lördag 22 september 2018

Helgfråga om Bokmässan


Dags för Mias helgfråga som den här veckan handlar om den kommande Bokmässan. Ska jag dit och vad ska man göra där?

JAAAAA, jag ska dit! Torsdag till lördag. Det är nionde gången och en del av nyhetens behag har ju försvunnit, men det är ändå så kul att åka. Och ska jag vara helt ärlig är det mest för att träffa andra bokbloggare det är så kul. Sen finns det ju en del förläggare jag tycker om att träffa och har man tur kan man få en pratstund i vimlet med någon intressant författare också.

Men ska man dit behöver man ha ett seminariekort, tycker jag. I alla fall om man är intresserad av annat än kommersen på golvet. Visst finns med gratis monter- och scenprogram, men lugnet på seminarierna är väl behövd.

Det är varmt, hög ljudvolym och trångt på Bokmässan, framför allt på lördagen. Sköna skor, bekväma, svala kläder, en vattenflaska och en ryggsäck till allt man garanterat handlar behövs.

Om ni ser mig kom fram och hälsa!

Livet med en ponny

Så här såg det ut förra helgen strax innan dottern och ponnyn genomförde dressyrprogrammet lätt C:1. Det gick jättebra, resultat 65%. På bilden under kommer ekipaget flygande över ett hinder, denna bild är tagen på en av sommarens alla hopptävlingar. Foto: Nils Lidén.

Idag är det dags för höstens första hopptävling inomhus, håll en tumme för oss.



fredag 21 september 2018

Sydafrikanska Agaat

Kulturkollo har Sydafrikatema denna vecka, vilket väcker blandade känslor hos mig. Vi hade nämligen planerat att resa till Sydafrika till jul, men ombestämde oss och köpte en ponny i stället. Inget vi ångrar, men jag vill fortfarande mycket gärna resa till Sydafrika. I vilket fall har jag läst en hel del bra romaner från Sydafrika och vill dela min recension av favoriten med er.


Den sydafrikanska lantbrukarhustrun Milla de Vet ligger för döden. Hennes kropp förtvinar i ALS, hon har förlorat förmågan att röra sig och tala. Som enda hjälp har hon hembiträdet Agaat, en svart medelålders kvinna som haft sitt hem i familjen de Vet sedan hon bara var några år gammal. Milla kommunicerar genom blinkningar, som Agaat på ett mycket lyhört sätt avläser. Och ibland väljer att inte alls förstå. Relationen mellan Milla och hennes hembiträde präglas av maktkamp och hatkärlek. Via tillbakablickar får deras komplicerade relation sin förklaring. Agaat levde i misär och utsattes för övergrepp under de första åren i sitt liv. Milla tog hand om flickan och beslutade sig för att polera henne tills hon blev en halvädelsten - en Agaat. För en vit kvinna var det dock omöjligt att adoptera ett svart barn under apartheidtiden, relationen mellan Agaat och Milla kom att präglas av tidens ideal. När Milla efter många års ofruktsamhet blev gravid ställdes saker och ting ytterligare på sin spets.

Agaat är en roman som kan läsas på olika sätt eller kanske snarare upplevas på olika sätt beroende på om man är mitt i läsningen eller har fått boken på lite avstånd. Under själva läsningen var jag helt uppslukad av den faktiska berättelsen, av de två kvinnornas tysta kamp. Nu efteråt kan jag tydligare se hur de båda kvinnorna får spegla hela det sydafrikanska apartheidsystemet med dess uppdelning av svarta och vita. Och med den vita makten som tynar bort. På ett mycket skickligt sätt åskådliggör författaren ett historiskt skede som är svårt att förstå. Milla behandlar ibland barnet Agaat på ett sätt som väcker avsky hos läsaren, men som ändå är begripligt när man reflekterar över hur de vita faktiskt såg de svarta som mycket lägre stående.
"Åh min lilla Agaat, mitt barn som jag stötte bort, barnet som jag försakade efter att ha lagt beslag på henne, som jag förlöste utan att fånga upp, som jag låste in för att befria." (sidan 561)
Runt de två kvinnorna cirklar ytterligare två familjemedlemmar, Millas make Jak och hennes son Jakkie. Jak och Milla lever i ett mycket olyckligt äktenskap, där ingen förmår leva upp till den andres förväntningar. Båda längtar efter närhet och kärlek - ingen av dem har något att ge den andre. Förutom slag. Sonen Jakkies förlöses på ett dramatiskt sätt och kommer att stå Agaat mycket nära under uppväxten. Och denna närhet väcker svartsjuka hos Milla.

Berättartekniskt är romanen utmanande för läsaren. Berättelsen träder fram genom en pendling mellan det förflutna och nuet. Spänningen stiger konstant och uppslukar läsaren. Fyra röster hörs i berättelsen - alla är de Millas. Vi får ta del av Millas medvetna, kommunikativa tankar i nuet, hennes minnen, hennes dagboksanteckningar och i kursiv stil hennes alltmer fragmentariska associationer. Inte förrän i epilogen tar Agaat till orda, genom Jakkies minnen. Men då skräder hon inte med orden. Och då vrids berättelsen ett litet hack, perspektiven förskjuts, personskildringarna fördjupas, skeendet nyanseras och blir mer komplext. Då tar Agaat steget från att vara en mycket bra bok till att bli en stor berättelse.
AGAAT
Författare: Marlene van Niekerk
Översättare:
Förlag: Weyler (2012)
Köp: Adlibris, Bokus

torsdag 20 september 2018

Hett i hyllan - Morantes Historien


Dags en en ny Hett i hyllan-bok. Den här romanen har inte stått lika länge i hyllan som förra veckans, men det är nog 4-5 år sedan jag köpte den. Orsaken till att den inte blivit läst är helt enkelt att den är så tjock. Jag har svårt för tegelstenar, men kunde ändå inte låta bli att köpa Historien av Elsa Morante.


förlaget kan man hitta följande om författaren och romanen:

"Elsa Morante hävdade att historien var skandal som pågått i tiotusen år. Hennes mästerverk från 1974, romanen Historien, bekräftar den tesen. Romanen är en rasande anklagelse mot den obönhörliga historiska utvecklingen som sker på den enskilda människans bekostnad.

Historien utspelar sig år för år, från 1941 till 1947. Rom invaderas av tyskarna och faller 1943, är en ockuperad stad som befrias av partisanerna efter 1945. Huvudperson är den fattiga änkan och småskollärarinnan Ida Ramundo, som är halvjudinna men döljer sitt judiska påbrå så väl att hennes tonårige son Nino går med i ungfascisterna.

En dag när Ida är på väg hem från arbetet möter hon den unge tyske soldaten Günther som gått vilse i den eviga staden. Günther tränger sig på Ida, följer efter henne hem och våldtar henne. Frukten av denna våldtäkt är den epileptiske pojken Useppe, berättelsens ljusgestalt, ett slags Kristus i miniatyr. Useppe känner samhörighet med alla levande och döda, djur som människor, och kan inte göra någon illa. Mitt under brinnande krig företar han idylliska promenader runtom i Rom med fårhunden Bella, avsnitt som skildras med stark poetisk lyskraft.

Då ingenting finns kvar av deras bostadshus efter ett bombattentat söker Ida och Useppe sig till ett läger för hemlösa där de lär känna den unge judiske studenten Davide Segre. Davide har förlorat alla sina anhöriga i transporterna till förintelselägren och trots att han vill leva efter sin pacifistiska övertygelse hämnas han och dödar en tysk soldat.

Historien är Elsa Morantes magnum opus och romanen har lockat läsare i generationer sedan den gavs ut första gången 1974 då den också gav upphov till en väldig polemik i den italienska kritikerkåren."

Någon gånga ska jag verkligen läsa den här boken, den finns dessutom med på Världsbibliotekets lista över de 100 bästa böckerna.

onsdag 19 september 2018

Topplista med hösttema

Fina höstböcker är veckans tema hos Johanna.

Mina är valda med tanke på att jag tycker att man ska sitta inne och läsa när löven faller av träden.

måndag 17 september 2018

Tematrio - SVART


Jag har känt mig rätt nere ett tag och tycker just nu att det passar bra med ett svart tema. Var gärna fria i era tolkningar av temat! Berätta om tre bra böcker på temat SVART.

1. Sirius Black, Harrys pappas bästis är en av favoritkaraktärerna i Harry Potter-böckerna.

2. Mellan rött och svart av Jan Guillou handlar om nazismens framväxt och Europas politiska utveckling. Bäst hittills i författarens svit om 1900-talet.

3. Och så dags för en fin dikt, även denna gång av Tranströmer.

Allegro

Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda ­hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan - det betyder:
"Vi ger oss inte, men vill fred."

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förbli hel.


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 16 september 2018

En smakbit ur Satans Dostojevskij


Här kommer veckans smakbit, hitta fler hos Flukten fra virkeligheten

I Satans Dostojevskij av Atiq Rahimi har författaren inspirerats av Dostojevskijs klassiska roman Brott och straff. I den krigshärjade staden Kabul mördar huvudpersonen Rassul pantlånerskan Alia för att stjäla hennes pengar ochs för att hämnas att hon avskedat Rassuls fästmö Suphia. Efteråt drabbas han av svår ånger. Men frågan är vad som egentligen hänt? Satans Dostojevskij är en intressant roman, fylld av hemska skildringar av lidande och en hel del svart humor. 
"Vem var den där kvinnan, denna satans kärring som förstörde allt?
Var det verkligen hon ... eller Dostojevskij?
Dostojevskij, ja, det är han! Med Brott och straff träffade han mig som en blixt, paralyserade mig. Han förbjöd mig att följa hjälten, Raskolnikovs öde, att döda ytterligare en kvinna - som är oskyldig - att ta med mig pengarna och smyckena som skulle ha påmint mig om mitt brott ... att falla offer för mina samvetskval, sjunka ner i en avgrund av skuld, sluta i fängelse ...
Än sen då? Det skulle vara bättre än att fly som en stackars dum jävel, en idiotisk brottsling. Blod på händerna, men ingenting i fickorna.
Så absurt!
Satans Dostojevskij!"