måndag 16 oktober 2017

Tematrio - New York

Just nu läser jag andra delen av Det växte ett träd i Brooklyn och veckans tema får därför bli New York. Berätta om tre romaner, filmer, TV-serier som utspelar sig i New York!

1. I Glaskupan Sylvia Plath vinner 19-åriga Esther Greenwood en tävling där priset är en månads vistelse i New York. Den unga flickan ser klarögt på den mondäna värld hon hamnar i och beskriver träffande de evenemang hon får bevista och de människor hon möter. Hemkomsten till det sommarvarma Boston blir en chock. Esther får veta att hon inte har kommit in på den författarkurs hon sökt till. Hon gör ett självmordsförsök och förs till mentalsjukhus. En lång kamp mellan hennes framgångsrika dagsljusjag och hennes ångestfyllda nattjag har börjat.

2. I Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald flyttar Nick Carraway till New York för att skapa sig en karriär som fondmäklare. Han bosätter sig i den något mindre eleganta delen av Long Island, West Egg. Som närmaste granne får han den hemlighetsfulle Jay Gatsby, som bor i en kolossalt stor villa, där han ger fester för människor han inte känner. Nick lär känna den mystiske Gatsby och blir indragen i dennes försök att åter knyta kontakt med sin ungdomskärlek.

3. Gruppen av Mary McCarthy handlar om åtta unga medel- och överklasskvinnor som utexamineras från Vassar College 1933 och bosätter sig i olika delar av New York. Kay, Dottie, Helena, Libby, Lakey, Polly, Priss och Pokey blir vänner under studietiden och de fortsätter att umgås även under de år de gifter sig, bildar familj och får barn. Först ut att gifta sig är Kay, som på ett mycket modernt sätt (utan familjen) gifter sig med blivande regissören Harald. De andra följer så småningom efter med äktenskap och barn eller gör andra livsval.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 15 oktober 2017

Korta omdömen av en del svenska romaner

Jag har läst en del nya svenska romaner med öronen de senaste månaderna, men inte kommit mig för att recensera dem. En del av dem har jag verkligen gillat, medan någon inte alls kändes inspirerande. Här kommer lite korta sammanfattningar och lite om mina intryck.




Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson skildrar hur fruktansvärt s k "sinnesslöa" behandlades i vårt land för inte så många decennier sedan. Huvudpersonen Märit ska fylla 70 och är på väg till sin tvillingbror för att fira denna tilldragelse, när hon utan att förstå varför kliver av tåget i Lund där hennes liv drastiskt förändrades för mer än 50 år sedan. Välskrivet, inlevelsefullt, engagerande och lättläst. Typiskt Majgull Axelsson.

Herr Isakowitz skatt av Danny Wattin är en humoristisk berättelse som med värme skildrar relationen mellan en man, hans son och hans far. Familjen är av tysk, judisk bakgrund och det berättas i familjen att huvudpersonens farfar grävde ner en skatt i sin trädgård innan han försvann. En sommar beger sig därför tre generationer iväg i bil mot Polen för att hitta skatten. En fin berättelse om familjeband och om nazismens vedervärdiga brott. Borde filmatiseras.

Även Krokas av Elin Olofsson har rötter i andra världskriget. Berättelsen utspelar sig i den lilla byn Krokom, dit den unga tyska kvinnan Uli Hartmann anländer 1949. Hon kommer dit för att söka upp Elsa Pettersson, en kvinna som skrivit brev till Ulis avlidne fästman Hansi. En intressant berättelse med oväntade vändningar rullas upp. Framför allt gillar jag Olofssons personporträtt, hennes karaktärer tillåts vara komplexa och inte alls genomtrevliga.

1968 är sjunde delen av Jan Guillou svit om Det stora århundradet. Det har blivit 1968 och familjen Lauritsen har splittrats p g a arvsstrider. Romanen handlar framför allt om den politiskt aktive, blivande advokaten Eric Letang och skildrar de stora politiska skeendena under detta dramatiska år. Tyvärr retar jag mig mestadels på huvudpersonen under läsningen. Jag skulle önska att Guillou skrev om någon man som inte var så typiskt "reko".

måndag 9 oktober 2017

Tematrio - Pappor

Idag är det 30 år sedan min pappa dog och hur jag än funderar kan jag inte komma på något annat tema som passar. Jag vill minnas min pappa sådan han var och tänka på pappor i litteraturen. Bra och mindre bra. Berätta om tre böcker som handlar om pappor!

1. I Ut och stjäla hästar av Per Petterson skildras hur Trond, som 15-åring, tillbringar den sista sommaren tillsammans med fadern. Pojken beundrar sin far och vill efterlikna honom; bl a är det viktigt att arbeta hårt och inte ömka sig. Efter sommaren försvinner fadern utan någon förklaring, vilket påverkar Trond under resten av livet. Vackert språk, lågmäld, dröjande stämning.

2. Mig äger ingen av Åsa Linderborg är Åsas berättelse om hennes uppväxt med en ensamstående pappa, en ensamstående pappa med alkoholproblem. Romanen är en osentimental skildring av en torftig barndom och en kärleksförklaring till en pappa som gjorde sitt bästa, trots begränsningar i föräldraförmågan. Värd att läsas både för dess innehåll och dess litterära kvalitéer.

3. I Afrikanen berättar Le Clézio om hur han som åttaåring reser till Nigeria för att träffa den far han inte sett sedan han var liten. Fadern har under krigsåren arbetat under oerhört påfrestande villkor i Afrika, vilket skapat en stram, auktoritär hållning. Detta är en mycket fin, nyanserad beskrivning av en komplicerad far-sonrelation. Vackert språk.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 8 oktober 2017

En smakbit ur Världen av i går


Dags för en ny smakbit, denna gång ur österrikaren Stefan Zweigs betraktelse över en svunnen tid i ett Europa under dess glanstid. Jag har nyligen börjat lyssna på Världen av i går på Storytel och ser fram emot att lära känna ett Europa som inte längre existerar.
"När jag försöker finna en lämplig beteckning för tiden före första världskriget, den tid i vilken jag växte upp, hoppas jag träffa rätt när jag säger: det var trygghetens gyllene tidsålder. Allt i vår nästan tusenåriga österrikiska monarki tycktes grundat för att bestå, och staten själv var den högsta garanten för denna beständighet.
....
I denna rörande tro att man kunde bygga en tättslutande palissad runt sitt liv som skyddade mot varje ödets intrång låg, trots den solida och anspråkslösa livshållningen, ett stort och farligt högmod."

lördag 7 oktober 2017

Nya teman



Nya teman blir aktuella allteftersom åren går. Nu har kärlek blivit viktigt och mamman inser att böcker om kroppsfunktioner snart  kommer att bli aktuella. Så skönt det är att det finns en massa bra böcker att ha som underlag för samtal!

Tips om bra kärleks- och relationsromaner för 12-åringar mottages gärna.

torsdag 5 oktober 2017

Kazou Ishiguru tilldelas Nobelpriset 2017


Oj, ja kul! var de första tankarna efter att Kazuo Ishiguro presenterats som årets Nobelpristagare. Jag har både sett och läst författaren, hans Återstoden av dagen och den ruggiga dystopin Never let me go är ju fantastiska. En blandning av Austins sederomaner och Kafkas absurdism beskriver Sara Danius författarens estetik som, samtidigt som hon betonar hur unik han är. Jag har redan klickat hem hans senaste roman Begravd jätte och ser fram emot att läsa den. Motiveringen ”som med romaner med en stark känslomässig verkan har blottat avgrunden av vår skenbara hemhörighet i världen” är mycket spännande. Sammanfattningsvis var det här ett kul val! Brett och lättillgängligt utan att ge avkall på kvalitet.

Prisvärda kvinnor

Jag har skrivit om det här förut, jag känner mig tjatig, men det verkar behövas. Här kommer några tips på kvinnor som skulle kunna tilldelas Nobelpriset. Det enda de har gemensamt är könet och att de skriver fantastisk litteratur. Nej faktiskt inte, ingen av dem är heller från Europa.

En fantastisk Nordafrikansk författare, tillika beundransvärd egyptisk revolutionär är Nawal El Saadawi. I hennes roman Den stulna romanen möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Gemensamt för dem är att de existerar på männens villkor, patriarkatet styr vare sig det är den välbärgade överklassen eller de religiösa fanatikerna som har makten. Berättelsen vindlar sig fram på krokiga vägar, för att kunna följa med gäller det för läsaren att släppa sina hämningar och ge sig hän. För El Saadawis text bär, den bär oss med till miljöer som påminner om Tusen och en natt och den bär oss med till smutsiga tortyrkammare och vidriga övergrepp. Berättelsen byter fokus och tidsperspektiv samt interfolieras av upprepande, drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt, en njutning att läsa.

Även kanadensiska Margaret Atwood skriver samhällskritisk litteratur som fokuserar på kvinnors villkor. Hennes intriger är ofta dubbelbottnade och texterna lockar till sträckläsning. I Penelopiaden återberättar Atwood den äventyrsfyllda myten om Odysseus, sedd utifrån ett kvinnligt perspektiv. Vi får lära känna hustrun Penelope redan i hennes ungdom, vi får följa hennes möte med den blivande maken och flytten till Ithaka. Penelopiaden är en skickligt vävd gestaltning av kvinnans situation både under antiken och i samtiden. Ingen har väl heller missat årets nyutgåva av Tjänarinnans berättelse och filmatiseringen av den här grymma dystopin.

Maryse Condé från Guadeloupe beskrev i en intervju i Babel för några år sedan sitt författarskap: "Det var ett sätt att få läsaren att drömma. De avsnitten är fulla av magi och fantasi. Om man berättar en historia utan vare sig magi eller fantasi är det en dålig historia. Man har ... en plikt att i samma berättelse blanda det som är mycket sorgligt och det hoppfulla, fantasin... Det tycker jag är nyckeln till en bra och intressant bok." I romanen Färden genom mangroven slås jag av författarens sätt att gestalta många olika röster och hennes underbara naturskildringar.


Jamaica Kincaid växte upp på Antigua och Barbuda och flera av hennes texter beskriver kolonisationens följder. Annie John är en självbiografisk berättelse om en flickans väg från beroendets barndom till vuxenvärldens självständighet. Huvudpersonen gestaltas som en mycket komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. Just detta tycker jag är mycket fascinerande. Det här är en berättelse man kan betrakta utifrån olika utgångspunkter, ibland läggs vikten vid mor-dotter-relationen, ibland betonas samhällsperspektiv som kolonisation och migration och ibland fokuserar man på huvudpersonens sexuella identitet. För min del var det helt klart relationen mellan Annie och modern som dominerade intrycket.

Arundhati Roy tilldelades 1997 det prestigefulla Bookerpriset för sin roman De små tingens gud. Därefter fick vi vänta 20 år på en ny roman, Den yttersta lyckans ministerium. I mellantiden har författaren skrivit politiska texter och ägnat sig åt att kämpa för miljön och de utsatta i hennes hemland. "En annan värld är inte bara möjlig, hon är redan på väg. Under en lugn dag kan du, om du lyssnar noga, höra henne andas." Sammantaget är Den yttersta lyckans ministerium en grandios roman som utmanar föreställningar om hur en berättelse "ska" berättas, det är en roman med storhetsvansinne som rymmer allt som är viktigt i livet.

onsdag 4 oktober 2017

Finsk nobelpoesi?


"Säg till om jag stör"

Säg till om jag stör,

sa han när han steg in,

så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,

svarade jag,

du rubbar hela min existens.

Välkommen.

Eeva Kilpi ur Sånger om kärlek

Nobelpriset motiveringar quiz


Nästan lika kul som att vänta på att dörren ska öppnas är att läsa motiveringarna. Det finns ett kul quiz här på SR där ni kan kolla hur många författare och motiveringar ni kan para ihop. Jo, jag hade alla rätt, är man nördig så är man ;)

tisdag 3 oktober 2017

Nobelspekulationer


Nu rusar tiden fram, ena dagen är det bokmässa, andra dagen ska Nobelpristagaren tillkännages. Efter förra årets pristagare kom jag av mig lite och i år vet jag inte alls hur jag ska spekulera. Men det blir nog i alla fall inte Astrid Lindgren. Och inte nån mer populär sångare/låtskrivare. Men som sagt, efter förra året vet jag inte hur akademien tänker.

Lågoddsare i år är Ngũgĩ wa Thiong'o, Haruki Murakami, Margaret Atwood, Amos Oz, Yan Lianke, Adonis och Claudio Magris. Ngũgĩ wa Thiong'o, Amos Oz och Claudio Magris är författare jag läst och gillat. Yan Lianke och Adonis har jag faktiskt inte läst. Haruki Murakami har jag läst, men tycker inte att han ska tilldelas priset. Min favorit bland "toppkandidaterna" är definitivt Margaret Atwood.

Andra som jag gärna skulle se som pristagare är är Colm Tóibín, Nawal El Saadawi, Ko Un eller Nuruddin Farah. Förra året drömde jag att Adam Zagajewski tilldelades priset, kanske är det dags i år?

Nåväl, vi får se på torsdag när dörren öppnas. Mitt enda lågoddstips är att vi kommer att bli mindre överraskade än förra året.

måndag 2 oktober 2017

Tematrio - Tanter och farbröder

Många böcker har relativt unga huvudpersoner, men ibland dyker det upp en del tanter och farbröder i böckerna. Just nu läser jag faktiskt två romaner som både åtminstone delvis utspelar sig på ålderns höst. Berätta om tre bra böcker där det finns minnesvärda porträtt av lite äldre personer!

1. I Majgull Axelssons senaste roman Ditt liv och mitt kliver 70-åriga Märit av tåget i Lund utan att själv förstå varför. Det är över femtio år hon senast var här och hon har inte längtat tillbaka en sekund. Så småningom får läsaren ta del av varför.

2. En engelsk gentleman av Jane Gardam handlar om Sir Edward Feathers eller Gamle Filth (Failed In London, Try Hong Kong) som han kallats, en gammal man som lever ett stillsamt liv med hustrun Betty. Hans tidigare liv har varit minst sagt turbulent och rört sig fram och tillbaka över stora delar av det brittiska kolonialväldet. Då Betty hastigt dör kommer barndomen ikapp Filth, som ibland har lite svårt att orientera sig i tid och rum. Han ger sig ut på en resa för att återse viktiga människor och platser, innan han ger sig iväg på den allra sista resan.

3. Blybröllop av Sara Paborn handlar om den medelålders bibliotekarien Irene som efter ett långt äktenskap fått nog av sin man. Humor och allvar i härlig blandning.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 1 oktober 2017

Bokmässan 2017

Förkylningen tog till slut ut sin rätt, det blev inga fyra dagar på mässan. Jag kände mig i o f s ganska "färdig", men jag hade ju sparat det med bokhandlandet tills sista dagen. Nåväl jag lyckas nog köpa böcker på nätet om det skulle behövas ...

Fyra böcker och en tidskrift blev det hela. Och ett jättefint kort skapat av Katarina Hamilton. Det ska jag rama in och hänga på väggen.



För övrigt var det bästa med mässan att träffa boblmaf och gå på seminarier. Att se och lyssna till Arundhati Roy var magiskt. Nytt och tråkigt på mässan var alla väskkontroller, väktare och poliser. De behövdes naturligtvis för att säkra tryggheten, men något gick då förlorat på mässan. Det märktes också att antalet besökare var färre än vanligt, vilket kanske mest drabbar små förlag som lägger stora pengar på att synas på mässan. Jag hoppas innerligt att det blir annorlunda nästa år. En roligare nyhet för mig var pressackrediteringen, den var så klart mkt värdefull för mig.