måndag 23 januari 2017

Tematrio - en tysk, en fransk och en spansk

Dottern ska välja språk och vi verkar inte alls tänka lika ... Ge mig en tysk, en fransk och en spansk så får vi se vad det blir. Blanda kulturformer som ni vill, läsbart, sevärt eller örongodis går lika bra.

1. När det gäller en tysk väljer jag min nya tyskspråkiga, om än österrikiska, författare Robert Seethaler. Jag gillade skarpt Tobakshandlaren och fjolårets Ett helt liv hamnade solklart på Topplistan.

2. Det franska får Edit Piaf porträttera i sin fantastiska sång om att inte ångra sig.



3. Det spanska får representeras av den tokhärliga konstnären Salvador Dali och hans tavla Minnets envishet eller Minnets beständighet.



"Instruktioner"

 Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er. Lycka till!

söndag 22 januari 2017

Borta med vinden är min tegelsten

Efter att ha velat fram och tillbaka mellan ryska klassiker, tegelstensfantasy och svenska sviter blir valet ändå Borta med vinden av Margaret Mitchell. Jag läste den för första gången för många, många år sedan och en omläsning visade att jag fortfarande gilla skarpt. Borta med vinden är en roman som verkligen speglar USAs olika sidor, här finns krig, drama, enfald, ytlig självupptagenhet, vänskap och generositet. Boken skildrar detaljerat soldaternas och de civilas umbäranden under inbördeskriget, ibland i så hög grad att man tycker sig kunna känna blodstanken och krutröken. Alla har väl sett filmen om den egensinniga Scarlett O'Hara, aristokraten Ashley Wilkes och charmören Rhett Butler, men jag vill gärna rekommendera boken. Romanen är en storslagen skildring av inbördeskriget i Amerika, av svåra livsvillkor, obändig livsvilja och våldsam passion.

lördag 21 januari 2017

Den som stannar, den som går - Ferrante del tre

Jag hade svårt att hitta nya superlativer när jag recenserade den andra delen i kvartetten och nu när det är dags för trean får jag nog helt enkelt lov att upprepa mig. Fantastiskt! Fängslande! Bäst! De två första delarna var bland de allra bästa böcker jag läste i fjol och jag vågar mig redan på att säga att Den som stannar, den som går kommer att vara med på årets Topplista. Det som gör den här berättelsen så bra är helt enkelt mitt känslomässiga gensvar, jag saknar Elena och Lila när jag läst ut böckerna. Och jag börjar redan att bekymra mig över att det ju "bara" finns fyra delar. 

I första delen, Min fantastiska väninna, lär vi känna Elena och Lila, som växer upp i Neapels fattigkvarter på 50-talet och blir vänner för livet. Landet präglas fortfarande av krigstidens nöd och våldet finns överallt. Barn och kvinnor slås av männen i familjen, camorran lurar i det fördolda, fiendskap mellan familjer ärvs i generationer och barnens väg är utstakad från början. Lila är en bråkstake, men en oerhört begåvad sådan. Hon har lärt sig läsa själv och kan alltid mest. Ändå är det inte hon, utan Elena, som får möjlighet att studera vidare. Flickornas vänskap är från första början komplicerad och fylld av rivalitet, kärlek och lojalitet.

Hennes nya namn tar vid där den första delen slutade, d v s mot slutet av Lilas bröllopsfest. Lila tror att hon kan göra vad som helst, men redan under bröllopsnatten visar det sig att hennes giftermål med Stefano Carracci är ett stort misstag. Han misshandlar och våldtar henne brutalt. Lila blir kvar i Neapel och lever ett traditionellt liv, medan Elena lyckas, med hjälp av Lila, bryta sig loss och flytta till Pisa för att studera. Denna klassresa är svår för Elena att hantera, hon känner sig inte hemma i den nya miljön. Och hon har hela tiden en känsla av att det inte är hon, utan Lila, som borde leva det nya livet.

Tredje delen, Den som stannar, den som går, utspelar sig under åren mitt i livet. Lilas äktenskap har misslyckats, hon har lämnat sin man och bor med Enzo och sin son Gennaro i utkanten av Neapel. Rikedomen är ett minne blott, men Lila ger aldrig upp utan börjar lära sig allt om datorer. Elena har blivit en framgångsrik författare och gifter sig in i en akademisk familj och flyttar till Florens. Det är 60-tal och 70-tal, klasskamp, klassresor och kvinnokamp. Trots det stora avståndet mellan Elena och Lila behöver de varandras stöd i olika perioder i livet.

Del tre handlar, liksom de två första delarna, om relationen mellan kvinnor. I tredje delen fördjupas detta detta då moderskapet ställer nya krav och aktualiserar relationerna till de egna mödrarna. Elenas mamma ges utrymme och hon spelar ut ett känsloregister värdigt en operadiva. Att driva igenom sin vilja att leva mer modernt kräver en hel del av Elena. Och att förändras är inte så lätt som det kan verka.

Som jag slog fast redan i inledningen är Den som stannar, den som går en roman som berör mig. Jag känner mig som den tredje, osynliga, väninnan som skulle vilja hjälpa till och ställa till rätta. Och emellanåt ruska om. Det är faktiskt sällan jag blir så engagerad av berättelser som jag blir av romanerna om Elena och Lila.

DEN SOM STANNAR, DEN SOM GÅR
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag: Norstedts (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Feministbiblioteket

fredag 20 januari 2017

Bästautmaningen - Tegelsten


Det är helt enkelt så att jag inte är jätteförtjust i tegelstenar. 230 sidor är perfekt för mig. Men, det finns ju undantag, det finns böcker som jag faktiskt inte vill ska ta slut. Berätta om den bästa tegelsten du läst! Begreppet tegelsten är lite flytande, men kanske passar det böcker som omfattar mer än ungefär 500 sidor. Jag återkommer med en favorit under helgen.

onsdag 18 januari 2017

Vegetarianen, läsning pågår

Jag började läsa Vegetarianen av Han Kang igår och har verkligen svårt att slita mig. Boken belönades med förra årets internationella Man Booker-pris och den är verkligen värd uppmärksamhet. Jag har bara läst en tredjedel, men är redan sprängfylld av tankar. Och framför allt känslor. Det här är klaustrofobisk läsning som ger andnöd. Så otroligt bra. Och otäck. I korthet handlar romanen om en ung kvinna i ett traditionellt sydkoreanskt äktenskap, som beslutar sig för att ta makten över sitt liv och sin kropp. Detta tillåts hon inte göra ostraffat. Återkommer med mer när jag läst och smält. Jag har en känsla av att detta kommer att vara en av årets bästa.

tisdag 17 januari 2017

Läst 2017

Vegetarianen - Han Kang
Korpgudinnan - Elisabeth Östnäs
Den som stannar, den som går - Elena Ferrante
De fattiga i Łódź - Steve Sem-Sandberg


Europa
Sverige 2
Italien 1

Asien
Sydkorea 1

Hyllvärmare 1
Ljudbok 2
Recensionsbok 2
Barn- och ungdomsbok 1

måndag 16 januari 2017

Tematrio - Saker som är mjuka

Jag har köpt en del kuddar och filtar den senaste tiden och började fundera över saker som är mjuka. Och i vilka titlar hittar man sånt. Temat för denna vecka blir således ett ni kan tolka lite som ni vill. Berätta om texter som har någon mjuk sak i titeln!

1. De blå silkesstrumporna av Elin Wägner är en novellix som skildrar hur något fint och vackert kan råka ställa till det.

2. Dikten "Ett moln i byxor" av den ryske modernisten/futuristen Majakovskij är upprorisk, respektlös och överdriven.

3. Under det rosa täcket av Nina Björk har hög igenkänningsfaktor och gjorde mig rasande när jag läste den.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er. Lycka till!

söndag 15 januari 2017

2016 års Topplista


Årets Topplista består av både gammalt och nytt med en stark övervikt av europeisk litteratur. Klassiker av Steinbeck och Lagerkvist samsas med moderna författare och med lite mindre kända författare. Här finns bara prosatexter, det blev för svårt för mig att ta med dramatik och lyrik i jämförelsen. En av årets läsupplevelse var annars Sapfos fragment. Likaså är omläsningarna utelämnade, annars skulle ju både Barabbas och Mannen som planterade träd funnits på listan. Böckerna listas utan inbördes ordning, jag klarar inte av att rangordna dem. Alla är recenserade på bloggen, läs gärna det jag skrivit om dem. Och läs framför allt de här böckerna!
 
Ett helt liv - Robert Seethaler
Min fantastiska väninna/Hennes nya namn - Elena Ferrante
Störst av alltMalin Persson Giolito
Vi Kim Thúy
Sibyllan Pär Lagerkvist
Vredens druvor - John Steinbeck 
Såningsmannen - Violette Ailhaud
Hemligheten Philippe Grimbert
Axolotl - Julio Cortázar
Sorgen bär fjäderdräkt - Max Porter

lördag 14 januari 2017

Wolf Hall är bäst, tycker jag


Jag funderade länge på vilken serie jag skulle välja och tänkte på Forsytesagan (både nya och gamla), Herrskap och tjänstefolk och en del andra. Sedan slog det mig, den allra bästa är ju faktiskt utan tvekan filmatisering av Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell, Wolf Hall. Nu har ju faktiskt bara två av romandelarna visats ännu, men jag har tittat två gånger och älskar verkligen denna TV-serie. Wolf Hall utspelar sig i England, under 1530-talet. Kung Henrik VIII är gift med Katarina som inte lyckas föda någon son. Kungen blir alltmer desperat, utan en son kommer familjen att förlora makten. Henriks enda val är att få äktenskapet annullerat så han kan gifta om sig. Den tilltänkta bruden är Anne Boleyn, kungens oskuldsfulla älskarinna. Men att få påven att annullera ett mångårigt äktenskap är inte någon lätt sak. Här gäller att intrigera på hög nivå. Till sin hjälp tar Henrik Thomas Cromwell, smedsonen som haft ett tufft liv och klättrat på ett närmast obegripligt sätt på maktens stege. Cromwell lyckas där alla andra misslyckats och Henrik får sin Anne. Samtidigt driver Cromwell igenom förändringar i kyrkan som gagnar honom själv. Anne misslyckas dock också med uppgiften att föda fram en manlig arvinge och Cromwell kallas återigen in för att lösa problemet.