söndag 20 augusti 2017

Söndagens smakbit - ur Den yttersta lyckans ministerium


Mari på bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av en smakbit ur det läser. Den enda regeln är: No spoilers!

Jag läser just nu Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy och här finns precis hur mycket som helst att dela med sig av. Hittills har jag läst ett hundratal sidor, men jag måste försöka läsa långsamt och dra ut på det hela lite. Jag vill att den här upplevelser ska vara länge. 
"Sedan kom delningen. Guds halspulsåder skars av på den nya gränsen mellan Indien och Pakistan och en miljon människor föll offer för hatet. Grannar vände sig mot grannar som om de aldrig känt varandra, aldrig varit på varandras bröllop, aldrig sjungit varandras sånger. Den muromgärdade staden bröts upp. Gamla familjer flydde (muslimska). Nya familjer kom (hinduiska) och slog sig ner kring stadsmurarna."
"Mulaqat Alis poetiska lidelse var inte en hobby skild från hans arbete som hakim (doktor i örtmedicin, min kommentar).Han ansåg att poesi kunde bota eller i alla fall komma ganska långt på vägen mot att bota nästan alla krämpor. Han ordinerade dikter till sina patienter som andra hakimer ordinerade piller. Han kunde plocka fram en vers som var kusligt passande för varje sjukdom, varje tillfälle, varje sinnesstämning och varje hårfin förskjutning i den politiska stämningen i landet. Denna vana skänkte ett djup åt livet omkring honom, men gjorde det samtidigt mindre unikt än det egentligen var. Den fyllde allt med en subtil känsla av stagnation, en upplevelse av att allt som hände redan hade hänt förr. Att allt redan hade skrivits, sjungits, kommenterats och införts i historiens annaler. Att inget nytt var möjligt."
Ja, inte var det väl någon som trodde att biblioterapi var ett modernt, västerländskt påfund?

lördag 19 augusti 2017

Fogelström


Vill tipsa om en fin artikel om Per Anders Fogelström i Aftonbladet. Jag läste Stad-serien som ung och älskade den. Vågade mig på en omläsning för några år sedan och älskade den fortfarande, minst lika mycket. Omläsningen lyssnade jag på i en fin uppläsning av Helge Skoog. I år har jag lyssnat på två delar ur Barn-serien, Vävarnas barn och Krigens barn, vilka utspelar sig på 1700-tal, alltså innan Stad-serien. De är oerhört bra, fängslande, engagerande och samtidigt lärande. Kulturkollo bokcirklar om Mina drömmars stad med början nästa vecka, skynda läsa och häng med.

fredag 18 augusti 2017

Den svavelgula himlen

Redan då jag läst några få sidor i Den svavelgula himlen är jag överförtjust. Inledningen i nutid som antyder fara och våldsbrott övergår i en fin skildring av en pojkes uppväxt. Under läsningen börjar jag fundera kring böcker om pojkar och män och jag inser att jag i mycket hög grad läser böcker om kvinnor. Jag läser många kvinnor och jag läser män som gestaltar kvinnor, t ex Niklas Rådström, Aris Fioretos och Colm Tóibín. Jag får leta ganska länge i minnet efter romaner som i någon mån kan jämföras med Westös och kommer till slut att tänka på Vi badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser. Det andra som blir så påtagligt är hur mycket jag tycker om "riktiga" brett anlagda episka romaner som skildrar människors liv utifrån olika perspektiv under lång tid.

Den svavelgula himlen byggs upp runt en författare som tänker tillbaka på sitt liv. Kanske har han liknande drag som Kjell Westö, kanske inte. I vilket fall tänker han tillbaka på sitt liv och på hur han ska kunna gestalta händelserna och huvudpersonerna på ett ärligt sätt. Mot slutet av romanen övergår dessa tankar i funderingar kring hur våra minnen är uppbyggda och frågan om huruvida de är pålitliga. Skrämmande för oss alla är naturligtvis tanken att vi inte skulle kunna lita på att vi minns någorlunda "korrekt".

Den namnlöse berättaren växer upp som barn i en arbetarfamilj i ett 60-tal där framtiden ser ljus ut. I närheten av föräldrarnas blygsamma sommarstuga ligger det tjusiga sommarstället Ramsvik där överklassfamiljen Rabell huserar. Pojken blir vän med Alex, sonen i huset, och så småningom även med dottern, Stella. Familjen Rabell är en familj med många hemligheter, som allt eftersom avslöjas för pojken. Andra viktiga personer under pojkens uppväxt är de två jämnåriga pojkarna Krister och Jajo, den vänlige, försynte Krister och den våldsamme Jajo.

Den svavelgula himlen kan beskrivas som en klassroman, men även om samhällets förändringar och historien utgör en viktig del i romanen ligger fokus hela tiden på relationer. Vänskap, kärlek och familjeband driver bokens handling framåt. Ingenting är helt enkelt, alla relationer är komplicerade och innehåller hemligheter, kluvenhet, längtan efter något annat och svek.

Tempot är ganska långsamt och trots den dramatiska inledningen är det mestadels vardag som gestaltas. Men hos läsaren väcks en lust att hela tiden läsa några sidor till, att få ta del av ett annat perspektiv, att få veta lite mer. Sammantaget är Den svavelgula himlen helt enkelt en bladvändare om några personer som, åtminstone under läsningen, blir ens vänner. Jag skulle tro att de dessutom stannar i minnet även ett bra tag efteråt.

DEN SVAVELGULA HIMLEN
Författare: Kjell Westö
Förlag: Albert Bonniers (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Anna

torsdag 17 augusti 2017

I varje droppe är en ädelsten


Det var med stor försiktighet och lika stor nyfikenhet jag började bläddra i I varje droppe är en ädelsten. Titeln kanske ni känner igen, en klassisk rad ur en av Gustaf Frödings allra sorgligaste dikter. Försiktigheten och nyfiken kom sig av att dikterna i denna bok är ”bildsatta”. Hmm, en tecknad version av Fröding, kan det vara något, undrade jag. Nu när jag kommit till sista sidan svarar jag bestämt ja. Detta är en riktigt fin hyllning till min – och illustratören Malin Billers – favoritpoet.

”En värmlänning måste kunna sin Fröding. Det är nästan lag på det”, skriver Malin Biller i efterordet. Som värmlänning håller jag naturligtvis med om det. Men även om vi värmlänningar kanske vill skryta lite om våra författare får vi nog lov att erkänna att mer universellt än Fröding, det blir det inte. Som få, och med så enkla medel, lyckas Fröding gestalta precis hur det är att vara människa. I hans dikter finns fattigt fôlk som sliter för brödfödan, vackra jäntor som går på dans, unga män som råkar ut för skogsrån, gamla gubbar som super eller drömmer om kärlek, käringar som skvallrar och systrar som berättar sagor för sina små bröder. Ja, i Frödings värld finns det både dumt och illackt fôlk, här finns de stora känslorna och här finns vemodet vi ofta kallar värmländskt.

Urvalet i I varje droppe är en ädelsten är brett och de olika dikterna är illustrerade med ett flertal olika tekniker. ”En litten låt ôm vårn” är tecknad i små rutor med naiva, roliga och lite barnsliga bilder. En av mina favoritdikter ”Sagoförtäljerskan” speglar två olika tidsperspektiv och är realistiskt illustrerad i fina, klara färger. Här får vi även möta Fröding själv! Andra dikter är illustrerade med strama träsnittsliknande bilder eller mörka, dystra, expressiva bilder. Biller har förhållit sig till texten genom att låta sina illustrationer förstärka det som redan finns. Här finns således allt från burlesk humor till ångestladdat mörker. Som en van läsare av Fröding är jag glad att hon valt att gå i poetens fotspår i stället för att försöka sätta egen prägel på dikterna. Ord och bild dansar nu fint tillsammans där bort i vägen.

onsdag 16 augusti 2017

When it rains ...


Nu har det kommit paket i brevlådan som räcker ett bra tag.

tisdag 15 augusti 2017

Top Ten Tuesday - Graphic Novels

Det pågår en massa sociala boksaker på nätet, men oftast lyckas jag inte hänga med förrän det är för sent. Nu skulle jag i alla fall var med i en Top Ten Tuesday hade jag planerat, men det vete katten om jag ens kan komma på 10 olika alternativ. Jag listar de jag kan komma på och hoppas få tips av er andra. Veckans tema är Graphic Novels.

1. Persepolis av Marjane Satrapi handlar om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck. Min första grafiska roman och den gav mersmak.

2. I Husfrid av Alison Bechdel växer en ung kvinna upp i en akademisk och excentrisk familj och då hon under collegetiden inser hon att hon är homosexuell får hon veta att så är även hennes far. Fina personbeskrivningar.

3. Ja till Liv av Liv Strömquist är inte en roman, utan rolig, bitsk, och träffsäker samhällssatir.

4. Mats kamp av Mats Jonsson är en socialrealistisk skildring fylld av både humor och vrede. Här utdelas en hel del råsopar mot dagens statussamhälle, familjen som ett projekt och den allmänna sociala nedrustningen. Kanonbra.

5. En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf överförd till serieverson av Marcus Ivarsson är en fantastisk bearbetning av en underbar saga.

6. Maus av Art Spiegelman är en välkänd klassisk serieberättelse om förintelsen, Den handlar om författarens egna föräldrar som led svårt under kriget. Boken gestaltar de olika "raserna" som olika djur, judarna är tecknade som möss, tyskarna som katter och polackerna som grisar. Inte rättvist mot djuren kan man tycka, men mycket åskådliggörande i sin enkelhet.

7. I varje droppe är en ädelsten är en fantastisk illustrerad version av några av Gustaf Frödings dikter. Malin Biller tolkar dessa på ett jättefint sätt.

8. Med bitsk humor, stor värme och en lagom portion svärta skildras i Pärlor och patroner av Loka Kanarp ett mycket intressant urval av historiska kvinnor.

9.

10.

Ja, som ni kan se blev det ett par luckor. Jag hoppas få tips så jag kan fylla dessa.

måndag 14 augusti 2017

Smögensommar


Firar dotterns 12-årsdag med en dagstur till västkusten. Det är så vackert med hav och klippor att ögonen blänker lite. Dessutom lugnt och skönt och rea på Smögenbryggan så här i slutet av säsongen.