Läsning pågår - Lakej

 

Äntligen har Elin Olofssons senaste roman Lakej släppts, jag har länge sett fram emot att läsa den. Jag har läst flera av författarens historiska romaner (Då tänker jag på Sigrid, Gånglåt, Krokas, Herravälde) och brukar verkligen tycka om dem. Fokus i tidigare romaner har varit på relationer, kön, klass, och makt samt krossade drömmar och stor sorg. Framför allt har jag uppskattat Olofssons personporträtt, hennes karaktärer tillåts vara komplexa och inte alls genomtrevliga. Som ni förstår har jag höga förväntningar på den nya romanen.  

Lakej utspelar sig på 30-talet och handlar om en ung kvinna, Alma, som, av statsministerns hemliga underrättelsetjänst, skickas till fjällen för att spionera på en högerledare. Underhållning, spänning, och kärlek mot en historisk fond utlovas. 

Banned Books Week Sverige - Suzanne Collins

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Hungerspelen är en trilogi, vars filmatisering kanske blivit ännu mer populär än böckerna. I min familj tittar vi på den varje år. Hungerspelen är en skrämmande framtidsskildring av en mkt rå verklighet i ett land som styrs med järnhand av Huvudstaden. Varje år utses ett antal barn/ungdomar från distrikten att, inför kameror, strida mot varandra på liv och död. Bara den enda som överlever får åka hem. Inledningsvis i romanen tar Katniss Everdeen sin utvalda lillasyster Primroses plats och förs bort för att delta i spelen. 

Hungerspelen har förbjudits från flertalet skolor i USA framför allt på grund av dess våldsskildringar, men även för att den, enligt vissa kritiker, går emot traditionella familjevärderingar.

Läsning pågår - Det finmaskiga nätet

Så var det dags för sista romanen i Håkan Nessers Barbarotti-dekalogi - Det finmaskiga nätet. Det är med en blandning av längtan och vemod jag börjar lyssna på sista delen i serien om Gunnar Barbarotti. Mycket har hänt i våra liv sedan första mötet; nu närmar vi oss båda pensionsåldern.

Håkan Nesser har sedan lång tid varit min svenske favoritdeckarförfattare och platsen som nummer ett har konsekvent förstärkts med åren. Nesser är en av få författare jag nog läst allt av och jag undrar redan över vad som ska komma efter Barbarotti-sviten? Om jag finge komma med ett önskemål skulle det vara en uppväxtskildring som utspelar sig på 60-talet. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö är en av författarens allra bästa. 

I Det finmaskiga nätet börjar Barbarottis gamle chef, kommissarie Asundander, att efterforska vad som egentligen hände i ett gammalt ouppklarat fall. Han ber om Barbarottis och Eva Backmans hjälp och snart är de i färd med att nysta upp många oförklarliga händelser, både i nu- och dåtid. 

Iskall sol

Senast jag försökte mig på att läsa en isländsk deckare slutade med ett rejält magplask, så förväntningarna var kraftigt nedtonade inför Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir. Den här gången blev mötet med en ny deckarförfattare dock mycket positivt. Iskall sol är första delen i en planerad serie - andra delen, Blodrött hav, kommer ut nästa vecka, förhoppningsvis i ljudformat. 

Systrarna Áróra och Ísafold har vuxit upp med en brittisk mamma och en, numera avliden, isländsk pappa, och därmed en osäkerhet om sin egen hemvist. Som vuxna väljer de att bo i varsitt land, Áróra i Storbritannien och Ísafold på Island. Áróra arbetar med att spåra upp försvunna pengar, ibland för statliga myndigheter, ibland för lite mer ljusskygga personer. I inledningen av Iskall sol ringer flickornas mamma till Áróra för att be henne spåra upp systern som inte hörts av på flera veckor. Detta är långt ifrån den första utryckning Áróra fått göra för att rädda systern. Ísafold bor tillsammans med en man som under lång tid misshandlat henne, så oron för att hon kan ha råkat riktigt illa ut är befogad. Áróra reser således till Island för att leta upp systern, men märker att det inte är så lätt som hon hoppats. 

Handlingen i boken är mycket spännande och innehåller intressanta, oväntade vändningar. Den berättas i korta kapitel, med växlande perspektiv, i ett raskt tempo. Texten är oväntat målerisk och ovanligt bra för sin genre. Berättelsens främsta styrka är de intressanta personskildringarna. Huvudpersonen Áróra är en komplicerad karaktär med både positiva egenskaper och påtagliga brister. Under sökandet efter systern kommer hon i kontakt med många människor med unika, emellanåt udda, livsöden som skickligt och engagerande gestaltas. 

Sammantaget är Iskall sol en intressant och spännande historia fylld av människor jag gärna vill möta igen. Rekommenderas!

ISKALL SOL
Författare: Lilja Sigurðardóttir
Översättare: Sara Lindberg
Uppläsare: Marie Richardson
Förlag: Modernista (2022), Storytel

Mitt i Iskall sol

Gör ett nytt försök med isländsk deckare efter förra magplasket (nej, jag rekommenderar inte Mörkret av Ragnar Jónasson) genom att lyssna på Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir. Áróra återvänder till hemlandet Island för att söka efter sin syster Ísafold på deras mors begäran. Systrarna har inte haft kontakt med varandra på många år, inte sedan Áróra gav upp försöken att få systern att lämna sin våldsamme sambo Björn. Nu tycks Ísafold har försvunnit spårlöst, sannolikt inte frivilligt. 

Har ni läst? Håller den hela vägen?

Mitt i Mörkret

 "Mästerligt berättad. Med ett i sanning chockerande slut", låter ju onekligen intressant. Den bok som beskrivs på detta sätt är Mörkret av isländske Ragnar Jónasson. Jag har tidigare gillat just isländska deckare och har därför ganska stora förhoppningar på kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir, vi får väl se om de infrias. 

2022 års minnesvärda

Årets litterära händelse

Äntligen Bokmässa igen! Jag fällde faktiskt några tårar av glädje vid mötet med allt som Bokmässan symboliserar: solidaritet, kamp mot fascism och främlingsfientlighet, omtanke om jorden och böcker, böcker, böcker. Jag var nyvaccinerad, hade dessutom nyligen haft covid, och vågade mig äntligen ut bland mycket folk. Att träffa förläggare, författare och så klart, framför allt, bokbloggisar var helt fantastiskt. Hoppas innerligt på en repris nästa år.

Årets sorgliga förlust

Den 22 september i år, just när många av oss var på Bokmässan, nåddes vi av beskedet att Hilary Mantel avlidit. Flera av oss upplevde detta som en stor personligt förlust, genom sitt skrivande delade Hilary Mantel något av sig själv, något som berikade oss läsare på djupet.

Årets läsupplevelse

Under 2022 har jag läst ut den avslutande delen i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell: Spegeln och ljuset. Mer än nio år har jag ägnat åt Wolf Hall-trilogin och i mitt tycke är denna romansvit ett mästerverk utan dess like. Det unika språket, den nyanserade personskildringen och den historiska korrektheten gör läsningen till årets, eller rättare sagt decenniets, läsupplevelse. Sammantaget är detta en magnifik romansvit för alla som vill lägga ner tid, och kanske lite möda, på att göra en hissnande resa i Tudortidens England och uppleva hovets glansdagar, den isande kylan i Towern och bödelns vassa egg.

Årets facklitteratur

Jag läste en hel del bra facklitteratur under året, mestadels relaterad till jobbet som skolpsykolog. Men jag "upptäckte" även Jonna Bornemark och läste Det omätbaras renässans - En uppgörelse med pedanternas världsherravälde (vilken underbar titel!). Boken är en uppgörelse med allt pedantiskt räkneri och den förpappring som innebär att verksamheter mäter irrelevanta petitesser, i stället för att arbeta med omdömesgillhet och empati. Det gör verkligen ont i själen att se så stora delar av skolan, vården och omsorgen förvandlas till verksamheter med fokus på granskningsbara smårutor och pinnar i stället för verksamheter som genomsyras av lyhördhet, flexibilitet och inlevelseförmåga. Jonna Bornemarks bok fick mig att känna mig mindre ensam och gav kraft till fortsatt kamp mot pedanterna!

Årets aktuella

Situationen i Iran är oerhört allvarlig med hot mot stora delar av befolkningen och fasansfulla våldsdåd. Den svenska författaren Negar Naseh har rötter i Iran och 2022 publicerades hennes tredje roman, En handfull vind. Romanen är en släktkrönika som växlar mellan olika perspektiv, världsdelar och tidpunkter. Läsaren får följa en familj under revolutionen i Iran och därefter återse dem ett halvt liv senare i Sverige, där de fortfarande kämpar med sammanhang och utanförskap. Parallellt med detta skildras den flyende shahens liv och död i exil. Mycket intressant och läsvärt!

Årets prisade

Detaljerna av Ia Genberg tilldelades mycket välförtjänt 2022 års Augustpris för skönlitteratur. Romanen "handlar" om en kvinna som i feberyra tänker tillbaka på viktiga personer i sitt liv. Genom att närma sig verkligheten via ett lågmält fokus på små detaljer i vardagen skapar författaren stor litteratur. Detta är en fantastisk roman och en författare jag ska läsa mer av.

Årets mytläsning

Jag är oerhört förtjust i omdiktningar av antikens berättelser, extra intressant är det att kombinera gammalt och nytt. Novellen Galatea av Madeline Miller har sitt ursprung i en grekisk myt, den om kung Pygmalion och hans kvinnoskapelse. I Ovidius gestaltning av myten (i Metamorfoser) är kungen upprörd över verkliga kvinnors osedlighet och täljer sig en kvinna av elfenben. Pygmalion beundrar sin vackra, rena skapelse och blir mycket förälskad i den. Han offrar och ber till gudinnan Venus, som beviljar hans önskan och låter figuren få liv. Madeline Millers version av berättas med kvinnoskapelsen Galateas röst. Det är härligt befriande att läsa Millers ursinniga uppgörelse med tanken på den perfekta, ljuva och rodnande jungfrun. Millers Galatea är urstark, intelligent och hämndlysten, precis som de flesta som bryter sig loss från förtryck. 

Årets feministklassiker

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman är en av de viktiga feministiska klassikerna. Den handlar om en kvinna som drabbats av en förlossningsdepression och därefter stängs in i ett rum med en förfärlig gul tapet, för att vila upp sig. Gilman Perkins skildrar det tvingande behovet att skriva, att uttrycka sig, att lämna spår efter sig i en yttre verklighet. När behoven av frihet, stimulans och kreativitet förvägras individen finns ingen annan utväg än att att skapa en inre verklighet, en tillflyktsort som i bästa fall är varm och trygg, i värsta fall är en grotesk kopia av den värld man försöker undkomma. Sammantaget är Den gula tapeten en kort, lättläst, gastkramande historia om en kvinnas försök att fly från en begränsande värld där hennes upplevelser fullständigt definieras av andra.

Årets historiska

Romanen Hamnet av Maggie O'Farrell är löst baserad på Shakespeares liv. Den utspelar sig således i 1500-talets England där en ung latinlärare förälskar sig i byns mycket speciella unga kvinna. Passionerad kärlek uppstår mellan de unga tu och efter en del komplikationer blir de lagligen vigda. Agnes flyttar till makens familj, och paret får tre barn. Agnes har i en syn sett två barn stå vid hennes dödsbädd och hon kämpar därför outtröttligt för att de alla tre ska överleva. I en tid då pesten härjar visar sig detta vara en omöjlighet, en dag insjuknar den yngsta dottern i feber. Hamnet är en roman som berör, den är vacker, den är sorglig, den är helt enkelt magnifik.

Årets spänning

Jag är inte bra på att läsa spänningsromaner för jag blir så himla rädd. Men efter att ha älskat Silvervägen av Stina Jackson förra året vågade jag mig i år på författarens Ödesmark. Det är jag glad för, även om det var kusligt emellanåt. Ödesmark är dock långt ifrån någon enkel typ av spänning, här finns ett djup som gör läsningen till mer än "bara" underhållning. Ödesmark är en tragisk berättelse om trasiga relationer i familjer, en mycket mörk historia som utspelar sig i en fantastiskt skildrad miljö. Nyanserat, lyhört, fängslande! 

Årets barnbok

Landet som icke är med text av Kristina Sigunsdotter och illustrationer av Clara Dackenberg bygger på Edith Södergrans liv. Den unga huvudpersonen drabbas av tuberkulos och tvingas tillbringa lång tid på sanatorium. Där upplever hon magiska händelser genom att följa ett nystan av finaste silvertråd. Handlingen påminner om en trolsk feberdröm, den innehåller de ljusaste, härligaste fantasier om evig vår, frihet och vänskap och den dystraste, sorgligaste vetskapen om avsked. Den prosalyriska texten är outsägligt vacker och fyller mig som läsare av längtan. Illustrationerna är vackra, varma och mjuka, men förebådar även det mörker som komma skall. Sammantaget är detta den allravackraste av sagor, som inte väjer för det vemod som alltid ligger och lurar. 

Årets prestation

Årets prestation vill jag nog påstå att jag själv står för ;) För första gången har jag lyckats att både planera och genomföra en julkalender. Temat blev noveller och under de 24 "luckorna" presenterade jag många fantastiska berättelser av det kortare formatet. Kanske kommer jag att lyckats med denna prestation även nästa år?

Novellkalendern 14 – Nattsidan

Joyce Carol Oates är en mycket produktiv amerikansk författare, som skriver romaner, noveller, dramatik, lyrik och faktaböcker. Hon är mest känd för romanen Blonde, baserad på Marilyn Monroes liv. Kanske är hon också lika känd för att inte tilldelas Nobelpriset i litteratur, trots att många av hennes läsare hett önskar detta. 

Berättarjaget i Nattsidan och hans kollega Perry Moore arbetar med att undersöka och kartlägga personer som utger sig för att vara förmedlare av röster från andevärlden. Moore står för ett utpräglat materialistiskt tänkande och ser ingen anledning att betvivla att mediet Fru A. är en bedragerska. Berättaren är dock lite mer tveksam, vissa saker inträffar vid seanserna som skrämmer och är svåra att förklara. Moore tvingas dock att mycket bryskt omvärdera sin position när någon han tidigare känt dyker upp under en seans...

Nattsidan är berättad i dagboksform, vilket ger ett mycket autentiskt intryck. Berättelsen är en klassisk skräckhistoria som utspelar sig i USA under slutet av 1800-talet. Den ruggiga stämningen, där fantasi och verklighet blandas samman, byggs mycket skickligt upp med små medel. Som läsare blir man nästan mot sin vilja indragen i en berättelse, som inte släpper taget förrän långt efter sista bokstaven.

Sammantaget är Oates som novellförfattare sparsam och stram med orden. Ändå lyckas hon i detta lilla format förmedla ett vetenskapligt resonemang kring verklighetens beskaffenhet, berätta en ruskigt fängslande historia och gestalta människans sökande efter svar på de eviga frågorna. Mästerligt.

NATTSIDAN
Författare: Joyce Carol Oates
Översättare: Johan Theorin
Förlag: Novellix (2013)

Novellkalendern 5 – Den blå pelargonen

Agatha Christie – ”Detektivromanernas drottning” – var en av de författare som skapade deckargenren. Hennes mest kända detektiver är den excentriske belgaren Hercule Poirot och den nyfikna äldre damen Miss Marple. Agatha Christie var oerhört produktiv och populär under sin livstid och, enligt Guinness, är hon den mest sålda romanförfattaren genom tiderna. Agatha Christie är således mest känd för sina detektivromaner, men hon skrev även dramatik och, under pseudonym, ett antal kärleksromaner. Strax innan och under mina tidiga tonår plöjde jag allt jag kunde hitta på biblioteket av Agatha Christie, hennes deckare var mina första "vuxenböcker". 

I Den blå pelargonen, en av författarens tidiga berättelser om miss Marple, berättas en mystisk spökhistoria vid ett middagsbord. En kvinna har dött under mycket underliga omständigheter och hennes död hade dessutom förutspåtts av ett medium. Någon runt middagsbordet lyckas så klart lista ut hur allt hänger ihop, och ni kan nog gissa vem. Den blå pelargonen är en trevlig, klurig berättelse som läsaren lätt visualisera.

DEN BLÅ PELARGONEN
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Förlag: Novellix (2015)

Novellkalendern 2 – Den svarta katten

Den amerikanske författaren Edgar Allen Poe var en förgrundsgestalt inom den senromantiska litteraturen i USA. Han kallas ibland "Skräckens fader" och skrev noveller om spökvarelser och övernaturliga händelser, men även om realistisk besatthet och plågsamma livsöden. Hans stil lade grunden för dagens populära skräck- och deckargenre.

Den svarta katten är en kort novell som handlar om en mild, kattälskade man, vars personlighet förändras i takt med att alkoholkonsumtionen ökar. Vreden tar överhand och mannen begår förfärliga handlingar. Ska han verkligen undkomma straffet? Eller den egna upplevelsen av skuld och ånger?

"Vem har inte hundra gånger kommit på sig med att handla på ett lumpet eller enfaldigt sätt av den enda anledningen att man vet att man inte borde göra det? Har vi inte en ständig förkärlek för att, stick i stäv mot vårt goda omdöme, bryta mot vad reglerna säger, enbart för att vi vet att de är regler? Detta motvallslynne, det måste jag säga, blev min slutgiltiga undergång."

Den svarta katten är tunn och lättläst, mycket underhållande och lite oroande. Stämningen är ödesmättad och kryper under huden på läsaren. Det gäller nog att behandla katter väl ...

DEN SVARTA KATTEN
Författare: Edgar Allan Poe
Översättare: Helena Hansson
Förlag: Novellix

Seminarier på Bokmässan 2022

Mycket försenat kommer här ett inlägg om Bokmässan 2022. Jag hade planerat att blogga direkt från Bokmässan, men av olika anledningar blev det inte så. Nu vill jag dock ändå dela med av intryck från Bokmässan, i det här inlägget med fokus på seminarierna.

Generellt sett saknades för mig "det stora dragplåstret". Jag minns fortfarande när jag andäktigt lyssnade på Arundhati Roy eller Nawal El Saadawi eller Herta Müller, den dimensionen saknades i år. Men ändå! Ändå var det en helt fantastisk mässa med många bra seminarier. 

Första seminariet för året var med den ukrainska journalisten Victoria Belim som berättade om sin bok Röda sirener, en bok jag just nu lyssnar på. Boken är självbiografisk och handlar om hur Belim återvänder till Ukraina 2014 för att söka efter sanningen om sin egen familj. 

I en förlagsmonter lyssnade jag på sydafrikanska Damon Galgut som berättade om sin Booker-prisade roman Löftet. Just den boken läste jag under tiden för Bokmässan. Romanen utspelar sig inledningsvis under apartheidregimens sista år och handlar om en familj som, trots att åren går, aldrig lyckas infria ett löfte. 

Negar Naseh och Aris Fioretos samtalade om sina nya romaner, En handfull vind och De tunna gudarna, utifrån teman som kamp, flykt, utanförskap och sammanhang. Jag har efter Bokmässan läst Nasehs En handfull vind och tyckte mycket om den. 

Marlene van Niekerk samtalade med Yukiko Duke om Sydafrika i förändring, detta var en av årets höjdpunkter. Intressant, originell författare och en kunnig, lyhörd samtalspartner gjorde detta seminarium både tankeväckande och underhållande. Van Niekerks debutroman Triomf  ges nu ut på svenska. 

Ett par böcker av franska författaren Marie Darrieussecq stod sedan tidigare olästa i min bokhylla och utan att veta ngt om henne gick jag på ett seminarium där hon samtalade med psykoanalytikerkollegan Per Magnus Johansson. Det är jag oändligt tacksam över, jag tyckte så mycket om Darrieussecq. Så mycket att hon numera är en sim jag tar mycket väl hand om i mitt spel ;) I den senaste roman Avigt hav skriver hon om en psykoanalytiker som kämpar med frågor kring hur mycket man kan göra för att hjälpa människor i nöd. Självklart köpte jag denna.

Lyssnade på Michail Sjisjkin och Ulrika Knutson i ett samtal där parterna inte verkade nå varandra överhuvudtaget. 

Var tvungen att gå och lyssna på Marie Darrieussecq igen, den här gången i samtal med Siri Hustvedt och David Lagercranz. Författarna pratade om olika sätt att engagera sig i samhällsfrågor. Tack, tack, tack!

Hamnade oplanerat i Svenska kyrkan och lyssnade på ett samtal med Elisabeth Åsbrink, utifrån hennes nya biografi om Victoria Benedictsson, med den fantastiska titeln Mitt stora vackra hat. 

Bokmässan avslutades för min del med ett mkt underhållande programinslag om "Spännande djur i litteraturen" med Gertrud Hellbrand, Anna Breitholtz Monsen och Jeanette Bergenstav.

I dina händer

Idag läste jag klart I dina händer av Malin Persson Giolito, en roman som handlar om ett barn som dödar ett annat barn. Och jag grät. Idag tvingades jag också som skolpsykolog vara med och fatta beslut som strider emot allt jag egentligen vill att samhället ska göra för de allra minsta och mest utsatta. Då grät jag inte, men inombords rasade jag över hur vi prioriterar, hur vi kommer allt längre från ett solidariskt samhälle där alla kan vara trygga och få sina basala behov av omsorg och kärlek tillgodosedda. I dina händer är inte rolig läsning, men den är en skarp påminnelse om vad som händer när samhället totalt sviker sina minsta. 

Handlingen utspelar sig i de två fiktiva förorterna Rönnviken och Våringe, två områden som ligger nära varandra trots att de på många sätt är varandras motsatser. I Våringe, där biblioteket och annan service redan stängt, växer Billy upp tillsammans med en kämpande mamma, flera syskon och en pappa som kommer och går. Familjen har invandrarbakgrund, en varm, kärleksfull mamma som gör allt för sina barn och oddsen emot sig. I Våringe kämpar polisen mot en växande gängkriminalitet som tidigt rekryterar unga pojkar. I Rönnviken bor de rika i tjusiga villor, spelar golf och seglar. Där växer Dogge upp som enda barnet i en välbärgad familj med föräldrar som missbrukar och är allmänt olyckliga. Billy och Dogge träffas på lekplatsen redan som 6-årigar och förblir oskiljaktiga ända tills den dag Dogge skjuter Billy till döds i en av gungorna. De är då 14 år.

I romanen får läsaren följa olika personer, förutom Billy och Dogge och deras familjer, även polisen Farid och närbutiksinnehavaren Sudden. Farid kämpar för att mentalt lämna den förort han i verkligheten flyttat från och Sudden kämpar för värna sin lilla butik mot lokala gangsters som plockar på sig vad de vill. Och alla ensamstående mammor kämpar för att deras barn ska få möjlighet till ett bättre liv, ett liv utan hot och kriminalitet. Berättelsen inleds med dödsskjutningen och berättas parallellt genom återblickar och det som sker fortlöpande efter skotten. Handlingen är spännande både i nuet och i den historia som avslöjas allteftersom. Jag uppskattar de omväxlande perspektiven som ger en fyllig bild av samhället runt de båda pojkarna. 

Om jag minns rätt sa författaren i Babel att romanen naturligtvis är en berättelse om klassamhället. Och det sociala perspektivet i romanen är givetvis uppenbart. Men inga händelser kan förstås enbart utifrån samhälleliga och sociala faktorer, de behöver fördjupas med ett psykologiskt perspektiv. Just detta gör författaren, framför allt i slutet av romanen, när Dogges tidiga barndom och uppväxt beskrivs. Utan den trygga anknytning som skapar tillit till en själv och omvärlden kan det faktiskt gå hur illa som helst.

Romanen har fått ett ganska blandat, relativt kritiskt mottagande av professionella recensenter. Det tror jag inte kommer att påverka den vanlige läsaren överhuvudtaget. I dina händer är spännande, lättläst, engagerande, uppfordrande och svår att lägga ner innan sista sidan lästs. 

I DINA HÄNDER
Författare: Malin Persson Giolito 

Förlag: Wahlström & Widstrand (2022)

Köp: Adlibris, Bokus

Recensioner: Enligt O, Kapprakt

Den svarta katten

Den svarta katten av Edgar Allan Poe är en kort novell som handlar om en mild, kattälskade man, vars personlighet förändras i takt med att alkoholkonsumtionen ökar. Vreden tar överhand och mannen begår förfärliga handlingar. Ska han verkligen undkomma straffet?

Den svarta katten är tunn och lättläst, mycket underhållande och lite oroande. Det gäller nog att behandla katter väl ...

DEN SVARTA KATTEN
Författare: Edgar Allan Poe
Översättare: Helena Hansson
Förlag Novellix (2018)
Köp: Adlibris, Bokus

Störst av allt

Jag var skeptisk när jag började läsa Störst av allt av Malin Persson Giolito men anslöt mig snabbt till skaran av jublande läsare. Att då utmana ödet igen genom att titta på filmatiseringen kanske inte är att rekommendera? Men nu när jag sett första avsnittet inser jag att jag nog kommer att vara lika lyrisk till TV-serien som jag var till boken. Inget skrivs en på näsan, utan skådespelarna tillåts gestalta alla subtila inre skeenden. Och det gör de med bravur. Framför allt är det Hanna Ardéhn, som spelar Maja, som lyfter den här filmatiseringen. Men även Felix Sandmans Sebastian uppfattar jag som trovärdig, om än kanske lite mindre sammansatt. Det enda som faktiskt hittills stört mig var när författaren själv dök upp i rutan. Inte för att hon gjorde en dålig rollprestation, utan just för att jag började fundera på om det var hon, och därmed blev påmind om verkligheten. Men, men lite smolk får man tåla, den här serien kommer jag att "vräka" i mig under helgen. Så här skrev jag när jag läste romanen:

Nu levande, relativt unga svenska författare är ju inte min styrka. Inte heller väljer jag särskilt ofta att läsa böcker som "alla" pratar om. Men när jag senast skulle lyssna på en ny bok på Storytel fanns det inget jag var särskilt intresserad av, så jag tog den där nya boken alla pratar om. Den av Malin Persson Giolito, Jag måste erkänna att jag blev riktigt skeptisk när jag läste att den handlade om en skolskjutning. Jag arbetar som skolpsykolog och är rätt så insatt i ämnet. Jag har dessutom arbetat i många år som psykolog med barn och ungdomar och det är ganska sällan jag tycker att författare lyckas få till deras röster och berättelser på nog nyanserade och trovärdiga sätt. Men jag började i alla fall lyssna och det är jag så glad att jag gjorde. Den här boken är faktiskt så oerhört bra att jag kommer att rekommendera den till alla mina arbetskamrater.

I Störst av allt berättar Maja dels om rättegången och tiden i häktet i bokens nu, dels om det som hände tidigare, om relationen till Sebastian och allt som ledde fram till den hemska dagen i klassrummet. Dagen då hennes klasskamrater blev skjutna. Av Maja och Sebastian.

Maja berättar om världar som aldrig möts och världar få av oss känner till. Här finns de mest utsatta, ungdomar som måste leva gömda i Sverige för att inte avvisas till länder där deras liv inte är vatten värda. Här finns också de allra rikaste och mäktigaste, de som lever utanför lagen för att ingen någonsin skulle komma på tanken att anmäla dem. Och här finns de rikas barn, barn som är lika utsatta som de fattigaste, fast på helt andra sätt. När de här världarna möts slutar det i tragedi, vems ansvar är detta? Vems är skulden?

Språket har ett driv som gör boken omöjlig att lägga ifrån sig, fördelen med att lyssna var att jag kunde lyssna mest hela tiden överallt och vara totalt osocial. Lo Kauppi gör en mycket bra tolkning av texten, jag hör Majas utsatthet, smärtfyllda cynism och ilska i hennes röst.

Maja är en smart tjej med stor förmåga att se igenom vuxenvärldens dimridåer och hon berättar ironiskt om sina rollspelande föräldrar och samhällets förljugenhet. När Maja berättar om Sebastians familj vibrerar hennes röst av rädsla och hat. Under lång tid innan de fruktansvärda händelserna i klassrummet har hon levt under mycket stark press, utlämnad åt sina egna förmågor, totalt sviken av alla vuxna. Giolito skriver med stor empati och gestaltar de trauman Maja utsätts för och hennes reaktioner på ett trovärdigt, realistiskt, äkta sätt. Hon fångar tonåringens röst på ett fantastiskt sätt. Det som gör läsningen oerhört jobbig för mig personligen är att jag kan räkna upp andra namn, andra ungar som är lika svikna som Maja.

Sammantaget är Störst av allt en oerhört bra, spännande och intressant rättegångshistoria som gestaltar hur ungdomar sviks i ett samhälle där klassklyftorna ökar. Men framför allt är Störst av allt en berättelse om att vara ung, kär och rädd.

STÖRST AV ALLT
Författare: Malin Persson Giolito
Uppläsare: Lo Kauppi
Förlag: Bonnier Audio/Storytel
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokhora, Johanna

Novell #14 - Den blå pelargonen

Hög tid för novell nummer 14 i novellutmaningen Läs en novell II. Den här novellen handlar om ett mord.

Agatha Christie, världens deckardrottning, var oerhört produktiv och populär under sin livstid. 2015 skulle hon fyllt 125 år och än idag säljs hennes verk i stora mängder. I Den blå pelargonen, en av författarens tidiga berättelser om miss Marple, berättas en mystisk spökhistoria vid ett middagsbord. En kvinna har dött under mycket underliga omständigheter och hennes död hade dessutom förutspåtts av ett medium. Någon runt middagsbordet lyckas så klart lista ut hur allt hänger ihop, och ni kan nog gissa vem. Den blå pelargonen är en trevlig, klurig berättelse som läsaren lätt kan se framför sig.

DEN BLÅ PELARGONEN
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Förlag: Novellix (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Ugglan & boken, Bokdetektiven

Stötarna

Jag minns vagt att jag såg TV-serien Dubbelstötarna i början av 80-talet och nu har jag läst de tre romanerna av Tomas Arvidsson. I Enkelstöten beslutar sig två gamla kamrater, en studierektor och en läkare, för att råna en bank. Hur skulle de kunna bli misstänkta? I Dubbelstöten stjäl doktorn, tillsammans med sin nya, unga fru, Nobelpriset. I Bakstöten är doktorns fru och en äldre väninna huvudpersoner när de rånar en värdetransport. Jag har med förtjusning lyssnat på alla böckerna på Storytel i uppläsning av Harald Leander.

När det gäller spänning är det väl lite si och så i böckerna, men de är fantastiska tidsdokument över ett 80-tal som nu verkar vara långt borta. Här finns inga datorer och ringa får man göra från telefonkiosker. Allra roligast är den vassa politiska satiren, som får mig att fnissa rejält många gånger om.

Cirkeltecknaren

Lite i omvänd ordning har jag nu läst den allra första boken om kommissarie Adamsberg. I Cirkeltecknaren träffar han för första gången sina nya kollegor och introduceras så att säga både för dem och för läsaren. Båda blir nog i början lika konfunderade, och kanske lite skeptiska, för Adamsberg är inte en lätt person att förstå sig på. Men intressant, det är han. Och dessutom mycket intuitiv. Det första fall han får ta sig an handlar om ett underligt fenomen, som inte alls initialt verkar vara något allvarligt brott. Någon går omkring i Paris under natten och ritar blå cirklar på trottoaren. Detta oroar Adamsberg, som misstänker att något värre kommer att hända. Och det gör det.

Jag har ju, som sagt, tidigare läst böcker om kommissarie Adamsberg - Okänd kontinent och Spökryttarna från Ordebec - och därför läser jag Cirkeltecknaren med förväntningar och viss förkunskap. Kanske är det därför lite extra roligt att läsa om hur Adamsberg och kollegan Danglard träffas och förbryllas av varandra. En av de saker jag gillar skarpt i Vargas böcker är just beskrivningarna av de mycket udda personlighetstyperna. Flera av Adamsbergs kollegor är väl bevandrade i det mesta och tycker dessutom om att briljera. Adamsberg själv är dock tankspridd och tämligen tröglärd, men han löser de mest kluriga deckargåtar på ett intuitivt sätt.

I de senare böckerna om Adamsberg har funnits flera inslag av övernaturliga händelser. I Cirkeltecknaren håller sig författaren tämligen nära en tänkbar verklighet, även om denna är befolkad av de mest osannolika och häpnadsväckande individer man kan föreställa sig. Man kan dock aldrig vara riktigt säker på att någon är den hen utger sig för att vara.

Det humoristiska tonfallet och handlingens oväntade vändningar gör Cirkeltecknaren till en typisk bladvändare. Det här är en perfekt roman att låta sig underhållas av både framför brasan och på stranden.

Andra som läst och tyckt till: Annika Bengtsson, Kristiantadsbladet.

CIRKELTECKNAREN
Författare: Fred Vargas
Översättare: Cecilia Franklin
Förlag: SEKWA (2015)
Serie: Kommissarie Adamsberg (del 1)
Köp: Adlibris, Bokus

Än skyddar natten

Långa, utdragna våldsscener med extremt obehagliga detaljer, osannolika sammanträffanden och förutsägbara inslag avsedda att öka spänningen. Nej, tyvärr kan inte ens den intressanta historiska tidsperioden uppväga en tämligen krystad intrig och onödiga förvecklingar. Och det är synd eftersom tidseran med dess typiska värderingar skildras på ett lysande sätt. Intressanta är även huvudpersonerna och deras komplicerade livssituationer. Men, som sagt, vissa inslag skulle jag gärna vara utan. Än skyddar natten av Anna Lihammer var maj månads Spänningsbok.

ÄN SKYDDAR NATTEN
Författare: Anna Lihammer
Förlag: Historiska media (2015)
Serie: Carl Hell/Maria Gustavsson (del 2)
Köp: Adlibris, Bokus

Lewismannen

Här är mars månads spänningsroman, än hänger jag bra med i Mias Spänningsutmaning. Nu har jag läst Lewismannen också. Den skulle vara bättre än Svarthuset, sa alla. Och det var den. Och om Peter May bara ville sluta skriva spänning skulle han vara helt fantastisk! För han gestaltar barndomstrauman, trasslig vuxenkärlek, sorg och äldreblivande på ett helt magnifikt sätt. Lägg dessutom till suveräna miljöskildringar och snyggt komponerade historiska handlingar. Det är bara två saker jag önskar att han ändrade; sluta låta folk ramla ner från höjder i alla böckerna (jag är höjdrädd) och sluta försöka krysta fram spänningsmoment. Det är så irriterande när huvudpersonerna plötsligt beter sig ologiskt och inte alls i linje med "sin karaktär" för att bädda för något otäckt moment. Men bortsett från detta rekommenderar jag gärna Peter May.

LEWISMANNEN
Författare: Peter May
Översättare: Charlotte Hjukström
Uppläsare: Mats Eklund
Förlag: Bokförlaget HörOpp (2014)
Serie: Isle of Lewis-trilogin (del 2)
Köp: Adlibris, Bokus

Helveteselden

Februaris månads deckare i Spänningsutmaningen, Helveteselden, är läst. Eller rättare sagt lyssnad på. Jag brukar ju nämna Karin Fossum som en av mina favoritförfattare i spänningsgenren och visst levererar hon igen. Som vanligt skildrar hon både offer, deras anhöriga och förövaren med psykologisk skärpa och mängder av nyanser. Likt många av hennes texter är även den senaste mer sorglig än spännande. Faktiskt så sorglig att jag hade lite svårt att orka med den. För den som är intresserad av brottets psykologiska mekanismer är Fossum perfekt.