En smakebit ur Land

Då var vi hemkomna från en Londonresa som innehöll extra allt, mer om detta kommer senare. Här kommer dagens smakbit, kolla gärna efter fler hos Mias bokhörna.

 

Jag läser Maggie O'Farrells nya roman Land och tänker att hon som författare utvecklas och faktiskt bara blir bättre och bättre. Handlingen i boken utspelar sig på Irland under sent 1800-tal, d v s under och strax efter den stora svälten, och kretsar kring kartläggaren Tomás och hans familj.

Nedanför stegen talar Tomás om vindriktning och att kartor är kolonialiseringsverktyg, fienderedskap som måste förstöras, och Liam instämmer med hög röst: Ja, far har så rätt.Tomás ser undrande på honom med ögon vidöppna och mörka som havsanemoner. ”Det står så klart för mig nu”, säger han till hunden eller kanske sin son, ”att jag inte kan begripa hur jag inte kunde se det tidigare. Det här är ett land som lockat våg efter våg av erövrare, sådana som vill besätta och förslava, men först nu ser jag hur vi kan stå emot. Att kartlägga är att ta makten. Vi kan rita om själva landet, marken vi går på, dokumentera hur det verkligen är, hur det var, hur det ska bli. Vi ska inte använda deras namn, deras godsgränser, deras bosättningsgränser, deras förläggningar – de ska raderas ut. Landets själ, dess kärna, marken är just precis …”