Tisdagstrion - Ryssland

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om Ryssland, och jag har letat upp lite olika typer att rysk litteratur. 

I Snöstormen av Vladimir Sorokin gör den lätte koleriske doktor Platon Iljitij Garin och kusken Harkel en farofylld resa i Harkels självgångare, som dras av ett 50-tal rapphönsstora hästar, till befolkningen i en avlägsen by för att rädda dem från svartsoten, en zombieepedemi från Bolivia. Resan kantas av äventyr, olyckor och möten med egenartade jättar, pyttemänniskor och knarkare.

I åk 8 läste dottern litteraturhistoria och pluggade begrepp som allegori och satir i Jonathan Swifts Gullivers resa. Det hon då lärde sig om Gullivers resor passar lika bra in på doktor Garins resa. Samhällskritiken ligger under ytan och uttalas inte explicit, men är hela tiden enormt tydlig. Man kan komma undan med mycket genom att skriva "sagor" och sci-fi och tur är väl det. På ytan är således Snöstormen en helgalen, humoristisk och fantastisk berättelse, under ytan är kritiken mot den samtida maktförskjutningen i Ryssland hela tiden närvarande.

Sorokins roman bygger på ett par berättelser av Lev Tolstoj och i Snöstormen refereras också till Gogols novell Näsan. Därutöver finns säkerligen mängder av referenser till rysk historia, politik och kultur som går mig förbi. Sorokin har även tidigare skrivit samhällskritiska texter och är hett omdebatterad i sitt hemland.

När Solzjenitsyns första och självbiografiska långnovell En dag i Ivan Denisovitjs liv publicerades i Sovjetunionen 1962 var den sprängstoff. Först nu avslöjades Stalins terror mot det ryska folket. Boken utspelar sig i ett sovjetiskt arbetsläger under 1950-talet. Under en dag från morgon till kväll får man följa Ivan Denisovitj, oftare kallad Sjuchov.

Ivan har dömts till ett arbetsläger, anklagad för att ha spionerat efter att ha tillfångatagits av tyskarna under andra världskriget. Trots att detta inte är sant straffas han av staten och döms till tio års lägervistelse. Dagen börjar med att han vaknar upp sjuk. Som straff för att han har vaknat sent skickas han till vakthuset för att städa och tvätta det. När han är klar med städandet går han till sjukstugan för att rapportera att han är sjuk. Men nu är det sent på morgonen och läkaren får inte sjukskriva fler arbetare så Sjuchov måste arbeta ändå. Resten av dagen handlar om Sjuchovs grupp och deras lojalitet för gruppchefen. Solzjenitsyn berättar också om olika metoder för att överleva, om den djungelns lag som råder i lägret. En dag i Ivan Denisovitjs liv är och förblir en milstolpe inom den ryska litteraturen.

"Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis." Öppningen av Lev Tolstojs mest berömda roman är lika klassisk som berättelsen i övrigt. Anna Karenina är en av de riktigt stora kärleksromanerna, ett häpnadsväckande modernt psykologiskt porträtt av en kvinna som försöker bryta sig fri från sociala och äktenskapliga förpliktelser, men som blir utstött på grund av sin passion. Anna Karenina var otrogen, hon älskade och tog sitt liv och är än i dag en av de mest konturskarpa romanpersonerna i hela vår litteraturhistoria. Lev Tolstojs roman beundras fortfarande av läsare på alla nivåer, och är en ständig inspiration för nya författare. Lev Tolstoj skrev sin Anna Karenina mellan 1873 och 1877, bara några år efter att han var klar med sitt andra stora romanverk Krig och fred. 

Min upplevelse av att läsa Anna Karenina var dock inte alls så positiv som jag väntat mig. Tyvärr blev författarens önskan att dränka mig i kloka sanningar om vikten av ett hårt arbete på landet och ett sunt leverne mig övermäktigt. Sammantaget en av få klassiker jag INTE älskar.

En smakbit ur Eufori

Jag firade 17 maj igår och glömde att dela veckans smakbit. Men här kommer i alla fall mitt inlägg i utmaningen En smakebit på söndag hos Mias bokhörna.

Under veckan har jag lyssnat på Eufori av Elin Cullhed, en litterär fantasi om Sylvia Plaths sista år i livet. Romanen och huvudpersonens känsloläge kränger vilt åt alla håll och kanter, här skildras kärlek, svartsjuka, längtan att skriva och avund i halsbrytande fart. Elin Cullhed tilldelades Augustpriset 2021 i den skönlitterära klassen för Eufori med motiveringen: På livsbejakande och rasande prosa skildras hur ett poetiskt geni brottas med en hemmafrutillvaro där drömmar och desperation föder varandra. Med Eufori tar en författarikon plats i vår tid – i textens bultande hjärta får läsaren också syn på sig själv”. Texten är känslomässigt utmanande att läsa och skildrar en inre kamp mellan melankoli och grandiositet, två sidor av ett och samma mynt. 

 

"Jag satt mig alldeles kall på den våta stenen tills Nick vaknade och Frieda drog i mig och ville få mig tillbaka till verkligheten, hon var som alla andra, de slet och drog i mig och ville till varje pris få bort mig från euforin, bort från mitt eget hjärtas salighet, jag fick inte vara lycklig, jag fick inte tro på mitt eget liv."

"Jag har varit så jävla mycket mamma”, sa jag. ”Jag har varit mammamonstret, jag har varit mamma där Ted har brustit i sitt faderskap, jag har burit barnen i mitt inre, jag har släpat runt på dem tills mina armar storknat, jag har försakat mitt skrivande, ja, allt! Allt har jag gjort för dem.”

"Ted var glömd nu, han var bortsvept som en bit tång på strandremsan. Uppsvept i havet. Det var jag som var havet. Jag var vågorna. Han hade bara glömt det. Jag var framtiden. Jag hade den i mitt bröst. Jag var tiden, jag var livet självt, jag var urmodern, det var jag som tog hand om barnen."

En smakbit ur Jag är inte sådan här egentligen

Återigen dags för En smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Det har varit en stökig vecka med en kortisonkur för min hosta och väldigt lite sömn. Men mkt blev i alla fall gjort i trädgården. Har haft ljudbok i öronen mest hela tiden, här kommer en smakbit ur Jag är inte sådan här egentligen av Marie Aubert, en mycket bra roman med fokus på relationer.

”Mamma skötte trädgården, hon fortsatte med det även efter att vi tog över och hon flyttade. Hon kom på besök med ett par gamla trädgårdshandskar liksom av en slump nedstuckna i väskan och började rensa i rabatterna eller plocka äpplen från de två äppelträden, precis som hon gjort sedan jag var liten. Hon kunde namnen på alla olika rosor, skötte om dem och visste hur de skulle beskäras och när man skulle täcka dem med halm för vintern. Ellen protesterade först, kände sig nog lite trampad på tårna för att mamma skulle sköta trädgården som om den fortfarande var hennes, men Ellen är ju inte intresserad av trädgårdsskötsel, och jag har aldrig varit någon trädgårdsmästare heller, så egentligen var vi glada för att trädgården var så fin utan att vi behövde ägna oss så mycket åt den. Det kändes som en lyx att kunna gå runt bland de feta, överdådiga rosorna, rosa och gula och röda, stora som händer, mörkgröna blad som glänste.”

Tisdagstrion - Blommor

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord är "blommor", och väljer tre böcker med blommor i titeln.

Iris och löjtnantshjärta av Olle Hedberg är en av böckerna från Bokförlaget Bra Böcker som medföljde de lexikon min mamma samlade på. De flesta av dessa böcker är sedan länge bortsorterade, men några har jag sparat utifrån att jag minns att jag gillade dem. Det är säkert 40 år sedan jag läste boken så jag fick googla för att hitta info om den. Boken beskrivs som en tragisk kärlekshistoria mellan löjtnant Motander  och hembiträdet Iris och skildrar en omöjlig relation utifrån ett klassperspektiv. Ja, jag gillade den typen av böcker redan då ...

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie handlar om en välbärgad, väl ansedd svart familj i Nigeria. Huvudpersonen och berättarjaget är den unga, mycket osäkra flickan Kambili, som lever under hård press att alltid vara god och bäst. Fadern är en beundrad man, som får pris av Amnesty för sina insatser för demokratin, men hemma är han en tyrann. En sträckläsare.

Kungens rosor av Moa Martinson är sista delen i författarens självbiografiska trilogi. Mia har nu blivit 16 år och det är dags att stå på egna ben. Livet är hårt på många sätt, men bjuder även på glädjeämnen. En klassikersvit som absolut måste läsas!

En smakbit ur Evil Grandma

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Det har varit härligt väder senaste veckan om än mycket att göra på jobbet. Jag sår, gräver, planterar och rensar hela kvällarna, snart är det fint i alla rabatter. 

Idag bjuder jag på en smakbit ur den oerhört underhållande Evil Grandma av norska Line Baugstø.

"Mona reagerar inte som hon borde göra. Kan det bero på att hon saknar något väsentligt? Något som nästan alla kvinnor i hennes ålder har? Kan det vara hormonellt, helt enkelt? Eller en karaktärsbrist?

Efter lunchen med Annemor fortsätter hon att grubbla.

Småbarnstiden var så jobbig att det var en stor lättnad när den var över. Hon föredrar människor som hon kan prata med, diskutera med. Människor som inte lägger sig ner och gallskriker om hon hindrar dem från att putta ner en vas från bordet eller hälla ut en påse ris på köksgolvet.

Nu ska hon sitta där igen med ett spädbarn i knät, ett barn som ska ha välling, som bajsar i blöjan, som skriker helt utan anledning. En människa som vägrar att somna, som hon måste vyssja till sömns. Mona minns rädslan för att hon aldrig mer skulle få sova en hel natt. Känslan av att vara totalt fångad.

Fast ett barnbarn är ju inte hennes ansvar? Hon kan vara en farmor som hälsar på då och då, snabbt in och snabbt ut med presenter och godis."

En smakebit ut Bittert, amore

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Det har varit en extremt intensiv arbetsvecka med ofantligt upprörande händelser. Tack och lov för en lugn helg med trädgårdsfix.

Idag bjuder jag på en smakkbit ut den charmiga 50-talsdeckaren Bittert, amore av Carina Burman. Det här är spänning på alldeles lagom nivå för en fegis som jag, och framför allt en bok med ett fantastiskt tidstypiskt språk. 

"Jag försökte minnas studenttiden. Det var några riktigt lustiga år där i början – ibland kanske väl roliga – innan jag råkade ut för ett skrämskott, nyktrade till, ägnade mig åt studier och djup intellektualism samt valde Kvinnliga studentföreningens diskussionsaftnar framför nationens kavajskutt. Klassisk fornkunskap läste jag precis vid vändpunkten och var alltså lättsinnig vid den historiska översikten och tungsint vid krukskärvorna."

En smakbit ur Lucrezias porträtt

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Det har varit skönt med lite extra lediga dagar de senaste veckorna och mkt trädgårdsfix.

Idag bjuder jag på en smakbit ur Lucrezias porträtt av Maggie O'Farrell, en av de bästa och absolut den mest spännande boken jag läste förra månaden.

"Hennes make, som ämnar mörda henne, antingen för egen hand eller genom att beordra någon annan, plockar upp ena änden av servetten och trycker den mot kinden med den spetsiga snibben, som om en soppfläck i ansiktet var något av vikt. Hennes make, som vill se henne död, ägnar en stund åt att borsta undan ett förlupet hårstrå från pannan och stoppar till sist in det bakom örat. Hennes make, mördaren, säger över axeln till tjänstefolket att kocken ska bli tillsagd att salta mer. Som om kryddning hade någon betydelse för dem nu. Hennes make, som inom kort kommer att döda henne, räcker ut handen som om han tänkte krama hennes kalla fingrar. Det är detta som blir för mycket för henne. Hon vaknar till liv, flyttar undan handen, plockar upp skeden och doppar den i skålen."

En smakbit ur Judas hågkomster

Det är påskdagen idag och tid för Jesu uppståndelse, och för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. I citatet nedan har Jesus och lärjungarna dock nyligen anlänt till Jerusalem för att fira pesach, Jesus ridande på en åsna den söndag vi numera kallar palmsöndagen. Smakebiten är ur Judas hågkomster av Niklas Rådström, som jag nu läst en tredjedel av. Hittills makalöst bra.

"Att min mästare inte stod de präster nära som verkade i Sadoks efterföljd och gick de härskandes ärenden var uppenbart för var och en som mötte honom. Han liknade mest en herde i sin enkla mantel där han väntade oss på slätten utanför byn. Det har sagts att han redan som barn bländat de skriftlärde med sitt kunnande då han med sin familj besökt Jerusalem för att fira påsk. Ingen som hört honom kan betvivla att han var lika kunnig i skriften som någonsin templets präster, men inte heller berätta varifrån han fått allt detta vetande, alla dessa insikter."

Tisdagstrion - Kristen tro

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord är "kristen tro", ett tema som låter mig plocka fram några av de allra bästa böckerna i bokhyllan.

I Jerusalem av Selma Lagerlöf berättar författaren om en stark väckelsevåg som delar socknen Nås i Dalarna. En handfull familjer följer Guds kallelse och beger sig till Jerusalem för att leva ett sant kristet liv i gemenskap med varandra, och för att invänta Herrens återkomst. Andra väljer att stanna i hemlandet och bruka sin jord. En av huvudpersonerna är Ingmar, som strävar efter att leva upp till bygdens förväntningar på honom. Traditionellt är Ingmarssönerna på Ingmarsgården de ledande i socknen, dock har Ingmar utan egen förskyllan förlorat fädernesgården. För att få tillbaka gården tvingas han offra kärleken och gifta sig med en kvinna han inte älskar. Hans älskade fästmö Gertrud tar då sin tillflykt till religionen och flyttar med de andra sockenborna till Jerusalem.

Jerusalem är en fantastisk roman som innehåller alla de starka känslor jag förknippar med Selmas Lagerlöfs berättande. Några av de teman som gestaltas är kärlekens och trons makt, skuld och försoning, kärleken till hembygden och vikten av ett väl utfört arbete.

De två första böckerna om Bricken (Sågverksungen och Bricken på Svartvik) av Vibeke Olsson handlar om hennes barndom och uppväxt på sågverket Svartvik. I första boken är Bricken 11 år och nybliven sågverksarbetare. Bricken är föräldrarnas enda barn, en ovanlig situation. Familjen har arbete och mat på bordet, men rädslan för svälten är ändå alltid närvarande. Brickens mor har börjat gå till baptisterna för att lyssna på Guds ord, fadern är mer skeptisk. När sågverkspatronerna sänker lönerna går arbetarna ihop i en stor strejk, strejken 1879. I andra boken har Bricken blivit tonåring och ribbkaperska. Som allt arbete på sågverket medför hennes arbete en hel del risker. Och som de andra ungdomarna funderar Bricken mycket på kärleken, samtidigt som hon oroar sig över moderns magsår och grubblar över om hon skall låta döpa sig.

Böckerna om Bricken är på många sätt klassiska arbetarromaner, skrivna ur barns och kvinnors perspektiv. Här beskrivs arbetarrrörelsens och nykterhetsrörelsens framväxt, sprungna ur vardagens behov. Samtidigt vävs här in ett kristet perpektiv som problematiserar motsättningarna mellan arbetarrörelsens och väckelserörelsens budskap.

Ökenbrevet av Göran Tunström är Jesu egen berättelse om sitt liv. Under 40 dagar vistas Jesus i öknen och sätts på prov av djävulen. Under denna tid ser Jesus tillbaka på sitt liv och berättar om sin uppväxt i jag-form. Det är en mänsklig Jesus vi möter i Tunströms bok, han är en människa som älskar livet. Han är en människa som, liksom vi alla, blir till i mötet med andra. Jesus berättar om sin uppväxt, om sin längtan efter en mors värme och om relationen till kusinen Johannes (Döparen). Genomgående i boken brottas Jesus med sin mänsklighet och sin gudomlighet. Han bankar "på den tunna vägg som skiljer mig från det gudomliga. Mitt under bankandet tycker jag mig höra ett svar, så fort jag upphör tystnar det också därifrån".

Denna berättelse om Jesus är en av de finaste jag läst. Boken förmedlar ett oerhört stort hopp, en människokärlek som vida överstiger förnuftet och en upplevelse av att man kan "tro" på denne Jesus. Här kan man lära känna Guds son.

Tisdagstrion - Böcker om böcker

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord är "böcker och böcker", ett välbekant, mycket intressant tema. 

Mitt första val är en bok jag läste för länge sedan och därefter om och om igen. Få böcker är bättre än Den oändliga historien av Michael Ende. Bastian är en mobbad pojke, som en dag stjäl en bok från ett antikvariat och börjar läsa. Genom läsandet av Den oändliga historien vävs hans egen liv in i landet Fantásiens öde. Som i alla sagor finns här många bottnar och det är en bok som speglar människans existentiella villkor.

Guernseys litteratur- och potatisskals-pajssällskap av Mary Ann Shaffer handlar om litteraturens och läsandets betydelse för en grupp människor som befinner sig i en extremt utsatt situation. Under den tyska ockupationen av kanalöarna samlas en grupp människor mer eller mindre frivilligt och bildar ett lässällskap. På olika sätt hämtar de kraft i läsningen och hos varandra. Detta är en berättelse om vänskap, kärlek och böcker. Och kärleken till böcker.

Emma Bovary i Madame Bovary av Gustave Flaubert flyr tristessen i vardagen och försöker fylla ett inre tomrum med romantisk litteratur. Idag anses läsning vara viktigt, nyttigt och bra på alla sätt och vis men i Emmas samtid sågs kvinnors romanläsning inte med blida ögon. Man var orolig att kvinnorna skulle börja missköta sina plikter mot familjen och man oroade sig också över att innehållet i texterna skulle kunna uppmuntra kvinnor till frigörelse eller överdriven romantisk läggning.

En smakebit ur Barndom/Köpenhamnstrilogin

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Veckorna går fort nu, både tiden och jag längtar efter våren. Under veckan har det varit relativt varmt och soligt, jag har tillbringat mkt tid i mitt nya växthus. Dessutom har BTS gjort comeback efter närmare fyra år, vilket både jag och dottern fokuserat på. Fantastiskt! Äntligen!

Under dagen har jag läst nästan hela första delen i Tove Ditlevsens Köpenhamnstrilogin - Barndom - en oerhört fängslande skildring av en flickas utanförskap i arbetarkvarteren i Köpenhamn. 

"Jag ler som om jag också ser fram emot en sådan framtid, och som vanligt är jag rädd för att de ska genomskåda mig. Jag känner att jag är en främling i den här världen, och det finns ingen jag kan tala med om de övermäktiga problem som tornar upp sig när jag tänker på framtiden."

Tisdagstrion - Ondska

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om ondska, ett tema som tyvärr förekommer ganska ofta i romaner jag läser.

Lolita av Vladimir Nabokov handlar om den sexuelle parasiten och pedofilen som i samband med en mordrättegång försöker berätta om kärleken till den unga Lolita, utifrån sin synvinkel. Kontrasten mellan det vedervärdiga innehållet och det makalöst vackra språket är bedövande.

Parfymen av Patrick Süskind handlar om den föräldralöse Grenouille, som saknar kroppslukt vilket skrämmer alla i omgivningen. Han växer upp ensam, i en kärlekslös miljö och överlever endast för att han kan kapsla in sig, likt en fästing. Han har dock världens finaste luktsinne och är besatt av dofter. Den mest fantastiska doft han känt kommer från en ung kvinna. Spännande.

Pär Lagerkvists huvudperson Dvärgen såldes av modern till ett furstehov när han var barn och sedan dess tjänstgör han hos fursten. Dvärgen betraktar sin omvärld med kalla grå ögon, och allt som är gott fyller honom med förakt och avsky. Hans livslust är list och lönnmord, grymhet och förstörelse. Det här är en otäck, otroligt skrämmande bok - ett mästerverk.

Bloggstafett 2026

Under de tidiga bloggåren gjorde vi bloggare många utmaningar tillsammans och kommenterade flitigt hos varandra. De senaste åren har detta tyvärr blivit alltmer sällsynt. Extra roligt är det därför att bli utmanad av Klimakteriehäxan att delta i Bloggstafett 2026, som syftar till att uppmärksamma andra bloggar och hjälpa flera att hitta till bra bloggar. Utmaningen startades av initialt av den bloggande Orsakullan, en härlig ny bekantskap. 

Regler för Bloggstafetten 2026

• Tacka den bloggare som nominerade dig och länka tillbaka till dennes inlägg (viktigt inte själva bloggen). 
• Ta bilden ovan och lägg in på din blogg.
• Berätta 10 saker om dig själv som bloggare.
• Tipsa om 10 bloggar du tycker fler borde läsa.
• Lämna en kommentar hos dem du nominerar så de vet om det.
• Har du ingen som nominerat dig? Starta ändå – ibland måste någon börja.
• Om du antar utmaningen – länka till www.saramadeleine.se⁠ där stafetten startades.

Mina 10:

1. Jag började blogga redan under 2008 utifrån att jag ville ha en lättillgänglig läsdagbok.
2. Mycket snabbt blev bloggandet en mycket mer social hobby med massor av interaktioner med andra bokbloggare. 
3. Bokmässan är årets höjdpunkt!
4. Jag läser gärna lite mer "litterära" romaner, tycker om att bli utmanad när jag läser och "temaläser" ofta (t ex flera böcker från samma geografiska område).
5. Jag har hela mitt liv haft hobbyer som mer eller mindre uppslukat mig. Innan jag började blogga hade jag en hemsida om Sims, jag skapade delar till spelet och hade även ett spelforum.
6. Mitt sportintresse väcktes redan som liten, nuförtiden tittar jag mestadels på vintersport och följer tämligen fanatiskt FBK.
7. Under sommarhalvåret befinner jag mig mestadels utomhus, älskar min trädgård och ska i år inviga mitt nya växthus.
8. Jag arbetar som skolpsykolog och har tidigare arbetat som barnpsykolog inom föräldra- och barnhälsovård, flyktingpsykiatri och barn- och ungdomshabilitering. 
9. Jag är mycket intresserad av samhällsfrågor och politik och är nära att gå under i dagens samhälle.
10. Jag är en rebellmamma!

Här är tio bloggar jag vill tipsa om!

Lottens bokblogg

Mias bokhörna

Mina skrivna ord

Västmanbok

Feministbiblioteket

A room of my own

Hyllan

Mest Lenas godsaker

Ugglan och boken

Mösstanten

En smakbit ut Vaxbarnet

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna.
 

Idag bjuder jag på en smakbit ur Vaxbarnet av danska Olga Ravn, en roman med verklighetsbakgrund som handlar om kvinnor som anklagas för häxkonster under 1600-talet. Inte helt lättläst, men skriven på ett sanslöst vackert språk. Citatet nedan är utdrag ur ett förhör:

"Och hur känner du Maren Kneppis?

Det heter min mor.

Stämmer det att du såg din mor tillsammans med dessa andra kvinnor och åtskilliga andra på lucianatten i december?

Ja, det stämmer.

Kan du berätta för oss vad det var du såg?

Jomen, de spottade och dansade och så fick min mor ett troll.

Ett troll? Hur fick hon det?

Hon fick det så som man får en bebis.

Menar du att hon födde ett barn?

Men nu när jag har sagt det så kommer hon hem, eller hur?"

Tisdagstrion - Humor

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om humor, här kommer tre med olika sätt att skildra roligheter. Jag är inte så lätt att roa, föredrar intelligent sarkasm.

Folk som sår i snö av Tina Harnesk är en bok med extra allt, d v s den är inte alls den lågmälda typen av bok jag brukar uppskatta. Men jag måste tillstå att jag fullkomligt älskar den här burleska, helgalna skrönan med alla dess absurda förvecklingar och oförglömliga karaktärer. Det är sällan jag uppskattar humor i böcker, men vid flera tillfällen skrattar jag så tårarna sprutar när Máriddja frågar Siri om råd och när Kaj får lära sig saker av grannpojken. Romanen innehåller dock mycket mer än humor, här finns också en smärtsam skildring av människans behov av tillhörighet, djupt rotade längtan efter barn och nödvändigheten att få åldras på ett värdigt sätt.

Liken vi begravde av Lina Wolff tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2025. Med ett enormt driv i handlingen har Wolff skapat en berättelse fylld av drastisk humor och halsbrytande action med en resonans av djupaste förtvivlan. Liken vi begravde kan både beskrivas som absurd och komisk, och lyhörd och hoppfull. Fantastisk!

Mina vänner av Fredrik Backman är en i grunden fin historia om vänskap och medmänsklighet, men jag tycker att berättelsen och huvudpersonerna försvinner lite i alla ord. Romanen innehåller mängder av formuleringar, vars syfte tycks vara att förmedla djup visdom, samt misär beskriven på ett humoristiskt sätt. Jag blir dock bara oerhört irriterad när det dyker upp en taxichaufför med en namngiven krukväxt i baksätet och får svårt att ta berättelsen på allvar. 

En smakebit ur Samlade dikter av Edith Södergran

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Idag på Internationella kvinnodagen passar det väl riktigt bra att dela en smakbit ur Edith Södergrans Samlade dikter.

I flera av Södergrans dikter experimenterar hon med olika sätt att utforska kvinnligheten på ett nytt och normbrytande sätt. Tydligast märks kanske detta i dikten "Vierge moderne" ur Dikter där paradoxerna avlöser varandra och gestaltar ett komplext, självständigt jag på sina egna villkor.

Vierge moderne

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum. 

Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut, 

jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol... 

Jag är ett nät för alla glupska fiskar, 

jag är en skål för alla kvinnors ära, 

jag är ett steg mot slumpen och fördärvet, 

jag är ett språng i friheten och självet... 

Jag är blodets viskning i mannens öra, 

jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran, 

jag är en ingångsskylt till nya paradis. 

Jag är en flamma, sökande och käck, 

jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna, 

jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...

Tisdagstrio - Mat

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om mat, här kommer tre med olika sätt att skildra mat.

I Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist gestaltas på ett lustfyllt, lockande, men också ångestfyllt sätt den relation många kvinnor har till mat. En flicka växer upp med en ensamstående mamma, som på olika sätt kommunicerar genom mat. Särskilt tydligt är detta de dagar pannkakor gräddas, då vet flickan att hon kommer att få vara ensam under kvällen. I mormors kök lagas annan mat, traditionell och pålitlig mat. Där kan man få risgrynspudding, med smaker som kan fylla stora hål av ensamhet. Men det som till en början ger tröst och trygghet förändras med åren, blir till något som måste kontrolleras, något som väcker den djupaste skam. Flickan växer upp, flyttar hemifrån och får själv en dotter. Det stora matsalsbordet har gått i arv och tar mycket plats i en liten lägenhet. När flickan som vuxen funderar över sin relation till mat är hennes önskan att bli fri. Samtidigt drömmer hon om att tillaga mormoderns risgrynspudding och låta dottern smaka.

Med säker hand lotsas läsaren genom kök fyllda av dofter, smaker och konsistenser. Maten har ett tydligt syfte och är en uppenbar klassmarkör. Viss mat ger tröst och signalerar omsorg, annan mat ska främst beundras. Genom maten gestaltas relationer, en del varma och trygga, andra med fokus på att visa upp en bländande yta. Romanen centreras runt maten och ätande i alla dess former; här finns den glupska treåringen som åt upp alla mandarinerna och den vuxna kvinnan som hetsäter. Mer intressant är dock att här också finns en skicklig psykologisk gestaltning av sambanden mellan ensamhet, tomhet, behov och tillfredsställelse i relationerna mellan mödrar och döttrar. 

Mãn av Kim Thúy handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn handlar om kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken. Liksom i Ru får läsaren ta del av berättelsen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Texten byggs upp runt specifika ord som återges både på vietnamesiska och svenska i röd text i marginalen. I marginalen finns även titeln som en signatur och som grafisk helhet är sidorna mycket tilltalande.

Minst sagt tilltalande är även språket. Varje litet ord i Mãn är noggrant utvalt för att sammansmälta med och förhöja helheten. Precis som vid tillagandet av de traditionella maträtterna väger författaren orden på våg, smakerna kompletterar varandra, aromen virvlar runt på sidorna och får läsaren att sucka njutningsfyllt. Att läsa Thúys text gör mig outsägligt lycklig.

Binas historia av Maja Lunde utgår från det faktum att mänskligheten och vår värld är totalt beroende av pollinering. "1/3 av allt som vi äter idag måste pollineras av bin, humlor och andra insekter. Därför behöver vi producera mat på ett sätt som inte hotar den biologiska mångfalden och utrotar pollinatörerna" kan man läsa på krav.se. Utan bin - ingen mat. I den dystopiska delen av Binas Historia har bidöden redan inträffat och lett till krig, massvält och samhällskollaps.    

Lunde skildrar binas historia genom tre familjeberättelser från olika tidsperioder. I 1800-talets England arbetar William oförtrutet med att studera bin för att försöka skapa en bättre bikupa. Emellanåt drabbas han dock av depressioner som gör honom närmast apatisk, vilket leder till stora svårigheter för hustrun Mary och alla deras barn. I nutid i Ohio är George, sedan flera generationer bakåt i tiden, biodlare och detta är en livsstil George önskar föra vidare till sin son. Sonen är däremot mer akademiskt lagd och tycks aldrig bli färdig med sina studier. Med tiden börjar tyvärr Georges bisamhällen att oförklarligt dö. I ett framtida Kina, i en värld där bina dött ut, lever Tao med sin make och lille son i ett samhälle som styrs med järnhand. Tao och maken tvingas dagligen upp i äppelträdkronorna för att handpollinera blomningen. Utan pollinering - ingen frukt. Även barnen tvingas börja arbeta vid tidig ålder, de är lättare och kan klättra högre. Tao drömmer om att hennes som ska bli en av dem som får möjlighet att gå i skolan och drillar honom hårt i läsning och räkning. Tyvärr inträffar katastrofen ändå ...

En smakbit ur Författarinnan

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Det har varit en händelserik sportlovsvecka som tyvärr avslutades med en oväntad och svår förlust. Jag kan ännu inte tänka riktigt klart och gör saker ganska mekaniskt. 

Författarinnan av Christine Falkenland är ett kammarspel med en huvudperson och fyra bifigurer, som handlar om makt, erotik, skrivande och åldrande. Den är kanske inte egentligen i min smak, men skriven av en författare som är oerhört kunnig och skicklig med orden.

»Kärleken är autoerotisk«, sa jag. »Den har en narcissistisk struktur. Det är sig själv man älskar, den andra är det ideala jaget.«

»Herregud.« Jovan tog sig för pannan. »Så där ja, nu är hon i gång igen. Måste du prata som du skriver?«

»Kan du inte försöka säga saker på ett enkelt sätt? Du krånglar till det.« Rebecka pustade. »Det är så abstrakt.«

"Jag brukade ursäkta min avbrutna psykoanalys med att man ju aldrig blev färdig. När någon frågade om den hade hjälpt mig, svarade jag att den formade mig som författare. Men skrivandet blev ett försvar. Jag täckte över svåra minnen genom att beskriva något annat. Skrivandet var inte sublimering, utan ett upprepningstvång. Ett försök att bemästra det bortträngda, utan att genomtränga det."

Tisdagstrion - Döden

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om döden, uppmaningen är att berätta om böcker där döden spelar en stor roll. 

Intet liv av Nina Bouraoui handlar om en kvinna som i unga år viger sitt liv åt döden, hon blir de dödas väkterska. Tidigt vägrar hon att acceptera sin kroppslighet och ett vanligt liv med skola, familj och kamrater. Tidigt är hon medveten om förgängligheten. Hon finner en hemvist på kyrkogården, där hon noggrant studerar det liv som existerar i jorden, efter döden.

"Döden trivdes i mina händer. Den var min första skallra."

I Den sista läsaren av David Toscana skildras Mexicos fragmenterade historia och förtrycket under olika härskare. Romanen handlar om bibliotekarien, tillika byns sista läsare, Lucio och hans son Remigio. Remigio hittar en dag en ung, död flicka i sin brunn. När han berättar detta för fadern inleder denne ett sökande efter en förklaring - i böckernas värld. Författaren skriver om relationen mellan levande och döda på ett unikt, mycket intressant sätt. I Den sista läsaren luckras gränserna upp mellan den yttre verkligheten, en inre fantasivärld och den litterära världen.

Tomas Tranströmers diktning gestaltar allt mellan himmel och jord, i hög grad även döden. En av mina favoriter handlar om hur livets innersta kärna öppnar sig för oss om vi bara lyssnar.

Närvaro av Gud.
I fågelsångens tunnel
öppnas en låst port.

Många av dikterna är så finurliga att jag hela tiden ler när jag läser dem, även om de har ett allvarligt innehåll. 

Döden lutar sig
över mig, ett schackproblem.
Och har lösningen.

Mitt i livet händer att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.

En smakbit ur Kejsarens ansikte

Återigen söndag och dags att dela en smakbit ur en bok i utmaningen En smakebit på söndag, numera arrangerad av Mias bokhörna. Den här veckan har handlat om OS och bloggen. Jag har tittat så mkt som möjligt på alla grenar, när jag inte jobbat. Övrig tid har jag ägnat mig åt att fixa i ordning bloggen efter ett kodfel och i samband med det läst massor av inlägg om allt roligt vi gjorde i början av bloggandet. 

Idag delar jag ett avsnitt ur Kejsarens ansikte av Elin Boardy, en smakbit där man kan ta del av en beskrivning av Hadrianus Villa. På  Kulturkollo konfererar Ulrica, Anna och jag om boken idag, kika gärna in för att se vad vi tyckte om den.  

"Villan är stor som en by, en stad; den är ett eget rike. Att gå från ena änden till den andra tar honom mer än en halv timme. Han villar omedelbart bort sig, men det spelar ingen roll; han går och går. Det stora badhusets välvda tak höjer sig över de andra byggnaderna, det liknar ingenting han sett tidigare. Mellan byggnaderna finns trädgårdar med skuggiga pelargångar, sångfåglar i burar, porlande fontäner, pelare dekorerade med målade vinrankor. Och här och där öppnar sig utsikten mot kullarna längre bort – alldeles nära; höga och gröna."