Visar inlägg med etikett Bokrecensioner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bokrecensioner. Visa alla inlägg

torsdag 19 november 2026

Otillgänglighetens ö

Malin Haawind har tidigare arbetat som redaktör och journalist. Hon debuterade som författare 2016 med boken Dra åt helvete: en bok om gräl. 2025 utsågs romanen Den som följer en stjärna vänder inte om till Årets bok. Boken är en litterär fantasi om författaren, feministen och folkbildaren Ellen Key och handlar framför allt om Ellen Keys hushållerska Malin Blomsterberg. Den är en mycket läsvärd roman om klass, kvinnoliv och psykiska påfrestningar. 

Även Otillgänglighetens ö baseras på verkliga, historiska personer och inleds 1897 när ingenjör Andrée och hans män ger sig iväg mot Nordpolen i vätgasballongen Örnen. Kvar hemma finns två kvinnor som kommer att bära med sig oro, sorg och frågor under resten av sina liv. Anna Charlier är en ung, lovande pianist, som nyligen förlovat sig med en av polarexpeditionens medlemmar, Nils Strindberg. Under många år kommer hon att önska att hon "gett sig till honom", kanske skulle han då ha valt att stanna hemma. Den andra kvinnan är Gurli Linder, en klok och beläst kulturpersonlighet, som fastnat i ett kärlekslöst äktenskap med en äldre make, vars önskan är att ha en lydig hustru. Det ingen vet är att Gurli i hemlighet gett sitt hjärta till ingenjör Andrée. När han försvinner är inte ens sorgen Gurlis ...
"I en annan del av Stockholm sitter Gurli Linder vid sitt skrivbord. Hon har insisterat på att ha ett. Hennes make tycker inte om det. Det är så oerhört mycket Nils Linder inte tycker om, nuförtiden händer det till och med att hon undrar om han håller av henne det allra minsta, eller om han bara tycker om att hålla fast henne. Bestämma över henne, visa upp sig tillsammans med henne. Hon var nog så näpen och bedårande med alla sina tankar och sin framåtanda som elev, då när de först träffades, det tjusades han av. Men nu? Som hustru? Med egen vilja? Nej, nu hade han helt uppenbart önskat sig någon mer konventionell."
Otillgänglighetens ö är en engagerande berättelse om de som blev kvar och en skildring av en samhälle i förvandling. Med lyhördhet och omtanke skapar författaren fängslande porträtt av två kvinnor, vars liv för alltid förändras när polarexpeditionen försvinner. Båda kvinnorna förlorar den man de älskar, och får leva i ovisshet under 30 år. Men bara Anna kan öppet visa sig sorg. Hos mig väcker framför allt porträttet av Gurli Linder intresse. Hennes livsöde med olycklig kärlek och en uppslitande skilsmässa berör på ett känslomässigt plan, samtidigt som hennes begåvning och starka engagemang i samhällsfrågor väcker beundran. Gurli Linder var en av alla dessa kvinnor i kretsen kring Selma Lagerlöf, Ellen Key och Sophie Adlersparre som kämpade för reformer vi idag ser som självklara. 

Malin Haawind har ett alldeles eget språk som är lättillgängligt, utan att vara förenklande. Sammantaget är Otillgänglighetens ö en lättläst och gripande berättelse om två kvinnors sorg i en tid av samhällomvälvning och vetenskapliga framsteg. 
OTILLGÄNGLIGHETENS Ö
Författare: Malin Haawind
Förlag: Piratförlaget (2026)

lördag 14 november 2026

Astrid 119 år - Allrakäraste syster


Idag är det Astrid Lindgrens födelsedag, hon skulle fyllt 119. Som tur är för många av oss lever hon vidare i de underbara berättelser hon gav oss. Allrakäraste syster är en av mina favoriter av Astrid, här kommer en repris av en recension skriven 2010, när jag precis hade läst boken för en 5-årig dotter. 

Barbro har en hemlighet, något ingen annan vet. Hon har en tvillingsyster, vid namn Ylva-li. Barbros pappa tycker mest om hennes mamma och mamman tycker mest om lillebror, men Ylva-li, hon tycker mest om Barbro och hon kallar Barbro sin allrakäraste syster. Ylva-li sprang och gömde sig direkt när hon föddes och hon är nu drottning i den Gyllene Salen. När Barbro hälsar på i Gyllene Salen leker flickorna med sina hundar, de rider på sina hästar och de äter de godaste av alla karameller. En dag berättar Ylva-li att när alla rosor vissnat kommer hon och Gyllene Salen inte längre att finnas. När Barbro kommer hem får hon veta att föräldrarna varit förskräckligt oroliga över att hon varit borta och de har köpt henne en underbar present. Nästa dag är ingången till Gyllene Salen försvunnen.

Tänk en sådan fantastisk förmåga Astrid hade att kunna gestalta små barns svåra känslor på ett så lättillgängligt sätt. När man läser hennes böcker förstår barn vad de handlar om, vare sig man gör det medvetet för dem eller ej. Själv förespråkar jag att man inte försöker "förklara" för barn vad berättelserna betyder, låt barnen förstå utifrån sig egen tankevärld. För oss vuxna handlar så klart Allrakäraste syster om syskonavundsjuka och längtan efter närhet. Tur för Barbro att hennes föräldrar förstod att hon behövde få se dem hysta undan lillebror och ge henne en stunds full uppmärksamhet. Många föräldrar i Astrids berättelser är verkligen helt underbara, jag skulle själv vilja ha Ronjas mamma som mamma och jag skulle gärna vilja vara som henne också.

Dottern, numera 5 år, har en hel del funderingar kring Allrakäraste syster, men inga så komplicerade som jag befarade. Hon har ju nyligen börjat rida och därför var hästarna det viktigaste i berättelsen. Hon uttryckte en hel del funderingar kring vad som hände med hästarna när Gyllene Salen försvann och kom fram till att de nog reste hem till sitt stall. Därutöver har läsningen inneburit att tjatet om ett syskon, alternativt en katt, tagit fart igen.

Illustrationerna i Allrakäraste syster har en magisk karaktär, som förstärker känslan av att Gyllene Salen finns i en annan värld. Bilderna är mörka, lite suddiga och fantasieggande. Allrakäraste syster är en vacker berättelse om längtan och kärlek, som jag tycker att alla äldre förskolebarn/yngre skolbarn borde få ta del av.

ALLRAKÄRASTE SYSTER
Författare: Astrid Lindgren
Illustrationer: Hans Arnold
Förlag: Rabén & Sjögren (2010)

torsdag 12 november 2026

Den oduglige


Tomas Bannerhed tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2011 med sin underbara roman Korparna. På bloggen utsåg jag Korparna till årets finaste läsupplevelse och det är en berättelse jag ännu bär med mig. Unikt med Korparna är språket, författaren berättar sin historia på en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Så vackert, så smärtsamt vackert. Den oduglige är författarens tredje roman och i den återvänder han till barndomens Småland, till en miljö han känner utan och innan, och skriver fram en person som engagerar och väcker ömhet. 

Tos-Einar, som han kallas, är en särling som bor hemma hos mamma trots att han sedan länge är vuxen. Einar har svårt med ögonkontakt och svårt att snabbt finna orden när han blir tilltalad. Men huvudet är det egentligen inget fel på, han är en fena på huvudräkning och duktig på att fotografera och skriva dikter. Han bara tänker lite annorlunda och har svårt att se bortanför sina egna önskningar och behov. Han längtar efter närhet, särskilt efter närhet till en kvinna. Trots att han skött sitt jobb exemplariskt har Einar har förlorat sitt arbete på sågen och sörjer detta. Han ägnar sin tid åt att fotografera den natur han har omkring sig och börjar så småningom, på mammas uppmaning, att cykla omkring i bygden för att sälja tulpanlökar. Livet förändras när en systerdotter flyttar in och mamman upptäcker en knöl i bröstet. 
"Han hämtade Pentaxen och satte dit mellanringen för att komma så nära det bara gick. Ställde sig på knä och fick in skärpan på löjtnantshjärtanas ljusröda blommor som hängde i långa prydliga rader, var och en liksom fästad med en tråd vid den bågböjda stjälken. Vartenda litet blomhjärta var så fulländat som något kunde bli, och med en rödvitfärgad droppe undertill som såg ut att vilja släppa taget när som helst."
Liksom i föregångaren Korparna är det språket som gör läsning av Den oduglige till något utöver det vanliga. Den poetiska skildringen av naturen får mina ögon att tåras, genom författarens ord förnimmer jag nya nyanser och detaljer. Texten glimrar, glittrar och fladdrar och får mig att läsa en del stycken om och om igen. Därutöver uppslukas jag av ett vackert, innerligt och gripande porträtt av en som inte höll måttet. Tidigt i romanen står det klart för läsaren att något hänt Einar, detta påverkar läsningen och ger extra puls åt en berättelse som är långsamt och omsorgsfullt berättad. Den oduglige påminner i både handling och läsupplevelse om Fåglarna av Tarjei Vesaas, vilket kanske är den finaste komplimang man kan ge Tomas Bannerhed.
DEN ODUGLIGE
Författare: Tomas Bannerhed
Förlag: Norstedts (2026)

lördag 7 november 2026

Domino: Dåren, domaren och den välkammade mannen från pirayaministeriet


Glädjen är som vanligt stor när en ny bok av Håkan Nesser ges ut. Jag tror faktiskt att jag har läst i princip allt han har skrivit, trots att det är en omfattande produktion. Vissa dagar skulle jag säga att jag mest gillar serien om Barbarotti, andra dagar skulle jag framhålla och Piccadilly Cirkus ligger inte i Kumla och Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Efter senaste romanen var jag orolig att han planerade att avsluta sitt skrivande så jag blev jätteglad när jag läste om den nya boken Domino: Dåren, domaren och den välkammade mannen från pirayaministeriet. Och jag hoppas att inte heller denna var den sista. 

Boken utspelar sig delvis i den fiktiva staden Maardam, som nesserläsare känner igen som Van Veeterens hemstad. Här får kommissarie Jung, Van Veeterens efterföljare, ett komplicerat uppdrag, när den berömda sångerskan och skådespelerskan La Jolla utsätts för ett mordförsök. Fallet visar sig ha rötter långt tillbaka i tiden och hänger samman med flera andra udda händelser ... Trettio år tidigare tog en mordbrand fyra människoliv, förövaren åkte fast och dömdes till ett långt fängelsestraff. Men var han verkligen den skyldige? En kvinna reser inkognito tillbaka till sin hemstad för att ta reda på sanningen. Författaren, som skrev en bästsäljare om mordbranden har dömts för skattebrott, i en rättegång där domarens beslut förvånade alla. Och en välkammad indrivare för Skatteverket hittar sin egen gravsten på en kyrkogård. Likt ett dominospel hänger de olika brickorna ihop med varandra. 

Som vanligt väver Håkan Nesser samman osannolika händelser tills mönstret slutligen blir tydligt för läsaren. Romanens konstruktion är intrikat och skapar både förvirring och engagemang. Som vanligt finns ett psykologiskt djup i karaktärerna som väcker och håller liv i mitt intresse hela vägen till slutet. Mitt enda frågetecken handlar naturligtvis om de moment som tydligt anspelar på författarens egna erfarenheter av att bli dömd för skattebrott. Jag måste erkänna att jag skrattade gott åt författarens sätt att hämnas, men samtidigt ledde detta till att jag tappade lite fokus på bokens handling. Sammanfattningsvis är detta en välskriven, intelligent och oerhört underhållande berättelse med fängslande personbeskrivningar - läs!
DOMINO
Författare: Håkan Nesser
Förlag: Albert Bonniers (2026)

fredag 30 oktober 2026

Fotografens skugga


Agnes Lidbeck debuterade 2017 med Finna sig, en roman som uppskattades, omtalades och älskades av både kritiker och läsare. För den tilldelades författaren Borås Tidnings debutantpris. Även uppföljarna Förlåten (2028) och Gå förlorad (2019) mottogs med positiva omdömen. Den senaste romanen - Fotografens skugga - var mitt första möte med författaren och den närmast golvade mig med sin skildring av familjerelationer, lögner och hyckleri. Alltså på den nivån att jag t o m störde författaren mitt i en hotellfrukost för att uttrycka min beundran. 

Romanen inleds med att en pappa, Filip, står vid sin unga, vuxna dotters säng på sjukhuset. Dottern Eddie råkade tidigare samma dag ut för en olycka - hon blev påkörd - när hon rusade ut från restaurangen och mötet med pappan. Filip och Eddies mamma är separerade och han tvingas ringa henne och berätta om dotterns olycka - och fråga efter flickans fullständiga personnummer. När han öppnar Eddies telefon upptäcker han att dottern där kallar honom för "Gubbjäveln". Under en vaken natt tvingas Filip att fundera över det förflutna och frågor om vad som format honom och tidigare generationer. 

Handlingen rör sig därefter bakåt i tiden och läsaren får lära känna flera generationer av män som har svårt att ta ansvar, som ser till sin egna behov först och som både sviker och ljuger för att skydda sig. Runt dessa män rör sig kvinnor med egna drömmar, drömmar som ofta ges upp för konventionella liv. Kvar blir outsagda hemligheter som påverkar både den egna och kommande generationer. Mest engagerad blir jag av mötet med Bibs och hennes konstnärsdrömmar och relationen till Stina. Jag hade önskat dem mer ...

Fotografens skugga kräver en vaken och alert läsare, här finns många karaktärer och tidsperspektiven skiftar ofta. Romanen skildrar destruktiva mansroller som förs vidare från en generation till nästa, och svårigheten att bryta gamla mönster. Karaktärerna är komplexa, nyanserade och realistiska och väcker ett genuint intresse hos mig som läsare. Andra, något starkare, känslor väcks också och det är tänkbart att jag faktiskt svurit åt någon av papporna tyst för mig själv. Sammantaget är Fotografens skugga en oerhört engagerande berättelse om såriga relationer, priset för frihet och många funderingar kring vad som kunde ha blivit. 
FOTOGRAFENS SKUGGA
Författare: Agnes Lidbäck
Förlag: Albert Bonniers (2026)

onsdag 28 oktober 2026

Flickorna i apelsinlunden


Gabriela Cabezón Cámara (född 1968) är en argentinsk författare och journalist. Hon anses vara en av de mest framstående rösterna inom samtida argentinsk och latinamerikansk litteratur, och hon är dessutom uppmärksammad som feminist och miljöaktivist. Med sin fjärde roman Flickorna i apelsinlunden fick författaren sitt internationella genombrott, romanen är även den första som översatts till svenska. Flickorna i apelsinlunden tilldelades National Book Award för översatt litteratur i USA 2025 och den nominerades till det internationella Bookerpriset 2026. Romanen är en fiktiv berättelse som bygger på en verklig historisk person: Catalina de Erauso, en nunna som rymde från ett kloster för att leva som man, bli soldat och delta i erövringen av Amerika. Läs gärna mer om Catalina/Antonio och hens självbiografi här. 

När läsaren möter Antonio de Erausos sitter han i djungeln och skriver brev till sin faster och berättar om sitt liv. Genom breven får läsaren ta del av de ohyggliga händelser Antonio upplevt sedan den dag han rymde från klostret och började klä sig som en man. Som man - tillika soldat - har Antonio bevittnat och deltagit i våldtäkter, mördande, brännande och stympande på allehanda sätt. När han fick nog deserterade han från spanska imperiets armé och lyckades med nöd och näppe undkomma galgen. På vägen till djungeln räddade han dessutom två unga flickor från slaveri och sällskapet utökades även med två apor, en hund och två hästar. Det är svårt, näst intill omöjligt, för Antonio att fokusera på sitt brevskrivande eftersom flickorna hela tiden ställer frågor om allt mellan himmel och jord. 
"Ack, huru gröna och väldiga och vippande äro icke dessa grenverk, skälvande som allting levande skälva, så som ock I och jag och alla växter och ödlor och hela urskogen göra, ty det vill jag inpränta i Eder: djungeln är ett djur bestående av många. Att taga sig igenom den är ej möjligt på det sätt som människor hava för vana att gå, ty här finnes inga vägar, ej heller raka linjer. Djungeln gör en människa till sin egen lera, formar henne efter sin lekamen, och strax flyger hon som en insekt, hoppar som en apa eller ringlar som en orm."
Flickorna i apelsinlunden kräver en alert och engagerad läsare, historien kränger vilt åt alla håll och kanter, vad som är verkligt och vad som är hallucinationer kan diskuteras. Otvivelaktigt realistiska är beskrivningarna av våld och dess effekter på kroppar. Vackra, poetiska och kreativa är däremot skildringarna av djungeln. Sammantaget är Flickorna i apelsinlunden en berättelse med en fantasifull och överrumplande handling berättad med en unik röst. 
FLICKORNA I APELSINLUNDEN
Författare: Gabriela Cabezón Cámara
Översättare: Hanna Nordenhök
Förlag: Tranan (2026)

lördag 24 oktober 2026

Nattsäsong


Karolina Ramqvist är en produktiv och prisbelönad författare, som debuterade 1997 med essäboken När svenska pojkar började dansa. Hon blev uppmärksammad 1999 när hon publicerade ett brev från Ulf Lundell i antologin Fittstim. Karolina Ramqvist har skrivit noveller, filmmanus, essäer och filmmanus, samt en rad uppmärksammade romaner, bl a Flickvännen (2009), Bröd och mjölk (2022) och Den första boken (2024). Jag har tidigare läst och verkligen uppskattat Bröd och mjölk. Tidigare i år tilldelades Karolina Ramqvist Samfundet De Nios Stora pris och Selma Lagerlöf-priset. Hon har även nominerats till Augustpriset, ska det bli ett hattrick?

Nattsäsong utspelar sig i en nära framtid i ett dystert och oroligt Stockholm, där samhället rustar för kommande krig. Berättaren i romanen är en framgångsrik, äldre skådespelerska, som förbereder sig för att spela en teaterroll som en avsevärt yngre kvinna. Det är heller inte vilken roll som helst, utan rollen som den tonåriga Cho-Cho-San, i den ifrågasatta pjäsen Madama Butterfly. Det är dessutom en roll huvudpersonen redan spelat och hyllats för, i sin ungdom. Huvudpersonen har nått sin karriärs höjdpunkt och tilldelats medalj av kungen. Att nu spela samma roll som i sin ungdom medför stor risk att få negativ kritik. Vid valet av pjäs framträder dessutom en generationskonflikt på teatern, där de yngre driver tesen att konstens roll är att förbättra samhället. De anser inte att Madama Butterfly är en pjäs som lever upp till det kravet. 

Huvudpersonen lever sedan många år i ett minst sagt svalt äktenskap med en man som sysslar med pengar och sitter i styrelsen för den anrika teatern där hustrun arbetar. Paret har en dotter som numera är utflugen. När en ung konsult anställs på teatern drabbas huvudpersonen av hämningslös passion och inleder en sexuell relation med honom. Den unge mannen - Dag - är son till den "demonregissör" som gav henne rollen som ledde till hennes genombrott. Gradvis tar kärleksrelationen över hela vardagen, uppslukar allt tankeinnehåll och suddar ut alla gränser.

Att läsa Nattsäsong innebär att ge sig ut på en resa där verkligheten gradvis blir mer och mer skev och diffus. Som läsare tappar jag fotfästet och tänker flera ggr: "det där hände väl ändå inte". Författaren gestaltar på ett oerhört skickligt sätt hur huvudpersonens känslor tar över och, parallellt med samhällets krigshets, styr rakt mot en katastrof. Skildringen av huvudpersonens inre är psykologiskt träffsäker, samtidigt som här finns scener som gör att jag vrider mig av skam. Ändå är det hela tiden njutbart att läsa författarens exakta, eleganta meningar. 

NATTSÄSONG
Författare: Karolina Ramqvist
Förlag: Albert Bonniers (2026)

torsdag 22 oktober 2026

Judas hågkomster


Niklas Rådström har skrivit några av de mest fängslande böcker jag läst: Boken - en omskrivning av Bibeln, En Marialegend - en omskakande gestaltning av mänsklig grymhet och vår möjlighet att välja det goda samt Absint - en underbar berättelse om en liten blåmesunge. Vid läsningen har jag golvats av författarens språk, gestaltning och klokhet.

Romanen Judas hågkomster utspelar sig ett halvsekel efter Yeshuas (Jesus) intåg i Jerusalem på palmsöndagen och händelserna under påskhelgen. Berättaren är Judas, en gammal man som lever anonymt och tillbakadraget, en av de få i Yeshuas sällskap som överlevt. De flesta andra som följde Yeshua har fått betala med sina liv för att de fört hans budskap vidare. Judas misshandlades svårt på Krukmakaråkern, men överlevde och har nu på sin ålderdom beslutat sig för att skriva ner sanningen om händelserna som ledde till att hans mästare korsfästes. I hans berättelse är förräderiet på skärtorsdagen en del av hans och Yeshuas gemensamma plan. När Judas i stunden för förräderiet tvekar att ange sin mästare, uppmuntrar Yeshua honom med en kyss. Förräderiet fullföljs och Judas axlar rollen av historiens störste svikare. 

Den mästare som framträder i Judas jordnära berättelse är både bestämd och mild, han är en människa som skapar relationer med sina följeslagare och han är samtidigt också (kanske) något annat, kanske Guds son. Judas tvivlar, funderar över sin egen roll i de dramatiska scenerna på skärtorsdagen, och förtvivlar emellanåt.
"Hade inte min mästare sagt oss att de främsta skulle bli de sista och de sista de främsta, att de som motats bort skulle upphöjas och den lägste bli den högste? Var det detta min mästare valt ut mig för, att vara den djupast fallne för att vid tidens slut upphöjas? Detta mörker som skulle bli mitt hem."

Poetiskt och vackert skildras händelserna under påskhelgen med dess grymhet, oändliga sorg och oförklarliga höjdpunkt - återuppståndelsen. Författaren levandegör påskens storslagna händelser på ett innerligt sätt, jag blir oerhört berörd och läser med både bävan och glädje. Rådströms prosa är glasklar och lätt att läsa, stilen växlar mellan att vara detaljerad och exakt när konkreta händelser skildras och att vara mer luftig och lyrisk i andra delar. 

Alla som intresserar sig för Bibelns berättelser om händelserna under påsken hamnar förr eller senare i funderingar kring Judas. Varför gjorde han det han gjorde? Och varför var det nödvändigt för historien att ha med en svikare? Jag har aldrig upplevt mig hitta svaren på frågorna och det gör jag kanske inte helt efter att ha läst Judas hågkomster heller, men jag har fått en möjlig, lite fylligare bild av tänkbara förklaringar och det räcker gott. 

JUDAS HÅGKOMSTER
Författare: Niklas Rådström
Förlag: Albert Bonniers (2026)

måndag 19 oktober 2026

Kapitalet


Therese Bohman är författare och kulturjournalist och debuterade 2010 med den uppmärksammade romanen Den drunknade. De följande romanerna har både nominerats till och tilldelats ett flertal priser. Jag har tidigare både läst och uppskattat Den drunknade och Aftonland, och Andromeda hamnade till och med på min favoritlista. Jag kan fortfarande reta mig på att jag inte fick den signerad på Bokmässan för tre år sedan. Jag har missat att läsa Sanningsberget, det ska genast åtgärdas. Förra året köpte jag dessutom Kammakargatan, den ska jag läsa under advent, tur att böcker står sig. 

Nya romanen Kapitalet handlar om förskoleläraren Emma, som arbetar på en populär förskola på Södermalm. För att attrahera rätt föräldrakunder arbetar man årligen med konst inspirerad av Hilma af Klint. Emma är jagberättare i romanen och framställer sig själv som en ganska alldaglig, tystlåten person. När en ny liten flicka, Stella, börjar på förskolan lär Emma snabbt känna hennes mamma, influencern Alice. Alice är en så kallad livsstilsinfluencer av övre medelklass, som dagligen skapar content där hon visar upp de produkter som krävs för att leva ett gott liv. Emma, som i ärlighets namn genast känner igen Alice, blir fascinerad av Alices liv och tackar självklart ja när Alice erbjuder henne extrajobb som barnvakt. Sakta men säkert övergår Emmas fascination i något som liknar besatthet och när hon vistas i Alices lägenhet går hon över alla gränser i sin iver att undersöka allt. Under en resa till Italien kulminerar handlingen på ett minst sagt oväntat sätt.

Läsning av Kapitalet är både roande och oroande, det är en samtidssatir som inte ser med särskilt snälla ögon på någon av sina karaktärer. Romanen skildrar vår verklighet med fokus på de delar som egentligen är minst intressanta, trots många likes och följare. Här finns ett klassperspektiv och en tydlig konflikt mellan yttre fasad och en inre tankevärld, som blir allt tydligare under läsningen. Författarens exakta beskrivningar av detaljer skapar ofta omedelbar igenkänning och upplevelse av delaktighet hos mig som läsare. Jag kan tydligt se de olika miljöerna framför mig och skymtar huvudpersonerna i ögonvrån. Överraskande, minst sagt skruvade handlingar och vändningar lyfter det här psykologiska dramat till en närmast thrillerliknande samtidsskildring, och leder till sträckläsning. Sammantaget är Kapitalet en roman i min smak!
KAPITALET
Författare: Therese Bohman
Förlag: Norstedts (2026)

torsdag 15 oktober 2026

Döda trakten/Kvinnor i revolt


I somras läste jag Döda trakten/Kvinnor i revolt av Monika Fagerholm inför Litteraturfestivalen på Mårbacka. Tyvärr missade jag författarens framträdande, men jag är nöjd över att jag äntligen har läst en av författarna på min lista över välkända olästa författare. Dessutom gav läsningen mersmak. Romanen tilldelades Finlandiapriset i skönlitteratur 2025.

18-åriga Alice flyttar från sin ensamstående mamma och syster på landsbygden till pappa Max och styvmamman Siri, till dockhuset i förorten. I dockhuset finns två halvbröder, bl a den unge "Prinsen" som är sanslöst egocentrisk och bortskämd. Styvmodern Siri är åtminstone i sina egna ögon både radikal och feminist, men framstår kanske mer som en "borgarbracka", om än en beläst sådan. Tiden är 1976-77 och hela världen är öppen för den som vill och vågar upptäcka. Alice tar bussen in till centrum, går i skolan, får både vänner och en pojkvän och går på spännande fester. Tiden kallas "istiden" och åren påstås vara ”de fredligaste efterkrigsåren”. Revolutioner pågår dock på olika ställen: andra karaktärer som förekommer i boken är den svårbegripliga Honecker och Ulrike Meinhof.

Kanske kan man helt enkelt beskriva Döda trakten/Kvinnor i revolt som första delen i en uppväxttrilogi, men den innehåller ju så ofantligt många lager att den är svår att kategorisera och beskriva. Inledningsvis uppfattar jag texten och strukturen som svårgenomtränglig, det tar tid för mig att bli vän med författarens alla upprepningar och cykler. Men det finns också något närmst magiskt i språket som suger in läsaren i berättelsen och skapar ett enormt engagemang. Väntar ivrigt på fortsättningen ...
DÖDA TRAKTEN/KVINNOR I REVOLT
Författare: Monika Fagerholm
Förlag: Albert Bonniers (2025)

torsdag 8 oktober 2026

Nobelpriset tilldelas Anne Carson

Foto: Jay Dixit

En av kvinnorna på min önskelista - Anne Carson - tilldelas årets nobelpris med motiveringen: ”för hennes djärva och infallsrika verk som i lekfull dialog med den klassiska traditionen har skapat nya former för den samtida litteraturen”. Det är ett spännande val, men även ett val av en författare som skriver för ett fåtal. Till skillnad från de andra kvinnorna på min önskelista är hon inte särskilt lättillgänglig. Hos mig väcker det nyfikenhet och drivkraft att förstå, men hon är inte en författare jag bara läser så som jag läser annan litteratur. Anne Carsons texter behöver jag snarare undersöka.


Jag har tidigare läst Norma Jeane Baker av Troja, en bok som väver samman sköna Helenas och Marilyn Monroes livsöden. Boken går inte att enkelt kategorisera, här blandas lyrik, drama och "fackprosa" till en mycket speciell, alldeles egen konstform. Den som inte är oerhört beläst och bevandrad i allt från grekisk mytologi, via Marilyn Monroes liv, till psykoanalytiska teorier av Jacques Lacan behöver läsa översättarens efterord först. Det är mycket informativt och ger djup åt läsningen. 

Anne Carson utgår i texten från Euripides drama Helena, där det inte är den verkliga sköna Helena som rövas till Troja, utan en skenbild. Hon väver dessutom samman sköna Helenas och Marilyn Monroes liv och låter dem symbolisera alla dessa "fresterskor" som i evig tid utsatts för övergrepp och förvanskningar. De män som gestaltas (alla män?) är krigshetsande våldsverkare, vissa avsnitt i boken innehåller lektioner i krigshistoria.  

Läsning av den här texten ger en fördjupad förståelse för, och upplevelse av, det förtryck kvinnor levt under i tusen och tusen år. Den här texten är verkligen inte likt något annat jag läst, men kärnan är ändå inte så svår att förstå.
”Att bli tagen med våld

är Helenas historia,

Persefones,

Norma Jeanes,

Trojas.

Krig är sammanhanget

och Gud är en pojke.”
NORMA JEANE BAKER AV TROJA
Författare: Anne Carson
Översättare: Lars-Håkan Svensson
Förlag: Ellerströms (2021)

onsdag 30 september 2026

Lucy


Jamaica Kincaid föddes 1949 och växte upp med sin mamma på ön Antigua, som då var en brittisk koloni. I unga år flyttade hon till New York för att jobba som au pair, senare fick hon anställning som skribent på The New Yorker. Namnet Jamaica Kincaid tog hon eftersom hon ville dölja för sin mor att hon skrev. Författarens texter är präglade av uppväxten, hon skriver ofta om livet på Antigua och de (post-)koloniala livsvillkoren och hon skriver ofta hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Jamaica Kincaid besökte Bokmässan 2019, jag lyssnade då på ett mycket intressant samtal mellan henne och litteraturkritikern Jenny Tunedal. Dessutom såg jag så klart till att få ny min nyinköpta bok Lucy signerad. 

I lördags tilldelades Jamaica Kincaid Bokmässans litterära pris Sjöjungfrun och intervjuades av Jessica Gedin. En fantastisk upplevelse! Jamaica Kincaid tilldelas litteraturpriset Sjöjungfrun 2026 "för sitt lyriska, humoristiska och ibland konfrontativa språk, som fängslar läsare världen över och rör sig mellan teman som kolonialism, mor-dotterrelationer och odling". 

19-åriga Lucy lämnar sin karibiska hemö för att arbeta som barnflicka i en rik, vit, amerikansk familj i 60-talets USA. Trots att alla i familjen på ytan tycks vara lyckliga, uppmärksammar Lucy snabbt underliggande spänningar, lögner och svek. Maken Lewis är otrogen och äktenskapet går obönhörligt mot sitt slut. Hustrun Mariah försöker i det längsta att blunda för verkligheten, på samma sätt som hon försöker dölja den verkliga maktbalansen mellan henne och Lucy. Mariah ser sig själv som en modern och tolerant person och inser inte att hennes möjlighet att vara accepterande i grunden bygger på en ofantlig ojämlikhet. Lucy bär med sig egna hemligheter, bland annat ett oerhört smärtsamt uppbrott från en mor, som försökte forma och kontrollera henne, i stället för att älska henne villkorslöst. 

Huvudpersonen i Lucy är en komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. Hon är präglad av förtryck och ett upplevt svek, hon har utvecklat en kompromisslös personlighet och agerar ofta impulsivt, samtidigt som hon envist håller fast vid sin ståndpunkt. Lucy öppnar t ex inte de brev modern skickar till henne. Behovet att frigöra sig och bli en egen person tycks vara mycket stort. På ytan överensstämmer Lucys historia i hög grad med författarens och jag blir naturligtvis nyfiken på Jamaica Kincaids egna erfarenheter.

Texten är avskalad, lättläst och osentimental, samtidigt som vartenda ord är noggrant utvalt för att förmedla en hel värld av känslor. Makalöst bra! Och fler än jag hoppas att författaren snart ska få "sitt" Nobelpris. 
LUCY
Författare: Jamaica Kincaid
Översättare: Lena Fagerström
Förlag: Tranan

fredag 18 september 2026

Sommaren 1986: Lovisa och Melinda


John Ajvide Lindqvist beskrivs ofta som Sveriges skräckmästare. Skräck är ju egentligen inte min favoritgenre, men jag har ändå läst många av John Ajvide Lindqvists böcker, med högst blandade omdömen. 2012 skrev jag i ett inlägg om författaren: "Jag gillade Låt den rätte komma in, trots en del otäcka scener. Jag tyckte att Hanteringen av odöda var bra, även om jag önskade lite vassare samhällskritik. Jag tyckte inte att Människohamn var bra, kunde inte alls ta till mig det övernaturliga i den boken. Och Lilla stjärna gjorde mig bara gråtfärdig". Under senare år har jag läst/lyssnat på den spännande och actionfyllda serien "Blodstormen" (Skriften i vattnet, Rummet i jorden, Anden i maskinen) och på Verkligheten och Vänligheten. Vänligheten kretsar kring en låst container som på oklart sätt dykt upp i Norrtäljes hamn och skildrar en handfull människors liv. Detta är kanske författarens bästa bok. Jag har också både läst och tittat på filmatiseringen av Sommaren 1985 och verkligen gillat båda!

Medan sommaren 1985 var den fantastiska Live-Aidsommaren, är sommaren 1986 den skrämmande Tjernobylsomma­ren med stor oro för radioaktivt nedfall. Trots allt underbart som skedde 1985 inträffade dock också Helenas tragiska dödsfall, vilket fortfarande påverkar alla på Särsö. Berättelsen om sjöjungfrun, som möjligen orsakade Helenas död, lockar och drar de 11-åriga bästisarna Lovisa och Melinda till den skrämmande, mytomspunna ön Svärtan. Tjejerna går i samma klass, men Melindas prestationsinriktade föräldrar planerar att dottern ska hoppa över en årskurs, och lägger in en massa pluggtid under sommarlovet. Lovisa oroar sig mycket över hur hon ska klara sig utan Melinda, och hur Melinda ska stå ut utan sin bästis till hösten. Det lite äldre tonårsgänget har förändrats efter Helenas död, för dem består livet nu av  förälskelser, mystik och "lek" med ouijabräde. Till slut klarar Lovisa och Melinda inte längre motstå Svärtans lockelse, de seglar iväg och upptäcker att den sjöjungfru som hittades året innan inte var den enda av sin art ...

Liksom den föregående romanen kan även Sommaren 1986 jämföras med en kombination av Vi på Saltkråkan och Stranger Things. Här finns idyllen från Saltkråkans miljöer och de underliggande ohyggliga faror som skildras i Stranger Things. Den nostalgiska stämningen fungerar perfekt för en läsare i min ålder, en läsare som minns stämningen efter mordet på Palme och Tjerbobylolyckan. Och som dessutom har en längtan tillbaka till ett något mjukare samhällsklimat. Styrkan i romanen  är den nyanserade och lyhörda skildringen av vänskaps- och familjerelationer i en ålder där trygghet betyder så mycket, samtidigt som lusten att upptäcka och erövra är så stor.
SOMMAREN 1986: LOVISA OCH MELINDA
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront (2026)

måndag 14 september 2026

Det underjordiska biblioteket


Hanna Nordenhök debuterade som poet men har kanske mest uppmärksammats för sina mörka, suggestiva romaner. Hon har tilldelats flera utmärkelser för sitt författarskap, bland annat Sveriges Radios romanpris, Stina Aronsons pris och Göteborgs-Postens litteraturpris. Jag har tidigare läst romanen Det vita huset i Simpang från 2013, en fängslande roman om kolonisation, makt och flykt in i egna världar. Jag uppskattade bland annat kontrasten mellan ett vackert, lite sprött språk och en mörk, våldsam handling.

Det underjordiska biblioteket handlar om en kvinna som vandrar genom ett ödsligt landskap med målet att uppfylla ett löfte till sin far. En katastrof har inträffat, en dödlig pandemi har spridit sig och större delen av befolkningen har avlidit. Ett kännetecken på virusets (?) framfart är de sotfärgade spindelnät som breder ut sig på de drabbades kroppar. Under vandringen tar kvinnan, något motvilligt, hand om två barn som förlorat sina föräldrar, trots att detta försvårar hennes egen resa. En tid har hon även sällskap av en annan kvinna. De vandrar tillsammans på farofyllda vägar med målet att finna vatten, undvika smitta och hitta hem till tryggheten, pappan, barndomens underjordiska bibliotek.  

Romanen är skriven i omvänd kronologisk ordning och inleds med att kvinnan når fram till sitt forna hem och uppfyller löftet till fadern. Därefter får läsaren ta del av händelserna på resan hem. Huvudpersonen benämns inte vid namn förrän i slutet av boken och övriga kallas endast "pojken", "flickan" och "den andra" (kvinnan). Överlag finns inte utrymme för relationer och närhet i katastrofens centrum, allt handlar om överlevnad. Färden hem är fylld av faror, alla samhällsinstanser har kollapsat, man kan bara lita på sig själv. Katastrofen lockar fram både det sämsta och det bästa hos människan, man måste alltid vara på sin vakt.
"Kraftlös regnbåge över himlen. En bit bort låg en stor plastpåse i det sanka gräset, med ett femtiotal mobiltelefoner inuti, alla urladdade, de tycktes tappade där i brådska. Kvinnan gick fram och petade lite bland påsens innehåll med foten. Obsidiansvarta displayer tömda på det myller av information som så nyss dikterat i det närmaste all verklighet, på ett ögonblick försvunnet. Hon såg sig om i landskapet igen. Rå och renspolad värld."
Det underjordiska biblioteket är en kort roman, som jag läste snabbt, med andan i halsen och tryck över bröstet. Det är en roman att drabbas av. Jag har sett andra jämföra med Vägen av Cormac McCarthy och jag håller med om att här finns en hel del likheter. Båda romanerna skildrar fruktansvärda händelser på ett oerhört engagerande och osentimentalt sätt. Texten i Det underjordiska biblioteket är poetisk och rytmisk samtidigt som romanen inte innehåller ett enda onödigt ord. Det fyller mig med beundran.

DET UNDERJORDISKA BIBLIOTEKET
Författare: Hanna Nordenhök
Förlag: Wahlström & Widstrand (2026)

fredag 11 september 2026

Kärnveden, del 3 i Timmerfolkserien


Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren emottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden. Livet kompliceras när Siv blir förälskad i och gravid med skogssamen Nila. Hon gifter sig med skogshuggaren John utan att berätta att hon är gravid. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

I Blekjorden får läsaren återigen följa Siv, hennes make och sonen Nils. Livet som hemmafru är ensamt och när tillfälle ges återgår Siv till sitt arbete som kocka i timmerkojan. Den här gången har hon dessutom i uppdrag att lära upp den unga Märta i yrket. Sivs yngre bror Rune arbetar också som skogshuggare och så småningom återser Siv även ungdomskärleken Nila. Sonen Nils har det inte lätt med kompisar, han utsätts dagligen för slag, spott och spe av jämnåriga plågoandar. I nutiden återser vi Eva, som visar sig vara barnbarn till Siv och Nila och således dotter till Nils. Eva har ärvt skog i hemtrakten och börjar träffa sin ungdomskärlek Mattias. Mattias är pappa till Fanny, en av de mest engagerade miljöaktivisterna från Hjortronmyren. Evas son Vilgot och Fanny blir genast vänner utifrån gemensamma intressen, men under ytan skaver dolda händelser.

I Kärnveden har Nils vuxit upp och studerar i Uppsala. Han besöker barndomshemmet under somrarna och umgås en del med en tidigare skolkamrat Ingrid. Även Lasse, Nils gamle plågoande, slår sina lovar runt Ingrid. Timmerkojorna är nu historia, men Siv och några andra kvinnor i byn hittar nya sätt att förse skogsarbetarna med mat. I skogen har man börjar använda bekämpningsmedlet hormoslyr, vilket Nils tidigt varnar för. I nutiden blir Eva alltmer engagerad i skötseln av sin skog. Hennes pappa Nils försvann spårlöst när hon var liten, och när en människa hittas begravd i skogen misstänker Eva att det kan vara hennes pappa. Sakta med säkert avslöjas de gamla hemligheter och konflikter som präglat Evas uppväxt. 

Hela sviten om Timmerfolk skildrar vanliga människors vardag på ett ganska stillsamt sätt. Trots detta visar det sig att historien gömmer omvälvande händelser och mängder av hemligheter. Kombinationen mellan det vardagliga och det dramatiska väcker ett starkt engagemang som följer läsaren till sista punkten. En av romanens styrkor är skildringen av kvinnornas roll i skogsbruket, både historiskt och i nutid. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras i mitt tycke nyanserat och väcker intresse hos mig som läsare att försöka förstå mer. Böckerna rekommenderas varmt!
KÄRNVEDEN
Författare: Ulrika Lagerlöf
Förlag: Romanus & Selling (2024)

måndag 7 september 2026

Blekjorden, del 2 i Timmerfolkserien


Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren emottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden. Livet kompliceras när Siv blir förälskad i och gravid med skogssamen Nila. Hon gifter sig med skogshuggaren John utan att berätta att hon är gravid. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

I Blekjorden får läsaren återigen följa Siv, hennes make och sonen Nils. Livet som hemmafru är ensamt och när tillfälle ges återgår Siv till sitt arbete som kocka i timmerkojan. Den här gången har hon dessutom i uppdrag att lära upp den unga Märta i yrket. Sivs yngre bror Rune arbetar också som skogshuggare och så småningom återser Siv även ungdomskärleken Nila. Sonen Nils har det inte lätt med kompisar, han utsätts dagligen för slag, spott och spe av jämnåriga plågoandar. I nutiden återser vi Eva, som visar sig vara barnbarn till Siv och Nila och således dotter till Nils. Eva har ärvt skog i hemtrakten och börjar träffa sin ungdomskärlek Mattias. Mattias är pappa till Fanny, en av de mest engagerade miljöaktivisterna från Hjortronmyren. Evas son Vilgot och Fanny blir genast vänner utifrån gemensamma intressen, men under ytan skaver dolda händelser.

Liksom i första boken är handlingen engagerande och huvudpersonerna nyanserat tecknade. Många av karaktärerna bär på hemligheter och utgången känns ofta oviss. Författaren lyfter fram kvinnornas roll i skogsbruket både historiskt och i samtiden och skildrar deras drömmar och olika vägval. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras ingående och väcker intresse hos mig som läsare. Jag ser fram emot att genast fortsätta läsa nästa del - Kärnveden. 
BLEKJORDEN
Författare: Ulrika Lagerlöf
Förlag: Romanus & Selling (2024)

torsdag 3 september 2026

Dödsverk


Kjersti Anfinnsen besökte förra årets Bokmässa och jag lyssnade på hennes samtal om kärlek på ålderns höst vid flera tillfällen. Hon debuterade 2012 med romanen Det var grønt. Med böckerna om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim har Kjersti Anfinnsen både hyllats av kritiker och nått en bred läsekrets i såväl Norge, som en rad andra länder. 

De sista smekningarna är den inledande delen i trilogin om Birgitte Solheim och den handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Birgitte bor ensam i en lägenhet i Paris, efter att ha haft en framgångsrik karriär som hjärtkirurg. Kontakterna med andra blir allt färre och ansträngningen att lämna lägenheten allt mindre lockande. På ålders höst träffar hon dock äntligen kärleken - Javiér. 

Birgitte är en mycket intressant och komplex karaktär, som inte är alltigenom sympatisk. Hon har livet genom fokuserat på framgång och arbete på bekostnad av djupa relationer och kärlek. Med växande sorg, kombinerad med självdistans och bitsk humor, ser hon tillbaka på sitt liv och funderar över sina livsval. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. 

I Ögonblick för evigheten fortsätter Birgitte att reflektera över sitt liv, både den fysiska och psykiska hälsan vacklar, ensamheten blir alltmer påtaglig och likaså kroppens förfall. 

I sista delen - Dödsverk - har livets och åldrandets sista kapitel inletts – Birgitte är nu blind och helt vårdberoende. Den sista tiden tillbringar Birgitte på ett privat vårdhem utanför Paris, tillvaron präglas av ensamhet, tankar på det förflutna och på det som ska ske, samt omvårdnad av en strid ström vårdare. Det är svårt att uthärda ett liv utan självständighet, Birgitte börjar längta efter slutet, ett värdigt slut. 
"En morgon upptäckte jag att jag var blind. Sista resten av självständighet försvann med synen. Skuggor och konturer har blivit ett slags mörkgrå yta där jag knappt kan skilja ljus från mörker. Resten av min tid är väntan. Kroppen fungerar nästan inte. Jag svävar in och ut ur sömnen. När jag vaknar har jag under några sekunder av nåd glömt misären. Sedan slår jag upp ögonen till den totala meningslösheten. Sköterskorna hävdar att mitt hjärta är imponerande starkt. Jag är seglivad. Dessvärre."
Sammantaget är Dödsverk läsning som påverkar på djupet. Här finns en oundviklig upplevelse av kroppslig förnedring som är plågsam, men även en fantastisk gestaltning av att Birgitte ännu är sig själv - ända in i slutet. 
DÖDSVERK
Författare: Kjersti Anfinnsen
Översättare: Marie Lundquist
Förlag: Flo förlag (2026)

måndag 31 augusti 2026

Hjortronmyren, del 1 i Timmerfolkserien


Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren mottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden i en liten timmerkoja. Det självständiga livet i timmerkojan visar sig dock passa Siv bättre än hon vågar hoppats, men kompliceras av att varma känslor växer fram mellan Siv och skogssamen Nila. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

En av romanens styrkor är skildringen av den unga flickan Sivs uppväxt och den oväntade vägen till både självständighet och himlastormande förälskelse. Författaren lyfter fram kvinnornas roll i skogsbruket både historiskt och i nutid på ett mycket engagerande sätt. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras nyanserat och väcker intresse hos mig som läsare. Jag ser fram emot att genast fortsätta läsa nästa del - Blekjorden. 
HJORTRONMYREN
Författare: Ulrika Lagerlöf
Förlag: Romanus & Selling (2024)

fredag 28 augusti 2026

Yesteryear


Sommarens snackis är utan tvekan Yesteryear av Caro Claire Burke, och till slut blev jag så nyfiken att jag var tvungen att läsa den, jag också. Tycker jag då att den var värd allt ståhej? Nja.

Huvudpersonen och influencern Natalie lever ett traditionellt familjeliv på en lantlig amerikansk gård. Allt görs från grunden, grödorna odlas ekologiskt, mjölken dricks opastöriserad från egna kor och barnen hemskolas. Eller ja, så verkar det i alla fall. Gården är till synes rustik, maken är möjligen en tvättäkta cowboy och Nathalie lever ett tryggt, kristet liv som så kallad tradwife. Bakom scenen finns dock barnflickor, toppmoderna undangömda vitvaror och producenter som ser till att all content är proffsigt gjord. Nathalies åtta miljoner följare antingen älskar eller älskar att hata henne, men den senare kategorin är nog bara avundsjuk. En dag när Nathalie vaknar känner hon dock inte igen sig, huset är litet och smutsigt och varken maken eller barnen är sig riktigt lika. Året år 1855 och Nathalie förväntas att på riktigt sköta hem och familj i en spartansk miljö utan elektricitet eller andra moderniteter. Hon drabbas av en chock och försöker fly ...

Det finns många saker jag verkligen uppskattar i romanen, den är en oerhört träffsäker satir och skildrar allt tillgjort i influncervärlden på ett mycket underhållande sätt. Dessutom är huvudpersonen en intressant karaktär som tillåts vara befriande ärlig och ha tämligen oacceptabla åsikter. Jag har heller egentligen inte särskilt svårt att acceptera den udda och oväntade tidsresan, utan tycker att det är en intressant händelseutveckling. Däremot tycker jag tyvärr att det fullständigt tillrättalagda slutet faktiskt förstör det som hade kunnat ha bli en riktigt utmanande och kul bok.
YESTERYEAR
Författare: Caro Claire Burke
Översättare: Karin Wijk
Förlag: Polaris (2026)

torsdag 27 augusti 2026

Péter Nádas 1942 - 2026


Fick under gårdagen besked att Péter Nádas avlidit och påminns om boken Fotograferingens vackra historia, som jag läste och skrev om redan 2011. Författaren talades om i samband med Nobelpriset och jag minns att jag tänkte att han var en typisk Nobelpristagare, när jag läste boken. 

Den unga fotografen Kornélia tappar greppet om verkligheten och skickas på kurort tillsammans med sin sällskapsdam. På sanatoriet träffar hon en läkare och en patient, som på olika sätt berör henne. I bakgrunden finns också baronen Károly, som vill gifta sig med henne. Emellanåt blandas dock dessa män samman så att inte varken Kornélia eller läsaren vet vem som är vem. Även tidsbestämmelsen i boken är tvetydig; berättelsen tycks utspela sig i det tidiga 1900-talets Europa, dock byts emellanåt ballongfärder ut mot helikopterturer.

Drömlikt, illusoriskt, förvirrande, säreget, groteskt, lockande är ord som beskriver texten och min upplevelse av att läsa Fotograferingens vackra historia. Texten är fylld av betydelser och man kan ägna en avhandling åt att försöka förstå vad som händer på ytan och på ett symboliskt plan. Kanske handlar hela boken om vad som är verkligt och om vem som har makt att tolka verkligheten. Kanske kan verkligheten bara upplevas när man befinner sig i skydd bakom linsen.

Nackdelar för mig är att en del konversationen tidstypiskt sker på franska och tyska, där tappar jag helt sammanhanget. Å andra sidan är jag som psykolog inte främmande för andra verkligheter än den gängse, det var nog en fördel vid läsning av denna unika berättelse. Eller ja, berättelse känns inte som rätt ord att använda i sammanhanget, kanske en kakafoni av stillbilder beskriver stilen bättre.