torsdag 4 juni 2020

Black Lives Matter - Toni Morrison

Tyvärr är det återigen angeläget att fokusera på afroamerikanernas situation både historiskt och i samtiden. Jag väljer att visa att Black Lives Matter genom att uppmärksamma en fantastisk författare och några av hennes verk.


Afroamerikanernas historia har både ägt rum och nedtecknats på de vitas villkor. Det är detta Toni Morrison vill förändra med sitt författarskap, hon skriver om det som "glömts bort" och om vikten av att minnas: "We live in a land where the past is always erased and America is the innocent future in which immigrants can come and start over, where the slate is clean. The past is absent or romanticised. This Culture doesn't encourage dwelling on, let alone coming to terms with the truth about the past." Morrison ger röst åt de svarta, framför allt åt de svarta kvinnorna. Och hon eftersträvar att ge dem ett språk med djup, med många nyanser, med en dubbelhet som passar de svartas livssituation. I roman efter roman skildrar Toni Morrison de svartas kamp för att skapa en identitet och en social position.

Toni Morrison erhöll Nobelpriset 1993 med motiveringen: ”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.

Jag har läst tre romaner av Toni Morrison och tycker att jag får allt lättare att ta till mig och förstå hennes språk. Berättelserna är alla ohyggliga och handlar om hur slaveriet slog sönder allt och gjorde kärleken riskabel. Män och kvinnor användes för avel och barnen skildes ofta från föräldrarna. Vad detta gjorde med människorna skildrar Toni Morrison med skrämmande detaljrikhet.

De blåaste ögonen är en berättelse om en fattig svart familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om, att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig. Hennes föräldrar skulle bli kärleksfulla och slagsmålen skulle upphöra. Denna roman skildrar förtrycket, som det avspeglas i en liten flickas känsla av värdelöshet.

 Älskade är en roman fylld av magiska föreställningar och den berättas i minnesfragment från olika tidsperioder. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form.

En välsignelse handlar om en handfull människor i Amerika i slutet av 1600-talet, handlingen utspelar sig således innan slaveriet satts i system på nationellt plan. Här berättas om olika kvinnors livsöden och om moderskapets plågor i en värld där ditt barn inte är ditt.

tisdag 2 juni 2020

Änkan som vägrade dö

Jag har läst en del böcker under våren, som jag inte kommit mig för att recensera. I stället får det bli lite kortare presentationer och omdömen.


Författaren Shirshendu Mukhopadhyay föddes 1935 i den del av Bengalen som vid delningen kom att tillhöra Bangladesh. Änkan som vägrade dö är skriven på bengali och är en omtyckt klassiker i hemlandet.

Romanen handlar om den unga flickan Somlata, som gifter in sig i den fina familjen Mirta. Ingen av männen i familjen lyckas dock tjäna pengar, de försörjer i stället familjen genom att sälja av sitt guld och sin mark. När matriarken Pishima dött börjar hon visa sig för och kommunicera med den uppskrämda Somlata. Det blir Somlatas ansvar att ta hand om Pishimas värdefulla smyckeskrin och försöka rädda familjen från ruin.

Änkan som vägrade dö är en mycket underhållande, lättläst roman som blandar allvar med bitsk humor och en gnutta magi. Den stora behållningen för mig var att läsa om en miljö och ett tankesätt som skiljer sig från min vardag.

ÄNKAN SOM VÄGRADE DÖ
Författare: Shirshendu Mukhopadhyay
Översättare: Mikael Fant
Inläsare: My Holmsten
Förlag: Piratförlaget 2020/Storytel
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokprataren

måndag 1 juni 2020

Utmaning: Authors & Characters - Robert


Utmaning Authors & Characters: Robert

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Av österrikiske författaren Robert Seethaler har hittills utgivits två romaner på svenska och jag hoppas på många fler!

Ett helt liv är en lågmäld, finstämd berättelse om just ett helt liv. Läsaren får följa Andreas från barndomen fram till hans död på ålderns höst. Kanske kan man beskriva Andreas som en anti-hjälte, men framför allt är han en genuin människa som gör det bästa av de smulor livet erbjuder honom. Han påminner mig om William Stoner i John Williams Stoner, men även om den ensamme herden i Jean Gionos Mannen som planterade träd. Gemensamt för dem alla är att de anspråkslöst går genom livet, samtidigt som de lever högst meningsfulla liv i det lilla.

Utan ett enda överflödigt ord, inlevelsefullt och utan åthävor gestaltar författaren livets stora och små händelser mitt i historiens brus. Linbanor byggs och krig utkämpas, men det viktiga är den enskilda människans liv, ett värdigt liv. Berättelsen om Andreas är osentimentalt gripande och vacker i sin enkelhet. Att läsa Ett helt liv gör mig helt enkelt lycklig.

I Tobakshandlaren växer huvudpersonen Franz upp i en stillsam alpby med sin mamma. En dag förändras livet radikalt och Franz måste lämna byn och börja arbeta. Mamman ordnar ett jobb hos tobakshandlare Trsnjek i Wien, en stor stad där allt kan hända. Den ena kunden är mer spännande än den andra och Franz får lära sig att en tobakshandlare inte nödvändigtvis måste röka. Däremot måste en tobakshandlare vara insatt i alla världshändelser och det blir man genom att läsa alla tidningar innan de säljs. Tiden är sent 30-tal och Hitler nämns i varenda tidning. Trots att både Trsnjek och Franz har svårt att förstå det verkar det som om allt fler människor börjar gilla Hitler. Judarna i grannskapet flyttar, en efter en. Andra blir arresterade och utsätts för något okänt ont i Gestapos högkvarter och kommer aldrig tillbaka. Samtidigt som detta sker drabbas Franz av en himlastormande förälskelse, en känsla så besvärlig att han måste försöka få hjälp av självaste Professor Freud, en av tobaksbutikens kunder, för att förstå hur han ska hantera den. Den gamle professorn har dock börjat tvivla över klokheten i sitt yrkesval:
"Hur hade han någonsin kunnat komma på den rent absurda tanken att vilja förstå detta lidandet eller faktiskt kunna lindra det? Vilken djävul hade tagit honom i besittning och fått honom att ägna största delen av sitt liv åt sjukdom, bekymmer och elände? Han borde ha blivit fysiolog och med sin skalpell i lugn och ro skurit upp insektshjärnor i lövtunna skivor. Eller skrivit romaner, spännande äventyr som utspelar sig i fjärran länder och svunna tider."
Trots det möjligen lite krystade att skriva in Freud i romanen, är dialogen mellan Freud och Franz det som verkligen lyfter romanen för min del. På ett enkelt sätt ges Franz tillfälle att sätta ord på sina funderingar, och han får en del kloka råd av Freud. Dessutom tycker jag så klart att diskussionerna kring Freuds divan och psykoanalysens andra metoder är mycket slående och roliga:
"Hm, hummade Franz och lade ena handen på sin panna för att lugna kaoset en aning i tankarna där inne. Kan det kanske vara så att er soffmetod inte gör något annat än tränger bort patienterna från sina invanda, men trevliga vägar, för att skicka ut dem på en helt okänd stenåker, där de mödosamt måste finna sin väg, som de inte har minsta aning om hur den ser ut, hur lång den är eller om den ens leder till något mål?"
Sammantaget är Tobakshandlaren en minnesvärd berättelse om en ung pojkes väg till mognad i ett land som faller samman.


Karl-Oskars bror Robert i Utvandrarsviten är en karaktär som följt mig sedan jag såg filmatiseringen som mycket ung. Han hade så stora förhoppningar, så många drömmar och fick ett så eländigt livsöde.

onsdag 27 maj 2020

Tullias värld


I boken Tullias värld möter läsaren en författare som ser tillbaka på sin ungdoms tid i Uppsala, en tid som ägnades åt promenader med en pojkvän och analyser av gamla texter i ämnet litteraturhistoria. Om "huvudpersonen" Tullia vet vi egentligen inte så mycket, de enda spåren efter henne är vad Tullias far Cicero lämnade efter sig i form av brev. "En gammal romanförfattare har lätt att höra röster" skriver dock författaren och tur är det för oss läsare. Trots bristen på källor skapar Kerstin Ekman ett porträtt av en ung kvinna, som stiger fram i sin historia och delar det universellt kvinnliga med oss. Hon är måhända flyktig och sedd genom faderns ögon, men hon är också en gestalt att känna igen sig i.
"Även om män har skrivit historien så är kvinnorna inflätade i den."

"Egentligen har vi nästan ingen kunskap om kvinnornas tankar och känslor förrän de själva började berätta om dem."
Tullia var den välkände romerske politikern och författaren Ciceros dotter och hon föddes under 70-talet f Kr. Hennes far var ofta frånvarande och gav henne smeknamnet Tulliola (den lilla Tullia). Tullia växte upp i kvinnornas värld, i ett förnämt, stort hus med många slavar. Redan som barn blev hon trolovad och hon hann under sitt korta liv med tre äktenskap, två skilsmässor och att bli änka. Hennes liv innehöll också den stora sorgen över en son som endast levde en kort tid efter förlossningen. Tullia avled i barnsäng i februari 45 f Kr.

Tullias värld är en essäbok om kvinnornas livsvillkor i antikens Rom, livsvillkor som i alltför hög grad präglar även vår tid. Många "kvinnliga" teman som menstruation, våldtäkter, förlossningar och amning belyses och författarens ilska över sakernas natur lyser tydligt igenom. Tullias värld är skriven av en oerhört beläst och kunnig författare och det är inte en bok man snabbt kan ögna. Jag har fått lov att googla många gånger för att lära mig mer om Horatius, Plinius, romersk historia m m. För mig har läsningen därför varit mycket givande, jag uppskattar en författare som utmanar och kräver lite av mig.

TULLIAS VÄRLD
Författare: Kerstin Ekman
Förlag: Albert Bonniers (2020)
Köp: Adlibris, Bokus

måndag 25 maj 2020

Utmaning: Authors & Characters - Therese


Utmaning Authors & Characters: Therese
Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Jag "upptäckte" Tessa Hadley strax innan Bokmässan förra året och hade turen att få lyssna till henne där.

Romanen Sent på dagen handlar om två medelålders par, Alex och Christine, och Zach och Lydia, som varit vänner sedan ungdomen. När Zach hastigt avlider rubbas balansen och gamla känslor väcks åter till liv. Lydia flyttar hem till Alex och Christine för att försöka hitta ett sätt att hantera förlusten. Alla vännerna är överens om att just Zach var den de inte hade råd att förlora. Romanen inleds i berättelsens nutid med att Lydia telefonerar Christine för att berätta att Zack avlidit. Därefter växlar berättarperspektivet mellan nutid och tillbakablickar till den tidsperiod de alla lärde känna varandra. Trots sina olikheter är Christine och Lydia bästisar under studietiden. När de får en ny snygg lärare, Alex, blir Lydia omedelbart vanvettigt förälskad. Och Christine börjar dejta Alex bästa vän Zach. Någonstans på vägen blir det dock uppenbart för dem alla att de passar bättre ihop med kompisens partner. De byter, gifter sig, får barn, som även de blir bästisar, och åren går. 

Tessa Hadley skriver eleganta formuleringar som mycket precist gestaltar känslonyanser och detaljer. Under läsningen blir jag först förtjust i den sparsmakade prosan, därefter häftigt indragen i de dramatiska händelserna i inledningen, när vännerna försöker handskas med beskedet att vännen Zach avlidit. Här skildras chocken och den förlamande sorgen, utan tillstymmelse till kletig sentimentalitet. 

Sammantaget skriver författaren om det som sker inom och mellan människor, om det vi kanske helst vill dölja, om de små osanningar vi använder oss av för vår bekvämlighets skull. Det är just komplexiteten, de många lagren, författarens lyhördhet i gestaltningen och förmågan att hitta exakt rätt ord, som gör Sent på dagen till en fantastisk läsupplevelse. 



Teiresias är den blinde siaren i Thebe som avslöjar för kung Oidipus hur det gick till när kung Laios mördades. Theresias finns även med i myten om Herakles, där Teiresias avslöjar att det är Zeus som har gjort Herakles mor Alkmena med barn, och i Odysséen, där Odysseus söker upp Teiresias i dödsriket för att få råd.

söndag 24 maj 2020

Hönan som drömde om att flyga

Under sommaren kommer en bokcirkel för adoptivfamiljer att startas i Värmland, första boken är min favorit om Hönan som drömde om att flyga.


I adoptivfamiljer är ett viktigt tema likheter och olikheter och böcker som handlar om att man inte måste vara lika till det yttre för att älska varandra läses ofta. En av våra favoritbilderböcker är Flaxa med vingarna av P.D. Eastman, en alldeles underbar bok om ett oväntat föräldraskap. Nu har jag hittat en liknande bok som vänder sig till läsare i alla åldrar, Hönan som drömde om att flyga av koreanska Sun-Mi Hwang.

Hönan Knopp har en mycket stark egen vilja och stor förmåga att fantisera om olika mer eller mindre tänkbara framtidsutsikter. Hon är också en mycket nyfiken och modig liten höna som tröttnat på att värpa ägg efter ägg bara för att se bondens fru komma och ta dem ifrån henne. Knopp bestämmer sig för att vägra värpa och försöka rymma. Friheten utanför ladan lockar och drömmen är att få ruva ett ägg och få en liten kyckling. Med stor tur lyckas Knopp levande lämna ladan och dessutom lyckas hon hitta ett övergivet ägg ute i trädljungen. Det är bara att börja ruva. När ägget väl kläcks visar det sig dock att det inte var ett hönsägg hon ruvat, för ut kommer en liten andunge. Olikheterna gör dock inte Knopp mindre benägen att skydda sin lilla unge och överösa den med kärlek, trots att tuppen och de andra hönorna hånar henne för att ungen är av annan sort.
"Knopps tankar var i en enda röra, men hon var allt annat än skamsen. Hon hade ruvat sitt ägg med hela sin själ. Hon hade önskat att han skulle födas. Hon hade älskat honom ända sedan han låg i ägget. Hon hade aldrig funderat över vad som fanns inuti. Visst, han är en and, ingen kyckling. Vem bryr sig? Han vet ändå att jag är hans mamma!"
Berättelsen om den lilla frihetslängtande hönan är lättläst och säger mycket om både höns och människor. Den lilla hönan grubblar en del över meningen med livet och oroar sig för att inte kunna lägga ägg och få en liten kyckling. Detta är tankar de flesta som längtat efter barn lätt kan känna igen sig i. Att kärleken inte heller har något med likhet att göra vet också många av oss. Sun-Mi Hwang lyckas så befriande enkelt beskriva alla svåra tankar och alla starka känslor ett efterlängtat föräldraskap medför, den här boken är en liten pärla jag hoppas att många kommer att upptäcka.

HÖNAN SOM DRÖMDE OM ATT FLYGA
Författare: Sun-Mi Hwang
Översättare: Ninni Holmqvist
Illustratör: Nomoco
Förlag: Norstedts (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

måndag 18 maj 2020

Utmaning: Authors & Characters - Gustav

Utmaning Authors & Characters: Gustav
Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Jean-Marie Gustave Le Clézio tilldelades Nobelpriset 2008, i motiveringen beskrivs Le Clézio som "uppbrottets, det poetiska äventyret och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen". Jag har läst ett par av författarens romaner, som varit riktigt fina. Men min favorit är novellen Pawana.

Pawana (valfisk) är en till omfånget liten berättelse, till innehållet en av världslitteraturens stora berättelser, berättelsen om hur människan ödelade Edens lustgård för egen vinnings skull. Pawana bygger på en verklig berättelse om valfångaren Charles Melville Scammon, som upptäckte den mytomspunna lagun i Mexiko där gråvalarna årligen samlades för att kalva. Slakten som följde blev brutal och gråvalarna kom närmast att utrotas. Med på färden var den unge pojken John från Nantucket, vars röst vi får höra berätta om jakten på honor, både gråvalshonor och den unga indianska slavinnan Araceli.

Le Clézio kombinerar underskön prosa med skildringen av fullständigt vedervärdiga händelser. Under läsningen blir jag djupt bedrövad över människans förutbestämmelse att förgöra livets uppkomst. Att läsa Le Clézio när han skildrar naturkatastrofer är en sällsamt vacker, smärtsam upplevelse.

Sammantaget är Pawana en vacker, sorglig berättelse som på ett fint sätt speglar författarens stil och engagemang mot förstörelse och förtryck. Jag vill gärna rekommendera Pawana till de som ännu inte stiftat bekantskap med Le Clézio, berättelsen ger en enkel ingång till ett magnifikt, Nobelprisat berättande.


"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen." Så inleds en av våra mest kända romaner, Hemsöborna av August Strindberg. Carlsson kommer till Hemsö för att arbeta hos änkan Flod. Han är typen som vet allt bäst och detta retar madam Flods son Gusten. Men Carlsson lyckas rätt bra med att få ordning på lantbruket och änkan Flod fattar tycke för honom. Lättläst och humoristisk, men med en dyster underton, en av Strindbergs bästa.

onsdag 13 maj 2020

Short List Women's Prize for Fiction


Women's Prize for Fiction har presenterat årets kortlista och den innehåller flera böcker som verkligen lockar mig.

Dominicana av Angie Cruz handlar om en ung flicka som gifter sig med en äldre man för att få ett bättre liv, och flyttar från Dominikanska republiken till New York. Handlingen utspelar sig på 1960-talet. Den här boken vill jag gärna läsa, gillar temat och tidsperioden.

Girl, Woman, Other av Bernardine Evaristo tilldelades Bookerpriset 2019. Boken består av tolv olika berättelser, som utspelar sig i olika delar av England. "A choral love song to black womanhood in modern Great Britain". Verkar intressant, lite beroende på hur väl den hänger ihop.

A Thousand Ships av Natalie Haynes är en roman om de många kvinnorna som finns i utkanten av alla berättelser om de manliga hjältarna i antikens Grekland. Jag har läst och tyckte mycket om den. Ett hett tips till alla som gillar antiken och berättelser om trojanska kriget.

The Mirror and the Light av Hilary Mantel är den mycket efterlängtade och avslutande delen av  trilogin om Thomas Cromwell. Jag har läst och verkligen älskat de båda tidigare delarna Wolf Hall och För in de döda. Det här är den allra bästa historiska romansviten, skriven i nutid, och den författare jag hoppas ska tilldelas allsköns priser.

Hamnet av Maggie O’Farrell är en historisk roman inspirerad av William Shakespeares liv. Berättelsen utspelar sig i Stratford-Upon-Avon år 1596 och handlar om en bror som försöker finna hjälp åt sin sjuka syster då föräldrarna inte är hemma. Det här är verkligen en roman jag ser fram emot! Jag har läst och gillat författaren tidigare och älskar välskrivna historiska romaner.

Weather av Jenny Offill handlar om bibliotekarien Lizzie, som får ett jobberbjudande som kommer att förändra hennes liv. Författaren har tidigare gett ut romanen Avd. för grubblerier, den orkade jag faktiskt inte läsa ut. Vi får se om jag försöker med den här i stället.

tisdag 12 maj 2020

Utlottning på Instagram


Ni missar väl inte att jag lottar ut Nätterna på Winterfeldtplatz av Elin Boardy på mitt Instagram? In och delta!

måndag 11 maj 2020

Utmaning: Authors & Characters - Samuel

Utmaning Authors & Characters: Samuel

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Samuel Beckett (1906-1989) tillhörde den närmaste kretsen kring James Joyce och många av hans verk låg i linje med tidigare verk av Joyce, Proust och Faulkner. Det existentiella och absurda låg i tiden och Becketts debutpjäs från 1952 – I väntan på Godot – blev omåttligt populär.

I väntan på Godot handlar om Vladimir (Didi) och Estragon (Gogo) som väntar längs en vägkant vid ett träd på någon vid namn Godot. De tycks inte veta vem Godot är, de vet heller inte när han kan tänkas komma eller exakt var. Översittaren Pozzo och hans slav Lucky dyker upp och försvinner igen. En ung pojke kommer med bud från Godot, som är förhindrad att komma. I morgon kommer han dock alldeles säkert ... Dag två upprepas det mesta, men flera av karaktärerna minns inget av gårdagen.

”Beckett har lyckats med en teoretisk omöjlighet, skriva ett stycke där inget händer, ändå sitter publiken klistrad vid sina stolar. Dessutom, eftersom andra akten nästan är en repris av den första, har han lyckats skrivit en pjäs där inget händer, två gånger”, skrev teaterkritikern Vivian Mercier. Och handlingen i dramat är verkligen i det närmaste obefintlig. Upprepningen i andra akten och karaktärernas minnesförlust ger dessutom en känsla av förvirring och tidlöshet. Didi och Gogo har väntat sedan urminnes tider och de kommer att vänta i all evighet. Genom deras passivitet manifesterar sig tillvarons hopplöshet och meningslöshet.

Dialogen är dramats höjdpunkt. Didi och Gogo samtalar oavbrutet i fragmentariska, ofullständiga meningar. Dessutom har de svårt att förstå varandra, de talar snarare förbi varandra än med varandra. Den komiska effekten av detta är obetalbar. Didi och Gogo gnatar och grälar som ett gift gammalt par. Trots alla missförstånd, och all irritation, är värmen mellan dem påtaglig. Deras samtal tycks få dem att uppleva någon form av mening i tillvaron, åtminstone för stunden.

Det är slumpen som styr och människorna lever sina liv i passivitet och meningslöshet, tycks dramat förmedla. Men detta tunga budskap förmedlas åtminstone med en stor portion humor och med många möjligheter att tolka innehållet utifrån eget huvud.


I en av mina favoritberättelser finns en underbar skildring av den bästa vän man kan tänka sig. En sån som alltid ställer upp, följer med en på äventyrliga resor och räddar en från läskiga orcher och annat otyg. Jag pratar så klart om Samwise Gamgi i Tolkiens underbara Sagan om Ringen. Jag väntar och väntar på att trilogin ska dyka upp som ljudbok på Storytel för jag är riktigt sugen att lyssna på den igen.

söndag 10 maj 2020

Virrpetter


Morfar Petter har haft minne som en häst under hela sitt liv. Han fungerar långt bättre än mormor Ines dator, som nästan alltid är sjuk. Morfar Petter kan rabbla inköpslistor och dessutom tämja kråkor och vattna maskrosor utan att trampa på en endaste blomma. Men en dag vaknar morfar Petter och har glömt att han ska klippa gräset och köpa en kyckling att ha till middag när barnbarnet Sigrid kommer på besök. I stället köper morfar Petter massor av godis och kakor. Allteftersom tiden går glömmer morfar Petter mer och mer, nycklar försvinner och klädseln passar inte alltid årstiden. En dag har morfar Petter för en kort stund till och med svårt att komma ihåg vem den lilla krutgumman bredvid honom i sängen är. Som tur är finns det ett daghem för gamla tanter och farbröder som tappat minnet, dit kan man gå för att fiska upp gamla borttappade minnen.

Berättelsen om morfadern som förlorar sina minnen och börjar leva i en fantasivärld är inkännande och lekfull, trots det allvarliga ämnet. Som läsare blir jag alldeles varm i hjärteroten av den härliga gestaltningen av kärleken mellan det gamla paret. Och emellanåt fnissar jag när morfadern träffar grannar, som inte vet vad de ska tro om hans uppenbarelse. Illustrationerna av Gunilla Kvarnström är underbara, uttrycksfulla och humoristiska. Här finns många detaljer att uppmärksamma och prata med barnen om.

Sammantaget är Virrpetter en avdramatiserande, varm och finurlig berättelse om att drabbas av demens. Den passar barn från c:a 5 år och saknar övre gräns :)

VIRRPETTER
Författare: Johanna Wahlfisk
Illustrationer: Gunilla Kvarnström
Förlag: Lindskog Förlag (2020)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokprataren, Prickiga Paula

lördag 9 maj 2020

Kristina Lugn avliden


Kristina Lugn, akademiledamot och en av Sveriges största poeter, har avlidit. Ännu finns inga närmare uppgifter om orsak. Jag har inte läst särskilt mycket av Lugn, men gillade verkligen hennes Stulna juveler när det begav sig.  Texterna i den handlar ofta om den lite slitna vardagen, men så plötsligt glimmar en formulering till som gör att man ser något nytt. Mycket allvar och en hel del galghumor. Dessutom hittade jag ett citat i "Hundstunden", jag numer ofta använder mig av:
"Det finns en massa kvinnor i min ålder som har ännu sämre anledningar att tycka om sig själva".

onsdag 6 maj 2020

Sen for jag hem


Till slut kom så äntligen den tredje och avslutande delen om Jana Kippo. Den var minst sagt efterlängtad. Och den levde upp till mina högt ställda förväntningar och tog med mig på en svindlande känslomässig resa rakt ner i sorg, elände och våldsamheter. Tack och lov uppblandat med svart humor och ett underfundigt, vidlyftigt språk.

I första boken, Jag for ner till bror, återvänder Jana Kippo till sin hemby Smalånger i Västerbotten. Här bor hennes tvillingbror Bror fortfarande kvar i deras barndomshem, Kippogården. Jana, som egentligen bara planerat ett kort besök, sugs snabbt in i det liv hon lämnat och börjar arbeta inom hemtjänsten, där hon efterträder Maria, barndomsvännen som nyligen avlidit. I mötet med alla de gamla kommer Janas liv ikapp henne och minnen av övergrepp och våld tränger sig på.

I andra boken, Vi for upp med mor, har modren avlidit och ska begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Där lever större delen av befolkningen på strikt, gammaltestamentligt, religiöst sätt. Männen styr och kvinnorna föder barn. Bror lockas av gemenskapen, medan Jana försöker få honom att ta sitt förnuft till fånga.

I inledningen av tredje boken avlider Janas tvillingbror i en olycka och livet förändras totalt. Vem är hon utan sin bror? Samtidigt som Jana brottas med ensamhet och sorg reser hon till Stockholm,  där hennes konstverk, lergubbarna, ställs ut. Där träffar hon en ung kvinna, Nikki, som hon kanske blir förälskad i. Och där får hon se bilder av stenskulpturer som för henne söderut till den bohuslänska kargheten.

Handlingen i nutid varvas med återblickar till Janas tidigare liv, som i hög grad präglats av våldsamma relationer.

Det är inte så ofta (längre) som jag blir totalt uppslukad av böcker, men Smirnoffs trilogi går inte att värja sig mot. Här finns en råhet jag egentligen inte alls vill ta till mig, men Jana Kippos bitska ironi gör hennes historia uthärdlig att ta del av. Flera gånger sitter jag och fnissar till allsköns eländiga händelser. Texten är suggestiv med sina korta meningar, avsaknad av skiljetecken och sammanskrivningar av namn. Uppfinningsrikedomen när det gäller ordskapande är bländande, jag kommer på mig själv med att säga en del ord högt för att få höra dem. Böckerna om Jana Kippo är sammantaget helt fantastisk litteratur!

SEN FOR JAG HEM
Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Polaris (2019)
Köp: AdlibrisBokus
Recensioner: och dagarna går

måndag 4 maj 2020

Utmaning: Authors & Characters - Paula

Utmaning Authors & Characters: Paula

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Jean-Paul Sartre, författaren och filosofen, grundaren av existentialismen, har jag läst pinsamt lite av. Romanen Äcklet står oläst i hyllan. Debutpjäsen Flugorna har jag dock läst, tack vare en litteraturkurs. Den skrevs 1942 under den tyska ockupationen av Frankrike. Pjäsen är en version av den grekiska myten om Orestes, sonen som hämnas sin mördade far Agamemnon genom att mörda sin egen mor Klytaimnestra. I dramat Orestien av Aiskylos styrs handlingen i pjäsen av släktens förbannelse, gudarnas vilja, offer, hämnd och – i den sista delen – försoning. I Sartres version handlar berättelsen inte om att följa sitt öde och hämnas, utan om att vara fri att välja hur man ska handla. Konflikten äger nu rum inuti människan i stället för mellan henne och gudarna. Guden – Zevs – existerar, men har ingen makt.

Friheten gestaltas i Sartes verk som det mest eftertraktade tillståndet. Men friheten tycks medföra en tomhet som Orestes skulle vilja befria sig från. Frihetens pris är utanförskap och ett betungande ansvar. Detta utanförskap leder till att man blir alienerad från andra, men även från sig själv. Människans dilemma är också att hon ofta inte vet att hon är fri och därför inte kan bruka sin frihet.

Flugorna är det bara Orestes som vet att han är fri och han fattar beslutet att hämnas sin döde far genom att mörda hans mördare, d v s Orestes egen mor och hennes älskare. Flugorna motsvarar Aiskylos hämndgudinnor och kommer svärmande genast efter morden. Orestes syster Elektra dukar under inför Zevs lockelser och flugornas hot, medan Orestes tar sitt ansvar och befriar därmed staden från dess kollektiva ånger. Slutet, där Orestes visar stadens invånare att de kan bli befriade från sina samvetskval om de väljer ett liv i frihet under ansvar, är magnifikt.

Flugorna skrevs och sattes upp mitt under andra världskriget då Frankrike var ockuperat. Man skulle kunna tänka sig att Sartres fokus på människornas underlåtenhet, deras medlöperi och skuld speglar Vichyregimens agerande under kriget.

Sammantaget är Flugorna en otroligt fascinerade pjäs där man som läsare tvingas fundera över sin egen inställning till Gud, den fria viljan och människornas skuld. Fantastisk läsning.


Jag undvek länge att läsa Jelinek för jag trodde att hon var svår. Då hon erhöll Nobelpriset 2004 hade detta föregåtts av konflikter inom Akademien och vissa ansåg att det var skandal att hon fick priset. Egentligen borde ju detta gjort att jag kastade mig över författaren, men i stället blev jag lite försiktig. Som tur är plockade jag ändå till slut fram min fina Nobelklassiker Älskarinnorna och började läsa. Efter två sidor var jag fast, det här är en text som kräver uppmärksamhet och engagemang av sin läsare. Precis i min smak. Nu efteråt sitter jag och funderar på om boken var "svår"? Det var i alla fall inte svårt att vare sig läsa texten eller förstå den ursinniga vrede som fullkomligt väller ut ur boksidorna. Kanske kan man säga att Jelinek är svår för att hon är annorlunda, men framför allt tycker jag att man ska säga att hon är genialisk.

Älskarinnorna handlar om två kvinnors eländiga livsöde. Båda kvinnorna lever i små inskränkta byar i ett samhälle som fullkomligt krossar kvinnor. Även männen far illa, de går under av sina arbeten. Brigitte älskar Heinz och hon älskar framför allt det liv han kan ge henne. Brigitte älskar på ett mycket målinriktat sätt, vilket också visar sig ge resultat. Hon blir förvisso inte lycklig, men hon blir gift och hon kommer att äga saker. Paula drömmer i stället rosenröda drömmar om verklig kärlek. Och denna kärlek har hon tänkt sig att dela med skogsarbetaren Erich. Han har i sin tur inte tänkt sig att dela något med henne, han märker nästan inte ens att ha i förbifarten råkar göra henne med barn. Paula blir utsatt för spott och spe i den lilla byn när hon varit dum nog att bli på smällen. Så småningom lyckas hon få Erich att gifta sig med henne, men det går naturligtvis käpprätt åt helvete i alla fall.

Det Jelinek gestaltar i Älskarinnorna är ett kvinnoförtryck och ett kvinnohat som totalt dominerar hela samhället. Samhället är Österrike på 70-talet, ett förljuget samhälle som gör allt för att dölja obehagligheter. I berättelsen finns dock inga tidsmarkörer, Brigittes och Paulas öden är allmängiltiga. Det man framför allt slås av i Jelinkes text är hennes totala kompromisslöshet, hennes ursinne och hennes intelligenta ironiserande. Jelinek skildrar sina huvudpersoner så kyligt och distanserat, hånfullt skrattande åt deras naiva förhoppningar. Det finns ingen empati eller värme att försöka gömma sig bakom, som läsare får man bara försöka rida ut stormen.

Även textmässigt är Jelinek unik. Hon undviker versaler i början av meningarna och hon upprepar samma (eller liknande) meningar om och om igen - tills hon hamrat in budskapet hos läsaren. Tempot är frenetiskt och utan pauser.

"ofta gifter sig dessa kvinnor eller går under på annat sätt" (sidan 12)

"ibland kommer erich och paula också i framtiden att komplettera varandra, t ex när erich ger henne stryk och paula tar emot stryk" (sidan 70)

"som två insekter har det gamla äkta paret bitit sig fast vid varandra, likt två djur som käkar upp varandra, den en är redan halvvägs inne i den andras kropp." (sidan 80)
Sammantaget är Älskarinnorna helt enkelt en av årets allra häftigaste läsupplevelser. Det här är en bok som definitivt hamnar på min bästa-lista.

fredag 1 maj 2020

Arbetarklassiker


En annorlunda 1:a maj, med tomma gator. Men här bjuds på tips på arbetarklassiker.

Martin Andersen Nexö - Ditte människobarn är ett av författarens storverk (det andra är Pelle Erövraren). Flickan Ditte överges av modern och uppfostras av sina morföräldrar. Livet är en ständig kamp och, trots en okuvlig optimism, är Ditte utsliten redan i unga år. Fantastisk, gripande skildring av ett hårt liv.

Moa Martinson - I Kvinnor och äppelträd  bryter Mor Sofi och Fredrika mot socknens seder och börjar bada i bykhuset varje vecka. Sofis ättlingar Ellen och Sally växer upp i Norrköpings fattiga gränder och lär känna varandra då de båda flyttat till landsbygden. Fram växer en stark vänskap där de båda kvinnorna hjälper varandra i kampen mot fattigdom och elände. Den här romanen skildrar kvinnors och mäns olika livsvillkor. Kvinnan är fast förankrad i sin kropp och sitt barnafödande, medan män lättare uppslukas av sin idévärld. Kvinnan är mer benägen till uppoffringar för att barnen ska få mat, med män super upp löningen. Kvinnor och barn är en enhet medan män kommer och går. En oerhört bra och lättläst klassiker!

Per Anders Fogelström - Mina drömmars stad och de efterföljande romanerna om staden och dess förvandling är något av det allra bästa i svensk litteratur. Det är den stora omvandlingens tid och nya möjligheter öppnar sig. Den unge Henning far till Stockholm för att arbeta och skapa en ljus framtid. Han får slita hårt, men får också uppleva vänskap och kärlek. Romanen är en rakbladsvass analys och skildring av urbaniseringens och industrialiserings förödande konsekvenser för människans livsvillkor.

Elsie Johansson - Romanserien om Tåpelles skildrar fattigdom, hårda livs- och arbetsvillkor samt människans inneboende stolthet och strävan efter värdighet. Berättelsen kryper under huden på läsaren och väcker starka känslor. Nancy drömmer och frihet och kärlek, men drabbas av förödmjukelser och svek. Flickan ger dock aldrig upp, utan kämpar på för att förbättra sin och familjens livssituation.

John Steinbeck - Vredens druvor utspelar sig i USA under depressionen. Tom Joad och hans familj vräks och ger sig iväg mot Kalifornien för att få arbete. Drömmen om ett bättre liv finns dock bara i reklambladen. Många fattiga familjer har sökt sig till västkusten och blir offer för giriga, samvetslösa arbetsgivare. Trots fattigdom och umbäranden finns dock en stark solidaritet bland de utsatta människorna.

Åsa Linderborg - Mig äger ingen är Åsas berättelse om hennes uppväxt med en ensamstående pappa, en ensamstående pappa med alkoholproblem. Romanen är en osentimental skildring av en torftig barndom och en kärleksförklaring till en pappa som gjorde sitt bästa, trots begränsningar i föräldraförmågan. Pappan Leif var den unga lokala fotbollsstjärnan, som gifte sig tidigt och började arbeta på fabriken, precis som hans far före honom. Men arbetet på en fabrik är nedbrytande, både fysiskt och själsligt. Och hur ska man hantera att både vara stolt över att vara en god arbetare och samtidigt hata arbetet?

Aino Trosell - Hjärtblad är berättelsen om den unga dalkullan Hulda som växer upp i armod och upplever vad verklig hunger är. Tidigt får hon ta del av arbetet genom att valla byns getter. Som många andra kullor ger sig Hulda ut på vandring för att tjäna pengar genom att sälja olika varor. Hågen står till äventyret i Stockholm. Det här är en mycket intressant kvinnohistorisk skildring som varvar ett gripande livsöde med en historielektion som inbegriper industrialiseringen, arbetarrörelsens framväxt och kampen för kvinnlig rösträtt.

måndag 27 april 2020

Utmaning: Authors & Characters - Martin

Utmaning Authors & Characters: Martin

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Martin Andersen Nexö är en av de stora danska arbetarförfattarna. Två av hand stora verk är Pelle Erövraren och Ditte människobarn. Flickan Ditte överges av modern och uppfostras av sina morföräldrar. Livet är en ständig kamp och, trots en okuvlig optimism, är Ditte utsliten redan i unga år. Fantastisk, gripande skildring av ett hårt liv. Läs mer om författarens betydelse här.



Första gången jag läste Maken var i början av 80-talet, då jag var knappt 20 år. Och romanen påverkade mig starkt. Det var första gången jag förstod att mina funderingar och svårigheter var universella, de delades av andra människor! Vid denna tidpunkt försökte jag, liksom Martina, hitta ett sätt att leva tillsammans med en man. Kanske överdriver jag något, men jag tror faktiskt att boken Maken har bidragit till att jag fortfarande lever tillsammans med samme make. Det var förlösande att inse att andra brottades med samma besvärliga känslor som jag.

Martina och Gustav träffas under studietiden, blir förälskade och bestämmer sig för att leva tillsammans. Men det är inte så lätt att skapa ett idealt förhållande när samhällets normer luckrats upp och man har näst intill total frihet att själv forma sitt liv. Samtidigt måste man hantera släkt och vänners förväntningar och försöka anpassa sig till varandras behov. Under ett antal år försöker Martina och Gustaf få sitt samliv att fungera, de ger upp, skiljs åt, och börjar om från början igen.

Maken kom ut för första gången år 1976 och den speglar på många sätt sin tidsanda. Berättelsen utspelar sig på 1960- och 70-talet, under en tid då samhället förändrades och kärnfamiljen ifrågasattes. Samtidigt upplever jag romanen som tidlös i sin beskrivning av människans längtan efter närhet och rädsla att förlora sig själv.

torsdag 23 april 2020

Nätterna på Winterfeldtplatz


Elin Boardy är en av de mest intressanta unga svenska författarna. Hon har nu gett ut fem historiska romaner, alla i olika miljöer, alla med flickors/kvinnors levnadsvillkor i fokus. Allt som återstår handlar om en ung kvinnas utsatthet och utspelar sig i ett bohuslänskt landskap i början av 1900-talet. Mot ljuset är en nyanserad skildring av en kvinnas och ett lands väg mot frihet och självbestämmande. Mary Jones historia är en spännande och ömsint berättelse om människan bakom piratmasken och drömmen om äkta kärlek. Tiden är inte än utspelar sig i digerdödens Europa i mitten av 1300-talet och gestaltar människans identitet i relation till omvälvande förluster. I flera av de tidigare romanerna gestaltas hbtq-frågor, i Nätterna på Winterfeldtplatz låter författaren detta växa till ett huvudtema.

Nätterna på Winterfeldtplatz utspelar sig i Berlin i slutet av 1920-talet, på en plats i en tid som känns lockande för oss än idag. Livet i Weimarrepubliken präglades av motsättningarna mellan frihet och dekans och den framväxande nazismen. Här fanns gayklubbar och, åtminstone i någon mån, en öppenhet visavi homosexualitet. Den judiske läkaren Magnus Hirschfeld öppnade här ett institut för forskning och utbildning i sexologi och marxismen spreds på gatorna. Demokratin blev dock alltmer bräcklig och hur det slutade vet vi ju tyvärr.

Till detta Berlin kommer den 19-åriga göteborgsflickan Hedvig. Planen är att hon ska stanna ett år och hon ska bo tryggt hos den konservativa faster Margarethe. Hedvig själv har andra planer, men det är hennes föräldrar lyckligt ovetande om. Hedvig finner sig snabbt tillrätta och börjar utforska allt staden har att erbjuda. Hon får snabbt väninnor på kontoret där hon arbetar och blir bjuden på spännande fester där det mesta är tillåtet. Hedvig skapar nära vänskapsrelationer med det homosexuella paret Heinz och Florian och hon inleder sexuella förbindelser med väninnan Mina och den krigstraumatiserade Erwin. I samhället sker dock snabba politiska förändringar, vilket kommer att påverka livet för alla vännerna.

Nätterna på Winterfeldtplatz gestaltar unga Hedvigs frigörelse från traditionella normer och skapande av en egen identitet. Det är så angeläget för Hedvig att få vara sig själv att det kanske är värt att offra allt för detta. Texten bygger i hög grad på dialoger, vilket gör boken medryckande och mycket lättläst. För egen del uppskattar jag framför allt skildringarna av de politiska händelserna och huvudpersonernas diskussioner om sin samtid. Sammantaget är Nätterna på Winterfeldtplatz en engagerande roman som utspelar sig i en förförisk miljö. Det här är en roman som kommer att uppskattas av många läsare.

NÄTTERNA PÅ WINTERFELDTPLATZ
Författare: Elin Boardy
Förlag: Wahlström & Widstrand (2020)
Köp: Adlibris, Bokus

tisdag 21 april 2020

Just nu med Kulturkollo


Just nu läser jag Nätterna på Winterfeldtplatz av Elin Boardy och känner att det passar mig bra att fly till 20-talets Berlin.
Just nu tittar jag The Plot Against America en alternativ historieskildring baserad på en roman av Philip Roth. Blir lite lätt förvirrad av att inget är som det brukar i seriens handling, men så är det ju i verkligheten också just nu.
Just nu lyssnar jag på BTS, d v s K-pop. Det ska erkännas att jag inledningsvis uppvisade ett visst motstånd, men nu har jag bra koll på bandet och gillar faktiskt låtarna. I bokväg lyssnar jag på Viskaren av Karin Fossum.
Just nu längtar jag efter någon form av normalitet, umgänge med vänner och att gå till jobbet. 

Lite i efterhand hänger jag med på Kulturkollos initiativ och passar på att använda min fina avatar från min tid som Kulturkollare.

måndag 20 april 2020

Utmaning: Authors & Characters - Emil

Utmaning Authors & Characters: Emil

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Émile Ajar är pseudonym för Romain Gary, som därmed är den ende som vunnit det prestigefyllda franska litteraturpriset Prix Goncourt två gånger. 1956 fick han priset för Himlens rötter och 1975 fick han det således för Med livet framför sej. När man googlar på Romain Gary får man fram många olika uppgifter om hans bakgrund. Det verkar oklart både var han föddes och vem hans far var. Det man tycks vara överens om är att han växte upp med en självuppoffrande mor, som hade grandiosa planer för sonen. Och dessa planer och drömmar får man lov att säga att sonen levde upp till. Romain Gary blev under sitt liv krigshjälte, diplomat och hyllad författare. 1963-1970 var han gift med den firade amerikanska skådespelerskan Jean Seberg. Men i den postumt utgivna Émile Ajars liv och död skriver Romain Gary:
"Jag ville börja om på nytt, leva om mitt liv; att vara en annan var mitt livs stora frestelse. Jag var trött på mig själv."
1980 begick Romain Gary självmord.

I Med livet framför sej växer Momo upp hos Madame Rosa, tillsammans med ett gäng andra "horungar". Madame Rosa är en pensionerad prostituerad, tillika en omfångsrik matrona och judinna som suttit i koncentrationsläger. Hon tar emot de prostituerades barn för en månatlig summa. Momo är en brådmogen och samtidigt en besynnerligt oskuldsfull pojke, som försöker lära sig allt han kan om livet. Hans läromästare, förutom Madame Rosa, är den Victor Hugo-älskande, förvirrade monsieur Hamil, sytenören monsieur M'Da och den godhjärtade transvestiten Lola.

Kortfattat kan man säga att Med livet framför sej handlar om en pojke och hans relation till en döende mor. Här blandas djup tragik med komiska inslag på ett hjärtskärande sätt. Det är en bok om hur vänskap och kärlek uppstår på platser man inte väntar sig att finna dem. Det är också en livsbejakande bok om ett barns inneboende styrka, vilja och förmåga att tillgodogöra sig de kärlekssmulor som bjuds.

Madame Rosa och Momo tar hand om varandra så gott det går. Den här sortens ombytta roller leder ofta till omfattande svårigheter hos barnet, som alltför tidigt tvingas ta ansvar. Även i berättelsen om Momo finns denna oerhört tragiska sida, men bokens språk fungerar närmast förförande så att läsaren förleds att inte se eländet och misären i dess verkliga ljus. Det charmerande språket i denna roman är helt unikt, här blandas gatuslang med gammaldags formuleringar och bildar en helt egen värld. Mycket beröm bör ösas över den fantastiska översättningen gjord av Bengt Söderbergh.
"I början visste jag inte att jag inte hade nån mor, och jag visste inte ens att det behövs. Madame Rosa talade sällan om saken för att inte sätta griller i huvet på mej. Så jag vet inte riktigt varför jag är född och inte heller hur det gick till."
Att läsa om Momo, Madame Rosa och de andra älskliga personerna i romanen har varit en ren njutning. Det här är en alldeles fantastisk berättelse, som kommer att finnas med mig under många år framöver. Jag vill helhjärtat rekommendera er att läsa denna varma, fina roman.



William Faulkner (1897 - 1962) är mest känd för sina romaner som utspelar sig i det fingerade Yoknapatawpha County, i amerikanska södern. Hans romaner är pessimistiska och handlar ofta om söderns rasproblem och svårigheterna efter inbördeskriget. Faulkner brukar anses tillhöra den modernistiska traditionen, texterna är experimentella, de innehåller långa meningar och berättas ofta ur olika perspektiv och innehåller inre monologer. Faulkner tilldelades Nobelpriset i litteratur 1949 "för hans kraftfulla och självständigt konstnärliga insats i Amerikas nya romanlitteratur".

En ros åt Emily är Faulkners mest kända novell. Den handlar om fröken Emily Grierson och utspelar sig i en liten stad i amerikanska södern. Novellen berättas av en allvetande berättare som uttrycker stadens åsikter om fröken Emily och hennes familj. Berättelsen inleds med fröken Emilys begravning, därefter får vi följa hennes liv från det hon var ung och giftaslysten tills dess att hon helt slutade att gå ut. Berättelsen är inte kronologisk, utan kräver en alert läsare.

Fröken Emily blev aldrig gift trots att hon hade mängder av friare. Fadern accepterade inte någon av dem. Familjen Grierson höll sig för sig själva och höll sig för mer än andra. Efter att fadern avlidit inledde fröken Emily en relation med en nordstatsarbetare på tillfälligt besök i staden. Detta förfasade sig många av stadsborna över. Det blev dock inget bröllop med Homer Barron heller, historien slutade helt enkelt med att karlen försvann och fröken Emily blev än mer isolerad i sitt hem. Den enda som någonsin såg fröken Emily under lång tid var hennes tjänare. Efter hennes död upptäcktes dock husets hemligheter.
"När fröken Emily Grierson dog kom hela vår stad till hennes begravning: männen på grund av ett slags respektfull tillgivenhet för ett fallet monument, kvinnorna huvudsakligen av nyfikenhet på att få se hennes hus invändigt, vilket ingen utom en gammal negertjänare - som skött både matlagningen och huset - hade gjort på minst tio år."
En ros åt Emily är en helt fantastisk novell som jag nu läst tre gånger. Läsaren får lära känna fröken Emily genom stadsbornas beskrivningar, men ingen känner henne egentligen. Emily förblir en undflyende karaktär, en kvinna vars sorgliga, ensamma liv berör.

lördag 18 april 2020

Tips i denna tid: Snöstormen


I Snöstormen av Vladimir Sorokin gör den lätte koleriske doktor Platon Iljitij Garin och kusken Harkel en farofylld resa i Harkels självgångare, som dras av ett 50-tal rapphönsstora hästar, till befolkningen i en avlägsen by för att rädda dem från svartsoten, en zombieepedemi från Bolivia. Resan kantas av äventyr, olyckor och möten med egenartade jättar, pyttemänniskor och knarkare.

Just nu läser dottern litteraturhistoria i åk 8 och pluggar på om begrepp som allegori och satir när det gäller Jonathan Swifts Gullivers resa. Och det hon lär sig om Gullivers resor passar lika bra in på doktor Garins resa. Samhällskritiken ligger under ytan och uttalas inte explicit, men är hela tiden enormt tydlig. Man kan komma undan med mycket genom att skriva "sagor" och sci-fi och tur är väl det. På ytan är således Snöstormen en helgalen, humoristisk och fantastisk berättelse, under ytan är kritiken mot den samtida maktförskjutningen i Ryssland hela tiden närvarande.

Sorokins roman bygger på ett par berättelser av Lev Tolstoj och i Snöstormen refereras också till Gogols novell Näsan. Därutöver finns säkerligen mängder av referenser till rysk historia, politik och kultur som går mig förbi. Sorokin har även tidigare skrivit samhällskritiska texter och är hett omdebatterad i sitt hemland.

Uppläsningen av Rolf Lassgård är givetvis magnifik.
SNÖSTORMEN
Författare: Vladimir Sorokin
Översättare: Ben Hellman
Uppläsare: Rolf Lassgård
Förlag: Norstedts (2013) Storytel
Köp: Adlibris, Bokus

torsdag 16 april 2020

Antikens berättelser: 10-lista

Mitt intresse för de antika berättelserna växer ju fler återberättelser jag läser. Här kommer en 10-lista över mina favoriter.



A Thousand Ships av Natalie Haynes är en engagerande roman om de många kvinnor som var inblandade i kampen om Troja. Författaren utmanar idén om den stridande mannen som hjälten, och framhåller det heroiska i att ta hand om barn och skapa en fungerande vardag.

Flickornas tystnad av Pat Barker är en oerhört fängslande, inlevelsefull och lättläst berättelse, som handlar om kvinnorna som kom i grekernas väg under deras strid mot Troja. Framför allt är det den komplexa relationen mellan slavinnan Briseis och hjälten Akilles som gör boken så läsvärd.

Herakles av Theodor Kallifatides handlar om pojken, mannen, monstret och hjälten Herakles, som genomförde 12 storverk, det ena blodigare än det andra. Författaren gestaltar en karaktär som om och om igen försöker göra goda gärningar, men som ideligen misslyckas. Utan att begripa varför.

Kirke av Madeline Miller är en engagerande berättelse om gudinnan/häxan Kirke, vars magiska krafter leder till att fadern Helios förvisar henne till en öde ö. Där skapar hon sig ett liv i harmoni och lärdom, tills en dag Odysseus skepp anländer ...

Namnens hus av Colm Tóibín bygger på myten om Agamemnon, Klytaimnestra, Ifigenia, Elektra och Orestes av bl a Sofokles. Det är en suggestiv och klaustrofobisk berättelse ur tre perspektiv om blind gudstro, vanvettig sorg och ursinnig hämnd.

Penelopiaden av Margaret Atwood handlar om Penelope, Odysseus hustru, som ensam och troget väntar på hans hemkomst under alla år han är ute på irrfärder. Penelopiaden är en skicklig gestaltning av kvinnans villkor både under antiken och i samtiden.

Slaget om Troja av Theodor Kallifatides är en grym och våldsam antikrigsroman som väver samman handlingen i Iliaden med händelser som utspelar sig på en liten ockuperad grekisk ö under andra världskriget.

Strändernas svall av Eyvind Johnson gestaltar en Odysseus som är mänsklig och som plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan längtan efter hustrun och hemmet och oro inför hur han ska bli emottagen. Romanen är en allmängiltig, tidlös berättelse om människans svårigheter att hantera sin fria vilja, benägenheten till onödig grymhet och ånger.

The Song of Achilles av Madeline Miller är en medryckande och spännande berättelse om Akilles, sedd genom bästa vännen och älskaren Patroklos ögon. Det är inte alltid lätt att älska en stor hjälte, som ibland drabbas av hybris.

Vår älskade av Kamila Shamsie är en nytolkning av Sofokles Antigone, som är minst lika dramatisk och tragisk som förlagan. Handlingen utspelar sig i nutid i ett England där utanförskap och misstro mot muslimer råder. Och där ändå kärleken övervinner allt, eller?

onsdag 15 april 2020

Tips i denna tid: Pesten

Pesten av Albert Camus är återigen en aktuell klassiker, som dyker upp lite här och var i diskussioner. Albert Bonniers ger ut en nyöversättning i dagarna, det kanske är dags för mig med en omläsning. Recensionen nedan är från 2009, d v s i en annan översättning än nyutgåvan. 


I den nordafrikanska staden Oran börjar råttorna dyka upp överallt. Och med råttorna kommer pesten. Ryktena börjar löpa, men myndigheterna har relativt lätt att lugna medborgarna. Ingen vill tro att faran är verklig. Men pesten bryter verkligen ut, människor insjuknar och dör. Oran blir en stad i belägringstillstånd, sjukdomen sprider sig allt snabbare och bristen på förnödenheter blir snart märkbar. Läkaren Bernard Rieux och en grupp frivilliga gör vad de kan för att minska lidandet och hejda spridningen av sjukdomen.

Pesten är en fantastisk allegori över mänskligt beteende i alla slags krissituationer. Inledningsvis är det oerhört svårt för Rieux att få gehör för den reella fara som hotar staden. När pesten härjat en tid har människorna blivit avtrubbade, de har inte längre någon kontroll över sina liv. De blir likgiltiga inför lidandet, allt känns meningslöst. Vissa kapitaliserar på andras behov och roffar åt sig allt de kan, medan andra osjälviskt och solidariskt kämpar för att göra situationen bättre för befolkningen som helhet.

Pesten är en roman som handlar om människans livsvillkor, vår existens, vänskap och kärlek. Här finns givetvis en hel del filosofiskt och religiöst resonerande, men också oerhört vackra beskrivningar av kärleken mellan två människor. Det är kanske just denna spännvidd som gör Pesten till en fantastisk berättelse.

Det jag emellertid saknar i Pesten är upplevelsen av att vara delaktig. Boken är skriven på ett generaliserande (och generaliserbart) sätt om människan som varelse. Detta har givetvis sina fördelar, men jag vill gärna bli mer berörd när jag läser och hade därför velat "lära känna" en del av stadsborna lite bättre.
PESTEN
Författare: Albert Camus
Översättare: Jan Stolpe
Förlag: Albert Bonniers (2020)
Köp: Adlibris, Bokus

tisdag 14 april 2020

A Thousand Ships


A Thousand Ships av Natalie Haynes är en roman om de många kvinnorna som finns i utkanten av alla berättelser om de manliga hjältarna i antikens Grekland. Där Flickornas tystnad av Pat Barker fokuserar på drottningen/slavinnan Briseis och en handfull kvinnor runt henne, väller kvinnornas perspektiv fram i A Thousand Ships. Och alla beskrivs de som hjältinnor på något sätt. För nog måste det vara lika hjältemodigt att kämpa på i ensamhet och uppfostra sina barn som att dra ut i strid?

Berättare i boken är Calliope, den episka poesins musa, som Homeros vänder sig till för att få inspiration. Och oändligt många är de kvinnor Calliope vill berätta om. Kriget i Troja orsakas av att tvedräktens gudinna Eris är förbittrad över att hon inte bjudits på ett bröllop och därför skapar osämja mellan Hera, Afrodite och Athena, som alla vill anses vara den vackraste. Prins Paris utses att välja en av dem och han väljer Afrodite eftersom hon lovar honom att få sköna Helena. Paris lämnar sin hustru Oinone, reser till Sparta och rövar bort Helena. Hennes make, kung Menelaos, ber då sin bror Agamemnon, och alla andra som tidigare friat till Helena, om hjälp att hämta hem hustrun. Agamemnon har dock förnärmat gudinnan Artemis, som orsakar stiltje så att skeppen inte kan avresa. För att blidka Artemis offrar Agamemnon sin äldsta dotter Ifigenia. Vinden vänder, skeppen kan ge sig av och det långa kriget mot Troja inleds.


I romanen varvas ett stort antal olika karaktärers perspektiv och det krävs att läsaren är alert och lägger många namn på minnet. Det är en stor fördel att ha läst andra romaner om det trojanska kriget innan. Det som framför allt intresserar mig är de berättelser jag inte känner till sedan tidigare, t ex den trojanska drottningen Hecubas öde och hämnd på den man som skulle ha beskyddat hennes son. I Colm Tóibíns roman Namnens hus har jag tidigare läst om Agamemnons hemkomst, nu får jag ta del av den händelsen utifrån den tillfångatagna slavinnan/prästinnan Cassandras perspektiv. Natalie Haynes ger i romanen röst åt många kvinnor som endast funnits med som biroller tidigare, t ex Hektors änka Andromake, amazondrottningen Penthesileia och Paris hustru Oinone.

A Thousand Ships är en engagerande, spännande och lättläst bok som ger många olika perspektiv på händelserna i samband med grekernas strid mot trojanerna. Författaren utmanar idén om den stridande mannen som hjälten, kanske var det minst lika hjältemodigt att som Penelope uppfostra sin son och hålla friarna stången, som det var för Odysseus att besegra diverse vidunder på resan hem.
A THOUSAND SHIPS
Författare: Natalie Haynes
Uppläsare: Natalie Haynes
Förlag: Mantle/Storytel
Köp: Adlibris, Bokus

måndag 13 april 2020

Utmaning: Authors & Characters - Susanne

Utmaning Authors & Characters: Susanne
Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.



Susanne Skogstads debutroman från 2019, Svartstilla, fick en del uppmärksamhet och borde få mycket mer. Det är en roman om sorg, som både oroar och berör.

Hur mycket "får" man egentligen sörja? Och hur länge? Får man lägga sig under makens gamla jacka och gå ner sig i sorgen? Ja, tycker den sörjande. Nej, tycker omgivningen som inte kan förstå djupet i förlusten av livskamraten, längtan efter den man haft vid sin sida nästan hela livet. Om rätten att få sörja som man vill/behöver handlar den underbart vackra lilla romanen Svartstilla av Susanne Skogstad. Det har tagit mig lång tid att läsa boken, trots att texten är poetisk, luftig och vacker. För jag har velat låta alla känslor ta plats inuti mig och det har krävts lugn och ro att orka dela den djupa sorgen och smärtan med änkan.

Romanen handlar således om en änka som förlorat sin make efter ett långt liv tillsammans. Paret har levt mycket nära varandra och delat det mesta. Att förlora maken är därför även att förlora sig själv. Men detta blir för svårt för de tre vuxna barnen att förstå och hantera. De behöver ha sin mor kvar och försöker på alla sätt att skingra hennes förtvivlan och få henne att ta tag i det praktiska med att leva igen. Men modern vill inte gå vidare, hon vill leva kvar bland och i minnena av den tid då hon var en del av ett vi.

Andas.
Känner hur jag saknar dig.
Men du kommer inte tillbaka.
Och vi är inte tillsammans.
Och jag är inte fru.
Och jag är inte mor.
Och jag är inte längre någon. 

Med ett lågmält, fåordigt, lite högtravande språk gestaltar författaren sorgen hos den som blir kvar. Som läsare blir man djupt gripen av tyngden i ensamheten och frustrationen över att inte få vara ifred i sin sorg. Mycket läsvärt!



Doris Lessing har aldrig blivit min favorit trots att jag läst flera av hennes romaner (Den femte sanningen, Det femte barnet, Ben, ute i världen). Men, när jag nu läst henne i ett kortare format blir jag faktiskt rätt tagen, Till rum nitton är en av de bästa noveller jag läst.

Till rum nitton handlar om Susan som lever ett välordnat medelklassliv tillsammans med maken Matthew och deras fyra barn. Trots tryggheten och stabiliteten är det hela tiden något som skaver i Susan, hon känner ett obetvingligt behov av ett eget rum, en vrå att dra sig undan i för att få vara ifred. I rum nitton på ett sjabbigt hotell finner Susan den ensamhet hon längtat efter, där kan hon sitta i en stol och bara vara.

Vem är egentligen Susan? Vad är det som händer med henne då vardagen blir hela hennes liv? Många frågor hopar sig hos mig då jag blir alltmer indragen, kanske t o m insnärjd i Susans liv under läsningen. På ett mästerligt sätt lyckas författaren gestalta Susans förlust av ett eget jag, av en intighet som blir närmast förlamande. Även i de stunder Susan agerar tämligen absurt har jag skrämmande nog lätt att förstå henne.

Lessing skildrar i Till rum nitton ett kvinnoöde som återkommer då och då i litteraturen. Associationerna går genast till Virginia Woolfs Ett eget rum och även till Hausfrau, som också handlar om en kvinnas leda i ett äktenskap utan närhet. Något i de här romanerna skrämmer och berör och jag har själv sett till att ha vrår i mitt hem som jag kallar mina.