måndag 14 februari 2011

Kärleksfavorit i repris

Grodan och kärleken av Max Velthuijs.

En dag sitter grodan vid stranden och känner sig konstig. Han vet inte om han är ledsen eller glad och något i bröstet säger dunk-dunk. Grodan frågar sina vänner till råds och får veta att han är kär. Först vet han inte riktigt vem han var kär i, men så kommer han på att han är kär i den vita ankan. Grisen tycker inte att en grön groda kan vara kär i en vit anka, men det bryr sig inte grodan om. Nu gäller det bara att ha mod att berätta för ankan att han älskar henne. Till slut kommer grodan på en drastisk metod...

Det här är en alldeles bedårande kärlekshistoria med många bottnar. Ett tema berör naturligtvis frågan om relationer mellan individer av olika färg, men detta dilemma löses till synes enkelt, eftersom grodan faktiskt inte bryr sig om färgskillnaden. Kärleken är gränslös. Ett annat tema handlar om att våga uttrycka sina känslor och detta får grodan brottas en hel del med. Men den som vågar, han vinner. (Apropå min recension av På Chesil Beach hade det unga paret haft en del att lära av grodan i den här berättelsen.)

Texten är enkel och rakt på sak och illustrationerna är färgglade och lustfyllda. Den här boken rekommenderas till alla förskolebarn, för det är ju i den åldern den första kärleken spirar.

 

7 kommentarer:

  1. Den är en återkommande högläsningsbok som älskas av barn i alla åldrar! Underbar - just idag förbereder jag läsning av Grodan och främlingen efter sportlovet. Den är också mycket bra!

    SvaraRadera
  2. Håller med! Det här är en himla fin berättelse!

    (Ordverifieringen här nedan är just nu "Pulizer", by the way, haha)

    SvaraRadera
  3. Jag ska nog ta och låna lite mer böcker om Grodan på bibblan.

    Kunde du stava rätt, Vixxan ;-)

    SvaraRadera
  4. Nu rodnar jag lite. Nej, jag skrev "pulitzer" faktiskt, och fick sen skriva in ett nytt ord...

    Det finns en jättefin bok om Grodan som handlar om döden. Grodan och fågelsången heter den på svenska (tror jag; vi har flera av dem på nederländska hemma, så jag är inte alltid helt säker). Kanske heter den Grodan och fågeln. Men den är liksom så där lagom eftertänksam när grodan och hans vänner hittar en död fågel som de begraver. Sen leker de allt vad de kan på slutet. Det är en sån fin kontrast! Och så bra de där gångerna då man behöver prata om döden fast det inte är nån man känner så väl som har dött. Eller om det verkligen är en fågel.

    SvaraRadera
  5. Och ja, jag frågade just för att jag själv brukar stava fel...

    SvaraRadera
  6. Tack! De här böckerna låter som bra present till barnbarnen! Vill gärna läsa själv också!

    SvaraRadera