Lucy

Jamaica Kincaid föddes 1949 och växte upp med sin mamma på ön Antigua, som då var en brittisk koloni. I unga år flyttade hon till New York för att jobba som au pair, senare fick hon anställning som skribent på The New Yorker. Namnet Jamaica Kincaid tog hon eftersom hon ville dölja för sin mor att hon skrev. Författarens texter är präglade av uppväxten, hon skriver ofta om livet på Antigua och de (post-)koloniala livsvillkoren och hon skriver ofta hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Jamaica Kincaid besökte Bokmässan 2019, jag lyssnade då på ett mycket intressant samtal mellan henne och litteraturkritikern Jenny Tunedal. Dessutom såg jag så klart till att få ny min nyinköpta bok Lucy signerad. 

I lördags tilldelades Jamaica Kincaid Bokmässans litterära pris Sjöjungfrun och intervjuades av Jessica Gedin. En fantastisk upplevelse! Jamaica Kincaid tilldelas litteraturpriset Sjöjungfrun 2026 "för sitt lyriska, humoristiska och ibland konfrontativa språk, som fängslar läsare världen över och rör sig mellan teman som kolonialism, mor-dotterrelationer och odling". 

19-åriga Lucy lämnar sin karibiska hemö för att arbeta som barnflicka i en rik, vit, amerikansk familj i 60-talets USA. Trots att alla i familjen på ytan tycks vara lyckliga, uppmärksammar Lucy snabbt underliggande spänningar, lögner och svek. Maken Lewis är otrogen och äktenskapet går obönhörligt mot sitt slut. Hustrun Mariah försöker i det längsta att blunda för verkligheten, på samma sätt som hon försöker dölja den verkliga maktbalansen mellan henne och Lucy. Mariah ser sig själv som en modern och tolerant person och inser inte att hennes möjlighet att vara accepterande i grunden bygger på en ofantlig ojämlikhet. Lucy bär med sig egna hemligheter, bland annat ett oerhört smärtsamt uppbrott från en mor, som försökte forma och kontrollera henne, i stället för att älska henne villkorslöst. 

Huvudpersonen i Lucy är en komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. Hon är präglad av förtryck och ett upplevt svek, hon har utvecklat en kompromisslös personlighet och agerar ofta impulsivt, samtidigt som hon envist håller fast vid sin ståndpunkt. Lucy öppnar t ex inte de brev modern skickar till henne. Behovet att frigöra sig och bli en egen person tycks vara mycket stort. På ytan överensstämmer Lucys historia i hög grad med författarens och jag blir naturligtvis nyfiken på Jamaica Kincaids egna erfarenheter.

Texten är avskalad, lättläst och osentimental, samtidigt som vartenda ord är noggrant utvalt för att förmedla en hel värld av känslor. Makalöst bra! Och fler än jag hoppas att författaren snart ska få "sitt" Nobelpris. 

LUCY
Författare: Jamaica Kincaid
Översättare: Lena Fagerström
Förlag: Tranan

Sommaren 1986: Lovisa och Melinda

John Ajvide Lindqvist beskrivs ofta som Sveriges skräckmästare. Skräck är ju egentligen inte min favoritgenre, men jag har ändå läst många av John Ajvide Lindqvists böcker, med högst blandade omdömen. 2012 skrev jag i ett inlägg om författaren: "Jag gillade Låt den rätte komma in, trots en del otäcka scener. Jag tyckte att Hanteringen av odöda var bra, även om jag önskade lite vassare samhällskritik. Jag tyckte inte att Människohamn var bra, kunde inte alls ta till mig det övernaturliga i den boken. Och Lilla stjärna gjorde mig bara gråtfärdig". Under senare år har jag läst/lyssnat på den spännande och actionfyllda serien "Blodstormen" (Skriften i vattnet, Rummet i jorden, Anden i maskinen) och på Verkligheten och Vänligheten. Vänligheten kretsar kring en låst container som på oklart sätt dykt upp i Norrtäljes hamn och skildrar en handfull människors liv. Detta är kanske författarens bästa bok. Jag har också både läst och tittat på filmatiseringen av Sommaren 1985 och verkligen gillat båda!

Medan sommaren 1985 var den fantastiska Live-Aidsommaren, är sommaren 1986 den skrämmande Tjernobylsomma­ren med stor oro för radioaktivt nedfall. Trots allt underbart som skedde 1985 inträffade dock också Helenas tragiska dödsfall, vilket fortfarande påverkar alla på Särsö. Berättelsen om sjöjungfrun, som möjligen orsakade Helenas död, lockar och drar de 11-åriga bästisarna Lovisa och Melinda till den skrämmande, mytomspunna ön Svärtan. Tjejerna går i samma klass, men Melindas prestationsinriktade föräldrar planerar att dottern ska hoppa över en årskurs, och lägger in en massa pluggtid under sommarlovet. Lovisa oroar sig mycket över hur hon ska klara sig utan Melinda, och hur Melinda ska stå ut utan sin bästis till hösten. Det lite äldre tonårsgänget har förändrats efter Helenas död, för dem består livet nu av  förälskelser, mystik och "lek" med ouijabräde. Till slut klarar Lovisa och Melinda inte längre motstå Svärtans lockelse, de seglar iväg och upptäcker att den sjöjungfru som hittades året innan inte var den enda av sin art ...

Liksom den föregående romanen kan även Sommaren 1986 jämföras med en kombination av Vi på Saltkråkan och Stranger Things. Här finns idyllen från Saltkråkans miljöer och de underliggande ohyggliga faror som skildras i Stranger Things. Den nostalgiska stämningen fungerar perfekt för en läsare i min ålder, en läsare som minns stämningen efter mordet på Palme och Tjerbobylolyckan. Och som dessutom har en längtan tillbaka till ett något mjukare samhällsklimat. Styrkan i romanen  är den nyanserade och lyhörda skildringen av vänskaps- och familjerelationer i en ålder där trygghet betyder så mycket, samtidigt som lusten att upptäcka och erövra är så stor.

SOMMAREN 1986: LOVISA OCH MELINDA

Författare: John Ajvide Lindqvist

Förlag: Ordfront (2026)

Det underjordiska biblioteket

Hanna Nordenhök debuterade som poet men har kanske mest uppmärksammats för sina mörka, suggestiva romaner. Hon har tilldelats flera utmärkelser för sitt författarskap, bland annat Sveriges Radios romanpris, Stina Aronsons pris och Göteborgs-Postens litteraturpris. Jag har tidigare läst romanen Det vita huset i Simpang från 2013, en fängslande roman om kolonisation, makt och flykt in i egna världar. Jag uppskattade bland annat kontrasten mellan ett vackert, lite sprött språk och en mörk, våldsam handling.

Det underjordiska biblioteket handlar om en kvinna som vandrar genom ett ödsligt landskap med målet att uppfylla ett löfte till sin far. En katastrof har inträffat, en dödlig pandemi har spridit sig och större delen av befolkningen har avlidit. Ett kännetecken på virusets (?) framfart är de sotfärgade spindelnät som breder ut sig på de drabbades kroppar. Under vandringen tar kvinnan, något motvilligt, hand om två barn som förlorat sina föräldrar, trots att detta försvårar hennes egen resa. En tid har hon även sällskap av en annan kvinna. De vandrar tillsammans på farofyllda vägar med målet att finna vatten, undvika smitta och hitta hem till tryggheten, pappan, barndomens underjordiska bibliotek.  

Romanen är skriven i omvänd kronologisk ordning och inleds med att kvinnan når fram till sitt forna hem och uppfyller löftet till fadern. Därefter får läsaren ta del av händelserna på resan hem. Huvudpersonen benämns inte vid namn förrän i slutet av boken och övriga kallas endast "pojken", "flickan" och "den andra" (kvinnan). Överlag finns inte utrymme för relationer och närhet i katastrofens centrum, allt handlar om överlevnad. Färden hem är fylld av faror, alla samhällsinstanser har kollapsat, man kan bara lita på sig själv. Katastrofen lockar fram både det sämsta och det bästa hos människan, man måste alltid vara på sin vakt.

"Kraftlös regnbåge över himlen. En bit bort låg en stor plastpåse i det sanka gräset, med ett femtiotal mobiltelefoner inuti, alla urladdade, de tycktes tappade där i brådska. Kvinnan gick fram och petade lite bland påsens innehåll med foten. Obsidiansvarta displayer tömda på det myller av information som så nyss dikterat i det närmaste all verklighet, på ett ögonblick försvunnet. Hon såg sig om i landskapet igen. Rå och renspolad värld."

Det underjordiska biblioteket är en kort roman, som jag läste snabbt, med andan i halsen och tryck över bröstet. Det är en roman att drabbas av. Jag har sett andra jämföra med Vägen av Cormac McCarthy och jag håller med om att här finns en hel del likheter. Båda romanerna skildrar fruktansvärda händelser på ett oerhört engagerande och osentimentalt sätt. Texten i Det underjordiska biblioteket är poetisk och rytmisk samtidigt som romanen inte innehåller ett enda onödigt ord. Det fyller mig med beundran.

DET UNDERJORDISKA BIBLIOTEKET
Författare: Hanna Nordenhök
Förlag: Wahlström & Widstrand (2026)

Kärnveden, del 3 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren emottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden. Livet kompliceras när Siv blir förälskad i och gravid med skogssamen Nila. Hon gifter sig med skogshuggaren John utan att berätta att hon är gravid. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

I Blekjorden får läsaren återigen följa Siv, hennes make och sonen Nils. Livet som hemmafru är ensamt och när tillfälle ges återgår Siv till sitt arbete som kocka i timmerkojan. Den här gången har hon dessutom i uppdrag att lära upp den unga Märta i yrket. Sivs yngre bror Rune arbetar också som skogshuggare och så småningom återser Siv även ungdomskärleken Nila. Sonen Nils har det inte lätt med kompisar, han utsätts dagligen för slag, spott och spe av jämnåriga plågoandar. I nutiden återser vi Eva, som visar sig vara barnbarn till Siv och Nila och således dotter till Nils. Eva har ärvt skog i hemtrakten och börjar träffa sin ungdomskärlek Mattias. Mattias är pappa till Fanny, en av de mest engagerade miljöaktivisterna från Hjortronmyren. Evas son Vilgot och Fanny blir genast vänner utifrån gemensamma intressen, men under ytan skaver dolda händelser.

I Kärnveden har Nils vuxit upp och studerar i Uppsala. Han besöker barndomshemmet under somrarna och umgås en del med en tidigare skolkamrat Ingrid. Även Lasse, Nils gamle plågoande, slår sina lovar runt Ingrid. Timmerkojorna är nu historia, men Siv och några andra kvinnor i byn hittar nya sätt att förse skogsarbetarna med mat. I skogen har man börjar använda bekämpningsmedlet hormoslyr, vilket Nils tidigt varnar för. I nutiden blir Eva alltmer engagerad i skötseln av sin skog. Hennes pappa Nils försvann spårlöst när hon var liten, och när en människa hittas begravd i skogen misstänker Eva att det kan vara hennes pappa. Sakta med säkert avslöjas de gamla hemligheter och konflikter som präglat Evas uppväxt. 

Hela sviten om Timmerfolk skildrar vanliga människors vardag på ett ganska stillsamt sätt. Trots detta visar det sig att historien gömmer omvälvande händelser och mängder av hemligheter. Kombinationen mellan det vardagliga och det dramatiska väcker ett starkt engagemang som följer läsaren till sista punkten. En av romanens styrkor är skildringen av kvinnornas roll i skogsbruket, både historiskt och i nutid. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras i mitt tycke nyanserat och väcker intresse hos mig som läsare att försöka förstå mer. Böckerna rekommenderas varmt!

KÄRNVEDEN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

Blekjorden, del 2 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren emottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden. Livet kompliceras när Siv blir förälskad i och gravid med skogssamen Nila. Hon gifter sig med skogshuggaren John utan att berätta att hon är gravid. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

I Blekjorden får läsaren återigen följa Siv, hennes make och sonen Nils. Livet som hemmafru är ensamt och när tillfälle ges återgår Siv till sitt arbete som kocka i timmerkojan. Den här gången har hon dessutom i uppdrag att lära upp den unga Märta i yrket. Sivs yngre bror Rune arbetar också som skogshuggare och så småningom återser Siv även ungdomskärleken Nila. Sonen Nils har det inte lätt med kompisar, han utsätts dagligen för slag, spott och spe av jämnåriga plågoandar. I nutiden återser vi Eva, som visar sig vara barnbarn till Siv och Nila och således dotter till Nils. Eva har ärvt skog i hemtrakten och börjar träffa sin ungdomskärlek Mattias. Mattias är pappa till Fanny, en av de mest engagerade miljöaktivisterna från Hjortronmyren. Evas son Vilgot och Fanny blir genast vänner utifrån gemensamma intressen, men under ytan skaver dolda händelser.

Liksom i första boken är handlingen engagerande och huvudpersonerna nyanserat tecknade. Många av karaktärerna bär på hemligheter och utgången känns ofta oviss. Författaren lyfter fram kvinnornas roll i skogsbruket både historiskt och i samtiden och skildrar deras drömmar och olika vägval. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras ingående och väcker intresse hos mig som läsare. Jag ser fram emot att genast fortsätta läsa nästa del - Kärnveden. 

BLEKJORDEN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

Dödsverk

Kjersti Anfinnsen besökte förra årets Bokmässa och jag lyssnade på hennes samtal om kärlek på ålderns höst vid flera tillfällen. Hon debuterade 2012 med romanen Det var grønt. Med böckerna om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim har Kjersti Anfinnsen både hyllats av kritiker och nått en bred läsekrets i såväl Norge, som en rad andra länder. 

De sista smekningarna är den inledande delen i trilogin om Birgitte Solheim och den handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Birgitte bor ensam i en lägenhet i Paris, efter att ha haft en framgångsrik karriär som hjärtkirurg. Kontakterna med andra blir allt färre och ansträngningen att lämna lägenheten allt mindre lockande. På ålders höst träffar hon dock äntligen kärleken - Javiér. 

Birgitte är en mycket intressant och komplex karaktär, som inte är alltigenom sympatisk. Hon har livet genom fokuserat på framgång och arbete på bekostnad av djupa relationer och kärlek. Med växande sorg, kombinerad med självdistans och bitsk humor, ser hon tillbaka på sitt liv och funderar över sina livsval. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. 

I Ögonblick för evigheten fortsätter Birgitte att reflektera över sitt liv, både den fysiska och psykiska hälsan vacklar, ensamheten blir alltmer påtaglig och likaså kroppens förfall. 

I sista delen - Dödsverk - har livets och åldrandets sista kapitel inletts – Birgitte är nu blind och helt vårdberoende. Den sista tiden tillbringar Birgitte på ett privat vårdhem utanför Paris, tillvaron präglas av ensamhet, tankar på det förflutna och på det som ska ske, samt omvårdnad av en strid ström vårdare. Det är svårt att uthärda ett liv utan självständighet, Birgitte börjar längta efter slutet, ett värdigt slut. 

"En morgon upptäckte jag att jag var blind. Sista resten av självständighet försvann med synen. Skuggor och konturer har blivit ett slags mörkgrå yta där jag knappt kan skilja ljus från mörker. Resten av min tid är väntan. Kroppen fungerar nästan inte. Jag svävar in och ut ur sömnen. När jag vaknar har jag under några sekunder av nåd glömt misären. Sedan slår jag upp ögonen till den totala meningslösheten. Sköterskorna hävdar att mitt hjärta är imponerande starkt. Jag är seglivad. Dessvärre."

Sammantaget är Dödsverk läsning som påverkar på djupet. Här finns en oundviklig upplevelse av kroppslig förnedring som är plågsam, men även en fantastisk gestaltning av att Birgitte ännu är sig själv - ända in i slutet. 

DÖDSVERK

Författare: Kjersti Anfinnsen

Översättare: Marie Lundquist

Förlag: Flo förlag (2026)

Hjortronmyren, del 1 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren mottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden i en liten timmerkoja. Det självständiga livet i timmerkojan visar sig dock passa Siv bättre än hon vågar hoppats, men kompliceras av att varma känslor växer fram mellan Siv och skogssamen Nila. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

En av romanens styrkor är skildringen av den unga flickan Sivs uppväxt och den oväntade vägen till både självständighet och himlastormande förälskelse. Författaren lyfter fram kvinnornas roll i skogsbruket både historiskt och i nutid på ett mycket engagerande sätt. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras nyanserat och väcker intresse hos mig som läsare. Jag ser fram emot att genast fortsätta läsa nästa del - Blekjorden. 

HJORTRONMYREN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

Yesteryear

Sommarens snackis är utan tvekan Yesteryear av Caro Claire Burke, och till slut blev jag så nyfiken att jag var tvungen att läsa den, jag också. Tycker jag då att den var värd allt ståhej? Nja.

Huvudpersonen och influencern Natalie lever ett traditionellt familjeliv på en lantlig amerikansk gård. Allt görs från grunden, grödorna odlas ekologiskt, mjölken dricks opastöriserad från egna kor och barnen hemskolas. Eller ja, så verkar det i alla fall. Gården är till synes rustik, maken är möjligen en tvättäkta cowboy och Nathalie lever ett tryggt, kristet liv som så kallad tradwife. Bakom scenen finns dock barnflickor, toppmoderna undangömda vitvaror och producenter som ser till att all content är proffsigt gjord. Nathalies åtta miljoner följare antingen älskar eller älskar att hata henne, men den senare kategorin är nog bara avundsjuk. En dag när Nathalie vaknar känner hon dock inte igen sig, huset är litet och smutsigt och varken maken eller barnen är sig riktigt lika. Året år 1855 och Nathalie förväntas att på riktigt sköta hem och familj i en spartansk miljö utan elektricitet eller andra moderniteter. Hon drabbas av en chock och försöker fly ...

Det finns många saker jag verkligen uppskattar i romanen, den är en oerhört träffsäker satir och skildrar allt tillgjort i influncervärlden på ett mycket underhållande sätt. Dessutom är huvudpersonen en intressant karaktär som tillåts vara befriande ärlig och ha tämligen oacceptabla åsikter. Jag har heller egentligen inte särskilt svårt att acceptera den udda och oväntade tidsresan, utan tycker att det är en intressant händelseutveckling. Däremot tycker jag tyvärr att det fullständigt tillrättalagda slutet faktiskt förstör det som hade kunnat ha bli en riktigt utmanande och kul bok.

YESTERYEAR

Författare: Caro Claire Burke

Översättare: Karin Wijk

Förlag: Polaris (2026)

Péter Nádas 1942 - 2026

Fick under gårdagen besked att Péter Nádas avlidit och påminns om boken Fotograferingens vackra historia, som jag läste och skrev om redan 2011. Författaren talades om i samband med Nobelpriset och jag minns att jag tänkte att han var en typisk Nobelpristagare, när jag läste boken. 

Den unga fotografen Kornélia tappar greppet om verkligheten och skickas på kurort tillsammans med sin sällskapsdam. På sanatoriet träffar hon en läkare och en patient, som på olika sätt berör henne. I bakgrunden finns också baronen Károly, som vill gifta sig med henne. Emellanåt blandas dock dessa män samman så att inte varken Kornélia eller läsaren vet vem som är vem. Även tidsbestämmelsen i boken är tvetydig; berättelsen tycks utspela sig i det tidiga 1900-talets Europa, dock byts emellanåt ballongfärder ut mot helikopterturer.

Drömlikt, illusoriskt, förvirrande, säreget, groteskt, lockande är ord som beskriver texten och min upplevelse av att läsa Fotograferingens vackra historia. Texten är fylld av betydelser och man kan ägna en avhandling åt att försöka förstå vad som händer på ytan och på ett symboliskt plan. Kanske handlar hela boken om vad som är verkligt och om vem som har makt att tolka verkligheten. Kanske kan verkligheten bara upplevas när man befinner sig i skydd bakom linsen.

Nackdelar för mig är att en del konversationen tidstypiskt sker på franska och tyska, där tappar jag helt sammanhanget. Å andra sidan är jag som psykolog inte främmande för andra verkligheter än den gängse, det var nog en fördel vid läsning av denna unika berättelse. Eller ja, berättelse känns inte som rätt ord att använda i sammanhanget, kanske en kakafoni av stillbilder beskriver stilen bättre. 

Skönheten

Inger Edelfeldt har sedan debuten 1977 gett ut ett 40-tal titlar och tilldelats flera litterära utmärkelser, inklusive Selma Lagerlöfs litteraturpris. I motiveringen till det priset betonas författarens mångsidighet, stilbildande insatser samt känsla för det andliga i människotillvaron. Jag har tidigare läst flera romaner av Inger Edelfeldt, den mest minnesvärda är utan tvekan Kamalas bok från 1986. Läs gärna mer om en mycket intressant författarskap på Litteraturbanken.

Huvudpersonen i Skönheten - Laura, 59 år - återser av en slump den snygge, och åtta år yngre, Bertil när han är frånskild, sliten och nedstämd. De inleder hastigt en relation och flyttar så småningom ihop, trots att närhet och djup saknas i förhållandet. Laura har ett tämligen ensidigt och överdrivet fokus på det visuella och faller omedelbart för Bertils utseende. Även i övriga delar av livet är hon upptagen av skönhet; hon är intresserad av vacker konst och snygg inredning. Hemmet är angeläget att kunna visa upp och även Bertil hanteras emellanåt som ett utställningsexemplar. Åren går och medför att både Lauras självkänsla och relationen till Bertil försämras. Rynkorna blir djupare och Bertil blir alltmer distanserad, till slut blir situationen ohållbar. 

Romanen har undertiteln "Förvandlingsroman" och parallellt med Lauras eget fysiska förfall ägnar hon sig åt att översätta Ted Hughes tolkning av Ovidius Metamorfoser. Temamässigt finns likheter mellan Skönheten och Christine Falkenlands roman Författarinnan, i dem båda skildras äldre kvinnors svårigheter att hantera åldrandets ofrånkomliga och plågsamma förändringar. Hos en mindre skicklig författar(inna) hade resultatet kunnat bli ensidigt och dystert, men i Inger Edelfeldts intelligenta och exakta prosa sprakar det av elegant leklust, vassa formuleringar och härlig ironi.  

SKÖNHETEN
Författare: Inger Edelfeldt
Förlag: Norstedts (2026)

En annan doktor Glas

Malin Lindroth, författare och dramatiker, debuterade 1985 med diktsamlingen Lära gå. 2018 fick hon sitt stora genombrott med Nuckan - boken om den heterosexuella kvinnan som aldrig hittade någon att bilda par med. Nuckan fick även en uppföljare i Nuckans hjärtespalt 2022. Malin Lindroths verk har satts upp på scenen och hon har både blivit hyllad av kritiker och belönats med priser. 

En annan doktor Glas handlar naturligtvis på sitt sätt om DEN doktor Glas och utspelar sig i Stockholm under 1910-talet. Varje morgon sitter en kvinna i dagrummet på Långbro sinnessjukhus och väntar på att bli hämtad. För en medpatient, tillika skvallerjournalist, berättar kvinnan att hon väntar på sin make - den berömde författaren Hjalmar Söderberg. Men han kommer aldrig. När skvallerjournalisten skrivs ut söker hon upp Hjalmar Söderberg i jakt på en saftig story. Med tiden tycks dock både kvinnans väsen och handlingen skruva på sig. Kvinnan flyttar in i Hjalmar Söderbergs hustru Märtas rum och börjar febrilt söka efter den verkliga personen bakom doktor Glas. 

Malin Lindroths omskrivning av Doktor Glas innebär ett helt nytt sätt att koppla ihop romanen och romanfiguren Doktor Glas med Hjalmar Söderbergs person och levnadsomständigheter. Det är helt enkelt ett genialiskt grepp att föra in så välkända figurer/personer i en roman, som ytterst handlar om kvinnors utsatthet. Vem är det egentligen som måste tillåtas att skära bort vems ruttna kött? för att använda Tyko Glas egna ord. Som läsare blir man inledningsvis förvirrad över handlingen och därefter förtvivlad över Märtas maktlöshet. Sammantaget är detta en galet bra roman som fångar läsaren i en klaustrofobisk bubbla av tvivel. 

EN ANNAN DOKTOR GLAS

Författare: Malin Lindroth

Förlag: Norstedts (2025)

En dag ska vi återvända

Carina Bergfeldt är journalist, författare och programledare. Hon har bland annat arbetat på Aftonbladet, varit SVT:s USA-korrespondent och hft en talkshow på SVT. Carina Bergfeldt debuterade som författare 2012 och har skrivit ett flertal spänningsromaner och reportageböcker. 2012 tilldelades hon Stora journalistpriset i kategorin "Årets berättare". Den historiska romanen En dag ska vi återvända är den första delen i den planerade "Gustaviasviten". 

En dag ska vi återvända skildrar den nedtystade svenska rollen i den transatlantiska slavhandeln. Handlingen utspelar sig således år 1790 när juristen Axel Banér, mot sin vilja, skickas på uppdrag till ön Saint-Barthélemy av självaste kung Gustav III. Ön är Sveriges slavkoloni i Västindien. Parallellt med berättelsen om Axel och hans hustru Malva, får läsaren även följa det unga paret Yaa och Kwame i Ashantiriket. De har precis gift sig när de tillfångatas av slavhandlare och förs över havet till ett liv i slaveri. Redan under resan drabbas Axel och Malva av en tragedi, som kommer att påverka deras relation framöver. Resan för Yaa och Kwame är oerhört traumatisk, de är fastkedjade, svälter och reser med besättningsmän som inte sett kvinnor på lång tid. Skräcken, sorgen och förnedringen är total. 

Romanen berättas växelvis ur fyra olika perspektiv, där läsaren får följa de olika huvudpersonerna. Detta medför att man som läsare får ta del av samma eller liknande händelser ur flera perspektiv, vilket fördjupar förståelsen och läsupplevelsen. Handlingen är som förväntat oerhört brutal samtidigt som den verkligen engagerar läsaren, karaktärerna känns kanske något "moderna", men väcker intresse och medkänsla. Särskilt intressant - om är vedervärdigt - är att enbart romanens fyra huvudpersoner är fiktiva, allt annat, inklusive exempelvis olika fall och domar, är historiskt korrekt. Författaren ägnade många år åt research och har haft samarbete med afrosvenskar för att gestalta alla delar så rättvisande och inlevelsefullt som möjligt. Texten är rappt skriven och sammantaget är romanen en riktig bladvändare. Jag ser fram emot fortsättningen!

EN DAG SKA VI ÅTERVÄNDA

Författare: Carina Bergfeldt

Förlag: Bookmark (2026)

Land

Maggie O’Farrell, född i Nordirland 1972, är en omåttligt populär brittisk författare och journalist. Sex av hennes romaner har getts ut på SEKWA/Etta, flera av dem står i min bokhylla. En av mina favoritromaner är Hamnet, en berättelse som är löst baserad på Shakespeares liv. För den tilldelades författaren mycket välförtjänt det prestigefyllda priset Women’s Prize for Fiction 2020. Även Lucrezias porträtt är en historisk roman baserad på verkliga personer. Handlingen utspelar sig i renässansens Italien, där den nyfikna och egensinniga flickan Lucrezia - femte barnet till Cosimo de Medici - växer upp och tidigt gifts bort, med en man som möjligen har onda avsikter. 

Handlingen i nya romanen Land utspelar sig på Irland under andra halvan av 1800-talet, d v s under och strax efter den stora svälten, och kretsar kring kartritaren Tomás och hans familj. Romanen kan beskrivas som en släktkrönika som skildrar två generationer, men berättelsen söker sig även både bakåt och framåt i mer avlägsna tider. Tomás och hans hustru Phina förlorade båda två sina familjer under svälttiden och lämnades som barn till fattighuset, där de fick kämpa för att överleva. Båda utsattes de för traumatiska upplevelser, som skapade en stark drivkraft att senare i livet beskydda sina barn. 

Som vuxen arbetar Tomás således som kartritare åt brittiska myndigheter i ett stort kartläggningsprojekt, tillsammans med sonen Liam. En dag råkar han ut för en omskakande och mystisk upplevelse vid en källa i en skogsdunge. Tomás drabbas av en djup kris och förmår inte längre arbeta. Den 10-årige Liam tvingas ta över uppdraget att försöka färdigställa kartan. Efter händelsen vid källan förmår Tomás inte längre arbeta åt engelsmännen. Han börjar se kartorna som kolonialiseringsverktyg som måste förstöras. Han vill i stället skapa egna kartor som visar sanningen om den katastrof som drabbat landet:

"Jag kommer inte att lyda deras påbud längre. Jag gör min egen karta. Jag kommer aldrig mer att låta deras version av geografin, historien, språket och ortnamnen ha företräde. I stället för kartbladen de har beställt kommer jag att leverera den här. Och då får de se sanningen.”

Den yngre generationen - Liam, Edna, Rose och Eugene - hanterar familjearvet med trauman och fattigdom på olika sätt. Liam gör revolt mot faderns värderingar och väljer att bli missionerade jesuitpräst, Edna emigrerar till Kanada, medan den plikttrogna Rose stannar hemma och kämpar för att hålla ihop familjen. Den yngste brodern Eugene är en säregen person, med tydliga autistiska drag. Han väljer att leva ett liv isolerat från andra människor, i djup kontakt med naturens innersta väsen. 

 

Land är en storslagen episk berättelse om en familjs kamp för att överleva kolonialt förtryck och stor hungersnöd. De psykiska reaktionerna på svälten, fattigdomen och utsattheten förs vidare från den äldre generationen till barnen, som alla kämpar med livets olika utmaningar. Förutom den inlevelsefulla skildringen av en familj, innehåller romanen även djupt berörande avsnitt med fruktansvärda övergrepp och mordet på en forntida ung flicka. Hon begravdes vid den källa som Tomás och Eugene långt senare upptäcker i skogsdungen. Kanske kan detta ses om en påminnelse om att marken i sig bär på minnen av händelser som för alltid kommer att påverka oss? Oavsett om vi kallar saker för dess rätta namn eller inte. 

Sammantaget är Land en komplex roman som innehåller många olika delar, den utspelar sig under olika tidsperioder och omfattar många tidshopp. Boken kräver en alert läsare och trots att jag försökte läsa den i lugn och ro kan jag känna en önskan att läsa boken igen. Land är helt enkelt en makalöst bra roman! Utan att ha läst den engelska för att kunna jämföra, vågar jag nog även påstå att översättningen är oerhört skickligt gjord. 

LAND
Författare: Maggie O'Farrell
Översättare: Malin Bylund Westfelt
Förlag: Historiska Media (2026)

Ögonblick för evigheten

Ögonblick för evigheten är den andra delen i Kjersti Anfinnsens trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim, som inleddes med De sista smekningarna. Böckerna har hyllats av både läsare och kritiker för sin ärliga och sakliga skildring av en tid i livet när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. 

Birgitte har länge bott ensam i en lägenhet i Paris, efter att ha haft en framgångsrik karriär som hjärtkirurg. Hon har levt sitt (arbets)liv i en mansdominerad miljö, vilket krävt hela hennes engagemang. Familj och barn valdes bort, men Birgitte har ändå inte gett upp hoppet om kärleken. På ålderns höst träffar hon slutligen Javiér (via nätet!) och flyttar ihop med honom. Javiér är några år äldre än Birgitte, och arbetar ännu som arkitekt. Kontakterna med andra blir dock allt färre och Birgitte ägnar sig i hemlighet åt att lyssna på inspelade samtal med den nu bortgångna systern. Att lyssna på de inspelade samtalen, eller att föreställa sig andra samtal, håller på något sätt systern vid liv. Med tiden försämras tyvärr Javiérs hälsotillstånd och Birgitte råkar ut för en fallolycka. 

I Ögonblick för evigheten fortsätter Birgitte att reflektera över sitt liv, både den fysiska och psykiska hälsan vacklar, ensamheten blir alltmer påtaglig och likaså kroppens förfall. Birgitte är en mycket intressant och komplex karaktär, en kvinna som värdesatt självständighet och som fokuserat på framgång och arbete under hela sitt yrkesverksamma liv. Med växande sorg, kombinerad med självdistans och bitsk humor, ser hon tillbaka på sitt liv och funderar över sina val. 

Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning och skoningslös ärlighet. Sammantaget är Ögonblick för evigheten en sanslöst vacker berättelse, skriven i kortfattad stil, och Birgitte en karaktär karaktär jag längtar efter att återse och följa till slutet.

ÖGONBICK FÖR EVIGHETEN

Författare: Kjersti Anfinnsen

Översättare: Marie Lundquist

Förlag: Flo förlag (2025)

Sommaren 1985

John Ajvide Lindqvist beskrivs ofta som Sveriges skräckmästare. Skräck är ju egentligen inte min favoritgenre, men jag har ändå läst många av John Ajvide Lindqvists böcker, med högst blandade omdömen. 2012 skrev jag i ett inlägg om författaren: "Jag gillade Låt den rätte komma in, trots en del otäcka scener. Jag tyckte att Hanteringen av odöda var bra, även om jag önskade lite vassare samhällskritik. Jag tyckte inte att Människohamn var bra, kunde inte alls ta till mig det övernaturliga i den boken. Och Lilla stjärna gjorde mig bara gråtfärdig". Under senare år har jag läst/lyssnat på den spännande och actionfyllda serien Blodstormen (Skriften i vattnet, Rummet i jorden, Anden i maskinen) och på Verkligheten och Vänligheten. Vänligheten kretsar kring en låst container som på oklart sätt dykt upp i Norrtäljes hamn och skildrar en handfull människors liv. Detta är kanske författarens bästa bok. 

Sommaren 1985, utgiven 2023 har filmatiserats och visas nu på SvT Play med namnet Svärtan. Inför att jag ska titta på den vill jag först skriva lite om mina tankar kring boken, en bok jag tyckte mycket om. 

Sommaren 1985 är Live Aid-sommaren och det är sommaren när några i berättaren Johannes kompisgäng plötsligt har blivit "ungdomar". Alla utom en har fyllt 14 och ett par av tjejerna fokuserar numera på smink och kläder istället för på skratt och lek. Och ett par av killarna fokuserar bara på just de tjejerna. Handlingen utspelar sig på ön Särsö i Roslagens skärgård där kompisgänget tillbringat somrarna så länge de kan minnas. Men årets sommar inleds med ett tragiskt dödsfall, en ung kille hittas död i vattnet efter vad som verkar ha varit en olycka. Nyfikenheten kring vad som kan ha hänt väcks och de fyra killarna i gänget beger sig till den svårtillgängliga och mytomspunna klippön Svärtan. Där hittar de en fastbunden och skadad varelse: en rovdjursliknande sjöjungfru! Killarna tar med sig sjöjungfrun hem och gömmer henne i en gammal jacuzzi fylld med havsvatten. Därefter börjar en del underliga och skrämmande saker att hända. Frågan är varför sjöjungfrun var fastbunden och lämnad att dö, när de hittade henne?

Någonstans har jag sett Sommaren 85 jämföras med en kombination av Vi på Saltkråkan och Stranger Things, en oerhört välfunnen beskrivning. Här finns idyllen från Saltkråkans miljöer och de underliggande ohyggliga faror som skildras i Stranger Things. Styrkan i romanen tycker jag är den nyanserade och lyhörda skildringen av såriga vänskapsrelationer i en ålder där utvecklingen styrs av hormoner. Sammantaget är Sommaren 1985 en bok jag verkligen uppskattar, nu håller jag en tumme för en bra filmatisering. Alla nostalgiska 80-talsdetaljer i romanen borde göra sig bra på skärmen. 

SOMMAREN 1985
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront (2023)

Odyssé

Odysséen är kanske världens mest välkända berättelse om en hemresa med komplikationer och versionerna är många. Den ursprungliga versionen av Homeros (om det nu var han som skapade den) har jag läst för länge sedan och minns bara vagt. Senare versioner av berättelsen om Odysseus hemresa från Troja till den väntande hustrun på Ithaka bidrar alla med intressanta perspektiv. I makalösa Strändernas svall av Eyvind Johnson framträder en Odysseus som är mänsklig och plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan längtan efter hustrun och hemmet och oro inför hur han ska bli emottagen. I Penelopiaden av Margaret Atwood ligger fokus på Penelope, Odysseus hustru, som troget väntar på hans hemkomst under alla år han är ute på irrfärder. Penelope berättar om den stora ensamheten och om svårigheten att handskas med de oförskämda friarna, som belägrar ön. I Kirke av Madeline Miller träffar läsaren en ung kvinna, vars magiska krafter leder till att hon blir förvisad av fadern till ön Aiaje, där hon lever sitt liv i stor ensamhet. 

Stephen Fry är en av Englands mest populära skådespelare, författare och inläsare av ljudböcker. Han har tidigare skrivit ett flertal böcker med antika teman, översatta och utgivna på svenska finns sedan tidigare Mythos och i höst kommer även Troja att ges ut. Jag gissar att utgivningen av Odyssé innan Troja kan ha med en viss film att göra, och det går förvisso att läsa böckerna i oordning.   

Odyssé av Stephen Fry är en tämligen rak återberättelse av Homeros epos och handlar således om Odysseus längtan hem till Ithaka och prövningar av nymfer, cykloper och förorättade gudar på vägen. Handlingen är som väntat oerhört spännande och Odysseus som karaktär väcker läsarens medkänsla, måtte han ta sig hem! I Stephen Frys version är Odysseus en komplex person som gärna vill göra det rätta, men som ändå utan att tveka offrar sina besättningsmän för att klara sig själv. Han framställs också som en längtande make, samtidigt som han lyckas göra en hel del andra kvinnliga varelser med barn. Vidare är han listig och föredrar att lura sina motståndare framför regelrätt strid, exempelvis lurar han cykloperna genom att kalla sig för Ingen. Vid hemkomsten - om någon missat det så kommer han faktiskt till slut hem - blir dock striden mot friarna nödvändig, och så klart lyckosam. Förutom Odysseus resa innehåller Odyssé även berättelser om andra som deltog i striden om Troja, exempelvis skildras på olika sätt, och under olika tidsperioder, mordet på Agamemnon och Orestes hämnd. Andra händelser märker jag saknas i Odyssé, exempelvis hängningen av de tolv tjänarinnorna, som är central i Margaret Atwoods Penelopiaden. För mig oklart varför. 

Att läsa Odyssé är i mitt tycke stor underhållning, som läsare fnissar jag faktiskt en hel del och ofta låter jag mig charmeras av huvudpersonen. Texten är lättläst och humoristisk, samtidigt som den naturligtvis är fullspäckad av namn på hjältar, gudar och vidunder och därmed kräver en engagerad läsare. Texten innehåller även mängder av fotnoter, som nog är bäst att läsa i slutet av kapitlen för att undvika avbrott i handlingen. Sammantaget är Odyssé en underhållande och inlevelsefull berättelse om en man med hemlängtan, som råkar ut för allsköns utmaningar och äventyr på färden. Den rekommenderas till alla som har ett intresse för antikens berättelser!

ODYSSÉ
Författare: Stephen Fry
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Albert Bonniers (2026)

Inte som ni

Naki är född och uppvuxen i Stockholmsförorten Farsta, där hon har vänner och känner att hon passar in. Hennes pappa har dock en dröm om att starta en restaurang, vilket leder till att familjen - pappa, mamma, Naki och hennes lillebror - flyttar till en mindre stad. Det är svårt för Naki att lämna bästa vännerna och oroligt inför att börja i ny skola. Men skolstarten funkar bra och Naki får genast en ny kompis, enda problemet är två killar i klassen som inte verkar schyssta. Tyvärr försämras situationen snart rejält. De båda killarna i klassen utsätter Naki för rasistisk mobbing och de lyckas - genom att ljuga om vad Naki sagt - få med sig resten av klassen, även Nakis nya kompisar. Hon blir helt ensam att försöka hantera en mkt svår situation. Naki vill inte vända sig till sina föräldrar eftersom hon vet att de kommer att reagera starkt och kanske förvärra situationen. Och när hon vänder sig till en lärare, möts hon av oförståelse och bagatellisering. Hur och var ska Naki hitta stöd så att hon kan stå upp för sig själv?

Boken beskriver på en smärtsamt inkännande sätt utsattheten och ensamheten hos den som är "annorlunda". Även de som inte har för avsikt att få Naki att känna sig utanför, skapar en sån situation genom att vilja känna på hennes hår, inte kunna säga hennes namn korrekt och genom okunniga frågor om Afrika. Dessutom har de vuxna - tyvärr realistiskt skildrat - svårt att känna igen, ta på allvar och bemöta rasism. Okunnigheten på svenska skolor är enorm, det vet jag tyvärr av egen erfarenhet både privat och i min arbete som skolpsykolog. 

Till boken finns en lärarhandledning och jag hoppas att många skolor väljer att köpa in klassuppsättningar av den här boken. Sammantaget är detta en oerhört aktuell och angelägen bok som kan vara en utgångspunkt för diskussioner om identitet, självkänsla, hur man bemöter varandra o s v. Min rekommendation är att man läser boken gemensamt i åk 5. Jag skulle också vilja rekommendera den här boken till varenda lärare, som har eller kanske kommer att ha, elever i sin klass med utomeuropeiskt utseende. Kunskapsnivån och förståelsen för den utbredda vardagsrasismen måste öka! 

Förutom att boken är angelägen och belyser en viktig fråga är den även oerhört välskriven och engagerande, jag läste ut den i ett nafs. Utifrån ett psykologiskt perspektiv skildras huvudpersonens tankar, känslor och beteenden på ett mycket träffsäkert sätt och boken är således givande läsning även för vuxna.

INTE SOM NI
Författare: Sheila Kalusumu
Förlag: Rabén & Sjögren (2026)

Vaxbarnet

Olga Ravn är en av Danmarks mest hyllade författare. Hon debuterade 2012 med diktsamlingen Jag äter mig själv som ljung. Flera av hennes senare romaner har nominerats till internationella priser, bland annat Bookerpriset för Vaxbarnet. 

Vaxbarnet är en roman med verklighetsbakgrund som handlar om kvinnor som anklagas för häxkonster under 1600-talet. Den gavs ut i Danmark 2023 och fick lysande recensioner. Olga Ravn har även skrivit pjäsen Hex och gjort radioprogram samt arbetat med flera danska museer på temat. Olga Ravn blev invald i Danska Akademien 2020.

Den ogifta adelskvinnan Christenze Kruckow anklagas för trolldom, efter att ett spädbarn i hennes närhet dött, och tvingas fly till Jylland. Där ansluter hon sig till en grupp kvinnor, vars ledare Maren Kneppis närmast betraktas som helig. Rykten hinner dock ikapp Christenze, som inser att både hon och de som står henne nära riskerar att brännas på bål. Anklagelsen mot Christenze är att hon av vax tillverkat ett dockliknande barn med magiska krafter. Det är dessutom denna docka som är berättaren i boken.

Romanen bygger på ett dokumentärt material från häxprocesser på 1600-talet och skildrar skrämmande brutalt hur kvinnor dömdes till döden utan möjlighet att försvara sig. Sammantaget är Vaxbarnet en oändligt vacker text om historiska övergrepp på kvinnor, skriven i en tid när kvinnors rättigheter återigen börjar ifrågasättas. Romanen är inte helt lättläst, men värd att lägga tid och ansträngning på. 

VAXBARNET
Författare: Olga Ravn
Översättare: Johanne Lykke Naderehvandi
Förlag: Wahlström & Widstrand (2023)

Nätter utan mina bröder

V. V. Ganeshananthan är en amerikansk journalist och författare, med tamilskt ursprung. Arbetet med Nätter utan mina bröder beskrivs av förlaget ha tagit över tjugo år att färdigställa. Romanen tilldelades Women's Prize for Fiction, 2024.

Nätter utan mina bröder utspelar sig till stor del på Sri Lanka under 1980-talet. 16-åriga Sashi drömmer om att bli läkare och arbetar hårt med studierna för att nå sitt mål. Hennes dröm ödeläggs dock när ett mycket brutalt och blodigt inbördeskrig mellan singaleser och tamiler bryter ut. De närmaste åren dras både bästa vännen K och Sashis bröder in i rörelsen de tamilska tigrarna, som kämpar för en egen stat. Befolkningens lidande blir enormt när båda sidor utnyttjar civila i syfte att skapa rädsla och vinna segrar. Även Sashi blir indragen i konflikten och tvingas fatta beslut i omöjliga situationer.

Romanen skildrar detaljerat och realistiskt hur våldet sprider sig och moraliska gränser suddas ut, när människor i krigssituationer tvingas välja sida. Hur långt kan man välja utifrån egen övertygelse och hur mycket påverkas man av familjens och vänners ställningstagande? För Sashi blir valen kostsamma och till slut blir det omöjligt att stanna i landet. Nätter utan mina bröder är en roman jag läser med tungt hjärta, med många igenkännanden från berättelser patienter delade, när jag arbetade med traumatiserade flyktingar. Angelägen, intressant, fängslande och emellanåt plågsam läsning. 

NÄTTER UTAN MINA BRÖDER

Författare: V. V. Ganeshananthan

Översättare: Annika Sundberg

Förlag: Historiska Media (2025)

Öster om Eden

John Steinbeck, född 1902 i Salinas i Kalifornien, död 1968 i New York, var en realistisk och samhällskritisk författare som ofta skildrade den fattiga och utsatta befolkningens livsvillkor. Han tilldelades Nobelpriset 1962 "för hans på en gång realistiska och fantasifulla berättarkonst, utmärkt av medkännande humor och social skarpsyn". Till hans mest välkända texter hör bland annat Möss och människor samt Vredens druvor. 

Romanen Öster om Eden är en av min favoriter bland de nobelprisade böckerna och det är en roman jag läste redan i 20-årsåldern. Jag minns fortfarande tydligt de mycket speciella karaktärerna, som t ex den manipulativa Cathy och den kloke kinesen Li. Boken bygger på den bibliska berättelsen om Kain och Abel, d v s den handlar om gränslös syskonrivallitet. Det jag fastnade mest för som 20-åring var dock temat om människans fria vilja (timshel) och det jag lärde mig i den här romanen formade viktiga och varaktiga värderingar hos mig. I höst ska en ny dramatisering av berättelsen visas på Netflix, därför har jag nu återupptagit bekantskapen med familjerna Trask och Hamilton i Salinasdalen. 

Öster om Eden ett fängslande familjedrama som spänner över flera generationer under tiden för amerikanska inbördeskriget och fram till första världskrigets slut. Författaren utforskar ondska och godhet, gestaltar människans fria vilja (timshel) i relation till arv och miljö och skildrar barnets längtan efter och behov av villkorslös kärlek. Romanen är även en hisnande berättelse om kärlek och hat, om barns och kvinnors utsatthet, om fattigdom och främlingskap samt om nybyggaranda och kampen för ett gott liv. Bröderna Adam och Charles Trask växer upp med en sträng och dominant far som favoriserar Adam, vilket leder till en djup splittring mellan bröderna och ett oförsonligt hat hos Charles. När Adam gifter sig med den samvetslösa Cathy läggs grunden till kommande generationers öden.

Steinbeck beskriver sina miljöer så att man kan känna solens brännande hetta och kombinerar detta med kärva, trovärdiga dialoger. Språket är enkelt, orden väl valda att föra handlingen framåt och skapa förväntan hos läsaren. Personbeskrivningarna är genialiska, vissa karaktärer utmejslas nyanserat medan andra framstår som skisserade ytterligheter. Efter omläsningen av boken anser jag fortfarande att Öster om Eden är en av de allra bästa skildringarna av Amerika. Jag är dock inte blind för att den innehåller problematiska, tidstypiska drag av både rasism och misogyni. Läsning rekommenderas!

ÖSTER OM EDEN
Författare: John Steinbeck
Översättare: Nils Holmberg
Förlag: Albert Bonniers