Det gör riktigt ont att läsa Silvia Avallones nya roman Svart hjärta, men det gör ont på ett bra sätt. Ett äkta sätt. Här finns inget spekulativt vältrande i elände, utan ett naket gestaltande av skuld, skam, ensamhet och utsatthet. Blir man för evigt fördömd om man begår våldsamma brott i ungdomen?
Återkommer när jag lyssnat klart på en bra inläsning av Lina Young Forsberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar