lördag 1 augusti 2009

Jorden Runt - Oceanien

Dags att fara vidare! Planerade stopp görs i Australien och på Nya Zealand. Men man kan ju, som sagt var, också stanna lite där man har lust. Hoppas att den bok ni valt passar er smak! Nedan följer korta beskrivningar av böckerna, de är lånade från förlagen och bokhandeln.

Tant Theodora av Patrick White (Australien)

"Men gamla mrs Goodman dog ändå till sist." Så börjar romanen om Theodora Goodman, den fyrtioåriga ungmön och hemmadottern som har stått i skuggan av sin dominerande och hänsynslösa mor. Nu är modern död och Theodora kan äntligen leva sitt eget liv. Redan i barndomen på den australiska landsbygden förstod Theodora att hon var annorlunda - hon såg klarare och djupare än andra och de föraktade henne och stötte bort henne. Modern var inget undantag, men trots det stannade Theodora vid hennes sida ända till slutet. Nu lämnar hon hemlandet och reser till Europa. Efter några års kringflackande - det är förkrigstid, slutet av trettiotalet - hamnar hon bland en samling udda och vinddrivna existenser på ett sjabbigt hotell på en fransk badort. Theodora kan inte längre skilja mellan fantasi och verklighet, och i den febriga atmosfären rycker katastrofen allt närmare. Theodora bestämmer sig för att återvända hem. Men har hon längre något hem? Hon fattar ett ödesdigert beslut.

Ännu ett storslaget och inträngande människoporträtt av den australiske Nobelpristagaren.


Rabbit-Proof Fence av Doris Pilkington (Australien)

Australien 1931. Regeringen utlyser ett dekret med rashygieniska förtecken. Halvblodsbarn (oftast med vit pappa och aboriginsk mamma) ska samlas ihop i ensligt belägna interneringsläger för att uppfostras och förberedas för ett, som man säger, bättre liv i den vita gemenskapen. Trettonåriga Molly Kelly, hennes lillasyster och en yngre kusin är tre av de tiotusentals barn som på detta sätt spärras in för att assimileras och berövas sin kulturella identitet. Förbjudna att tala sitt eget språk, misshandlade och ofta placerade i isoleringsceller bestämmer sig Molly och hennes kamrater att fly. De tar vägen längs det kaninstaket som byggts för att hindra spridningen av oönskade kaniner. De vandrar nästan tvåhundra mil genom ödemarken, ständigt hotade av törst och hunger och de polisstyrkor som jagar dem. Efter tre månader når de sitt hem.


Rabbit-Proof Fence är ett skakande dokument om ett av de skamligaste kapitlen i Australiens nutidshistoria. Boken har filmatiserats.

Molly Kelly avled i januari 2004, 86 år gammal. Berättelsen om hennes och kamraternas flykt är skriven av dottern Doris Pilkington.


The Bone People (som jag tyvärr inte längre kan hitta på svenska) av Keri Hulme (Nya Zeeland)

A story of Kerewin, a despairing part-Maori artist who is convinced that her solitary life is the only way to face the world. Her cocoon is rudely blown away by the sudden arrival during a rainstorm of Simon, a mute six-year-old whose past seems to hold some terrible trauma.

Set in the harsh environment of the South Island beaches of New Zealand, this masterful story brings together three singular people in a trinity that reflects their country's varied heritage. Winner of the 1985 Booker-McConnell prize for fiction.

Integrating both Maori myth and New Zealand reality, The Bone People became the most successful novel in New Zealand publishing history when it appeared in 1984. Set on the South Island beaches of New Zealand, a harsh environment, the novel chronicles the complicated relationships between three emotional outcasts of mixed European and Maori heritage. Kerewin Holmes is a painter and a loner, convinced that "to care for anything is to invite disaster." Her isolation is disrupted one day when a six-year-old mute boy, Simon, breaks into her house. The sole survivor of a mysterious shipwreck, Simon has been adopted by a widower Maori factory worker, Joe Gillayley, who is both tender and horribly brutal toward the boy. Through shifting points of view, the novel reveals each character's thoughts and feelings as they struggle with the desire to connect and the fear of attachment.

Compared to the works of James Joyce in its use of indigenous language and portrayal of consciousness, The Bone People captures the soul of New Zealand. After twenty years, it continues to astonish and enrich readers around the world.

6 kommentarer:

  1. Har bara lyckats hitta Rabbit-proof fence, så jag börjar med den!

    SvaraRadera
  2. Jag har fått tag på Tant Theodora på ett antikvariat och köpt Rabbit-proof fence på Bokus. Men jag är säker på att Benfolket fanns på svenska när resan startade...

    SvaraRadera
  3. Jag har ju lånat Benfolket på mitt bibliotek! Och dessutom läst den!
    Det är ju tydligen en uppmärksammad bok och den var helt klart mycket ovanlig.
    Jag anser mig ha gjort en bedrift som läste ut den då den var sååå jobbig men jag tänker ju försöka läsa alla tre även denna gång så jag började med den. Jag är iofs ändå glad att jag läste den då ämnet var intressant och jag vet väldigt lite om Nya Zeeland.
    Tant Theodora hittade jag på antikvariat och Rabbit-prof fence fanns på nätet.

    SvaraRadera
  4. Det ska bli intressant att läsa dina tankar om Benfolket, Violen.

    SvaraRadera
  5. Jag har också hittat Benfolket på biblioteket (magasinerad, visserligen). Vi får se hur mycket tid det blir till att läsa klart den, men jag ger den en chans!

    Jag har förresten inte hunnit skriva om Murakami än, men det kommer så småningom!

    SvaraRadera
  6. Jag har nu läst Benfolket. en tung svårläst bok som jag är väldigt glad fanns med på utmaningen!
    Ni som har tänkt läsa den, här kommer en länk om Nya Zeeland som publicerades idag som både bekräftade och omprövade mina iakttagelser om boken
    http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3297495.svd
    Obs den avslöjar inget om boken utan mer om kulturen i landet.

    Min reflektion på min jordenruntsida (där länk finns) avslöjar dock mycket om boken så den bör man nog vänta med att läsa om man inte vill veta för mycket......

    Jag hoppas flera tar sig igenom den, det är en bok som stannar kvar i minnet kan jag säga även om den bara fick tre stjärnor av mig pga sin knepighet!

    Som varande adoptivförälder tyckte jag den biten var mer intressant än de flesta gör skulle jag tro.

    SvaraRadera