måndag 25 september 2017

Tematrio - Starka känslor

Jag sitter här och funderar över valet av veckans tema och det är alldeles tomt i skallen. Eller rättare sagt, det är tomt på tankar och överfyllt av starka känslor. Sorg, ilska och rädsla tränger ut tankarna. Så då får väl helt enkelt veckans tema handla om känslor: berätta om tre böcker som innehåller och/eller väcker starka känslor hos dig!


1. Onda stenar av Milena Agus är en kort berättelse, som rymmer starka känslor och ovanliga upplevelser. Historien engagerar läsaren omedelbart, farmoderns längtan och sorg sipprar ut från sidorna. Denna osentimentala gestaltning av en desperat kvinnas längtan är nyanserad och vittnar om en djupgående psykologisk inlevelseförmåga.

2. Hemligheten av Philippe Grimbert är författarens självbiografiska berättelse om uppväxten i en judisk familj i efterkrigstidens Paris, en tid som präglades av händelser under kriget, händelser som aldrig berördes i ord. Grimbert gestaltar starka känslor och oerhört sorgliga händelser på ett osentimentalt, sparsmakat sätt. Trots det lilla omfånget förmedlar författaren både en familjs och ett lands sätt att hantera obehagliga sanningar genom tystnad.

3. Fokus i Gånglåt av Elin Olofsson är relationer, här finns många krossade drömmar, stor sorg, ensamhet och övergivenhet. Allt skildrat på ett sätt som berör mig. Känslorna är starka, så starka att man nästan blir rädd att de kan vara förgörande. 


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

fredag 22 september 2017

Man Booker Short List

Man Booker har presenterat 2017 års Short List. Nu vet vi vilka böcker som fått äran att gå vidare till den korta listan.

4 3 2 1 av Paul Auster har beskrivits som "a long-winded coming-of-age tale", den kommer sannolikt inte att vara något jag kastar mig över. Jag har läst New York trilogin av Auster, men det är inte riktigt min kopp te.

History of Wolves av Emily Fridlund, på svenska Vargarnas historia, handlar om en ung flicka som dras in i ett destruktivt familjesystem. Romanen beskrivs som en "stark och poetisk roman om ensamhet och tillhörighet", den här lockar mig.

Exit West av Mohsin Hamid kommer på svenska i höst och jag väntar ivrigt. Mohsin Hamid är en favorit. "An extraordinary story of love and hope, travelling from the Middle East to London and beyond" lyder en beskrivning. (Jag orkade inte vänta på översättningen utan lyssnade på boken på engelska, den ät suverän.)

Elmet av Fiona Mozley är en debutroman skriven av "an exciting new voice in fiction". Den här boken vill jag kika närmare på.

Lincoln in the Bardo av George Saunders verkar vara en mycket speciell roman, en "moving and original father-son story featuring none other than Abraham Lincoln, as well as an unforgettable cast of supporting characters, living and dead, historical and invented".

Autumn av Ali Smith är första delen i en svit som kommer att utforska årstider. Det här är nog något mycket speciellt, tror jag. Ali Smith är en författare jag verkligen vill läsa, om det blir den nya romanen eller någon annan får vi se.

Det är underligt, tycker jag, att inte Arundhati Roys Ministry of Utmost Happiness är kvar på listan, den är ju helt fantastisk. Tur att Exít West av Mohsin Hamid är kvar, den är mycket speciell.

Colson Whiteheads The Underground Railroad saknar jag inte, men att jag inte blev så förtjust i den kan bero på att jag lyssnade på den svenska översättningen, Den underjordiska järnvägen. Uppläsningen var inte bra. Swing Time av Zadie Smith gillade jag faktiskt inte alls, kanske är jag inte kompatibel med författaren. Den lyssnade jag i o f s också på, om än på engelska, men jag tror inte att det var uppläsningen som var problemet. Jag kunde bara inte relatera.

Just nu är jag mest nyfiken på Vargarnas historia av Emily Fridlund.

Den 17 oktober avslöjas vinnaren.

onsdag 20 september 2017

Bojkott, eller inte

Författaren och journalisten Patrik Lundberg ger ytterligare ett perspektiv på frågan om att bojkotta Bokmässan, eller inte. Det är viktigt att ha koll på många nyanser när den här frågan diskuteras. Jag tycker att Patrik har en klok poäng. I stället för att referera länkar jag, hela hans text är läsvärd.

måndag 18 september 2017

Ingen Tematrio p g a bilskrot

Så här såg min bil ut idag efter att ha blivit påkörd av sopbilen. Ägnat dagen åt att åka bärgare, fixa hyrbil o s v. Nu orkar jag bara glo på TVn. Kom tillbaka för trio nästa vecka.

söndag 17 september 2017

Söndagens smakbit - ur Århundradets kärlekssaga


Så oerhört fantastisk Märta Tikkanens diktsamling Århundradets kärlekssaga är. Jag blir alldeles kall och varm om vartannat och till slut helt matt. Här får ni en liten smakbit:

Allt kan jag förlåta henne
Att hon är för bred om baken
och för vass om hakan
att hon envisas att jobba
trots att det är onödigt, nåja
det kan väl inte hjälpoas
och hon tröttnar väl
Att hon inte lyssnar som jag ville
att hon inte applåderar alla gånger
och beundrar som hon borde, jag
förstår ju att det blir en
övermättnad
också på begåvning, det är svårt,
att variera sina utrop
det förstår jag
och förlåter henne för det mesta.

Aldrig förlåter jag
det att hon gav sej åt mej
men förblev
sej själv

tisdag 12 september 2017

Veckans topplista - blå böcker

Trött och lite småsjuk tänkte jag att det nog inte blir något bloggande idag, inte skulle jag orka hitta fem böcker på ett bestämt tema. Men veckans lättsamma tema passar mig perfekt. "Idag är det dags att vara lite ytlig och titta på böckernas utsida. Temat är topp fem bokomslag vi gillar, där blått är den dominerande färgen" är veckans uppmaning från Johanna. Och bra blå böcker har jag minsann läst.






måndag 11 september 2017

Tematrio - HBTQ

Vi har haft Pride i Värmland och jag är lite extra pepp efter att ha läst en bra bok som innehöll HBTQ-tema. Temat denna vecka är således HBTQ. Berätta om tre böcker, filmer, låttexter etc. Var så kreativa ni vill!

1. En av huvudpersonerna i Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy är en hijra som p g a sin läggning tvingas leva ett minst sagt annorlunda liv.

1. I den mycket charmiga Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski finns ett homosexuellt par som försöker dölja sin relation. Här finns även en mycket fördomsfull man. Bra Feel-good.

2. Torka alla tårar utan handskar av Jonas Gardell var gripande både som film och TV-serie. För mig som är lika gammal som huvudpersonen är det skrämmande hur lite vi visste på 80-talet.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

onsdag 6 september 2017

Konferens i fin stad

Är på konferens och lär mig att Tolstoj hade fel. Vet ni var jag är?





tisdag 5 september 2017

Veckans Topplista - London

"Den här veckan är det dags att bli lite anglofila när temat för veckans topp fem är London!" säger Johanna och jag hoppar genast på utmaningen. Jag måste ju ha läst hundratals böcker som utspelar sig i London, men utmaningen var ändå inte helt lätt. Många av mina lästa brittiska böcker utspelar sig på landsbygden, visar det sig.

1. I Nattvakten av Sarah Waters får vi möta fyra Londonbor, några år efter krigsslutet, som på olika sätt har trassliga kärleksliv. Hyresgästerna av samma författare handlar om relationer med komplikationer i 20-talets London.

2. Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo är en lättsam, humoristisk beskrivning av kulturkrockar och en vacker, sorglig berättelse om kärlek. 23-åriga Zhuang, dotter till en skofabrikant från kinesiska landsbygden, kommer till London för att studera engelska. Planen är att hon ska lära sig det främmande språket och därefter flytta hem och tjäna pengar. Med ett lexikon i handen försöker Zhuang orientera sig i det främmande landet samtidigt som hon för anteckningar över det hon lär sig.

3. Najwa i Aboulelas Minaret kommer från en välbärgad familj i Sudan som lever på ett västerländskt sätt i lyx. Efter att ha tvingats fly och hamnat i London, söker hon sig till religionen för att känna samhörighet, få ro och uppleva mening med livet.

4. Romansviten Wolf Hall om Thomas Cromwell och hans roll i relationen mellan Henrik VIII och hans fruar är en av de allra bästa historiska berättelser jag läst. Hilary Mantels porträtt av Cromwell är mycket nyanserat och intressant, här skildras en man som suktar efter makt samtidigt som han också är lojal mot vänner och en kärleksfull familjefar. 

5. I Det stora huset av Nicole Krauss får vi följa fyra huvudpersoner i olika delar av världen, det som binder dem samman är ett skrivbord. På ytan är detta en fängslande berättelse, på ett djupare plan skildras människans svårighet att hantera vår förgänglighet. Detta är en roman som väcker starka känslor, den påminner om våra egna förluster och vår längtan efter det som en gång var.

måndag 4 september 2017

Tematrio - Grannar

På förekommen anledning, vilket vi inte ska tala mer om just nu, är veckans tema grannar. Gärna helgalna grannar ... Berätta om tre romaner som innehåller goda eller mindre goda grannar!

1. Colombes granne av Tatiana de Rosnay är en oerhört spännande, suggestiv psykologisk thriller som både underhåller och oroar.

2.  Ut och stjäla hästar av Per Petterson är en underbar skildring av en komplicerad far-sonrelation som en gammal man konfronteras med då han får en granne som inte lämnar honom i fred.

3. Nick Carraway kommer till New York för att bli aktiemäklare. Han flyttar in i en villa, som granne till en ytterligt gåtfull och kolossalt förmögen man som ger storslagna fester, oftast utan att själv visa sig. Grannens namn är Jay Gatsby ...


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

torsdag 31 augusti 2017

Feministsommar - Augusti månads läsning

Sommaren går mot sitt slut och nu är det redan, för sista gången, dags att lägga till länkar till era inlägg om augusti månads lästa böcker. Hoppas på mycket prat hos er alla om det ni/vi läst.


tisdag 29 augusti 2017

Veckans topplista - Höstläsning


Veckans tema hos Johanna beskrivs som"brett och nästan gränslöst, det handlar nämligen om topp fem böcker jag ser fram emot att läsa i höst. Gamla, nya eller ännu ej utkomna, vilka ser ni mest fram emot att läsa?" Ja, det ligger ju helt klart fler än fem böcker i läshögen, men jag försöker mig på att göra ett urval.





måndag 28 augusti 2017

Tematrio - Ljus

För att väga upp förra veckans mörka tema tillbringar vi idag tid i ljuset. Berätta om tre böcker som innehåller ljus eller något ljust i titeln eller i innehållet. Bokstavligt eller symboliskt, valfri tolkning..

1. I Mot ljuset av Elin Boardy följer Elly med sin syster Annie och hennes nyblivne make Laurids på bröllopsresa till Malaysia. Med på resan finns även Laurids barndomsvän Niels, en ung man med en stark känsla för rättvisa och klasskamp, och plantageägaren Thomsen. Under vistelsen i Malaysia kommer Elly att omvärdera sin kvinnoroll, uppleva en kärleksaffär och skapa en ny identitet. På avskalad prosa skapar författaren en drömlik, suggestiv stämning.

2.  Inledning av Tranströmers första diktsamling, 17 dikter.

"Preludium"

Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen.
Fri från den kvävande virveln sjunker
resenären mot morgonens gröna zon.
...
I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen
som handen griper en solvarm sten.
Resenären står under trädet. Skall,
efter störtningen genom dödens virvel,
ett stort ljus vecklas ut över hans huvud?


3. Min favoritdikt av Gustaf Fröding, ur Räggler och paschaser från 1897.

"Nypenrosa"

Fin sôm nypenrosa står
tili, tili, når dä dagger
selverdrôp å blaa vagger
lent där môraväre går.

Int just lik e trägårsros
int så stôlt å mett i sola,
int så grann å stor i ola,
mer litt bly å mer te tros.

Tocken stog mi Anna Lek,
ljus i håre, rö i kläe,
"rosa stecker", sa di, näe,
Anna mi va utta svek.

Hennas tagg va lätt te se,
are roser, are flecker
gär sä lene, når di stecker,
Anna gjord sä allri te.

Harrgårsplan mä roser i
gjord mä itnô kälekshôga,
nypenrosa bål ve stôga
dä va rosa rosa mi.



"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Vill läsa ...

Vill helst stanna hemma och läsa idag, men måste ju pallra mig iväg till jobbet.Tematrio i eftermiddag.

söndag 27 augusti 2017

Novellsudoku



Ugglan och boken kör en novellutmaning i höst igen och jag kastar mig ivrigt med. Jag gillade verkligen att fokusera på noveller i den förra utmaningen. I år är utmaningen lite mer utmanande och bygger på Sudoku, något jag hållit mig undan. Men när det finns facit går det bra. Utmaningen går ut på att läsa (minst) fyra noveller i varje kategori nedan, utifrån Sudokurutorna. Jag går inte in närmare på detta  med rutorna, men har under dagen letat i mina gömmor efter noveller att läsa. Preliminärt planerar jag att läsa enligt de teman jag kursiverat, men det kan ju ändra sig under utmaningens gång.

Noveller skrivna av en svensk författare (eller som utspelar sig i Sverige):

1. Färg i titeln
2. Av en kvinnlig författare
3. Mer än hundra år gammal 
4. Något ätbart i titeln
5. Utgiven 2017
6. En titel utan ett "s"
7. Skriven i första person (alltså i jag-form)
8. Minst fyra ord i titeln
9. Tonårig huvudperson

Noveller skrivna av en europeisk författare (eller som utspelar sig i Europa):

1. Ingår i en debutnovellsamling
2. Lånad  på bibliotek
3. Handlar om att resa
4. Endast ett ord i titeln
5. Utspelar sig i historisk tid
6. Personnamn i titeln
7. Handlar om något du brinner för
8. Med en namnlös berättare
9. Av en manlig författare

Noveller skrivna av en utomeuropeisk författare (eller som utspelar sig utanför Europa):

1. Utspelar sig under sommaren
2. Handlar om vänskap
3. Djur i titeln
4. Handlar om fest/firande
5. Verb i titeln
6. I stadsmiljö
7. Siffra i titeln
8. Av en författare du aldrig tidigare läst
9. Köpt på antikvariat


lördag 26 augusti 2017

Magiska inslag i Exit West och Den underjordiska järnvägen


Den senaste veckan har jag läst två romaner som båda förvånade mig med magiska inslag. Det får mig att fundera över om det blir vanligare eller om det helt enkelt är en slump. Texten nedan innehåller en del (men inga avgörande) spoilers ur Exit West av Mohsin Hamid och Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead.

Exit West av Mohsin Hamid handlar om ett ungt par - Nadia and Saeed - som just träffats när deras hemstad drabbas av inbördeskrig. Medan bomber faller och terrorn ökar försöker de lära känna varandra, så som unga människor i den första förälskelsens tid gör. Men oroligheterna ökar och de tvingas fly. Och flyr gör de genom att helt enkelt hitta en dörr att gå genom. Första gången det sker får jag spola tillbaka (jag lyssnar på boken på Storytel) eftersom jag missar vad som händer. När det senare inträffar igen känner jag igen konceptet. Och jag tycker att det funkar. Symboliken är så tydlig, dörrar öppnas och stängs. Och ibland har man sina närstående på andra sidan.

Symboliken med det underjordiska järnvägsspåret i Den underjordiska järnvägen är lika tydlig, men gör mig mer förvirrad. Romanen handlar om den unga, föräldralösa slavflickan Cora som flyr från sin ägarens bomullsplantage i Georgia.  Även här lyssnar jag på boken och får spola fram och tillbaka när trappor ner till stationer, lok och tågvagnar beskrivs. Efter ett tag inser jag ju att det handlar om en symbolisk framställning av ett underjordiskt nätverk för att hjälpa flyende slavar, vilket jag senare också kan läsa i "baksidestexten". Även i övrigt finns en hel del absurda scener i romanen som får mig att haja till.

Egentligen är det kanske just det där med att haja till som är ett problem. När symboliken känns tydlig och smälter ihop med berättelsens realistiska delar, är magiska inslag bara positiva. Men när de leder till att man hajar till, tappar läsflytet och måste fundera kring var som hände, förstör de berättelsen. Tyvärr var det så det blev för mig med Den underjordiska järnvägen. Jag kom aldrig riktigt nära berättelsen, trots att den gestaltar ett tema jag är intresserad av.

Sammantaget gillar jag magiska inslag i romaner när symboliken är uppenbar, men inte annars. Det kan ju också helt enkelt vara så att jag inte gillar att känna mig dum ;) Vad tycker ni om magisk realism, absurda inslag och liknande?

fredag 25 augusti 2017

Kvinnor utan män

Den 19 augusti 1953 störtades den demokratiska regeringen i Iran, i en militärkupp arrangerad av amerikansk och brittisk underrättelsetjänst. Orsaken var, som vanligt, olja. Kuppen banade väg för ett shah-välde och drev fram en radikalisering som senare ledde till den islamiska revolutionen 1979. 1953 utspelar sig de berättelser läsaren får följa i Kvinnor utan män av Shahrnush Parsipur. Det är en omskakade tid, en tid fylld av patriarkalt förtryck. En tid fylld av våld mot kvinnor.

Mahdokht, Faizeh, Zarin, Farrokhlaqa och Munis är alla kvinnor, vars öden länkas samman på olika sätt. Någon är för gammal för äktenskapsmarknaden, någon lämnar sin man, någon lämnar sitt liv på bordellen. Någon vill kämpa för saker men hindras av en dominant, våldsam bror som tänker på familjens heder. Gemensamt är att de alla är utsatta på olika sätt och att de längtar efter frihet.

Texten är oerhört vacker, drömsk, sagolik och fylld av övernaturliga inslag. Det tar ett litet tag för mig att ställa in mig, men därefter är det självklart att en kvinna kan förvandlas till ett träd. Den poetiska texten är en nödvändig motvikt till alla de oerhört vidriga övergrepp som begås. Det blir en bra balans mellan realism och magiska inslag där ångest och smärta kan yttra sig på olika fantasifulla sätt.
"Mahdokht planterade sig vid flodbanken på hösten och jämrade sig ända fram till vinter. Hennes fötter frös långsamt fast i marken. Det kalla höstregnet trasade sönder hennes kläder och lämnade henne halvnaken. Hon huttrade ända tills vintern kom och frös henne till is. Hennes ögon förblev öppna och och blickade ut över den forsande floden.Den första vårskuren drev tjälen ur hennes kropp. Hon upptäckte att små knoppar hade bildats på hennes fingrar. Hennes hår sträckte sig ner i jorden likt rötter. Hela långa våren lyssnade hon på ljudet av rötterna som växte och hämtade näring åt henne ur jorden. Hon lyssnade dag och natt." 

KVINNOR UTAN MÄN
Författare: Shahrnush Parsipur
Översättare: Said Moghadam
Förlag: Baran förlag (2010)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Feministbiblioteket

torsdag 24 augusti 2017

Ny serieroman Frances


I förra veckans Top Ten Tuesday lyckades jag inte få till 10 tips på bra grafiska romaner. Jag fick lite bra tips (bland annat om Framtidens arab, som verkar mycket intressant) och började söka lite själv. Snabbt ramlade jag på en bok jag tidigare tittat på, men glömt bort: Frances av Joanna Hellgren. Nu har den hittat hem till mig, jag har bläddrat lite och är mycket förtjust. Det här tror jag är en serieroman som passar mig. Fortsättning följer.

tisdag 22 augusti 2017

Veckans topplista - Sommarens bästa


Slänger mig för första gången med i Johannas Topp 5-lista som denna gång handlar om Sommarens fem bästa. Jag har läst så lite under sommaren tyvärr, men 5 bästa som är riktigt bra kan jag ändå skrapa ihop. Alla är faktiskt recenserade på bloggen, klicka gärna på länkarna.

Den svavelgula himlen - Kjell Westö
My name is Lucy Barton - Elizabeth Strout
Det förlorade barnet - Elena Ferrante
En Marialegend - Niklas Rådström
Memorys bok - Petina Gappah

måndag 21 augusti 2017

Tematrio - Mörker

Kanske känns det lite onödigt dystert att börja terminens tematrio med ett tema som mörker. Men det var det temat som kom för mig. Och det kan ju tolkas som mysigt mörker om man vill. Berätta alltså om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form.

1. En berättelse om kärlek och mörker av Amos Oz handlar om det judiska folkets historia, landet Israels födelse och en stor författares barndom. I brytpunkten mellan landets födelse och moderns död står en liten grabb och observerar och försöker förstå. Boken skildrar författarens ursprung, Israels smärtsamma tillblivelse och dagens politiska situation i området.

2. En resa genom själens mörker av Mary Barnes och hennes psykiater Joseph Berke är en mycket intressant skildring av en resa genom vansinnet. Den schizofrena Mary gör tillsammans med sin terapeut en nedstigning/återresa till spädbarnsstadiet. Denna inre resa är oerhört skrämmande, samtidigt som den är läkande.

3.  I Vägen av Cormac McCarthy vandrar en far och hans son genom ett svartbränt landskap, så gott som allt liv på jorden är utsläckt, mörker råder. I denna postapokalyptiska värld överlever den starke, här finns inte längre några lagar eller någon moral. Vägen är en oerhört gripande berättelse om en far och hans son och en fruktansvärd skildring av livet efter jordens undergång.

Det blev visst inge mysiga mörker hos mig, men kanske ni skriver om lite höstmysigt mörker.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Tematrio


Det blir en tematrio i eftermiddag, välkomna då alla som har lust att vara med. Hoppas att ni kommer att gilla temat.

söndag 20 augusti 2017

Söndagens smakbit - ur Den yttersta lyckans ministerium


Mari på bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av en smakbit ur det läser. Den enda regeln är: No spoilers!

Jag läser just nu Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy och här finns precis hur mycket som helst att dela med sig av. Hittills har jag läst ett hundratal sidor, men jag måste försöka läsa långsamt och dra ut på det hela lite. Jag vill att den här upplevelser ska vara länge. 
"Sedan kom delningen. Guds halspulsåder skars av på den nya gränsen mellan Indien och Pakistan och en miljon människor föll offer för hatet. Grannar vände sig mot grannar som om de aldrig känt varandra, aldrig varit på varandras bröllop, aldrig sjungit varandras sånger. Den muromgärdade staden bröts upp. Gamla familjer flydde (muslimska). Nya familjer kom (hinduiska) och slog sig ner kring stadsmurarna."
"Mulaqat Alis poetiska lidelse var inte en hobby skild från hans arbete som hakim (doktor i örtmedicin, min kommentar).Han ansåg att poesi kunde bota eller i alla fall komma ganska långt på vägen mot att bota nästan alla krämpor. Han ordinerade dikter till sina patienter som andra hakimer ordinerade piller. Han kunde plocka fram en vers som var kusligt passande för varje sjukdom, varje tillfälle, varje sinnesstämning och varje hårfin förskjutning i den politiska stämningen i landet. Denna vana skänkte ett djup åt livet omkring honom, men gjorde det samtidigt mindre unikt än det egentligen var. Den fyllde allt med en subtil känsla av stagnation, en upplevelse av att allt som hände redan hade hänt förr. Att allt redan hade skrivits, sjungits, kommenterats och införts i historiens annaler. Att inget nytt var möjligt."
Ja, inte var det väl någon som trodde att biblioterapi var ett modernt, västerländskt påfund?

lördag 19 augusti 2017

Fogelström


Vill tipsa om en fin artikel om Per Anders Fogelström i Aftonbladet. Jag läste Stad-serien som ung och älskade den. Vågade mig på en omläsning för några år sedan och älskade den fortfarande, minst lika mycket. Omläsningen lyssnade jag på i en fin uppläsning av Helge Skoog. I år har jag lyssnat på två delar ur Barn-serien, Vävarnas barn och Krigens barn, vilka utspelar sig på 1700-tal, alltså innan Stad-serien. De är oerhört bra, fängslande, engagerande och samtidigt lärande. Kulturkollo bokcirklar om Mina drömmars stad med början nästa vecka, skynda läsa och häng med.

fredag 18 augusti 2017

Den svavelgula himlen

Redan då jag läst några få sidor i Den svavelgula himlen är jag överförtjust. Inledningen i nutid som antyder fara och våldsbrott övergår i en fin skildring av en pojkes uppväxt. Under läsningen börjar jag fundera kring böcker om pojkar och män och jag inser att jag i mycket hög grad läser böcker om kvinnor. Jag läser många kvinnor och jag läser män som gestaltar kvinnor, t ex Niklas Rådström, Aris Fioretos och Colm Tóibín. Jag får leta ganska länge i minnet efter romaner som i någon mån kan jämföras med Westös och kommer till slut att tänka på Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser. Det andra som blir så påtagligt är hur mycket jag tycker om "riktiga" brett anlagda episka romaner som skildrar människors liv utifrån olika perspektiv under lång tid.

Den svavelgula himlen byggs upp runt en författare som tänker tillbaka på sitt liv. Kanske har han liknande drag som Kjell Westö, kanske inte. I vilket fall tänker han tillbaka på sitt liv och på hur han ska kunna gestalta händelserna och huvudpersonerna på ett ärligt sätt. Mot slutet av romanen övergår dessa tankar i funderingar kring hur våra minnen är uppbyggda och frågan om huruvida de är pålitliga. Skrämmande för oss alla är naturligtvis tanken att vi inte skulle kunna lita på att vi minns någorlunda "korrekt".

Den namnlöse berättaren växer upp som barn i en arbetarfamilj i ett 60-tal där framtiden ser ljus ut. I närheten av föräldrarnas blygsamma sommarstuga ligger det tjusiga sommarstället Ramsvik där överklassfamiljen Rabell huserar. Pojken blir vän med Alex, sonen i huset, och så småningom även med dottern, Stella. Familjen Rabell är en familj med många hemligheter, som allt eftersom avslöjas för pojken. Andra viktiga personer under pojkens uppväxt är de två jämnåriga pojkarna Krister och Jajo, den vänlige, försynte Krister och den våldsamme Jajo.

Den svavelgula himlen kan beskrivas som en klassroman, men även om samhällets förändringar och historien utgör en viktig del i romanen ligger fokus hela tiden på relationer. Vänskap, kärlek och familjeband driver bokens handling framåt. Ingenting är helt enkelt, alla relationer är komplicerade och innehåller hemligheter, kluvenhet, längtan efter något annat och svek.

Tempot är ganska långsamt och trots den dramatiska inledningen är det mestadels vardag som gestaltas. Men hos läsaren väcks en lust att hela tiden läsa några sidor till, att få ta del av ett annat perspektiv, att få veta lite mer. Sammantaget är Den svavelgula himlen helt enkelt en bladvändare om några personer som, åtminstone under läsningen, blir ens vänner. Jag skulle tro att de dessutom stannar i minnet även ett bra tag efteråt.

DEN SVAVELGULA HIMLEN
Författare: Kjell Westö
Förlag: Albert Bonniers (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Anna

torsdag 17 augusti 2017

I varje droppe är en ädelsten


Det var med stor försiktighet och lika stor nyfikenhet jag började bläddra i I varje droppe är en ädelsten. Titeln kanske ni känner igen, en klassisk rad ur en av Gustaf Frödings allra sorgligaste dikter. Försiktigheten och nyfiken kom sig av att dikterna i denna bok är ”bildsatta”. Hmm, en tecknad version av Fröding, kan det vara något, undrade jag. Nu när jag kommit till sista sidan svarar jag bestämt ja. Detta är en riktigt fin hyllning till min – och illustratören Malin Billers – favoritpoet.

”En värmlänning måste kunna sin Fröding. Det är nästan lag på det”, skriver Malin Biller i efterordet. Som värmlänning håller jag naturligtvis med om det. Men även om vi värmlänningar kanske vill skryta lite om våra författare får vi nog lov att erkänna att mer universellt än Fröding, det blir det inte. Som få, och med så enkla medel, lyckas Fröding gestalta precis hur det är att vara människa. I hans dikter finns fattigt fôlk som sliter för brödfödan, vackra jäntor som går på dans, unga män som råkar ut för skogsrån, gamla gubbar som super eller drömmer om kärlek, käringar som skvallrar och systrar som berättar sagor för sina små bröder. Ja, i Frödings värld finns det både dumt och illackt fôlk, här finns de stora känslorna och här finns vemodet vi ofta kallar värmländskt.

Urvalet i I varje droppe är en ädelsten är brett och de olika dikterna är illustrerade med ett flertal olika tekniker. ”En litten låt ôm vårn” är tecknad i små rutor med naiva, roliga och lite barnsliga bilder. En av mina favoritdikter ”Sagoförtäljerskan” speglar två olika tidsperspektiv och är realistiskt illustrerad i fina, klara färger. Här får vi även möta Fröding själv! Andra dikter är illustrerade med strama träsnittsliknande bilder eller mörka, dystra, expressiva bilder. Biller har förhållit sig till texten genom att låta sina illustrationer förstärka det som redan finns. Här finns således allt från burlesk humor till ångestladdat mörker. Som en van läsare av Fröding är jag glad att hon valt att gå i poetens fotspår i stället för att försöka sätta egen prägel på dikterna. Ord och bild dansar nu fint tillsammans där bort i vägen.

onsdag 16 augusti 2017

When it rains ...


Nu har det kommit paket i brevlådan som räcker ett bra tag.

tisdag 15 augusti 2017

Top Ten Tuesday - Graphic Novels

Det pågår en massa sociala boksaker på nätet, men oftast lyckas jag inte hänga med förrän det är för sent. Nu skulle jag i alla fall var med i en Top Ten Tuesday hade jag planerat, men det vete katten om jag ens kan komma på 10 olika alternativ. Jag listar de jag kan komma på och hoppas få tips av er andra. Veckans tema är Graphic Novels.

1. Persepolis av Marjane Satrapi handlar om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck. Min första grafiska roman och den gav mersmak.

2. I Husfrid av Alison Bechdel växer en ung kvinna upp i en akademisk och excentrisk familj och då hon under collegetiden inser hon att hon är homosexuell får hon veta att så är även hennes far. Fina personbeskrivningar.

3. Ja till Liv av Liv Strömquist är inte en roman, utan rolig, bitsk, och träffsäker samhällssatir.

4. Mats kamp av Mats Jonsson är en socialrealistisk skildring fylld av både humor och vrede. Här utdelas en hel del råsopar mot dagens statussamhälle, familjen som ett projekt och den allmänna sociala nedrustningen. Kanonbra.

5. En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf överförd till serieverson av Marcus Ivarsson är en fantastisk bearbetning av en underbar saga.

6. Maus av Art Spiegelman är en välkänd klassisk serieberättelse om förintelsen, Den handlar om författarens egna föräldrar som led svårt under kriget. Boken gestaltar de olika "raserna" som olika djur, judarna är tecknade som möss, tyskarna som katter och polackerna som grisar. Inte rättvist mot djuren kan man tycka, men mycket åskådliggörande i sin enkelhet.

7. I varje droppe är en ädelsten är en fantastisk illustrerad version av några av Gustaf Frödings dikter. Malin Biller tolkar dessa på ett jättefint sätt.

8. Med bitsk humor, stor värme och en lagom portion svärta skildras i Pärlor och patroner av Loka Kanarp ett mycket intressant urval av historiska kvinnor.

9.

10.

Ja, som ni kan se blev det ett par luckor. Jag hoppas få tips så jag kan fylla dessa.

måndag 14 augusti 2017

Smögensommar


Firar dotterns 12-årsdag med en dagstur till västkusten. Det är så vackert med hav och klippor att ögonen blänker lite. Dessutom lugnt och skönt och rea på Smögenbryggan så här i slutet av säsongen.

söndag 13 augusti 2017

Söndagens smakbit - ur Den svavelgula himlen


Jag har länge tänkt vara med i Flukten fra virkelighetens utmaning att bjuda på en smakebit, och nu är det dags. Här kommer ett litet smakprov från första delen (s. 48) i den splitter nya, helt underbara Den svavelgula himlen av Kjell Westö.
"Jag hade det problemet både med mor och far, jag lärde mig tidigt att läsa dem, precis som jag senare kunnat läsa andra människor fast jag alltid haft så svårt att förstå mig själv, men jag vågade aldrig berätta för dem vad jag såg, för jag var rädd att de inte skulle tycka om mig, jag var rädd att de inte skulle kunna se syftet och glädjen med en människa som jag, som hade röntgenblick och föraktade scouting och offervilja och fotboll och Gud".

lördag 12 augusti 2017

Filmtips önskas

Dottern fyller 12 på måndag och har senaste tiden börjat intressera sig för att titta på "vuxenfilmer" (vi håller oss till de med 11-årsgräns). Hon har t ex sett De tre musketörernaTitanic och Arn Tempelriddaren och hon är intresserad av historia. Kan ni ge mig några tips på vad man skulle kunna se tillsammans? Jag tror att det helst ska vara lite äventyr och lite allvar. Och gärna i historiska miljöer.

fredag 11 augusti 2017

Långsamhetens lov - eller hjälp mig göra en lista


Efter att ha lyssnat på och skrivit om My Name is Lucy Barton har jag funderat en del på de där långsamma, stillsamma berättelserna som ger så mycket. Om man ger dem tid. Flera gånger har jag själv läst eller lyssnat för snabbt, avbrutet eller allmänt oengagerat för att få ut allt man kan få ut av de här sparsmakade texterna. Tråkigt för mig eftersom jag egentligen verkligen uppskattar det finstämda, särskilt i kortformat. Här kommer en lista på böcker som jag vill tipsa er om, och jag hoppas att ni i kommentarerna kommer med massor av tips på liknande romaner. Vi kan väl tillsammans göra en omfattande lista över det långsamt berättade.

Gilead av Marylynne Robinson
En tyst minut av Siegfried Lenz
Mot ännu en sommar av Janet Frame
Isslottet av Tarjei Vesaas
Glöd av Sándor Márai
Mödrarnas söndag av Graham Swift
De osynliga av Roy Jacobsen
Stoner av John Williams
Mannen som planterade träd av Jean Giono
En lång vinter av Colm Tóibín
My Name is Lucy Barton av Elizabeth Strout
Ett helt liv av Robert Seethaler

torsdag 10 augusti 2017

My name is Lucy Barton

Läs lite extra noga nu ni som gillar det sparsmakade, det långsamma, det varsamt berättade. Lite av en slump började jag lyssna på denna berättelse och blev helt tagen. Förr läste jag ofta om relationer mellan mödrar och döttrar, numera är jag lite mer "färdig" med temat. Men när jag ramlar över böcker som My Name is Lucy Barton av Elizabeth Strout blir jag faktiskt gråtfärdig av lycka. Det blir inte bättre än så här.

Lucy blir liggande på sjukhus under lång tid efter att det uppstått komplikationer vid en rutinoperation. Hon bor i New York, är maka och mor och lever ett gott liv långt från den den lilla håla där hon växte upp under svåra omständigheter. Lucy har inte haft någon kontakt med sina föräldrar på länge, då modern dyker upp för att vara tillsammans med henne på sjukhuset. Långsamt öppnar sig olika vägar för modern och dottern att mötas.

My Name is Lucy Barton är en roman om fattigdom, om utsatthet, om övergrepp, om att vara "trash" (citerar boken) om längtan efter böcker, om längtan efter närhet. Och det är en fantastisk, lyhörd, osentimental gestaltning av en komplicerad relation mellan en mamma och en dotter. Lucys ursprungsfamilj beskrivs i korta ordalag, genom små vinjetter som fångar allt i frusna ögonblick. Den lilla episoden där pappan hanterar sonens förmodade homosexualitet genom att tvinga pojken att promenera genom byn iklädd kvinnokläder, är ett sånt ögonblick man som läsare aldrig glömmer.

Sammantaget är My Name is Lucy Barton en briljant gestaltning av försoning. Romanen fanns med på The Man Booker Prize Long List, 2016.

MY NAME IS LUCY BARTON
Författare: Elizabeth Strout
Uppläsare: Kimberly Farr
Förlag: Penguin UK/Storytel, Forum Förlag (2016)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Just här just nu

onsdag 9 augusti 2017

Liten läsuppdatering


Här kommer en liten uppdatering av den senaste tidens läsning - och icke-läsning. Är nu c:a halvvägs genom Den svavelgula himlen av Westö och bara totalt älskar. Har lyssnat klart på Swing Time av Smith, men det bästa jag kan säga om den var att det gick bra att lyssna på engelska. För övrigt var den inte riktigt i min smak, vi får se om jag orkar skriva något eget inlägg om detta. Har också lyssnat halvvägs genom My name is Lucy Barton av Elizabeth Strout och det är en berättelse jag gillar. Anna K undrar ni? Jag det är den som är icke-läsningen just nu ...

tisdag 8 augusti 2017

Arundhati Roy på Bokmässan


Arundhati Roy kommer till Bokmässan och ända sedan jag läste det har jag tänkt att jag faktiskt måste få se/lyssna på henne. Och nu är lägenhet lånad och tåg bokat. Seminariet med Roy har titeln "Storstilad comeback till skönlitteraturen", kanske något onödigt pretentiöst. Men, som jag ser fram emot att få höra Roy berätta om den nya romanen Den yttersta lyckans ministerium och om det indiska samhälle hon kämpar för att förbättra.

måndag 7 augusti 2017

No books!


Inte idag heller. Jag väntar så på Arundhati Roys nya att det liksom kryper i kroppen på mig. Hoppas den kommer snart!