torsdag 29 september 2011

Annie John

Annie John av Jamaica Kincaid, utgiven av Bokförlaget Tranan, 2010

Annie John är en självbiografisk berättelse om en flickans väg från beroendets barndom till vuxenvärldens självständighet. Annie växer upp på Antigua som enda barn till en äldre, relativt frånvarande far och en ung dyrkad mor. Relationen till modern tycks vara överhettad och i grunden ambivalent. I tonåren revolterar Annie, hon börjar hata sin mor intensivt och hon drömmer om att rymma hemifrån. Samtidigt som hon agerar ut vissa delar av sina känslor, t ex i romantiserade relationer med väninnor, är hon fortfarande en lydig, duktig elev på ytan.

Annie John är en mycket komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. I boken framkommer inte någon förklaring till Annies starka känslor inför modern och inte heller är det lätt att förstå vad som orsakar att hon så totalt ändrar syn på modern. Som psykolog med psykodymanisk/anknytningsteoretisk bakgrund väcks många funderingar kring hur den tidiga relationen mellan modern och barnet såg ut. Karaktäriserades relation av otrygghet och ambivalens redan från början? Fick inte barnet existera som en individ på egna villkor, blev hon i stället en förlängning av modern? Var den tidiga idealiseringen av modern ett resultat av att modern inte fanns emotionellt tillgänglig? Fanns det någon tidig separation eller något trauma som kan förklara Annies senare uteckling? Många frågor har den här boken lämnat efter sig hos mig, men få svar. Trots, eller kanske på grund av, detta var läsningen av Annie John en mycket intressant upplevelse, som verkligen väckt min nyfikenhet på författaren.

Det här är en berättelse man kan betrakta utifrån olika utgångspunkter, ibland läggs vikten vid mor-dotter-relationen, ibland betonas samhällsperspektiv som kolonisation och migration och ibland fokuserar man på huvudpersonens sexuella identitet. För min del var det helt klart relationen mellan Annie och modern som dominerade intrycket. Under barndomsåren levde flickan i en mycket tät relation till modern och marken rämnar för henne då modern en dag markerar att flickan inte kan fortsätta vara en kopia av henne själv, genom att neka flickan en klänning i samma tyg som modern.

Berättelsen om Annie är omedelbart fängslande, den berör mig och får mig att fundera över flickans inre. Texten är avskalad och lättläst. Boken är skriven i kapitel som emellanåt känns fristående. Beror glappen i berättelsen på bristfällig textredigering eller är stilen ett medvetet grepp för att förstärka intrycket av avbrott i Annie Johns emotionella utveckling? Som kontrast till dessa glapp skildras vissa scener så tydligt att barnets smärta väller ut ur boken. Sammantaget är Annie John en fascinerande berättelse man bär med sig under lång tid, läsning rekommenderas.

Gabriella Håkansson på DN har skrivit en mycket läsvärd recension, andra bokbloggare som läst Annie John är Mimmimaries böcker och annat, Besattheten, Violens boksida.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar