Tisdagstrion - Fäder

Temat för dagens Tisdagstrio är Fäder, dags att förbereda sig för Fars Dag till helgen. Jag har krånglat ett tag för att hitta andra böcker än de jag tidigare skrivit om utifrån samma ämne. 

 "Far och jag" är den inledande novellen i Pär Lagerkvists novellsamling Onda sagor. Likt många andra av författarens texter speglar novellerna människans utsatthet, ensamhet och övergivenhet. Särskilt tydligt är det kanske just i "Far och jag". Berättelsen handlar om en pojke och hans pappa som tar en söndagspromenad. Stämningen är inledningsvis varm och speglar pojkens gemenskap med fadern och med den vackra naturen. Men på hemvägen skymmer det och pojken blir rädd. Han oroas av mörkret och söker stöd hos pappan. Pappan förnekar dock att mörkret är otäckt och hänvisar till Gud, i stället för att lyssna på sonen. Men pojken blir inte tröstad av detta, han är rädd för Gud också. Och pojken upplever en försmak av den ångest och den övergivenhet han kommer att brottas med under resten av livet.

Sågverksungen av Vibeke Olsson är en klassisk arbetarroman som med värme skildrar livet för de fattiga och utsatta. Handlingen skildras utifrån ett barns perspektiv, vilket gör boken lätt att läsa även för yngre läsare. I första boken är Bricken 11 år och nybliven sågverksarbetare. Bricken är föräldrarnas enda barn, en ovanlig situation. Familjen har arbete och mat på bordet, men rädslan för svälten är ändå alltid närvarande. Brickens mor har börjat gå till baptisterna för att lyssna på Guds ord, fadern är mer skeptisk. När sågverkspatronerna sänker lönerna går arbetarna ihop i en stor strejk, strejken 1879. 

I andra boken, Bricken på Svartvik, har Bricken blivit tonåring och ribbkaperska. Som allt arbete på sågverket medför hennes arbete en hel del risker. Och som de andra ungdomarna funderar Bricken mycket på kärleken, samtidigt som hon oroar sig över moderns magsår och grubblar över om hon skall låta döpa sig. "Vi människor måste hålla ihop och hjälpa varandra, sa pappa. Det är det viktigaste av allt." Så sa Brickens pappa när hon var liten och det är ett motto Bricken försökt följa hela sitt liv. Det Brickens pappa säger, det tror hon på. Han är klokast i världen, och starkast också. Eller, han var lite starkare förr innan hans axel gick sönder efter att han burit för många och tunga bördor av plank på sågverket. 

Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf handlar om en fars allomfattande, eviga kärlek till sin dotter. När Klara Gulla föds förändras Jan i Skrolyckas liv, hans kärlek till dottern är gränslös och intensiv. Familjen har det mycket knapert och Klara Gulla tvingas resa till Stockholm för att tjäna pengar. Utan dottern börjar Jan leva i fantasivärld där han tror sin vara kejsare av Portugal. Varje dag går han till bryggan för att vänta på dottern - kejsarinnan. När Klara Gulla väl återvänder är hon dock inte den person han väntat på och situationen blir ohållbar för dem alla. 

Just nu - november 2025

Dags för en ny månad och en Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Det är nu den månad på året jag gillar minst. Det börjar bli mörkt och allt på jobbet är intensivt och hysteriskt. 

Just nu läser jag en massa noveller av olika författare. Inte för att spoila, men för att ändå ge en övertydlig ledtråd, kommer jag att läsa 24 stycken ;)

Just nu lyssnar jag som vanligt på ljudböcker. Har precis lyssnat färdigt på Lakej av Elin Olofsson och nästa bok i kön är Sommar i mormors hus av Martin Ringh. Gör allt jag kan för att behålla lite sommarkänsla. 

Just nu tittar jag på säsong 1-4 av Stranger Things, i väntan på att säsong 5 ska släppas. Gillar att titta på serier tillsammans med dottern, även om hon nog tycker sig ha vuxit ifrån dem ...

Just nu njuter jag av att lägga till en himla massa klassiker på min julklappsönskelista. Några roliga kulturevent är på gång och hockeyn är underhållande ungefär varannan match. 

Just nu längtar jag efter advent! Tycker om att pynta och förbereda julen och längtar efter att vara lite ledig. 

Tisdagstrion - Norge

Dags för tema Norge i dagens Tisdagstrio!

Isslottet av Tarjei Vesaas är en underbar liten bok om den gryende vänskapen mellan två elvaåriga flickor, Siss och Unn. De har precis börjat lära känna varandra när Unn försvinner på isen, och Siss blir som frusen inuti. Kamrater och familjen försöker förgäves få henne att leva upp igen. En vemodig, finstämd skildring av det sköra i en ny vänskap.

De osynliga av Roy Jacobsen är en långsamt berättad lågmäld och stillsam roman om en familj, som bor i kargt klimat i ett nordnorskt kustområde. Det blåser lite, kanske ska man bygga om huset, kanske ska den utvecklingsstörda systern skickas iväg någonstans. Eller så blir allt som det varit. Inte nog med att innehållet är underbart, boken är dessutom ursnygg! 

Svartstilla av Susanne Skogstad gestaltar sorgen hos den som blir kvar med ett lågmält, fåordigt, lite högtravande språk. Som läsare blir man djupt gripen av tyngden i ensamheten och frustrationen över att inte få vara ifred i sin sorg. Mycket läsvärd!

Andas.

Känner hur jag saknar dig.

Men du kommer inte tillbaka.

Och vi är inte tillsammans.

Och jag är inte fru.

Och jag är inte mor.

Och jag är inte längre någon. 

Det blev visst tema långsamt och finstämt när jag valde böcker idag. 

Litteraturens ABC - D

Dags för bokstaven D i litteraturens ABC, säger Linda. Idag vill hon att vi berättar om en bok och en författare på D och att vi säger ngt om dramatik. 

Det finns karaktärer man läser om, som får en att rysa och vilja stoppa huvudet under kudden för att komma undan den ondska som osar ur deras porer. Dvärgen, i romanen med samma namn, är en av dem. Handlingen i Dvärgen av Pär Lagerkvist utspelar i furstens hov i renässansens Italien. Dvärgen är furstens närmaste man, åtminstone är det så han uppfattar situationen själv. Det enda Dvärgen tycker om är våld, krig och list. När så kriget bryter ut är Dvärgen lycklig, han fantiserar om att utföra stordåd, att få vara med i själva striden och döda. Att han är för liten blir en plågsam smädelse, en påminnelse om alla oförrätter han tidigare genomlidit. Att läsa Dvärgen är obehagligt, utmanande och otroligt givande. Ondskan försvinner inte för att vi stoppar huvudet i sanden och låtsas att den inte finns. Det gjorde man på Lagerkvists tid, med katastrofala följder. 

På Bokmässan 2022 lyssnade jag på franska författaren Marie Darrieussecq i samtal med psykoanalytikerkollegan Per Magnus Johansson. Det var ett givande seminarium, jag blev så förtjust i  Darrieussecq att hon fick flytta in i mitt Sims. Romanen Avigt hav handlar om psykoanalytikern Rose, som i juletid är på kryssning på Medelhavet tillsammans med sina två barn. En båt med mängder av flyktingar räddas ur havet och väcker frågor om hur mycket man måste göra för sin nästa. Inköpt och signerad, så klart.

 

Ibsens dramatik fungerar bra att läsa, tycker jag. Min favoritpjäs är "Hedda Gabler". Den fick negativa recensioner vi premiären 1890, men har sedan dess kommit att bli en klassiker som satts upp på mängder av scener, med mängder av olika tolkningar av huvudrollen. I korthet handlar "Hedda Gabler" om (varning för avslöjanden!) generalsdottern Hedda, som gift sig med en nybliven doktor i kulturhistoria. Deras framtid hänger på att maken inom kort erhåller en utlovad professur. När Heddas gamla kärlek, tillika makens gode vän, dyker upp som återuppstånden från ett liv i dryckenskap, hotas framtidsutsikterna. Hedda ingriper med lögner och ränkspel som leder till katastrof för dem alla. Hedda är en spännande karaktär som kan beskrivas på många sätt. Är hon helt enkelt en personlighetsstörd "ond" narcissist, en kvinna som blivit sviken och hämnas? Eller ska hennes beteende ses som en reaktion på dåtidens inskränkta kvinnoliv som maka och mor? På senare tid har den feministiska tolkningen dominerat, Hedda ses som en kvinna som förtvivlat kämpar för att få utrymme att leva. 

Tisdagstrion - blått omslag

 

Återigen är det dags för Tisdagstrion; den här veckan är temat blått omslag. Jag hittade tre svenska, blå, fantastiska romaner!  

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru är en mardrömslik dystopi om vad som händer i framtidens Sverige, i en framtid när rasisterna vunnit och samhället är våldsamt fascistiskt. Oerhört skrämmande! Det är lätt att känna igen verkliga händelser och personer som inspirerat författaren, samtidigt som berättelsen verkligen är unik. Tidsperspektivet är minst sagt komplext och man måste som läsare vara alert under hela läsningen.

Kapten Nemos bibliotek av P O Enquist handlar om två pojkar som blandas samman på BB och vid 6 års ålder byter tillbaks till "rätt" familjer. Smärtan och är outhärdlig, boken skildrar svek, galenskap och utsatthet och fångar läsaren i ett plågsamt skruvstäd. Jag har lyssnat på en författaruppläsning och det var en fantastisk, men krävande upplevelse. Den här boken tror jag helst ska läsas med ögonen eftersom varje mening innehåller olika vändningar som lätt missas vid lyssning. 

Tiden är inte än av Elin Boardy utspelar sig i digerdödens Europa i mitten av 1300-talet och gestaltar människans identitet i relation till omvälvande förluster. Det är en roman som kräver en tålmodig, engagerad läsare, men som ger desto mer tillbaka. Boardy skriver som vanligt en fin, lågmäld prosa med lyriska inslag. Berättelsen vecklar ut sig under läsningen, inte förrän mot slutet kan man se sammanhangen. Historien berättas av en allvetande berättare, som även knyter an till kommande framtida händelser och visar hur allt går igen. Detta gör att en roman som handlar om medeltidens farsoter och jakt på syndabockar känns obehagligt aktuell.

Veckans kulturfråga v.42 2025

Linda är på festhumör och vill att vi ska berätta om kalas i Kulturfrågan v 42. 

Festernas fest är ju ändå Bilbos 111-årskalas, och tack vara några busiga hobbitar blev fyrverkerierna till och med lite mer spektakulära än Gandalf planerat. Till skillnad från Linda älskar jag både böckerna (av Tolkien) och filmerna, och allra mest den inledande handlingen i Shire.

I det antika Rom firades en mycket speciell fest för att ära åkerbrukets Gud - Saturnus. Under saturnalierna rådde inga klasskillnader och husbondfolket passade upp på sina slavar. De här festligheterna skildrar Vibeke Olsson i sin serie om slavinnan Callistrate och hennes ättlingar.

Jag skulle oerhört gärna velat vara en gäst på Mrs Dalloways (Virginia Woolf) fest, som hon förbereder under dagen, som skildras i romanen med hennes namn. Under festen dyker Clarissas ungdomskärlek upp efter att ha tillbringat många år i Indien. 

Tisdagstrion - Barn

Dags för veckans tisdagstrio, som denna vecka handlar om barn utifrån att det var Internationella barndagen igår.

1. Marigold och Rose av den amerikanska poeten Louise Glück handlar om två små flickor som växer upp och skapar bilder av sig själva i relation till andra, i ett sammanhang. En underhållande betraktelse över existensens ursprung.

2. Min syster är ett spöke och andra dikter av Lena Sjöberg är en lyrikbok för barn som jag önskar att jag hade haft för några sedan, då dottern var i "rätt" ålder. Dikterna innehåller enkla vardagsbetraktelser varvat med känslomässiga bråddjup. Här finns barn som inte blir lyssnade på, barn som är oändligt ensamma och utsatta, barn som funderar på vad kärlek är, barn som förlorat anhöriga och barn som är rädda. Läs!

3. Och var hör du hemma? av Anne Tyler handlar om två flickor som adopteras av mycket olika familjer i USA. Trots att de båda familjerna inte har något gemensamt inleds en långvarig vänskap. Och var hör du hemma? är en humoristisk, emellanåt satirisk, berättelse som belyser den amerikanska livsstilen och skildrar kulturkrockar. 

Just nu - oktober 2025

Dags för en ny månad och en Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Det är nu månaden efter bokmässan och jag har drabbats av bokmässeblues. Oktober är dessutom månaden min pappa dog under och därmed en månad jag inte gillat på väldigt länge. Men jag försöker fokusera på bra saker, läser mkt och kollar hockey så klart. 

Just nu läser jag tredje boken om Lucy Barton, Åh William!, av Elizabeth Strout. Detta är verkligen en favoritförfattare. Generellt sett gillar jag romaner som utspelar sig i småstäder/landsbygden, vare sig dessa är amerikanska eller svenska. Det är väl så klart p g a igenkänningsfaktorn. 

Just nu lyssnar jag på böcker i slukartakt! Har nyss lyssnat färdigt på Ligan av Fatima Bremmer och precis påbörjat Hyper av Agri Ismaïl. Den senare gjorde ett så sympatiskt intryck när han intervjuade Chimamanda Ngozi Adichie på Bokmässan att jag genast ville läsa honom. 

Just nu tittar jag på Gudfadern-filmerna. Igen! Varför titta på nya saker som kan vara dåliga när det finns annat man redan vet är bra? 

Just nu njuter jag av att växthuset är färdigbyggt och att jag inte blev mer än lite förkyld efter bokmässan. Jag har också köpt en himla massa nya böcker de senaste månaderna som jag njuter att att titta på och klappa. 

Just nu längtar jag efter läslov! Fast det har jag inget. Men jag längtar till några lokala bokevent och jag har redan bokat hotell till nästa års Bokmässa. 

Tisdagstrion: Röda omslag

 

Dags för Tisdagstrion; den här veckan är temat röda omslag. Jag fick leta lite i mina hyllor innan jag hittade tre som passade.  

Vi av Kim Thúy gestaltar livet i exil och skapandet av en ny identitet. Vi heter den "dyrbara, pyttelilla, mikroskopiska" dottern, som föds som sista barnet i en familj med tre äldre söner. I samband med kriget i Vietnam flyr modern med barnen, medan fadern väljer att stanna kvar i hemlandet. Flykten är mycket riskabel och farofylld, människor dör under den fasansfulla båtresan, skräcken bosätter sig i människorna. I det nya landet Kanada kämpar familjen med att anpassa sig till allt nytt, samtidigt som den äldre generationen vill värna om de ursprungliga värderingarna. Likt många ungdomar anpassar sig Vi lättare än de äldre och hamnar i en lojalitetskonflikt. Med stöd av sin moster utvecklas Vi till en självständig ung kvinna, en självständighet som dock har sitt pris. Liksom i författarens tidigare romaner får läsaren ta del av berättelsen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Här finns inte en uns av sentimentalitet, däremot oerhört starka känslor. Författarens texter är sällsamt vackra, anspråkslösa och sakliga. 

I Ungdomens bröd av Heinrich Böll växer den unge Walter upp i ett samhälle som ligger i ruiner efter andra världskriget. Det är en tid fylld av skam över krigshändelserna, men också en tid av kraftig tillväxt och ett gyllene tillfälle för den som kan ta för sig av det välstånd som växer fram. Walter har haft många olika yrken trots sin unga ålder, men egentligen inte intresserat sig för något. Nu arbetar han som tvättmaskinsreparatör och är förlovad med chefens dotter. Så en dag träffar han en ung kvinna och blir häftigt förälskad. I kortromanen (knappt 120 sidor) skildrar författaren vardagen i efterkrigstidens Tyskland på ett lågmält sätt i en text fylld av symbolik. Heinrich Böll är en Nobelprisförfattare som verkligen är värd att uppmärksammas och läsas.

Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling utspelar sig under sensommaren 1955 i Kambodja, under några händelsefulla veckor inför parlamentsvalet. Sar, mannen som senare ska blir känd som Pol Pot, arbetar för oppositionspartiet, men även i hemlighet för en kommunistisk revolution. Sar är trolovad med den oerhört vackra Somaly och behöver vinna valet för att få gifta sig med henne. Ett dramatiskt triangeldrama inleds när även Sars politiske motståndare börjar intressera sig för Somaly.

Händelser och beslut som fattas i denna överhettade situation leder så småningom fram till folkmordet 20 år senare. Sång till den storm som ska komma är en fantastisk, fängslande roman om begär, makt och politik, som nominerades till Augustpriset 2012.

Tisdagstrion: Författare på A

Återigen har det blivit dags för Tisdagstrion; den här veckan vill Robert veta mer om böcker av författare som börjar på A. Jag valde att presentera ett helt gäng böcker av tre favoritförfattare. 

Copyright/fotograf: Manny Jefferson

Chimamanda Ngozi Adichie är en mycket populär författare, kanske särskilt så bland bokbloggare. Hon föddes i Nigeria och bor numera delvis i Nigeria, delvis i USA. Adichie skriver engagerande och lättlästa noveller, romaner och essäer om angelägna ämnen. Förutom romanerna och novellsamlingen nedan har på svenska getts ut manifestet Alla borde vara feminister samt essäerna Brev till en nybliven förälder och Anteckningar om sorg. 

En halv gul sol är en klassisk, episk berättelse, som utspelar sig under de dramatiska år då staten Biafra bildas. Lila hibiskus handlar om en välbärgad familj, vars inre familjeliv med en tyrannisk far, inte lever upp till det goda anseendet i samhället. Novellsamlingen Det där som nästan kväver dig har fokus på kvinnors situation, kvinnor i nutid och kvinnor från förr. Americanah är en underbar kärleksroman och så mycket mer. Den innehåller knivskarpa diskussioner om ras, kön - och hår. Just nu läser jag författarens nya roman Drömräkning.

Foto: Luis Mora

Kanadensiska Margaret Atwood skriver samhällskritisk litteratur som fokuserar på kvinnors villkor. Hennes intriger är ofta dubbelbottnade och texterna lockar till sträckläsning. 

I Tjänarinnans berättelse/The Handmaid's Tale och uppföljaren Gileads döttrar har religiösa extremister tagit över och kvinnan har reducerats till en barnalstrande varelse utan egen vilja och tankeförmåga. Alias Grace är en ovanlig deckare där den unga pigan Grace Marks döms till fängelse för medhjälp till ett dubbelmord. Efter 30 år benådas hon, men var hon skyldig eller ej? Den postapokalyptiska Maddaddam-trilogin (Oryx och Crake, Syndaflodens år, Maddaddam) utspelar sig i en tänkt framtid där vetenskap utan etik till slut orsakat en ny syndaflod. Endast ett fåtal människor har överlevt, medan ett antal nya varelser befolkar jorden. I Penelopiaden återberättar Atwood den äventyrsfyllda myten om Odysseus, sedd utifrån ett kvinnligt perspektiv. 

Jane Austen, 1775 - 1817, var prästdotter och levde större delen av sitt liv inom familjekretsen. Jag älskar hennes författarskap framför allt för dess samhällskritik och fantastiska gestaltningar kvinnors livsvillkor. Annat jag uppskattar är de realistiska, detaljerade skildringarna av familjelivet på landsbygden. Austens romaner är dessutom fyllda av själviska, fåfänga och allmänt dryga karaktärer som beskrivs på ett härligt ironiserande sätt. 

Stolthet och fördom är en klassisk, historisk kärleksroman om förälskelse med förhinder och svårbemästrade mänskliga egenskaper som högmod och fördomsfullhet. Emma handlar om en mkt egensinnig ung kvinna, som tror att hon vet bäst när det gäller att smida äktenskapsplaner, särskilt för alla andra. Förnuft och känsla handlar om två systrar som söker kärlek/ekonomisk trygghet på olika sätt. Medan handlingen i de flesta av Austens romaner cirklar runt den första förälskelsens alla turer, är handlingen i Övertalning, liksom huvudpersonen Anne Elliot, mer mogen. Austens sista roman handlar helt enkelt om kärlek som inte förgås. Den är min favorit.

Litteraturens ABC – bokstaven B

Missade att delta på bokstaven A, men hänger nu med på Lindas utmaning Litteraturens ABC – bokstaven B.

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på B.

Therese Bohman är en samtida svensk författare jag nog läst det mesta av. I mitt tycke är hennes Andromeda fantastisk! Jag är fortfarande lite deppig över att jag inte fick den signerad på Bokmässan, men jag har införskaffat ett ex till min bokhylla i alla fall. I höst kommer en kortroman, Kammakargatan, ut, det ser jag fram emot.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på B.

Med risk att upprepa mig in absurdum måste jag ju ändå säga att Barabbas av Pär Lagerkvist är den absolut bästa bok jag läst. Men jag håller med Linda om att Blindheten av Saramago också kvalar in på en topplista. 

Tipsa om en riktigt bra biografi.

Jag läser tyvärr sällan biografier, fiktion lockar mig alltid mer än verklighet. En biografi jag verkligen vill läsa är Jag vill sätta världen i rörelse : en biografi över Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm.

Tisdagstrion: Selma Lagerlöf

När Robert på Mina skrivna ord har en utmaning om Selma Lagerlöf måste jag ju så klart delta, även om inte mina favoriter kommer att vara särskilt unika. 

Dags för veckans tisdagstrio. Vem var den där prästen som äntligen stod i predikstolen? Och vad hette gåsen som Nils Holgersson satt på? Denna tisdags tema är: Selma Lagerlöf. Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Jerusalem är berättelsen om en stark väckelsevåg som delar socknen Nås i Dalarna. En handfull familjer följer Guds kallelse och beger sig till Jerusalem för att leva ett sant kristet liv i gemenskap med varandra för att invänta Herrens återkomst. Andra väljer att stanna i hemlandet och bruka sin jord. En av huvudpersonerna, Ingmar, strävar efter att leva upp till bygdens förväntningar på honom. Traditionellt är Ingmarssönerna på Ingmarsgården de ledande i socknen, dock har Ingmar utan egen förskyllan förlorat fädernesgården. För att få tillbaka gården tvingas han offra kärleken och gifta sig med en kvinna han inte älskar. Hans älskade fästmö Gertrud tar då sin tillflykt till religionen och flyttar med de andra sockenborna till Jerusalem. I Jerusalem får hon flera uppenbarelser och hon blir allvarligt sjuk. Jerusalem är en enastående läsupplevelse med en engagerande handling, fantastiska miljöskildringar, och fängslande karaktärer. Min "favoritselma". 

En herrgårdssägen handlar om den unge studenten Gunnar Hede, som efter avklarad examen planerar att återvända hem som brukspatron på familjegården Munkhyttan. Gunnar är inte medveten om att familjen kommit på obestånd och riskerar att förlora gården. I stället för att studera ägnar han sig åt att spela fiol. När Gunnar uppdagar sanningen om familjens ekonomiska situation överger han studierna och ger sig ut att tjäna pengar som gårdfarihandlare. Han köper en flock getter för att sälja vidare, men dessa dör under svåra lidanden i en snöstorm. Då fästmön strax därefter slår upp förlovningen förlorar Gunnar förståndet och iklär sig rollen av den tokiga "Getabocken". Trots galenskapen lyckas han rädda en ung flicka från en säker död, en flicka som sedermera med kärlekens makt lyckas frigöra honom från det mörker som omger hans själ. Älskar den framför allt framför allt p g a dess psykologiska trovärdighet och karaktären Fru sorg.

Den heliga natten av Selma Lagerlöf är en novellsamling som innehåller sex berättelser med varierande julteman. "Den heliga natten" och "Flykten från Egypten" utspelar sig i "Österlandet" och handlar om Jesu födelse och om hur Josef, Maria och Jesus flyr undan kung Herodes dödsdom över alla gossebarn. "Gudsfreden", "Frid på jorden", "Lyktan" och "Legenden om julrosorna" utspelar sig i Sverige. Berättelserna gestaltar de mirakel som uppstår när människan verkligen förlitar sig på Guds ord, och betonar vikten av att ödmjuka sig inför Gud, att stå vid sitt ord och hålla fred under julen. Liksom i alla Selmas Lagerlöfs berättelser finns kärleken med som en vägledande kraft och övernaturliga händelser vävs in i det vardagliga livet.

Själv är jag mest förtjust i "Flykten till Egypten", en vemodig, vacker berättelse om den stora palmen som böjer sig inför det lilla Jesusbarnet och känner igen den störste konungen. Det är ett intressant berättartekniskt grepp att låta palmen föra ordet och jag tycker om budskapet om den beskyddande Guden: 

"För vilken av våra fiender ska vi rädas, då din styrka skyddar oss?"

Veckans kulturfråga 33/2025

Försöker idag besvara Lindas omöjliga fråga: Vilka böcker skulle du vilja ge en sexa i betyg? Alltså, vilka är mina absoluta toppfavoriter? För att inte detta ska bli ett mastodontinlägg bestämde jag mig för att begränsa mig till tre!

Barabbas av Pär Lagerkvist är sannolikt den bok jag läst flest gånger. Romanen gestaltar människans längtan efter att göra rätt, att höra till, att få en relation till Gud. Och den visar oss hur svårt det kan vara. 

Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström har jag läst eller lyssnat på otaliga gånger under mitt liv. Det är en fantastisk roman som skildrar ett liv fyllt av hårt arbete, utsatthet, vänskap och kärlek. Det är en roman som påminner mig om vikten av att organisera sig och kämpa för de rättigheter vi nu tycks vara på väg att slänga bort.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf är en roman som stilmässigt utmanar och som jag läser långsamt och njutningsfyllt. Den handlar om en kvinnas försök att balansera sin egna önskningar och omvärldens förväntningar. Ständigt aktuell trots att den i år fyller 100 år.

Just nu - augusti 2025

Hänger med på Kulturkollos “Just nu” och berättar lite om vad jag håller på med i nuläget. Sensommaren är alltid nostalgisk för mig, tycker generellt sett att det är jobbigt med saker som närmar sig sitt slut. Därför ägnar jag mig nu i hög grad åt att återvända till välbekanta saker.

Jag har äntligen hittat min läslust! Läser just nu romaner av Elizabeth Strout, städar i mina bokhyllor och beställer böcker på nätet. Har lyckats rensa ett tiotal böcker med stor vånda för att få plats med nytt. 

Just nu lyssnar jag också på musik, det blir en del gammalt och en del nytt: Beatles möter BTS. Lyssnar också på ljudböcker, tyvärr ganska oengagerat. Planerar att testa Louise Penny eller Deon Meyer härnäst. Tar gärna emot tips på BRA ljudböcker.

Även när det gäller tittande återvänder jag till gamla favoriter. Har under sommaren sett filmatiseringar av Bilbo/Sagan om ringen och Downton Abbey och tittar just nu på den underbara TV-serien Huset Eliott som utspelar sig på 1920-talet. Har upptäckt att det finns massor av filmer och serier att låna på biblioteket!

Just nu njuter jag av att jag ändå fått gjort många saker i trädgården under sommaren. Nya träd är på plats och ett växthus byggs just nu. Dessutom saftar och syltar jag energiskt, älskar upplevelsen av att göra eget.

I år längtar jag ovanligt mycket till Bokmässan, förra året valde jag bort p g a lite hälsoproblem. Men i år vill jag göra allt! Ser mest fram emot att se Chimamanda Ngozi Adichie naturligtvis, men bekymrar mig lite över att kanske missa Marie Ndiaye eftersom programpunkterna krockar. Hoppas vi ses på Bokmässan!

En smakebit ur Blå

Äntligen lite ork att blogga. Den senaste månaden har jag varit sjuk till och från och haft en massa tråkiga symtom. Nu känner jag mig äntligen lite piggare. Under dagar jag var riktigt febrig och sjuk läste av den fantastiska, dystopiska Blå av Maja Lunde. Det var inte en bra kombo, utan förstärkte bara den klimatoro jag känner i vanliga fall. Men boken är oerhört angelägen och behöver läsas av alla som inte tycks förstå varför vi behöver ha tillgång till vatten!

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

"Ingenting stoppade vattnet, man kunde följa det från fjället till fjorden; från snön som föll från molnen och la sig på topparna, till ångan som steg över havet och åter bildade moln. Varje vinter växte glaciären, den samlade på snö, varje vinter växte den som den skulle, och varje sommar smälte den, läckte, släppte ifrån sig rännilar, som blev bäckar, som sökte sig neråt, drivna av tyngdlagen, bäckarna samlades, blev forsar, älvar.
...
Till och med huvudstadstidningarna skriver om det, jag har läst artiklarna om och om igen, kan inte tro det. De hämtar is från glaciären, ren, vit is från Norge, och marknadsför den som det mest exklusiva man kan ha i sin drink, ett flytande litet isberg omgivet av gyllene starksprit, men inte till norska kunder, nej, till dem som verkligen kan betala. Isen fraktas till ökennationer, oljeshejkernas hem, och där ska den säljas som vore den guld, vitt guld, till de rikaste av de rika."

En smakebit ur Kaffe med mjölk

Den här veckan har bestått av besvikelser, besvikelser gällande hälsa, väder och hockey! Hoppas verkligen nästa vecka bättrar sig!

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Har under veckan lyssnat på en underbar debutroman, Kaffe med mjölk, av Ella-Maria Nutti. Romanen skildrar relationen mellan en mor och en dotter, en relation präglad av ett avstånd som är förtvivlat svårt att överbrygga. 

"En mamma och en dotter går där framme. Även om man inte vetat att det var så skulle man sett det på dem. Trots att dottern nästan omärkligt böjer sig bort och går ett halvt steg framför är det tydligt. Deras ansikten är likadana och det finns inget smink i världen som kan täcka över den likheten. De kramas på perrongen. Dottern vrider bort huvudet medan mamman trycker sig nära. Tåget kommer och mamman kliver på, håller sig i handtaget och drar sig upp. När hon satt sig till rätta vrider hon ansiktet för att kunna se ut genom det dammiga fönstret och vinka hejdå till dottern. Dottern har redan vänt sig om och gått. Mamman ser bara en rygg som går ner för en trappa."

En smakbit ur Kärlek och tro

Det snöar och snöar fastän jag och grannen planerat trädgårdsarbete. Nu är jag riktigt less på detta!

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Lyssnar just nu på Kärlek och tro av bangladeshfödda Monica Ali. Romanen handlar om möten och krockar då två människor från olika kulturer planerar att gifta sig. 

"I familjen Ghorami talade man inte om sex. Om TV:n stod på och en passionerad kyss hotade det kyska, kardemummadoftande hemmet, avbröts den hastigt av ett tryck på den svarta fjärrkontrollen.
...
Numera, vid tjugosex års ålder, visste Yasmin allt om sex. Människokroppens mysterier var för länge sedan avslöjade. Hon hade legat med tre män och var förlovad med den tredje i ordningen, en läkarkollega på S:t Barnabys sjukhus.
...
Men Harriet Sangster hotade att införa - hade redan infört - begreppet sex i familjen Ghorami, och henne kunde man inte neutralisera med ett knapptryck på fjärrkontrollen. Vad skulle hända om hon, som vid Yasmins första besök på Primrose Hill, insisterade på att visa sin samling av indisk erotika?"

En smakebit ur Tjänarinnans berättelse

Efter en förkyld vecka blir det mycket vila framför dator och TV idag. Hockeysäsongen går vidare med match två mellan Färjestad och Frölunda, den lär bli het. 

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Har under helgen ägnat mig lite åt Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood eftersom en ung kompis skriver ett gymnasiearbete och behöver någon att diskutera med. Det är rätt länge sedan jag läste boken, men vissa scener har etsat sig fast. Och det är ju väldigt roligt att få prata om det man gillar med någon som är intresserad. Nedan kommer citat från första kapitlet. 

"Vi sov i det som en gång hade varit gymnastiksalen. Golvet var av fernissat trä, med påmålade linjer och cirklar, för spelen som tidigare spelades där; ringarna för basketbollnäten satt fortfarande kvar, men näten var borta.
...
Vi lärde oss att viska nästan ljudlöst. I halvmörkret kunde vi sträcka ut armen, när Tanterna inte tittade, och röra vid varandras händer tvärs över tomrum. Vi lärde oss att läsa på läpparna, med huvudet platt mot sängen, vänt åt sidan, med blicken fäst vid varandras mun. På detta sätt utväxlade vi namn, från säng till säng:
Alma. Janine. Dolores. Moira. June."

Veckans Kulturfråga v.11 2023

Vad är din relation till ljudböcker? Vilka ljudboksfavoriter har du? undrar Linda den här veckan.

Första frågan är lätta att svara på, jag ÄLSKAR ljudböcker. Men allt går inte så bra att lyssna på, texter som bygger på ett flöde av associationer är i det närmaste hopplöst att hänga med i, författare som t ex Virginia Woolf behöver därför läsas med ögonen. 

De bästa ljudböckerna har oftast, åtminstone delvis, en handlingsdriven historia. Den krävs mer engagemang för att hålla fokus när man lyssnar (och kanske dessutom gör ngt annat samtidigt). Om man föredrar uppläsare som läser eller dramatiserar är en vattendelare bland lyssnarna, själv föredrar jag mer läsning är dramatik. 

Några av mina senaste favoriter är Arvejord i en författaruppläsning av Maria Turtschaninoff och Andromeda av Therese Bohman i uppläsning av Ella Schartner och Krister Henriksson. En älskad klassikerserie är stadserien av Fogelström i uppläsning av Helge Skoog. 

Dialekter spelar roll! Jag föredrar oftast något som hyggligt mkt låter som "rikssvenska". Annars föredrar jag vissa framför andra, men det behöver vi inte gå närmare in på. 

En smakebit ur Marigold och Rose

Solen skiner, det är skidskytte på TV och vilodag. Det behövs efter en intensiv vecka. 

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Jag är ännu inte läst någon lyrik av Nobelpristagaren Louise Glück, och nu blir det lite otippat så att den första bok jag läser av henne är en prosaberättelse. Marigold och Rose är något så unikt som en berättelse om två tvillingflickors första år i livet. Detta är dock inte vilka tvillingar som helst. Rose är social och pratglad, medan Marigold mest tycker om böcker. 

"Marigold var djupt försjunken i sin bok; hon hade kommit ända till V. Rose tyckte inte om böcker. Särskilt illa tyckte hon om den sortens bok som Marigold läste för tillfället, där man ersatt människor med djur. Rose var en social varelse. Rose tyckte om aktiviteter där det förekom människor. Som att bada.
...
Men att vara utestängd, som hon var nu, att vara onödig - det tyckte hon inte om. Jag är inte bara fläckfri, tänkte hon för sig själv. Jag är randfri också.
...
Marigold läste fortfarande. Självklart läste hon inte, ingen av tvillingarna kunde läsa; de var bebisar. Men vi har inre liv, tänkte Rose."