Novellkalendern 24 - Sömnlösa

Jon Fosse, född 1959 på norska Vestlandet, är en dramatiker och författare som skriver poesi, prosa, essäer och barnlitteratur. Han är mest uppmärksammad internationellt för sin dramatik. Fosse berättar ofta om sorg, förluster, utsatthet och kärlek utifrån bibliska motiv. Han tilldelades Nobelpriset 2023 för en ”nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara”. 

Berättelsen Sömnlösa är första delen i en trilogi och en variation av berättelsen om Josef och Maria som letar efter någonstans att vila och föda barnet. Asle och hans gravida flickvän Alida har tvingats lämna sin hembygd och söker husrum i Bjørgvin. Men ingen vill ta emot dem. Berättelsen tar hela tiden omtag, de långa meningarna väller fram och fyller sida efter sida, gränsen mellan nu och då, insida och utsida suddas ut. Här är mörkt och kargt. Och det börjar regna. Och ingen förbarmar sig över de hemlösa.

"... och nu hade de gått omkring på Bjørgvins gator i flera timmar och försökt få tag på husrum, men det var rent omöjligt att få hyra rum någonstans, nej, sa man, vi har tyvärr inget att hyra ut, nej, sa man, det vi har till uthyrning är redan uthyrt, så sa man och då fick Asle och Alida fortsätta att gå omkring på gatorna och knacka på dörrar och fråga om de inte kunde få hyra ett rum där i huset, men inte i något av husen fanns det rum att få hyra, så vart skulle de då ta vägen, ..."

Novellen berättas i en flödande, böljande text med många omtagningar, varvat med mycket korthuggna meningar, vilket leder till en rytmisk läsupplevelse. Den febriga, stressiga känslan i läsningen samverkar med och förstärker innehållet i berättelsen. En omläsning bekräftar första intrycket; det här är fantastisk litteratur. 

SÖMNLÖSA
Författare: Jon Fosse
Förlag: Albert Bonniers (2015)
Översättare: Urban Andersson

Novellkalendern 23 - Hägern

Lise Tremblay föddes 1957 i Chicoutimi i Québec. Sedan debuten 1990 har hon tilldelats ett flertal priser och många av hennes böcker har översatts till svenska. Tremblay räknas idag som en av Québecs främsta författare, återkommande teman i hennes texter är frågor om klass, stad och land, familj, ensamhet och relationer. 

Det är inte ofta jag fantiserar om att skriva skönlitteratur, jag är mycket nöjd med min roll som läsare. Men emellanåt dyker det upp en bok jag önskar att jag hade skrivit och så är verkligen fallet med den suveräna "novellsamlingen" Hägern av Lise Tremblay. Hennes gestaltning av den okända lilla byn i det fransktalande Québec väcker så många minnen från min egen uppväxt i en liten värmländsk bruksort. Här finns tryggheten och förutsägbarheten, men också inskränktheten och rädslan för allt som är annorlunda. 

Hägern innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Det är byn som bär traditionerna, men också byn som försöker överleva genom att låna ut sig till turistande jägare och sommarstugegäster. Och byn som många gånger förlorar kampen och mister sina invånare - främst de kvinnliga. Byn sluter sig och försöker "vara sig själv nog" samtidigt som den blir alltmer beroende av inkomster från besökarna, främlingarna.

"Alla vet att det inte är bra att låta främlingar komma för nära. Sådana vänskapsrelationer slutar alltid dåligt. Här i byn har vi tappat räkningen på hur många gånger det hänt".

"Sedan dess har jag av egen erfarenhet lärt mig att byns enda regel är lögnen. Alla vet allt och alla låtsas som att de inte vet någonting".

Hägern är enkelt och korthugget berättad, den klaustrofobiska, melankoliska stämningen som präglar byns vardag känns i kroppen. Här kan man inte stanna utan att totalt anpassa sig. Frågan är om byn går att lämna? Eller bär man den med sig inuti?

HÄGERN
Författare: Lise Tremblay
Översättare: Elin Svahn
Förlag: Rámus (2015)

Novellkalendern 22 - Såningsmannen

Violette Ailhaud, 1835 - 1925 var 17 år när hennes hemby 1852 berövades alla sina män. Många år senare, 1919, berättade hon om sina upplevelser i den självbiografiska novellen Såningsmannen. Då hade byn återigen förlorat alla sina män.  

Violette växer upp i en liten by i bergen i Provence. Hon är mycket förälskad i sin trolovade Martin och redo att fullborda deras kärlek. Männen i Provence har gjort uppror mot Napoleons ändrade lagar och straffet är hårt, de blir tillfångatagna eller avrättade. Alla män i Violettes by förs bort, kvar blir kvinnorna som under flera år lever helt avskurna från omvärlden. De vet inte vart deras män förts eller om de ännu lever. I sorg och väntan utför de arbetet på gårdarna för att överleva och för att försäkra sig om byns överlevnad kommer de överens om att dela på den förste man som dyker upp. Så en dag dyker en kringvandrande hovslagare upp.

"Ingen har kommit upp till byn sedan i februari 1852. ... Framförallt väntade vi på den halva av mänskligheten som hade slitits bort från våra fält, våra hus, våra hjärtan."

Ailhauds historia gestaltar starka kvinnor, kvinnor som kan överleva av egen kraft och kvinnor som både älskar och sörjer. De lever och uttrycker sin frustration, sorg och vrede i symboliska, trotsiga handlingar. De arbetar, längtar och planerar inför framtiden.

"Mitt hjärta och min kropp är tomma. Hjärtat sörjer mannen som försvann. Kroppen sörjer mannen som inte kommer. I två år har jag skrikit i protest för att jag, en ung kvinna, blev berövad min trolovade just när tiden var inne för mig att bli hustru och mor. I två år har jag gått havande med smärta i stället för med barn."

Texten är poetisk, intensiv och sinnlig. Som få gestaltar Ailhaud den fysiska kärleken, de erotiska inslagen berör med sin känslostyrka. Sammantaget är Såningsmannen en helt fantastisk liten text som gestaltar livets ytterligheter: våld, död, sorg, kärlek och liv.

SÅNINGSMANNEN
Författare: Violette Ailhaud
Översättare: Anna Säflund-Orstadius
Förlag: Elisabeth Grate (2014)

Novellkalendern 21 - Historien om det gamla barnet

Jenny Erpenbeck, född 1967 i Östberlin, är bosatt i Österrike och arbetar som författare, dramatiker och regissör. Historien om det gamla barnet är hennes debut. Ett flertal av författarens böcker finns översatta till svenska och fyra av de tidiga verken finns i denna samling. 

I Historien om det gamla barnet hittas en ung flicka med minnesförlust en natt av polisen. Allt hon äger är en tom hink. Flickan berättar att hon är fjorton år, därutöver minns hon ingenting. Efterforskningar finner inga svar på gåtan om flickans identitet, hon blir därför placerad på ett barnhem. På barnhemmet utvecklar flickan en levnadsstrategi som gör henne närmast osynlig. Samtidigt finns dock en längtan efter att bli sedd, tilltalad, delaktig. Vem är flickan egentligen och vad har hänt henne? 

Redan i inledningen av boken blir jag betagen. Här kommer ett litet smakprov på det rytmiska språket och beskrivningen av flickan:

"Flickan kunde bara inte minnas det, hon kunde inte minnas början. Hon var totalt föräldralös, och allt hon hade och kände till var den tomma hinken som hon höll i handen, alltjämt höll i handen medan hon blev utfrågad av polisen."

"Flickan har ett stort, fläckigt ansikte som ser ut som en måne med skuggor på, hon har breda axlar likt en simmerska, och från axlarna och neråt är hon som huggen i ett enda stycke, det finns varken någon upphöjning där som brösten borde vara eller någon inbuktning i höjd med midjan... Flickan vet att hon är för storväxt, därför drar hon in huvudet. Hon kröker kroppen som om hon på det viset måste hålla tillbaka en väldig kraft som rasar i hennes inre."

Historien om det gamla barnet är en fascinerande, mytisk berättelse om en flicka som inte vill bli vuxen. Det är en berättelse som innehåller många frågor och få svar. Handlingen, beskrivningen av huvudpersonen, det poetiska språket och det existentiella temat är exakt i min smak. Sammantaget är detta en kort, udda och mycket läsvärd berättelse.

HISTORIEN OM DET GAMLA BARNET
Författare: Jenny Erpenbeck
Förlag: Albert Bonniers (2017)
Översättare: Ulrika Wallenström

Novellkalendern 20 - I senaste laget

Claire Keegan, född 1968, är en irländsk författare som inte slösar med orden. Hon har uppmärksammats för sina noveller, som ofta utspelar sig på den irländska landsbygden. Hennes berättelser skildrar fattigdom, utsatthet och katolsk trångsynthet, men även modiga personer som står upp för sig själva. Flera av hennes böcker har nominerats till och tilldelats priser. I Sverige är hon kanske mest känd för Det tredje ljuset, som kallats en av 2000-talets främsta noveller och uppföljaren Små ting som dessa.

Novellen I senaste laget handlar om en medelålders man, Cathal, som en fredag mitt i sommaren tar bussen hem från kontoret. Hemma i lägenheten väntar bara hans katt, men fram tills nyligen bodde även Cathals fästmö där. Cathal kommer hem, släpper ut katten, öppnar en flaska champagne och funderar över varför hans fästmö dumpade honom alldeles innan bröllopet. Sabine var förvisso aldrig lätt att förstå sig på, mycket krävde hon och lite var hon villig att ge. Men varför hon dumpade Cathal är för honom obegripligt.

Under ett tidigare samtal mellan Cathal och Sabine, berättade hon om en diskussion hon haft med en kvinnlig bekant, en diskussion om vad irländska män egentligen vill ha av sina kvinnor:

"Jag vet inte, sade han sanningsenligt. Jag har faktiskt aldrig funderat på det.

Men om jag nu frågar kan du väl fundera på det?

Han lyfte handen och sträckte sig efter hennes tallrik, reste sig och satte tallriken på diskstället under sin egen innan han lutade sig tillbaka och höll sig i kanten på arbetsbänken.

Jag vet faktiskt inte, sade han. Vad sade hon?

Hon sade att det kanske var annorlunda nu, men att en hel del män i din ålder bara vill att vi ska hålla käft och ge er det ni vill ha, att ni är bortskämda och ilsknar till när allt inte går er väg.

Jaså?

Han ville förneka det, men det kändes obehagligt nära en sanning som han aldrig ens tänkt på."

På några få sidor och med ett glasklart språk gestaltar författaren den komplexa relationen mellan en rutinbunden man med bristfällig inlevelseförmåga och en kvinna som begär mer. Styrkan ligger i författarens förmåga att gestalta den typ av man som ofta retar gallfeber på kvinnor, på ett empatiskt, icke-dömande sätt. Oerhört givande läsning.

I SENASTE LAGET
Författare: Claire Keegan
Förlag: Wahlström & Widstrand (2024)
Översättare: Erik Andersson

Novellkalendern 19 - Marigold och Rose

Den amerikanska poeten Louise Glück tilldelades Nobelpriset 2020 med motiveringen: "För hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell." Författaren har tidigare gett ut flera diktsamlingar, men med berättelsen Marigold och Rose debuterar hon som prosaförfattare. Eftersom jag inte läst Glücks lyrik kan jag inte göra några jämförelser mellan de olika typerna av text, däremot kan jag med lätthet slå fast att språket i Marigold och Rose är helt unikt. 

Berättelsen om tvillingarna utspelar sig under deras första levnadsår, ett år när man är medveten i stunden, ett år när man lär sig en massa saker om sig själv och den närmaste omgivningen. Jag har arbetat som psykolog med särskilt intresse för den tidiga utvecklingen under många år. En av mina favoritböcker är Ett litet barns dagbok av spädbarnsforskaren Daniel N. Stern. Stern var en av första som påvisade det lilla barnets förmågor redan från tidigt ålder, tidigare trodde man att barnet var tämligen omedvetet. Utifrån det här perspektivet har jag läst Marigold och Rose och fascinerats över författarens förmåga att, genom lite mer fantasifulla gestaltningar, beskriva ett litet barns begynnande medvetande. Texten är lättläst, exakt och ganska gullig, men saknar på intet sätt djup.

Huvudpersonerna är ganska olika varandra och ägnar en del tid åt att fundera över detta. De speglar sig i varandras och föräldrarnas ögon och lär sig saker om sig själva. Och om andra. Marigold  förstår tidigt att det är Rose som är den duktiga flickan. Själv har Marigold t ex svårt att dricka ur muggen utan att söla. Marigold tycker om djur eftersom de inte dömer, hon är en svårare baby och har ärvt den judiska skuldkänslan av sin pappa. Men hon är uppfinningsrik och skriver en bok i sitt huvud. Rose är sällskaplig och har ett självförtroende som är främmande för Marigold. Rose har lätt att lita på människor och lever i nuet. Marigold tänker att hon själv har ett längre perspektiv. Under året utvecklas flickorna och deras förmågor att tänka, minnas, uppfatta tid och uppleva förluster. 

I Marigold och Rose gestaltas hur flickorna skapar bilder av sig själva i relation till andra, hur de så att säga medskapar sig själva, i ett sammanhang. Idag pratas om hjärnan i en mängd sammanhang och ofta får man intrycket att hjärnan är en permanent/oföränderlig förutsättning för hur vi utvecklas. Inget skulle kunna vara mer fel. Vi föds med föränderliga förutsättningar, med en hjärna som kan utvecklas på en mängd olika sätt, beroende på vad vi möts av under vårt första år. Trygga relationer påverkar hjärnas utveckling på nervcellsnivå, likaså gör otrygga omständigheter. Vikten av att få erfarenheter tillsammans med andra, erfarenheter som blir byggstenar i självbilden, skildras på ett humoristiskt, nyanserat sätt i Marigold och Rose.

Sammantaget är berättelsen om Marigold och Rose en underhållande betraktelse över existensens ursprung.

MARIGOLD OCH ROSE
Författare: Louise Glück
Översättare: Jonas Brun
Förlag: Rámus (2023)

Novellkalendern 18 - The Landlady

Roald Dahl föddes i Wales 1916. Båda föräldrarna var ursprungligen från Norge och han fick sitt förnamn efter den norske upptäcktsresanden Roald Amundsen. Dahl skrev romaner, rysarnoveller och barnböcker och är kanske mest känd för Kalle och chokladfabriken och Matilda. 

I novellen The Landlady har unge Billy rest från London till Bath och anländer sent på kvällen. Det är kallt och han behöver hitta ett rum för natten. På vägen till ett rekommenderat värdshus passerar han ett Bed & Breakfast som ser fasligt trevligt ut. Billy knackar på och blir mycket väl mottagen av den trevliga värdinnan, som har ett rum till honom. Innan han går till sängs dricker Billy te med sin värdinna och läser namnen på de två tidigare gästerna, båda unga män vars namn känns underligt välbekanta ...

"He pressed the bell. Far away in a back room he heard it ringing, and then at once - it must have been at once because he hadn't even had the time to take his finger from the bell-button - the door swung open and a woman was standing there."

Författaren är suverän på att skapa en krypande, obehaglig stämning där ingenting sägs rakt ut, men där  antydningarna inte lämnar någon tvekan om vad som kommer att hända unge Billy.

THE LANDLADY 

Författare: Roald Dahl

Förlag: Penguin Books

Novellkalendern 17 - Frukost i det gröna

Guy de Maupassant (1850-1893) anses ha varit en av de allra främsta novellisterna. Förutom noveller skrev han även lyrik, romaner och dramatik. Han var en viktig representant för naturalismen, som strävade efter att skildra verkligheten så objektivt som möjligt. Trots detta har många av hans verk även inslag som är typiska för romantiken. 

Frukost i det gröna handlar om en förförelse och en kärleksakt som utspelar sig under en utflykt. Familjen Dufour har länge sett fram emot att tillbringa fru Dufours namnsdag på landet. Väl framme hamnar de i sällskap med ett par tjusiga, muskulösa roddare, som erbjuder fru och fröken Dufour de bästa sittplatserna. Efter den härliga måltiden i det gröna följer damerna Dufour med varsin roddare på en båttur på Seine. Den ene roddaren lockar fröken Dufour att gå i land för att lyssna på näktergalen, där fågelns sång tycks göra dem yra och begivna på en kärleksstund. När de återvänder till floden stöter de ihop med fru Dufour och hennes kavaljer i ett busksnår. 

Författaren tycks ha haft en stark förkärlek till att beskriva kroppar, både kvinnors och mäns:

"Hon var en kvinna på trettiosex år ungefär, en fullt utslagen blomma som det var en lust att se på. Hon andades med svårighet i sin alltför hårt snörda korsett som pressade hennes böljande och överflödande barm ända upp mot hennes isterhaka. 

De var mörkbrända av solen; på överkroppen hade de bara tunna vita tröjor utan ärmar som visade deras kraftiga nakna armar, muskulösa som på ett par smeder."

Sammantaget skapar författaren med få ord och en gnutta cynism en förväntansfull stämning och lockar in läsaren i berättelsen. Skildringen av naturen är mycket detaljerad, men samtidigt även nära förknippad med huvudpersonernas handlingar och deras inre. 

FRUKOST I DET GRÖNA

Författare: Guy de Maupassant

Förlag: Novellix 

Översättare: Hjalmar Söderberg

Novellkalendern 16 - Noveller av Tessa Hadley

En författare som hyllas av kollegor som Hilary Mantel och Chimamanda Ngozi Adichie kan väl inte vara annat än makalös. Eller bör man oroas över att få för höga förväntningar? Det behöver man inte, Tessa Hadley är allt både kollegor och kritiker säger, och lite till. Hon har skrivit sex kritikerrosade romaner och tre novellsamlingar. Novellsamlingen Noveller innehåller ett urval från Tessa Hadleys tre novellsamlingar och tre noveller som inte tidigare publicerats i bokform. 

Novellen "En liten orm" handlar om nioåriga flickan Robyn som hälsar på hos sin pappa och hans nya fru. Pappan är konsekvent frånvarande under besöket, styvmodern får ta hand om flickan hela tiden. Och styvmodern ser verkligen fram emot att flickan ska återvända till sin mamma, så att hon kan återgå till sitt liv. Men när styvmodern ska lämna flickan i hennes hem börjar hon fundera över hur flickan egentligen har det. Kan hon verkligen lämna henne hos den självupptagna mamman med den unge hippiepojkvännen? 

"Precis vad man kunde vänta sig av Robyns mamma, att ha ett barn som inte kunde knäppa knappar och sen ta på henne en tjusig klänning med hundratals av den varan, ryggknäppt med knappar och öglor och fårbogsärmar, som en viktoriansk barnhemsflicka, i stället för vanliga långbyxor och t-shirt så att hon kunde leka."

Tessa Hadley skriver böcker om miljöer hon känner till, ofta handlar hennes berättelser om människor ur den brittiska medelklassen. Hennes styrka ligger i att fånga psykologiska skeenden i blixtbelysning så att de små känslomässiga skiftningarna hos hennes karaktärer blir synliga. Hon gestaltar vardagliga händelser och samspel mellan människor på ett nyansrikt och oerhört fängslande sätt. Sammantaget skriver Tessa Hadley om det som sker inom och mellan människor, om det vi kanske helst vill dölja, om de små osanningar vi använder oss av för vår bekvämlighets skull. Det är just komplexiteten, de många lagren, författarens lyhördhet i gestaltningen och förmågan att hitta exakt rätt ord, som gör hennes böcker till fantastiska läsupplevelser.

NOVELLER
Författare: Tessa Hadley
Förlag: Wahlström & Widstrand (2021)
Översättare: Marianne Tufvesson

Novellkalendern 15 - Pyrrhussegrar

Mathilda Malling (född Kruse) föddes år 1864 och växte upp på skånska landsbygden. Familjens döttrar fick en relativt fri uppfostran och Malling började tidigt intressera sig för litteratur. Efter konfirmationen reste Malling till Stockholm för att studera. Hon kom där i kontakt med Georg Brandes och lord Byrons författarskap. På våren 1884 började Malling, som en av de första kvinnorna, att studera vid Lunds universitet. 1885 gavs Berta Funcke ut i Sverige under pseudonymen Stella Kleve. I denna roman gestaltas kvinnans sinnlighet och begär, medan männen objektifieras. Romanen möttes av en enig negativ kritikerkår. Signaturen Stella Kleve kom i Sverige att förknippas med osedliga berättelser med rötter i den franska dekandenslitteraturen. I sin samtid uppmärksammades hennes romaner mera för sina sensuella skildringar än för sina litterära kvalitéer. Eftervärlden har dock uppvärderat Stella Kleve och hennes bidrag till svensk sennaturalism.

Novellen Pyrrhussegrar handlar om den unga Märta Ulfklo, som vistas på sanatoriet i Montreaux i väntan på att dö. Enligt hennes läkare är anledningen till hennes svåra sjukdom att hon inte levt ut sina erotiska fantasier:

" - Varenda balnatt, fröken Märta, varenda dans har varit bränsle på elden. Och alla de erotiska fantasier ...

- Som jag kvävt. Hon kunde höra råheten i sin egen stämma. 

- Mycket riktigt - som ni "kvävt". Det är just det tokiga, det. Det har varit farliga segrar de där, fröken, rent ödeläggande för en sådan fysik."

I förordet av Ann Lingebrandt framkommer att publicerandet av Pyrrhussegrar ledde till en debattstorm. Även idag tror jag att novellens tema kan provocera, om än på ett annat sätt. Vid läsning idag känns texten oerhört överhettad och överdriven, Kleve får nog mest beundras för sitt mod och sin kamp för kvinnans rätt att vara en sexuell varelse.  

PYRRHUSSEGRAR
Författare: Stella Kleve
Förlag: Novellix

Novellkalendern 14 - Sommarhus, senare

Judith Hermann (född 1970) debuterade 1998 med novellsamlingen Sommarhus, senare, utgiven på svenska 2000. Den blev en av tyska litteraturhistoriens mest kraftfulla debuter, tilldelades priser och översattes till flera språk. Novellsamlingen har beskrivits som en generationsskildring och den har jämförts med förra seklets dekadenslitteratur. Teman som utforskas i Hermanns texter är ensamhet, minne och att hitta sin plats i livet, och författaren har fått epitetet ”det unga Berlins röst”.

I titelnovellen är en av huvudpersonerna Stein närmast besatt av tanken att köpa ett hus. Han kör taxi och bor hos en hel radda med flickvänner innan han en dag hör av sig till en av dem och vill att hon ska följa med till det hus han köpt. Den före detta flickvännen, tillika berättaren, åker med Stein till det fallfärdiga ruckel han införskaffat och blir förfärad över husets skick. Väl hemkommen igen får hon regelbundet vykort från Stein där han skriver "när du kommer", men aldrig ber henne att verkligen komma. 

"Vi lämnade Berlin, Stein tog av från motorvägen och in på landsvägen, det började snöa. Jag blev trött, som alltid när jag åker bil. Jag tittade på vindrutetorkarna, stirrade in i den virvlande snön som kom emot oss i koncentriska cirklar, jag tänkte på bilfärderna med Stein för två år sedan, på den märkliga euforin, på likgiltigheten, på främlingskapet."

Hermann skildrar en ung, rotlös generation efter murens fall (1989) som försöker hantera det nya ekonomiska välståndet, förlusten av identitet och traditionella värderingar, en upplevelse av flyktighet och undvikande att fatta beslut och planera för morgondagen. Livsstilen påminner i hög grad om den "förlorade generationens" med upplevelser av meningslöshet och brist på tillhörighet. Det här är smärtsam läsning om människor som tappat bort sig och kanske när som helst bara försvinner. Med korta dialoger och små fragment av handling skapar författaren läsupplevelser som både oroar och frustrerar. Oerhört skickligt!

SOMMARHUS, SENARE
Författare: Judith Hermann
Förlag: Ordfront Förlag/Weyler Förlag (2000/2023)
Översättare: Ulla Ekblad-Forsgren

Novellkalendern 13 - Kew Gardens

Virginia Woolf var en tongivande modernistisk författare, som med en experimentell, nydanande prosa ökade medvetenheten om kvinnorollen. Hon ses som en av förnyarna av 1900-talsromanen och fortsätter att fascinera nya generationer av läsare med sin stil och sitt tragiska livsöde. Romanerna Mrs Dalloway och Mot fyren är läsupplevelser som slår det mesta. Likt de flesta stora författarna behövde Virginia Woolf inte många ord för att skapa något med djupt innehåll, som dessutom roar läsaren. Många av hennes noveller är underhållande exempel på modernistisk litteratur.

Novellen Kew Gardens utspelar sig under en varm sommardag i den botaniska trädgården med samma namn som novellen. Ur ett myller av djurliv, jord och blomster återger en anonym röst glimtar ur de förbipasserandes liv, i en serie ögonblick och intryck. I flyktiga episoder gestaltas människornas komplexa reflektioner om livet, relationer, könsroller och ungdomens kärlek i den moderna världen. Den detaljerade beskrivningen av naturen ger ett sinnligt intryck, vilket förstärker upplevelsen av att hela världen existerar sammanlänkad i trädgårdens och snigels rytm. 

"Så passerade det ena paret efter det andra rabatten med i stort sett lika oregelbundna och planlösa rörelser och insveptes i lager efter lager av grönblå dunster, i vilka deras kroppar först hade substans och färgglans, varefter både substans och färg upplöstes i den grönblå omgivningen." 

Kew Gardens är sammanfattningsvis en vacker, poetisk gestaltning av människans flyktighet i naturens bestående livscykel. 

KEW GARDENS

Författare: Virginia Woolf

Förlag: Novellix

Översättare: Alva Dahl

Novellkalendern 12 - Maigrets jul

Georges Simenon, 1903-1989, var en belgisk journalist/författare, som hade stora framgångar med sin deckarserie om kommissarie Maigret vid Parispolisen. Simenon var mycket produktiv och skrev cirka 300 romaner, kommissarie Maigret figurerar i 75 av dem. Maigret har ett barskt utseende, men är lugn och eftertänksam och löser fall genom instinkt och ett lyhört lyssnande. Han röker pipa och dricker öl på barer, företrädesvis i Paris. Kommissarie Maigret är en av de stora detektiverna, helt i klass med Hercule Poirot och Sherlock Holmes. 

Vid frukosttid på juldagens morgon får kommissarie Maigret besök i hemmet av två kvinnliga grannar från huset mittemot. De ber om hans hjälp att förstå en underlig händelse som inträffat under natten. Den ena kvinnans brorsdotter Colette har berättat att hon under natten fått besök av jultomten, som gett henne en en dyrbar docka, och därefter brutit upp en del av parketten innan han försvann. Maigret börjar nysta i familjens förflutna och upptäcker den ena besynnerligheten efter den andra. Och på klassiskt pusseldeckarvis leder alla ledtrådar fram till ett dramatiskt avslöjande. 

"Det snöade inte. Det var löjligt att vid fyllda femtio fortfarande bli besviken över att det inte låg snö på juldagsmorgonen, men de medelålders är inte så förnuftiga som de unga tror. Den tocka, låga, smutsgrå himlen vilade tungt över taken. Boulevard Richard-Lenoir låg fullständigt öde."

Förutom en lagom nivå av spänning och tankeklurigheter innehåller novellen detaljerade miljöskildringar av ett råkallt, regnruggigt Paris under 50-talet. Telefonsamtal beställs av telefonister, telegram skickas och unga poliser följer spår till halvskumma hotell vid Bastiljen och järnvägsstationen Gare du Nord. Den enda karaktär som tecknas med djup, förutom kommissarien, är madame Maigret, vars överdrivna ompysslande av maken tycks ha sitt ursprung i en djup längtan efter barn. Sammantaget är Maigrets jul mysig deckarläsning med julstämning.

MAIGRETS JUL

Författare: Georges Simenon

Förlag: Atlantis (2017)

Översättare: Katja Birmann

Novellkalendern 11 - Många människor dör som du

Lina Wolff, född 1973, bor i Lund och har tidigare varit bosatt i Italien och Spanien. Wolff debuterade 2009 med novellsamlingen Många människor dör som du. Senare utgivna romaner har prisats, bland annat med Augustpriset, som författaren tilldelades 2022 för romanen Djävulsgreppet. I min recension beskrev jag den som "en lysande gestaltning av manipulation och makt i en sexuell relation där det unika, egensinniga bildspråket bär handlingen mot det oundvikliga slutet". Tidigare i år läste jag även Liken vi begravde, en sanslöst bra, skruvad roman som nyligen tilldelades årets Augustpris. Nu har jag läst några noveller ur Wolffs debutbok och noterar att hennes särart var uppenbar redan då. Utan att väja för något och med svart humor, skriver Wolff gränsöverskridande berättelser om relationer, känslor, våld och sexualitet. 

Titelnovellen Människor dör som du handlar om en universitetslärare, Vicente, som bedrar sin hustru med sin favoritelev. När han blir dumpad tar tristessen över, vårens färger är inte längre lika starka, maten saknar smak och inte ens läsning av god litteratur ger den vanliga tillfredsställelsen. Som tur är får huvudpersonen hjälp av en kollega, som presenterar honom för en äventyrslysten ogift kvinna. En intensiv kärleksaffär inleds och Vicente lever upp igen. Men allt slutar inte riktigt som han tänkt sig ...

"Det börjar med att man känner att ens liv inte har några riktiga känslor. Som om livet egentligen vore någon annanstans. Sen tror man att det ska komma bara något speciellt händer, som att en viss person uppmärksammar en, eller dylikt. Sen nöjer man sig med att man inte har det värre än andra. Sen att tristessen är ofrånkomlig och att alla lider just så mycket som man själv."

Novellen är fylld av kontraster, absurda konversationer och drömmar, svart humor och en tämligen skruvad handling. Det är lätt att fnissa åt eller uppröras över män som Vicente, män som söker efter bekräftelse och behöver befinna sig i förälskelsens stadie av en relation för att känna sig levande. Wolff ger dock sina karaktärer fler nyanser än så, vilket leder till att jag som läser också känner värme och medlidande med en människa som söker utan att hitta rätt. Det är oerhört skickligt gjort!    

MÅNGA MÄNNISKOR DÖR SOM DU
Författare: Lina Wolff
Förlag: Albert Bonniers (2009)

Novellkalendern 10 - Den sista vargen

Lázló Krasznahorkai, född 1954 i Ungern, har under många år tilldelats priser, bland annat Man Booker International Prize 2015. 2025 tilldelas han Nobelpriset i litteratur med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Lázló Krasznahorkai beskrivs ibland som en vittberest surrealist, med en stark motvilja mot att sätta punkt. Just hans texthantering tycks väcka stor beundran hos vissa, medan andra anser att läsningen blir ansträngande utan att det ger särskilt mycket extra.  

Novellsamlingen Den sista vargen består av tre delar som delvis hör ihop, delvis inte alls passar ihop. I den första delen – "Den sista vargen" – berättar en före detta filosofiprofessor och författare om ett äventyr i Spanien för en bartender. Första punkten i texten sätts efter c:a 70 sidor, texten innan består av en monolog med massor av utvikningar och ungefär en miljon kommatecken. Sammantaget är första novellen således svårläst och frustrerande, samtidigt som jag mot slutet får en känsla av att kanske något intressant och värdefullt ligger gömt i textmassan. Men var?

Andra delen/novellen, ”Herman, jägmästaren”, är helt annorlunda läsning. Den handlar om jägmästaren Herman, vars uppdrag det är att döda alla vargar i området. Handlingen utspelar sig i skogen, i en miljö där jag omedelbart känner mig mer hemma. Jag bor i Värmland och kan lova att här är diskussionerna hetsiga kring frågan om vi ska "tillåta" varg att finnas i närheten. Herman är inledningsvis mycket nitisk i att slutföra sitt uppdrag, men efter ett tag börjar han ifrågasätta hela projektet. I det här avsnittet gestaltar författaren jägarens kluvenhet inför uppdraget och känslomässiga reaktioner på ett mästerligt sätt. Jag finner mig själv sitta och fundera över den oerhörda smärta det måste innebära att utplåna en hel djurart, dessutom en art som det finns många mytiska föreställningar om. Kan man fatta beslut om eller genomföra ett sådant uppdrag utan att drabbas av storhetsvansinne? Eller falla ner i djupaste mörker? Den här novellen är sammantaget både känslomässigt och tankemässigt engagerande och lysande i sitt sätt att driva handlingen mot ett oundvikligt slut.

I den sista novellen om Herman – ”Slutet för ett hantverk” – får läsaren återigen följa handlingen, som den här gången upplevs av ett gäng sexlystna militärer. I den här versionen har Herman utvecklats till en människojägare, som sätter ut grymma fäller för att fånga byns invånare i. Trots försök att förstå mig på den här versionen, kan jag inte tycka annat än att den är onödig. 

Sammantaget innehåller Den sista vargen tre löst sammanhållna berättelser/noveller av mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första novellen är svårbegriplig p g a dess brist på skiljetecken, andra delen är mästerlig, tredje delen är onödig. Jag uppfattar boken som helhet som mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta. Andra har beskrivit Den sista vargen som rolig, det begriper jag faktiskt inte alls. 

DEN SISTA VARGEN
Författare: Lázló Krasznahorkai
Förlag: Norstedts (2020)
Översättare: Daniel Gustafsson

Novellkalendern 9 - Trädgårdsfesten

Den nyzeeländsk-brittiska författaren Katherine Mansfield räknas som en av det tidiga 1900-talets främsta novellförfattare. Hon har dock först på senare år fått det erkännande hon förtjänar. Mansfield var en viktig del i utvecklandet av den brittiska modernismen, en berättarteknik som bygger på stämningar och impulser. Själv såg hon sitt författarskap som oundvikligt och hävdade att hon var "i första hand författare, sedan kvinna". Med sin penna utmanade hon världen och det som förväntades - gärna vackert och känslosamt - men alltid med den bitande ironin lurande runt hörnet. 

Novellen Trädgårdsfesten handlar om en välbärgad familj, som förbereder dagens trädgårdsfest. Yngsta dottern Laura får till uppgift att bestämma var tälten ska stå. Och mötet med de trevliga arbetarna får henne att fundera över varför hon inte kan få vara vän med dem, i stället för med de enfaldiga pojkar hon brukar umgås med. Arbetarna är ju så fantastiskt trevliga. Senare under förberedelserna får familjen besked om att en olycka inträffat bland de näraliggande arbetarbostäderna, vilket lett till en man avlidit. Laura vill att de ska ställa in festen, men ingen i familjen förstår varför. 

"Nu är du löjlig Laura, sade hon kyligt. Folk av deras slag väntar sig inte att vi skall göra uppoffringar för deras skull. Och det är inte vidare omtänksamt av dig att förstöra nöjet för alla andra som du gör nu."

När festen är över finns massor av mat kvar och Lauras mamma insisterar på att flickan ska gå över till den unga änkan med resterna. 

Novellen ironiserar subtilt över överklassens fåniga fokus på festligheter och överdåd, samt över deras okunniga och oempatiska välmenande. På några få sidor skapar författaren en glasklar bild av avståndet mellan de som har och de som behöver. 

TRÄDGÅRDSFESTEN

Författare: Katherine Mansfield

Förlag: Novellix 

Översättare: Lars-Håkan Svensson

Novellkalendern 8 - Luise Justine Mejer

Astrid Lindgren är vår allra mest folkkära författare, mestadels känd för fantastiska barnböcker. Hon skrev dock även verk som riktade sig till vuxna läsare, novellen Luise Justine Mejer är en sådan. Berättelsen utkom ut första gången 1975 i samlingen Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult.

Luise Justine Mejer är en en kärlekshistoria från 1700-talets Tyskland, från Goethes tid. Goethe själv, och andra i hans närhet, finns med i Lindgrens novell och ger färg åt tidsepoken. Handlingen berättas i jagform och utgår från en brevväxling. Redan i inledningen får läsaren veta att berättelsen kommer att sluta mycket olyckligt.

Huvudpersonerna Luise Justine Mejer och Heinrich Christian Boie träffas för första gången på en bjudning hos hovrådet Brandes i Hannover då de båda redan är i 30-årsåldern. En vänskap växer fram mellan dem och leder till flera år av intensivt brevskrivande. Först efter många år utvecklas vänskapen till kärlek, en kärlek som leder till bröllop med påföljande graviditet.

Trots att tilltalet är annorlunda än i barnböcker tycker jag att man ofta kan känna igen Lindgrens typiska ordvändningar. Och hennes humor.

"Här stoppar man människor med litteratur som man stoppar gäss med nudlar".

Sammantaget är Luise Justine Mejer en finstämd, gripande berättelse .

LUISE JUSTINE MEJER

Författare: Astrid Lindgren

Förlag: Novellix (2015)

Novellkalendern 7 - Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank

Nathan Englander skriver i en judisk berättartradition med stora föregångare och samtida författare. Novellsamlingen Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank är författarens tredje bok, men den första som översatts till svenska. Dess mottagande har varit blandat och består av både hyllningar och tämligen vass kritik. 

Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank är titelnovellen i en samling om åtta noveller med olika teman. Jag tycker ofta att berättelser om förintelsen och alla dess spår är intressanta och den här historien är lite annorlunda än många andra. I novellen avslutas en middag med att man leker "Anne Frank-leken", en lek som ställer frågan: vem skulle riskera sitt liv för att gömma någon? Finns det något enkelt svar på den?

Två väninnor sedan studietiden och deras makar träffas för en parmiddag. Väninnorna har inte sett varandra på många år och deras liv har har utvecklats åt motsatta håll. Den ena väninnan lever ett strikt ortodoxt judiskt liv i Israel, fyllt av regler om mat, klädsel och trosutövning. Den andra väninnan lever ett modernt, sekulariserat, välbärgat liv i Florida. Efter en trevande inledning av middagen röker de alla gräs och hamnar oundvikligen i ett samtal om förintelsen. Frågan om vilka av deras icke-judiska vänner som skulle ha riskerat allt för att gömma dem diskuteras. Och skulle de själva tagit den risken?

Novellen skildrar ett intressant möte mellan olika kulturer, som visar att allt kanske inte är så enkelt och entydigt som det ser ut.

VAD VI PRATAR OM NÄR VI PRATAR OM ANNE FRANK
Författare: Nathan Englander
Förlag: Brombergs (2013)
Översättare: Nille Lindgren

Novellkalendern 6 - Vad som helst är möjligt

Elizabeth Strout, född i Portland, Maine, USA, har tilldelats flera litterära priser och är högt älskad bland läsare. Pulizerprisade genombrottsromanen Olive Kitteridge blev även en populär miniserie på HBO. Elizabeth Strout skriver lyhörda, lågmälda och osentimentala romaner om familjerelationer, människor i glesbygd, människor som lever torftiga liv. Hennes svit om Lucy Barton består av fem böcker - Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Åh William!, Lucy vid havet och Berätta allt. Böckerna om Lucy Barton gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. 

I Vad som helst är möjligt år vi återse Lucy och lära känna människorna i hennes hembygd. De olika kapitlen är löst sammanhängande och gestaltar på olika sätt mänskliga brister, önskningar och djupaste behov av meningsfullhet, tillhörighet, trygghet och kärlek. Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom är en slogan som används i vissa psykologiska sammanhang, jag är inte säker på att alla människorna i Strouts värld skulle hålla med. 

I ett kapitel/en novell – "Syster" – reser Lucy tillbaka till sitt barndomshem och träffar sin bror och sin syster. Lucy är då en etablerad, framgångsrik författare som lyckats lämna barndomens våld och misär bakom sig. Syskonen lever dock kvar, både fysiskt och mentalt, i barndomens småstad, vilket tydligt märks när de jämför minnen av uppväxten med varandra. Mötet väcker starka känslor och avslutas tämligen abrupt.

"Mammas favorit, sa Vicky, varpå Lucy sa: Va?

Jag sa att du var hennes favoritunge, och jösses vad det verkar ha funkat bra, för dig.

Lucy såg på Pete och sa: Var jag hennes favorit? Pete blev förvånad över hennes förvåning. Var jag? frågade hon, och han ryckte på axlarna. Jag visste inte att hon ens hade en favorit.

Det beror på att du inte vet nånting om vad som pågick här hemma, Lucy."

Med enkla medel, kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger och vardagsskildringar skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra. 

VAD SOM HELST ÄR MÖJLIGT

Författare: Elizabeth Strout

Förlag: Forum förlag (2018)

Översättare: Kristoffer Leandoer

Novellkalendern 5 - Fri flykt framåt

César Aira (född 1949) nämns ofta i samband med nobelspekulationer, en anledning så god som någon att se till att bekanta sig med författaren. Aira beskrivs som en argentinsk kultförfattare, i vars värld vad som helst kan hända. Han blandar genrer och stilar – magisk realism, fabel och svart humor – i improvisationer som kan leda vart som helst. Rekommendationen är att luta sig tillbaka och låta sig svepas med. I den spansktalande världen betraktas Aira som en av de största i sin generation och 2021 år tilldelades han det prestigefyllda Formentorpriset.

"Varamo", en av novellerna i boken Fri flykt framåt, är namnet på oansenlig byråkrat, som en dag får sin lön i falska pengar. Detta, och möjligen det faktum att han har en spelberoende, galen, senil mamma, leder, via ett antal mer eller mindre absurda händelser, till att han under natten förvandlas till ett litterärt geni och skriver ett mästerverk. Verket – Pojkjungfruns sång – ingår i kategorin experimentell litteratur och utgår, på något tämligen obegripligt sätt, från insikten att pengars verkan i samhället handlar om att förgifta det med abstraktion. 

Novellens berättare menar att texten är en litterär historiebok, huvudpersonen har existerat, samt var författare till en berömd dikt, som fortfarande studeras och anses vara avgörande för de latinamerikanska avantgardisterna. Om det förekommer något påhittat är det ofrivilligt och vår invasion av Varamos medvetande är en historisk rekonstruktion. Ja ja, han fick mig att googla på Varamo i alla fall ... 

"Det fortsatte samtalet en stund, men Varamo hade blivit tankspridd, och avbröt till sist: "Det är en sak jag funderar på: är inte Hur man balsamerar små muterade djur en mer tilltalande titel?" Förläggarna bara gapade. De tänkte "han är en av oss". De betraktade redan boken som färdig, liksom dess utgivning. Varamo själv, gripen av entusiasmen han hade väckt, fann inte uppdraget omöjligt, och såg en häpnadsväckande lösning på sitt ekonomiska trångmål."

Novellen om Varamo är en surrealistisk gestaltning av det konstnärliga geniet, en parodi på litteraturvetenskapen och en allmän drift med förlagsbranschen. Novellen är skriven i Airas experimentella still, d v s den är rejält svårläst. Emellanåt är den riktigt rolig, den är minst sagt oförutsägbar och idén att konstnärlig inspiration kan uppstå ur vad som helst är uppfriskande. Att läsa Aira är som att åka Loopen på repeat.

FRI FLYKT FRAMÅT
Författare: César Aira
Förlag: Wahlström & Widstrand (2015)
Översättare: Manni Kössler