lördag 26 maj 2018

Helgens sysslor

Familjen är bortrest och jag är själv hemma i dagarna tre. Vad ska jag då ägna mig åt? Det får nog bli en blandning av trädgårdsarbete, läsning och Sims. Har jag tur kommer någon kompis och hälsar på. I trädgården behövs rensas både grusgångar och rabatter, hårt arbete i värmen. Lite har jag gjort nu på morgonen, men nu blev det för varmt i solen. Får nog pausa lite på balkongen tillsammans med jordgubbar och  Judas av Amos Oz. Vad gör ni denna vackra, varma helg?

fredag 25 maj 2018

Tidig Mors Dag

Titta så fin Mors Dag-present jag fått, helt perfekt! Firar lite tidigt då dottern ska på klassresa under helgen. Just det här Muminmotivet är helt underbart.

torsdag 24 maj 2018

TBT - Mare Kandre


Efter att ha bloggat i tio år tycker jag att det kunde passa sig att reprisera en del inlägg som antingen jag eller ni gillat lite extra. Därför kommer jag en del torsdagar att ha ett TBT-tema (Throw Back Thursday). Och eftersom Thorén & Lindskog nyligen gett ut Kandres uppmärksammade debut I ett annat land känns det kul att uppmärksamma detta författarskap. Fler inlägg om Kandre kommer således så småningom. Vad har ni läst av Kandre, vad rekommenderar ni?

Quinnan och Dr Dreuf av Mare Kandre, utgiven av Hansson Bok

Den kände kvinnoanalytikern Dr Dreuf på Skoptofiligatan har haft en tröttsam dag när en ny klient anländer. Liksom de flesta av den gode doktorns analysander är den nyanlända bleksiktig och benig och iförd vit fotsid klänning. Dr Dreufs omedelbara, preliminära bedömning noteras, kvinnan befinns ha "nedsatt kvinnofysikalitet, allmän frigiditet och hysterisk somnabulism". Då kvinnan lägger sig på den röda divanen börjar hennes berättelse(r) strömma ur henne, hon berättar om kvinnoöden sedan mänsklighetens urtid. Kvinnan är ångestfylld, hysterisk, utagerande och våldsam under det att hon berättar om kvinnligt lidande i alla dess former. Här finns urkvinnan Eva som frestas, här finns en självspäkande nunna, en våldtagen ung flicka, en kvinna fängslad på ett sinnessjukhus, en för häxeri anklagad kvinna som bränns på bål m m. Styrkan i kvinnan känslor skrämmer t o m den så erfarne Dr Dreuf, dessutom framskymtar det att kvinnan har vetskap om doktorns nesliga misslyckande i romantiska sammanhang.

Quinnan och Dr Dreuf (Freud) gestaltar givetvis den unkna kvinnosyn som präglade psykoanalysen i dess barndom, ofta beskriven i termer av penisavund. Rädslan för kvinnans sexualitet var (och är på vissa håll fortfarande) stor, en kvinna måste tyglas för sitt eget bästa. Och bästa sättet att tygla en kvinna är naturligtvis att se till att hon föder många barn och ägnar sitt liv åt att ta hand om dessa.

Författaren beskriver i detalj doktorns mottagningsrum, här finns framför allt en grotsk samling kvinnodelar i glasburkar. Allt i terapirummet är skevt så att alla analysander som kommer dit genast tappar fotfästet och förleds att lita på ledsagaren/analytikern, en dvärgaktig gubbe som vinglar betänkligt då han befinner sig ute i den vanliga världen.

Quinnan och Dr Dreuf är satirisk och hysteriskt rolig samtidigt som den i detalj skildrar plågsamma övergrepp, tortyr och de mest fruktansvärda situationer man kan föreställa sig. Här finns allt kvinnohat sedan urminnes tider samlat i en text som präglas av lättflyktiga associationer, underfundiga formuleringar, ett egensinnigt uttryckssätt, en helt unik genialisk formuleringskonst och ett rasande tempo.
Det var därför av yttersta vikt för hela civilisationen och varje liten mans fortlevnad att kvinnan till varje pris hölls omedveten om sitt egentliga innehåll,
att det med vilka medel som helst hölls på plats,
hölls nere, tyglades, dödades, förintades
(Dreuf blev oerhört upphetsad när han inom sig upprepade dessa ord alltmedan han långsamt borrade ner pennans stift i papperet).
Han visste att det i denna stund pågick en intensiv forskning i ämnet och att man tids nog med all sannolikhet skulle ha tillgång till ett medel med vilket kvinnans sexualitet skulle kunna upplösas totalt,
en gång för alla... (sidan 45-46)

- En sak ska ni veta fröken,
och det är att kvinnans mest omisskännliga drag är detta att hon aldrig själv vet vad hon innerst inne vill,
hon har i själva verket ingen aning om sina verkliga känslor,
de måste i regel tolkas av en analytiker av mina proportioner för att kvinnan själv inte helt skall dras med av dem, uppslukas, gå sin egen väg och ställa till oreda och fullkomligt kaos ute i den andra civiliserade världen! (sidan 141)
Quinnan och Dr Dreuf är sammantaget en lysande satirisk skildring av kvinnans livsvillkor under århundraden, Mare Kandre påminner om Liv Strömquist - fast utan bilder.

onsdag 23 maj 2018

Stanna hos mig och Fiskarmännen - två afrikanska pärlor


Hittills i år har jag läst två böcker skrivna av afrikanska författare, båda från Nigeria. Och båda de här böckerna vill jag verkligen rekommendera. De är engagerande och lätta att relatera till, trots att de gestaltar en värld som ligger långt från vår egen. Romanerna skildrar tankesätt som kan kännas främmande då de präglas av traditioner och vidskepelse, men de fina personteckningarna gör det lätt att ändå identifiera sig med och känna med huvudersonerna. Och båda romanerna innehåller stor dramatik, lögner, starka känslor och tung sorg. De båda böckerna är Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò och Fiskarmännen av Chigozie Obioma.

Stanna hos mig skildrar kärlek med komplikationer. Svåra komplikationer. Akin och Yejide träffas när Yejide fortfarande går på universitetet och blir snabbt förälskade. De gifter sig och lever ett gott liv, Yejide driver en egen skönhetssalong. Men åren går utan att Yejide blir gravid, vilket leder till att Akins familj kräver att han ska ta en andra hustru. Detta är inget varken Akin eller Yejide önskar, men alternativet att leva barnlösa går emot alla traditioner. Akins och Yejides olika försök att lösa problemet driver dem obönhörligt mot katastrofen. Som bakgrund till berättelsen om den unga familjen utspelar sig Nigerias turbulenta historia under 1980-talet.
STANNA HOS MIG
Författare:  Ayòbámi Adébáyò
Översättare: Erik MacQueen
Förlag: Piratörlaget (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Fiskarmännen handlar om en familjs liv i ett land som präglas av förändringar. Gamla traditioner och folktro ställs emot den nya religionen och vetenskap. Bokens berättar Benjamin och hans bröder växer upp i 90-talets Nigeria. När fadern lämnar hemmet för att arbeta utomlands börjar pojkarna olovandes gå till floden för att fiska. Där träffar de den galne mannen Abulu som förutsäger att en av bröderna ska dödas av en fiskare. Detta sår split mellan bröderna och en rivalitet dem emellan urartar till en katastrof för hela familjen. Fiskarmännen har många likheter med Chinua Achebes klassiker Allt går sönder och håller näst intill samma kvalitet. Fiskarmännen är sannolikt en framtida klassiker.
FISKARMÄNNEN
Författare: Chigozie Obioma
Översättare: Ninni Holmqvist
Förlag: Ordfront (2017)
Köp: Adlibris, Bokus

tisdag 22 maj 2018

Tackar och presentation av Florenzo le Beau

Tack så mycket för alla uppmuntrande gratulationer både här och på Fejjan. I fortsättningen kommer detta att vara en mer blandad blogg, men med huvudfokus på läsning. Det är ju ändå det jag har mest lust att skriva om.

Fast idag ska ni få höra lite om vår ponny Florenzo le Beau. Han är en 7-årig vallack, som vi köpte för ett par månader sedan. Varken jag eller maken har tidigare haft häst så det har varit ett stort äventyr och en stor omställning. Visst ja, jag måste nog nämna en person till, dottern brukar påpeka att det väl är hennes häst. Och det är det ju, men han är också en familjemedlem. Enzo, som han kallas, är världens snällaste C-ponny, han gillar att hoppa och han har ett fint steg. Han är också en lite lat gottegris, som man måste vara bestämd mot ibland. Jag tycker ju helt klart att det är enklare att "uppfostra" barn, men sakta men säkert lär jag mig att tolka hästens signaler. Det är mycket spännande att ha ansvar för en så stor varelse, som ändå är helt beroende av oss. Dottern och Enzo har tävlat lite sedan han flyttade till oss, än så länge på låga höjder. Men han har hoppat enstaka hinder på 1.20 hos förra ägaren så han kan. Om ett par veckor är det dags att tävla igen, håll en tumme för oss då.



söndag 20 maj 2018

10 år idag


Idag fyller bloggen 10 år, det är sanslöst hur fort tiden går. I början bloggade jag mycket om Nobelpristagare och hade som målsättning att läsa dem alla. Och bloggen skulle fungera som en läsdagbok. Målet har jag inte nått, trots att jag haft tio år på mig. Jag blev väldigt snabbt distraherad av en bokbloggosfär som snabbt växte och medförde en massa sociala engagemang. Dessutom fick jag tips på mängder av andra författare jag ville läsa. Och efter ett par års bloggande fick jag plötsligt recensionsböcker från alla håll och kanter.

Det senaste året har det verkligen varit lite si och så med bloggandet. Och t o m med läsandet vissa perioder. Nu har jag precis kommit i gång att läsa igen, men det är oerhört viktigt att jag läser det jag vill utan krav. Annars blir jag sittande framför TVn i stället. Och skrivandet behöver också kännas meningsfullt.

Vad ska jag nu göra med bloggen? Kan man ens förändra en blogg som man haft i tio år? Jag hoppas det för jag inser att jag inte kommer att kunna fortsätta massläsa för att massrecensera. Och jag undrar om man skulle kunna skriva även om annat än litteratur. Jag jobbar ju i skolan och har ibland lust att berätta lite om vad jag gör där. Dessutom har ju familjen nyligen köpt en ponny och mycket tid spenderas i stallet varje dag. Kanske kunde jag skriva lite om det också? Skulle mina läsare vara intresserade av det?

onsdag 16 maj 2018

En norsk Topplista


Johanna vill att vi ska skriva om fem böcker/författare från vårt kära västra grannland som firar sin dag i morgon. Självklart vill jag vara med, men jag undrar om det inte kommer att bli en del upprepningar av tidigare tips. Har tyvärr läst alldeles för lite norskt de senaste åren.

1. Isslottet av Tarjei Vesaas är en underbar liten berättelse om den gryende vänskapen mellan två elvaåriga flickor, Siss och Unn. De har precis börjat lära känna varandra när Unn försvinner på isen, och Siss blir som frusen inuti. Det här är en otroligt vacker, nyanserad, vemodig skildring, som på ett finstämt sätt fångar det sköra i en ny vänskap.

2. Jenny av Sigrid Undset publicerades redan år 1911, trots detta känns den emellanåt oerhört aktuell. Berättelsen handlar om den moderna, unga konstnärinnan, som försöker skapa sig ett liv som yrkeskonstnär samtidigt som hon drömmer om den Stora Kärleken. En oerhört läsvärd, gripande kvinnoskildring.

3. Ut och stjäla hästar av Per Petterson handlar om den 67-årige Trond som dragit sig undan från omvärlden och bosatt sig i en lite stuga i skogen. Han försöker bygga upp en ny tillvaro i lugn och ro, långt borta från livet som stadsbo och minnena av den avlidna hustrun. Språket är vackert, stämningen lågmäld och melankolisk och miljöskildringarna sensuella.

4. Hedda Gabler av Henrik Ibsen handlar om en ung nygift kvinna som obönhörligt, genom lögner och ränkspel, driver både sig själv och de närstående mot en annalkande katastrof. Hedda är en spännande karaktär som kan beskrivas på många sätt. Är hon helt enkelt en personlighetsstörd "ond" narcissist, en kvinna som blivit sviken och hämnas? Eller ska hennes beteende ses som en reaktion på dåtidens inskränkta kvinnoliv som maka och mor? På senare tid har den feministiska tolkningen dominerat, Hedda ses som en kvinna som förtvivlat kämpar för att få utrymme att leva. Som Victoria Benedictsson uttryckte det: ”Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!”

5.  Egalias döttrar av Gerd Brantenberg roar och och synliggör träffsäkert samhällets maktstruktur. I landet Egalia är det kvinnorna som har makten och männen som arbetar i hemmet och tar hand om barnen. Kvinnorna går ut i krig, männen lockar skägget. Hysteriskt roligt med allvarlig underton.

måndag 14 maj 2018

Tematrio - Hetta


Ja jag erkänner, jag tillhör de där som gnäller så fort det blir varmt. Jag trivs inte! Temat för denna vecla blir därför hetta, ni kan ju roa er med att tolka detta precis hur ni vill.

1. Flykten av Jesús Carrasco är en bok jag läste med vånda och jag minns den som en skrämmande berättelse om människans ondska och hennes vägran att avsäga sig sin anständighet. En ung pojke ligger gömd i en grop och darrar av skräck inför att bli hittad av de män från byn som går skallgång efter honom. Till slut tvingas han ge sig ut i hettan för att söka efter något att dricka. Mycket bra bok!

2. I Gräset sjunger av Doris Lessing plågas den vita kvinnan Mary av den olidliga hettan. Lessing gestaltar i sin berättelse om Mary både en kvinnas och systems sammanbrott. Också suveränt bra, men vedervärdigt jobbig samtidigt.

3.  Det vita huset i Simpang av Hanna Nordenhök speglar kolonisationens osunda utsugning av land och befolkningen. En ung svensk flicka anländer till Nederländska Ostindien för att förenas med sin holländske make. Hon blir omedelbart sjuk av solen och hettan och tycks aldrig riktigt återhämta sig. Stämningen är sockersöt och klibbig, dagarna släpar sig fram i ett rus av opium, genever och förbjuden sinnlighet.

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

onsdag 9 maj 2018

Nykomlingar

Fina nykomlingar i bokhyllan.Båda lästa, längtan att äga dem ledde till inköp. Böcker för omläsning.

måndag 7 maj 2018

Tematrio - Margaret, Meg, Maggie m m


Den här veckan fastnade jag för ett namntema. Berätta om en bok som är skriven av eller som handlar om en person som heter någon variant av namnat Margaret (Maggie, Meg, Margareta o s v)!

1. Jag det är ju fortfarande Margaret Atwood som finns i mina tankar. Jag har nu påbörjat läsning av tredje delen i postapokalypsen Maddaddam-trilogin.

2. Starkt i mitt minne lever också den sorgliga kärlekshistorien mellan den katolske prästen Ralph de Bricassart och Meghan "Meggie" Cleary i Törnfåglarna av Colleen McCullough. Jag tvivlar dock på att den håller för en omläsning.

3. En bok jag gärna vill tipsa om är Natten innan de hängde Ruth Ellis av Margareta Strömstedt. Det är en självbiografisk berättelse med fokus på kvinnors olika sätt att anpassa sig, protestera och uttrycka sig.


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 6 maj 2018

Oryx och Crake & Syndaflodens år



Oryx och Crake och Syndaflodens år är de två första delarna i Margarets Atwoods dystopi Maddaddam-trilogin. De utspelar sig i en tänkt framtid där vetenskap utan etik till slut orsakat en ny syndaflod. Endast ett fåtal människor har överlevt, medan ett antal nya varelser befolkar jorden.

I Oryx och Crake lever huvudpersonen Snöman kvar som den möjligen enda människan i en ödelagd värld. Han har svårt att hitta mat och skydd, faror hotar överallt, insekter förökar sig snabbt och nassonger och varjundar härjar vilt. Snöman sörjer allt som hänt och längtar efter sin bästa vän Crake och den älskade Oryx.

Innan katastrofen kallades Snöman för Jimmy och han levde tillsammans med sin familj bland forskareliten i ett reservat. Utanför reservaten fanns plebsområden med vanliga människor, vars uppgift det var att konsumera allt som forskarna uppfann. Föga anade de vanliga människorna att forskarna även uppfann de virus och bakterier som orsakade nya sjukdomar. Snöman var en "ordman" medan bästa vännen Crake var en genialisk naturvetare. En naturvetare utan etik och moral vars livsmål var att skapa en ny människoart, Paradice Project. Oryx var flickan Jimmy älskade, flickan som hela sitt liv existerat för att tillfredsställa andra.

Är människan som art dödsdömd? Svärtan och cynismen i romanen är näst intill outhärdlig.

Syndaflodens år utspelar sig samtidigt som Oryx och Crake, men fokuserar på andra människor och andra perspektiv. En grupp människor som kallar sig Guds Trädgårdsmästare försöker värna om Guds skapelse inför den kommande syndafloden. De är veganer och respekterar allt liv. Ändå är inte allt enkelt ens i denna grupp. Världen utanför Guds Trädgårdsmästares takterrass styrs av kriminella ligor och cyniska företag. Toby har lyckats fly från en av dessa ligor och håller sig gömd hos Guds Trädgårdsmästare, där hon efter ett tag avanceras till en av ledarna i gruppen, en av "Evorna". Rens mamma har lämnat sin man för att leva tillsammans med en Adam och växer upp i gruppen. Toby och Ren överlever syndafloden och kämpar för att försöka överleva i en värld som totalt urartat.

Båda romanerna kräver en hel del tålamod av läsaren, här blickas framåt och bakåt så att man lätt tappar bort sig. Dessutom är våldet och den sexualiserade synen på kvinnor mycket påfrestande. Atwood gestaltar människans allra värsta sidor på ett sätt som provocerar. Däremot blir jag inte känslomässigt berörd, kanske har jag nog självbevarelsedrift att distansera mig från de hemskaste berättelserna. Nu ser jag i alla fall mycket fram emot att läsa tredje delen i trilogin och hoppas på lite mer framåtskridande.

Sammantaget tycker jag att de två hittills läsa delarna av MaddAddam-trilogin är fantastiska och jag gissar att jag inte kommer att bli besviken på sista delen heller. Allt jag läst av Atwood är guld. En del av hennes äldre romaner kommer i nyutgåvor senare i år, jag har sedan tidigare läst Alias Grace, Kattöga och Rövarbruden och ser fram emot omläsningar.
ORYX OCH CRAKE & SYNDAFLODENS ÅR
Författare: Margaret Atwood
Översättare: Birgitta Gahrton
Serie: MaddAddam (del 1 och 2)
Förlag: Prisma (2003), Norstedts (2010)
Köp: Adlibris, Bokus