Visar inlägg med etikett Litteratur Nordamerika. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Litteratur Nordamerika. Visa alla inlägg

måndag 9 november 2026

Läsning pågår - John och John

 


Möjligen kommer Douglas Stuart att tilldelas Bookerpriset för John och John och boken har lockat sedan jag först såg den. Hos förlaget kan man läsa: "Douglas Stuart har skrivit en gripande familjesaga om hemligheter och livslögner, precis som genombrottet Shuggie Bain är John och John en omvälvande läsupplevelse, signerad en av vår tids stora berättare." Jag har faktiskt inte ens läst Shuggie Bain som jag fått för mig är en alltför jobbig eländesskildring (kan ha fel). Hoppas jag kommer att gilla John-boken.

torsdag 5 november 2026

Elizabeth Strout boktipsar


Läser en intervju med Elizabeth Strout om hennes läsande i Woman's World. Hon tipsar om fyra klassiker:

Tender is the Night (Natten är ljuv) av F Scott Fitzgerald 

West of Sunset av Stewart O’Nan

Lucy Gayheart (Av allt ditt hjärta) av Willa Cather

Mrs Dalloway av Virginia Woolf

Mrs Dalloway är ju även en av mina favoriter, den enda av de övriga som finns relativt nyöversatt är Natten är ljuv. Jag har bara läst Den store Gatsby av F Scott Fitzgrald, men nu blev jag så klart oerhört nyfiken på att läsa Natten är ljuv. 

måndag 2 november 2026

Día de los Muertos

Image by Luis Miranda from Pixabay

Idag - på Día de los Muertos - hade jag tänkt skriva om alla mexikanska författare jag läst. Det visar sig att det tyvärr inte alls blir ngn lång lista, pinsamt få har jag läst. Men här kommer i alla fall lite om mexikanska böcker/författare alt böcker som utspelar sig i Mexico.

David Toscana, född 1961, tillhör de viktigaste samtida mexikanska författarna och har belönats med en rad priser. Döden är ett återkommande tema hos författaren, vilket han förklarat med att han är påverkad av den våldsamma tillvaron i norra Mexiko. 

Den sista läsaren utspelar sig i en liten gudsförgäten by i Mexico, där torkan håller på att driva bort de sista människorna. I byn finns ännu ett bibliotek, även om myndigheterna officiellt stängt det. Det finns dock bara en enda läsare i byn, änkemannen och bibliotekarien Lucio. Han ägnar dagarna åt att sortera böckerna och besluta vilka som ska kasseras. Inte många böcker får godkänt av Lucio och de han underkänner slängs åt kackerlackorna, som glatt mumsar i sig. Lucios son, Remigio, är den ende i byn som ännu har lite vatten i sin brunn, men en dag hittar har en ung, död flicka i brunnen. Han berättar detta för fadern, som genast börjar söka efter gåtans lösning i litteraturen.

Att beskriva vad Den sista läsaren handlar om låter sig inte så lätt göras. Detta är ingen enkel berättelse med en inledning, ett mellanparti och ett slut. Här finns inget brott som klaras upp och inga älskade som får varann. Berättelsen speglar något genuint mexikanskt, här gestaltas landets fragmenterade historia, förtrycket under olika härskare och en utarmning av folket. Romanen berättar också om längtan, om Lucios längtan efter sin döda hustru och om Remigios längtan efter någon att älska. Författaren skriver om relationen mellan levande och döda på ett unikt, mycket intressant sätt. I Den sista läsaren luckras gränserna upp mellan den yttre verkligheten, en inre fantasivärld och den litterära världen.

Jennifer Clement föddes i USA, men växte upp i Mexico City. Hon är både poet och romanförfattare och var PEN Internationals första kvinnliga ordförande. Inför skrivandet av En bön för de stulna ägnade Jennifer Clement många år åt att intervjua unga kvinnor som utnyttjats sexuellt, blivit fängslade eller blivit slavar under skulder. Oändligt många unga kvinnor i Mexico har fallit offer för knarkkartellerna.

En bön för de stulna handlar om den unga flickan Ladydi, som växer upp på mexikanska landsbygden i en kultur präglad av drogkarteller och åsikten att kvinnor är varor man kan hantera hur som helst. Därför gäller det för mödrarna att dölja döttrarnas skönhet, de förfular deras ansikten med smink, missfärgar deras tänder och ser till att hålla dem gömda när knarkkartellens bilar kommer. I byn finns inga män kvar, de har övergivit sina familjer för ett liv i drogernas värld. Eller för att arbeta i USA. Kvinnorna kämpar för att överleva och för att beskydda sina döttrar. Vackra flickor är villebråd och en dag kommer bilen till Ladydis by.

Texten är brutalt realistisk, känslomässigt återhållsam och den har en poetisk prägel som gör att man som läsare kan njuta av att läsa om vedervärdiga händelser. Ladydis berättelse känns som en hård knytnäve i solarplexus, man tappar andan och vrider sig för att undkomma. Ändå kan man inte sluta läsa. Clement gestaltar inte kvinnorna som hjälplösa offer, hon skildrar också deras sammanhållning som ger dem styrka att fortsätta kämpa mot alla odds. Sammantaget är En bön för de stulna ett omskakande dokument som vittnar om unga kvinnors utsatthet, maktlöshet och hjälplöshet i ett korrumperat system.

Octavio Paz, föddes 1914, under den mexikanska revolutionen, i en by utanför Mexico City. Familjen var blandad, d v s modern var av spanskt ursprung medan fadern hade blandad härkomst, arbetade som advokat och företrädde urbefolkningens intressen. Octavio Paz tilldelades Nobelpriset i litteratur 1990 med motiveringen: "för en lidelsefull diktning med vida horisonter, präglad av sinnlig intelligens och humanistisk integritet". 

Ensamhetens labyrint är en essäsamling från 1950, som jag läste 2012 i samband med att jag gick en litteraturkurs med tema Nobelpriset. I texterna utforskar författaren "den mexikanska folkkaraktären" utifrån begrepp som rötter, maskulinitet och ensamhet. Han skriver bl a om det aztekiska arvet, kolonialtidens samhällsstruktur, katolska kyrkans roll, frihetskrigen och revolutionen. Paz författarskap och Ensamhetens labyrint beskrivs ha haft en mycket stor betydelse för latinamerikansk litteratur och förståelse av regionens kultur. Jag minns i ärlighets namn inte så mkt av läsningen av boken, men misstänker att jag nog inte tyckte att den åldrats så väl. 

James A Michener, en av USA:s mest produktiva författare, är känd för sina omfattande verk, som ofta spänner över stora geografiska områden och långa tidsperioder. Hans författarskap präglas av djupgående efterforskningar och intresse för kulturhistoria.

Den tvådelade romanen Mexico av James A Michener kommer från mina föräldrars bokhylla och jag läste den för närmare 40 år sedan. Ändå minns jag vilket intryck den här berättelsen gjorde på mig. Framför allt minns jag min stora besvikelse när jag insåg att bokens stad Toldedo inte existerar, jag ville så gärna åka dit. Romanen handlar om en amerikansk journalist som beger sig till sitt födelseland Mexico för att skriva om ett dramatiskt möte mellan två berömda tjurfäktare. De båda matadorerna symboliserar landets konfliktfyllda historia, med dess urbefolkning och de spanska erövrarna, och romanen skildrar landets kulturella historia under många århundraden. Jag minns boken som oerhört fängslande och spännande. 

Gloria Gervetz, 1943 - 2022, var en mexikansk poet och översättare med ukrainsk-judisk familjebakgrund. Hon skrev på sitt livs dikt Migrationer i nära ett halvsekel och gjorde otaliga tillägg och ändringar i den. Min version Migrationer 1976–2022 är slutversionen av verket, som publicerades strax innan författarens bortgång. Jag ser oerhört mkt fram emot att läsa den.

fredag 9 oktober 2026

Banned Books Week Sverige - Art Spiegelman


Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Pulizerprisvinnande Maus av Art Spiegelman är en välkänd klassisk serieberättelse om förintelsen. Författaren föddes i Sverige av polskjudiska föräldrar och växte därefter upp i USA. Maus handlar om författarens egna föräldrar, som led svårt under andra världskriget. I boken gestaltas de olika "raserna" som olika djur, judarna är tecknade som möss, tyskarna som katter och polackerna som grisar. Inte rättvist mot djuren kan man tycka, men mycket åskådliggörande i sin enkelhet.

Maus har förbjudits i olika länder och av olika orsaker. I vissa stater i USA har den förbjudits på grund av grovt språk och nakenhet och i Ryssland får den inte säljas på grund av att den har en svastika på omslaget. 

Banned Books Week Sverige - Pearl S Buck


Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Pearl S Buck föddes 1892 i West Virginia, men växte upp i Kina som dotter till kristna missionärer. För många läsare i väst var hennes verk deras första möte med Kina och romanerna handlar ofta om kinesiska bönders vardagsliv. Romanen Den goda jorden förbjöds dock i Kina på order av Mao Zedong, utifrån att den ansågs vara för kritisk och realistisk. I Kina eftersträvades en idealiserad bild av de revolutionära bönderna. 

Pearl S Buck tilldelades Nobelpriset i litteratur 1938 med motiveringen ”för rika och äkta episka skildringar ur kinesiskt bondeliv och för biografiska mästerverk”.

Den goda jorden blev en bästsäljare i USA i början av 1930-talet och den tilldelades Pulitzerpriset 1932. Romanen handlar om den fattige bonden Wang Lungs väg till att bli en rik jordägare med såväl hustru, som konkubin. Romanen är framför allt intressant utifrån sin skildring av relationer mellan makar och mellan föräldrar och barn. Släktskap är viktigt och barn måste ta hand om och visa sin åldrande föräldrar tillbörlig respekt. Trots att sönerna är de viktiga för släktens framtid är dock Wang Lung kanske mest förtjust i sina döttrar.

I samband med oroligheter i Kina flyttade Pearl S Buck permanent tillbaks till USA i mitten av 30-talet.  Förutom sitt skrivande ägnade hon åt att kämpa för kvinnors och minoriteters rättigheter. Hon skrev om asiatiska kulturer och blev särskilt känd för sina insatser för adoption av barn av asiatiskt ursprung.

torsdag 8 oktober 2026

Nobelpriset tilldelas Anne Carson

Foto: Jay Dixit

En av kvinnorna på min önskelista - Anne Carson - tilldelas årets nobelpris med motiveringen: ”för hennes djärva och infallsrika verk som i lekfull dialog med den klassiska traditionen har skapat nya former för den samtida litteraturen”. Det är ett spännande val, men även ett val av en författare som skriver för ett fåtal. Till skillnad från de andra kvinnorna på min önskelista är hon inte särskilt lättillgänglig. Hos mig väcker det nyfikenhet och drivkraft att förstå, men hon är inte en författare jag bara läser så som jag läser annan litteratur. Anne Carsons texter behöver jag snarare undersöka.


Jag har tidigare läst Norma Jeane Baker av Troja, en bok som väver samman sköna Helenas och Marilyn Monroes livsöden. Boken går inte att enkelt kategorisera, här blandas lyrik, drama och "fackprosa" till en mycket speciell, alldeles egen konstform. Den som inte är oerhört beläst och bevandrad i allt från grekisk mytologi, via Marilyn Monroes liv, till psykoanalytiska teorier av Jacques Lacan behöver läsa översättarens efterord först. Det är mycket informativt och ger djup åt läsningen. 

Anne Carson utgår i texten från Euripides drama Helena, där det inte är den verkliga sköna Helena som rövas till Troja, utan en skenbild. Hon väver dessutom samman sköna Helenas och Marilyn Monroes liv och låter dem symbolisera alla dessa "fresterskor" som i evig tid utsatts för övergrepp och förvanskningar. De män som gestaltas (alla män?) är krigshetsande våldsverkare, vissa avsnitt i boken innehåller lektioner i krigshistoria.  

Läsning av den här texten ger en fördjupad förståelse för, och upplevelse av, det förtryck kvinnor levt under i tusen och tusen år. Den här texten är verkligen inte likt något annat jag läst, men kärnan är ändå inte så svår att förstå.
”Att bli tagen med våld

är Helenas historia,

Persefones,

Norma Jeanes,

Trojas.

Krig är sammanhanget

och Gud är en pojke.”
NORMA JEANE BAKER AV TROJA
Författare: Anne Carson
Översättare: Lars-Håkan Svensson
Förlag: Ellerströms (2021)

Banned Books Week Sverige - Vladimir Nabokov


Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Lolita av Vladimir Nabokov är skriven på engelska, men gavs ut 1955 i Frankrike utifrån oro att boken skulle censureras. Som väntat förbjöds boken både i Frankrike och England utifrån att den ansågs vara obscen och pornografisk. 

I korthet handlar romanen den om Humbert Humberts sökande efter sexuell tillfredsställelse och den består av huvudpersonens dagboksanteckningar från fängelset, där han sitter i väntan på en mordrättegång. Humbert skriver för att rättfärdiga sitt liv och hans skönmålningar och falsifikationer är minst sagt makalösa. Humberts värld befolkas av demoniska nymfetter, som förför och förgör. Hans längtan efter beröring från en nymfett är så stark att han inte skyr några medel att nå sitt mål.

Det här är den enda roman jag läst som verkligen ger pedofilen/sociopaten ett ansikte och en själ. Det är oerhört intressant, och provocerande, att sätta sig in i Humberts inre värld, en värld där han är offret, den som sviks och överges. Han beskriver sin längtan, sin besatthet och sin kärlek, Lolitas upplevelser har han ingen förmåga att sätta sig in i. Den känslokyla Humbert visar, och oförmågan att förstå vad det innebär för Lolita att hennes mor dött, är total. Inte ens vid de tillfällen han slår Lolita finns några tankar kring hur detta påverkar henne. Som läsare vistas man i huvudet på en pervers individ och verkligheten tolkas genom dennes erfarenhetsvärld. Kontroversiellt, men oerhört skickligt!

onsdag 7 oktober 2026

Banned Books Week Sverige - Stephen King


Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Stephen Kings debutroman Carrie, om en mobbad flicka med övernaturliga krafter, blev hans genombrott 1974 i USA. Läsåret 2024/2025 var Stephen King den mest förbjudna författaren i amerikanska skolor, med totalt 206 fall av bokförbud. Orsaken till att just Carrie drabbas av censur beskrivs vara att den innehåller våld och olämpliga sexuella scener samt att skildringen av den religiösa mamman ses som anti-kristen. 

Carrie handlar om en olycklig tonårig flicka, som utsätts för brutal mobbing av jämnåriga i skolan. Hemmet styrs med järnhand av modern, som är en religiös fanatiker. Carrie upptäcker att hon har övernaturliga krafter och vid ett synnerligen vidrigt angrepp från skolkamraterna kan hon inte längre kontrollera dessa. Hämnden blir skoningslös. 

tisdag 6 oktober 2026

Banned Books Week Sverige - Alison Bechdel

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Den självbiografiska serieromanen Husfrid av Alison Bechdel gavs ut i USA 2006 och i Sverige 2009. I USA  har den både ifrågasatts och förbjudits på ett flertal skolor p g a dess skildringar av homosexualitet och påstådda pornografiska innehåll.

Huvudpersonen Alison växer upp i en mycket akademisk och tämligen excentrisk familj. Fadern är distanserad i sin relation till barnen och mycket krävande. Han arbetar som begravningsentreprenör och hyser ett fanatiskt intresse för litteratur, konst och att inreda deras hus i dess nygotiska stil. Under collegetiden inser Alison att hon är homosexuell och hon meddelar sina föräldrar detta i ett brev. Alison får då veta att även hennes far är homosexuell och att han t ex haft ett förhållande med barnvakten, Roy. Bara några veckor senare avlider Alisons far under oklara omständigheter. Han lämnar efter sig många frågetecken, både kring sitt liv och kring sin död. 

Jag uppfattar boken framför allt som en skildring av en mycket komplicerad far-dotterrelation. Alison söker efter faderns godkännande och beundran på många sätt, framför allt genom att försöka dela hans intresse för litteratur. Både till den vane och den ovane serieläsaren vill jag rekommendera denna fina grafiska roman.

måndag 5 oktober 2026

Banned Books Week Sverige - Margaret Atwood


Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

I Tjänarinnans berättelse och uppföljaren Gileads döttrar har religiösa extremister tagit makten och kvinnan har reducerats till en barnalstrande varelse utan egen vilja och tankeförmåga. Romanerna utspelar sig i ett framtida USA där demokratin avskaffats och landet styrs av religiösa lagar. Världen är strikt patriarkal och hierarkisk. Och hotet om våld finns påtagligt närvarande. Läsningen är skrämmande plågsam och lämnar kvar upplevelser av förtvivlan och vrede.

Sedan boken publicerades har den förbjudits många gånger, i bl a USA, Iran, Spanien och Portugal. Förbuden på skolor och bibliotek i USA motiveras med att innehållet beskrivs som anti-kristet samt med att romanerna innehåller sexuellt explicita scener och våld.

onsdag 30 september 2026

Lucy


Jamaica Kincaid föddes 1949 och växte upp med sin mamma på ön Antigua, som då var en brittisk koloni. I unga år flyttade hon till New York för att jobba som au pair, senare fick hon anställning som skribent på The New Yorker. Namnet Jamaica Kincaid tog hon eftersom hon ville dölja för sin mor att hon skrev. Författarens texter är präglade av uppväxten, hon skriver ofta om livet på Antigua och de (post-)koloniala livsvillkoren och hon skriver ofta hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Jamaica Kincaid besökte Bokmässan 2019, jag lyssnade då på ett mycket intressant samtal mellan henne och litteraturkritikern Jenny Tunedal. Dessutom såg jag så klart till att få ny min nyinköpta bok Lucy signerad. 

I lördags tilldelades Jamaica Kincaid Bokmässans litterära pris Sjöjungfrun och intervjuades av Jessica Gedin. En fantastisk upplevelse! Jamaica Kincaid tilldelas litteraturpriset Sjöjungfrun 2026 "för sitt lyriska, humoristiska och ibland konfrontativa språk, som fängslar läsare världen över och rör sig mellan teman som kolonialism, mor-dotterrelationer och odling". 

19-åriga Lucy lämnar sin karibiska hemö för att arbeta som barnflicka i en rik, vit, amerikansk familj i 60-talets USA. Trots att alla i familjen på ytan tycks vara lyckliga, uppmärksammar Lucy snabbt underliggande spänningar, lögner och svek. Maken Lewis är otrogen och äktenskapet går obönhörligt mot sitt slut. Hustrun Mariah försöker i det längsta att blunda för verkligheten, på samma sätt som hon försöker dölja den verkliga maktbalansen mellan henne och Lucy. Mariah ser sig själv som en modern och tolerant person och inser inte att hennes möjlighet att vara accepterande i grunden bygger på en ofantlig ojämlikhet. Lucy bär med sig egna hemligheter, bland annat ett oerhört smärtsamt uppbrott från en mor, som försökte forma och kontrollera henne, i stället för att älska henne villkorslöst. 

Huvudpersonen i Lucy är en komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. Hon är präglad av förtryck och ett upplevt svek, hon har utvecklat en kompromisslös personlighet och agerar ofta impulsivt, samtidigt som hon envist håller fast vid sin ståndpunkt. Lucy öppnar t ex inte de brev modern skickar till henne. Behovet att frigöra sig och bli en egen person tycks vara mycket stort. På ytan överensstämmer Lucys historia i hög grad med författarens och jag blir naturligtvis nyfiken på Jamaica Kincaids egna erfarenheter.

Texten är avskalad, lättläst och osentimental, samtidigt som vartenda ord är noggrant utvalt för att förmedla en hel värld av känslor. Makalöst bra! Och fler än jag hoppas att författaren snart ska få "sitt" Nobelpris. 
LUCY
Författare: Jamaica Kincaid
Översättare: Lena Fagerström
Förlag: Tranan

måndag 28 september 2026

Bokmässan söndag 2026

Sista dagen på Bokmässan blev intensiv med flera seminarier, möten med författare och signerade böcker.

Dagens första seminarium handlade om att spåra sina förfäder, Anaïs Baebeau-Lavalette berättade mycket fängslande om sin mormors liv. Boken Kvinnan som flydde införskaffades och signerades.

Därefter var det dags för ett seminarium med superpopulära japanska författaren Mieko Kawakami i samtal med Yukiko Duke. Sanslöst underhållande! Boken Heaven införskaffades och signerades, jag ser verkligen fram emot att läsa den. 

Därefter dags att hänga vid Québecscenen igen där jag träffade Elisabeth Grate, fick boken Qimmik av Michel Jean och lyssnade på Michel Jean och Gabrielle Filteau-Chiba, som pratade om hundar. Jag har tidigare läst romanen Coyote av Filteau-Chiba, extra spännande därför att höra mer om hennes mycket speciella liv. 


onsdag 23 september 2026

Favoritförfattare på Bokmässan - Lise Tremblay

Äntligen är vi inne i Bokmässeveckan, nu är det bara några få dagar kvar till årets största festlighet. Passar på att presentera några av de favoritförfattare jag ser mest fram emot att se/lyssna på. 

Lise Tremblay, född 1957 i Chicoutimi, anses vara en av Kanadas främsta författare. Sedan debuten 1990 har hon tilldelats ett flertal priser, sex av hennes böcker har översatts till svenska och getts ut på Rámus. Återkommande teman i hennes texter är frågor om klass, stad respektive landsbygd, familj, ensamhet, relationer samt kvinnors frigörelse från samhällets och kyrkans förväntningar. Lise Tremblay växte upp i arbetarklassmiljö, med en far som var skogsarbetare och en mor som var mycket angelägen om att alla hennes barn skulle få en universitetsutbildning.


Den första boken jag läste av Lise Tremblay var Hägern, en kortroman eller novellsamling som innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Det är byn som bär traditionerna, men också byn som försöker överleva genom att låna ut sig till turistande jägare och sommarstugegäster. Och byn som många gånger förlorar kampen och mister sina invånare - främst de kvinnliga. Byn sluter sig och försöker "vara sig själv nog" samtidigt som den blir alltmer beroende av inkomster från besökarna, främlingarna. 

Skildringen av den okända lilla byn i det fransktalande Québec väcker så många minnen från min egen uppväxt i en liten värmländsk bruksort. Här finns tryggheten och förutsägbarheten, men också inskränktheten och rädslan för allt som är annorlunda. Handlingen är enkelt och korthugget berättad, den klaustrofobiska, melankoliska stämningen som präglar byns vardag känns i kroppen. Här kan man inte stanna utan att totalt anpassa sig. Frågan är om byn går att lämna? Eller bär man den med sig inuti?
"Sedan dess har jag av egen erfarenhet lärt mig att byns enda regel är lögnen. Alla vet allt och alla låtsas som att de inte vet någonting".
Senaste romanen som översatts till svenska är Judiths syster, som utspelar sig under det sena 60-talet och handlar om att vara tonåring i en liten stad där allt redan tycks vara förutbestämt utifrån klasstillhörighet och katolska kyrkan. En omvälvning av samhället pågår dock, kyrkan får allt mindre inflytande och en utbildad medelklass växer fram bland den franskspråkiga arbetarbefolkningen. Berättaren är en 12-årig flicka, som efter sommaren ska börja högstadiet. Den klassmedvetna, pådrivande mamman har bestämt att dottern ska gå i en klass för särskilt begåvande elever, vilket skapar stor oro hos huvudpersonen. Sommaren tillbringas med bästisen Judith på platser som den stränga mamman inte skulle godkänna. Flickorna ägnar sig åt små regelbrott som t ex att smygröka och spana på en äldre kille, samtidigt som de pratar och fantiserar om Judiths äldre syster Claire. Claire är en av gatans snyggaste tjejer och hon har gått till final i en danstävling. Kanske är hon en av de få som har möjlighet att ta sig ifrån hemstaden? 

På ett enkelt, avskalat språk skapar författaren en engagerande läsupplevelse, som vid närmare eftertanke innehåller mycket mer än man initialt lägger märke till. 

Lise Tremblays böcker är översatta av Elin Svahn.

tisdag 22 september 2026

Favoritförfattare på Bokmässan - Kim Thúy

Äntligen är vi inne i Bokmässeveckan, nu är det bara några få dagar kvar till årets största festlighet. Passar på att presentera några av de favoritförfattare jag ser mest fram emot att se/lyssna på. 


Kanadensisk-vietnamesiska Kim Thúy kommer äntligen tillbaka till Bokmässan! Av tråkiga skäl missade jag hennes besök 2016, så detta gör mig verkligen glad. 

Jag har läst tre romaner av författaren - Ru, Mãn och Vi - som alla handlar om olika aspekter av krig, flykt, livet i exil och skapandet av en ny identitet. Texterna innehåller lika delar skönhet och skräck, författaren är sparsam med orden och förlaget SEKWA har med stor omsorg skapat fysiska böcker som passar innehållet. 


Debutromanen Ru gjorde ett oerhört starkt intryck på mig. Den handlar om en ung flicka som, liksom författaren, lämnar Vietnam som båtflykting i slutet av 70-talet. Efter svåra upplevelser till havs och i flyktingläger anländer familjen till Kanada. I korta, icke-kronologiska avsnitt får vi ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och utmaningen att leva i exil.

Mãn handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn skildrar kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken. Mãn är också en berättelse om snedvriden kärlek, en kärlek som måste hållas gömd.
”Mamma och jag, vi liknar inte varandra. Hon är kort, och själv är jag lång. Hon är mörkhyad, och själv har jag hy som en fransk docka. Hon har ett hål i vaden, och själv har jag ett hål i hjärtat”.

Vi handlar om den "dyrbara, pyttelilla, mikroskopiska" dottern som föds som sista barnet i en familj med tre äldre söner. I samband med kriget i Vietnam flyr modern med barnen, medan fadern väljer att stanna kvar. Flykten är mycket riskabel och farofylld, många människor dör under den fasansfulla båtresan. I det nya landet kämpar familjen med att anpassa sig till allt nytt, samtidigt som den äldre generationen vill värna om de ursprungliga värderingarna. Likt många ungdomar anpassar sig Vi lättare än de äldre och hamnar i en lojalitetskonflikt. Med stöd av sin moster utvecklas Vi till en självständig ung kvinna, en självständighet som dock har sitt pris.

I Kim Thúys romaner får läsaren ta del av handlingen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Skildringar av ohyggliga upplevelser i samband med krig och flykt är hjärtskärande, samtidigt som här inte finns ett uns av sentimentalitet. Få författare lyckas kombinera smärta och skönhet som Kim Thúy. Hennes texter är sällsamt vackra, anspråkslösa och sakliga. Lågmält och exakt skapar författaren bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor. Kim Thúys prosa är genreöverskridande och skulle lika gärna kunna kallas poesi. 

Texterna är skickligt och nyanserat översatta av Marianne Tufvesson och Ulla Linton.

fredag 28 augusti 2026

Yesteryear


Sommarens snackis är utan tvekan Yesteryear av Caro Claire Burke, och till slut blev jag så nyfiken att jag var tvungen att läsa den, jag också. Tycker jag då att den var värd allt ståhej? Nja.

Huvudpersonen och influencern Natalie lever ett traditionellt familjeliv på en lantlig amerikansk gård. Allt görs från grunden, grödorna odlas ekologiskt, mjölken dricks opastöriserad från egna kor och barnen hemskolas. Eller ja, så verkar det i alla fall. Gården är till synes rustik, maken är möjligen en tvättäkta cowboy och Nathalie lever ett tryggt, kristet liv som så kallad tradwife. Bakom scenen finns dock barnflickor, toppmoderna undangömda vitvaror och producenter som ser till att all content är proffsigt gjord. Nathalies åtta miljoner följare antingen älskar eller älskar att hata henne, men den senare kategorin är nog bara avundsjuk. En dag när Nathalie vaknar känner hon dock inte igen sig, huset är litet och smutsigt och varken maken eller barnen är sig riktigt lika. Året år 1855 och Nathalie förväntas att på riktigt sköta hem och familj i en spartansk miljö utan elektricitet eller andra moderniteter. Hon drabbas av en chock och försöker fly ...

Det finns många saker jag verkligen uppskattar i romanen, den är en oerhört träffsäker satir och skildrar allt tillgjort i influncervärlden på ett mycket underhållande sätt. Dessutom är huvudpersonen en intressant karaktär som tillåts vara befriande ärlig och ha tämligen oacceptabla åsikter. Jag har heller egentligen inte särskilt svårt att acceptera den udda och oväntade tidsresan, utan tycker att det är en intressant händelseutveckling. Däremot tycker jag tyvärr att det fullständigt tillrättalagda slutet faktiskt förstör det som hade kunnat ha bli en riktigt utmanande och kul bok.
YESTERYEAR
Författare: Caro Claire Burke
Översättare: Karin Wijk
Förlag: Polaris (2026)

onsdag 26 augusti 2026

Elizabeth Strout på Det Norske Teatret

Eget foto

Så mycket som jag sett fram emot mötet med Elizabeth Strout fanns naturligtvis en risk att jag skulle bli besviken. Men det blev jag INTE! 

Samtalet med författarkollegan Marie Aubert var både oerhört underhållande - Elizabeth Strout har ett härligt, smittande skratt - och djupt allvarligt. Stor del av samtalet handlade om författarskapet och om böckernas huvudpersoner. Hela publiken - på drygt 700 personer! - blev berörda när vi fick ta del av tankarna bakom att ge röst åt alla de allra fattigaste och utstötta i småstäderna. 

Den nya boken - The Things We Never Say - finns tyvärr ännu inte översatt till svenska men kommer, enligt uppgift, nästa år. Hoppas det sammanfaller med ett besök på Bokmässan!

I den nya boken har Elizabeth Strout lämnat sina gamla karaktärer och miljöer och skapat en ny huvudperson, historieläraren Artie Dam. Enligt författaren kretsar den nya boken i hög grad kring kärleken mellan en far och hans son. Just temat relationer mellan föräldrar och vuxna barn är kanske det hon är mest känd för att skildra. 

Efter samtalet skyndade jag mig så klart till signeringskön, där jag fick möjlighet att uttrycka hur oerhört mkt jag tycker om Lucy Barton-böckerna och fick både bild och signatur. Om jag var överdrivet förtjust i Elizabeth Strout tidigare närmar det sig nu möjligen besatthet. 

lördag 18 juli 2026

Öster om Eden


John Steinbeck, född 1902 i Salinas i Kalifornien, död 1968 i New York, var en realistisk och samhällskritisk författare som ofta skildrade den fattiga och utsatta befolkningens livsvillkor. Han tilldelades Nobelpriset 1962 "för hans på en gång realistiska och fantasifulla berättarkonst, utmärkt av medkännande humor och social skarpsyn". Till hans mest välkända texter hör bland annat Möss och människor samt Vredens druvor. 

Romanen Öster om Eden är en av min favoriter bland de nobelprisade böckerna och det är en roman jag läste redan i 20-årsåldern. Jag minns fortfarande tydligt de mycket speciella karaktärerna, som t ex den manipulativa Cathy och den kloke kinesen Li. Boken bygger på den bibliska berättelsen om Kain och Abel, d v s den handlar om gränslös syskonrivallitet. Det jag fastnade mest för som 20-åring var dock temat om människans fria vilja (timshel) och det jag lärde mig i den här romanen formade viktiga och varaktiga värderingar hos mig. I höst ska en ny dramatisering av berättelsen visas på Netflix, därför har jag nu återupptagit bekantskapen med familjerna Trask och Hamilton i Salinasdalen. 

Öster om Eden ett fängslande familjedrama som spänner över flera generationer under tiden för amerikanska inbördeskriget och fram till första världskrigets slut. Författaren utforskar ondska och godhet, gestaltar människans fria vilja (timshel) i relation till arv och miljö och skildrar barnets längtan efter och behov av villkorslös kärlek. Romanen är även en hisnande berättelse om kärlek och hat, om barns och kvinnors utsatthet, om fattigdom och främlingskap samt om nybyggaranda och kampen för ett gott liv. Bröderna Adam och Charles Trask växer upp med en sträng och dominant far som favoriserar Adam, vilket leder till en djup splittring mellan bröderna och ett oförsonligt hat hos Charles. När Adam gifter sig med den samvetslösa Cathy läggs grunden till kommande generationers öden.

Steinbeck beskriver sina miljöer så att man kan känna solens brännande hetta och kombinerar detta med kärva, trovärdiga dialoger. Språket är enkelt, orden väl valda att föra handlingen framåt och skapa förväntan hos läsaren. Personbeskrivningarna är genialiska, vissa karaktärer utmejslas nyanserat medan andra framstår som skisserade ytterligheter. Efter omläsningen av boken anser jag fortfarande att Öster om Eden är en av de allra bästa skildringarna av Amerika. Jag är dock inte blind för att den innehåller problematiska, tidstypiska drag av både rasism och misogyni. Läsning rekommenderas!

ÖSTER OM EDEN
Författare: John Steinbeck
Översättare: Nils Holmberg
Förlag: Albert Bonniers

fredag 10 juli 2026

Berätta allt


Elizabeth Strout, född i Portland, Maine, USA, har tilldelats flera litterära priser och är högt älskad bland läsare. Pulizerprisade genombrottsromanen Olive Kitteridge blev även en populär miniserie på HBO. Elizabeth Strout skriver lyhörda, lågmälda och osentimentala romaner om familjerelationer och om människor som lever i utsatthet eller ensamhet. Hennes svit om Lucy Barton består av fem böcker - Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Åh William!, Lucy vid havet och Berätta allt. Jag älskar dem alla!

Handlingen i Berätta allt utspelar sig i småstaden Crosby i Maine, dit Lucy och William flyttade under pandemin, och kretsar kring advokaten Bob Burgess och den pensionerade matteläraren Olive Kitteridge. Det mesta i den lilla staden går sin gilla gång, utan större dramatik, tills en äldre kvinna i trakten försvinner. Hennes udda son misstänks för mord och anlitar Bob Burgess som advokat. Bob och Lucy har blivit nära vänner och samtalar under långa promenader om sina liv, om allt som blev och allt som kunde blivit. Lucy lär även känna Olive Kitteridge, som numera bor på ett seniorboende och gärna tar emot besök. Lucy och Olive utvecklar en mycket speciell form av vänskap som bygger på att de berättar historier för varandra, historier om livet. 
"Det var den här historien som Lucy hade berättat: Lucys kärlekshistoria med Bob Burgess, som aldrig hade blivit verklighet. Den biten som fick Lucy och Olive att gråta var när  Lucy berättade om när hon träffade Bob när han hade klippt sig, och att Lucy älskade honom ännu mer så fort hon fick syn på honom. "Han såg så oskuldsfull ut, Olive, han såg ut som ett barn, och det tog bara kål på mig. Jag ville ta honom i famnen och säga: Bob! Du är du! Men i exakt det ögonblicket gick det på något sätt upp för mig: Vi kommer aldrig att rymma tillsammans, för du är Bob."
Liksom i de tidigare böckerna om Lucy fokuserar även den senaste/sista romanen på relationer av olika slag. Berättelser om olika karaktärer flödar fram över sidorna, med mängder av mer eller mindre udda detaljer och unika levnadsöden. Med enkla vardagsskildringar, torr humor samt kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Det är makalöst bra. 
BERÄTTA ALLT
Författare: Elizabeth Strout
Översättare: Helena Hansson
Förlag: Brombergs (2025)

torsdag 2 juli 2026

Korrespondensen


Virginia Evans första publicerade roman (ett flertal beskrivs ha refuserats) blev något av årets sensation och tilldelades Women's Prize for Fiction, 2026. Romanen beskrivs som en: "uplifting and moving novel that confronts the hubris of youth with the wisdom of older age." Romanen har hyllats av kritiker och blivit omåttligt populär bland läsare, trots att dess huvudperson är en äldre dam som ägnar stor del av sitt liv åt brevskrivande. 

Genom de brev Sybil skriver och tar emot, ges läsaren möjlighet att ta del både av nutida händelser och Sybils bakgrund. Sybil har genomgått minst sagt sin beskärda del av livets svårigheter: hon är adopterad, förlorade ett barn och genomgick en skilsmässa. På senare år har hon även drabbats av kroppsliga besvär, framför allt börjar synen försämras i skrämmande rask takt. Men än så länge sätter sig sjuttiotreåriga Sybil van Antwerp så gott som dagligen vid skrivbordet för att skriva brev. Om det är nödvändigt kan hon skicka e-post, men hon föredrar att skriva noggrant och eftertänksamt med en fin penna på en särskild sorts brevpapper. Sybil skriver till många olika människor: sina barn, brodern, bästa vännen, en ung pojke, några mkt välkända författare, en för läsaren okänd person samt emellanåt till personer hon stöter på i olika sammanhang. I sin skriftliga kommunikation har Sybil en enastående social förmåga, hon skapar snabbt kontakt och lyckas bibehålla denna även med rätt osannolika personer, som bl a Kazuo Ishiguro och Joan Didion. I verkliga livet har dock situation inte varit lika enkel, Sybil ägnade stor del av sitt liv åt ett krävande yrke som notarie i domstolen och upplevde ofta sig själv som lite socialt klumpig. Hur viktigt brevskrivandet är för Sybil framgår av följande citat ur en brev till en ung pojke:
"Angående dina frågor om brevskrivandet konst. Först och främst vill jag säga att de gjorde mig varm om hjärtat, för jag ska avslöja en hemlighet: Mina brev har betytt långt mer för mig än något inom juridiken. Breven utgör en stöttepelare i mitt liv, medan jag endast praktiserade juridik i trettio år. Notarie var mitt yrke - breven innefattar vem jag är. Jag har inte den blekaste aning om hur många jag har skrivit. Jag har inte hållit reda på någon siffra under årens lopp, Och jag har aldrig gått tillbaka och räknat dem jag fått. Fler än tusen, skulle jag tro. Jag har skrivit brev sedan jag var barn."
Brevromanen som form är relativt lättläst och man får som läsare en (illusorisk?) upplevelse av att vara närvarande i brevskrivarens tankar. Sybils brevväxling med Joan Didion om deras gemensamma erfarenhet av att ha förlorat ett barn är minst sagt gripande, utan att överskrida gränser till smetig sentimentalitet. Men, som Sybil själv betonar måste man lägga manken till vid brevskrivande, och även om breven ger ett spontant, lättsamt intryck är de noggrant genomtänka. Utifrån detta kan man också fundera över om Sybil i alla lägen är en pålitlig berättare? Hon är onekligen en ganska sammansatt karaktär, som läsare slås jag av av hennes humor, omtanke och emellanåt rätt så bitska formuleringar. Nyansrikedomen i porträttet av Sybil är romanens styrka, i mitt tycke. 

Sammantaget är Korrespondensen precis så charmig, engagerande och lättläst som alla säger, även om jag möjligen tycker att här finns något tema för mycket (t ex adoptionen och dna-tester). Jag stämmer således glatt in i hyllningskören och rekommenderar absolut läsning!

KORRESPONDENSEN
Författare: Virginia Evans
Översättare: Cecilia Berglund Barklem
Förlag: Akademius Förlag (2026)

söndag 21 juni 2026

Judiths syster


Lise Tremblay anses vara en av Kanadas främsta författare och hon är en av Québec-författarna som kommer till årets bokmässa! Sedan debuten 1990 har hon tilldelats ett flertal priser och hennes böcker har översatts till många språk - inklusive svenska. Återkommande teman Lise Tremblays texter är klass, stad och land, familj, ensamhet och relationer. Jag har sedan tidigare läst, och recenserat, en bok - Hägern - som gavs ut på svenska 2015. Hägern innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - delar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Som förberedelse inför bokmässan har jag nu läst författarens senast översatta bok - Judiths syster.

Handlingen utspelar sig en sommar under det sena 1960-talet i norra Québec, ett samhälle i långsam omvälvning där katolska kyrkan får allt mindre inflytande och en utbildad medelklass växer fram bland den franskspråkiga arbetarbefolkningen. Berättaren är en 12-årig flicka, som efter sommaren ska börja högstadiet. Den klassmedvetna, pådrivande mamman har bestämt att dottern ska gå i en klass för särskilt begåvande elever, vilket skapar stor oro hos flickan. Sommaren tillbringas med bästisen Judith på softbollmatcher, och på platser den stränga mamman inte skulle godkänna. Flickorna ägnar sig åt mildare regelbrott som t ex att smygröka och spana på en äldre kille, samtidigt som de pratar och fantiserar om Judiths äldre syster Claire. Claire är en av gatans snyggaste tjejer och hon har gått till final i en danstävling. Kanske är hon en av de få som har möjlighet att ta sig ifrån hemstaden? 

På ett enkelt, avskalat språk skapar författaren en engagerande läsupplevelse, som vid närmare eftertanke innehåller mer än man initialt lägger märke till. Oerhört läsvärd!

JUDITHS SYSTER
Författare: Lise Tremblay
Översättare: Elin Svahn
Förlag: Rámus