Mitt i Iskall sol

Gör ett nytt försök med isländsk deckare efter förra magplasket (nej, jag rekommenderar inte Mörkret av Ragnar Jónasson) genom att lyssna på Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir. Áróra återvänder till hemlandet Island för att söka efter sin syster Ísafold på deras mors begäran. Systrarna har inte haft kontakt med varandra på många år, inte sedan Áróra gav upp försöken att få systern att lämna sin våldsamme sambo Björn. Nu tycks Ísafold har försvunnit spårlöst, sannolikt inte frivilligt. 

Har ni läst? Håller den hela vägen?

En smakbit ur Kärlek och tro

Det snöar och snöar fastän jag och grannen planerat trädgårdsarbete. Nu är jag riktigt less på detta!

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Lyssnar just nu på Kärlek och tro av bangladeshfödda Monica Ali. Romanen handlar om möten och krockar då två människor från olika kulturer planerar att gifta sig. 

"I familjen Ghorami talade man inte om sex. Om TV:n stod på och en passionerad kyss hotade det kyska, kardemummadoftande hemmet, avbröts den hastigt av ett tryck på den svarta fjärrkontrollen.
...
Numera, vid tjugosex års ålder, visste Yasmin allt om sex. Människokroppens mysterier var för länge sedan avslöjade. Hon hade legat med tre män och var förlovad med den tredje i ordningen, en läkarkollega på S:t Barnabys sjukhus.
...
Men Harriet Sangster hotade att införa - hade redan infört - begreppet sex i familjen Ghorami, och henne kunde man inte neutralisera med ett knapptryck på fjärrkontrollen. Vad skulle hända om hon, som vid Yasmins första besök på Primrose Hill, insisterade på att visa sin samling av indisk erotika?"

Marigold och Rose

Den amerikanska poeten Louise Glück tilldelades Nobelpriset 2020 med motiveringen: "För hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell." Hon har tidigare gett ut flera diktsamlingar, Vild iris står oläst i min bokhylla, men med berättelsen Marigold och Rose debuterar hon som prosaförfattare. Eftersom jag inte läst författarens lyrik kan jag inte göra några jämförelser mellan de olika typerna av text, däremot kan jag med lätthet slå fast att språket i Marigold och Rose är helt unikt. 

Berättelsen om tvillingarna utspelar sig under deras första levnadsår, ett år när man är medveten i stunden, ett år när man lär sig en massa saker om sig själv och den närmaste omgivningen. Jag har arbetat som psykolog med särskilt intresse för den tidiga utvecklingen under många år. En av mina favoritböcker är Ett litet barns dagbok av spädbarnsforskaren Daniel N. Stern. Stern var en av första som påvisade det lilla barnets förmågor redan från tidigt ålder, tidigare trodde man att barnet var tämligen omedvetet. Utifrån det här perspektivet har jag läst Marigold och Rose och fascinerats över författarens förmåga att, genom lite mer fantasifulla gestaltningar, beskriva ett litet barns begynnande medvetande. Texten är lättläst, exakt och ganska gullig, men saknar på intet sätt djup.

Huvudpersonerna är ganska olika varandra och ägnar en del tid åt att fundera över detta. De speglar sig i varandras och föräldrarnas ögon och lär sig saker om sig själva. Och om andra. Marigold  förstår tidigt att det är Rose som är den duktiga flickan. Själv har Marigold t ex svårt att dricka ur muggen utan att söla. Marigold tycker om djur för att de inte dömer en, hon är en svårare baby och har ärvt den judiska skuldkänslan av sin pappa. Men hon är uppfinningsrik och skriver en bok i sitt huvud. Rose är sällskaplig och har ett självförtroende som är främmande för Marigold. Rose har lätt att lita på människor och lever i nuet. Marigold tänker att hon själv har ett längre perspektiv. Under året utvecklas flickorna och deras förmågor att tänka, minnas, uppfatta tid och uppleva förluster. 

I Marigold och Rose gestaltas hur flickorna skapar bilder av sig själv i relation till andra, hur de så att säga medskapar sig själva, i ett sammanhang. Idag pratas om hjärnan i en mängd sammanhang och ofta får man intrycket att hjärnan är en permanent/oföränderlig förutsättning för hur vi utvecklas. Inget skulle kunna vara mer fel. Vi föds med föränderliga förutsättningar, med en hjärna som kan utvecklas på en mängd olika sätt, beroende på vad vi möts av under vårt första år. Trygga relationer påverkar hjärnas utveckling på nervcellsnivå, likaså gör otrygga omständigheter. Vikten av att få erfarenheter tillsammans med andra, erfarenheter som blir byggstenar i självbilden, skildras på ett humoristiskt, nyanserat sätt i Marigold och Rose.

Sammantaget är berättelsen om Marigold och Rose en underhållande betraktelse över existensens ursprung.

MARIGOLD OCH ROSE

Författare: Louise Glück

Översättare: Jonas Brun

Förlag: Rámus (2023)

Litteratur jorden runt

Dags att ta upp målsättningen att läsa författare från många delar av världen. Har kollat mina listor över lästa böcker och identifierat författare från 75 olika länder. Det tyckte jag lät mycket, tills jag insåg att det finns 195 olika länder! Men många av dessa kommer inte att bli lästa eftersom det inte finns översatta, relevanta texter. Det skulle dock vara kul att komma upp i 100 i alla fall, vi får se hur det går.

Nedan är en lista över mina lästa författare/verk. Den ursprungliga listan hittade jag hos Feministbiblioteket, som verkar ha läst något från alla länder!

Tips på författare/böcker från saknade länder mottages tacksamt!

Alla världens länder

Afghanistan: Atiq Rahimi - Jord och aska 

Albanien: Ismaïl Kadaré – Aprils frusna blommor

Algeriet: Assia Djebar – Sultanbrudens skugga 

Angola: Ondjaki – Ynari – flickan med de fem flätorna 

Antigua och Barbuda: Jamaica Kincaid – Annie John

Argentina: Julio Cortázar – Axolotl 

Australien: Patrick White – Tant Theodora 

Azerbajdzjan: Olga Grjasnowa – Ryssar är såna som gillar björkar 

Belarus: Svetlana Aleksijevitj – Kriget har inget kvinnligt ansikte

Belgien: Madeleine Bourdouxhe - Gilles kvinna

Bosnien och Hercegovina: Fausta Marianovic - Sista kulan sparar jag åt grannen

Brasilien: Machado de Assis – Vansinnesläkaren 

Chile: Isabell Allende – Andarnas hus 

Colombia: Gabriel García Márquez - Översten får inga brev

Danmark: Jesper Wung-Sung - Kvinna sedd bakifrån

Egypten: Nawal el Saadawi – Revolutionsskrivarna

Elfenbenskusten: Veronique Tadjo – Drottning Pokou 

Etiopien: Maaza Mengiste – Under lejonets blick

Finland: Märta Tikkanen – Århundradets kärlekssaga

Frankrike: Simone de Beauvior – Misstag i Moskva

Ghana: Ama Ata Aidoo – Förändringar – en kärlekshistoria 

Grekland: Sapfo – Dikter och fragment 

Indien: Arundhati Roy – De små tingens Gud

Indonesien: Pramoedya Ananta Toer – Människornas jord

Iran: Shahrnush Parsipur – Kvinnor utan män 

Irland: Samuel Beckett - I väntan på Godot

Island: Halldór Laxness - Salka Valka

Israel: Amos Oz - Judas

Italien: Siliva Avallone – Stål

Japan: Kenzaburo Oe - Mardrömmen

Kamerun: Léonora Miano – Sorgsna själar

Kanada: Margaret Atwood - Alias Grace

Kenya: Ngũgĩ wa Thiong'o - En blomma av blod

Kina: Mo Yan - Vitlöksballaderna

Lettland: Nora Ikstena - Modersmjölken

Libanon: Vénus Khoury-Ghata - Sju stenar till den otrogna hustrun 

Malaysia: Rani Manicka – Rismodern 

Marocko: Fatima Mernissi - Drömmar om frihet

Mauritius: Natacha Appanah - Den siste brodern

Mexiko: David Toscana - Den sista läsaren

Nederländerna: Anne Frank – Anne Franks dagbok 

Nigeria: Chinua Achebe - Allt går sönder 

Nordkorea: Park YeonMi - För att kunna leva

Norge: Sigrid Undset – Kristin Lavransdotter 

Nya Zeeland: Janet Frame – Mot ännu en sommar

Pakistan: Moshin Hamid - Den ovillige fundamentalisten 

Palestina: Suad Amiry - Sharon och min svärmor

Peru: Mario Vargas Llosa – Den stygga flickans rackartyg

Polen: Wisława Szymborska - Här

Portugal: José Saramago – Blindheten 

Rumänien: Herta Müller - Hjärtdjur

Ryssland: Fjodor Dostojevskij – Brott och straff 

Schweiz: Peter Stamm - Sju år

Senegal: Aminata Sow Fall - Tiggarnas strejk 

Singapore: O Thiam Chin - Aldrig bättre

Slovenien: Goran Vojnović – Jugoslavien, mitt hemland

Somalia: Nuruddin Farah - Adams revben

Spanien: Camilo José Cela - Pascal Duartes familj

Sri Lanka: Michael Ondaatje - Anils skugga

Storbritannien: Hilary Mantel - Wolf Hall

Sudan: Tayeb Salih - Utvandringens tid

Sverige: Per Anders Fogelström - Mina drömmars stad

Sydafrika: Marlene Van Niekerk - Agaat 

Sydkorea: Han Kang - Vegetarianen

Syrien: Samar Yazbek – En mörk strimma av ljus 

Tjeckien: Franz Kafka - Förvandlingen

Tunisien: Claude Kayat - Mohammed  Cohen

Turkiet: Elif Shafak – Bastarden från Istanbul

Tyskland: Hans Fallada - Ensam i Berlin

Ukraina: Victoria Belim - Röda sirener

Ungern: Imre Kertez – Mannen utan öde 

USA: Toni Morrison - Älskade/Beloved

Vietnam: Kim Thúy - Ru

Zimbabwe: NoViolet Bulawayo  – Vi behöver nya namn

Österrike: Elfriede Jelinek – Älskarinnorna 

Autonoma områden 

Guadeloupe: Maryse Condé – Färden genom mangroven 

En smakebit ur Tjänarinnans berättelse

Efter en förkyld vecka blir det mycket vila framför dator och TV idag. Hockeysäsongen går vidare med match två mellan Färjestad och Frölunda, den lär bli het. 

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Har under helgen ägnat mig lite åt Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood eftersom en ung kompis skriver ett gymnasiearbete och behöver någon att diskutera med. Det är rätt länge sedan jag läste boken, men vissa scener har etsat sig fast. Och det är ju väldigt roligt att få prata om det man gillar med någon som är intresserad. Nedan kommer citat från första kapitlet. 

"Vi sov i det som en gång hade varit gymnastiksalen. Golvet var av fernissat trä, med påmålade linjer och cirklar, för spelen som tidigare spelades där; ringarna för basketbollnäten satt fortfarande kvar, men näten var borta.
...
Vi lärde oss att viska nästan ljudlöst. I halvmörkret kunde vi sträcka ut armen, när Tanterna inte tittade, och röra vid varandras händer tvärs över tomrum. Vi lärde oss att läsa på läpparna, med huvudet platt mot sängen, vänt åt sidan, med blicken fäst vid varandras mun. På detta sätt utväxlade vi namn, från säng till säng:
Alma. Janine. Dolores. Moira. June."