Agnes via bokens dagboksform. Romanens stora förtjänst är dess fantastiska språk och dess hejdlöst roliga (om än tendentiösa) personbeskrivningar. 

"...mrs Bloomfelds bror, en lång, självgod karl med mörkt hår och gulblek hy som sin syster, en näsa som tycktes ringakta jorden, och små grå, ofta halvslutna ögon med en blick där äkta enfald blandades med låtsat förakt för allt som omgav honom. Det var en fetlagd, kraftigt byggd karl, men han hade kommit på något sätt att pressa ihop midjan till en anmärkningsvärt liten omkrets, och det, i kombination med gestaltens onaturliga stelhet, visade att den högdragne, manlige mr Robson, kvinnokönets bespottare, inte höll sig för god att göra något så löjligt fåfängt som att använda snörliv."

 


 Främlingen på Wildfell Hall är en brevroman som berättas dels av berättarjaget Gilbert Markham, dels genom "främlingen" Helen Huntingdons dagbok. Änkan Helen och hennes lille son kommer som främlingar till byn och hyr Wildfell Hall. De lever ett stillsamt, tillbakadraget liv, vilket gör grannarna nyfikna. En av grannarna, Gilbert Markham blir förälskad i Helen, de blir vänner, och till slut får han läsa hennes dagbok. Där läser han om Helens äktenskap med en alkoholiserad, brutal make och om hennes flykt från äktenskapet. Hon är således inte änka utan en förlupen hustru! Romanen blev en publikframgång, men fick även mycket kritik för sin realistiska skildring av alkoholism och för att Helens flykt gestaltas som positiv. I sitt förord till andra upplagan skrev därför Anne Brontë:

"Jag vill påstå att när vi har att göra med lasten, och med lastbara gestalter, är det bättre att skildra dem sådana som de verkligen är än sådana som de skulle vilja framstå."

Främlingen på Wildfell Hall omfattar ett känslodjup och en uppfriskande upproriskhet som gör den här romanen mycket läsvärd.

Sammantaget är systrarnas Brontës författarskap klarsynta, underhållande gestaltningar av en tid som inte är så främmande för vår samtid som vi vill göra gällande. Läs och låt er roas och utmanas!

Läs gärna mer på Historiska Media.

tisdag 1 november 2022

Favoriten Jane Austen

Vilken är din Austenfavorit? Min är Övertalning/Persuasion

Framför allt älskar jag Jane Austens samhällskritiska hållning och fantastiska förmåga att gestalta kvinnors livsvillkor. Annat jag uppskattar är de realistiska, detaljerade skildringarna av familjelivet på landsbygden.

Austens romaner är dessutom fyllda av själviska, fåfänga och allmänt dryga karaktärer som beskrivs på ett härligt ironiserande sätt. Jane Austen måste ha varit en fenomenal iakttagare, hennes beskrivningar är så träffande att man småfnissar mest hela tiden under läsningen.

Medan handlingen i Stolthet och fördom och Emma cirklar runt den första förälskelsens alla turer är handlingen i Övertalning, liksom huvudpersonen Anne Elliot, mer mogen. Austens sista roman handlar helt enkelt om kärlek som inte förgås. Anne och kapten Wentworth förälskade sig i varandra i unga år, men Anne övertalades av släktingar att ge honom korgen då han inte hade vare sig förmögenhet eller anor. Många år senare träffas de igen och det visar sig att känslorna finns kvar.

Jane Austen är verkligen en favorit och i julklapp önskar jag det här bokstödet.

söndag 23 oktober 2022

Landet som icke är



Jag har precis läst ut en bok jag spontanköpte på Bokmässan och jag måste inledningsvis bara säga att detta är den vackraste bok jag någonsin läst. Titeln Landet som icke är fångade mig naturligtvis omedelbart och jag hoppades på en känsla av Edith Södergrans gåtfulla tidlöshet. Den här underbara boken infriade alla förhoppningar med råge.

Berättelsen bygger på Edith Södergrans liv, den unga huvudpersonen drabbas av tuberkulos och tvingas tillbringa lång tid på sanatorium. Där upplever hon magiska händelser genom att följa ett nystan av finaste silvertråd. Flickan möter en guldgul katt, följer efter den genom en spegel och färdas mot ett land som ingen känner. I Landet som icke är träffar flickan en systersjäl, de leker tillsammans i den vackraste av trädgårdar. Men flickans öde är att tvingas spela tärning med den förfärliga Tärningskasterskan.

Handlingen påminner om en trolsk feberdröm, den innehåller de ljusaste, härligaste fantasier om evig vår, frihet och vänskap och den dystraste, sorgligaste vetskapen om avsked. Här finns blinkningar till många klassiker som Alice i underlandet av Lewis Carroll, Narniaberättelsen av C S Lewis och Allrakäraste syster av Astrid Lindgren, men det är en berättelse som står på egna ben. Den prosalyriska texten är outsägligt vacker och fyller mig som läsare av längtan. Illustrationerna är vackra, varma och mjuka, men förebådar även det mörker som komma skall.




Sammantaget är detta den allravackraste av sagor, som inte väjer för det vemod som alltid ligger och lurar. Den rekommenderas mycket varmt till alla åldrar från c:a 6 år och uppåt.
LANDET SOM ICKE ÄR
Författare: Kristina Sigunsdotter
Illustratör: Clara Dackenberg
Förlag: Förlaget (2020)
Köp: Adlibris, Bokus

fredag 21 oktober 2022

Seminarier på Bokmässan 2022

Mycket försenat kommer här ett inlägg om Bokmässan 2022. Jag hade planerat att blogga direkt från Bokmässan, men av olika anledningar blev det inte så. Nu vill jag dock ändå dela med av intryck från Bokmässan, i det här inlägget med fokus på seminarierna.

Generellt sett saknades för mig "det stora dragplåstret". Jag minns fortfarande när jag andäktigt lyssnade på Arundhati Roy eller Nawal El Saadawi eller Herta Müller, den dimensionen saknades i år. Men ändå! Ändå var det en helt fantastisk mässa med många bra seminarier. 



Första seminariet för året var med den ukrainska journalisten Victoria Belim som berättade om sin bok Röda sirener, en bok jag just nu lyssnar på. Boken är självbiografisk och handlar om hur Belim återvänder till Ukraina 2014 för att söka efter sanningen om sin egen familj. 


I en förlagsmonter lyssnade jag på sydafrikanska Damon Galgut som berättade om sin Booker-prisade roman Löftet. Just den boken läste jag under tiden för Bokmässan. Romanen utspelar sig inledningsvis under apartheidregimens sista år och handlar om en familj som, trots att åren går, aldrig lyckas infria ett löfte. 


Negar Naseh och Aris Fioretos samtalade om sina nya romaner, En handfull vind och De tunna gudarna, utifrån teman som kamp, flykt, utanförskap och sammanhang. Jag har efter Bokmässan läst Nasehs En handfull vind och tyckte mycket om den. 



Marlene van Niekerk samtalade med Yukiko Duke om Sydafrika i förändring, detta var en av årets höjdpunkter. Intressant, originell författare och en kunnig, lyhörd samtalspartner gjorde detta seminarium både tankeväckande och underhållande. Van Niekerks debutroman Triomf  ges nu ut på svenska. 


Ett par böcker av franska författaren Marie Darrieussecq stod sedan tidigare olästa i min bokhylla och utan att veta ngt om henne gick jag på ett seminarium där hon samtalade med psykoanalytikerkollegan Per Magnus Johansson. Det är jag oändligt tacksam över, jag tyckte så mycket om Darrieussecq. Så mycket att hon numera är en sim jag tar mycket väl hand om i mitt spel ;) I den senaste roman Avigt hav skriver hon om en psykoanalytiker som kämpar med frågor kring hur mycket man kan göra för att hjälpa människor i nöd. Självklart köpte jag denna.


Lyssnade på Michail Sjisjkin och Ulrika Knutson i ett samtal där parterna inte verkade nå varandra överhuvudtaget. 


Var tvungen att gå och lyssna på Marie Darrieussecq igen, den här gången i samtal med Siri Hustvedt och David Lagercranz. Författarna pratade om olika sätt att engagera sig i samhällsfrågor. Tack, tack, tack!


Hamnade oplanerat i Svenska kyrkan och lyssnade på ett samtal med Elisabeth Åsbrink, utifrån hennes nya biografi om Victoria Benedictsson, med den fantastiska titeln Mitt stora vackra hat


Bokmässan avslutades för min del med ett mkt underhållande programinslag om "Spännande djur i litteraturen" med Gertrud Hellbrand, Anna Breitholtz Monsen och Jeanette Bergenstav.

lördag 15 oktober 2022

Lite mer tips på böcker om Iran


På Bokmässan 2013 lyssnade jag på Marjaneh Bakhtiari när hon berättade om sin nya bok Godnattsagor för barn som dricker. Boken utspelar sig i Teheran och man skulle nog kunna kalla själva staden för huvudperson. I denna stad bor en familj, vars tre generationer har hanterat livets svårigheter och utmaningar på helt olika sätt. Det här är en fantastisk roman om olika sätt att överleva trauman. 

"Hennes hostande och hennes pustande. Hennes melankoli och hennes humor. Hennes eviga trafikolyckor och hennes förmåga att andas vackert bland sina ruiner.

Det var sådant som Tehrans barn älskade och hatade henne för."

"Hon lät gatukatter dyka ner i sopcontainrar efter mat och rika ungdomar ner i underjordiska nattklubbar efter sig själva."

"Och överallt, över allt, lät hon nya skyskrapor resa sig som gravstenar över allt det som en gång varit." 

 

I år lyssnade jag på Negar Naseh och Aris Fioretos som samtalade om sina nya romaner utifrån kamp, flykt och tillhörighet. Jag valde att genast lyssna på Nasehs roman En handfull vind och jag uppskattade den mycket. 


Romanen har flera huvudpersoner och utspelar på olika platser i olika tidsperioder. Vi får följa en familj under revolutionen i Iran och träffa dem igen ett halvt liv senare i Sverige, där de fortfarande kämpar med sammanhang och utanförskap. Parallellt med detta får vi även följa den flyende shahens liv och död i exil. Även i den här romanen är staden Teheran helt klart en huvudperson. 

"De stökiga dagarna utryms staden så att den blir nästintill obefolkad på kvällarna. Militärposteringar och grupper av beväpnade män äger Teheran under de mörka timmarna. Stora villor i de norra delarna står tomma, deras ägare kan välja exilen i Europa framför Irans oroligheter. Trädgårdarna växer sig gröna och förvuxna. Inga barn vilar där mellan utmattande lekar. Vissa familjer lämnar efter sig en hushållerska om oroligheterna mot all förmodan skulle komma av sig och de skulle kunna återvända till middagsbjudningar och vardagsbestyr. Oftast rör det sig om en afghansk kvinna som skickar hem större delen av sin lön till sin familj i hemlandet."

torsdag 13 oktober 2022

Litteratur från Iran

Situationen i Iran är just nu förfärlig. Säkerhetsstyrkor skjuter besinningslöst mot protesterande medborgare, kvinnorna och minoritetsbefolkningen kämpar febrilt för mänskliga rättigheter. Även i Sverige har konflikten mellan olika grupperingar blivit tydlig, och stark kritik riktas mot Rouzbeh Parsi, chef för Utrikespolitiska institutets Mellanöstern- och Nordafrikaprogram, som förordar förhandling med regimen. De kritiska menar att förhandling inte är möjlig, det iranska folket nöjer sig inte med reformer, de vill ha ett demokratiskt styre (läs mer i Expressen). 

Att läsa iransk litteratur är till lika delar utmanade och underhållande. Här kommer lite tips på iransk litteratur som jag har uppskattat.


Att läsa Lolita I Teheran av Azar Nafisi är en självbiografisk roman, den handlar om kvinnor i ett repressivt samhälle som protesterar genom att läsa förbjuden västerländsk litteratur. Boken ger en mycket fyllig bild av både den politisk-religiösa och den individuella livssituationen i Iran i samband med den islamiska revolutionen och kriget mot Irak. Samtidigt finns här mängder att referenser och analyser av västerländsk litteratur med romanen Lolita i spetsen. Mycket intressant.

"De av oss som levde i Islamiska republiken Iran uppfattade såväl tragedin som absurditeten i den grymhet vi var utsatta för. Vi blev tvungna att göra narr av vårt eget elände för att överleva. Vi kände också instinktivt igen posjlost - inte bara hos andra, utan hos oss själva. Det var ett skäl till att konsten och litteraturen blev så oumbärliga i vårt liv: de var ingen lyx utan en nödvändighet. Det Nabokov fångade var livets beskaffenhet i ett totalitärt samhälle, där man är fullständigt ensam i en bedräglig värld full av falska löften, där man inte längre kan skilja mellan sin räddare och sin bödel."

 

Kvinnor utan män av Shahrnush Parsipur utspelar sig i en omskakade tid, en tid fylld av patriarkalt förtryck. En tid fylld av våld mot de kvinnor som är huvudpersoner i boken. Någon är för gammal för äktenskapsmarknaden, någon lämnar sin man, någon lämnar sitt liv på bordellen. Någon vill kämpa för saker men hindras av en dominant, våldsam bror som tänker på familjens heder. Gemensamt är att de alla är utsatta på olika sätt och att de längtar efter frihet.

Texten är oerhört vacker, drömsk, sagolik och fylld av övernaturliga inslag. Det tar ett litet tag för mig att ställa in mig, men därefter är det självklart att en kvinna kan förvandlas till ett träd. Den poetiska texten är en nödvändig motvikt mot alla de oerhört vidriga övergrepp som begås. Det blir en bra balans mellan realism och magiska inslag där ångest och smärta kan yttra sig på olika fantasifulla sätt.

"Mahdokht planterade sig vid flodbanken på hösten och jämrade sig ända fram till vinter. Hennes fötter frös långsamt fast i marken. Det kalla höstregnet trasade sönder hennes kläder och lämnade henne halvnaken. Hon huttrade ända tills vintern kom och frös henne till is. Hennes ögon förblev öppna och och blickade ut över den forsande floden. Den första vårskuren drev tjälen ur hennes kropp. Hon upptäckte att små knoppar hade bildats på hennes fingrar. Hennes hår sträckte sig ner i jorden likt rötter. Hela långa våren lyssnade hon på ljudet av rötterna som växte och hämtade näring åt henne ur jorden. Hon lyssnade dag och natt." 

Kvinnor utan män har även filmatiserats.  




Persepolis av Marjane Satrapi är en serieroman som handlar om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck. Vi får följa huvudpersonen från barndomen i Iran,  till livet i exil under tonåren, och tillbaka till hemlandet som ung vuxen. Det är relativt lite text i boken, ändå får jag verkligen en känsla av att jag läser. Jag är oerhört imponerad över hur små medel författaren använder för att skapa inre bilder hos mig som är klart mer detaljerade och realistiska än de schematiska teckningarna i boken.

fredag 16 september 2022

Bokmässan 2022


Efter att ha missat årets bokbloggarträff i våras p g a eländes covid har jag nästan inte vågat hoppas på att kunna åka på Bokmässan. Men nu ser det ut att bli av! Återkommer med mer om vad jag planerar att se/lyssna på.

söndag 29 maj 2022

Mors Dag med fina presenter


Det blev verkligen fina presenter på Mors Dag i år, med tre böcker jag spanat på länge och en vacker lite glasängel till samlingen. Mexikanska Gloria Gervetz skrev på sitt livs dikt Migrationer i nära ett halvsekel och gjorde otaliga tillägg och ändringar, jag ser verkligen fram emot att kliva in i hennes värld. Madeline Miller har tidigare skrivit bl a Kirke och hennes Galatea verkar vara en liten juvel. Klassiska novellen Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman har länge legat på min önskelista, nu finns den i fint novellixformat. Tack älskade dotter <3

söndag 22 maj 2022

En smakbit ur Galatea


Redan söndag igen och dags att hänga på utmaningen "En smakebit på søndag" som administreras av  Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips.

Efter tre veckor av sjukdom och följdsjukdomar och annat elände känner jag mig idag äntligen lite piggare. Jag passar därför på att smygkika lite i en av de böcker jag ska föräras i morsdagspresent nästa helg :) Omskrivningar av antikens berättelser lockar mig alltid och Galateas kamp för självständighet tror jag verkligen kommer att passa mig. Av författaren Madeline Miller har jag tidigare läst Kirke och The Song of Achilles, båda rekommenderas varmt. Den senare kommer snart ut i svensk utgåva.
"Det var nästan rart hur de bekymrade sig för mig.

Du är så blek, sa sköterskan. Du måste vara tyst tills du fåt tillbaka färgen.

Jag har alltid haft den här färgen, sa jag. För jag brukade vara gjord av sten. 

Kvinnan log återhållet och drog upp filten. Min man hade varnat henne för att jag var nyckfull, att min sjukdom fick mig att säga saker som kunde låta märkliga."

torsdag 28 april 2022

Kristian Lundberg


Jag nås idag av den mycket ledsamma nyheten att Kristian Lundberg avlidit - alldeles för tidigt. Första gången jag uppmärksammade författaren var han med i Babel och berättade om sin uppväxt. Något hos honom gjorde mig omedelbart nyfiken och jag beslutade mig för att läsa både Yarden och Och allt ska vara kärlek. 

I den självbiografiska Yarden får vi följa författaren i hans omvända klassresa. På grund av att han råkat i ekonomisk knipa tvingas huvudpersonen ta anställning som timanställd på ett bemanningsbolag i Malmö hamn. Här arbetar de som inte längre tycks ha några rättigheter, de som av olika skäl inte kunnat meritera sig på arbetsmarknaden. Här arbetar flyktingar och andra som inte passar in i våra mallar. Läsning av Yarden gör mig urförbannad på att vi idag har ett samhällssystem som så ivrigt rensar bort de som är lite "annorlunda", samtidigt som de sociala skyddsnäten krympt till intet.

Efter framgångarna med Yarden blev Kristian Lundberg osäker på om han verkligen berättat den historia han ville berätta. Därför skrev han en sorts fortsättning, eller snarare en parallellberättelse, Och allt skall vara kärlek. Som titeln antyder fokuserar här författaren på det viktigaste i livet, berättelsen om kärleken, den kärlek han utelämnade i sin första bok.

Och allt skall vara kärlek är en berättelse om kärlekens sanning, kamp, smärta och skuld. Det är inte någon enkel berättelse som växer fram, utan en mänsklig, ärlig historia om svårigheter, misstag och missförstånd. Genom hela boken brottas författaren med att vara sanningsenlig och med frågan om det han skriver egentligen betyder något. För min del kan jag definitivt svara ja på frågan om texten har någon betydelse, den hade djup betydelse för mig.

Hela boken är skriven på ett vackert, poetiskt språk, i min bok ligger lappar för att markera fina avsnitt på var och varannan sida.
"Jag såg ett mörkt ljus spränga sig väg genom välfärdssamtiden och jag kunde med min kropp känna att vi var tillbaka vid 1900-talets början. Att det återigen var dags att tala om egendomslösa. Om trasproletariat. Om statare." (sid 106)

"Vad är väl kärlek? Ett slags ensamhet kanske, en ensamhet man delar med andra." (sidan 119)

"Det hela är mycket enkelt. Det jag berättar om förenar oss. Det skiljer oss också åt. En människa skall inte vara ägd. En människa är inte bara en ansamling muskler upphängda i en kropp. En människa är också sitt minne, den framtid som skall komma. Och nu är det vad som sker. Jag minns. Raderar. Återskapar. Och det som är bottensatsen i just denna berättelse är det enklaste av allt: att älska och bli älskad. Det är också det omöjliga." (sid 154)
Sammantaget är både Yarden och Och allt skall vara kärlek mycket angelägen läsning ur ett samhällsperspektiv och ren läsnjutning ur ett individuellt perspektiv. Tack Kristian, jag önskar dig verkligen frid.

lördag 23 april 2022

Världsbokdagen 2022


Idag firar vi återigen Världsbokdagen, jag ägnar mig åt att läsa lite italienskt och brittiskt. Nedan har jag försökt välja några favoriter från stora delar av världen.

Allt går sönder av Chinua Achebe (Nigeria) skildrar hur den traditionella stamkulturen slås sönder av de vitas kolonisation. Vi får följa en man som inte förmår anpassa sig till de nya villkoren och som därmed är dömd att gå under. Det här är en fantastisk, osentimental skildring av en dödsdömd kultur och ett nyanserat porträtt av en rigid, härsklysten man. Lättläst och intressant.

Agaat av Marlene van Niekerk (Sydafrika) handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romanens nutid 1996 då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt, knappt språk.

Människornas jord av P A Toer (Indonesien) utspelar sig under 1890-talet då pojken Minke växer upp i en privilegierad familj och studerar vid det holländska gymnasiet. Där anammar han en europeisk livssyn, men när kärleken drabbar Minke blir skillnaden mellan kolonisatör och infödd tydlig. Realism, spänning och kärlek samt en nyanserad skildring av Indonesiens historia.

Huvudpersonerna i Vi kom över havet av Julie Otsuka (Japan) är många, det de har gemensamt är att de reser över havet från Japan till USA för att gifta sig. Alla har de lämnat sina hem, sannolikt för gott. En del är rädda, andra är förväntansfulla. En del har erfarenhet och förstår vad som väntar dem, andra är mycket unga och oskuldsfulla. För många blir livet inte alls som de tänkt sig. På ett poetiskt, rytmiskt språk gestaltar författaren kvinnornas upplevelser av sorg, längtan, utanförskap och ensamhet.

Midnattsbarnen av Salman Rushdie (Indien) är en allegori över Indiens och Pakistans historia skriven i magisk realistisk stil. Romanen är en färgsprakande, fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt. Författaren uppvisar en infallsrikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje. Sensuellt, brutalt och vackert.

Lolita av Vladimir Nabokov (Ryssland) handlar i korthet om Humbert Humberts sökande efter sexuell tillfredsställelse. Romanen består av Humberts dagboksanteckningar från fängelset, där han sitter i väntan på en mordrättegång. Han skriver för att rättfärdiga sig och hans skönmålningar och falsifikationer är makalösa. Detta är ett fantastiskt inträngande porträtt av en pedofil, skriven på ett underbart språk.

I Förvandlingen av Franz Kafka (Tjeckien) vaknar Greger Samsa en morgon och upptäcker att han förvandlats till en insekt. Huvudpersonen och läsaren fångas omedelbart i en surrealistisk drömkänsla, där man inte vet vad som är verkligt. Den absurda berättelsen framförs i lättläst, saklig ton. Detta är en fantastisk novell om människans utsatthet, familjens sammanbrott och om samhällelig stigmatisering. Är du lönsam, lilla kryp?

Öster om Eden av John Steinbeck (USA) är en fängslande släktsaga om två familjer, vars öden griper in i varandra under flera generationer. Det är också en hisnande berättelse om kärlek och hat, om gott och ont. Språket är härligt och personbeskrivningarna är genialiska. Genom berättelsen löper som en röd tråd författarens tankar om människans fria vilja. Det här är en av de bästa skildringarna av Amerika!

Älskade är Toni Morrisons (USA) mest kända roman och den skildrar det brutala slaveriet i sydstaterna. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. Men Sethe förtärs av skuld och längtan efter den döda dottern Beloved, som kommer tillbaks till modern på olika sätt. Språket är poetiskt och vackert och handlingen förs framåt via tillbaka- och sidoblickar och drömliknande sekvenser.

Tant Theodora av Patrick White (Australien) är ett personporträtt av en människa som aldrig lyckas passa in i samhället eller nå fram till andra människor på djupet. Under barndomen avvisas hon konstant av modern, i ungdomen gifter sig den man hon hyser intresse för med systern och i medelåldern förlorar Theodora till slut helt kontakten med verkligheten. Fantastiskt språk!

Andarnas hus av Isabel Allende (Chile) handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets politiska situation. Härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt.

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez (Colombia) är en släktkrönika som utspelar sig i  den lilla fiktiva byn Macondo, en isolerad by i Colombias träskmark. Här får vi följa familjen Buendías liv och leverne under hundra år, hundra år som präglas av ensamhet och utanförskap. Blandningen av realism och magi gör Hundra år av ensamhet till en stor läsupplevelse. 

fredag 15 april 2022

Barabbas


Det är långfredag och jag har ägnat dagen åt att tänka på händelserna på Golgata för många år sedan, samtidigt som jag grävt och planterat i min trädgård. Därför vill jag dela en gammal recension av den bok som är viktigast av alla för mig, Barabbas av Pär Lagerkvist. 

Jag har läst Barabbas många gånger och varje gång blir jag lika berörd. Orsaken till detta ligger naturligtvis både hos Pär Lagerkvist och hos mig. Lagerkvist brottades med sin längtan efter en Gudstro hela sitt liv. Det temat märks i olika hög grad i alla hans texter. Läs gärna mina recensioner av Bödeln, Samlade dikter, Sibyllan, Dvärgen. Till skillnad från Lagerkvist har jag funnit ro i min tro, men jag har inte nått dit utan kamp. Därför engagerar Lagerkvists texter mig mer än det mesta jag läser. Mitt äldsta exemplar av Barabbas är från 1955, det är en gåva från min far till min mor. Jag tror att även pappa brottades en del med Gud. Nu har jag läst den nyaste utgåvan, den oerhört vackra boken med omslag av Moa Schulman.

Barabbas är den rövare som blir frigiven i stället för Jesus. Detta skapar hos Barabbas en känsla av att Jesus angår honom, han kan inte bli kvitt honom. Senare bevittnar Barabbas Jesu korsfästelse och under resten av livet söker han sig ofta till de troende. Och ofta blir han avvisad. Barabbas är en människa som bär på en mörk historia, han har aldrig haft några nära relationer. Han har många goda föresatser, han vill tro och han vill älska. Men, det blir aldrig som han tänkt sig.

Pär Lagerkvist gestaltar människans längtan efter kärlek och rädsla att stå utanför på ett mycket inlevelsefullt sätt. Barabbas lockas av det mystiska goda, men hans handlingar vittnar om hur svårt det är att förändras. Han vill väl, men gör fel. Det gör ont att läsa om alla hans försök att närma sig de kristna, hans försök att förstå det helt obegripliga budskapet om kärlek.

Språket är briljant i sin enkelhet. Barabbas är en kort bok utan utsmyckningar, delvis skriven på talspråk. Att läsa boken är lätt, att förstå det existentiella innehållet kräver en motiverad läsare.

söndag 10 april 2022

En smakbit ur Spegeln och ljuset


Redan söndag igen och dags att hänga på utmaningen "En smakebit på søndag" som administreras av  Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips.

Även denna vecka har varit mycket intensiv, nu ser jag fram emot ett par lite lugnare veckor i samband med påsken. Det blir nog ingen påskkrim i år har fullt upp med tre pågående böcker.

Nu har jag läst c:a 100 sidor av Spegeln och ljuset, den tredje och avslutande delen i Hilary Mantels historia om Thomas Cromwell m fl. Anne Boleyn har sedan tidigare mist huvudet och kungen har gift sig med den väna Jane Seymour. 

Av Hans Holbein den yngre - own photo, Public Domain

Intrigerandet och striderna vid hovet fortsätter. Flera tronpretendenter oroar och ännu pågår strider med kyrkan i Rom. Cromwell adlas och hans bostad  Austin Friars växer.
"Nu börjar Austin Friars te sig som en hög ädlings hus, med fasad upplyst av burspråksfönster och dess lilla trädgårdsplätt på väg att växa ut med odlingar och fruktträd. Han har köpt upp de landbitar som omger den, några från munkarna, några från de italienska köpmän som är hans vänner och bor i kvarteret. Han äger grannskapet och i sina kistor - i en valnötskista med lagerkransar, i en rustkammare högre än Charles Brandon - förvarar han de lagfarter där det delas, värderas och namnges."
Romanen är fantastiskt, framför allt språket är enastående!

fredag 8 april 2022

Som pesten


Pandemin har äntligen blivit lite mindre påtaglig i mitt liv och därför ger jag mig nu i kast med tegelstenen Som pesten av danska Hanne-Vibeke Holst. Författaren brukar skriva spännande och engagerande om aktuella teman, så jag har ganska höga förväntningar. Hittills har jag lyssnat ett par timmar på ljudboken i uppläsning av Gunilla Leining och känner mig nyfiken på hur pandemitemat kommer att utvecklas. Än så länge har några grisar och ett par personer smittats. Det jag däremot inte var beredd på var att delar av romanen utspelar sig i Ukraina och tyvärr känner vi ju nu alltför väl till en del ukrainska städer. Hanne-Vibeke Holst har en närmast kuslig förmåga att välja teman och platser som kommer att bli aktuella i framtiden. 

Återkommer med mer om boken när jag läst/lyssnat färdigt.

SOM PESTEN
Författare: Hanne-Vibeke Holst
Översättare: Margareta Järnebrand
Förlag: Albert Bonniers (2018) Storytel (2020)