Lucy

Jamaica Kincaid föddes 1949 och växte upp med sin mamma på ön Antigua, som då var en brittisk koloni. I unga år flyttade hon till New York för att jobba som au pair, senare fick hon anställning som skribent på The New Yorker. Namnet Jamaica Kincaid tog hon eftersom hon ville dölja för sin mor att hon skrev. Författarens texter är präglade av uppväxten, hon skriver ofta om livet på Antigua och de (post-)koloniala livsvillkoren och hon skriver ofta hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Jamaica Kincaid besökte Bokmässan 2019, jag lyssnade då på ett mycket intressant samtal mellan henne och litteraturkritikern Jenny Tunedal. Dessutom såg jag så klart till att få ny min nyinköpta bok Lucy signerad. 

I lördags tilldelades Jamaica Kincaid Bokmässans litterära pris Sjöjungfrun och intervjuades av Jessica Gedin. En fantastisk upplevelse! Jamaica Kincaid tilldelas litteraturpriset Sjöjungfrun 2026 "för sitt lyriska, humoristiska och ibland konfrontativa språk, som fängslar läsare världen över och rör sig mellan teman som kolonialism, mor-dotterrelationer och odling". 

19-åriga Lucy lämnar sin karibiska hemö för att arbeta som barnflicka i en rik, vit, amerikansk familj i 60-talets USA. Trots att alla i familjen på ytan tycks vara lyckliga, uppmärksammar Lucy snabbt underliggande spänningar, lögner och svek. Maken Lewis är otrogen och äktenskapet går obönhörligt mot sitt slut. Hustrun Mariah försöker i det längsta att blunda för verkligheten, på samma sätt som hon försöker dölja den verkliga maktbalansen mellan henne och Lucy. Mariah ser sig själv som en modern och tolerant person och inser inte att hennes möjlighet att vara accepterande i grunden bygger på en ofantlig ojämlikhet. Lucy bär med sig egna hemligheter, bland annat ett oerhört smärtsamt uppbrott från en mor, som försökte forma och kontrollera henne, i stället för att älska henne villkorslöst. 

Huvudpersonen i Lucy är en komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. Hon är präglad av förtryck och ett upplevt svek, hon har utvecklat en kompromisslös personlighet och agerar ofta impulsivt, samtidigt som hon envist håller fast vid sin ståndpunkt. Lucy öppnar t ex inte de brev modern skickar till henne. Behovet att frigöra sig och bli en egen person tycks vara mycket stort. På ytan överensstämmer Lucys historia i hög grad med författarens och jag blir naturligtvis nyfiken på Jamaica Kincaids egna erfarenheter.

Texten är avskalad, lättläst och osentimental, samtidigt som vartenda ord är noggrant utvalt för att förmedla en hel värld av känslor. Makalöst bra! Och fler än jag hoppas att författaren snart ska få "sitt" Nobelpris. 

LUCY
Författare: Jamaica Kincaid
Översättare: Lena Fagerström
Förlag: Tranan

Bokmässan söndag 2026

Sista dagen på Bokmässan blev intensiv med flera seminarier, möten med författare och signerade böcker.

Dagens första seminarium handlade om att spåra sina förfäder, Anaïs Baebeau-Lavalette berättade mycket fängslande om sin mormors liv. Boken Kvinnan som flydde införskaffades och signerades.

Därefter var det dags för ett seminarium med superpopulära japanska författaren Mieko Kawakami i samtal med Yukiko Duke. Sanslöst underhållande! Boken Heaven införskaffades och signerades, jag ser verkligen fram emot att läsa den. 

Därefter dags att hänga vid Québecscenen igen där jag träffade Elisabeth Grate, fick boken Qimmik av Michel Jean och lyssnade på Michel Jean och Gabrielle Filteau-Chiba, som pratade om hundar. Jag har tidigare läst romanen Coyote av Filteau-Chiba, extra spännande därför att höra mer om hennes mycket speciella liv. 

Bokmässan lördag 2026

Jonas Hansell

Tvärtemot planeringen tillbringade jag stor del av lördagen på mässgolvet där jag trängdes med triljoner andra. När det blev för trångt och hemlängtan för stor besökte jag Selma Lagerlöf-sällskapets Mårbacka för en dos av Värmland.

Marianne Dubuc, Shora Esmailian, Leo Timmers

För övrigt besökte jag förlag, misslyckades med noll-visionen (d v s noll spontanköpta böcker) och hängde till stor del på Québecscenen. Där träffade jag Elisabeth Grate och vi förlorade oss en stund i gamla minnen. Därefter packade hon upp väl inpackade medhavda böcker för att ge mig. Mer om detta kommer senare. 

Dagens stora händelse var naturligtvis utdelningen av litteraturpriset Sjöjungfrun till Jamaica Kincaid. Därefter intervjuades hon av en briljant Jessica Gedin. Om inslaget kommer att kunna ses i efterhand rekommenderas det varmt!

Innan det var dags för middag vann dessutom FBK över Björklöven med 5-0!

Bokmässan fredag 2026

Fredagen var proppfull med inplanerade seminarier - som inte blev av. Som vanligt är det bra att göra en plan, men spela på känn. Eftersom jag blir så lycklig av att se/lyssna på Kim Thúy gjorde jag det två gånger under fredagen.

Planenligt lyssnade jag på Abdulrazak Gurnah, Georgi Gospadinov och Gabriela Cabezón Cámarai samtal med Ingrid Elam. Köpte en bok (!) och fick den signerad av den fantastiske nobelpristagaren Gurnah, som också villigt lät sig fotograferas. 

Dessutom träffade jag kompisar, pratade med allt och alla och hade Kulturkolloträff hos Anna på kvällen. Stapplade i säng och sov som en stock. 

Bokmässan torsdag 2026

Vissa dagar flyter allt så bra att man inte vågar tro på det. Resan till Göteborg/Bokmässan gick smidigt och när jag anlände till Gothia redan strax efter 9.00 fick jag checka in direkt. Dessutom fick jag utan kostnad behålla rummet längre på söndag. Himla bra service här, vi ses nästa år också. Det gick också smidigt att få presskortet, så jag var inne tidigt i år. 

Knatade runt en stund på mässgolvet, som var ovanligt fullpackat med folk för att vara torsdag. Pratade med lite förläggare och gick därefter för att lyssna på mitt första författarsamtal med Lise Tremblay och  översättaren Elin Svahn. Fick dessutom medhavd liten bok signerad. 

Efter en liten vilopaus var det dags att återigen bege sig till Québecscenen, den här gången för att lyssna på Kim Thúy i samtal med förläggaren Johanna Daehli. Ett litet 20-minutersprogram blev minst dubbelt så långt och oerhört underhållande.  Och jag fick så klart min medhavda favoritbok signerad och passade på att uttrycka en massa kärlek till Kim Thúy.  

Nu är mina kompisar och minglar, jag har varit på ICA och handlat inför en helg med stora behov av vätskepåfyllning. Frågan är om jag ska gå med ut i kväll eller titta på hockey? Kroppen säger vila och hockey, den har varit vaken sedan 4.00, huvudet säger att det är såååå kul att gå ut ...

Favoritförfattare på Bokmässan - Lise Tremblay

Äntligen är vi inne i Bokmässeveckan, nu är det bara några få dagar kvar till årets största festlighet. Passar på att presentera några av de favoritförfattare jag ser mest fram emot att se/lyssna på. 

Foto: Vient Lancer

Lise Tremblay, född 1957 i Chicoutimi, anses vara en av Kanadas främsta författare. Sedan debuten 1990 har hon tilldelats ett flertal priser, sex av hennes böcker har översatts till svenska och getts ut på Rámus. Återkommande teman i hennes texter är frågor om klass, stad respektive landsbygd, familj, ensamhet, relationer samt kvinnors frigörelse från samhällets och kyrkans förväntningar. Lise Tremblay växte upp i arbetarklassmiljö, med en far som var skogsarbetare och en mor som var mycket angelägen om att alla hennes barn skulle få en universitetsutbildning.

Den första boken jag läste av Lise Tremblay var Hägern, en kortroman eller novellsamling som innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Det är byn som bär traditionerna, men också byn som försöker överleva genom att låna ut sig till turistande jägare och sommarstugegäster. Och byn som många gånger förlorar kampen och mister sina invånare - främst de kvinnliga. Byn sluter sig och försöker "vara sig själv nog" samtidigt som den blir alltmer beroende av inkomster från besökarna, främlingarna. 

Skildringen av den okända lilla byn i det fransktalande Québec väcker så många minnen från min egen uppväxt i en liten värmländsk bruksort. Här finns tryggheten och förutsägbarheten, men också inskränktheten och rädslan för allt som är annorlunda. Handlingen är enkelt och korthugget berättad, den klaustrofobiska, melankoliska stämningen som präglar byns vardag känns i kroppen. Här kan man inte stanna utan att totalt anpassa sig. Frågan är om byn går att lämna? Eller bär man den med sig inuti?

"Sedan dess har jag av egen erfarenhet lärt mig att byns enda regel är lögnen. Alla vet allt och alla låtsas som att de inte vet någonting".

Senaste romanen som översatts till svenska är Judiths syster, som utspelar sig under det sena 60-talet och handlar om att vara tonåring i en liten stad där allt redan tycks vara förutbestämt utifrån klasstillhörighet och katolska kyrkan. En omvälvning av samhället pågår dock, kyrkan får allt mindre inflytande och en utbildad medelklass växer fram bland den franskspråkiga arbetarbefolkningen. Berättaren är en 12-årig flicka, som efter sommaren ska börja högstadiet. Den klassmedvetna, pådrivande mamman har bestämt att dottern ska gå i en klass för särskilt begåvande elever, vilket skapar stor oro hos huvudpersonen. Sommaren tillbringas med bästisen Judith på platser som den stränga mamman inte skulle godkänna. Flickorna ägnar sig åt små regelbrott som t ex att smygröka och spana på en äldre kille, samtidigt som de pratar och fantiserar om Judiths äldre syster Claire. Claire är en av gatans snyggaste tjejer och hon har gått till final i en danstävling. Kanske är hon en av de få som har möjlighet att ta sig ifrån hemstaden? 

På ett enkelt, avskalat språk skapar författaren en engagerande läsupplevelse, som vid närmare eftertanke innehåller mycket mer än man initialt lägger märke till. 

Lise Tremblays böcker är översatta av Elin Svahn.

Favoritförfattare på Bokmässan - Kim Thúy

Äntligen är vi inne i Bokmässeveckan, nu är det bara några få dagar kvar till årets största festlighet. Passar på att presentera några av de favoritförfattare jag ser mest fram emot att se/lyssna på. 

Foto: Sarah Scott

Kanadensisk-vietnamesiska Kim Thúy kommer äntligen tillbaka till Bokmässan! Av tråkiga skäl missade jag hennes besök 2016, så detta gör mig verkligen glad. 

Jag har läst tre romaner av författaren - Ru, Mãn och Vi - som alla handlar om olika aspekter av krig, flykt, livet i exil och skapandet av en ny identitet. Texterna innehåller lika delar skönhet och skräck, författaren är sparsam med orden och förlaget SEKWA har med stor omsorg skapat fysiska böcker som passar innehållet. 

Debutromanen Ru gjorde ett oerhört starkt intryck på mig. Den handlar om en ung flicka som, liksom författaren, lämnar Vietnam som båtflykting i slutet av 70-talet. Efter svåra upplevelser till havs och i flyktingläger anländer familjen till Kanada. I korta, icke-kronologiska avsnitt får vi ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och utmaningen att leva i exil.

Mãn handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn skildrar kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken. Mãn är också en berättelse om snedvriden kärlek, en kärlek som måste hållas gömd.

”Mamma och jag, vi liknar inte varandra. Hon är kort, och själv är jag lång. Hon är mörkhyad, och själv har jag hy som en fransk docka. Hon har ett hål i vaden, och själv har jag ett hål i hjärtat”.

Vi handlar om den "dyrbara, pyttelilla, mikroskopiska" dottern som föds som sista barnet i en familj med tre äldre söner. I samband med kriget i Vietnam flyr modern med barnen, medan fadern väljer att stanna kvar. Flykten är mycket riskabel och farofylld, många människor dör under den fasansfulla båtresan. I det nya landet kämpar familjen med att anpassa sig till allt nytt, samtidigt som den äldre generationen vill värna om de ursprungliga värderingarna. Likt många ungdomar anpassar sig Vi lättare än de äldre och hamnar i en lojalitetskonflikt. Med stöd av sin moster utvecklas Vi till en självständig ung kvinna, en självständighet som dock har sitt pris.

I Kim Thúys romaner får läsaren ta del av handlingen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Skildringar av ohyggliga upplevelser i samband med krig och flykt är hjärtskärande, samtidigt som här inte finns ett uns av sentimentalitet. Få författare lyckas kombinera smärta och skönhet som Kim Thúy. Hennes texter är sällsamt vackra, anspråkslösa och sakliga. Lågmält och exakt skapar författaren bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor. Kim Thúys prosa är genreöverskridande och skulle lika gärna kunna kallas poesi. 

Texterna är skickligt och nyanserat översatta av Marianne Tufvesson och Ulla Linton.

Favoritförfattare på Bokmässan - Maggie O'Farrell

Äntligen är vi inne i Bokmässeveckan, nu är det bara några få dagar kvar till årets största festlighet. Passar på att presentera några av de favoritförfattare jag ser mest fram emot att se/lyssna på. 

Foto: Dasha Tenditna

Maggie O’Farrell, född i Nordirland 1972, är en omåttligt populär brittisk författare och journalist. Sex av hennes romaner har getts ut på SEKWA/Etta, medan senaste romanen Land gavs ut på Historiska Media. Flera av dem står i min bokhylla. 

Min favorit är Hamnet, en berättelse som är löst baserad på Shakespeares liv. För den tilldelades författaren mycket välförtjänt det prestigefyllda priset Women’s Prize for Fiction 2020. Även filmatiseringen har överösts med priser. Hamnet utspelar sig i slutet av 1500-talets England, närmare bestämt i Stratford-upon-Avon, där en ung latinlärare förälskar sig i en mycket speciell ung kvinna, Agnes. Latinläraren blir sedermera en av världens allra största diktare och dramatiker och den unga kvinnan blir stadens "kloka kvinna", som hjälper till vid sjukdomar och andra besvär. Agnes flyttar till makens familj, där allt tyvärr inte är frid och fröjd. Paret får tre barn; först en flicka, därefter tvillingar. Den äldre av tvillingarna, pojken Hamnet, är robust och stark. Den yngre tvillingen Judith är liten och klen och en konstant källa till moderns omsorger och oro. Agnes har i en syn sett två barn stå vid hennes dödsbädd och hon kämpar därför outtröttligt för att de alla tre ska överleva. I en tid när pesten härjar visar sig detta vara en omöjlighet, en dag insjuknar unga Judith i feber. Hamnet är en roman som berör, den är vacker, den är sorglig, den är helt enkelt magnifik.

Även Lucrezias porträtt är en historisk roman baserad på verkliga personer. Handlingen utspelar sig i renässansens Italien, i trakten kring Florens, där den nyfikna och egensinniga flickan Lucrezia växer upp som femte barnet till Cosimo de Medici. Flickan är konstintresserad, nyfiken på pappans samling av vilda djur samt lättlärd. När Lucrezias äldre syster Maria avlider, tvingas Lucrezia träda i hennes ställe som blivande brud. 1560 gifts således Lucrezia bort med den oerhört rike och mäktige hertigen av Ferrara, Alfonso II d'Este, varefter paret flyttar till hans villa. Kort tid därefter börjar Lucrezia upptäcka mindre trevliga egenskaper hos sin make och efterhand börjar hon oroa sig för att maken planerar att röja henne ur vägen. Handlingen växlar mellan olika tidsperioder; den ena utspelar sig i romanens nutid när Lucrezia är nygift, den andra skildrar i återblickar hennes uppväxt. Strukturen skapar ett enormt driv i handlingen och ett starkt engagemang hos läsaren. Sammanfattningsvis är Lucrezias porträtt en uppslukande och skrämmande historisk roman om en ung kvinnas kamp för överlevnad.

Handlingen i senaste romanen Land utspelar sig på Irland under andra halvan av 1800-talet, d v s under och efter den stora svälten. Tomás och hustrun Phina förlorade tidigt sina familjer och lämnades som barn till fattighuset, där de fick kämpa för att överleva. De svåra upplevelserna skapade en stark drivkraft att senare i livet beskydda sina barn. Som vuxen arbetar Tomás som kartritare åt brittiska myndigheter i ett stort kartläggningsprojekt, tillsammans med sonen Liam. En dag råkar han ut för en omskakande och mystisk upplevelse vid en källa i en skogsdunge. Tomás drabbas av en djup kris och den 10-årige Liam tvingas ta över uppdraget att färdigställa kartan. Efter händelsen vid källan förmår Tomás inte längre arbeta åt engelsmännen. Han börjar se kartorna som kolonialiseringsverktyg, som måste förstöras, och vill i stället skapa egna kartor, som visar sanningen om den katastrof som drabbat landet. Tomás och Phinas barn bär alla med sig arvet efter föräldrarnas trauman och tvingas kämpa för att klara livets utmaningar. Förutom den inlevelsefulla skildringen av en familj, innehåller romanen även djupt berörande avsnitt om mordet på en forntida ung flicka. Sammantaget är Land en storslagen episk berättelse om en familjs kamp för att överleva kolonialt förtryck och stor hungersnöd.

Alla romanerna är skickligt och lyhört översatta av Malin Bylund Westfelt.

Nu är frågan: vilken av böckerna ska jag ta med till Bokmässan för att få signerad?

Läsning pågår - Alla nattens älskare

Det dyker hela tiden upp fler tips på intressanta författare som kommer till Bokmässan. Senast i raden är Mieko Kawakami, författare till den omtalade Bröst och ägg. Jag väljer i stället att läsa Alla nattens älskare, den beskrivs som: en stillsam roman om en vilsen kvinnas inre värld, skriven av en av Japans största författare. Låter minst sagt lovande!

Dödsverk

Kjersti Anfinnsen besökte förra årets Bokmässa och jag lyssnade på hennes samtal om kärlek på ålderns höst vid flera tillfällen. Hon debuterade 2012 med romanen Det var grønt. Med böckerna om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim har Kjersti Anfinnsen både hyllats av kritiker och nått en bred läsekrets i såväl Norge, som en rad andra länder. 

De sista smekningarna är den inledande delen i trilogin om Birgitte Solheim och den handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Birgitte bor ensam i en lägenhet i Paris, efter att ha haft en framgångsrik karriär som hjärtkirurg. Kontakterna med andra blir allt färre och ansträngningen att lämna lägenheten allt mindre lockande. På ålders höst träffar hon dock äntligen kärleken - Javiér. 

Birgitte är en mycket intressant och komplex karaktär, som inte är alltigenom sympatisk. Hon har livet genom fokuserat på framgång och arbete på bekostnad av djupa relationer och kärlek. Med växande sorg, kombinerad med självdistans och bitsk humor, ser hon tillbaka på sitt liv och funderar över sina livsval. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. 

I Ögonblick för evigheten fortsätter Birgitte att reflektera över sitt liv, både den fysiska och psykiska hälsan vacklar, ensamheten blir alltmer påtaglig och likaså kroppens förfall. 

I sista delen - Dödsverk - har livets och åldrandets sista kapitel inletts – Birgitte är nu blind och helt vårdberoende. Den sista tiden tillbringar Birgitte på ett privat vårdhem utanför Paris, tillvaron präglas av ensamhet, tankar på det förflutna och på det som ska ske, samt omvårdnad av en strid ström vårdare. Det är svårt att uthärda ett liv utan självständighet, Birgitte börjar längta efter slutet, ett värdigt slut. 

"En morgon upptäckte jag att jag var blind. Sista resten av självständighet försvann med synen. Skuggor och konturer har blivit ett slags mörkgrå yta där jag knappt kan skilja ljus från mörker. Resten av min tid är väntan. Kroppen fungerar nästan inte. Jag svävar in och ut ur sömnen. När jag vaknar har jag under några sekunder av nåd glömt misären. Sedan slår jag upp ögonen till den totala meningslösheten. Sköterskorna hävdar att mitt hjärta är imponerande starkt. Jag är seglivad. Dessvärre."

Sammantaget är Dödsverk läsning som påverkar på djupet. Här finns en oundviklig upplevelse av kroppslig förnedring som är plågsam, men även en fantastisk gestaltning av att Birgitte ännu är sig själv - ända in i slutet. 

DÖDSVERK

Författare: Kjersti Anfinnsen

Översättare: Marie Lundquist

Förlag: Flo förlag (2026)

Nytt i hyllan - Land och Dödsverk

Inspirerande paket med två snygga nya romaner av favoritförfattare i postlådan idag!

Land av Maggie O'Farrell är författarens nyutkomna historiska roman. Den utspelar sig under 1800-talets svältperiod på Irland och handlar om en familj som har i uppdrag att skapa landets kartor. Den vill jag få signerad på Bokmässan!

Dödsverk av Kjersti Anfinnsen är den efterlängtade tredje delen i trilogin om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim. Böckerna handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Älskade de två första delarna.

Coyote

På årets Bokmässa är Québec hedersgäst och en av de besökande författarna är Gabrielle Filteau-Chiba. Hon ägnar sitt liv åt att skriva, översätta, illustrera och kämpa för Québecs natur. 2013 sålde hon allt hon ägde, lämnade Montreal och levde under tre års tid i en liten stuga i vildmarken. Där skrev hon sin första roman. Coyote är författarens andra roman, den har fått stor uppmärksamhet och har översatts till ett tiotal språk.

Coyote handlar om viltvårdaren Raphaëlle, som lever ensam med sin hund i en husvagn i Québecs djupa skogar. Hennes uppdrag är att skydda djur och natur från tjuvjägare och andra faror. Men tjuvjägarna är många och oerhört hänsynslösa, snart har rollerna förbytts och Raphaëlle utsätts för hot och trakasserier. Under Raphaëlles undersökningar framkommer att några av de jägare som utsätter vilda djur för plågsamma fångstmetoder, även kan misstänkas vara inblandade i övergrepp på unga kvinnor. I stället för att dra sig undan börjar Raphaëlle planera en hämnd.

Coyote är en mycket spännande bok som handlar om tjuvjakt, djurplågeri och våldsamma övergrepp på människor. Romanen belyser frågan om människans plats i naturen och gestaltar ursprungsbefolkningens utsatthet. En del känns igen från svenska författare som skriver om liknande teman, t ex Ann-Helén Laestadius i Sápmitrilogin. Coyote är engagerande läsning, men den är oerhört brutal. Och den innehåller sexscener med alldeles för många metaforer.

COYOTE
Författare: Gabrielle Filteau-Chiba
Förlag: Éditions-J (2022)
Översättare: Ulla Linton

Norska favoriter - Kjersti Anfinnsen

Kjersti Anfinnsen besökte förra årets Bokmässa och jag lyssnade på hennes samtal om kärlek på ålderns höst vid flera tillfällen. Kjersti Anfinnsen debuterade 2012 med romanen Det var grønt. Med böckerna om Birgitte Solheim har författaren både hyllats av kritiker och nått en bred läsekrets i såväl Norge som en rad andra länder. 

De sista smekningarna är den inledande delen i trilogin om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim. Romanen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. 

Birgitte bor ensam i en lägenhet i Paris, efter att ha haft en framgångsrik karriär som hjärtkirurg. Hon har levt sitt (arbets)liv i en mansdominerad miljö, vilket krävt hela hennes engagemang. Familj och barn valdes bort, men än har Birgitte inte gett upp hoppet om kärleken. Kan den dyka upp på ålderns höst? Numera tillbringar dock Birgitte större delen av tiden i sin lägenhet, där hon då och då samtalar digitalt med systern i Norge. Kontakterna med andra blir allt färre och ansträngningen att lämna lägenheten allt mindre lockande. 

Birgitte är en mycket intressant och komplex karaktär, som inte är alltigenom sympatisk. Hon har livet genom fokuserat på framgång och arbete på bekostnad av djupa relationer och kärlek. Med en växande sorg, kombinerad med självdistans och bitsk humor, ser hon tillbaka på sitt liv och funderar över sina livsval. 

Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. Sammantaget en mycket fin berättelse, skriven i kortfattad stil, och en karaktär jag längtar efter att återse.

I andra delen av trilogin - Ögonblick för evigheten - finner Birgitte kärleken Javiér. 

Tredje delen - Dödsverk - handlar om ålderdomens sista fas och om vägen mot det oundvikliga slutet. Boken kommer (äntligen!) att ges ut i slutet av den här månaden. 

Deckarförfattare Louise Penny

Foto: Sigrid Estrada

Igår läste jag att Louise Penny, som beskrivs som en "internationell deckarstjärna" kommer till Sverige och Bokmässan. Författaren bor i Québec och har genom åren vunnit mängder av prestigefyllda utmärkelser, framför allt för sin serie om kriminalkommissarie Armand Gamache. Jag förbereder mig inför årets Bokmässa genom att läsa gästande författare och hoppas att Louise Pennys böcker ska passa mig. Louise Penny har kallats "en modern Agatha Christie", det verkar ju lovande. Dags att börja läsa första boken i serien: Mörkt motiv. 

Jamaica Kincaid tilldelas Sjöjungfrun 2026

Och det betyder naturligtvis att hon kommer till Bokmässan! Det ska bli så roligt att återse henne och jag hoppas dessutom att besöket i september inte blir hennes enda i år (hallå Nobelkommittén!). Jamaica Kincaid besökte Bokmässan 2019, jag lyssnade då på ett mycket intressant samtal mellan henne och litteraturkritikern Jenny Tunedal. Dessutom såg jag så klart till att få ny min nyinköpta bok Lucy signerad. Jamaica Kincaid växte upp på ön Antigua under det brittiska kolonialväldet och hennes texter handlar i hög grad om livet på ön och de (post-)koloniala livsvillkoren. Ofta skriver hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Jag har recenserat romanen Annie John här.

Jamaica Kincaid "prisas för sitt lyriska, humoristiska och ibland konfrontativa språk, som fängslar läsare världen över och rör sig mellan teman som kolonialism, mor-dotterrelationer och odling. Det är tredje gången den litterära utmärkelsen delas ut, som årligen belönar en verksam författare som berört svenska läsare." 

Läsning pågår - Coyote

Läser just nu en mycket spännande bok som handlar om tjuvjakt, djurplågeri och våldsamma övergrepp mot människor. Coyote av Gabrielle Filteau-Chiba utspelar sig i skogarna i Québec, belyser frågan om människans plats i naturen och gestaltar ursprungsbefolkningens utsatthet. En del känns igen från svenska författare som skriver om liknande teman, t ex Ann-Helén Laestadius i Sápmitrilogin. Coyote är mycket bra, men oerhört brutal. Och den innehåller sexscener med alldeles för många metaforer.

Läsning pågår - Lucrezias porträtt

Äntligen dags för Lucrezias porträtt av Maggie O’Farrell, en bok vars läsning tidigare avbrutits p g a sjukdom. Nu ska den sent omsider läsas ut. Det är svårt att läsa boken i lagom takt eftersom den är så fängslande och spännande att jag måste få veta hur allt slutar. Längtar dessutom efter att googla verklighetens förebild. Och väntar ivrigt på att möta författaren på årets Bokmässa!

Nya böcker från Québec

Fortsätter med mina mycket tidiga förberedelser inför årets Bokmässa genom att köpa böcker av gästande författare från Québec. 

Kim Thúys Em handlar om de stora mängder barn som evakuerades från Vietnam till USA 1975 och skildrar ett livslångt sökande efter kärlek och att höra hemma någonstans. Bokreafynd.

Judiths syster av Lise Tremblay (nyutkommen!) utspelar sig under det sena 60-talet och handlar om att vara tonåring i en liten stad där allt redan tycks vara förutbestämt utifrån klasstillhörighet och katolska kyrkan.

Bokmässepepp - redan i mars!

Bokmässan har börjat presentera författare som kommer i september och jag är redan alldeles till mig!

Foto: Dasha Tenditna

Brittiska författaren Maggie O’Farrell är aktuell med en ny roman, Land, och med filmatiseringen av Hamnet. Land beskrivs av förlaget som: "en episk skildring av en familj som försöker hitta sin plats i efterdyningarna av Irlands stora hungersnöd", detta är självklart en roman jag kommer att vilja läsa. Hamnet tilldelades Women’s Prize for Fiction 2020, den är inspirerad av William Shakespeares liv, utspelar sig i Stratford-upon-Avon år 1596 och handlar om en mors kamp för att alla hennes barn ska överleva. Det är en makalöst bra roman om familj, förlust och historien bakom Hamlet. Jag har tidigare recenserat och hyllat den. Dessutom har jag Lucrezias porträtt oläst i bokhyllan, den vill jag också gärna läsa!

Årets hedersgäst på Bokmässan är Québec, en provins i östra Kanada med författare som skriver i en franskspråkig tradition, författare som upplevt och skriver om migration och författare från landets ursprungsbefolkning. Flera fantastiska författare kommer att besöka Bokmässan, både några jag redan känner till och några som är nya för mig. 

 Foto: Rafal Maslow

Kanadensisk-vietnamesiska Kim Thúy kommer äntligen tillbaka till Bokmässan. Av olika tråkiga skäl missade jag hennes besök 2016, så detta gör mig verkligen glad. Jag har läst tre romaner av författaren - Ru, Mãn och Vi - som alla handlar om olika aspekter av flykt, livet i exil och skapandet av en ny identitet. Texterna innehåller lika delar skönhet och skräck, författaren är sparsam med orden och förlaget SEKWA har med stor omsorg skapat fysiska böcker som passar innehållet. Recensioner finns här: Ru, Mãn, Vi. Alldeles nyss klickade jag hem ytterligare en bok av författaren - Em - som finns med på bokrean. För den som vill veta mer finns en Babel-intervju med Kim Thúy på SVT Play.

Foto: Vient Lancer

Lise Tremblay anses vara en av Kanadas främsta författare. Sedan debuten 1990 har hon tilldelats ett flertal priser och flera av hennes böcker har översatts till svenska. Återkommande teman i hennes texter är frågor om klass, stad och land, familj, ensamhet och relationer. Jag har hittills bara läst, och recenserat, en bok - Hägern - som gavs ut på svenska 2015. Boken innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - delar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. För att inte ovan nämnda bok Em skulle behöva resa hit själv, beställde jag nyss även Tremblays senast utgivna bok Judiths syster. Läs gärna om Kulturkollos trevliga möte med Lise Tremblay.

Förutom de ovan nämnda författarna från Québec kommer även Gabrielle Filteau-Chiba, Michel Jean och Isabelle Arsenault. Dem har jag kvar att upptäcka. 

Årets höjdpunkter

Årets litterära händelse

Äntligen Bokmässa! Härliga möten med bloggisar, förlag och författare i fyra dagar, det kan inte bli bättre. Kom hem med ett rimligt antal böcker, ett oändligt antal boktips och stärkt att ta läsningen mer seriöst igen.

Årets författarmöte

Efter att jag missat Chimamanda Ngozi Adichie på Stockholm Literature 2013, har det oupphörligen grämt mig. I år fick jag äntligen lite kompensation för detta. Adichie tilldelades Bokmässans litterära pris Sjöjungfrun och jag fanns på plats för att uppleva en fantastisk intervju av Agri Ismaïl på stora scenen. Efteråt köade jag för att få min bok signerad, ta lite bilder och få en kort pratstund. Starstruck deluxe!

Årets blogghändelse

Årets blogghändelse består så klart av att jag faktiskt börjat blogga igen. Dessutom har jag efter ett mycket långt uppehåll även börjat blogga igen på Kulturkollo, det är helt enkelt roligare tillsammans. 

Årets debutantläsning

Flera fina romaner jag i år läste visade sig vara debutverk. Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander är en osannolikt bra debutroman om ensamhet och tillhörighet. Romanen är skriven på dialekt och bör faktiskt lyssnas på för att man ska få med sig alla nyanser av vemod och längtan. Sommar i mormors hus av Martin Ringh är en vacker, vemodig och lågmäld roman som man läser för stämningens skull. Författaren uppmärksammar och visar oss de små detaljerna, de vi inte förrän efteråt förstår vikten av, de som är livets byggstenar. Sammantaget är detta en helt underbar romanpärla. 

Årets prisade

Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind handlar om Malin Blomsterberg, som var  Ellen Keys hushållerska och förtrogna. Författaren skildrar hushållerskans utsatthet och psykiska ohälsa på ett oerhört skickligt sätt. Romanen utsågs till Årets bok 2025 av läsarna. 

Liken vi begravde av Lina Wolff tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2025. Med ett enormt driv i handlingen har Wolff skapat en berättelse fylld av drastisk humor och halsbrytande action med en resonans av djupaste förtvivlan. Liken vi begravde kan både beskrivas som absurd och komisk, och lyhörd och hoppfull. Fantastisk!

Lázló Krasznahorkai tilldelades årets Nobelpris i litteratur med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Den sista vargen innehåller tre löst sammanhållna berättelser av mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första delen är svårbegriplig p g a dess brist på skiljetecken. Den andra delen är sammantaget både känslomässigt och tankemässigt engagerande och lysande i sitt sätt att driva handlingen mot ett oundvikligt slut. Den tredje delen är onödig. Jag uppfattar boken som helhet som mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta. 

Foto: Leonardo Cendamo

Årets favoritförfattare

Under året har jag tagit upp bekantskapen med Elizabeth Strout igen och läst de flesta böckerna i sviten om Lucy Barton - Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Åh William! och Lucy vid havet. Böckerna om Lucy Barton gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. Att läsa Elizabeth Strouts böcker liknar mer att prata med en väninna än att ta del av en författares redigerade och publicerade text. Lucy delar med sig av sina upplevelser, tankar och känslor och jag blir involverad i hennes liv. Med enkla vardagsskildringar, torr humor samt kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra. 

Årets historiska

Steve Sem-Sandbergs senaste roman, De heligas stad, skildrar en av reformationens blodigaste och mest långdragna konflikter. I religiös extas tar radikala anabaptister makten och utropar Münster till "det nya Jerusalem". Snart omringas staden och dess invånare drabbas av svält och sjukdomar samt av eskalerande storhetsvansinne hos sina ledare. I Sem-Sandbergs böcker finns inga förmildrande drag eller utvikningar i syfte att underlätta för läsaren att ta till sig historien, här råder ett brutalt, totalt mörker. Upprörande och otroligt bra läsning.

Årets spänning

Christoffer Carlssons Hallandssvit består av fyra romaner, Järtecken, Brinn mig en sol, Levande och döda och En liten droppe blod. Serien utspelar sig under olika tidsperioder och handlar om så mycket mer än bara kriminalfall. Böckerna har komplexa intriger, psykologisk spänning och fokus på relationer och människors utveckling över tid. Jag tycker framför allt om författarens sätt att skriva om barn och ungdomar på ett sätt jag uppfattar som lyhört och trovärdigt.  

Årets adventskalender

Det blev till slut en adventskalender i år och liksom förra gången valde jag att fokusera på noveller. Hoppas att det i blandningen fanns någon för alla!

Årets grannland Norge

Ingvild H. Rishøi har hyllats av en samlad norsk och svensk kritikerkår och hon är dessutom älskad av en stor mängd läsare. Huvudpersonerna i hennes berättelser är ofta barn som lever i utsatthet, otrygghet och fattigdom. Författaren har prisats för sin förmåga att gestalta barns känslor och upplevelser på ett "barnnära" språk. Rishøi skriver med stor klassmedvetenhet, hon är tydligt inspirerad av Astrid Lindgren och hon jämförs ibland med både  H. C. Andersen och Charles Dickens. Både hennes novellsamling Vinternoveller och kortromanen Stargate. En julberättelse är oerhört gripande och obarmhärtigt realistiska. 

De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen är den inledande delen i en trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim. Romanen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. Sammantaget en mycket fin berättelse, skriven i kortfattad stil, och en karaktär jag längtar efter att återse.