Lyssnar nu på en bra uppläsning av en makalös roman: Femton år: den revolutionära våren av Vigdis Hjort. Om en tidigare läst roman av författaren - Arv och miljö - skrev jag: "Författaren skriver initierat och inlevelsefullt, osentimentalt och med bitsk humor. Och med ett rytmiskt språk som säkerligen varit ännu tydligare om jag läst med ögonen." Exakt samma skulle jag kunna skriva är om den roman jag lyssnar på nu. Boken handlar om en flickas uppväxt, en övergång från ett trygg och lite naiv bild av verkligheten till en medveten, självständig och ganska upprorisk attityd. Författaren har en exceptionell förmåga att gestalta känslomässiga nyanser och skapar en unik upplevelse av närhet mellan läsaren och texten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar