måndag 18 juni 2018

Tematrio - Mat och kakor

Idag är det min födelsedag och jag firade med lunch tillsammans med en kompis. Inga tårtor eller liknande, min galla fixar inget sånt. Därför smörjer ag kråset rejält i en fiktiv värld med dagens tema kakor och mat. Berätta om tre böcker som präglas av mat, kakor och godsaker!

1. Det är väl rätt givet att jag här passar på att ta med min favoritförfattare - Kristina Sandberg - och hennes trilogi om Maj. Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris handlar om en ung, osäker hemmafru vars vardag handlar om hushållsarbete och matlagning i alla dess former. Skulle gärna smaska i min hennes kakor.

2. Upptäckten av currywursten av Uve Timm är berättelsen om skapandet av en ny maträtt och en romantisk historia om en kärlek med udda förtecken. I biokön träffar den gifta, medelålders Lena en ung flottsergeant, Bremer. Ett flyglarm tvingar dem att tillbringa ett par timmar tillsammans i ett skyddsrum och Bremer följer därefter med Lena hem. Deras kärlek är ömsint och utan eftertanke. I stället för att inställa sig vid fronten dagen därpå beslutar sig Bremer för att stanna hos Lena.

3. Mãn av Kim Thúy handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Romanen handlar om kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken. Här finns många detaljerade skildringar av matlagning som får det att vattnas i munnen - och tåras i ögonen av minnen och längtan.


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

lördag 16 juni 2018

5. Anna K återupptagen läsning

Jag har återigen börjat läsa i Anna Karenina och har kommit lite drygt halvvägs. Anna och Vronskij är olyckliga var och en för sig, eller olyckliga tillsammans. Lyckliga är däremot Kitty och Levin som nu är nygifta. Boken är oerhört seg och det är svårt för mig att motivera mig att läsa eftersom jag kan historien och inte är så intresserad av alla detaljer. Men jag kämpar på.

fredag 15 juni 2018

Romaner med bibliska teman och gestalter


Jag läser gärna berättelser som är omtolkningar av Bibelberättelser. Min favorit bland dem är givetvis Barabbas av Pär Lagerkvist, den roman jag brukar säga är världens bästa. Alla kategorier. Men det finns även en hel del andra författare som inspirerats av Bibeln, här nedan är en lista på romaner/noveller som utgår från bibliska gestalter och händelser. Jag har inte läst dem alla, men jobbar på det. Och jag tar gärna emot tips på fler. Det finns naturligtvis mängder av romaner som innehåller bibliska teman och frågeställningar, men jag är mest intresserad av berättelser som även skildrar miljön och tidsperioden.

Barabbas av Pär Lagerkvist handlar om rövaren Barabbas, som blir frigiven i stället för Jesus. Detta skapar hos Barabbas en känsla av att Jesus angår honom, han kan inte bli kvitt honom.

I Guds barn av Lars Petter Sveen möter läsaren många av de karaktärer som finns med i utkanten av Bibelns berättelser, t ex soldaterna som ska döda alla nyfödda gossebarn och Petrus, som är rädd.

I Ökenbrevet av Göran Tunström är människan Jesus berättaren. Under 40 dagar vistas han i öknen och sätts på prov av djävulen.

Judas av Amos Oz handlar om förräderi. Men förrådde Judas verkligen Jesus eller fanns det andra orsaker till hans handlande?

I Enligt Maria Magdalena av Marianne Fredriksson får vi ett kvinnligt perspektiv på berättelsen om Jesus. Här berättat av den kvinna som kanske stod honom närmast.

Marias testamente av Colm Tóibín handlar om modern Maria, modern som förlorade sin son.

Boken av Niklas Rådström Niklas är en återgestaltning av de bibliska böckerna som en enda berättelse om skapande och liv.

The Liars' Gospel av Naomi Alderman är en berättelse om dagarna kring Jesu död sedd med judiska ögon.

I Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren av Philip Pullman har Jesus en bror, kallad Kristus. Där Jesus är den enkle och passionerade predikanten, är Kristus en beräknande figur som står för det som ska bli kyrkan som institution.

Och Gud skapade människan : noveller inspirerade av bibelns berättelser red av Magnus Sundell innehåller noveller med bibliska teman av 12 olika svenska författare, t ex Vibeke Olsson, Kristian Lundberg och Majgull Axelsson.

Kain av José Saramago gestaltar hur Kain om och om igen konfronterar Gud.

Evangeliet enligt Jesus Kristus av José Saramago berättar om Jesu liv och död och relation till sina föräldrar och till Gud.

En tid för allt av Karl Ove Knausgård handlar om den tid då människor och änglar levde tillsammans på jorden.

torsdag 14 juni 2018

Med Kulturkollo på ö-tur


Kulturkollo vill veta vilka öar vi gillar i olika sammanhang, här är mina svar.

Semester: Gotland eller Sicilien? Om jag får välja vilken ö som helst att semestra på skulle jag gärna vilja åka riktigt långt, Nordön/Sydön, Nya Zeeland lockar.

Musik: Irländsk folkmusik eller Japan-pop? Här var det lätt att välja ett alternativ, gillar verkligen irländsk folkmusik, t ex Clannad.

Drink: Cuba libre eller Manhattan? Har aldrig druckit någon av dem. Men kaffe odlas säkert på en del öar.

TV: Shetland eller Skärgårdsdoktorn? Bästa TV-serien som utspelar sig på en ö handlar om en härlig tjej som heter Anne. Ön är naturligtvis  Prince Edward Island i Kanada.

Film: The Island eller The Island of Dr Moreau? En av mina favoritfilmer utspelar sig faktiskt på en ö, men jag vet inte vilken. Filmen är i alla fall Il Postino.

Litteratur: Robinson Cruse eller Flugornas herre? Flugornas herre är faktiskt ruggigt bra.

onsdag 13 juni 2018

I ett annat land

Mare Kandre föddes 1962, tre veckor före mig, vilket alltid lett till att jag jämför, minns och upplever en viss samhörighet. Hennes debutroman I ett annat land gavs ut 1984 och hon beskrevs som ett geni, ett litterärt underbarn. Hon var en klassisk konstnär som, förutom skrivandet, även spelade i ett punkband, målade tavlor och gick på konstskola i London redan i tonåren. 1991 tilldelades Kandre Aftonbladets litteraturpris med motiveringen: "Hon tar barnets upplevelse av utsatthet på allvar, hon följer ångesten, inåtvändheten och självupptagenheten till de formidabla höjder där det absurda kan ta över, men inte ens då inför hon något beriktigande vuxenkorrelat."

I ett annat land består av en serie sammanhängande prosalyriska avsnitt, som gestaltar en flickas barndom. Författaren skapar en värld som rymmer mycket mörker och faror, men även ljus. En värld jag känner igen mig i, en värld som gör mig rädd. Naturen lever, meningar som "Forsen fräser ilsket" och "Det sträva gräset hör oss komma" skapar en magisk, mörk barndomskänsla, en barndomsrädsla som sitter i kroppen. En rädsla jag väl känner igen.

Kandre läser jag framför allt för hennes språk. Hon använder enkla ord, men kombinerar dem på ett sätt som får mig att stanna upp och fundera. Ofta är något lite skevt och kräver uppmärksamhet som t ex: "Kallt vatten spricker mot sten och rot".

Många detaljer väcker igenkännande, det riktigt spritter i benen av lust att hoppa twist när jag läser "sida, sida, mitten, över, på, sida, mitten, på, över, på, ut". Men allra mest känner jag igen mig i tankarna kring varandet och hur skör man kan känna sig.
"Jag vet, innerst inne: jag är inte allt detta.
Jag är: armar, ben, hjärta, ögon, öron, hud, senor, brosk, nerver, ådror och blod och den låga som är jag är mycket liten och inte alls oändlig, odödlig och allsmäktig.
I min ensamhet kallnar och styvnar jag. Jag är varken osårbar, outplånlig eller evig."
Sammantaget är I ett annat land en oerhört vacker text som bör avnjutas långsamt och i stillhet. Då plötsligt står barnet där, nästan så nära att det kan vidröras.
I ETT ANNAT LAND
Författare: Mare Kandre
Förlag: Thorén & Lindskog (2018)
Köp: Adlibris, Bokus 
Recensioner: Stories from the City, Feministbiblioteket

tisdag 12 juni 2018

Topplistan med blommiga böcker

 

Den här veckan vill Johanna se fem blommiga bokomslag. I min bokhylla finns många blommiga novellixer, jag är särskilt förtjust i de klassiska novellerna.

måndag 11 juni 2018

Tematrio - Trilogier


Många saker blir bättre om de kommer i plural och en hel del romantrilogier tillhör de allra bästa böcker jag läst. Berätta om tre minnesvärda trilogier!

1. En av mina toppfavoriter är Kristina Sandbergs trilogi om Maj. Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris handlar om en ung, osäker hemmafru vars vardag handlar om hushållsarbete och matlagning i alla dess former. Fantastiskt bra!

2. Kristin Lavransdotter, av Sigrid Undset, är en historisk romantrilogi, bestående av Kransen, Husfrun, Korset. Denna trilogi bidrog till att Undset erhöll Nobelpriset 1928. Berättelsen utspelar sig under 1300-talet i Norge. Intressant och läsvärd om än inte så lättläst.

3. Och ja, jag älskar helt enkelt Tolkiens trilogi Sagan om Ringen, den skulle jag nog kanske snart behöva läsa om.

Lite vid sidan av är jag säker på att Hilary Mantels trilogi Wolf Hall skulle platsa på den här listan om hon bara kunde ge ut den sista delen någon gång!

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 10 juni 2018

En smakbit ur Guds barn

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker uppmanar oss varje söndag att dela med oss av en smakbit ur det vi läser. Den enda regeln är: No spoilers! Här kommer en smakbit ur Guds barn av Lars Petter Sveen, en fantastisk roman jag just nu läser.

"Det var på Kung Herodes den stores tid, vi var på jakt efter en liten judekung som blivit född. Stjärnorna var framme, vi hade kommit för att döda honom.
Tuscus brakade in genom dörren och röjde väg åt Cato som tog ledningen med svärdet i handen medan jag följde efter. Longus stannade kvar utanför. Ett gammalt par låg på knä i det trånga rummet. En skraltig oljelampa lyste och kastade ett flackande sken över de gamla. Cato pekade på dem med svärdet, han förde kommandot, han var vår ledare. Han öppnade munnen, men i stället för att säga något spydde han. Han böjde sig fram och kräktes på golvet. Tuscus tog ett par steg åt sidan.
---
Det är över för i natt, sa Cato och spottade och sa åt oss att hämta vatten. Det luktade om honom. Det luktade om oss alla. Stjärnorna brann på himlen, en starkare än de andra, ingen av oss hade sett något sådant tidigare."

lördag 9 juni 2018

Sensommar- och höstlängtan

Namnens hus av Colm Tóibín
Lugnet av Tomas Bannerhed
Folkets skönhet av Merete Pryds Helle
Makten av Naomi Alderman
Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg
Vad som helst är möjligt av Elizabeth Strout





torsdag 7 juni 2018

Torkans år

Med fängslande handling, stillsam humor och förtrollande enkelt, precist språk kröp Torkans år av Roland Buti in i mitt hjärta. Det långsamma berättandet, de oundvikliga katastroferna och de varmt tecknade karaktärerna gör detta till en perfekt Lyran-bok. Och en perfekt bok för många, många läsare.

Trettonårige Gus bor med sin familj utanför en liten by på landsbygden i Schweiz. Året är 1976 och en förfärlig torka har lagt sig som ett dammoln över landet. Värmen är olidlig för både djur och människor. Gus familj består av en hårt arbetande pappa, en lite frånvarande mamma, en fiolspelande äldre syster, en excentrisk farfar, drängen Rudy med Down's syndrom, den nyinflyttade exotiska Cécile och ett antal mycket speciella djur. Pappan har investerat stora summor i en modern ladugård med tusentals kycklingar, kycklingar som försmäktar i hettan under taket. Trots pappans stoiska försök att rädda dem alla är katastrofen snart ett faktum.

Handlingen berättas av den vuxne Gus, som ser tillbaka på det år hela hans liv förändrades. Varje ord känns genuint och de mycket udda familjemedlemmarna träder fram för läsaren med tydlig skärpa. Sammantaget är detta en underbar uppväxtskildring som lämnar en klang av vemod efter sig.
TORKANS ÅR
Författare: Roland Buti
Översättare: Cecilia Franklin
Förlag: Sekwa  (2018)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Den läsande kaninen

onsdag 6 juni 2018

Nationaldagshoppning

Nationaldagen firades idag med premiärhoppning på 80 cm. Enzo taggade till rejält när det blev lite höjd på hindren och dottern fixade ridningen jättefint. Felfri runda och vit rosett.

tisdag 5 juni 2018

Veckans topplista - Sommarens läsning


Den här veckan vill Johanna veta vilka fem böcker vi planerar att läsa i sommar. Nu är det ju så att mina planer rätt ofta förändras, men visst har jag planer.

1. Jag älskade My name is Lucy Barton av Elizabeth Strout och i augusti ges Vad som helst är möjligt ut. Den vill jag absolut läsa, kan knappt vänta på svenska översättningen.

2. Trots flera misslyckanden ska jag verkligen försöka ge mig i kast med Anna Karenina igen och se om jag inte ska klara läsa ut den. Den är ju bra, men jag vet ju hur det går ...

3. Jag har precis börjat läsa en bok, som definitivt kommer att bli utläst: Guds barn av Lars Petter Sveen. Tycker hittills mycket om den!

4. I sommar ska Drömfakulteten av Sara Stridsberg bli läst, jag hoppas få möjlighet att lyssna på henne på Bokmässan 2018.

5. Ytterligare en författare som är aktuell för Bokmässan är Tomas Bannerhed och hans nya bok Lugnet kommer ut i augusti. den har jag längtat efter sedan jag läste ut Korparna.

måndag 4 juni 2018

Tematrio - Sommarböcker


Den senaste veckan har det väl odiskutabelt varit sommar och temat denna vecka är helt enkelt berättelser som utspelar sig på sommaren. En extra guldstjärna får ni om ni dessutom berättar om böcker som har ordet sommar i titeln.

1. Mot ännu en sommar av Janet Frame handlar om författaren Grace Cleave, som lever ett tillbakadraget liv och inte gärna deltar i det sociala livet. Huvudpersonen är en ensam kvinna, som söker bemästra sina känslor av osäkerhet och utanförskap på olika sätt. Janet Frame skriver smärtsamt vacker prosa, som väcker känslor och skapar inre bilder hos läsaren. Romanen bör läsas med sinnet öppet för andra verkligheter.

2. Den här sommaren kan bli min död av Malin Stehn har jag varmt rekommenderat  i en massa sammanhang. Boken handlar om Fannys sista sommar som barn. Efter sommaren börjar hon 7:an och då måste man vara ungdom. Fanny har alltså sommaren på sig att sluta oroa sig för en massa saker och fixa en pojkvän. Den här är en fantastisk bok som tar barns oro på allvar, men gestaltar den på ett humoristiskt sätt. I sommar är det dotterns tur att läsa den.

3. Farlig midsommar av Tove Jansson handlar om en katastrof som hotar Mumindalen en varm sommar. Det eldsprutande berget rör på sig och vattnet börjar stiga. En stor översvämning tvingar Muminfamiljen att flytta över till en teater, som kommer flytande förbi. Mystiska saker försiggår på teatern, som inte verkar vara helt övergiven. En mycket humoristisk berättelse om regler, förbud och överträdelser.

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 3 juni 2018

En smakbit ur Kandres I ett annat land


Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker uppmanar oss varje söndag att dela med oss av en smakbit ur det läser. Den enda regeln är: No spoilers! Här kommer en smakbit ur I ett annat land av Mare Kandre, en helt unik och underbar text.

"Solen sticker fram ur talltopparna längre bort, på andra sidan forsen. Ett känsligt, mystiskt ljus vidgar allt. Pollen och knott vandrar förstorade som genom en tung, klar vätska, och virvlar glödande runt oss. 
Det sträva gräset hör oss komma.
Nypon och blomblad dråsar till marken och slits från sina fästen av vinddraget från våra steg. Tistlarna fastnar i håret och spindelväv spänner och brister över kinderna.
Astrid, belyst och bebodd, för handen famlande mot ansiktet, som om ett blodkärl brustit under huden. 
Vi rör oss tungt genom växtligheten.
De höga blommorna piskar och svänger. Ibland stryker ludna, heta blad mot skinnet och en sveda lågar upp genom armen och ut i blodet. Nässlans gift hettar och kallnar som mint mot tungan."

Recensionen av boken kommer så småningom, den tar tid att läsa och smälta.

lördag 2 juni 2018

Vinst i div IV Ponnyhoppning

Idag vann dottern och hennes lagkamrater div IV ponnyhoppning. Och efter allt kånkande, trampande och påhejande i 30 graders värme var det riktigt skönt med en vinst.

fredag 1 juni 2018

Att titta ut genom fönstret

Det kan hända att man borde tycka/inse att Nobelpristagare är bra, men ibland vill det sig inte. Så är det för mig med Orhan Pamuk, jag har läst hans roman Snö och begriper inte vad det är som är bra med den. Nu har jag läst den självbiografiska novellen Att titta ut genom fönstret och har tyvärr inte ändrat uppfattning. Det finns inget som griper tag i mig eller väcker minsta gensvar hos mig. Jag ska dock inte ge upp ännu, det tog lång tid innan jag hittade något jag gillade av Doris Lessing också.

Novellen är som sagt självbiografisk och utspelar sig i Istanbul i slutet av 50-talet. Pojken Ali ägnar stor del av sin tid åt att titta ut genom fönstret på slaktaren, portvakten och de andra som passerar. En annan sysselsättning är att samla på och byta filmisar med brodern. En dag kommer fadern hem tidigt från jobbet och packar i hemlighet en resväska för att åka till Paris. Ali har lyckats smita från den obligatoriska vaccinationen i skolan och bevittnar faderns avresa.

Mitt i vardagen inträffar katastrofen och berättas med barnets perspektiv.

Novellen ingår i läsutmaningen Läs en novell III med temat "en novell som utspelar sig i ett land du ännu inte besökt".
ATT TITTA UT GENOM FÖNSTRET
Författare: Orhan Pamuk
Översättare: Mats Müllern
Förlag: Novellix (2016)
Köp: Adlibris, Bokus

torsdag 31 maj 2018

TBT och omläsning av Andarnas hus

Att läsa om en favoritroman är alltid riskabelt och kanske är det ännu mer vanskligt att lyssna på den som ljudbok. Men när det gäller Andarnas hus av Isabel Allende kan man vara lugn. Jag lyssnade på den i uppläsning av Gunilla Nyroos på Storytel och kan bara slå fast att detta fortfarande är en av de bästa romaner jag någonsin läst. Som återblick denna torsdag kommer här min recension från 2010.

Andarnas hus är en släktkrönika som spänner över flera generationer och utspelar sig i Chile, från 1900-talets början fram till militärkuppen 1973. Vi får höra flera personer berätta om familjen Trueba, urfadern Esteban, dotterdottern Alba och en allvetande berättarröst. Esteban är en maktfullkomlig, kolerisk, konservativ man som tillhör den chilenska överklassen, jordägarna. Han gifter sig med den klärvoajanta Clara och de får tre barn tillsammans. Estebans relation till Clara och barnen präglas av främlingskap och konflikter, han kan inte acceptera barnens vänsterorientering och solidaritet med de egendomslösa. I samband med militärkuppen tvingas dock Esteban att omvärdera sin tidigare inställning.

Andarnas hus innehåller en härlig blandning av realism och magi, fantasirikedom och färgstarka personporträtt. Berättelsen böljar fram, handlingen fängslar omedelbart och kontrasten mellan burlesk humor och plågsamt realistiska beskrivningar gör denna roman till ett mästerverk. Man pendlar mellan skratt och gråt under läsningen och man önskar att boken aldrig ska ta slut. Själv upplever jag de magiska inslagen som mjuka, fluffiga moln, som gör att jag står ut med att läsa om tortyrkammare och övervåld. Om de magiska inslagen säger författaren själv:
"Det var på den tiden då den mänskliga naturens dolda krafter och den gudomliga humorn fungerade ohejdade och åstadkom ett tillstånd av kris och förskräckelse för fysikens och logikens lagar." 
Författaren målar med svepande penseldrag och välfyllda penslar personer, som var och en har en unik personlighet. Esteban, Clara, Blanca och Alba är karaktärer man inte glömmer i första taget. Om Estebans syster Férula kan man läsa denna underbara beskrivning:
"Hon hade inget utrymme för små bekymmer, obetydligt groll, förtäckt avund, barmhärtighetsgärningar, färglös tillgivenhet, älskvärd artighet eller vardagliga hänsyn. Hon var en av de varelser som är skapta för en enda stor kärlek, för överdrivet hat, för apokalyptisk hämnd och för den mest sublima heroism, men hon kunde inte förverkliga sin romantiska kallelse utan hennes liv förflöt banalt och grått, instängd i ett sjukrum, med besök i eländiga hyreskaserner och med sinnrika bikter där denna stora, yppiga kvinna med hett blod, skapad för moderskap, för överflöd, handling och glöd sakta gick förlorad." 
Att vi får höra flera röster berätta om familjens liv gör berättelsen nyansrik och mer realistisk. Som läsare får man emellanåt små vinkar om vad som kommer att hända i framtiden, vilken leder till att man blir än mer nyfiken. Språket är vackert, meningarna vindlar fram och kräver att man låter sig svepas med.

Trots att romanen uppenbarligen handlar verkliga händelser och personer, som president Allende och general Pinochet, nämns de aldrig vid namn. Det här gör berättelsen mer allmängiltig och tidlös. Samtidigt finns här detaljerade beskrivningar av händelser, som ägt rum; jordbävningen, militärkuppen och begravningen av poeten Pablo Neruda är några av dem.

Kort sagt är Andarnas hus en helt underbar latinamerikansk skröna, som utspelar sig mot bakgrund av landets våldsamma politiska situation. Här finns en lockande blandning av realism och magi, fantasirik berättarglädje och fängslande personporträtt. Andarnas hus är en av de bästa romaner jag läst - någonsin.
ANDARNAS HUS
Författare: Isabel Allende
Översättare: Lena Anér Melin
Uppläsare: Gunilla Nyroos (Storytel)
Förlag: Norstedts (2017)
Köp: Adlibris, Bokus

onsdag 30 maj 2018

Min Kandre-samling



Hittills har jag bara läst Quinnan och Dr Dreuf och en liten bit in i I ett annat land. Jag ska läsa den så sakta jag kan för den är helt underbar.

tisdag 29 maj 2018

Elefanten

"Elefanten" av Alexandr Kuprin från 1907 utgavs för första gången på svenska i novellsamlingen Ur Gogols kappa. Den handlar om en liten flicka som är mycket sjuk, närmast apatisk. Hon har inte längre några önskningar och stiger inte ur sängen, men föräldrarna ger inte upp utan fortsätter att försöka hitta något som intresserar dottern. En natt har flickan en dröm och dagen därpå säger hon till sin pappa att hon önskar sig en elefant. Detta är ju inte det lättaste att få till, men för en omtänksam pappa är inget omöjligt.

"Elefanten" är en söt, naiv berättelse om kärleksfulla föräldrar och en flicka som inte nöjer sig med annat än äkta vara. Novellen har getts ut i bilderboksversion på många olika språk.

Novellen ingår i läsutmaningen Läs en novell III med temat en novell där någon är sjuk.


UR GOGOLS KAPPA
Författare: Fjodor Dostojevskij m fl
Översättare: Karolina Letino, Robert Leijon
Förlag: Ordfront (2017)
Köp: Adlibris, Bokus

måndag 28 maj 2018

Tematrio - Mens, missfall och aborter


Det är internationella mensdagen idag, men Google hade inte någon doodle om detta :D Här på bloggen ska dagen dock uppmärksammas med ett blodigt tema. Berätta om tre böcker vari man kan läsa om mens, missfall eller aborter. Det finns faktiskt fler än man kan tänka sig.

1. Först den mest självklara. Ja, jag har mens, hurså? av Clara Henry är oerhört rolig och förmedlar viktig information både om praktikaliteter och attityder. Jag köpte den till 12-åriga dottern och tycker att det är en bok för alla tjejer. Och för alla killar.

2. Carrie av Stephen King har jag faktiskt både sett som film och läst. Det är en hemsk historia om en flicka som växer upp hos en fanatiskt religiös mamma och mobbas i skolan. Men hon tar hämnd ...

3. Det finns massor av skildringar av hur fattiga kvinnor försökt göra abort med galgar och virknålar, den senaste jag läste var Vi behöver nya namn av NoViolet Bulawayo som utspelar sig i de fattiga kvarteren i Harare, Zimbabwe.


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 27 maj 2018

Min mamma



En dag som denna gör sig saknaden efter mamma påmind lite extra. Egentligen finns den där alltid, men jag har lärt mig leva med den. Och framför den stora sorgen ställer sig tacksamhet och glädje över att jag ändå fick ha min mamma så länge, särskilt de tio sista åren var viktiga för oss.

Min mamma växte upp i en familj som till en början hade rätt gott ställt (det är min morfars företag som stensatt vägarna i Mölndal) för att därefter förlora allt p g a sjukdom. Detta präglade min mammas liv, hon var alltid sparsam och försiktig med pengar. Penningbristen gjorde också att min mamma inte fick ta studenten, men hon var den första i sin familj som tog realen, det var viktigt för henne. Därefter valde hon att gå Frälsningsarméns officersskola och reste runt i Sverige som evangelist. Det var fattigt och kämpigt. Sedan träffade hon min pappa och bildade familj. Tidigt gav mamma mig böcker och uppmuntrade mig att läsa och jobba hårt i skolan. Hon var glad när jag tog studenten och hade nog då inte en tanke på att jag senare i livet även skulle ta en masterexamen.

Mamma var ofta stolt över mig och visade det tydligt efter att jag fått barn. Det finaste hon sa till mig var att jag var en bra mamma. Samtidigt var det nog tungt för henne att påminnas om allt hon inte hade haft möjlighet att ge mig. Mamma arbetade hårt när jag var liten för att försörja mig och min sjuklige pappa. Hon hade lite tid och ork för en liten unge som behövde sin mamma.

När mamma dog för två år sedan blev jag helt lamslagen av sorgen. Det gjorde ofattbart ont och var svårt att hantera för mig. Men jag bär mamma med mig och pratar med min inre mamma så gott som varje dag. Idag vill jag hylla henne som en kvinna som arbetade hårt för att klara av livets hårda villkor.

lördag 26 maj 2018

Helgens sysslor

Familjen är bortrest och jag är själv hemma i dagarna tre. Vad ska jag då ägna mig åt? Det får nog bli en blandning av trädgårdsarbete, läsning och Sims. Har jag tur kommer någon kompis och hälsar på. I trädgården behövs rensas både grusgångar och rabatter, hårt arbete i värmen. Lite har jag gjort nu på morgonen, men nu blev det för varmt i solen. Får nog pausa lite på balkongen tillsammans med jordgubbar och Judas av Amos Oz. Vad gör ni denna vackra, varma helg?

fredag 25 maj 2018

Tidig Mors Dag

Titta så fin Mors Dag-present jag fått, helt perfekt! Firar lite tidigt då dottern ska på klassresa under helgen. Just det här Muminmotivet är helt underbart.

torsdag 24 maj 2018

TBT - Mare Kandre


Efter att ha bloggat i tio år tycker jag att det kunde passa sig att reprisera en del inlägg som antingen jag eller ni gillat lite extra. Därför kommer jag en del torsdagar att ha ett TBT-tema (Throw Back Thursday). Och eftersom Thorén & Lindskog nyligen gett ut Kandres uppmärksammade debut I ett annat land känns det kul att uppmärksamma detta författarskap. Fler inlägg om Kandre kommer således så småningom. Vad har ni läst av Kandre, vad rekommenderar ni?

Quinnan och Dr Dreuf av Mare Kandre, utgiven av Hansson Bok

Den kände kvinnoanalytikern Dr Dreuf på Skoptofiligatan har haft en tröttsam dag när en ny klient anländer. Liksom de flesta av den gode doktorns analysander är den nyanlända bleksiktig och benig och iförd vit fotsid klänning. Dr Dreufs omedelbara, preliminära bedömning noteras, kvinnan befinns ha "nedsatt kvinnofysikalitet, allmän frigiditet och hysterisk somnabulism". Då kvinnan lägger sig på den röda divanen börjar hennes berättelse(r) strömma ur henne, hon berättar om kvinnoöden sedan mänsklighetens urtid. Kvinnan är ångestfylld, hysterisk, utagerande och våldsam under det att hon berättar om kvinnligt lidande i alla dess former. Här finns urkvinnan Eva som frestas, här finns en självspäkande nunna, en våldtagen ung flicka, en kvinna fängslad på ett sinnessjukhus, en för häxeri anklagad kvinna som bränns på bål m m. Styrkan i kvinnan känslor skrämmer t o m den så erfarne Dr Dreuf, dessutom framskymtar det att kvinnan har vetskap om doktorns nesliga misslyckande i romantiska sammanhang.

Quinnan och Dr Dreuf (Freud) gestaltar givetvis den unkna kvinnosyn som präglade psykoanalysen i dess barndom, ofta beskriven i termer av penisavund. Rädslan för kvinnans sexualitet var (och är på vissa håll fortfarande) stor, en kvinna måste tyglas för sitt eget bästa. Och bästa sättet att tygla en kvinna är naturligtvis att se till att hon föder många barn och ägnar sitt liv åt att ta hand om dessa.

Författaren beskriver i detalj doktorns mottagningsrum, här finns framför allt en grotsk samling kvinnodelar i glasburkar. Allt i terapirummet är skevt så att alla analysander som kommer dit genast tappar fotfästet och förleds att lita på ledsagaren/analytikern, en dvärgaktig gubbe som vinglar betänkligt då han befinner sig ute i den vanliga världen.

Quinnan och Dr Dreuf är satirisk och hysteriskt rolig samtidigt som den i detalj skildrar plågsamma övergrepp, tortyr och de mest fruktansvärda situationer man kan föreställa sig. Här finns allt kvinnohat sedan urminnes tider samlat i en text som präglas av lättflyktiga associationer, underfundiga formuleringar, ett egensinnigt uttryckssätt, en helt unik genialisk formuleringskonst och ett rasande tempo.
Det var därför av yttersta vikt för hela civilisationen och varje liten mans fortlevnad att kvinnan till varje pris hölls omedveten om sitt egentliga innehåll,
att det med vilka medel som helst hölls på plats,
hölls nere, tyglades, dödades, förintades
(Dreuf blev oerhört upphetsad när han inom sig upprepade dessa ord alltmedan han långsamt borrade ner pennans stift i papperet).
Han visste att det i denna stund pågick en intensiv forskning i ämnet och att man tids nog med all sannolikhet skulle ha tillgång till ett medel med vilket kvinnans sexualitet skulle kunna upplösas totalt,
en gång för alla... (sidan 45-46)

- En sak ska ni veta fröken,
och det är att kvinnans mest omisskännliga drag är detta att hon aldrig själv vet vad hon innerst inne vill,
hon har i själva verket ingen aning om sina verkliga känslor,
de måste i regel tolkas av en analytiker av mina proportioner för att kvinnan själv inte helt skall dras med av dem, uppslukas, gå sin egen väg och ställa till oreda och fullkomligt kaos ute i den andra civiliserade världen! (sidan 141)
Quinnan och Dr Dreuf är sammantaget en lysande satirisk skildring av kvinnans livsvillkor under århundraden, Mare Kandre påminner om Liv Strömquist - fast utan bilder.

onsdag 23 maj 2018

Stanna hos mig och Fiskarmännen - två afrikanska pärlor


Hittills i år har jag läst två böcker skrivna av afrikanska författare, båda från Nigeria. Och båda de här böckerna vill jag verkligen rekommendera. De är engagerande och lätta att relatera till, trots att de gestaltar en värld som ligger långt från vår egen. Romanerna skildrar tankesätt som kan kännas främmande då de präglas av traditioner och vidskepelse, men de fina personteckningarna gör det lätt att ändå identifiera sig med och känna med huvudersonerna. Och båda romanerna innehåller stor dramatik, lögner, starka känslor och tung sorg. De båda böckerna är Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò och Fiskarmännen av Chigozie Obioma.

Stanna hos mig skildrar kärlek med komplikationer. Svåra komplikationer. Akin och Yejide träffas när Yejide fortfarande går på universitetet och blir snabbt förälskade. De gifter sig och lever ett gott liv, Yejide driver en egen skönhetssalong. Men åren går utan att Yejide blir gravid, vilket leder till att Akins familj kräver att han ska ta en andra hustru. Detta är inget varken Akin eller Yejide önskar, men alternativet att leva barnlösa går emot alla traditioner. Akins och Yejides olika försök att lösa problemet driver dem obönhörligt mot katastrofen. Som bakgrund till berättelsen om den unga familjen utspelar sig Nigerias turbulenta historia under 1980-talet.
STANNA HOS MIG
Författare:  Ayòbámi Adébáyò
Översättare: Erik MacQueen
Förlag: Piratörlaget (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Fiskarmännen handlar om en familjs liv i ett land som präglas av förändringar. Gamla traditioner och folktro ställs emot den nya religionen och vetenskap. Bokens berättar Benjamin och hans bröder växer upp i 90-talets Nigeria. När fadern lämnar hemmet för att arbeta utomlands börjar pojkarna olovandes gå till floden för att fiska. Där träffar de den galne mannen Abulu som förutsäger att en av bröderna ska dödas av en fiskare. Detta sår split mellan bröderna och en rivalitet dem emellan urartar till en katastrof för hela familjen. Fiskarmännen har många likheter med Chinua Achebes klassiker Allt går sönder och håller näst intill samma kvalitet. Fiskarmännen är sannolikt en framtida klassiker.
FISKARMÄNNEN
Författare: Chigozie Obioma
Översättare: Ninni Holmqvist
Förlag: Ordfront (2017)
Köp: Adlibris, Bokus

tisdag 22 maj 2018

Tackar och presentation av Florenzo le Beau

Tack så mycket för alla uppmuntrande gratulationer både här och på Fejjan. I fortsättningen kommer detta att vara en mer blandad blogg, men med huvudfokus på läsning. Det är ju ändå det jag har mest lust att skriva om.

Fast idag ska ni få höra lite om vår ponny Florenzo le Beau. Han är en 7-årig vallack, som vi köpte för ett par månader sedan. Varken jag eller maken har tidigare haft häst så det har varit ett stort äventyr och en stor omställning. Visst ja, jag måste nog nämna en person till, dottern brukar påpeka att det väl är hennes häst. Och det är det ju, men han är också en familjemedlem. Enzo, som han kallas, är världens snällaste C-ponny, han gillar att hoppa och han har ett fint steg. Han är också en lite lat gottegris, som man måste vara bestämd mot ibland. Jag tycker ju helt klart att det är enklare att "uppfostra" barn, men sakta men säkert lär jag mig att tolka hästens signaler. Det är mycket spännande att ha ansvar för en så stor varelse, som ändå är helt beroende av oss. Dottern och Enzo har tävlat lite sedan han flyttade till oss, än så länge på låga höjder. Men han har hoppat enstaka hinder på 1.20 hos förra ägaren så han kan. Om ett par veckor är det dags att tävla igen, håll en tumme för oss då.



söndag 20 maj 2018

10 år idag


Idag fyller bloggen 10 år, det är sanslöst hur fort tiden går. I början bloggade jag mycket om Nobelpristagare och hade som målsättning att läsa dem alla. Och bloggen skulle fungera som en läsdagbok. Målet har jag inte nått, trots att jag haft tio år på mig. Jag blev väldigt snabbt distraherad av en bokbloggosfär som snabbt växte och medförde en massa sociala engagemang. Dessutom fick jag tips på mängder av andra författare jag ville läsa. Och efter ett par års bloggande fick jag plötsligt recensionsböcker från alla håll och kanter.

Det senaste året har det verkligen varit lite si och så med bloggandet. Och t o m med läsandet vissa perioder. Nu har jag precis kommit i gång att läsa igen, men det är oerhört viktigt att jag läser det jag vill utan krav. Annars blir jag sittande framför TVn i stället. Och skrivandet behöver också kännas meningsfullt.

Vad ska jag nu göra med bloggen? Kan man ens förändra en blogg som man haft i tio år? Jag hoppas det för jag inser att jag inte kommer att kunna fortsätta massläsa för att massrecensera. Och jag undrar om man skulle kunna skriva även om annat än litteratur. Jag jobbar ju i skolan och har ibland lust att berätta lite om vad jag gör där. Dessutom har ju familjen nyligen köpt en ponny och mycket tid spenderas i stallet varje dag. Kanske kunde jag skriva lite om det också? Skulle mina läsare vara intresserade av det?

onsdag 16 maj 2018

En norsk Topplista


Johanna vill att vi ska skriva om fem böcker/författare från vårt kära västra grannland som firar sin dag i morgon. Självklart vill jag vara med, men jag undrar om det inte kommer att bli en del upprepningar av tidigare tips. Har tyvärr läst alldeles för lite norskt de senaste åren.

1. Isslottet av Tarjei Vesaas är en underbar liten berättelse om den gryende vänskapen mellan två elvaåriga flickor, Siss och Unn. De har precis börjat lära känna varandra när Unn försvinner på isen, och Siss blir som frusen inuti. Det här är en otroligt vacker, nyanserad, vemodig skildring, som på ett finstämt sätt fångar det sköra i en ny vänskap.

2. Jenny av Sigrid Undset publicerades redan år 1911, trots detta känns den emellanåt oerhört aktuell. Berättelsen handlar om den moderna, unga konstnärinnan, som försöker skapa sig ett liv som yrkeskonstnär samtidigt som hon drömmer om den Stora Kärleken. En oerhört läsvärd, gripande kvinnoskildring.

3. Ut och stjäla hästar av Per Petterson handlar om den 67-årige Trond som dragit sig undan från omvärlden och bosatt sig i en lite stuga i skogen. Han försöker bygga upp en ny tillvaro i lugn och ro, långt borta från livet som stadsbo och minnena av den avlidna hustrun. Språket är vackert, stämningen lågmäld och melankolisk och miljöskildringarna sensuella.

4. Hedda Gabler av Henrik Ibsen handlar om en ung nygift kvinna som obönhörligt, genom lögner och ränkspel, driver både sig själv och de närstående mot en annalkande katastrof. Hedda är en spännande karaktär som kan beskrivas på många sätt. Är hon helt enkelt en personlighetsstörd "ond" narcissist, en kvinna som blivit sviken och hämnas? Eller ska hennes beteende ses som en reaktion på dåtidens inskränkta kvinnoliv som maka och mor? På senare tid har den feministiska tolkningen dominerat, Hedda ses som en kvinna som förtvivlat kämpar för att få utrymme att leva. Som Victoria Benedictsson uttryckte det: ”Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!”

5.  Egalias döttrar av Gerd Brantenberg roar och och synliggör träffsäkert samhällets maktstruktur. I landet Egalia är det kvinnorna som har makten och männen som arbetar i hemmet och tar hand om barnen. Kvinnorna går ut i krig, männen lockar skägget. Hysteriskt roligt med allvarlig underton.

måndag 14 maj 2018

Tematrio - Hetta


Ja jag erkänner, jag tillhör de där som gnäller så fort det blir varmt. Jag trivs inte! Temat för denna vecla blir därför hetta, ni kan ju roa er med att tolka detta precis hur ni vill.

1. Flykten av Jesús Carrasco är en bok jag läste med vånda och jag minns den som en skrämmande berättelse om människans ondska och hennes vägran att avsäga sig sin anständighet. En ung pojke ligger gömd i en grop och darrar av skräck inför att bli hittad av de män från byn som går skallgång efter honom. Till slut tvingas han ge sig ut i hettan för att söka efter något att dricka. Mycket bra bok!

2. I Gräset sjunger av Doris Lessing plågas den vita kvinnan Mary av den olidliga hettan. Lessing gestaltar i sin berättelse om Mary både en kvinnas och systems sammanbrott. Också suveränt bra, men vedervärdigt jobbig samtidigt.

3.  Det vita huset i Simpang av Hanna Nordenhök speglar kolonisationens osunda utsugning av land och befolkningen. En ung svensk flicka anländer till Nederländska Ostindien för att förenas med sin holländske make. Hon blir omedelbart sjuk av solen och hettan och tycks aldrig riktigt återhämta sig. Stämningen är sockersöt och klibbig, dagarna släpar sig fram i ett rus av opium, genever och förbjuden sinnlighet.

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

onsdag 9 maj 2018

Nykomlingar

Fina nykomlingar i bokhyllan.Båda lästa, längtan att äga dem ledde till inköp. Böcker för omläsning.

måndag 7 maj 2018

Tematrio - Margaret, Meg, Maggie m m


Den här veckan fastnade jag för ett namntema. Berätta om en bok som är skriven av eller som handlar om en person som heter någon variant av namnat Margaret (Maggie, Meg, Margareta o s v)!

1. Jag det är ju fortfarande Margaret Atwood som finns i mina tankar. Jag har nu påbörjat läsning av tredje delen i postapokalypsen Maddaddam-trilogin.

2. Starkt i mitt minne lever också den sorgliga kärlekshistorien mellan den katolske prästen Ralph de Bricassart och Meghan "Meggie" Cleary i Törnfåglarna av Colleen McCullough. Jag tvivlar dock på att den håller för en omläsning.

3. En bok jag gärna vill tipsa om är Natten innan de hängde Ruth Ellis av Margareta Strömstedt. Det är en självbiografisk berättelse med fokus på kvinnors olika sätt att anpassa sig, protestera och uttrycka sig.


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 6 maj 2018

Oryx och Crake & Syndaflodens år



Oryx och Crake och Syndaflodens år är de två första delarna i Margarets Atwoods dystopi Maddaddam-trilogin. De utspelar sig i en tänkt framtid där vetenskap utan etik till slut orsakat en ny syndaflod. Endast ett fåtal människor har överlevt, medan ett antal nya varelser befolkar jorden.

I Oryx och Crake lever huvudpersonen Snöman kvar som den möjligen enda människan i en ödelagd värld. Han har svårt att hitta mat och skydd, faror hotar överallt, insekter förökar sig snabbt och nassonger och varjundar härjar vilt. Snöman sörjer allt som hänt och längtar efter sin bästa vän Crake och den älskade Oryx.

Innan katastrofen kallades Snöman för Jimmy och han levde tillsammans med sin familj bland forskareliten i ett reservat. Utanför reservaten fanns plebsområden med vanliga människor, vars uppgift det var att konsumera allt som forskarna uppfann. Föga anade de vanliga människorna att forskarna även uppfann de virus och bakterier som orsakade nya sjukdomar. Snöman var en "ordman" medan bästa vännen Crake var en genialisk naturvetare. En naturvetare utan etik och moral vars livsmål var att skapa en ny människoart, Paradice Project. Oryx var flickan Jimmy älskade, flickan som hela sitt liv existerat för att tillfredsställa andra.

Är människan som art dödsdömd? Svärtan och cynismen i romanen är näst intill outhärdlig.

Syndaflodens år utspelar sig samtidigt som Oryx och Crake, men fokuserar på andra människor och andra perspektiv. En grupp människor som kallar sig Guds Trädgårdsmästare försöker värna om Guds skapelse inför den kommande syndafloden. De är veganer och respekterar allt liv. Ändå är inte allt enkelt ens i denna grupp. Världen utanför Guds Trädgårdsmästares takterrass styrs av kriminella ligor och cyniska företag. Toby har lyckats fly från en av dessa ligor och håller sig gömd hos Guds Trädgårdsmästare, där hon efter ett tag avanceras till en av ledarna i gruppen, en av "Evorna". Rens mamma har lämnat sin man för att leva tillsammans med en Adam och växer upp i gruppen. Toby och Ren överlever syndafloden och kämpar för att försöka överleva i en värld som totalt urartat.

Båda romanerna kräver en hel del tålamod av läsaren, här blickas framåt och bakåt så att man lätt tappar bort sig. Dessutom är våldet och den sexualiserade synen på kvinnor mycket påfrestande. Atwood gestaltar människans allra värsta sidor på ett sätt som provocerar. Däremot blir jag inte känslomässigt berörd, kanske har jag nog självbevarelsedrift att distansera mig från de hemskaste berättelserna. Nu ser jag i alla fall mycket fram emot att läsa tredje delen i trilogin och hoppas på lite mer framåtskridande.

Sammantaget tycker jag att de två hittills läsa delarna av MaddAddam-trilogin är fantastiska och jag gissar att jag inte kommer att bli besviken på sista delen heller. Allt jag läst av Atwood är guld. En del av hennes äldre romaner kommer i nyutgåvor senare i år, jag har sedan tidigare läst Alias Grace, Kattöga och Rövarbruden och ser fram emot omläsningar.
ORYX OCH CRAKE & SYNDAFLODENS ÅR
Författare: Margaret Atwood
Översättare: Birgitta Gahrton
Serie: MaddAddam (del 1 och 2)
Förlag: Prisma (2003), Norstedts (2010)
Köp: Adlibris, Bokus

lördag 28 april 2018

Stridsberg lämnar Akademien - suck


Sara Stridsberg ser inte längre någon möjlighet att arbeta för förnyelse inom Akademien och väljer därför att lämna arbetet, meddelas idag i alla tidningar. Jag har lite svårt att formulera mina tankar kring detta eftersom jag hjärnan dränks av vrede och sorg just nu. De ord som dyker upp är svordomar av olika slag och de tänker jag inte skriva här. Men, fy så oerhört besviken och ledsen jag är över att gubbväldet inte tycks gå att förändra. Jag hade tänkt snickra ihop ett inlägg under helgen med förslag på nya medlemmar (t ex Johannes Anyuru och Jonas Hassen Khemiri) men just nu känns det helt enkelt bäst att lägga ner hela skiten. Låt Samfundet De Nio ta över utdelningen av Nobelpriset, i detta samfund finns både litteraturvetare och författare jag har stor respekt för. Men åter till Stridsberg, hon beskrivs av Expressens kulturchef Karin Olsson som den som "tillförde stjärnglans, en känsla av progressivitet och tyngd till Akademien", epitet jag gärna håller med om. De som valt att lämna Akademien är just de som inte behöver Akademien för att glänsa.

tisdag 24 april 2018

Årets Bok 2018


De böcker som nominerats till utmärkelsen Årets Bok 2018 är följande:

Nej och åter Nej, Nina Lykke (Wahlström&Widstrand)
Kvinnan i fönstret, A J Finn (Albert Bonniers förlag)
Den svavelgula himlen, Kjell Westö (Albert Bonniers Förlag)
Skrik tyst så inte grannarna hör, Karin Alfredsson (Bokfabriken)
Koka Björn, Mikel Niemi (Piratförlaget)
Mitt hjärtas oro, Malou von Sivers (Norstedts)
Husdjuret, Camilla Grebe (Wahlström&Widstrand)
1793, Niklas Natt och Dag (Forum)
Den lilla bokhandeln runt hörnet, Jenny Colgan (Massolit)
Mischling, Affinity Konar (Polaris Förlag)
Annabelle, Lina Bengtsdotter (Forum)
Stanna hos mig, Ayobami Adebayo (Piratförlaget) 

Fram till 26 augusti kan nu vara med och rösta på er favorit, priset delas ut på Bokmässan. Här röstar ni.

Lite för många av de nominerade är spänningsromaner för min smak, men några ska jag försöka läsa i alla fall. Sedan tidigare har jag läst Stanna hos mig och Den svavelgula himlen, den första av dem bra, den andra fantastisk. Jag håller en tumme för Westö.

måndag 23 april 2018

Tematrio - Världsböcker


Det är Världsbokdagen och jag har precis påbörjat omläsning av en av världens allra bästa böcker så temat idag är väl rätt givet. Berätta om tre böcker ni själva vill kalla världsböcker!

1. Andarnas hus av Isabel Allende har nyligen getts ut som ljudbok och det ska bli spännande att ta del av denna fantastiska berättelse igen. Romanen handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets (Chiles) politiska situation.

2. Ibland behöver man inte åka så långt för att hamna mitt i världen. Berömda män som varit i Sunne av Göran Tunström  utspelar sig i slutet av sextiotalet i Sunne då den lilla staden får besök från månen. Detta är en helt underbar berättelse om det storslagna och det lilla livet.

3. Just nu läser jag en bok om en annan typ av värld, en värld där nästan allt förstörts. Andra delen av Margaret Atwoods Maddaddam-trilogi Syndafloden utspelar sig när civilisationen gått under efter att människan experimenterat utan att fundera över etiska aspekter och eventuella följder. Skrämmande bra och alldeles för lätt att föreställa sig.


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

måndag 16 april 2018

Tematrio - Sara


Ja, ni förstår ju så klart varför jag tycker att vi denna vecka särskilt ska tänka på och hylla kvinnor som heter Sara. Berätta om tre böcker som är skrivna av eller handlar om någon som heter Sara (massor av stavningar och varianter uppmuntras)!

1. Tjärdalen av Sara Lidman är författarens klassiska debut från 1953. Romanen ställer frågor om vem som är din nästa, frågor som känns mycket angelägna idag.

2. Darling River av Sara Stridsberg innehåller fyra berättelser om tillfångatagna honor, fyra varianter av ett och samma livsöde, det utnyttjade honbarnets öde. Uppskakade bra!

3. I Nattvakten av Sarah Waters får vi möta fyra Londonbor, några år efter krigsslutet, som på olika sätt har trassliga kärleksliv.

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

lördag 14 april 2018

Selmas profetia


Gösta Berling och kavaljererna på Ekeby sluter under julnatten förbund med Djävulen för att driva majorskan från gården. På Ekeby lever kavaljererna därefter ett sorglöst liv, med många fester och baler, men litet arbete. Ekeby förfaller, folket svälter, men kavaljererna fortsätter att leva som om det inte finns någon morgondag. Men ingenting varar för evigt, förhoppningsvis inte ens en uråldrig, förlegad institution som inte haft förstånd att anpassa sig till nya normer och värderingar. Kanske majorskan avskedsreplik då hon fördrivs, handlar om fler än kavaljererna på Ekeby.

”Så lägger hon ena handen på dörrlåset, men den andra sträcker hon mot höjden. – Märk det ni, som nu låter mig falla! Märk det, att er stund snart kommer! Nu ska ni förskingras, och er plats ska stå öde.”

fredag 13 april 2018

Tomma stolar i Akademien


Äntligen fylls nyheterna av litterära frågor! Varje morgon, eftermiddag och kväll kan man lyssna till intelligenta diskussioner om angelägna ämnen! Eller? Nej tyvärr, när den litterära sfären väl står i centrum handlar det om intriger, mobbing, gubbslem och skvaller. Fy, så deprimerande nyheterna om Svenska Akademien är.

Fyra ledamöter har hittills lämnat sina stolar och en har lämnat arbetet. Den här distinktionen tror jag tyvärr är viktig. Här kan ni läsa vad som hänt dag för dag.

I nuläget är det kanske lätt att glömma bort det som är viktigt i den här härvan, att ge upprättelse åt dem som utsatts för övergrepp. Och att förhindra att vissa grupperingar tror sig vara så viktiga att lagen inte gäller dem. Jag har i det här sammanhanget svårt att glömma hur f d ständige sekreteraren hyllar sig vän Arnault som en förebild:
"Som livstilsförebild framhåller Horace Engdahl sin franske vän Jean Claude Arnault, akademiledamoten Katarina Frostensons make som driver kulturscenen Forum i Stockholm. Arnault, berättar Engdahl, har tumme med sommelieren på krogen Wasahof. Jean Claude kan utan bekymmer skaka fram två flaskor Pomerol ur ”restauratörens cave”: ”ja, ni är ju två!”
– Han lever det goda livet, han är nästan ensam om det, den ende som har förstånd, han borde göra om Forum till en stilskola för unga män: bli inte hipsters, bli gentlemen!"
Denne Arnault anklagas nu för trakasserier, sexuella övergrepp och allsköns vidrigheter. Och många av övergreppen ska ha skett i Akademiens lokaler.

Jag blir också upprörd över hur lätt det verkar vara att sko sig inom Akademien. En akademiledamots man tilldelas stora summor för att driva sin klubb, en annans sambo får stora summor i bidrag till sitt språkprojekt. Det olämpliga i detta verkar väl självklart för de flesta av oss. Men inom Akademien tar man bara emot de "köttbullar" som kommer flygande. Jäv tycks man inte ha funderat över och det finns inga regler kring detta.

Riktigt ledsamt tycker jag att det är att läsa alla elaka uttalanden av ledamöterna och lägst av dem alla har utan tvekan Horace Engdahl låtit sig sjunka.

Men visst finns här exempel på hedervärt agerande också, jag ska försöka att bära med mig t ex Per Wästbergs uttalande om hur Sara Danius offrades:
Detta är en skamfläck på Akademien som inte kan tvättas bort. Och allt detta elände på grund av en sexmissbrukare!
Fortsättning följer, men det är svårt att se hur förtroendet Akademien ska kunna återupprättas utan en mer omfattande utrensning.

måndag 9 april 2018

Tematrio - Böcker att återvända till


Nu har jag precis gjort det jag beslutade mig för att inte göra för några år sedan. Jag har köpt en bok jag redan läst för jag vill läsa den igen. Omläsningar slutade jag som sagt med  p g a att det ju ändå finns så mkt bra att läsa. Men, en del böcker är ju faktiskt så bra att man vill läsa dem flera ggr. Berätta om tre bra romaner du gärna återvänder till!

1. Det är framför allt sviter jag gärna återvänder till, allra helst de klassiska. Fogelströms Stad-svit som inleds med kärlekshistorien mellan Henning och Lotten i Mina drömmars stad har jag läst ett par ggr. Och den blir bara bättre och bättre. Författarens sociala patos ligger mig varmt om hjärtat.

2. En helt annat typ av svit är Tolkiens berättelse om Ringen, men den återvänder jag också gärna till. Att läsa fantasy är liksom mer att beträda andra världar, än att läsa. Bilbo, Frodo, Aragorn, Gandalf och gänget lockar mig ofta till Fylke.

3. Vibeke Olssons serie om slavinnan Callistrate och de första kristna i Rom är en av mina absoluta favoriter. Här skildras livsvillkoren för både slavar och herremän. Det jag tycker om med författaren är att hon skriver om kristna frågeställningar utan att komma med pekpinnar och förenklade svar.


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!