måndag 11 november 2019

Utmaning: Authors & Characters - Viktor


Utmaning Authors & Characters: Viktor

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Victoria Benedictsson föddes, som Viktoria Bruzelius, år 1850 i byn Domme i Skåne, och hon växte upp i ett lantbrukarhem. Fadern var utåtriktad och sällskaplig, men oekonomisk. Föräldrarnas äktenskap beskrevs som det tjugoåriga kriget. Viktoria visade tidigt prov på konstnärlig talang och ville studera konst. Fadern lovade henne att få studera, men löftet infriades inte. I besvikelsen över detta, och för att komma bort från föräldrarnas inflytande, gifte hon sig vid 21 års ålder med den då 49-årige postmästaren Christian Benedictsson i Hörby. Han var änkling och Victoria blev styvmor till fem barn. 1873 föddes dottern Hilma. Victoria hade svårt att fördra dottern, då hon i hög grad liknade fadern. Under den andra graviditeten sägs Victoria ha gjort ett självmordsförsök och detta ledde till att barnet avled ett par dagar efter födseln. Senare drabbas Victoria av en benhinneinflammation som invalidiserade henne och hon gick på kryckor resten av livet.

Victoria avskydde sitt liv som gift, hon led av samvetskval och depressioner. Arbetet på postkontoret gav henne dock en viss frist och möjlighet att skriva ned sina funderingar. Hon kallade sin dagbok ”gamle Ernst” och i den fick hon utlopp för tankar om livet, äktenskapet och samhälleliga orättvisor. Under pseudonymen ”Ernst Ahlgren” publicerades senare hennes verk.

Med romanen Pengar (1885) gjordes den litterära debuten. I denna berättelse övertalas en ung och omogen flicka att gifta sig alltför tidigt med en förmögen godsägare. Så småningom bryter den unga hustrun upp från ett kvävande konvenansäktenskap, till förmån för självförverkligande. I utvecklingsromanen Fru Marianne (1887) förändras den bortskämda flickan som helst vill läsa romaner till en präktig husmor på landet. Här beskrivs i stället en utopisk bild av äktenskapet som harmoniskt och jämlikt. Denna bok blev Victorias egentliga genombrott och hon anses vara en av de främsta av 1880-talets realistiska författare.

Victoria blev snabbt känd i litterära kretsar i Stockholm och Köpenhamn. I likhet med många författare sökte hon uppmärksammas av den viktige danske litteraturprofessorn och kritikern Georg Brandes. De träffades 1886 och Victoria blev lidelsefullt och hängivet förälskad. Hon var dock bara en i raden av kvinnor för honom. 1888 begick Victoria självmord på ett hotellrum i Köpenhamn. Många faktorer tros ha samverkat och lett till självmordet, måhända var Brandes' avvisande den utlösande faktorn. Victoria beskrivs som en skör själ som slets mellan längtan efter frihet och behov av kärlek och trygghet. Situationen för de kvinnliga författarna under 1880-talet var påfrestande, de möttes av ständiga motgångar. Victoria var också mycket olycklig i sitt äktenskap och med det inskränkta liv hon tvingades leva i Hörby.

Victorias dagböcker Stora boken (1978-1985) finns utgivna i sin helhet. Här kan man läsa om livet i Hörby och om kärleken till Georg Brandes. Efter Victorias självmord beskrev August Strindberg henne som sedeslös och hycklande och hennes död som en ”skymf mot den hederlige man (d v s maken) som aldrig haft annat fel än att älska henne troget och förlåta henne fast hon rövat hans ära.” Det sägs att Victorias självmord inspirerade Strindberg till Julies självmord i Fröken Julie.

Själv uttryckte Victoria det så här:

”Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!”


Victoria Mary "Vita" Sackville-West, skaparen av den fantastiska trädgården på Sissinghurst Castle, var en brittisk författare och poet, som kanske mest är känd för sin relation till Virginia Woolf. Romanen Orlando baseras på Vitas liv, så här tänjer jag lite på utmaningens gränser. Romanens unga huvudperson Orlando beslutar sig för att inte blir gammal. Han lever därefter i hundratals år ett gränsöverskridande liv med kärleksrelationer till olika dignitärer. Men en morgon vaknar han och upptäcker att han blivit en kvinna.

tisdag 5 november 2019

Atypical



Vill du veta mer om hur det är att inte vara neurotypisk och samtidigt asgarva åt träffande dialoger? Titta då på Atypical på Netflix.

måndag 4 november 2019

Utmaning: Authors & Characters - Maja


Utmaning Authors & Characters: Maj

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Maya Angelou, 1928 - 2014, var en amerikansk författare och medborgarrättsaktivist. Hon arbetade tillsammans med både Martin Luther King och Malcolm X. Det litterära genombrottet kom med romanen I Know Why The Caged Bird Sings (Jag vet varför burfågeln sjunger), en självbiografi om barndomen och uppväxten som svart kvinna i Sydstaterna. Romanen blev en enorm succé och fanns t o m i mina föräldrars bokhylla. Jag läste den när jag var ung och tyckte att den var fantastisk. Det här är en roman jag gärna skulle vilja läsa om igen, hoppas att den snart ges ut i nyutgåva.


Karaktären Maj är lätt att välja, Kristina Sandbergs Maj glömmer jag aldrig. Jag blev så indragen i hennes liv att boken ibland framstod som mer verklig än verkligheten. Och saknaden när sista sidan var utläst var stor. Maj är huvudperson i en trilogi som består av böckerna Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris. Om någon sagt när jag läst en bit in i första boken att jag inte skulle kunna få nog av Maj hade jag tvivlande ruskat på huvudet. Jag var galen på människan som inte kunde fatta beslut, stå upp för sig själv och kräva något på ett rättframt sätt. Men, jag lärde mig faktiskt att älska henne. Inte i början, men i tredje boken kröp hon helt enkelt in i mitt hjärta. Det är här författarens styrka blir så tydlig; trots att Maj är egocentrisk, krävande, neurotisk och irriterande osäker gestaltar Sandberg henne konsekvent med empati, förståelse och värme. Sammantaget är trilogin om Maj en av de allra bästa kvinnoskildringar jag någonsin läst.

söndag 3 november 2019

En smakbit ur Där livet är fullkomligt



Ny söndag och dags för en smakbit igen. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkelighetenIdag bjuder jag på två korta smakbitar ur Där livet är fullkomligt av italienska Silvia Avallone. Författaren skildrar ett Italien som ligger långt från turiststråken, här är fattigt, skitigt och traditionellt. Läsaren möter unga människor, vars framtid tycks vara förutbestämd och de som i förtid blivit gamla. Romanen handlar om längtan efter barn och om oönskade graviditeter. Mycket bra!

Den kom från en värld som dolde sig inuti henne. Från en punkt så djupt inne i kroppen att det kändes som ett främmande land.
Och den ökade i styrka, var omåttlig när den strålade ut från naveln. Exakt och regelbundet: sextio hela sekunder. Hon visste att den skulle krossa ländryggen. Och sedan skulle den bli ännu starkare. Den skulle bli jättelik, som hennes mamma när hon låg i en hög på soffan kvällen innan, som telefonen i hallen som inte hade ringt på flera år och Zenos ögon när han sa: ”Ja, vi åker härifrån.”
Den skulle få hennes hjärta att stanna, som allt som är oläkligt. Adele visste det.
Andas. Det var det de sa åt henne att göra. Men hon kunde inte andas. Lungorna var fulla av sågspån. Smärtan pressade samman bröstkorgen, klöv den mitt itu som ett äpple. Smärtan var den enda, rena sanningen. Oändlig, som Adriatiska havet i februari.
”Jag vill inte ha henne.”

Utsikten från fjärde våningen var förresten inte så dum. Bortom betongen, bortom de identiska höghusen med bleknade jalusier och fasader översållade med parabolantenner bredde landsbygden ut sig, lugn och stum som en grön sjö.
Om man blundade kunde man till och med låtsas att trafikbruset från ringleden var vattenbrus.
Kanske var det just det hon föreställde sig, att hon befann sig på en flod. Varje dag satt hon i samma ställning, med håret i en knut som hölls uppe av ett fjärilsformat plastspänne.

lördag 2 november 2019

Jag for ner till bror & Vi for upp med mor


Under senaste månaden har jag delvis läst, delvis lyssnat på Karin Smirnoffs böcker om Jana Kippo och hennes familj. Det är inte så enkelt att summera läsupplevelsen, men framför allt har jag varit väldigt tagen över hur folk faktiskt kan ha det. När jag läst om andras upplevelser har jag ibland sett funderingar kring exotifiering av Norrland och glesbygdens misär, men tyvärr är inte Smirnoffs skildring av trasiga hemförhållanden vare sig överdrivna eller spekulativa. En del ungar har det helt enkelt så här förfärligt.

I första boken, Jag for ner till bror, återvänder Jana Kippo till sin hemby Smalånger i Västerbotten. Här bor hennes tvillingbror Bror fortfarande kvar i deras barndomshem, Kippogården. Jana, som egentligen bara planerat ett kort besök, sugs snabbt in i det liv hon lämnat och börjar arbeta inom hemtjänsten, där hon efterträder Maria, barndomsvännen som nyligen avlidit. I mötet med alla de gamla kommer Janas liv ikapp henne och minnen av övergrepp och våld tränger sig på.

I andra boken, Vi for upp med mor, har modren avlidit och ska begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Där lever större delen av befolkningen på strikt, gammaltestamentligt, religiöst sätt. Männen styr och kvinnorna föder barn. Bror lockas av gemenskapen, medan Jana försöker få honom att ta sitt förnuft till fånga.

Båda böckerna är nattsvarta skildringar av destruktiva familjer som präglas av våld, missbruk och misär. Ändå finns här utrymme för underfundig humor som glimmar till när man som minst anar det. Texten är suggestiv med sina korta meningar, avsaknad av skiljetecken och sammanskrivningar av namn. Det här är läsning som påverkar både andning och hjärtfrekvens. Det här är i mitt tycke fantastisk litteratur!

JAG FOR NER TILL BROR
VI FOR UPP MED MOR
Författare: Karin Smirnoff
Uppläsare: Lo Kauppi
Förlag: Polaris (2019)
Köp: AdlibrisBokus

måndag 28 oktober 2019

Utmaning: Authors & Characters - Charlotte


Utmaning Authors & Characters: Charlotte

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Charlotte Brontë är den äldsta av författarinnorna Brontë och hon är mest känd för romanen Jane Eyre, vars handling jag gissar att de flesta av er är bekant med. Romanen Villette är mindre känd, men mist lika bra. Villette handlar om den föräldralösa Lucy som försöker försörja sig och klara sig själv. I staden Villette lyckas hon få arbete på en flickskola. Romanen utmanar genom avsaknaden av traditionell romantik och genom att berättaren inte är öppen mot läsaren.


Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf är andra delen i trilogin om den Löwensköldska ringen. I första delen möter läsaren den gotiska Selma Lagerlöf i en klassisk spökhistoria, där de allra mörkaste känslor svallar. Här skildras de fattigas hunger och utsatthet samt överhetens svek och hämndgirighet. Stämningen i Charlotte Löwensköld är ljusare och präglas av den unga Charlottes kärlek och förhoppningar. Charlotte Löwensköld är en riktig såpa, som innehåller ett hopkok av svek, intriger och äkta kärlek. En såpa av högsta kvalitet, naturligtvis. Här fokuserar författaren på att skapa ett nyanserat porträtt av den unga Charlotte, och det är denna komplexa gestaltning av en ung kvinna som är berättelsens stora behållning. Trots den ljusa, livsbejakande stämningen är dock handlingen även i Charlotte Löwensköld ödesbestämd.

måndag 21 oktober 2019

Utmaning: Authors and Characters - Kim


Utmaning Authors & Characters: Kim

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Kim Thúy blev omedelbart en favoritförfattare när jag läste Ru, den första av hennes romaner som översattes till svenska. Romanens berättare, liksom författaren, lämnade Vietnam som båtflykting på flykt undan kriget i slutet av 70-talet. Efter svåra upplevelser till havs och i flyktingläger anlände familjen till Kanada. I korta, icke-kronologiska avsnitt får vi ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och utmaningen att leva i exil. Texten är sällsamt vacker, anspråkslös och saklig. Osentimentalt och lågmält skapar författaren bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor. Sedan dess har jag läst ytterligare två romaner av författaren, Mãn och Vi, och älskat dem båda.
"Det var min uppgift att födas för att ersätta de liv som gått till spillo. Det var min plikt att låta mitt liv bli en fortsättning på min mors liv.... Med dessa i det närmaste utbytbara namn markerade min mor att jag var en fortsättning på henne och att hennes historia skulle leva vidare genom mig." (sid 9-10)


I min bokhylla står en gammal utgåva av romanen Kim: hela världens lille vän av Rudyard Kipling. Jag har inte läst den och jag undrar om den åldrats väl eller om jag kommer att reta mig på exotifiering vid läsning av den. Ibland är det helt enkelt inte så lätt att läsa "gamla" texter. På wiki kan man läsa: "Boken visar en levande bild av Indien, dess myllrande befolkning, religioner och vidskepelse, och livet i basarerna och på vägarna". Har någon av er läst? Kanske jag bara är fördomsfull när jag är skeptisk?

måndag 14 oktober 2019

Utmaning: Authors & Characters - Tomas


Utmaning Authors & Characters: Tomas

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Det finns många författande Tomas man kan välja bland, men en jag älskar mer än de andra - Tomas Tranströmer. Jag minns ännu den enorma glädjen över att han tilldelades Nobelpriset 2011 och det var till Tranströmer jag gick för att läsa när min mor gått bort.

Närvaro av Gud.
I fågelsångens tunnel
öppnas en låst port.

Lyssna när författaren läser sin dikt Gläntan och notera likheten med vid-behovrummet i Harry Potter.



Thomasine är en av de tre huvudpersonerna i Elin Olofssons senaste roman Herravälde. Handlingen utspelar sig 1921 och frågor om kvinnornas rösträtt, förmåga att tänka och möjlighet att klara sig utan en man är mer aktuella än någonsin. I en fängslande berättelse gestaltas frågor om kön, klass och makt och de tre kvinnornas livsöden engagerar, berör och upprör. Herravälde är en riktig bladvändare som jag varmt rekommenderar.


lördag 12 oktober 2019

Sara Danius avliden



Startar datorn och nås av det tråkiga beskedet att Sara Danius avlidit. Jag visste inte att hon återinsjuknat i den cancer hons tidigare kämpat med. Det känns helt enkelt väldigt ledsamt.

Sara Danius blev kanske mest känd i samband med alla tråkiga turer och skandaler kring Akademien de senaste åren. Och vem minns inte hennes underbara kreation på förra årets Nobelfest? Men Sara Danius var naturligtvis framför allt en briljant litteraturprofessor som uppmärksammade och beskrev samband som gick andra helt förbi. Jag minns när jag lyssnade på henne på Bokmässan för några år sedan då hon beskrev de franska realisterna utifrån detaljer som t ex en blå tvål. Just nu känner jag mest lust att läsa essäerna samlade i Husmoderns död och andra texter.


fredag 11 oktober 2019

Författaren och hans verk


Kan man som författare anse sig stå utanför det politiska livet? Kan man bedöma en författares verk, utan att ta hänsyn till hans agerande i "verkligheten"? Jag förmår faktiskt inte alls tycka det. Däremot kan jag så klart inse att all jordens läsare inte tycker lika om författarna utifrån deras åsikter och handlande. Det finns/fanns garanterat läsare som inte alls skulle störa sig på författare som hyllar Stalin, Hitler, Pinochet m fl. Jag tillhör inte den kategorin.

Men att som privatperson läsa eller inte läsa, gilla eller inte gilla är en sak. Att tilldela någon ett stort pris är dock en politisk handling, även om man inte vill låtsas om det. Och utifrån detta är det för mig obegripligt hur Peter Handke kan tilldelas Nobelpriset 2019. Här är några citat från Nobels testamente om kriterierna för att tilldelas priset: ”i idealisk rigtning”, ”idealitet”, ”vidhjärtad humanitet”, ”mänskligheten den största nytta”. Jag har väldigt svårt att se hur Handke lever/levt upp till dessa. 

Jag tänker inte skriva mer om författaren, det är lätt att hitta information om hans ställningstagande för Slobodan Milošević på nätet. 

Men några ord och platser från Balkankriget ska inte glömmas bort, dessa är bl a Omarska, Prijedor, Trnopolje, Tomasica, Srebrenica

torsdag 10 oktober 2019

Nobelpriset till Olga Tokarczuk och Peter Handke


Nobelpriset år 2018 tilldelas polska Olga Tokarczuk med motiveringen:”För en berättarkonst som med encyklopedisk lust gestaltar gränsöverskridandet som livsform”. Jag har länge väntat på att kunna köpa hennes Gammeltida och andra tider på Adlibris, men den är slut. Experterna rekommenderar nästa 1000-sidiga Jakobsböckerna. 

Nobelpriset år 2019 tilldelas österrikaren Peter Handke med motiveringen: ”För ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människan konkreta erfarenhet”. Det jag kan säga om honom är att jag inte känner till honom och inte läst ngt av honom. Utifrån hans ställningstagande i Balkankriget har jag också lite motstånd att läsa honom. Det finns heller inga böcker på svenska av honom på Adlibris.

Båda priserna går således lite otippat till centraleuropeér. Ingen av dem har jag läst, kanske får jag lust att göra det så småningom.

onsdag 9 oktober 2019

Fler Nobelpriskandidater


Jag har en del favoriter till 2018 och 2019 års Nobelpris utöver de som finns med på Unibets oddslista.

Jamaica Kincaid (Annie John)
Colm Tóibín (Marias testamente, Nora Webster, En lång vinter)
Nina Bouraoui (Intet liv, Kärlekens geografi)
Hilary Mantel (Wolf Hall, För in de dödaSkuggan av ett liv)
Michael Ondaatje (Anils skugga)
Arundhati Roy (De små tingens Gud, Den yttersta lyckans ministerium)
Marie N'Diaye (Tre starka kvinnor)

Om jag bortser från vad som är realistiskt, skulle jag önska två västerländska, engelskspråkiga författare i år, Hilary Mantel och Colm Tóibín. Det kommer inte att ske. Jag kan ju också hoppas på två författare jag faktiskt nyligen talat med, Mircea Cartarescu och Jamaica Kincaid. Kanske skräller Akademien med en den tidigare stötesten Salman Rushdie, som skrivit den sanslöst bra romanen Midnattsbarnen? Nåväl, i morgon är det äntligen dags att ropa äntligen igen!

måndag 7 oktober 2019

Utmaning: Authors & Characters - Karin


Utmaning Authors & Characters: Karin

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.



Karen Blixen hade kaffefarm i Kenya från 1914 till 1931, här levde hon i nära relation till naturen och de afrikanska folken. Under denna tid upplevde hon också både de lyckligaste stunderna och de svåraste motgångarna i sitt liv. Här formades hennes framtida författarskap. 


Den afrikanska farmen innehåller egentligen flera delar som sinsemellan är ganska olika. Här finns det vackra, poetiska mötet med det exotiska Afrika, beskrivningar av den hårda kampen att överleva, en berättelse om djup vänskap och upptäckarlusta, kortare anekdoter med tydlig sensmoral och ett tragiskt slut på äventyret. Sammantaget är Den afrikanska farmen en mycket intressant berättelse om en ovanlig kvinnas möte med en främmande kultur och en fantastisk skildring av ett vackert, men inte alltid gästvänligt land.

Babettes Gästabud av Karen Blixen är en berättelse om två prästdöttrar på 1800-talet i en liten norsk by. Systrarna får i ungdomen möjlighet att välja kärlek och berömmelse, men avstår för att leva ett enkelt kristet liv i i sin barndoms by. En dag kommer en ung fransk kvinna till dem för att söka hjälp; Babette är på flykt undan oroligheter i Paris. Detta är en mycket vacker historia om kärlek, Gud och konsten. 


Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn är en litterär fantasi med Karin Boye i huvudrollen. Boken är skriven i jagform och språket ligger nära min föreställning om hur Boye själv skulle skrivit. Insprängt i texten finns även en del autentiska citat och blinkningar till Boyes tidigare publikationer, vilket förstärker illusionen att det är Boyes röst vi hör. Kolterjahns Karin går i psykoanalys, blir förälskad och får ekonomiska bekymmer i 30-talets Berlin. Hon dräneras på livslust av sitt självförakt, mörkret är skrämmande och olidligt lockande. Här finns inte plats för några ljumma känslor, Karin tycks vara självförbrännande. Sammantaget är Den bästa dagen en fängslande berättelse om en färgstark huvudperson skriven på vacker lyrisk prosa. Den rekommenderas varmt!

lördag 5 oktober 2019

Nobelprisoddset


Så här såg oddsen ut för Nobelpriskandidaterna i början av veckan hos Unibet. Jag har markerat vilka jag läst och vad jag läst av dem. Jag har läst hälften av dem och av de jag läst är mina favoriter Maryse Condé, Ngugi Wa Thiong'o och Margaret Atwood. Men många av mina favoriter finns inte med på listan. Tre av dem finns inte med för att författarna inte längre är i livet. Jag är lite bitter över att Chinua Achebe, Assia Djebar och Amos Oz aldrig fick priset. Men även många andra författare finns med på mina lista, jag återkommer med en sådan. Spontant känns det som om ganska många av författarna är lite "svåra" men det kanske är mest för att jag inte läst dem jag känner så. Mest intresserad av de olästa är jag av Olga Tokarczuk. Eftersom jag redan pratat med Mircea Cartarescu och sagt att jag tror att han kommer att få priset, vore det ju i o f s kul om han fick det ;)

Anne Carson 
Maryse Condé (Färden genom mangroven)
Can Xue 
Haruki Murakami (Norwegian Wood)
Lyudmila Ulitskaya (En munter begravning)
Ngugi Wa Thiong'o (Floden mellan bergen, En blomma av blod)
Margaret Atwood (Oryx och Crake, Syndaflodens år, Penelopiaden)
Marilynne Robinson (Gilead)
Olga Tokarczuk 
Péter Nádas (Fotograferingens vackra historia)
Adunis 
Gerald Murnane 
Mircea Cartarescu (Travesti)
Yu Hua (Solskenet i munnen - novellsamling)
Ismail Kadaré (Aprils frusna blommor)
Javier Marías 
Jon Fosse (Sömnlösa)
László Krasznahorkai 
Milan Kundera (Varats olidliga lätthet)
Peter Handke 
Yoko Tawada 
César Aira 
Yang Lian 
Ko Un (Fråga månskenet om vägen: Zendikter)
Ernesto Cardenal 
George R. R. Martin 

onsdag 2 oktober 2019

Bokmässan, lite eftersnack

Lite mer måste jag skriva om bokmässan även på bloggen. Det var fantastiska dagar, även om jag missade en del som jag planerat in. Det är ju i o f s alltid så ... En av de bästa sakerna var naturligtvis att jag fick ett guldkort av Bokmässan så att jag fick tillgång till alla seminarier och en del annat. Tack!

Jag kom hem med en lagom hög med nya böcker, Vi for upp med mor av Karin Smirnoff, Drömmen om okapin av Mariana Leky, Älskade av Toni Morrison och Lucy av Jamaica Kincaid. Tyvärr måste jag kanske erkänna att önskelistan på Adlibris blivit mycket längre, en del böcker villhöver jag verkligen.


En bok jag inte köpt (ännu) är Lars Lerins bilderbok Trollet är inte hemma. Den ska jag försöka köpa på Sandgrund någon gång när Lerin är där. Jag fick i alla fall en lite pratstund med och en fin bild av hela familjen.


Silvia Avallone kramades mest på Bokmässan. Hon är också noga med att kommentera när man taggar henne på Insta. För det får hon extra kärlek. Jag läser ju nu hennes nya roman Där livet är fullkomligt.


En av min svenska favoriter är Elin Boardy. Jag har läst alla hennes romaner (Allt som återstår, Mot ljuset, Mary Jones historia och Tiden är inte än). Faktiskt gillar jag dessutom alla skarpt, trots att de är mkt olika. Det kommer en ny bok nästa år, undrar vad den kommer att handla om?


Mysigast att stå i kö tillsammans med var Anna-Karin Palm, som nyligen författat en biografi om Selma Lagerlöf: Jag vill sätta världen i rörelse. Den har jag tyvärr inte läst ännu, däremot har jag läst Palms fantastiska roman Målarens döttrar. Och jag måste så klart läsa Selma-biografin för den har fått så positiva omdömen.


Sydkoreanska Han Kang läste ur sin nya bok Den vita boken på Babel och jag passade på att fota när de filmade. 


Jag är lite deppig över att jag (p g a att jag inte mådde bra) missade samtalet mellan Maggie O'Farrell och Max Porter, det var fantastiskt har jag hört. Jag missade också att få en signering av Tessa Hadley, men kommer att trösta mig genom att köpa hennes bok Syskonen.

Nu säger jag adjö till Bokmässan 2019 och börjar genast vänta på Bokmässan 2020, då är Sydafrika temaland!

måndag 30 september 2019

Utmaning: Authors & Characters - Mikael


Utmaning Authors & Characters: Mikael

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Bild: Tulane Public Relations, CC by 2.0 (källa)

Michael Ondaatje föddes 1943 på Sri Lanka, men bor sedan många år i Kanada.  Hans mest kända verk är Den engelske patienten som jag faktiskt bara sett som film. Ondaatje tilldelades Bookerpriset 1992 för just Den engelske patienten.

I Anils skugga återvänder den rättsmedicinska experten Anil till hemlandet Sri Lanka efter tretton år i exil i väst. Landet är sönderslitet av inbördeskrig mellan ett flertal parter, ingen vet vem fienden är. Texten i romanen är tät och poetisk. Kontrasten mellan den vackra texten och den grymhet som beskrivs förstärker läsupplevelsen. En fantastisk roman, kort och gott.


Michael: en ungdomsbok för det infantila samhället av Elfriede Jelinek, utgiven av Ersatz, 2007, är långtifrån en ungdomsbok, det här är en grotesk parodi på konsumtionssamhället. Att beskriva bokens handling låter sig inte göras i vanlig mening. Berättelsen utformas som olika scener, där det inte är möjligt att skilja mellan "verkligheten" och TV-programmen. Huvudpersonerna lever sina liv delvis genom TV-programmen och därför finns heller inga realistiska spärrar för vad som kan hända. Kontorspraktikanterna Ingrid och Gerda söker lyckan i modeshopping och kärleken. Men lyckan är inte till för fattiga flickor. Michael blir förälskad i och gifter sig med chefen och fabriksägaren herr Koesters dotter. Sannolikheten att de ska leva lyckliga i alla sina dagar är dock obefintlig.

I den här boken är inte den yttre handlingen det viktiga, utan formen. Varje avsnitt inleds med hånfulla kommentarer av berättaren i bästa TV-hallåastil. Därefter följer korta avsnitt om huvudpersonernas drömmar, fantasier, tankar och verkliga upplevelser - uppblandade med scener ur den värsta typ av splatterfilm man kan tänka sig. Skildringar av blodskvättande misshandel, vedervärdiga våldtäkter och insmickrande incest flyter fram över sidorna. Texten saknar versaler och vanlig avstavning, vilket tar ett tag att vänja sig vid. Ett dominerande mönster är - som vanligt i Jelineks författarskap - att de svaga råkar illa ut, i synnerhet om de är kvinnor. Människorna exploateras av kapitalet, ofta via media. 

fredag 27 september 2019

Bokmässa fredag

Efter en god hotellfrukost passade jag på att gå på mässgolvet innan anstormningen av allt bokfolk. Därefter var det dags för massor av seminarier.

Först ut lyssnade jag på Rachel Cusk som samtalade med Malin Ullgren. Cusk har skrivit en trilogi, Transit, Konturer, Kudos, som jag är mycket intresserad av. Tyvärr var inte seminariet så bra, det blev rätt rörigt och ofokuserat.


Andra seminariet handlade om rasismen i amerikanska södern och det var desto bättre. Pekka Heino samtalade med Tayari Jones och Thomas Mullen på ett strukturerat, engagerat och humoristiskt sätt. Trots det allvarliga ämnet skrattades en hel del. Tayari Jones har skrivit Ett amerikanskt äktenskap, den ska jag definitivt läsa.


Efter lite lunch och vila på hotellet (det är underbart att bo på Gothia) var det så dags för dagens höjdpunkt, seminariet med Jamaica Kincaid. Jenny Tunedal samtalade med författaren och det var mycket givande. Efteråt kunde jag inte låta bli att köpa en bok och få den signerad.

Trött mot slutet av dagen och rätt så ofokuserad, lyckades jag därefter missa att seminariet om könsroller i tyskspråkig litteratur var på tyska. Jag kämpade på ett tag, men insåg att jag inget fattade, och smet ut. Fick i alla fall ett fint foto på Peter Stamm.


Förutom alla seminarier har jag hängt med bokbloggare, samtalat med författare jag sprungit på och tränat på att åka glashiss. Mer om detta kommer senare.

torsdag 26 september 2019

Bokmässa torsdag

Dag ett på Bokmässan har varit så fylld av intryck att jag har svårt att få till några meningar som beskriver dem. Som vanligt är det roligaste att träffa alla andra i boblmaf, d v s alla andra som bloggar, instagrammar eller youtubar. Ja, många av oss som tidigare mestadels bloggat, hänger nu även på andra ställen.

"På golvet" har jag vandrat omkring och frustrerats över att man byggt om så att jag inte hittar. Men med kartans hjälp hittade jag till sluta alla mina favoritförlag.


En bok, Drömmen om okapin av Mariana Leky fick jag av Thorén & Lindskog. Boken handlar om vad som händer i en liten by då människorna fått "besked" att de inom kort ska dö. Romanen valdes 2017 till årets bok av tyska bokhandeln. Hoppas den är lika bra som den verkar!


Tre seminarier har jag varit på också. Det första var med Mircea Cartarescu som pratade med Malte Persson om sitt skrivande och om den nya boken Solenoid (Albert Bonniers förlag). Jag har inte läst den, men recension av författarens Travesti kommer snart på bloggen. Jag sprang senare på författaren och passade på att prata med honom om alla Nobelprisspekulationer. Han trodde inte att han skulle få något pris, i alla fall inte i närtid. Det trodde jag, sa jag.


Nästa seminarium var med Nicole Krauss, som samtalade med litteraturvetaren Ingrid Elam. Seminariet handlade generellt sett om skrivande och egna erfarenheter/egen bakgrund och i synnerhet om den nya romanen Dunkel skog (Brombergs förlag). I romanen får läsaren följa två människor som av olika skäl båda reser till Israel. Jag har läst två tidigare romaner av författaren (Kärlekens historia och Det stora huset) och älskat dem båda.


I tredje och sista seminariet för dagen samtalade Tessa Hadley med sin förläggare Maria Såthe (Wahlström & Widstrand). Jag var oerhört förtjust i författaren utifrån läsningen av den senaste romanen Sent på dagen, och jag blev ännu mer så av att lyssna på henne. Tessa Hadley ska jag lyssna till vid fler tillfällen på Bokmässan, hon är lite av en idol ;)

Mycket annat hände också, men det får jag återkomma till senare. Nu lockar sängen. Och en bok.

Äntligen Bokmässa, följ med!



Det är äntligen dags för årets Bokmässa! Jag har fått möjlighet att gå på alla seminarier och lite annat som jag kommer att skriva mer om senare - tack Bokmässan! Jag kommer som vanligt att blogga om en del upplevelser på Bokmässan, men om ni vill ta del av allt jag är med om får ni lov att följa mig på Instagram, för där kommer jag att uppdatera mest frekvent.

onsdag 25 september 2019

Agnes av Peter Stamm


"Agnes är död. En berättelse dödade henne. Det enda jag har kvar av henne är den här berättelsen."
Så inleds Peter Stamms debutroman Agnes. Berättelsen utspelar sig i Chicago, där berättaren en dag träffar Agnes på biblioteket. Berättarjaget är en något äldre manlig författare, som för tillfället skriver på en bok om amerikanska lyxtåg. Agnes är en betydligt yngre fysikdoktorand. Berättaren blir omedelbart fascinerad av Agnes och får svårt att fokusera på sitt arbete.
"I mitt huvud hade vårt förhållande kommit betydligt längre än i verkligheten. Hon upptog redan mina tankar, jag kände mig redan villrådig, trots att vi inte ens hade bestämt att vi skulle ses. "
Paret börjar att umgås och det går inte lång tid innan Agnes flyttar hem till berättaren. Hon är mycket nyfiken på hans skrivande och ber att han ska skriva en berättelse om henne. Så småningom utvecklas detta till en berättelse om dem båda, där båda är med och för berättelsen framåt. Men komplikationer uppstår och till slut är det inte så lätt att skilja verklighet från fiktion.

Romanen om Agnes saknar stora avgörande händelser och spännande intriger, ändå har jag svårt att lägga den ifrån mig. Jag blir fascinerad av enkelheten och trivs med vardagligheten. Språket är avskalat, glasklart och mycket lättläst. Inflikat finns en del intressanta tankegångar kring identitet och romanläsning.
"Jag blir alltid ledsen när jag har läst ut en bok, sa Agnes. Det är som om jag har blivit en person i boken. Och när berättelsen tar slut tar också den personens liv slut. Men ibland blir jag glad också. Då kommer slutet som en befrielse ut en ond dröm och jag känner mig lätt och fri, som pånyttfödd. Ibland undrar jag om författarna vet vad de gör, vad de gör med oss."
Ja, det finns väl inte en bokmal som inte kan relatera till detta!
AGNES
Författare: Peter Stamm
Förlag: Thorén & Lindskog
Översättare: Sofia Lindelöf
Köp: Adlibris, Bokus

Jamaica Kincaid på Bokmässan

Foto: Russell MacMasters

Jamaica Kincaid växte upp på ön Antigua under det brittiska kolonialväldet och hennes texter handlar i hög grad om livet på ön och de (post-)koloniala livsvillkoren. Ofta skriver hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Kincaid kommer till Bokmässan (!) och jag ska gå på ett seminarium där hon samtalar om sitt författarskap med litteraturkritikern Jenny Tunedal. Det ser jag så mkt fram emot. Kincaid röstades, av Svenska Dagbladets kritiker, fram som alternativ Nobelpristagare 2018. Jag tror att det finns en rejäl chans att Kincaid kommer att tilldelas "det riktiga" Nobelpriset i det snaraste.


Annie John är en självbiografisk berättelse om en flickans väg från beroendets barndom till vuxenvärldens självständighet. Annie växer upp på Antigua som enda barn till en äldre, relativt frånvarande far och en ung dyrkad mor. Relationen till modern tycks vara överhettad och i grunden ambivalent. I tonåren revolterar Annie, hon börjar hata sin mor intensivt och hon drömmer om att rymma hemifrån. Samtidigt som hon agerar ut vissa delar av sina känslor, t ex i romantiserade relationer med väninnor, är hon fortfarande en lydig, duktig elev på ytan.

Annie är en mycket komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. I boken framkommer inte någon förklaring till Annies starka känslor inför modern och inte heller är det lätt att förstå vad som orsakar att hon så totalt ändrar syn på modern. Som psykolog med psykodynamisk/anknytningsteoretisk bakgrund väcks många funderingar kring hur den tidiga relationen mellan modern och barnet såg ut. Karaktäriserades relation av otrygghet och ambivalens redan från början? Fick inte barnet existera som en individ på egna villkor, blev hon i stället en förlängning av modern? Var den tidiga idealiseringen av modern ett resultat av att modern inte fanns emotionellt tillgänglig? Fanns det någon tidig separation eller något trauma som kan förklara Annies senare utveckling? Många frågor har den här boken lämnat efter sig hos mig, men få svar. Trots, eller kanske på grund av, detta var läsningen av Annie John en mycket intressant upplevelse, som verkligen väckt min nyfikenhet på författaren.

Det här är en berättelse man kan betrakta utifrån olika utgångspunkter, ibland läggs vikten vid mor-dotter-relationen, ibland betonas samhällsperspektiv som kolonisation och migration och ibland fokuserar man på huvudpersonens sexuella identitet. För min del var det helt klart relationen mellan Annie och modern som dominerade intrycket. Under barndomsåren levde flickan i en mycket tät relation till modern och marken rämnar för henne då modern en dag markerar att flickan inte kan fortsätta vara en kopia av henne själv, genom att neka flickan en klänning i samma tyg som modern.

Berättelsen om Annie är omedelbart fängslande, den berör mig och får mig att fundera över flickans inre. Texten är avskalad och lättläst. Boken är skriven i kapitel som emellanåt känns fristående. Beror glappen i berättelsen på bristfällig textredigering eller är stilen ett medvetet grepp för att förstärka intrycket av avbrott i Annie Johns emotionella utveckling? Som kontrast till dessa glapp skildras vissa scener så tydligt att barnets smärta väller ut ur boken. Sammantaget är Annie John en fascinerande berättelse man bär med sig under lång tid, läsning rekommenderas.
ANNIE JOHN
Författare: Jamaica Kincaid
Förlag: Tranan (2010, 2016)
Översättare: Madeleine Reinholdsson
Köp: Adlibris, Bokus

tisdag 24 september 2019

Silvia Avallone på Bokmässan

Foto: RCS Libri

Italienska Silvia Avallone, som slog igenom med dunder och brak med sin debutroman Stål, kommer till Bokmässan. Hon är aktuell med en ny roman, Där livet är fullkomligt, som utspelar sig i samma typ av miljö som Stål, d v s i arbetarklassens lägenhetskomplex. Jag planerar att lyssna till henne på lördag 12.00 då hon, tillsammans med några andra italienska författare, ska samtala om "Italienska familjeband". Författaren medverkar även vid monterprogram där inte seminariebiljett krävs.

13-åriga Anna och Francesca är bästa vänner. De växer upp i ett slitet hyreskomplex i den lilla italienska staden Piombino. Anna lever tillsammans med sin politiskt aktiva mamma och den äldre brodern Alessio, som arbetar på stålverket och missbrukar kokain. Emellanåt dyker även den kriminelle fadern upp i hemmet. Francescas pappa arbetar på stålverket, modern är en kuvad hemmafru som regelbundet blir slagen. I takt med att Francescas kropp utvecklas blir fadern alltmer kontrollerande och överbeskyddande. Livet för arbetarna i stålverket är destruktivt, utbildningsnivån är låg, missbruket är utbrett och kvinnor reduceras till ligg. Ungdom och skönhet idealiseras. Anna drömmer om att göra något av sitt liv, hon vill studera. Francesca vill bli modell och synas, men allra helst vill hon bara vara tillsammans med Anna. Relationen mellan flickorna kompliceras då Anna får sin första pojkvän.

Stål skildrar ett Italien som inte har mycket gemensamt med de vykortsbilder man ofta ser från landet. Här är så skitigt och eländigt att man som läsare blir matt. Det mesta i livet är förutbestämt, sönerna går i fädernas fotspår, produktionsförhållandena styr allt. Några få orkar engagera sig politiskt, men män som Berlusconi skyr inga medel för att behålla makten. Hur ska man kunna förändra ett system som är så förödmjukande, så totalitärt i sin skenbara demokrati?

Romanens stora styrka är den ömsinta, lyhörda skildringen av två tonårsflickor som söker efter sätt att hantera känslomässig turbulens och gryende sexualitet. I ett samhälle där kvinnor betraktas som könsdelar finns det inte mycket för Anna och Francesca att identifiera sig med. Kärleken mellan dem är stark, men samtidigt skör. Ingen vill bli bortvald.

Stål är 28-åriga Silvia Avallones debutroman och det är inte ofta man ser debuter av den här kalibern. Att skildra misär på ett naturalistiskt sätt uppblandat med utsökta, nyanserade personskildringar på ett rakt, lättläst språk som driver läsaren framåt är helt enkelt lysande. Det här är en kombination av arbetarlitteratur och utvecklingsroman när den är som allra bäst.

STÅL
Författare: Silvia Avallone
Förlag: Natur & Kultur (2012)
Översättare: Johanna Hedenberg
Köp: Adlibris, Bokus