Skönheten

Inger Edelfeldt har sedan debuten 1977 gett ut ett 40-tal titlar och tilldelats flera litterära utmärkelser, inklusive Selma Lagerlöfs litteraturpris. I motiveringen till det priset betonas författarens mångsidighet, stilbildande insatser samt känsla för det andliga i människotillvaron. Jag har tidigare läst flera romaner av Inger Edelfeldt, den mest minnesvärda är utan tvekan Kamalas bok från 1986. Läs gärna mer om en mycket intressant författarskap på Litteraturbanken.

Huvudpersonen i Skönheten - Laura, 59 år - återser av en slump den snygge, och åtta år yngre, Bertil när han är frånskild, sliten och nedstämd. De inleder hastigt en relation och flyttar så småningom ihop, trots att närhet och djup saknas i förhållandet. Laura har ett tämligen ensidigt och överdrivet fokus på det visuella och faller omedelbart för Bertils utseende. Även i övriga delar av livet är hon upptagen av skönhet; hon är intresserad av vacker konst och snygg inredning. Hemmet är angeläget att kunna visa upp och även Bertil hanteras emellanåt som ett utställningsexemplar. Åren går och medför att både Lauras självkänsla och relationen till Bertil försämras. Rynkorna blir djupare och Bertil blir alltmer distanserad, till slut blir situationen ohållbar. 

Romanen har undertiteln "Förvandlingsroman" och parallellt med Lauras eget fysiska förfall ägnar hon sig åt att översätta Ted Hughes tolkning av Ovidius Metamorfoser. Temamässigt finns likheter mellan Skönheten och Christine Falkenlands roman Författarinnan, i dem båda skildras äldre kvinnors svårigheter att hantera åldrandets ofrånkomliga och plågsamma förändringar. Hos en mindre skicklig författar(inna) hade resultatet kunnat bli ensidigt och dystert, men i Inger Edelfeldts intelligenta och exakta text sprakar det av elegant leklust, vassa formuleringar och härlig ironi.  

SKÖNHETEN
Författare: Inger Edelfeldt
Förlag: Norstedts (2026)

En annan doktor Glas

Malin Lindroth, författare och dramatiker, debuterade 1985 med diktsamlingen Lära gå. 2018 fick hon sitt stora genombrott med Nuckan - boken om den heterosexuella kvinnan som aldrig hittade någon att bilda par med. Nuckan fick även en uppföljare i Nuckans hjärtespalt 2022. Malin Lindroths verk har satts upp på scenen och hon har både blivit hyllad av kritiker och belönats med priser. 

En annan doktor Glas handlar naturligtvis på sitt sätt om DEN doktor Glas och utspelar sig i Stockholm under 1910-talet. Varje morgon sitter en kvinna i dagrummet på Långbro sinnessjukhus och väntar på att bli hämtad. För en medpatient, tillika skvallerjournalist, berättar kvinnan att hon väntar på sin make - den berömde författaren Hjalmar Söderberg. Men han kommer aldrig. När skvallerjournalisten skrivs ut söker hon upp Hjalmar Söderberg i jakt på en saftig story. Med tiden tycks dock både kvinnans väsen och handlingen skruva på sig. Kvinnan flyttar in i Hjalmar Söderbergs hustru Märtas rum och börjar febrilt söka efter den verkliga personen bakom doktor Glas. 

Malin Lindroths omskrivning av Doktor Glas innebär ett helt nytt sätt att koppla ihop romanen och romanfiguren Doktor Glas med Hjalmar Söderbergs person och levnadsomständigheter. Det är helt enkelt ett genialiskt grepp att föra in så välkända figurer/personer i en roman, som ytterst handlar om kvinnors utsatthet. Vem är det egentligen som måste tillåtas att skära bort vems ruttna kött? för att använda Tyko Glas egna ord. Som läsare blir man inledningsvis förvirrad över handlingen och därefter förtvivlad över Märtas maktlöshet. Sammantaget är detta en galet bra roman som fångar läsaren i en klaustrofobisk bubbla av tvivel. 

EN ANNAN DOKTOR GLAS

Författare: Malin Lindroth

Förlag: Norstedts (2025)

Tisdagstrion - Georg/George

Dags för ny Tisdagstrio hos Mina skrivna ord - idag är temat Georg/George. Förvånansvärt snabbt kom jag på mina tre den här veckan.

Tvillingarna Fred och George i Harry Potter-serien av J K Rowling är så lika att inte ens deras mamma kan se skillnad. Roliga karaktärer i en oförglömlig fantasy för alla (eller många) åldrar. Vi besökte i somras Harry Potter-muséet utanför London och både 60-åringarna och 20-åringarna gillade det skarpt.

Middlemarch av George Eliot (pseudonym för Mary Ann Evans) står naturligtvis fortfarande kvar på min läslista. Virginia Woolf sägs ha menat att romanen med sin komplexa skildring av relationer och samhälle, var något utöver det vanliga för sin tid. Hon lär till och med ha beskrivit den som "en av få engelska romaner skriven för vuxna människor".

1984 av George Orwell är en klassisk dystopi, den utspelar sig i en framtid, där världen genomlidit ett världskrig och styrs av tre totalitära stater. Winston Smith är medborgare Oceanien, han är tjänsteman vid Sanningsministeriet, där man arbetar med att ändra historiska fakta så att de stämmer överens med aktuella "sanningen". 1984 är en skrämmande aktuell roman, som handlar om hur makthavarna förslavar människorna genom att förändra deras sätt att tänka. Det som bekymrar mig mest i vårt samhälle idag är att så många unga människor går ur skolan utan kunskap och kritiskt tänkande, de blir så lätt rov för maktgalna politiker.

En smakbit ur Hjortronmyren

Återigen söndag och efter en veckas hårt arbete ska jag återigen ha semester två veckor. Det här är ett bra system :D Dags för en ny smakbit, denna gång ur Hjortronmyren av Ulrika Lagerlöf, som jag just påbörjat. Jag läser den så klart långt efter er andra, eftersom jag ville vänta tills alla böckerna i sviten fanns utgivna. Fler smakbitar hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. 

April 1933

Snön är kornig och blöt under hennes fötter och stänker upp på smalbenen där hon springer. Men det gör ingenting. Siv springer ändå, hon har väntat på att få springa i månader. Den stora mässingsklockans pinglande ljud färdas genom vinden. Först var det bara en svag aning, så sprött och lätt att hon trodde att det var inbillning. Sedan ökade det i styrka, spred sig över åkrarna nedanför huset. Hon ser mamma Ediths blick i ögonvrån, också hon hör, också hon förbereder sig på att han är på väg.

Sydkoreas nationaldag

Sydkoreas nationaldag firas den 15 augusti till minne av befrielsen från det japanska kolonialstyret 1945 samt upprättandet av den koreanska republiken 1948. Jag vill gärna fira genom att skriva lite om sydkoreansk litteratur, men måste erkänna att min läsning därifrån är begränsad. Här kommer jag därför att fokusera på två kvinnliga författare, nobelprisade Han Kang och hennes roman Vegetarianen samt Cho Nam-Joo och hennes uppmärksammade roman Kim Jiyoung, född 1982.

2019 var Sydkorea ett tema på Bokmässan. En av hedersgästerna var den oerhört spännande Han Kang, vars bok Vegetarianen jag tidigare läst. Han Kang föddes 1970 i Kwangju och flyttade senare till huvudstaden Seoul. 1980 inträffade den studentmassaker i födelsestaden, som Han Kang gestaltar i romanen Levande och döda. 2016 tilldelades hon Man Booker International Prize för romanen Vegetarianen. 2019 utkom den bok hon högläste ur på Bokmässan, Den vita boken. Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024 med motiveringen: ”För hennes intensiva poetiska prosa som konfronterar historiska trauman och blottlägger livets skörhet.”

Vegetarianen är uppdelad i tre delar där huvudpersonen Yeong-hye mestadels betraktas genom andras ögon. I första delen berättar maken om hur Yeong-hye beslutar sig för att sluta äta kött, i andra delen berättar svågern om sina sexuella fantasier, som kretsar runt svägerskan, i tredje delen försöker systern nå en en kvinna som närmar sig ett vegetativt stadium. Emellanåt hörs Yeong-hyes röst i monologer som vibrerar av starka känslor.

Med tiden blir Yeong-hyes tankar, fantasier och drömmar alltmer otäcka. Romanen utforskar ett gränsöverskridande mellan verklighet och inre världar. Ju mer Yeong-hye hävdar sin egen vilja, desto mer utsätts hon för omvärldens krav och maktutövande. Våldet är brutalt och otäckt. Vegetarianen är en text som låter sig tolkas på många sätt, för mig är en kvinnas kamp för självbestämmande det centrala. Språket är enkelt och kortfattat, samtidigt som innehållet tangerar sagans och drömmens förtätade karaktär. Sammanfattningsvis handlar Vegetarien om en ung kvinna i ett traditionellt sydkoreanskt äktenskap, som beslutar sig för att ta makten över sitt liv och sin kropp. Detta tillåts hon inte göra ostraffat.

Kim Jiyoung, född 1982 av Cho Nam-Joo publicerades 2016, vilket tidsmässigt sammanföll med Sydkoreas Me Too-rörelse. Boken har fått stor uppmärksamhet och många kvinnliga läsare menar att den i hög grad skildrar deras livsvillkor. Romanen har därefter översatts till många språk och sålt i miljontals exemplar!

Huvudpersonen växer upp som dotter nummer två i en familj med en yngre bror, som alltid prioriteras först, och med systrar som förväntas bidra till broderns försörjning. Mamman ser dock till att även döttrarna får möjlighet att studera, något hon själv inte hade möjlighet till. I skolan och i arbetslivet är villkoren orättvisa, pojkarna ges många fördelar och som kvinna förväntas man jobba minst dubbelt så hårt för en bråkdel av lönen. Vid många tillfällen utsätts Kim Jiyoung för könsdiskriminering, hot och trakasserier, utan att omgivningen reagerar. Kim Jiyoung träffar så småningom en ung man, gifter sig och får en egen dotter. Detta blir hennes yttersta misslyckande, enligt svärmodern, som naturligtvis förväntat sig en sonson. Kim Jiyoung tvingas sluta arbeta och så småningom flyr hon på det enda sätt som står henne till buds - in i galenskap. 

Att läsa Kim Jiyoung, född 1982 är smärtsamt, trots att romanen inte är särskilt gripande i vanlig mening. Mycket få känslomässiga reaktioner gestaltas, medan mängder av liknande händelser radas upp och dränker läsaren med hopplöshet och vanmakt. Språket är knappt, beskrivande och lite stolpigt, faktauppgifter vävs in i texten, vilket mot slutet får sin förklaring. Sammantaget är läsning och spridning av Kim Jiyoung, född 1982 oerhört angelägen!

Parallellerna mellan de båda romanerna är mycket tydliga, de skildrar båda kvinnor som söker vägar att ta sig ur ett strikt patriarkalt och mycket traditionellt samhälle. I Kim Jiyoung, född 1982 får läsaren även ta del av lagstiftningsmässiga framsteg för kvinnor, lagar som dock ofta övertrumfas av svårpåverkade samhällsnormer. 

Som den BTS-ARMY jag är vill jag dessutom uppmärksamma er på att Kim Nam-Joon rekommenderar båda dessa författare ;)

En dag ska vi återvända

Carina Bergfeldt är journalist, författare och programledare. Hon har bland annat arbetat på Aftonbladet, varit SVT:s USA-korrespondent och hft en talkshow på SVT. Carina Bergfeldt debuterade som författare 2012 och har skrivit ett flertal spänningsromaner och reportageböcker. 2012 tilldelades hon Stora journalistpriset i kategorin "Årets berättare". Den historiska romanen En dag ska vi återvända är den första delen i den planerade "Gustaviasviten". 

En dag ska vi återvända skildrar den nedtystade svenska rollen i den transatlantiska slavhandeln. Handlingen utspelar sig således år 1790 när juristen Axel Banér, mot sin vilja, skickas på uppdrag till ön Saint-Barthélemy av självaste kung Gustav III. Ön är Sveriges slavkoloni i Västindien. Parallellt med berättelsen om Axel och hans hustru Malva, får läsaren även följa det unga paret Yaa och Kwame i Ashantiriket. De har precis gift sig när de tillfångatas av slavhandlare och förs över havet till ett liv i slaveri. Redan under resan drabbas Axel och Malva av en tragedi, som kommer att påverka deras relation framöver. Resan för Yaa och Kwame är oerhört traumatisk, de är fastkedjade, svälter och reser med besättningsmän som inte sett kvinnor på lång tid. Skräcken, sorgen och förnedringen är total. 

Romanen berättas växelvis ur fyra olika perspektiv, där läsaren får följa de olika huvudpersonerna. Detta medför att man som läsare får ta del av samma eller liknande händelser ur flera perspektiv, vilket fördjupar förståelsen och läsupplevelsen. Handlingen är som förväntat oerhört brutal samtidigt som den verkligen engagerar läsaren, karaktärerna känns kanske något "moderna", men väcker intresse och medkänsla. Särskilt intressant - om är vedervärdigt - är att enbart romanens fyra huvudpersoner är fiktiva, allt annat, inklusive exempelvis olika fall och domar, är historiskt korrekt. Författaren ägnade många år åt research och har haft samarbete med afrosvenskar för att gestalta alla delar så rättvisande och inlevelsefullt som möjligt. Texten är rappt skriven och sammantaget är romanen en riktig bladvändare. Jag ser fram emot fortsättningen!

EN DAG SKA VI ÅTERVÄNDA

Författare: Carina Bergfeldt

Förlag: Bookmark (2026)

Tisdagstrion - Fjäderfän

Jag undrar verkligen var Robert på Mina skrivna ord får alla sina idéer från, den här veckan är temat fjäderfän! Inte så lätt, jag fick klura ett bra tag.

Hägern av kanadensiska Lise Tremblay innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - delar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Det är byn som bär traditionerna, men också byn som försöker överleva genom att låna ut sig till turistande jägare och sommarstugegäster. Och byn som många gånger förlorar kampen och mister sina invånare - främst de kvinnliga. Byn sluter sig och försöker "vara sig själv nog" samtidigt som den blir alltmer beroende av inkomster från besökarna, främlingarna.

I Korparna av Tomas Bannerhed växer huvudpersonen Klas upp i ett fattigt Småland på 70-talet. Hans liv kretsar runt faderns tilltagande galenskap och traktens fågelliv. Det som är unikt med Korparna är författarens underbara språk. Han berättar sin historia på en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Så vackert, så smärtsamt vackert.

I Absint av Niklas Rådström hittar författaren och hans hustru en liten blåmesunge som fallit ur boet. De tar hand om honom efter bästa förmåga och ger honom namnet Absint. Under sommaren växer Absint till sig, kanske kommer han en dag att kunna återförenas med de vilda fåglarna i trädgården. Det här är en underbar, filosofisk berättelse om livet, skrivet på vackert, lyriskt språk.

Läsning pågår - Skönheten

Jag har läst flera böcker av Inger Edelfeldt tidigare, men den enda jag riktigt minns är Kamalas bok. Den var fantastisk! Läser nu Skönheten som handlar om en äldre kvinna och hennes förmåga - eller oförmåga - att handskas med det synliga resultatet av tidens gång. Ett bländande, exakt språk!

Mumindagen 2026

Idag, nionde augusti, firas Mumindagen, d v s Tove Janssons födelsedag. Tove Jansson är framför allt känd för sina böcker och tecknade serier om mumintrollen. Huvudpersonen i muminberättelserna är ofta det nyfikna Mumintrollet. Andra viktiga figurer är den generösa Muminmamman, den självupptagna Muminpappan, den fåfänga Snorkfröken, den ilskna Lilla My och Mumintrollets bästa vän Snusmumriken. Historierna handlar ofta om att hantera katastrofsituationer och de utspelar sig vid havet. Tove Jansson är en fantastisk skildrare av människans behov av att bli sedd och uppskattad.

Under krigsvintern 1939 påbörjar Tove Jansson sitt storverk och 1945 publiceras första delen i berättelsen om Mumintrollet och hans familj, Småtrollen och den stora översvämningen. I denna är Mumintrollet och hans mamma på vandring för att söka efter den försvunna pappan. Till slut finner de honom och en mycket vacker liten dal.

I Kometen kommer är katastrofen är nära, mumintrollen hotas av en komet som är på väg rakt mot Mumindalen. Trollen reagerar på olika sätt, en del blir dystra och ger upp, medan andra ger sig iväg på äventyr. Muminmamman behåller dock sitt vanliga lugn. Här träffar vi för första gången Snusmumriken och Snorkfröken. Kometen kommer är en härlig, spännande berättelse om hur man kan hantera olika "farligheter" i livet.

I Trollkarlens hatt har sommaren kommit till Mumindalen och med den en hatt som ställer till med oreda. Saker förvandlas till oigenkännlighet, varje dag händer spännande, upprörande saker. Trollkarlens hatt är en fantastisk berättelse som illustrerar att allt inte är vad det tycks vara. Läsaren får också lära sig att man måste tänka sig noga för innan man önskar saker.

I Muminpappans memoarer är Muminpappan sjuk och för att sysselsätta sig börjar han skriva sina memoarer. Muminpappan berättar om sina ungdomsäventyr, som utspelade sig under den tid då "drontarna var mycket större, ovädren farligare och solskenet varmare än nu". Möjligen kryddar han berättelserna något för att göra allt lite extra spännande. Underfundigt, ironiskt och roligt, var mitt intryck.

Farlig midsommar handlar om en katastrof som hotar Mumindalen en varm sommar. Det eldsprutande berget rör på sig och vattnet börjar stiga. En stor översvämning tvingar Muminfamiljen att flytta till en teater, som kommer flytande förbi. Mystiska saker försiggår på teatern, som inte verkar vara helt övergiven. Det här är en mycket humoristisk berättelse om regler, förbud och överträdelser. Som Filifjonkan säger:

"Men varför skulle hon egentligen oroa sig? Katastrofen hade ju äntligen kommit."

I Trollvinter vaknar Mumintrollet ur sitt ide mitt i smällkalla vintern och kan inte somna om. Och det är tur för nu får han lära känna nya vänner som förfadern i kakelugnen, Too-ticki, hunden Ynk, knyttet Salome och den skidåkande Hemulen. Boken innehåller en hel del äventyr, en stor portion värme och en fantastisk gestaltning av barnets/människans utveckling.

Det osynliga barnet innehåller nio korta berättelser om Muminfamiljen. Här kan man läsa om Muminfamiljens första jul, om Mumintrollets obesvarade kärlek till en drake och naturligtvis om hur man gör en osynlig liten unge synlig igen. Berättelsen om det osynliga barnet som blir synligt igen då hon utvecklat en trygg anknytningsrelation till Muminmamman är helt fantastisk.  ALLA barn borde få läsa den här boken. Tove Jansson beskriver smärtsamma psykologiska skeenden på ett sätt som gör att barn kan ta till sig berättelserna och bearbeta sin egen livssituation. Hon lyckas med konststycket att förmedla den djupaste visdom på ett lättillgängligt, opretentiöst sätt.

Pappan och havet är min personliga favorit bland böckerna. Boken inleds i Mumindalen, där Muminpappan går omkring och känner sig onödig. Han vill ut på äventyr och lyckas få med sig familjen på en resa till en ö där han ska bli fyrvaktare. Boken handlar om att forma en identitet och skapa mening med sitt liv. Det kan man behöva göra även i vuxen ålder. Den handlar också om att övervinna sin rädsla. Oförklarliga saker händer på ön, vilket leder till att alla i familjen drar sig undan varandra och familjen riskerar att falla samman. Sammantaget finns kärlek, nyfikenhet och farligheter i en fin blandning i berättelsen. 

Det är höst i Mumindalen i Sent i november. Muminfamiljen tycks inte vara hemma, upptäcker Filifjonkan, Hemulen, Mymlan, Onkelskruttet, lilla homsan Toft och Snusmumriken, som alla sökt sig dit för att de förlorat något. I muminhuset brukar man bli omhändertagen, men nu får de som samlats där försöka hantera sina förluster, svårigheter och relationer till varandra på egen hand. Författaren gestaltar som vanligt psykologiska processer på ett lättillgängligt och lättbegripligt sätt. Sent i november avslutar berättelserna i Mumindalen på ett mer stillsamt, moget, lite melankoliskt sätt. 

En smakbit ur The Things We Never Say

Äntligen en lugn helg efter en intensiv vecka med jobb, dagsutflykt och tandläkar-, optiker-, och vårdcentralsbesök. 

Återigen dags för en smakbit, denna gång ur en bok jag just börjat läsa - The Things We Never Say av Elizabeth Strout. Nu är det bara drygt två veckor tills jag ska lyssna på författaren i Oslo! Mer smakbitar i utmaningen En smakebit på söndag hittar ni hos Mias bokhörna.  

"It was the middle of June and the sun all day had kept right on shining with sweet mightiness. "Stay jovial, please, Artie! Just promise me that. Please stay your old jovial self!" Flossie Mac Donald had wiped her napkin across her weeping eyes and told this to Artie Dam the last time she had seen him, which had been on this spectacular evening in June. And he assured her that he would."

Månadssammanfattning - juli 2026

Det blev inte lika mkt läst i juli som under de tidigare månaderna i år. Tiden ägnades åt trädgården och åt en semesterresa till London, i stället. Fokus under månaden var att läsa böcker till den kommande Litteraturfestivalen på Mårbacka, En annan doktor Glas, En dag ska vi återvända, Döda trakten/Kvinnor i revolt, samt på att läsa ett par böcker jag valt att recensera, Odyssé och Inte som ni (händer sällan nuförtiden). Dessutom läste jag Land som förberedelse inför Bokmässan.

Odyssé - Stephen Fry

En annan doktor Glas - Malin Lindroth

En dag ska vi återvända - Carina Bergfeldt

Döda trakten/Kvinnor i revolt - Monika Fagerholm

Land - Maggie O’Farrell

Inte som ni - Sheila Kalusumu

Lästa titlar sammantaget: 6

Ljudböcker: 3

Recensionsböcker: 2

Romaner: 5

Barn- och ungdomsböcker: 1

Böcker skrivna av kvinnor: 5

Böcker skrivna av män: 1

Nya författare: 5

Länder: 5 (Sverige, Finland, Irland, England)

Tema: Litteraturfestival Mårbacka

Månadens bästa: Många böcker var bra, men Land av Maggie O'Farrell överglänste alla. Ju mer jag tänker på boken - och det gör jag - desto bättre inser jag att den var. Och att jag måste läsa den igen. 

Land

Maggie O’Farrell, född i Nordirland 1972, är en omåttligt populär brittisk författare och journalist. Sex av hennes romaner har getts ut på SEKWA/Etta, flera av dem står i min bokhylla. En av mina favoritromaner är Hamnet, en berättelse som är löst baserad på Shakespeares liv. För den tilldelades författaren mycket välförtjänt det prestigefyllda priset Women’s Prize for Fiction 2020. Även Lucrezias porträtt är en historisk roman baserad på verkliga personer. Handlingen utspelar sig i renässansens Italien, där den nyfikna och egensinniga flickan Lucrezia - femte barnet till Cosimo de Medici - växer upp och tidigt gifts bort, med en man som möjligen har onda avsikter. 

Handlingen i nya romanen Land utspelar sig på Irland under andra halvan av 1800-talet, d v s under och strax efter den stora svälten, och kretsar kring kartritaren Tomás och hans familj. Romanen kan beskrivas som en släktkrönika som skildrar två generationer, men berättelsen söker sig även både bakåt och framåt i mer avlägsna tider. Thomás och hans hustru Phina förlorade båda två sina familjer under svälttiden och lämnades som barn till fattighuset, där de fick kämpa för att överleva. Båda utsattes de för traumatiska upplevelser, som skapade en stark drivkraft att senare i livet beskydda sina barn. 

Som vuxen arbetar Tomás således som kartritare åt brittiska myndigheter i ett stort kartläggningsprojekt, tillsammans med sonen Liam. En dag råkar han ut för en omskakande och mystisk upplevelse vid en källa i en skogsdunge. Tomás drabbas av en djup kris och förmår inte längre arbeta. Den 10-årige Liam tvingas ta över uppdraget att försöka färdigställa kartan. Efter händelsen vid källan förmår Tomás inte längre arbeta åt engelsmännen. Han börjar se kartorna som kolonialiseringsverktyg som måste förstöras. Han vill i stället skapa egna kartor som visar sanningen om den katastrof som drabbat landet:

"Jag kommer inte att lyda deras påbud längre. Jag gör min egen karta. Jag kommer aldrig mer att låta deras version av geografin, historien, språket och ortnamnen ha företräde. I stället för kartbladen de har beställt kommer jag att leverera den här. Och då får de se sanningen.”

Den yngre generationen - Liam, Edna, Rose och Eugene - hanterar familjearvet med trauman och fattigdom på olika sätt. Liam gör revolt mot faderns värderingar och väljer att bli missionerade jesuitpräst, Edna emigrerar till Kanada, medan den plikttrogna Rose stannar hemma och kämpar för att hålla ihop familjen. Den yngste brodern Eugene är en säregen person, med tydliga autistiska drag. Han väljer att leva ett liv isolerat från andra människor, i djup kontakt med naturens innersta väsen. 

 

Land är en storslagen episk berättelse om en familjs kamp för att överleva kolonialt förtryck och stor hungersnöd. De psykiska reaktionerna på svälten, fattigdomen och utsattheten förs vidare från den äldre generationen till barnen, som alla kämpar med livets olika utmaningar. Förutom den inlevelsefulla skildringen av en familj, innehåller romanen även djupt berörande avsnitt med fruktansvärda övergrepp och mordet på en forntida ung flicka. Hon begravdes vid den källa som Tomás och Eugene långt senare upptäcker i skogsdungen. Kanske kan detta ses om en påminnelse om att marken i sig bär på minnen av händelser som för alltid kommer att påverka oss? Oavsett om vi kallar saker för dess rätta namn eller inte. 

Sammantaget är Land en komplex roman som innehåller många olika delar, den utspelar sig under olika tidsperioder och omfattar många tidshopp. Boken kräver en alert läsare och trots att jag försökte läsa den i lugn och ro kan jag känna en önskan att läsa boken igen. Land är helt enkelt en makalöst bra roman! Utan att ha läst den engelska för att kunna jämföra, vågar jag nog även påstå att översättningen är oerhört skickligt gjord. 

LAND
Författare: Maggie O'Farrell
Översättare: Malin Bylund Westfelt
Förlag: Historiska Media (2026)

Ögonblick för evigheten

Ögonblick för evigheten är den andra delen i Kjersti Anfinnsens trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim, som inleddes med De sista smekningarna. Böckerna har hyllats av både läsare och kritiker för sin ärliga och sakliga skildring av en tid i livet när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. 

Birgitte har länge bott ensam i en lägenhet i Paris, efter att ha haft en framgångsrik karriär som hjärtkirurg. Hon har levt sitt (arbets)liv i en mansdominerad miljö, vilket krävt hela hennes engagemang. Familj och barn valdes bort, men Birgitte har ändå inte gett upp hoppet om kärleken. På ålderns höst träffar hon slutligen Javiér (via nätet!) och flyttar ihop med honom. Javiér är några år äldre än Birgitte, och arbetar ännu som arkitekt. Kontakterna med andra blir dock allt färre och Birgitte ägnar sig i hemlighet åt att lyssna på inspelade samtal med den nu bortgångna systern. Att lyssna på de inspelade samtalen, eller att föreställa sig andra samtal, håller på något sätt systern vid liv. Med tiden försämras tyvärr Javiérs hälsotillstånd och Birgitte råkar ut för en fallolycka. 

I Ögonblick för evigheten fortsätter Birgitte att reflektera över sitt liv, både den fysiska och psykiska hälsan vacklar, ensamheten blir alltmer påtaglig och likaså kroppens förfall. Birgitte är en mycket intressant och komplex karaktär, en kvinna som värdesatt självständighet och som fokuserat på framgång och arbete under hela sitt yrkesverksamma liv. Med växande sorg, kombinerad med självdistans och bitsk humor, ser hon tillbaka på sitt liv och funderar över sina val. 

Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning och skoningslös ärlighet. Sammantaget är Ögonblick för evigheten en sanslöst vacker berättelse, skriven i kortfattad stil, och Birgitte en karaktär karaktär jag längtar efter att återse och följa till slutet.

ÖGONBICK FÖR EVIGHETEN

Författare: Kjersti Anfinnsen

Översättare: Marie Lundquist

Förlag: Flo förlag (2025)

Tisdagstrion - Tidsresor

Dagens tisdagstrio hos Mina skrivna ord har temat tidsresor, det var ett riktigt svårt tema för mig. 

Liv efter liv av innehåller åtminstone något som liknar tidsresor, där huvudpersonen Ursula lever sitt liv om och om igen. 

I Harry Potter och fången från Azkaban av J K Rowling reser Hermione och Harry tillbaka i tiden, med hjälp av tidsvändaren, för att rädda Sirius.

Just nu läser jag Yesteryear av Caro Claire Burke där huvudpersonen en dag vaknar och upptäcker att hon lever i mitten av 1800-talet.

Litteraturfestivalen på Mårbacka

Under fredag och lördag har jag varit på Litteraturfestivalen på Mårbacka och njutit av härliga samtal, trevliga möten och en underbar miljö. Mårbacka är naturligtvis en av de vackraste platser i världen och alltid värd ett besök. Tyvärr hade jag inte möjlighet att gå på, eller skriva om, alla programinslag, men här kommer lite tankar kring några av dem.

Faiaz Dowlatzai och Ellen Persson samtalade om sina böcker, och om livet, så att varenda människa i publiken blev berörd. Av Faiaz Dowlatzai har getts ut ett flertal noveller och romaner, på Ordfront  Gosale – Tre idioters äventyr, en uppväxtskildring som handlar om tre pojkar som lämnar ett afghanskt strikt samhälle och efter år på flykt slutligen hamnar i Sverige, samt Hassan: Blattejäveln en berättelse om en ung afghansk flykting som möter mycket misstro i det nya landet. Elin Persson debuterade med den hyllade och prisade ungdomsromanen De afghanska sönerna. Hennes första vuxenroman var uppväxtskildringen Sommaren, och 2025 utkom den fantastiska Pizzeria Roma (recension finns här).

Författaren och akademiledamoten Steve Sem-Sandberg tilldelas Selma Lagerlöfs Litteraturpris 2024 med motiveringen: "För att han i existentiellt mättade och mångtydiga romaner gestaltar människans motsägelsefullhet". Just människans motsägelsefullhet belystes i ett djuplodande samtal mellan Steve Sem-Sandberg och kulturjournalisten, tillika en av festivalens grundare, Yvonne Ihmels. Genomgången av Sem-Sandbergs författarskap ledde till att jag febrilt skrev ner titlar att lägga till på läslistan, allra högst hamnade romanen Theres - en slags collage-roman om Ulrike Meinhof. Författarens senaste roman - De heligas stad - har jag läst och skrivit om här. 

Marjaneh Bakhtiari har iranskt ursprung och hennes romaner handlar ofta om iranska familjer i Sverige. Hon skriver ofta med en blandning av allvar och humor som gör det lätt för läsaren att ta till sig hennes romaner. Min favorit hittills är Godnattsagor för barn som dricker, en berättelse om hur tre generationer hanterar livets svårigheter och utmaningar i Teheran. Den är sammantaget en fantastisk skildring av olika strategier att överleva trauman. Även den senaste romanen - Oändligt underbart - som handlar om femtonårige Shayans sista dag i livet, tyckte jag mycket om. Den romanen är mer stillsamt sorglig än de tidigare och som läsare blev jag starkt berörd av den. 

Lördagens samtal mellan författaren Carina Bergfeldt och litteraturkritikern Björn Kohlström var oerhört underhållande och lärorikt. Carinas nyutkomna roman En dag ska vi återvända - del ett i Gustaviasviten - skildrar den nedtystade svenska rollen i den transatlantiska slavhandeln. En av de teman som diskuterades var just om Carina, som vit kvinna, kan eller bör skriva om svarta slavar. Liknande frågor har ju tidigare hetsigt diskuterats. Carina berättade om sin omfattande research och om hur hon tagit hjälp av kunniga afrosvenskar för att gestalta allt så korrekt som möjligt. Särskilt intressant - om är vedervärdigt - är att enbart romanens fyra huvudpersoner är fiktiva, allt annat, inklusive exempelvis olika fall och domar, är historiskt korrekt. 

En smakbit ur Herr Arnes penningar

Efter en fredag/lördag på Litteraturfestivalen Mårbacka passar det väl bra med en smakbit ur något av Selma Lagerlöf. Jag väljer den första boken jag läste av henne - Herr Arnes penningar. Jag minns fortfarande att jag till min förvåning gillade den när vi läste den på gymnasiet (till skillnad från Aniara och En dåres försvarstal, som jag inte begrep alls). Mer smakbitar i utmaningen En smakebit på söndag hittar ni hos Mias bokhörna. 

”Just som Torarin satt med dessa tankar, såg han den gamla husmodern sätta upp handen till örat för att höra bättre. Därpå vände hon sig till herr Arne och frågade honom: »Varför slipa de knivar på Branehög?»

Det var en så stor tystnad i rummet, att då den gamla kvinnan frågade detta, ryckte alla till och blickade skrämda upp. Då de sågo, att hon satt och lyssnade efter något, höll de sina skedar stilla och ansträngde sig för att höra.

Det var alldeles dödstyst i stugan en stund, men därunder blev den gamla allt mer och mer orolig. Hon lade handen på herr Arnes arm och frågade honom: »Jag vet inte varför de i denna kväll slipa så långa knivar på Branehög?»”

Just nu - augusti 2026

Ny månad och så klart dags för en ny Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också.

Nu går vi in i augusti, en månad som förebådar höst och vinter. Kan vara skönt, kan vara sorgligt. 

Just nu läser jag äntligen (återigen, det blev ett avbrott förra månaden) tredje delen i Kjersti Anfinnsens roman om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim - Dödsverk. Sanslöst bra läsning!

Just nu lyssnar och läser jag växelvis på Döda trakten/Kvinnor i revolt av Monika Fagerholm, men det går inte så bra. Blir ibland osäker på om författaren upprepar sig eller om jag är ovanligt snurrig. Kanske får jag ny inblick efter att ha lyssnat på henne på Litteraturfestivalen på Mårbacka. 

Just nu tittar jag på danska TV-serien Matador - den absolut bästa TV-serien - vilket också är en tradition under sommaren.  

Just nu njuter jag av att det äntligen är dags för Litteraturfestivalen på Mårbacka, som jag sett fram emot så länge. Dag 2 inleds om några timmar. 

Just nu längtar jag bland annat efter att ha semester de två sista veckorna i denna månad. Och då ska jag till Oslo och lyssna på Elizabeth Strout <3

Läsning pågår - En annan doktor Glas

Påbörjar läsning av En annan doktor Glas av Malin Lindroth och fastnar omedelbart i berättelsen. Jag har tidigare läst Doktor Glas av Hjalmar Söderberg flera ggr och gillar den verkligen. Även Bengt Ohssons Gregorius är en fantastisk roman, däremot tyckte jag mindre om samma författares Helga. Jag har redan på känn att En annan doktor Glas kommer att hamna bland de omskrivningar jag gillar mest. Jag är också nyfiken på om det jag förväntar mig kommer att ske ... 

Sommaren 1985

John Ajvide Lindqvist beskrivs ofta som Sveriges skräckmästare. Skräck är ju egentligen inte min favoritgenre, men jag har ändå läst många av John Ajvide Lindqvists böcker, med högst blandade omdömen. 2012 skrev jag i ett inlägg om författaren: "Jag gillade Låt den rätte komma in, trots en del otäcka scener. Jag tyckte att Hanteringen av odöda var bra, även om jag önskade lite vassare samhällskritik. Jag tyckte inte att Människohamn var bra, kunde inte alls ta till mig det övernaturliga i den boken. Och Lilla stjärna gjorde mig bara gråtfärdig". Under senare år har jag läst/lyssnat på den spännande och actionfyllda serien Blodstormen (Skriften i vattnet, Rummet i jorden, Anden i maskinen) och på Verkligheten och Vänligheten. Vänligheten kretsar kring en låst container som på oklart sätt dykt upp i Norrtäljes hamn och skildrar en handfull människors liv. Detta är kanske författarens bästa bok. 

Sommaren 1985, utgiven 2023 har filmatiserats och visas nu på SvT Play med namnet Svärtan. Inför att jag ska titta på den vill jag först skriva lite om mina tankar kring boken, en bok jag tyckte mycket om. 

Sommaren 1985 är Live Aid-sommaren och det är sommaren när några i berättaren Johannes kompisgäng plötsligt har blivit "ungdomar". Alla utom en har fyllt 14 och ett par av tjejerna fokuserar numera på smink och kläder istället för på skratt och lek. Och ett par av killarna fokuserar bara på just de tjejerna. Handlingen utspelar sig på ön Särsö i Roslagens skärgård där kompisgänget tillbringat somrarna så länge de kan minnas. Men årets sommar inleds med ett tragiskt dödsfall, en ung kille hittas död i vattnet efter vad som verkar ha varit en olycka. Nyfikenheten kring vad som kan ha hänt väcks och de fyra killarna i gänget beger sig till den svårtillgängliga och mytomspunna klippön Svärtan. Där hittar de en fastbunden och skadad varelse: en rovdjursliknande sjöjungfru! Killarna tar med sig sjöjungfrun hem och gömmer henne i en gammal jacuzzi fylld med havsvatten. Därefter börjar en del underliga och skrämmande saker att hända. Frågan är varför sjöjungfrun var fastbunden och lämnad att dö, när de hittade henne?

Någonstans har jag sett Sommaren 85 jämföras med en kombination av Vi på Saltkråkan och Stranger Things, en oerhört välfunnen beskrivning. Här finns idyllen från Saltkråkans miljöer och de underliggande ohyggliga faror som skildras i Stranger Things. Styrkan i romanen tycker jag är den nyanserade och lyhörda skildringen av såriga vänskapsrelationer i en ålder där utvecklingen styrs av hormoner. Sammantaget är Sommaren 1985 en bok jag verkligen uppskattar, nu håller jag en tumme för en bra filmatisering. Alla nostalgiska 80-talsdetaljer i romanen borde göra sig bra på skärmen. 

SOMMAREN 1985
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront (2023)

Tisdagstrion - Riddjur

Så roligt att tisdagstrion hos Mina skrivna ord är tillbaka, men jag var så klart nära att missa den. Dagens tema är riddjur och jag har fått klura lite innan jag jag hittade mina tre. 

Efter en svår ridolycka, där Grace blir fysiskt och hästen Pilgrim mentalt skadad, är mannen som kunde tala med hästar deras enda räddning. Modern Annie ger sig iväg med sin dotter och hennes älskade häst upp i bergen i Montana för att få hjälp. Där får både mor och dotter lära sig om kärlek och tillit. Mannen som kunde tala med hästar av Nicholas Evans läste jag för många år sedan. Den är väl inte litterärt bland det bästa jag läst, men jag tyckte ändå att den var fantastisk. Detta är en bok som fick mig att både skrika av fasa och närmast yla av sorg.

I första delen av trilogin om Arn - Vägen till Jerusalem - av Jan Guillou växer gossen upp hos cisterciensermunkarna i Varnhems kloster. Här utbildas han i logik och kristen tro av fader Henri och i vapenlekar och ridning av en före detta tempelriddare. Gud har en storartad plan för Arn och i slutet av romanen kallar Gud honom till tjänstgöring i det heliga landet. Både i första delen och i de senare delarna av trilogin spelar hästarna en stor roll. Som en av få västerlänningar lär sig Arn arabiska och lyckas på detta sätt kommunicera med hästarna. Nåja, just detta kan man väl tycka vad man vill om. Relation till hästen Chamsin kommer att bereda Arn både stor glädje och enorm sorg. 

Przewalskis häst av Maja Lunde handlar om världens sista riktiga vildhästar, hästarna som målades i grottor i Frankrike för tusentals år sedan. Under 1880-talet reser den tyske tyske zoologen Mikhail till Mongoliet för att fånga in Przewalskis hästar och skicka dem till europeiska djurparker. Efter Sovjetunionens fall under 1990-talet leder den oerhört engagerade veterinären Karin arbetet med att försöka återintroducera de vilda hästarna till deras naturliga miljö på Mongoliets stäpper. Przewalskis häst är en lärorik, men framför allt smärtsam och sorglig läsning om människan, den varelse som tar sig rätten att göra åverkan på naturen som inte går att reparera.

Odyssé

Odysséen är kanske världens mest välkända berättelse om en hemresa med komplikationer och versionerna är många. Den ursprungliga versionen av Homeros (om det nu var han som skapade den) har jag läst för länge sedan och minns bara vagt. Senare versioner av berättelsen om Odysseus hemresa från Troja till den väntande hustrun på Ithaka bidrar alla med intressanta perspektiv. I makalösa Strändernas svall av Eyvind Johnson framträder en Odysseus som är mänsklig och plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan längtan efter hustrun och hemmet och oro inför hur han ska bli emottagen. I Penelopiaden av Margaret Atwood ligger fokus på Penelope, Odysseus hustru, som troget väntar på hans hemkomst under alla år han är ute på irrfärder. Penelope berättar om den stora ensamheten och om svårigheten att handskas med de oförskämda friarna, som belägrar ön. I Kirke av Madeline Miller träffar läsaren en ung kvinna, vars magiska krafter leder till att hon blir förvisad av fadern till ön Aiaje, där hon lever sitt liv i stor ensamhet. 

Stephen Fry är en av Englands mest populära skådespelare, författare och inläsare av ljudböcker. Han har tidigare skrivit ett flertal böcker med antika teman, översatta och utgivna på svenska finns sedan tidigare Mythos och i höst kommer även Troja att ges ut. Jag gissar att utgivningen av Odyssé innan Troja kan ha med en viss film att göra, och det går förvisso att läsa böckerna i oordning.   

Odyssé av Stephen Fry är en tämligen rak återberättelse av Homeros epos och handlar således om Odysseus längtan hem till Ithaka och prövningar av nymfer, cykloper och förorättade gudar på vägen. Handlingen är som väntat oerhört spännande och Odysseus som karaktär väcker läsarens medkänsla, måtte han ta sig hem! I Stephen Frys version är Odysseus en komplex person som gärna vill göra det rätta, men som ändå utan att tveka offrar sina besättningsmän för att klara sig själv. Han framställs också som en längtande make, samtidigt som han lyckas göra en hel del andra kvinnliga varelser med barn. Vidare är han listig och föredrar att lura sina motståndare framför regelrätt strid, exempelvis lurar han cykloperna genom att kalla sig för Ingen. Vid hemkomsten - om någon missat det så kommer han faktiskt till slut hem - blir dock striden mot friarna nödvändig, och så klart lyckosam. Förutom Odysseus resa innehåller Odyssé även berättelser om andra som deltog i striden om Troja, exempelvis skildras på olika sätt, och under olika tidsperioder, mordet på Agamemnon och Orestes hämnd. Andra händelser märker jag saknas i Odyssé, exempelvis hängningen av de tolv tjänarinnorna, som är central i Margaret Atwoods Penelopiaden. För mig oklart varför. 

Att läsa Odyssé är i mitt tycke stor underhållning, som läsare fnissar jag faktiskt en hel del och ofta låter jag mig charmeras av huvudpersonen. Texten är lättläst och humoristisk, samtidigt som den naturligtvis är fullspäckad av namn på hjältar, gudar och vidunder och därmed kräver en engagerad läsare. Texten innehåller även mängder av fotnoter, som nog är bäst att läsa i slutet av kapitlen för att undvika avbrott i handlingen. Sammantaget är Odyssé en underhållande och inlevelsefull berättelse om en man med hemlängtan, som råkar ut för allsköns utmaningar och äventyr på färden. Den rekommenderas till alla som har ett intresse för antikens berättelser!

ODYSSÉ
Författare: Stephen Fry
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Albert Bonniers (2026)

En smakbit ur Pizzeria Roma

Medan de flesta har semester passar jag på att avsluta en del saker på jobbet. I fredags var jag där och hämtade ett skåp och 9 kassar med böcker och pärmar. Undrar var jag ska förvara allt detta här hemma, det finns inte ens en centimeters utrymme i någon bokhylla. Nåja det löser sig väl ... Nu dags att delta i utmaningen En smakebit på söndag hos Mias bokhörna. 

Under fredag-lördag är det litteraturfestival på Mårbacka där bland annat Elin Persson kommer att medverka. Därför passar jag på att dela en smakbit ur inledningen av hennes underbara roman Pizzeria Roma. 

”MAGNUS VAKNAR AV dammarna som forsar. Klockan visar fem som han trodde. Han tar av locket på inhalatorn och vrider den ljusblå ratten tills han hör klicket. Han andas in, håller andan, reser sig ur sängen, öppnar upp fönstret på glänt, rättar till kuddarna, andas ut. Från korgstolen tar han jeansen, drar på sig dem. Han gör det stående med handen lutad mot väggen som stöd. Halar in huvudet i t-shirten med JB-loggan på bröstet. Tjocksockarna eftersom det fortfarande är frost om natten. Han ställer sig vid diskbänken. Trycker ut två ibuprofen i handen från kartan som alltid ligger där, intill disksvampen. Häller upp ett stort glas mjölk och tömmer det.”

Inte som ni

Naki är född och uppvuxen i Stockholmsförorten Farsta, där hon har vänner och känner att hon passar in. Hennes pappa har dock en dröm om att starta en restaurang, vilket leder till att familjen - pappa, mamma, Naki och hennes lillebror - flyttar till en mindre stad. Det är svårt för Naki att lämna bästa vännerna och oroligt inför att börja i ny skola. Men skolstarten funkar bra och Naki får genast en ny kompis, enda problemet är två killar i klassen som inte verkar schyssta. Tyvärr försämras situationen snart rejält. De båda killarna i klassen utsätter Naki för rasistisk mobbing och de lyckas - genom att ljuga om vad Naki sagt - få med sig resten av klassen, även Nakis nya kompisar. Hon blir helt ensam att försöka hantera en mkt svår situation. Naki vill inte vända sig till sina föräldrar eftersom hon vet att de kommer att reagera starkt och kanske förvärra situationen. Och när hon vänder sig till en lärare, möts hon av oförståelse och bagatellisering. Hur och var ska Naki hitta stöd så att hon kan stå upp för sig själv?

Boken beskriver på en smärtsamt inkännande sätt utsattheten och ensamheten hos den som är "annorlunda". Även de som inte har för avsikt att få Naki att känna sig utanför, skapar en sån situation genom att vilja känna på hennes hår, inte kunna säga hennes namn korrekt och genom okunniga frågor om Afrika. Dessutom har de vuxna - tyvärr realistiskt skildrat - svårt att känna igen, ta på allvar och bemöta rasism. Okunnigheten på svenska skolor är enorm, det vet jag tyvärr av egen erfarenhet både privat och i min arbete som skolpsykolog. 

Till boken finns en lärarhandledning och jag hoppas att många skolor väljer att köpa in klassuppsättningar av den här boken. Sammantaget är detta en oerhört aktuell och angelägen bok som kan vara en utgångspunkt för diskussioner om identitet, självkänsla, hur man bemöter varandra o s v. Min rekommendation är att man läser boken gemensamt i åk 5. Jag skulle också vilja rekommendera den här boken till varenda lärare, som har eller kanske kommer att ha, elever i sin klass med utomeuropeiskt utseende. Kunskapsnivån och förståelsen för den utbredda vardagsrasismen måste öka! 

Förutom att boken är angelägen och belyser en viktig fråga är den även oerhört välskriven och engagerande, jag läste ut den i ett nafs. Utifrån ett psykologiskt perspektiv skildras huvudpersonens tankar, känslor och beteenden på ett mycket träffsäkert sätt och boken är således givande läsning även för vuxna.

INTE SOM NI
Författare: Sheila Kalusumu
Förlag: Rabén & Sjögren (2026)

Stinas bästa vän

Stinas bästa vän, med undertiteln En hundägares glädje, sorg och förundran är författaren, poeten och samhällsdebattören Göran Greiders essäbok om vänskapen, förståelsen och kommunikationen mellan människa och hund. Författaren beskriver att han inledningsvis inte var en "hundmänniska" och han påminner mig om min svärmor som envist hävdade att hon inte tänkte mata, promenera eller sköta en ny hund om svärfar skaffade en. Ni kan väl gissa hur det gick för svärmor och valpen Lufsen också? Stinas bästa vän nominerades mycket välförtjänt till Augustpriset 2025.

Göran Greider relation till hundar förändrades mer än han väntat sig när hans fru och dotter skaffade springerspanieln Stina. Hundens villkorslösa kärlek och tillit ledde till en ömsesidig vänskapsrelation och, för författaren, ett nytt sätt att betrakta världen. Vissa delar av boken skildrar lyhört den känslomässiga erfarenheten av att vara en hunds bästa vän, medan andra delar reflekterar kring ojämlikheten i en relation som bygger på att den ene äger den andre. De avslutande delarna av boken skildrar sorgen och tomheten som uppstår när ett älskat djur dör. Sammantaget är boken en finstämd berättelse om vänskap och närmast en sorgterapibok över förlusten av en bästa vän. 

STINAS BÄSTA VÄN
Författare: Göran Greider
Förlag: Ordfront (2025)

National Gallery, London

En och en halv dag under Londonbesöket tillbringade jag på National Gallery. Jag var andlös och så berörd av upplevelsen att jag bara längtar tillbaka. Jag är (hittills) särskilt intresserad av renässans- och barockkonst, men såg även en del annat. Här kommer några bilder av de mest välkända konstverken.

The Virgin of the Rocks av Leonardo da Vinci, 1491–1508

The Entombment (or Christ being carried to his Tomb) av Michelangelo, 1500-01

Venus and Mars av Sandro Boticelli, 1485

The Arnolfini Portrait av Jan van Eyck, 1434

Self Portrait as Saint Catherine of Alexandria av Artemisia Gentileschi, 1615-17

The Supper at Emmaus av Michelangelo Merisi da Caravaggio, 1601

Self Portrait at the Age of 63 av Rembrandt, 1669

Farms near Auvers av Vincent van Gogh, 1890

The Water-Lily Pond av Claude Monet, 1899