tisdag 31 december 2013

2013 års ditt och datt

2013 års tyngsta

Jippi, jag tog mig faktiskt genom den här tegelstenen. Men jag har svårt att ge något samlat omdöme om den. På många sätt är Ulysses flera böcker i en; en del fantastiskt bra, en del urtråkiga. Framför allt blev jag förvånad över alla erotiska inslag, Mollys avslutande monolog är sannolikt mer givande än vilken nyans-bok som helst.


2013 års vackraste

Efter att ha läst Ru var förväntningarna på Mãn skyhöga. Och de infriades med råge. Varje ord i Mãn är noggrant utvalt för att sammansmälta med och förhöja helheten. Liksom vid tillagandet av de traditionella maträtterna väger författaren orden på våg, smakerna kompletterar varandra, aromen virvlar runt på sidorna och får läsaren att sucka av njutning.


2013 års mest gripande

Göran Rosenbergs berättelse om hans fars väg till och från Auschwitz var en av årets överraskningar. Med ett dröjande, vackert, poetiskt språk låter författaren läsaren få ta del av pojkens och den vuxne mannens försök att förstå och vara trogen berättelsen om faderns liv. Rosenberg ger läsaren en ny nyans av förintelsens följder, vilket gör denna bok till angelägen läsning.


2013 års överraskning

En underhållande roman om en man som heter Ove, kunde det vara något för mig? Jag var tveksam, men bestämde mig för att ge den en chans. Och det är jag glad över, boken om Ove är helt enkelt en underbar berättelse om en rigid mans upplevelser av den stora kärleken och den stora sorgen. Det här är en bok som får läsaren att både skratta och gråta.


2013 års livsverk

Så kom då äntligen den tredje delen i Gardells trilogi om Rasmus, kärleken och AIDS ut och jag lyssnade till alla delarna i sträck. Vilket livsverk han har skapat! Böckerna påminner om det hemska tid då skräcken för AIDS och homofobin florerade och jag kommer på mig själv med att skämmas över att jag glömt. Den oerhört sorgliga berättelsen om Rasmus och hans vänner hjälper oss att minnas.


2013 års författarmöte

Sedan mitten av 1980-talet har jag läst alla Vibeke Olssons romaner. Mina favoriter är serien om Romarriket och Molnfri bombnatt. Under 2013 har jag läst flera delar i serien om sågverksungen Bricken, som utspelar sig under den tid då arbetar- och väckelserörelsen växte fram. Att få träffa Vibeke lite på tu man hand för en kort pratstund under årets Bokmässa var fantastiskt!



2013 års införskaffning

Så har jag då också äntligen skaffat mig en läsplatta. Men jag har inte riktigt blivit vän med den ännu. Fördelen med en vanlig bok är att den inte kräver att man först läser 194 sidor om hur den ska användas. Jag kommer att använda plattan framför allt för "tyngre" läsning, men för vanlig lustläsning kommer boken att kvarstå som mitt förstahandsval.


2013 års roligaste

Som vanligt kommer Bokmässan högt upp på denna lista, men i år blir den nätt och jämnt slagen av mina nya litteraturpoäng efter den avklarade A-kursen. Kanske blir det fortsatta studier under 2014.


Löften inför 2014

Nej, det blir faktiskt inga löften inför nästa år. Däremot har jag en nyårsönskning som jag hoppas slår in. Under 2013 har jag varit riktigt bloggtrött och mestadels pliktskyldigt recenserat en del böcker. Jag hoppas att jag 2014 ska få tillbaks lusten att blogga för bloggandets - boksamtalets - egen skull. Jag skulle vilja skriva inlägg om vad jag tänker och tycker i stället för att redovisa vad jag läst. Jag hoppas så att min önskan slår in!


GOTT NYTT ÅR!

lördag 28 december 2013

Jellicoe Road - Jorden Runt IV

Jellicoe Road av Melina Marchetta, utgiven av X-Publishing, 2012

Taylor är 17 år och går sista året på Jellicoe internatskola. Som barn överavs hon av modern på stadens 7-Eleven. Sedan dess har modern inte synts till och Taylors minnen av sin barndom är mycket diffusa. Under åren på internatskolan har Taylor fäst sig vid Hannah, en kvinna som bygger på sitt hus vid floden. När Hannah en dag försvinner bryter Taylor ihop, försvinnandet blir för Taylor en bekräftelse på att alla hon bryr sig om kommer att svika och överge henne. Vart har Hannah tagit vägen, vad menade Eremiten med det sista han sa innan han sköt sig, vad vill pojken i trädet som dyker upp i Taylors drömmar? Och vad är det för manus Taylor hittar hemma hos Hannah? Frågorna är många och det förflutna gör sig påmint på olika sätt. Samtidigt förväntas Taylor ta ledningen för sitt elevhem och för hela skolan. Det är hennes uppgift att förhandla med de olika fienderna i gängkriget med kadetterna och jellisarna.

Jellicoe Road är inte så lätt att få grepp om när man börjar läsa, men låt för allt i världen inte det få er att avstå från att läsa den. Så småningom kommer alla delar att smälta samman och både läsaren och huvudpersonen Taylor får sammanhang i hennes historia. För det här är på många sätt en berättelse om just vikten av att finnas i ett förutsägbart sammanhang där man har tillgång till sina minnen och kunskap om sin bakgrund.

Jellcoe Road är en bok som ändrar karaktär flera gånger under läsningen. I början påminde handlingen lite om Hungerspelen, här berättas om territorier, olika grupper som strider mot varandra och militär utbildning. Så småningom förändras bilden av det pågående kriget och läsaren får klart för sig att striderna utkämpas av barn och innehåller mestadels inte värre element än knytnävsslagsmål. När jag förstår detta väcks minnen från min barndom av olika episoder där jag var rädd på allvar för andra barn. Då framstod faran som mycket verklig och stor, idag kan jag utifrån bedöma händelserna med andra ögon. Skildringen av barns upplevelse av verklig rädsla i relation till andra barn och de vuxnas oförmåga att se denna rädsla är en av de många fascinerande aspekterna av Jellicoe Road.

Många av ungdomarna i Jellicoe Road har haft mycket trassliga barndomsförhållanden, de har upplevt saker man önskar att inte någon skulle behöva vara med om. Bitvis är läsningen mycket smärtsam. Författaren skildrar tonårens hudlöshet, tragiska olyckor, spirande kärlek och odödlig vänskap på ett inlevelsefullt, medryckande och osentimentalt sätt. På ett nyanserat och psykologiskt trovärdigt sätt skapar författaren personer man kan relatera till, jag har under läsningen levt tillsammans med Taylor, Griggs, Chaz, Raffaela, Jessa, Narnie, Webb, Tate, Fitz och Jude. De är mina vänner och jag älskar dem.

En av många saker jag verkligen tycker om i Jellicoe Road är att läsaren faktiskt tvingas anstränga sig för att komma in i boken och börja förstå hur allt hänger ihop. Författaren gör det inte lätt för läsaren och visar därmed både tilltro och respekt. Det viktiga när man läser en bok som denna är att släppa kravet på att förstå och låta sig svepas med av upplevelsen. Boken inleds med beskrivningen av en hemsk bilolycka och förflyttar sig därpå abrupt 22 år fram i tiden. Hur det hela hänger ihop får man ledtrådar till allteftersom. Ledtrådarna kommer ofta genom drömmar och diffusa minnen och skapar en mystisk stämning. Texten är i sig lättläst, på ett oerhört konkret sätt skildrar författaren hur Taylor tänker, känner och handlar. Hon sätter ord på den smärta Taylor konstant brottas med och gör den lätt att förstå. Samtidigt finns här en humor i dialogerna som motvikt till alla tragiska händelser. Och här finns fint skildrad kärlek.

Jellicoe Road är kategoriserad som en bok för unga vuxna, jag skulle säga att den passar från tonåren och uppåt. Det är svårt att fånga romanens storhet i en recension utan att känna sig som dyrkande groupie, kanske räcker det med att jag kort och gott säger att Jellicoe Road är den bästa bok jag någonsin läst i sin genre. Jag är mycket glad över att jag inte missade denna unika, underbara berättelse som jag kommer att återvända till många gånger.

torsdag 26 december 2013

Cykelmysteriet

Cykelmysteriet, text av Martin Widmark, illustrationer av Helena Willis, utgiven av Bonnier Carlsen, 2013

Lasse har tränat stenhårt hela vintern och våren inför Vallebyloppet. På startfältet står också brevbäraren Franco Bollo, som har cyklandet i blodet, spåkvinnan Tahita, som sett i sin spåkula att hon kommer att vinna och lantbrukare Gardéns dotter Emelie. Under loppet händer många oväntade saker och när alla gått i mål är det inte så lätt att säga vem som vann. Hur många har egentligen fuskat? Som tur är har Lasse och Maja koll på läget.

Som vanligt har den här LasseMaja-deckaren (den 22a i ordningen!) en klurig intrig som får alla barn intresserade. Temat den här gången är dessutom fusk, något som alla barn har mycket bestämda åsikter om. Jag högläste boken för fem barn i åldern fem till åtta år och de uttryckte många indignerade åsikter om vuxna som försöker lura barn. Så får man faktiskt inte göra!

Som högläsningsbok är Cykelmysteriet således mycket engagerade, den är dessutom lättläst, har tokroliga repliker och detaljerade illustrationer som framkallar många fniss. Att illustrationerna numer är i färg förgyller tittandet för många barn. Fart och fläkt, spänning och humor präglar alla böckerna om LasseMajas Detektivbyrå. Vi har nu läst en stor andel av de 22 böckerna och Cykelmysteriet är en av mina favoriter.

onsdag 25 december 2013

God Jul

Det var naturligtvis meningen att den här God Jul-hälsningen skulle publicerats igår, men så blev det inte av diverse tekniska orsaker. Och eftersom jag nu ändå får lov att skriva om inlägget vill jag passa på att visa min finaste julklapp, PSR-T3.
Den är verkligen liten och smidig och verkar vara läsvänlig. Skärpan är knivskarp, men bakgrunden är lite mörk. Men det är nog mest en vanesak. Jag har lyckats låna en bok på bibblan, men har inte köpt något ännu. Och jag tror i ärlighetens namn inte att jag kommer att köpa särskilt mycket. Jag har svårt att uppfatta en fil som lika mycket värd som en riktig bok. Så plattan är definitivt ett komplement och inte en ersättning för vanliga böcker.
 
Jag skulle däremot gärna vilja samla de böcker jag har på plattan och det verkar rätt så krångligt. Eller rättare sagt det jag köpt på Bokon verkar det inte vara några problem med. Men hur får jag över de böcker jag köpt på iBooks?
 
God Jul på er alla så här en dag i efterskott! Vad fick ni i julklapp? Eller vänta det kanske jag ska ha som ett triotema i stället för att fråga här. 

måndag 23 december 2013

Den nya Isabel - Jorden Runt IV

Den nya Isabel av Katherine Mansfield, utgiven av Collings förlag, 2012

Äntligen är det lördag, William sitter på tåget på väg hem till sin familj som bort på landet utanför London. Men hur kommer detta veckoslut att bli? Hustrun Isabel har förändrats, hon tillbringar numera all tid med en grupp bohemiska konstnärer. William hoppas att den här helgen ska bli annorlunda. Men tyvärr kommer inte Isabel ensam för att möta vid tåget och under helgen ser han inte så mycket av henne.

Den här novellen är intressant eftersom den skildrar en kvinnas förändring utifrån mannens perspektiv. Innan förändringen var hon maka och mor och förväntades vara nöjd med detta. Men Isabel var inte nöjd, hon ville något annat. Ville hon ha det liv hon nu lever? En bohemisk tillvaro präglad av glada fester, upptåg och ständigt umgänge? Eller har hon inte heller denna gång valt utifrån egen vilja, utan mer utifrån andras förväntningar? Novellen förtäljer inte allt, den väcker i stället många tankar hos läsaren. William är dock olycklig över den vändning livet tagit, han saknar den gamla Isabel.

Miljön är engelsk landsbygd på 20-talet, man undrar om Virginia Woolf eller kanske Sebastian Flyte (från En förlorad värld) finns med bland Isabels gäster. Boken utspelar sig i den dekadenta överklassmiljön bland konstnärer och "lättingar". Trots det lilla formatet lyckas författaren skildra miljön så väl att man tydligt kan se hela scenariot framför sig.

Min läsupplevelse överstiger alla förväntningar. Här är en författare som verkligen lyckas fånga livets väsentligheter på bara några få sidor. Jag är också mycket nöjd med den lilla novellens utformning, jag tycker verkligen om att läsa noveller styckvis. Dessutom innehåller boken ett mycket intressant efterord om författarens liv. Missa inte den här lilla pärlan.

Andra som läst och tyckt till är Bokmania, Feministbiblioteket, Bokmoster.

söndag 22 december 2013

Övertalning

Övertalning av Jane Austen, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2013, översättning av Maria Ekman

När jag började läsa var jag övertygad om att jag vare sig läst eller sett någon filmatisering av Övertalning. Och den åsikten höll i sig ända tills en av systrarna hoppade och skadade sig i Lyme. Då stod det utom allt tvivel att jag visst sett Övertalning filmatiserad. Och att jag dessutom så klart gillat den. När det gäller Austen är jag för övrigt säker på att jag både sett och läst Stolthet och fördom och jag har definitivt sett Emma och Förnuft och känsla. Lady Susan, Mansfield Park och Northanger Abbey tror jag verkligen inte att jag vare sig sett eller läst. Men jag ska nog inte uttala mig alltför tvärsäkert...

Generellt sett är Jane Austens romaner lättlästa, romantiska och mysiga. Man kan läsa dem i avslappnat tillstånd och bara njuta. Men då tycker jag inte att man behandlar Austen efter förtjänst. Läser man lite mer vaket framträder en mycket samhällskritisk hållning och en fantastisk förmåga att gestalta, framför allt, kvinnors livsvillkor i Austens samtid. För mig är behållningen med Austens romaner framför allt den mycket realistiska, detaljerade skildringen av familjelivet på landbygden.

Medan handlingen i P & P och Emma cirklar runt den första förälskelsens alla turer är handlingen i Övertalning, liksom huvudpersonen Anne Elliot, mer mogen. Austens sista roman handlar helt enkelt om en kärlek som inte förgås. Anne och kapten Wentworth förälskade sig i varandra i unga år, men Anne övertalades av släktingar att ge honom korgen då han inte hade vare sig förmögenhet eller anor. Många år senare träffas de igen och det visar sig att känslorna finns kvar.

Liksom i Austens andra romaner förekommer även i Övertalning en hel del själviska, fåfänga och allmänt dryga karaktärer som beskrivs på ett härligt ironiserande sätt. Jane Austen måste ha varit en fenomenal iakttagare, hennes beskrivningar är så träffande att man småfnissar mest hela tiden under läsningen.

Sammantaget är Övertalning således en historisk, romantisk, mycket underhållande satir och en riktig kärleksroman. Min favorit av Austen hittills.

måndag 16 december 2013

Tematrio - Julklappstips


Förra veckan handlade det om vilka böcker vi vill ha, den här veckan ska vi vara lite mer utåtriktade och ge tips på bra böcker att ge bort. Välj själva om ni vill tipsa om barn- ungdoms- eller vuxenböcker. Eller kanske en blandning. Berätta om tre bra julklappsböcker!

1. Vacker, poetisk, sensuell, osentimental och smakrik är beskrivningar som passar väl in på Kim Thúys nya roman Mãn. Den passar finsmakarna som fokuserar mer på språk än på action.

2. Årets historiska roman är utan tvekan kolossen Wolf Hall av Hilary Mantel. Den passar alla som är genuint intresserade av historia och den  kräver en läsare som är villig att lägga både tid och tankemöda på sin läsning.

3. Alla bokslukare i 10+-åldern kommer att bli överlyckliga över Du & jag, första delen i en planerad trilogi av Katarina von Bredow. Lättläst, spännande och oerhört engagerande - även för en 50+are.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 15 december 2013

Mãn

Mãn av Kim Thúy, utgiven av SEKWA, 2013, översättning av Marianne Tufvesson

Det är alltid svårt att skriva om böcker som man läser mer med känslan än med tanken och precis så är det för mig med Mãn. Jag hade sedan tidigare läst och hyllat författarens Ru, som självklart hamnade på Topplistan över årets bästa 2011. Därför var förväntningarna på Mãn skyhöga och det var med viss oro jag började läsa. Men redan inledningen fick mig att förstå att min oro var obefogad: ”Mamma och jag, vi liknar inte varandra. Hon är kort, och själv är jag lång. Hon är mörkhyad, och själv har jag hy som en fransk docka. Hon har ett hål i vaden, och själv har jag ett hål i hjärtat”.

Mãn handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn handlar om kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken.

Liksom i Ru får läsaren ta del av berättelsen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Texten byggs upp runt specifika ord som återges både på vietnamesiska och svenska i röd text i marginalen. I marginalen finns även titeln som en signatur och som grafisk helhet är sidorna mycket tilltalande.

Minst sagt tilltalande är även språket. Varje litet ord i Mãn är noggrant utvalt för att sammansmälta med och förhöja helheten. Precis som vid tillagandet av de traditionella maträtterna väger författaren orden på våg, smakerna kompletterar varandra, aromen virvlar runt på sidorna och får läsaren att sucka njutningsfyllt. Att läsa Thúys text gör mig outsägligt lycklig.

lördag 14 december 2013

Medea

Har ägnat dagen åt att läsa Euripides Medea och känner mig rätt så medtagen. Dramat handlar i korthet om Medeas hämnd mot den otrogne maken Jason, vilken består i att hon dödar sina och Jasons två gemensamma söner, samt Jasons nya kvinna, innan hon flyr i en vagn dragen av drakar. Som läsare blir man matt av alla starka känslor som fullständigt styr karaktärernas livsval. Mest intressant är att reflektera över hur kvinnan framställs i texten, både genom Medeas egen röst och i körerna. Hoppas att Medea finns med som kurslitteratur i någon framtida kurs, jag skulle gärna vilja arbeta mer med den här texten.

tisdag 10 december 2013

Munro, den vardagliga mästaren


Nog hade jag väl trott att jag skulle ha hunnit läsa något (för mig) nytt av Munro inför denna Munromaniadag, men så blev det inte. I stället får jag skriva några rader om litteraturpriser och om en av hennes äldre novellsamlingar.

2009 tilldelades Alice Munro Man Booker International Prize för lifetime achievement med motiveringen: "Alice Munro is mostly known as a short story writer and yet she brings as much depth, wisdom and precision to every story as most novelists bring to a lifetime of novels. To read Alice Munro is to learn something every time that you never thought of before". Den sista meningen i motiveringen tycker jag är fantastisk och den stämmer på pricken. Munro är så klok och hon får mig som läsare att känna mig lite klokare än vanligt när jag läser hennes berättelser. Synd bara att det inte alltid sitter i...

Som "den samtida novellkonstens mästare" beskrivs Munro i motiveringen till Nobelpriset, en mycket exakt om än lite trist beskrivning. För visst är Munro helt enkelt mästerlig. Men hon är också mycket vardaglig och nära.


Min favorit, novellsamlingen Nära hem, består av ett urval på tolv noveller ur tre tidigare samlingar. Novellerna handlar om kvinnors vardagsliv och de utspelar sig i kanadensiska småsamhällen. Här får vi följa unga kvinnor som upptäcker sin sexualitet, äldre kvinnor som kämpar förgäves för att inte åldrandet ska märkas och kvinnor som försöker få sina relationer att fungera. Vi möter den fjortonåriga flickan som arbetar som kalkonurtagare över julsäsongen och stiftar bekantskap med sexuell attraktion och homosexualitet. Vi lär känna Roberta som firar Labor Day och reflekterar över sina förhållanden. Och vi möter Georgia, som bedrar och blir bedragen. Alice Munros noveller utspelar sig ibland under kortare tidsperioder, men genom tillbakablickar får vi ändå ta del av stora delar av huvudpersonernas liv. Ofta berättar Munro om brytpunkter i människornas liv, om slumpmässiga händelser och om hur individen får nya insikter och förändras över tid.

Jag känner mig hemmastadd i Munros noveller. Samlingstiteln Nära hem är oerhört träffande eftersom läsandet av Munros noveller omedelbart får mig att minnas människor från min uppväxt i ett litet brukssamhälle. Munros berättelser är så verklighetstrogna att jag ibland tror mig vara en karaktär i någon av dem.

Munro beskriver alla sina huvud- och bipersoners utseende, vilket gör berättelserna lätta att visualisera. Ofta brukar jag störa mig på alltför mycket fokus på utseendet, men när Munro skriver om den attraktive Herb Abbott blir det bara så rätt. Huvudpersonerna karaktäriseras på ett rättframt, lakoniskt sätt, som gör att man genast tycks lära känna dem. Och Munro besitter dessutom förmågan att på ett kortfattat sätt skapa personporträtt som är nyanserade och flexibla. Hennes huvudpersoner växer och utvecklas ofta under berättelsens gång.
Hon verkade stött över allting som inträffade och såg ut som om hon behöll en massa bittra insikter för sig själv.

När etiketten [homosexuell] väl var fastsatt var inställningen till sådana här människor rätt så tolerant och deras färdigheter i inredning, i virkning och i musik uppskattades särskilt av kvinnor.
Om de stora förändringar vi tycker oss genomgå vid större livshändelser som exempelvis vid en separation skriver dock Munro:
"Man gör betydelsefulla förändringar, men man genomgår inte den radikala förvandling som man inbillar sig."
Fokus i alla Munros berättelser är relationer och kärlek. Oftast är det kvinnornas bild hon delger oss. Kärleken är aldrig enkel för Munros huvudpersoner, teman som uppbrott, svek och längtan är vanliga. Munro låter sina huvudpersoner detaljerat beskriva hur de uppfattar relationer och spelet mellan män och kvinnor. Ofta beskrivs t ex hur kvinnor talar om hur man fångar in de motvilliga männen:
"Marjorie och Lily diskuterade äktenskapet. De hade inte mycket gott att säga om det, trots att de ansåg att det var ett tillstånd som ingen borde tillåtas att hålla sig utanför." (ur Kalkonsäsongen)
"Jag tänker på Andrew - hur behandlade jag egentligen honom? Manipulerade situationer så att jag skulle kunna finna fel hos honom, skällde på honom för att sen bli rädd och förlika mig med honom igen."

Gå nu och läs hos andra som idag skrivit om Alice Munro:

och dagarna går
Feministbiblioteket
En dag kanske hon skriver en bok…
Café de la Nouvelle
Västmanländskan
Eli läser & skriver
Cum libris non solus
Lottens bokblogg
Bokmania
Det mörka tornet
Boksnack
Bokmoster
Erikas bokprat
Som ett sandkorn…
Lilla Solberga
Bokdivisionen
Enligt O
Hermia Says
Fru E:s böcker
Kim M. Kimselius
C.M.R. Nilsson

Tematrio - Önskeklappar


Om man ska hinna övertyga familjen, vännerna och tomten om att man behöver fler böcker i julklapp är det bäst att börja i tid. Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!


1. Min första önskeklapp är faktiskt inte en bok utan en hel massa plats för böcker. En läsplatta står högst upp på önskelistan i år, helst en Sony PRS-T3.

2. Jag har fortfatande inte läst Americanah och Öppen stad, två böcker som verkar vara helt fantastiska. Jag vill så klart gärna få dem av tomten.

3. Jag har ju vissa planer att fortsätta läsa litteraturvetenskap, så böcker om litteraturteori och genusnanlys får det gärna finnas i mina paket.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 8 december 2013

Årets topp hittills

Årets topplista kommer att utses utan hänsyn till när under året jag läst böckerna p g a att jag under hela våren läste mestadels kurslitteratur. Här är de böcker jag hittills läst som möjligen kommer att hamna på en Topp 10-15 lista.

Mãn - Kim Thúy
Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien - Mohsin Hamid
Wolf Hall - Hilary Mantel
Viviane Élisabeth Fauville - Julia Deck
Levande och döda i Winsford - Håkan Nesser
Torka aldrig tårar utan handskar - Jonas Gardell
Den bästa dagen är en dag av törst - Jessica Kolterjahn
Kapten Nemos bibliotek - P O Enquist
Doktor Glas - Hjalmar Söderberg
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz - Göran Rosenberg
Intet - Janne Teller
En man som heter Ove - Fredrik Backman
Bricken på Svartvik - Vibeke Olsson
Candide - Voltaire

Har ni läst något riktigt bra än i år?

lördag 7 december 2013

Jorden Runt IV - Oceanien

Jag hoppas att ni rest vidare även om er reseledare varit senfärdig med bloggandet den senaste veckan. Denna gång gåt färden vidare österut ända bort till Australien och Nya Zealand. Och på det här resestoppet fokuserar vi lite extra på noveller och barn- och ungdomslitteratur. Hoppas att något faller er i smaken. Som vanligt skriver jag ett inlägg i slutet av månaden där jag vill att ni ska posta era länkar.

Thomas Keneally - The Daughters of Mars

From the acclaimed author of Schindler's List comes the epic, unforgettable story of two sisters whose lives are transformed by the cataclysm of the First World War. IN 1915, Naomi and Sally Durance, two spirited Australian sisters, join the war effort as nurses, escaping the confines of their father's farm and carrying a guilty secret with them. Though they are used to tending the sick, nothing could have prepared them for what they confront, first on a hospital ship near Gallipoli, then on the Western Front. Yet amid the carnage, the sisters become the friends they never were at home and find them-selves courageous in the face of extreme danger and also the hostility from some on their own side. There is great bravery, humor, and compassion, too, and the inspiring example of the remarkable women they serve alongside. In France, where Naomi nurses in a hospital set up by the eccen-tric Lady Tarlton while Sally works in a casualty clearing station, each meets an exceptional man: the kind of men for whom they might give up some of their newfound independence--if only they all survive. At once vast in scope and extraordinarily intimate, The Daughters of Mars brings World War I vividly to life from an uncommon perspec-tive. Thomas Keneally has written a remarkable novel about suffering and transcendence, despair and triumph, and the simple acts of decency that make us human even in a world gone mad.



Shaun Tan - Ankomsten

Ankomsten är en berättelse utan ord som kan utspelas i en sedan länge försvunnen tid men som är lika aktuell idag. En man lämnar sin fru och sitt barn för att söka en bättre framtid i ett okänt land på andra sidan av ett stort hav. Han kommer till en förvirrande stad med främmande vanor, märkliga djur, mystiska flytande saker och ett otydbart språk. Med bara en resväska och en handfull mynt måste utvandraren hitta ett ställe att bo på, mat att äta och något slags lönande arbete. Han får hjälp av sympatiska främlingar, var och en bärandes på sin egen outtalade historia: berättelser om kamp och överlevnad i en värld full av obegripligt våld och turbulens, men även hopp.


Melina Marchetta - Jellicoe Road

Som barn överges Taylor på 7-Eleven av sin mamma. Sex år senare börjar det förflutna komma ikapp henne då ännu en person i Taylors närhet försvinner, och en annan återvänder. Samtidigt pågår gängkriget på Jellicoe internatskola för fullt och ett manuskript visar sig innehålla nyckeln till Taylors förflutna. Vilka var barnen som var med om det fruktansvärda för 22 år sedan? Är deras öden sammanflätade med Taylors?

Jellicoe road är inte bara en suggestiv spänningsroman som håller läsaren i ett kompromisslöst grepp. Det är också en vacker, skakande och intrikat skildring om två generationers vänskapsband som visar hjärtskärande likheter med varandra. Ett finmaskigt nät som spänner över tid och rum. Berättelsen kan börja.


Australien berättar : drömtidens framtid : nitton noveller

De flesta svenskar, också de hyggligt belästa, får lätt något panikslaget i blicken om de ombeds nämna en enda australiensisk författare skriver Jan Arnald i förordet till Australien berättar som är en antologi med ett brett urval av samtidsförfattare från denna ofta förbisedda kontinent.

Den aboriginska urbefolkningen har den längsta obrutna kulturhistorien av jordklotets alla folkslag, men ur ett västerländskt perspektiv är den australiensiska litteraturen i stort sätt nyfödd. I denna antologi finns såväl aboriginska som icke-aboriginska författare representerade. På olika sätt förhåller de sig till det australiska; dess samhälle såväl som dess säregna mytologi. Inte minst bearbetar flera av författarna på olika sätt sin egen historia. Först i februari 2008 bad den australiensiska staten officiellt om ursäkt för sin förtryckarpolitik gentemot aboriginerna.

Australien berättar fyller en lucka i den bokliga allmänbildningen i Sverige, genom att ge läsare möjligheten att bekanta sig med noveller som sträcker sig från det komiska till det tragiska, från det underhållande till det reflekterande mer sällan än inte på en och samma gång.


Katerine Mansfield - Den nya Isabel

Om livet ändå kunde vara lika enkelt som förut! Innan allt förändrades. Innan Isabel förändrades. Solen gassar, det är lördag eftermiddag och William är på väg hem till sitt hus på landet efter en arbetsvecka i London. Han längtar efter sin fru Isabel och sina små pojkar Paddy och Johnny, men undrar om den här helgen kommer att bli likadan som de senaste ... Scenen är 20-tal och den engelska landsbygden dallrar i sommarhettan. Bland kulörta parasoller, slånbärsgindrinkar och hedonistiska konstnärsbohemer möter vi det unga paret William och Isabel, som försöker hitta sig själva och varandra i den sköna nya värld som ligger öppen framför dem. Men förändring är inte alltid lika enkel.

Katherine Mansfield räknas som en av det tidiga 1900-talets främsta novellförfattare och en av de mest inflytelserika. Själv såg hon sitt författarskap som oundvikligt och hävdade att hon var "i första hand författare, sedan kvinna". Med sin penna utmanade hon världen och det förväntade - gärna vackert och känslosamt men alltid med den bitande ironin lurande runt hörnet.

lördag 30 november 2013

Sammanfattning av Asien IV

Månaderna går lite för fort för mig just nu. Jag jobbar och läser, men har för lite tid över för bloggandet. Bland Asien böckerna hade jag läst Vitlöksballaderna sedan tidigare och nu i november läst jag Mãn. Jag tokälskar den och en recension kommer så småningom. Jag läste också en tredjedel av Morgon i Jenin, men lyckades inte läsa ut den. Palestiniernas historia är angelägen så jag är glad att jag sett flera positiva kommentarer om boken från en del av er andra. Berätta nu i kommentarerna om de böcker ni läst på resestoppet.

Om Mãn har följande skrivit:
Enligt O
och dagarna går
Tant Augustas tekopp
Feministbiblioteket
Violens boksida
Bakbokmat


Om Morgon i Jenin har följande skrivit:
Mimmimaries böcker
Enligt O
och dagarna går
Frejas funderingar
MsHisingen
Feministbiblioteket
Boklandskap


Om Jord och aska har följande skrivit:
och dagarna går
Books & Poetry
Ugglan & boken
Boklandskap


Om Vitlöksballaderna har följande skrivit:
Lyrans Noblesser
Mest Lenas godsaker
Boklandskap
Bokdamenblog


Om Svalornas lek: Dö, Resa, Återvända har följande skrivit:
Enligt O
och dagarna går
Tant Augustas tekopp
Books & Poetry
Feministbiblioteket
Boklandskap
Violens boksida

Bakbokmat bjöd också på läckerheter ur det vietnamesiska köket.

onsdag 27 november 2013

Greta på Blekingegatan

Lyssnar mycket förtjust på Lena Einhorns författaruppläsning av Blekingegatan 32 via Storytel, en av mina favoritsätt att läsa. Än så länge har Greta bara börjat på scenskolan, men jag känner mig redan uppslukad av berättelsen. Ibland är jag medveten om att det är min stora barndomsidol jag läser om, ibland är det bara vilken berättelse som helst. I vilket fall är den mycket bra, det finns en blandning av närhet och distans i texten som verkligen passar Garbo.

måndag 25 november 2013

Tematrio - prisvinnare

Jag måste erkänna att jag i år varit ovanligt ointresserad av de Augustprisnominerade författarna. Men i fredags fick jag mail från dotterns lärare om att man i klassen skulle läsa Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson och Eva Lindström. Därför känns det nu så klart extra roligt att just den boken tidigare ikväll prisades. Temat denna vecka blir därför prisvinnare, välj bland August eller andra priser. Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa.

1. Berömda män som varit i Sunne av Göran Tunström fick Augustpriset 1998. Tunström är ju en av mina favoritförfattare, och Berömda män som varit i Sunne är en av hans böcker jag både läst och gillat. Händelserna utspelar sig i slutet av sextiotalet i Sunne då den lilla staden får besök från månen. Detta är en helt underbar berättelse om det storslagna och det lilla livet.

2. Gregorius av Bengt Ohlsson fick Augustpriset 2004. Det här är en parallellberättelse till Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, skriven utifrån pastorns perspektiv. Här berättar pastorn om sin bardom, den skamliga förälskelsen i hustrun Helga, sin oerhörda längtan efter kärlek, sin ensamhet och sin stora förtvivlan då han upptäcker att hustrun är otrogen. En fantastisk, nyanserad gestaltning av en längtande människa.

3. Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm fick barnpriset 2002. Det här är en närmast oumbärlig bok för alla barnfamiljer, en bok som på ett mycket pedagogiskt och lyhört sätt hjälper förskolebarnet att förstå döden. Kan inte rekommenderas nog mycket!


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

onsdag 20 november 2013

Grattis alla barn och Selma

Idag är det både Internationella barndagen och Selma Lagerlöfs födelsedag. Här kommer därför lite passande boktips.

En av dotterns favoritbarnboksappar är Alla barns rätt av Pernilla Stalfelt. Här kan man läsa om barns rätt att få kärlek, lära sig simma, se på teater, vara som de är, tala sitt eget språk, gå i skolan, vara med sina föräldrar o s v. Appen är en tolkning av barnkonventionen, den är anpassad för barn, innehåller kloka saker och är jätterolig. Dessutom är den gratis! Läs mer här.

 
 
Selma Lagerlöf är en av mina favoritförfattare. Allra mest tycker jag om hennes lite längre romaner/romanserier, men även novellerna är läsvärda. Det finns t ex nu fyra fina novellixer av Selma som en ju kan passa på att köpa i julklapp till sig själv eller någon annan.
 

 

tisdag 19 november 2013

Grattis Hanna Nordenhök


GP:s litteraturpris tilldelades igår Hanna Nordenhök "för ett författarskap som djärvt banar sig väg från poesins linjer till romanens minnesdjup där det förflutna både faller sönder och består i en självlysande och exakt utmätt prosa". Snyggt formulerad motivering som väl sammanfaller med min upplevelse av Nordenhöks senaste roman Det vita huset i Simpang. Jag har ännu bara läst den senaste romanen, men jag är mycket nyfiken på Promenaderna i Dalby hage som även den tycks handla om barndom och moderskap. Grattis till priset Hanna, jag ser fram emot att läsa mer av dig.

måndag 18 november 2013

Tematrio - Elisabeth

Det här egocentriska temat använde jag redan i fjol, men det duger allt att återanvändas. I morgon har jag namnsdag och namnet Elisabeth är så pass vanligt att det inte borde vara särskilt svårt att hitta litterära figurer eller författare med namnet. Berätta således om tre böcker skrivna av eller innehållande en Elisabeth (smeknamn och annan stavning godkännes så klart! Om ni är trötta på namnet Elisabeth kan ni gärna använda ert eget namn i stället!

1. Drottningen vänder blad av Alan Bennett är en mycket trevlig bok om hur den engelska drottningen (Elizabeth II) skaffar sig en hobby som visar sig påverka henne mer än hon och hovet väntat sig. Det ställer till med en hel del kalabalik!

2. Elizabeth Bennet får ju tack och lov den underbare Mr Darcy på slutet, men vägen dit är kantad av förvecklingar. Stolthet och fördom av Jane Austen fyllde 200 år i år, det borde väl firas?

3. Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron (en variant av Elisabeth) är en fantastisk första del i en planerad trilogi om förintelsens överlevare och deras barn. Läs den!


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 17 november 2013

Doris Lessing

Doris Lessing har avlidit vid 94 års ålder. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 2007 med motiveringen ”den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning”, en av de mer sunkiga motiveringarna i modern tid. Lessing erhöll under sin livstid en stor mängd litteraturpriser och hon var relativt produktiv. Själv har jag bara läst två av hennes böcker - Det femte barnet och Ben, ute i världen - och ingen av dem imponerade i särskilt hög grad. Olästa i min bokhylla finns också hennes debutroman Gräset sjunger och serien Våldets barn. Gräset sjunger är jag mest intresserad av att läsa, den tror jag att jag skulle gilla.

Läs mer t ex i SvD.

lördag 16 november 2013

Cirkeln (repris)

(Firar att tredje delen av Engelsforstrilogin, Nyckeln, dök upp i brevlådan igår genom intensivt läsande och reprisering av de tidigare recensionerna.)

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, utgiven av Rabén & Sjögren, 2011

Jag började läsa Cirkeln utan högt ställda förväntningar, trots att boken tokhyllats av alla. Jag trodde ändå inte att jag skulle tycka att en ungdomsbok var något annat än, rätt och slätt, bra. Så jag bedrog mig! Efter bara några kapitel var jag helt uppslukad av berättelsen, jag återupplevde delar av min egen tonårstid och jag upprördes över de hemska, sorgliga händelserna. När jag läst fantasy tidigare har det funnits avstånd mellan min vardag och böckernas värld. Både Sagan om Ringen och Harry Potter-böckerna utspelar sig i andra världar, tider eller åtminstone länder. Men Engelsfors skulle (i alla fall nästan) kunna vara den lilla bruksort jag växte upp i. Igenkänningsfaktorn är hög, tyvärr även när det gäller tjejernas vardag, som är långt ifrån idyllisk.

I korta drag handlar Cirkeln om sex tonårstjejer som kallas till ett stort uppdrag, ett uppdrag att rädda världen från ondska. För att lyckas måste de hålla uppdraget hemligt och samarbeta. En efter en upptäcker tjejerna att de har olika magiska krafter och de får en följeslagare (som inte verkar duga så mycket till). Samtidigt fortsätter det vanliga livet och det är inte så lätt att veta hur man ska hantera sina nya krafter. Dessutom händer allt fler hemska saker.

Det som framför allt slår mig när jag läser om tjejerna i Engelsfors är att deras röster känns så verkliga. Nu är jag ju inte tonåring längre och kan därför kanske inte uttala mig om hur man känner sig som ung idag, men författarna lyckas i alla fall gestalta hur jag kände mig. Och nog borde väl problemen med killar, betyg, föräldrar, kompisar, utseende o s v vara ungefär de samma idag? Dessutom väjer inte författarna undan, utan skriver även om de teman vuxna gärna vill låtsas inte existerar - d v s droger och sex. Och även dessa teman skildrar författarna på ett sätt som åtminstone jag känner igen.

När det gäller de magiska elementen blir jag förvånad över hur lätt jag accepterar dessa. Författarna lyckas på ett beundransvärt sätt integrera häxkraft och demoner med tjejernas vardag. Att tjejerna får olika magiska krafter speglar dessutom på ett snyggt sätt deras olika personligheter och svårigheter. Tjejen som känner sig osynlig lyckas verkligen bli osynlig och den mobbade tjejen får förmågan att kontrollera andras tankar.

Boken har flera huvudpersoner och det är såklart ett mycket smart grepp. Här finns olika tjejer att identifiera sig med och även om de på vissa sätt är utpräglade "typer" är de inte platta och ensidiga. Jag gillar dessutom verkligen att tjejernas olikheter och gamla konflikter inte automatiskt försvinner i och med att de får ett uppdrag, tjejerna förblir hela tiden tonåringar med starka viljor, behov och egenheter. De känns verkliga. Men snälla författarna, jag vill lära känna Ida lite bättre snart!

Den här boken är skriven av två författare och jag är ganska nyfiken på hur de burit sig åt när de skrivit. Jag upplever inte alls att det finns två olika "författarröster" undrar om de skrivit allt tillsammans?

Sammantaget är Cirkeln en helt fantastisk skildring av magi och realism. Handlingen är spännande, huvudpersonerna är psykologiskt trovärdiga och texten lättläst. Jag vill läsa fortsättningen nu!

Fler som skrivit om Cirkeln är Fiktiviteter, Snowflake, Zachan och DN.

fredag 15 november 2013

Språkfyrverkeri (och mer sex) - Ulysses IV

Efter att ha rumlat runt en hel dag och större delen av natten har Leopold nu äntligen kommit hem igen. Och jag har både lyssnat till och läst de ofta citerade raderna om rumppussarna: "Han kysste hennes rumpas buktiga fruktiga luktiga pumpagump, på vardera buktande pumphemisfären, i deras buktiga fruktiga fukt, med smygande utdragna utmanande pumpfuktiga stusskyssar" (s 744).

Läs högt och njut av alla språkliga finesser, en sådan fantastisk översättning! Nu har jag således bara Molly Blooms berömda monolog kvar, sedan har jag läst hela Ulysses. Det har tagit tid och jag har läst både med stort intresse och med tydliga tecken på att vara uttråkad. Den här boken är helt enkelt så väldigt mycket.

Dessutom har jag både läst och lyssnat på en uppläsning av Reine Brynolfsson. Att lyssna till Ulysses är mycket svårt, man tappar lätt fokus då författaren ägnar sig åt diverse uppräkningar. Men som uppläsare är Brynolfsson helt enkelt magnifik. En del uppläsare förställer sina röster och dramatiserar texterna, men Brynolfsson verkar helt enkelt ha lika många röster som Joyce. Där texten ändrar stil och perspektiv följer Brynolfsson med hur smidigt som helst.

Jag återkommer med några avslutande reflektioner efter att jag läst Mollys ord.

onsdag 13 november 2013

Vitlöksballaderna

Vitlöksballaderna av Mo Yan, utgiven av Tranan, 2001, översättning av Anna Gustafsson Chen

Så har jag då läst min första bok av den nye Nobelpristagaren och ska försöka sammanfatta mina intryck. Det här blir inte någon renodlad recension utan snarare en blandning mellan en recension och en egocentrisk betraktelse över min personliga läsutveckling. För några år sedan försökte jag läsa en del kinesisk litteratur, men jag hade svårt att hitta något som passade mig. Min upplevelse var då att romanfigurerna var så platta, de verkade sakna inre liv och böckerna bestod till stor del av upprepningar av vedervärdiga händelser. Om jag läst Mo Yan då hade jag inte blivit så imponerad.

Men någonting har hänt med mitt sätt att uppfatta litteratur, min smak har på många sätt förändrats. Idag skulle jag beskriva mina tidigare svårigheter att läsa kinesiska författare som kulturrelaterade. Jag hade helt enkelt svårt att relatera känslomässigt till icke-västerländsk litteratur. Det har jag inte längre, sannolikt på grund av att jag de senaste åren läst en del afrikansk, latinamerikansk och asiatisk litteratur. Numera kan jag ta till mig texter som ligger ganska långt från mitt vanliga sätt att tänka och just detta gör mötet med Mo Yan så positivt.

Vitlöksballaderna handlar om en grupp fattiga bönder i det fiktiva Gaomi - Paradiset. Den vitlök alla bönder odlat på statens uppmaning går inte att sälja och korrumperade lägre tjänstemän pressar ur bönderna deras sista fen (ören) och deras blod, svett och tårar. Bönderna genomför en protestaktion som urartar i ett vålsamt upplopp med vandalisering och plundring. Massarresteringarna som därpå följer är skoningslösa, behandlingen av de arresterade vedervärdig och den påföljande rättegången farsartad. Invävt i berättelsen om böndernas uppror finns en tragisk kärlekshistoria.

Efter Peter Englunds tillkännagivande att Mo Yan tilldelas årets Nobelpris har Mo Yans politiska ståndpunkt kritiserats skarpt, framför allt av dissidenter i Kina. I Vitlöksballaderna riktas oerhört skarp kritik mot vissa representater för systemet, men inte direkt mot systemet självt. I alla fall inte så tydligt uttalat.
"Om ett parti eller en regering inte ser till folkets bästa har folket rätt att störta det eller den", (s 387).

"Jag hatar er korrumperade tjänstemän som viftar med kommunismens flagga bara för att förstöra partiets rykte" (s 343).
Handlingen i Vitlöksballaderna förs framåt och ackompanjeras av verser sjungna av de blinde sångaren Zhang Kou i Paradisets län. Texten i sången är smärtsamt vacker och ger berättelsen en poetisk inramning.
"Länshövding, dina händer är inte stora nog för att täcka himlen;
partisekreterare, din makt väger inte tyngre än bergen!
Det hemska som har hänt i Paradiset kan ni inte dölja,
folket har nämligen ögon."
I övrigt är handlingen berättad med knivskarp, detaljerad realism som kontrasteras mot invävda traditionella, magiska inslag. Här finns så mycket vidriga detaljer att man som läsare översvämmas. Fångar förnedras och misshandlas på de mest fruktansvärda sätt man kan tänka sig. Och inte kan tänka sig.

Sammantaget är Vitlöksballaderna en vacker, tragisk och vedervärdig skildring av hur de enskilda människorna faller offer både för omänskliga traditioner och ett korrumperat system. Mycket läsvärd.

måndag 11 november 2013

Tematrio - avbruten läsning

Ibland blir det ju inte riktigt som man tänkt sig när man börjar läsa en bok. Vad gör man då? Läser ut i alla fall eller avbryter? Jag har på senare år börjat avbryta när jag inte lyckas bli intresserad av boken. Ibland gillar jag inte boken, ibland är det helt enkelt fel tidpunkt att läsa den och ibland gillar jag inte uppläsaren av en ljudbok. Berätta om tre böcker som ni inte läst ut!

1. Trots att Morgon i Jenin finns med på min egen världsutmaning orkar jag inte läsa ut den. Jag är säker på att andra kommer att fängslas av den, men jag tycker helt enkelt inte att storyn håller. Det är synd för palestiniernas historia behöver verkligen berättas.

2. Jag vill egentligen inte riktigt erkänna att jag avbrutit läsningen av Anna Karenina för jag gillade de 200 sidor jag läste. Men boken är helt enkelt så himla tung att den inte funkar på mina vanliga läsställen (mestadels i badet). Vi får väl se om jag lyckas återuppta den så småningom.

3. Om skönhet av Zadie Smith har jag försökt lyssna på två gånger, men gett upp båda gångerna. Boken verkar bra, men jag gillar inte den överentusiastiske uppläsaren.



"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 10 november 2013

Wolf Hall

Wolf Hall av Hilary Mantel, utgiven av Weyler Förlag, 2013, översättning av Jesper Högström

Wolf Hall tog lång tid att läsa, lång tid att smälta och lång tid att knåpa ihop några rader om. Allt är ju definitivt redan sagt om detta mästerverk av bokälskare, recensenter och prisjuryn som delar ut Man Booker-priset. Så det är ju bara att inse att jag inte har något nytt att tillföra, jag får nöja mig med att ansluta mig till alla andra beundrare.

Wolf Hall utspelar sig i England, under 1530-talet. Kung Henrik VIII är gift med Katarina som inte lyckas föda någon son. Kungen blir alltmer desperat, utan en son kommer familjen att förlora makten. Henriks enda val är att få äktenskapet annullerat så han kan gifta om sig. Den tilltänkta bruden är Anne Boleyn, kungens oskuldsfulla älskarinna. Men att få påven att annullera ett mångårigt äktenskap är inte någon lätt sak. Här gäller att intrigera på hög nivå. Till sin hjälp tar Henrik Thomas Cromwell, smedsonen som haft ett tufft liv och klättrat på ett närmast obegripligt sätt på maktens stege.

Den här romanen förtjänar verkligen alla superlativer. Texten är mastig och emellanåt är det svårt att hålla ordning på vem det är som berättar. Och i stora drag vet jag ju hur den här berättelsen kommer att sluta. Ändå kunde jag knappt slita mig från boken, och när jag inte läste gick jag omkring och funderade över Thomas, Henrik och Anne. Det skiljer hundratals år mellan oss, ändå blev personerna så otroligt levande för mig.

Texten är, som sagt, tät och fullspäckad av innehåll. Som lekman upplever jag språket som gammaldags på ett sätt som ger mig illusionen av att det är "korrekt" och tidsenligt. Jag undrar om författaren emellanåt testar läsarens vakenhetsgrad när hon använder pronomen utan att tydliggöra vem det är som åsyftas. Man måste verkligen vara alert när man läser.

Från ett psykologiskt perspektiv är porträttet av Thomas Cromwell det mest intressanta. Uppväxt i en fattig miljö med en hårdför far och få nära relationer utvecklas han till en mästare i manipulation. Han är socialt kompetent på en nivå som gränsar till psykopati. Samtidigt beskrivs han som en kärleksfull make och far som djupt sörjer förluster av familjemedlemmar. I Mantels skepnad är han onekligen en mycket fascinerande man.

Sammantaget är Wolf Hall en historisk roman i en helt egen klass. Den är inte särskilt lättläst, men den ger i gengäld den trägne läsaren lön för mödan. Ett mästerverk helt enkelt.

Andra som läst och skrivit är Och dagarna går, Fiktiviteter, Smålandsposten.

fredag 8 november 2013

Du & jag

Du & jag av Katarina von Bredow, utgiven av Rabén & Sjögren, 2013

Nu har jag ägnat mig åt sträckläsning igen och även denna gång är det en barnbok som fångat mitt intresse så till den milda grad att jag, vuxna männskan, sitter på jobbet och längtar hem så att jag ska få fortsätta läsa. För första gången på mycket lång tid har jag upplevt den där förvirrande, oroande känslan man översvämmas av när man blir förälskad. Och jag har varit med Andreas i den panikartade sorg man drabbas av när hela ens vardag rämnar. Som tur är knöt författaren fint ihop handlingen mot slutet, men jag längtar redan efter nästa del i den här planerade trilogin.

Andreas går i femman och han är en av de "duktiga" eleverna. Han blir retad och kallas "Professorn", men får lite kompensation för detta när klasskamraterna beundrar hans fantastiska teckningar. Ibland har Andreas sällskap med Alicia till skolan och då pirrar det rejält i hela kroppen. När de närmar sig skolan tar dock Alicia en annan väg, hon går och sminkar sig och förvandlas till skol-Alicia. Och skol-Alicia låtsas inte om att hon och Andreas är vänner. I klassen finns också kaxige Kevin som bestämmer det mesta och ett gäng taskiga tjejer som det är viktigt att hålla sig väl med. Livet på mellanstadiet innehåller en hel del hinder att försöka ta sig över. Hemma har Andreas det bra, hans familj tycks vara av helylletypen. Men en dag råkar Andreas läsa ett sms på pappans telefon och allting förändras. Vem är egentligen pappan? Och varför skulle inte Andreas kunna förändras, bryta regler och börja hänga med de coola ungdomarna?

Å, så fint författaren gestaltar den vilsenhet man känner (oavsett ålder) när man inser att allt inte alls är som det verkar vara. Man gråter med Andreas när han inser konsekvenserna av pappans svek och man gläds med honom när han får sitt livs första riktiga kyss. Det komplicerade relationsspelet i skolan är skildrat på en mycket realistiskt och nyanserat sätt. Var och en har sin roll att spela och retsamma skratt, överdrivna suckar och taskiga kommentarer definierar vem du är i skolans dramaturgi.

Sammantaget är Du & jag en fantastisk berättelse om livet på mellanstadiet som jag tycker att alla barn borde få läsa - gärna i skolan där man sedan kan prata med dem om det som händer i boken. Själv ser jag som sagt mycket fram emot att få läsa fortsättningen!

onsdag 6 november 2013

Månadssummering - Oktober 2013

# Fjärde riket - Maria Nygren
# Bortbytingen - Selma Lagerlöf
# Flugan - Katherine Mansfield
# Sång till den storm som ska komma - Peter Fröberg Idling
# Det vita huset i Simpang - Hanna Nordenhök
# Och bergen svarade - Khaled Hosseini
# En herrgårdssägen - Selma Lagerlöf/Marcus Ivarsson
# Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien - Mohsin Hamid
# Wolf Hall - Hilary Mantel

En blandad kompott blev det denna månad.
Fjärde riket är en ungdomsroman om maktrelationer och utanförskap som rekommenderas.
Bortbytingen och Flugan är fina noveller som väcker känslor.
Sång till den storm är en kärlekstriangel med den blivande Pol Pot i en av huvudrollerna. Jag gillar en del och känner mig tveksam till en del saker i den här boken.
Nordenhöks poetiska roman handlar om moderskärlek och besatthet.
Seriefieringen av En herrgårdssägen är helt enkelt jättefin!
Hamids självhjälpsbok är en intelligent, vass satir över hur människor prioriterar i sina liv. Pengar eller kärlek?
Wolf Hall är en magnifik historisk koloss som är värd alla lovord den fått.

måndag 4 november 2013

Tematrio - Ungdomsböcker

I väntan på att sista delen av Engelsforstrilogin ska komma ut har jag roat mig med att läsa en del andra ungdomsböcker. Eller roat mig kanske inte är riktigt rätt ord, böckerna har varit ganska ruggiga. Berätta om tre bra ungdomsböcker!

1. Intet av Janne Teller är en nattsvart berättelse meningslöshet. Berättelsen är tidlös och universell, den speglar människans försök att finna/skapa en mening med livet. Dessutom visas på ett övertygande sätt hur handlingar kan eskalera, hur man kan drivas med i en till synes oundviklig utveckling som ligger utom den egna kontrollen. Och den visar hur fel det kan bli när vuxenvärlden är frånvarande i det som är angeläget för ungdomar.

2. Fjärde riket av Maria Nygren handlar om några utstötta tjejer som beslutar sig för att använda sig av Hitlers modell för att ta över skolan. De lyckas över förväntan men resultatet blir inte så demokratiskt och gott som de tänkt sig. Fjärde riket har många drag som placerar den någonstans mellan en realistisk berättelse och en ond saga. En suggestiv bladvändare.

3. Hitta Violet Park av Jenny Valentine är en udda, mycket charmig berättelse om en killes sökande efter en försvunnen far och skapande av en egen identitet. Författaren har en fantastisk förmåga att skildra ungdomars livsvillkor och inre turbulens. Hon lyckas fånga tonårens röst exakt. Texten har ett humoristiskt tilltal även om innehållet är allvarligt, vilken gör boken mycket lättläst.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 3 november 2013

Månadssummering - September 2013

# Lyckliga Moskva - Andrej Platonov
# Viviane Élisabeth Fauville - Julia Deck
# Levande och döda i Winsford - Håkan Nesser

Mängdmässigt sett den sämsta månaden på år och dag. Men vilka bra böcker!

Nessers deckare är en av hans bästa och den mest skrämmande jag läst av honom. Jag vågade inte läsa på kvällen utan blev tvungen att sträckläsa på dagtid.

Decks historia är en suggestiv berättelse där man inte kan känna sig riktigt säkert på något - fantastiskt bra.

Platonovs bok om symbolen för den lyckade ryska kommunismen är en ganska udda berättelse som fyller mig med vemod.

lördag 2 november 2013

Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien

Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien av Mohsin Hamid, utgiven av Natur & Kultur, 2013, översättning av Rebecca Alsberg

Såg ni Mohsin Hamid i förra månadens Babel? Om inte tycker jag verkligen att ni ska göra det, han berättar så fint om hur han ser på livet, sina böcker och sina läsare. I Så blir du... försöker Hamid sammanfoga en modern "hur man blir rik-bok" med sufisk poesi, d v s med en kärleksberättelse.  Hamid beskriver alla sina tre böcker som kärleksromaner i någon form, i Så blir du... är syftet att utforska relationen mellan kärlek och ägande. När Hamid pratar om kärlek blir jag alldeles varm i hjärteroten, särskilt när han berättar om förälskelsen mellan dottern och hennes farfar. Vidare berättar Hamid att målet med hans skrivande är att nå dem som inte vanligtvis läser "finlitteratur". Därför skriver han roligt och kort. Det finaste omdömet han fått av en läsare i Pakistan är: "det är den enda bok jag läst". Jag har tidigare läst och hyllat författarens Den ovillige fundamentalisten, Så blir man ... är en helt annan typ av bok, men den är definitivt lika läsvärd.

Huvudpersonen föds i en mycket fattig familj på landsbygden i ett land som kan vara Pakistan. Det är bara med nöd och näppe han överlever diverse sjukdomar och nödlägen under de tidiga barndomsåren. Tack vare att familjen flyttar till stan förändras framtidutsikterna och så länge pojken följer de uppmaningar han får i texten går allt hans väg. Och pojken gör de mesta rätt, han följer lydigt uppmaningar som: ”undvik idealister”, ”var beredd att ta till våld” och ”bli inte kär”. Eller nja, det är väl kanske lite tveksamt om han verkligen undviker att bli kär. Kanske är det snarare så att han blir kär i någon som i sin tur följer uppmaningar om att se till att lyckas, bli rik och berömd. Sakta men säkert bygger huvudpersonen upp sin affärsrörelse och visst måste man säga att han blir både rik och framgångsrik. Men hur lycklig blir han av detta?

Texten är skriven som en självhjälpsbok där huvudpersonen i varje kapitel överöses av "goda" råd uttryckta i du-form. I 12 steg når du lycka och rikedom och du följer dessa råd. Precis som Hamid avsett är texten lättläst och passar både den vane och den mer ovane läsaren. Det här är dessutom en av de mest originella och mest skruvade romaner jag läst. Man asgarvar åt dråpliga händelser, nickar instämmande åt vassa formuleringar, gråter över en galen värld och förförs av en underbart vacker kärlekshistoria.

Mohsin Hamid är en författare jag tycker att alla verkligen borde läsa, han har något klokt att säga och han gör det på ett underhållande sätt. Missa inte!

Andra som läst är och dagarna går, svd.

fredag 1 november 2013

Jorden Runt IV - Asien

Det är redan dags för etapp tre, jag har lite svårt att hänga med. Nu är det dags för Asien, en av mina favoritvärldsdelar. Den enda bok jag läst innan vår resa är Vitlöksballaderna, jag hoppas verkligen hinna läsa ett par, tre av de andra under november. Flera av böckerna är relativt tunna (till sidantal), Vitlöksballaderna är säkerligen den mest krävande. Men den är bra! Beskrivningarna är som vanligt lånade av förlagen/bokhandeln.

 
Susan Abulhawa -
Morgon i Jenin (Palestina)


Susan Abulhawa gestaltar de mänskliga aspekterna på en av vår tids mest svårbearbetade politiska konflikter och visar på varje människas behov av ett hemland, sammanhang och trygghet.

Palestina 1940. Olivodlaren Yehya Abulheja lever som hans förfäder gjort före honom med sin familj i den rofyllda byn Ein Hod. Men när staten Israel utropas 1948 krossas friden i Ein Hod för all framtid och samtliga invånare tvingas bort ifrån sina fädernehem och flyttas till ett flyktingläger i Jenin. Yehya tvingas fly med sin hustru Basima och deras vuxna söner Hasan och Darweesh. Under flykten rycks Yehyas barnbarn Ismael ur sin mor Dalias famn av en judisk soldat som överlämnar gossen i gåva till sin svårt traumatiserade hustru, en överlevare från Förintelsen. Lille Ismael växer upp som David Avaram och kommer som israelisk soldat att slåss mot sin biologiska familj.

I flyktinglägret i Jenin föder Hasans hustru Dalia ytterligare ett barn, dottern Amal som är bokens egentliga berättare. Amal överlever med nöd och näppe sexdagarskriget 1967 gömd i ett skyddsrum och hamnar så småningom i en flickskola i östra Jerusalem där hon får sin utbildning, för alltid skild från sin familj. När den israelisk-palestinska konflikten når sitt crescendo 1982 förlorar Amal i stort sett alla hon älskar i kriget i Libanon. Hon tvingas fly till USA och uppfostrar på egen hand sin nyfödda dotter Sara och skapar sig en egen tillvaro.

När Amal, många år senare, får besök i USA av en israelisk man vid namn David, på jakt efter sin rätta identitet, knyts de lösa trådarna i väven ihop och hon väljer att återvända till Mellanöstern med sin dotter. Tillsammans upptäcker de ett splittrat hemland som kanske aldrig mer blir sig likt.


Zeina Abirached - Svalornas lek: Dö, Resa, Återvända - (Libanon)

Svalornas lek är en självbiografisk serieroman från inbördeskrigets Beirut. Zeina Abirached växte upp bara några meter från demarkationslinjen, en plats där granatbeskjutning, utegångsförbud och grannar som dödades var en självklar del av vardagen. För att skydda barnen från krigets verklighet försökte Zeinas föräldrar göra händelserna runt omkring till en spännande saga, eller en lek. Men ibland kom verkligheten alltför nära. Svalornas lek utspelar sig under en enda natt, i hallen till Zeinas barndomshem. I detta lilla rum, som är hyreshusets säkraste plats, har alla grannar tagit skydd undan de plötsligt uppblossande striderna. Här berättar de sina historier, visar sin sorg och skräck samtidigt som de gör allt för att upprätthålla den krackelerande illusionen av vardag inför Zeina och hennes lillebror, vars föräldrar fångats i granatregnet på väg hem.

I starka, kontrastrika teckningar som jämförts med Marjane Satrapis hyllade Persepolis blottlägger Zeina Abirached en liten bit av krigets vardag. Här finns ingen storpolitik, inga truppförflyttningar och ingen senti-mentalitet. Bara en önskan om att det ska ta slut och att alla ännu ska vara vid liv när morgonen kommer.



Mo Yan - Vitlöksballaderna - (Kina)

Bönderna i Paradisets län har länge levt under svåra omständigheter. Regeringen har uppmanat dem att odla vitlök, men överproduktion gör snart grödan osäljbar. Bönderna kan bara med smärta se på när skörden ruttnar på fälten under den gassande solen. Missnöjet exploderar i ett våldsamt upplopp. I den skoningslösa våg av massarresteringar som följer krossas familjer, vänner och älskande.

Vitlöksballaderna är en brutal och förgörande vacker roman, om en grupp bönders uppror mot den korrupta och maktfullkomliga kinesiska byråkratin under åttiotalet. Med sin säregna stil skapar Mo Yan en värld som flödar över av dofter, smaker och synintryck, där de allra grymmaste handlingar skildras med samma självklarhet som en älskandes smekning.

Mo Yan (pseudonym för Guan Moye) är född 1955 och uppvuxen i Gaomi i Shandongprovinsen i nordöstra Kina. Mo Yans verk har översatts till ett dussintal språk och han är i dag en av Kinas mest framstående och lästa författare. Det internationella genombrottet kom med romanen Det röda fältet (1997), som väckte sensation när den gavs ut i Kina 1987 och även har filmatiserats. Mo Yans böcker utspelar sig i ett på samma gång vackert och störande universum. I flera romaner återvänder han till sin hemtrakt på den kinesiska landsbygden, Gaomi härad, som han i Det röda fältet beskriver som »den vackraste och fulaste, vanligaste och ovanligaste, heligaste och mest depraverade, mest heroiska och uslaste, mest stordrickande och hetast älskande platsen i hela världen«.

Mo Yan tilldelades Nobelpriset i litteratur 2012.



Kim Thúy - Mãn (Vietnam)

Mãn är en kvinnas kärleksförklaring till de kvinnor som i tur och ordning födde henne, gav henne mat och uppfostrade henne. Som nyfödd övergavs hon av en tonåring i trädgården till ett buddistiskt tempel som låg högt uppe på en flodbank vid en av Mekongflodens slingrande tentakler. En nunna tog hand om henne och livnärde henne på risvatten och bröstmjölk från en kvinna i området, innan hon lämnade henne vidare till ytterligare en kvinna som var lärarinna på halvtid och spion på heltid.

Mãn är också en berättelse om snedvriden kärlek, en kärlek som måste tystas ner och aldrig får flöda fritt; en kärlek som inte får präntas in i minnen och historier. Men på en plats långt bortom tropisk hetta, där skira snöflingor sakta singlade ner, fanns en enkel och oförställd kärlek. En vanlig kärlek född ur ett vanligt möte med en vanlig man, något som för henne var mycket ovanligt. Om Ru handlade om att lära sig att överleva, är Mãn ett utforskande av kärleken.

Mãn betyder "full av lycka" eller "att det inte finns något mer att längta efter", eller "att alla önskningar har gått i uppfyllelse".

Kim Thúy lämnade Vietnam som båtflykting 1978, tio år gammal. I dag är hon bosatt i Montreal med sin make och deras två barn. Kim Thúy har arbetat som översättare, advokat och krögare. Hennes debut Ru blev en fantastisk succé i Quebec 2009 och tilldelades Kanadas finaste litteraturpris, Governor Generals Award, och det franska Grand Prix RTL-LIRE 2010. Sedan dess har Ru översatts till närmare tjugo språk och utgavs på svenska 2011 av Sekwa. Även här möttes både boken och Kim Thúy av ett entusiastiskt mottagande. Mãn är hennes tredje roman och den fick stor uppmärksamhet när den släpptes i Kanada i april 2013.



Atiq Rahimi - Jord och aska (Afghanistan)

Jord och aska engagerar på ett djupt mänskligt plan, och utplånar därmed gränser och geografiska avstånd som bara skönlitteratur förmår göra. HD

"Boken Jord och aska är rörande. Den visar sorgen så sann, som ett ödsligt tillstånd, ett öde land. I den akuta sorgen är människan borta från sig själv, slagen i spillror, utanför livet, fastän hon tvingas underkasta sig levandet. Det är lidande, det är smärta. Som märkvärdigt nog går att skildra." DN

En gripande berättelse som utspelar sig i Afghanistan under den sovjetiska ockupationen. Dastaguir, och hans sonson Yassin reser från sin hemby för att söka upp Yassins far som är gruvarbetare i en annan del av landet. Bakom sig lämnar de en utplånad by och alla deras familjemedlemmar är döda. På nätterna drömmer Dastaguir om livet i byn som gått förlorat, på dagarna oroar han sig för sin sonson som är döv efter en granatattack. Yassin är svårt chockad av allt han fått genomleva och tror att soldaterna har stulit alla världens ljud.

Boken filmatiserades 2004, i regi av författaren och belönades vid filmfestivalen i Cannes.

Atiq Rahimi kommer från Afghanistan, men lämnade sitt hemland under Sovjets ockupation och har sedan dess främst varit bosatt i Frankrike. Hans förra roman Tålamodets sten belönades med Prix Goncourt.