Stargate. En julberättelse

Ingvild H. Rishøi har hyllats av en samlad norsk och svensk kritikerkår och hon är dessutom älskad av en stor mängd läsare. Huvudpersonerna i hennes berättelser är ofta barn som lever i utsatthet, otrygghet och fattigdom. Författaren har prisats för sin förmåga att gestalta barns känslor och upplevelser på ett "barnnära" språk. Rishøi skriver med stor klassmedvetenhet, hon är tydligt inspirerad av Astrid Lindgren och hon jämförs ibland med både  H. C. Andersen och Charles Dickens. 

Långnovellen alt kortromanen Stargate. En julberättelse handlar om berättaren Ronja och hennes storasyster Melissa, som växer upp hos hos en alkoholiserad pappa. Någon mamma finns inte i hemmet. När pappa är nykter är han kärleksfull och varm, han ger flickorna smeknamn och Ronja drömmer om att han ska köpa en stuga i skogen till familjen. Men alltför ofta hänger han på puben Stargate, där han umgås med likasinnade och spenderar matpengarna. Inför julen lyckas Ronja hjälpa pappa att få jobb som julgransförsäljare. Hoppet väcks att pappa den här gången ska lyckas behålla jobbet så att familjen i år kan få en egen julgran. Men så en dag sitter han på Stargate igen, förskottslönen är uppdrucken och jobbet borta. Melissa lyckas dock få överta pappas jobb och snart  börjar även Ronja tjäna pengar genom att sälja pynt "till förmån för fattiga barn". Allt kommer att gå bra om bara inte den elake chefen Eriksen upptäcker dem ...

Stargate är en oerhört gripande och fängslande berättelse, som mycket exakt balanserar på rätt sida om gränsen till det smetigt sentimentala. Här kombineras vardagsnära beskrivningar av skrynkliga lucialinnen, baconlukt och huvudvärk med en finstämd och magisk känsla. Det dyker upp män - vaktmästaren, grannen och arbetskamraten - som hjälper till och ger stöd, medan omhändertagande kvinnor saknas. Berättelsen har kallats en modern variant av H. C. Andersens Flickan med svavelstickorna, och likheten är påtaglig. Sammantaget är berättelsen obarmhärtigt realistisk i sin skildring av barns utsatthet och när verkligheten blir för smärtsam tar en magisk föreställningsvärld vid. Oerhört bra, läsning rekommenderas starkt!

STARGATE. EN JULBERÄTTELSE
Författare: Ingvild H Rishøi
Förlag: Flo förlag (2025)
Översättare: Marie Lundquist

Novellkalendern 24 - Sömnlösa

Jon Fosse, född 1959 på norska Vestlandet, är en dramatiker och författare som skriver poesi, prosa, essäer och barnlitteratur. Han är mest uppmärksammad internationellt för sin dramatik. Fosse berättar ofta om sorg, förluster, utsatthet och kärlek utifrån bibliska motiv. Han tilldelades Nobelpriset 2023 för en ”nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara”. 

Berättelsen Sömnlösa är första delen i en trilogi och en variation av berättelsen om Josef och Maria som letar efter någonstans att vila och föda barnet. Asle och hans gravida flickvän Alida har tvingats lämna sin hembygd och söker husrum i Bjørgvin. Men ingen vill ta emot dem. Berättelsen tar hela tiden omtag, de långa meningarna väller fram och fyller sida efter sida, gränsen mellan nu och då, insida och utsida suddas ut. Här är mörkt och kargt. Och det börjar regna. Och ingen förbarmar sig över de hemlösa.

"... och nu hade de gått omkring på Bjørgvins gator i flera timmar och försökt få tag på husrum, men det var rent omöjligt att få hyra rum någonstans, nej, sa man, vi har tyvärr inget att hyra ut, nej, sa man, det vi har till uthyrning är redan uthyrt, så sa man och då fick Asle och Alida fortsätta att gå omkring på gatorna och knacka på dörrar och fråga om de inte kunde få hyra ett rum där i huset, men inte i något av husen fanns det rum att få hyra, så vart skulle de då ta vägen, ..."

Novellen berättas i en flödande, böljande text med många omtagningar, varvat med mycket korthuggna meningar, vilket leder till en rytmisk läsupplevelse. Den febriga, stressiga känslan i läsningen samverkar med och förstärker innehållet i berättelsen. En omläsning bekräftar första intrycket; det här är fantastisk litteratur. 

SÖMNLÖSA
Författare: Jon Fosse
Förlag: Albert Bonniers (2015)
Översättare: Urban Andersson

Novellkalendern 22 - Såningsmannen

Violette Ailhaud, 1835 - 1925 var 17 år när hennes hemby 1852 berövades alla sina män. Många år senare, 1919, berättade hon om sina upplevelser i den självbiografiska novellen Såningsmannen. Då hade byn återigen förlorat alla sina män.  

Violette växer upp i en liten by i bergen i Provence. Hon är mycket förälskad i sin trolovade Martin och redo att fullborda deras kärlek. Männen i Provence har gjort uppror mot Napoleons ändrade lagar och straffet är hårt, de blir tillfångatagna eller avrättade. Alla män i Violettes by förs bort, kvar blir kvinnorna som under flera år lever helt avskurna från omvärlden. De vet inte vart deras män förts eller om de ännu lever. I sorg och väntan utför de arbetet på gårdarna för att överleva och för att försäkra sig om byns överlevnad kommer de överens om att dela på den förste man som dyker upp. Så en dag dyker en kringvandrande hovslagare upp.

"Ingen har kommit upp till byn sedan i februari 1852. ... Framförallt väntade vi på den halva av mänskligheten som hade slitits bort från våra fält, våra hus, våra hjärtan."

Ailhauds historia gestaltar starka kvinnor, kvinnor som kan överleva av egen kraft och kvinnor som både älskar och sörjer. De lever och uttrycker sin frustration, sorg och vrede i symboliska, trotsiga handlingar. De arbetar, längtar och planerar inför framtiden.

"Mitt hjärta och min kropp är tomma. Hjärtat sörjer mannen som försvann. Kroppen sörjer mannen som inte kommer. I två år har jag skrikit i protest för att jag, en ung kvinna, blev berövad min trolovade just när tiden var inne för mig att bli hustru och mor. I två år har jag gått havande med smärta i stället för med barn."

Texten är poetisk, intensiv och sinnlig. Som få gestaltar Ailhaud den fysiska kärleken, de erotiska inslagen berör med sin känslostyrka. Sammantaget är Såningsmannen en helt fantastisk liten text som gestaltar livets ytterligheter: våld, död, sorg, kärlek och liv.

SÅNINGSMANNEN
Författare: Violette Ailhaud
Översättare: Anna Säflund-Orstadius
Förlag: Elisabeth Grate (2014)

Novellkalendern 21 - Historien om det gamla barnet

Jenny Erpenbeck, född 1967 i Östberlin, är bosatt i Österrike och arbetar som författare, dramatiker och regissör. Historien om det gamla barnet är hennes debut. Ett flertal av författarens böcker finns översatta till svenska och fyra av de tidiga verken finns i denna samling. 

I Historien om det gamla barnet hittas en ung flicka med minnesförlust en natt av polisen. Allt hon äger är en tom hink. Flickan berättar att hon är fjorton år, därutöver minns hon ingenting. Efterforskningar finner inga svar på gåtan om flickans identitet, hon blir därför placerad på ett barnhem. På barnhemmet utvecklar flickan en levnadsstrategi som gör henne närmast osynlig. Samtidigt finns dock en längtan efter att bli sedd, tilltalad, delaktig. Vem är flickan egentligen och vad har hänt henne? 

Redan i inledningen av boken blir jag betagen. Här kommer ett litet smakprov på det rytmiska språket och beskrivningen av flickan:

"Flickan kunde bara inte minnas det, hon kunde inte minnas början. Hon var totalt föräldralös, och allt hon hade och kände till var den tomma hinken som hon höll i handen, alltjämt höll i handen medan hon blev utfrågad av polisen."

"Flickan har ett stort, fläckigt ansikte som ser ut som en måne med skuggor på, hon har breda axlar likt en simmerska, och från axlarna och neråt är hon som huggen i ett enda stycke, det finns varken någon upphöjning där som brösten borde vara eller någon inbuktning i höjd med midjan... Flickan vet att hon är för storväxt, därför drar hon in huvudet. Hon kröker kroppen som om hon på det viset måste hålla tillbaka en väldig kraft som rasar i hennes inre."

Historien om det gamla barnet är en fascinerande, mytisk berättelse om en flicka som inte vill bli vuxen. Det är en berättelse som innehåller många frågor och få svar. Handlingen, beskrivningen av huvudpersonen, det poetiska språket och det existentiella temat är exakt i min smak. Sammantaget är detta en kort, udda och mycket läsvärd berättelse.

HISTORIEN OM DET GAMLA BARNET
Författare: Jenny Erpenbeck
Förlag: Albert Bonniers (2017)
Översättare: Ulrika Wallenström

Novellkalendern 20 - I senaste laget

Claire Keegan, född 1968, är en irländsk författare som inte slösar med orden. Hon har uppmärksammats för sina noveller, som ofta utspelar sig på den irländska landsbygden. Hennes berättelser skildrar fattigdom, utsatthet och katolsk trångsynthet, men även modiga personer som står upp för sig själva. Flera av hennes böcker har nominerats till och tilldelats priser. I Sverige är hon kanske mest känd för Det tredje ljuset, som kallats en av 2000-talets främsta noveller och uppföljaren Små ting som dessa.

Novellen I senaste laget handlar om en medelålders man, Cathal, som en fredag mitt i sommaren tar bussen hem från kontoret. Hemma i lägenheten väntar bara hans katt, men fram tills nyligen bodde även Cathals fästmö där. Cathal kommer hem, släpper ut katten, öppnar en flaska champagne och funderar över varför hans fästmö dumpade honom alldeles innan bröllopet. Sabine var förvisso aldrig lätt att förstå sig på, mycket krävde hon och lite var hon villig att ge. Men varför hon dumpade Cathal är för honom obegripligt.

Under ett tidigare samtal mellan Cathal och Sabine, berättade hon om en diskussion hon haft med en kvinnlig bekant, en diskussion om vad irländska män egentligen vill ha av sina kvinnor:

"Jag vet inte, sade han sanningsenligt. Jag har faktiskt aldrig funderat på det.

Men om jag nu frågar kan du väl fundera på det?

Han lyfte handen och sträckte sig efter hennes tallrik, reste sig och satte tallriken på diskstället under sin egen innan han lutade sig tillbaka och höll sig i kanten på arbetsbänken.

Jag vet faktiskt inte, sade han. Vad sade hon?

Hon sade att det kanske var annorlunda nu, men att en hel del män i din ålder bara vill att vi ska hålla käft och ge er det ni vill ha, att ni är bortskämda och ilsknar till när allt inte går er väg.

Jaså?

Han ville förneka det, men det kändes obehagligt nära en sanning som han aldrig ens tänkt på."

På några få sidor och med ett glasklart språk gestaltar författaren den komplexa relationen mellan en rutinbunden man med bristfällig inlevelseförmåga och en kvinna som begär mer. Styrkan ligger i författarens förmåga att gestalta den typ av man som ofta retar gallfeber på kvinnor, på ett empatiskt, icke-dömande sätt. Oerhört givande läsning.

I SENASTE LAGET
Författare: Claire Keegan
Förlag: Wahlström & Widstrand (2024)
Översättare: Erik Andersson

De sista smekningarna

De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen är den inledande delen i en trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim. Romanen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. 

Birgitte bor ensam i en lägenhet i Paris, efter att ha haft en framgångsrik karriär som hjärtkirurg. Hon har levt sitt (arbets)liv i en mansdominerad miljö, vilket krävt hela hennes engagemang. Familj och barn valdes bort, men än har Birgitte inte gett upp hoppet om kärleken. Kan den dyka upp på ålderns höst? Numera tillbringar dock Birgitte större delen av tiden i sin lägenhet, där hon då och då samtalar digitalt med systern i Norge. Kontakterna med andra blir allt färre och ansträngningen att lämna lägenheten allt mindre lockande. 

Birgitte är en mycket intressant och komplex karaktär, som inte är alltigenom sympatisk. Hon har livet genom fokuserat på framgång och arbete på bekostnad av djupa relationer och kärlek. Med en växande sorg, kombinerad med självdistans och bitsk humor, ser hon tillbaka på sitt liv och funderar över sina livsval. 

Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. Sammantaget en mycket fin berättelse, skriven i kortfattad stil, och en karaktär jag längtar efter att återse.

DE SISTA SMEKNINGARNA
Författare: Kjersti Anfinnsen
Förlag: Flo förlag (2025)
Översättare: Marie Lundquist

Novellkalendern 18 - The Landlady

Roald Dahl föddes i Wales 1916. Båda föräldrarna var ursprungligen från Norge och han fick sitt förnamn efter den norske upptäcktsresanden Roald Amundsen. Dahl skrev romaner, rysarnoveller och barnböcker och är kanske mest känd för Kalle och chokladfabriken och Matilda. 

I novellen The Landlady har unge Billy rest från London till Bath och anländer sent på kvällen. Det är kallt och han behöver hitta ett rum för natten. På vägen till ett rekommenderat värdshus passerar han ett Bed & Breakfast som ser fasligt trevligt ut. Billy knackar på och blir mycket väl mottagen av den trevliga värdinnan, som har ett rum till honom. Innan han går till sängs dricker Billy te med sin värdinna och läser namnen på de två tidigare gästerna, båda unga män vars namn känns underligt välbekanta ...

"He pressed the bell. Far away in a back room he heard it ringing, and then at once - it must have been at once because he hadn't even had the time to take his finger from the bell-button - the door swung open and a woman was standing there."

Författaren är suverän på att skapa en krypande, obehaglig stämning där ingenting sägs rakt ut, men där  antydningarna inte lämnar någon tvekan om vad som kommer att hända unge Billy.

THE LANDLADY 

Författare: Roald Dahl

Förlag: Penguin Books

Sápmi i litteraturen

Samisk historia och kultur skildras i en mängd relativt nyutgivna böcker i olika genrer. Här finns "vanliga" romaner, historiska romaner, serieromaner, böcker för ungdomar/unga vuxna, lyrik och facklitteratur. Vilken skatt att ösa ur! Jag har listat en del av de böcker jag känner till, vissa har jag läst, andra står på läslistan. Kom gärna med fler tips. 

Elin Anna Labba Far inte till havet och Herrarna satte oss hit

Tina Harnesk Folk som sår i snö och Mödramärg

Ann-Helén Laestadius Stöld, Straff och Skam

Linnea Axelsson Ædnan

Ella-Maria Nutti Kaffe med mjölk och Till träden

Mats Jonsson När vi var samer

Mikael Berglund Ett föremåls berättelse om obesvar, Ovanjorden

Moa Backe Åstot Himlabrand och Fjärilshjärta

Erika Olofsson Liljedahl Och bergen skall rämna

Kathrine Nedrejord Sameproblemet

Frida Manella Ågren Marianne: vi kallar oss för ingenting och jag äger ingen kolt

Pia Mariana Raattamaa Visén Sammanflätning och Där rinner en älv genom Saivomuotka by

Mikael Niemi Koka björn, Sten i siden och Fallvatten

Ester Blenda Nordström Kåtornas folk

Sofia Jannok Guohp’áhkku/Mögelgumman

Stina Stoor Bli som folk

Jon Henrik Fjällgren Månbarn

Annica Wennström Lappskatteland 

Novellkalendern 17 - Frukost i det gröna

Guy de Maupassant (1850-1893) anses ha varit en av de allra främsta novellisterna. Förutom noveller skrev han även lyrik, romaner och dramatik. Han var en viktig representant för naturalismen, som strävade efter att skildra verkligheten så objektivt som möjligt. Trots detta har många av hans verk även inslag som är typiska för romantiken. 

Frukost i det gröna handlar om en förförelse och en kärleksakt som utspelar sig under en utflykt. Familjen Dufour har länge sett fram emot att tillbringa fru Dufours namnsdag på landet. Väl framme hamnar de i sällskap med ett par tjusiga, muskulösa roddare, som erbjuder fru och fröken Dufour de bästa sittplatserna. Efter den härliga måltiden i det gröna följer damerna Dufour med varsin roddare på en båttur på Seine. Den ene roddaren lockar fröken Dufour att gå i land för att lyssna på näktergalen, där fågelns sång tycks göra dem yra och begivna på en kärleksstund. När de återvänder till floden stöter de ihop med fru Dufour och hennes kavaljer i ett busksnår. 

Författaren tycks ha haft en stark förkärlek till att beskriva kroppar, både kvinnors och mäns:

"Hon var en kvinna på trettiosex år ungefär, en fullt utslagen blomma som det var en lust att se på. Hon andades med svårighet i sin alltför hårt snörda korsett som pressade hennes böljande och överflödande barm ända upp mot hennes isterhaka. 

De var mörkbrända av solen; på överkroppen hade de bara tunna vita tröjor utan ärmar som visade deras kraftiga nakna armar, muskulösa som på ett par smeder."

Sammantaget skapar författaren med få ord och en gnutta cynism en förväntansfull stämning och lockar in läsaren i berättelsen. Skildringen av naturen är mycket detaljerad, men samtidigt även nära förknippad med huvudpersonernas handlingar och deras inre. 

FRUKOST I DET GRÖNA

Författare: Guy de Maupassant

Förlag: Novellix 

Översättare: Hjalmar Söderberg

Jane Austen 250 år

 

Prästdottern Jane Austen, 1775 - 1817, levde större delen av sitt liv inom familjekretsen och uppmuntrades av fadern att studera och lära sig saker. Hennes romaner utspelar sig i lantliga miljöer inom den engelska överklassen och skildrar detaljerat familjelivet på landsbygden. Jag älskar hennes författarskap framför allt för dess samhällskritik och fantastiska gestaltningar kvinnors livsvillkor. Romanerna är dessutom fyllda av själviska, fåfänga och allmänt dryga karaktärer som beskrivs på ett härligt ironiserande sätt. Jane Austen måste ha varit en fenomenal iakttagare, hennes beskrivningar är så träffande att man småfnissar mest hela tiden under läsningen.

Förnuft och känsla, författarens första roman, handlar om två systrar som söker kärlek/ekonomisk trygghet på olika sätt, efter att de blivit bedragna på sitt arv. Den ansvarfulla äldre systern Elinor är förnuftig och balanserad, medan yngre systern Marianne är impulsiv och passionerad. Båda systrarna råkar ut för kärleksbesvikelser i en berättelse som gestaltar vikten av balans mellan förnuft och känsla. 

Stolthet och fördom är en klassisk, historisk kärleksroman om förälskelse med förhinder och svårbemästrade mänskliga egenskaper som högmod och fördomsfullhet. Den utspelar sig på landsbygden där Mr Bennet, hans fru och deras fem döttrar bor på godset Longbourn. Mrs Bennets enda mål i livet är att hennes döttrar ska bli lyckligt gifta med rika män, och hon gör allt för att så ska ske. Döttrarna har dock en del att säga till om själva, och förvecklingar uppstår inte sällan.

Emma handlar om en mkt egensinnig ung kvinna, som tror att hon vet bäst när det gäller att smida äktenskapsplaner, särskilt för alla andra. ”Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om”, skrev Jane Austen om sin huvudperson och nog måste jag erkänna att jag tycker att Emma är rätt påfrestande. Att romanen ändå är så uppfriskande att läsa beror på författarens bitande ironi.

Medan handlingen i de flesta av Austens romaner cirklar runt den första förälskelsens alla turer, är handlingen i Övertalning, liksom huvudpersonen Anne Elliot, mer mogen. Jane Austens sista roman handlar helt enkelt om kärlek som inte förgås. Anne och kapten Wentworth förälskade sig i varandra i unga år, men Anne övertalades av släktingar att ge honom korgen eftersom han inte hade vare sig förmögenhet eller anor. Många år senare träffas de igen och det visar sig att känslorna finns kvar.

Novellkalendern 16 - Noveller av Tessa Hadley

En författare som hyllas av kollegor som Hilary Mantel och Chimamanda Ngozi Adichie kan väl inte vara annat än makalös. Eller bör man oroas över att få för höga förväntningar? Det behöver man inte, Tessa Hadley är allt både kollegor och kritiker säger, och lite till. Hon har skrivit sex kritikerrosade romaner och tre novellsamlingar. Novellsamlingen Noveller innehåller ett urval från Tessa Hadleys tre novellsamlingar och tre noveller som inte tidigare publicerats i bokform. 

Novellen "En liten orm" handlar om nioåriga flickan Robyn som hälsar på hos sin pappa och hans nya fru. Pappan är konsekvent frånvarande under besöket, styvmodern får ta hand om flickan hela tiden. Och styvmodern ser verkligen fram emot att flickan ska återvända till sin mamma, så att hon kan återgå till sitt liv. Men när styvmodern ska lämna flickan i hennes hem börjar hon fundera över hur flickan egentligen har det. Kan hon verkligen lämna henne hos den självupptagna mamman med den unge hippiepojkvännen? 

"Precis vad man kunde vänta sig av Robyns mamma, att ha ett barn som inte kunde knäppa knappar och sen ta på henne en tjusig klänning med hundratals av den varan, ryggknäppt med knappar och öglor och fårbogsärmar, som en viktoriansk barnhemsflicka, i stället för vanliga långbyxor och t-shirt så att hon kunde leka."

Tessa Hadley skriver böcker om miljöer hon känner till, ofta handlar hennes berättelser om människor ur den brittiska medelklassen. Hennes styrka ligger i att fånga psykologiska skeenden i blixtbelysning så att de små känslomässiga skiftningarna hos hennes karaktärer blir synliga. Hon gestaltar vardagliga händelser och samspel mellan människor på ett nyansrikt och oerhört fängslande sätt. Sammantaget skriver Tessa Hadley om det som sker inom och mellan människor, om det vi kanske helst vill dölja, om de små osanningar vi använder oss av för vår bekvämlighets skull. Det är just komplexiteten, de många lagren, författarens lyhördhet i gestaltningen och förmågan att hitta exakt rätt ord, som gör hennes böcker till fantastiska läsupplevelser.

NOVELLER
Författare: Tessa Hadley
Förlag: Wahlström & Widstrand (2021)
Översättare: Marianne Tufvesson

Novellkalendern 14 - Sommarhus, senare

Judith Hermann (född 1970) debuterade 1998 med novellsamlingen Sommarhus, senare, utgiven på svenska 2000. Den blev en av tyska litteraturhistoriens mest kraftfulla debuter, tilldelades priser och översattes till flera språk. Novellsamlingen har beskrivits som en generationsskildring och den har jämförts med förra seklets dekadenslitteratur. Teman som utforskas i Hermanns texter är ensamhet, minne och att hitta sin plats i livet, och författaren har fått epitetet ”det unga Berlins röst”.

I titelnovellen är en av huvudpersonerna Stein närmast besatt av tanken att köpa ett hus. Han kör taxi och bor hos en hel radda med flickvänner innan han en dag hör av sig till en av dem och vill att hon ska följa med till det hus han köpt. Den före detta flickvännen, tillika berättaren, åker med Stein till det fallfärdiga ruckel han införskaffat och blir förfärad över husets skick. Väl hemkommen igen får hon regelbundet vykort från Stein där han skriver "när du kommer", men aldrig ber henne att verkligen komma. 

"Vi lämnade Berlin, Stein tog av från motorvägen och in på landsvägen, det började snöa. Jag blev trött, som alltid när jag åker bil. Jag tittade på vindrutetorkarna, stirrade in i den virvlande snön som kom emot oss i koncentriska cirklar, jag tänkte på bilfärderna med Stein för två år sedan, på den märkliga euforin, på likgiltigheten, på främlingskapet."

Hermann skildrar en ung, rotlös generation efter murens fall (1989) som försöker hantera det nya ekonomiska välståndet, förlusten av identitet och traditionella värderingar, en upplevelse av flyktighet och undvikande att fatta beslut och planera för morgondagen. Livsstilen påminner i hög grad om den "förlorade generationens" med upplevelser av meningslöshet och brist på tillhörighet. Det här är smärtsam läsning om människor som tappat bort sig och kanske när som helst bara försvinner. Med korta dialoger och små fragment av handling skapar författaren läsupplevelser som både oroar och frustrerar. Oerhört skickligt!

SOMMARHUS, SENARE
Författare: Judith Hermann
Förlag: Ordfront Förlag/Weyler Förlag (2000/2023)
Översättare: Ulla Ekblad-Forsgren

Novellkalendern 13 - Kew Gardens

Virginia Woolf var en tongivande modernistisk författare, som med en experimentell, nydanande prosa ökade medvetenheten om kvinnorollen. Hon ses som en av förnyarna av 1900-talsromanen och fortsätter att fascinera nya generationer av läsare med sin stil och sitt tragiska livsöde. Romanerna Mrs Dalloway och Mot fyren är läsupplevelser som slår det mesta. Likt de flesta stora författarna behövde Virginia Woolf inte många ord för att skapa något med djupt innehåll, som dessutom roar läsaren. Många av hennes noveller är underhållande exempel på modernistisk litteratur.

Novellen Kew Gardens utspelar sig under en varm sommardag i den botaniska trädgården med samma namn som novellen. Ur ett myller av djurliv, jord och blomster återger en anonym röst glimtar ur de förbipasserandes liv, i en serie ögonblick och intryck. I flyktiga episoder gestaltas människornas komplexa reflektioner om livet, relationer, könsroller och ungdomens kärlek i den moderna världen. Den detaljerade beskrivningen av naturen ger ett sinnligt intryck, vilket förstärker upplevelsen av att hela världen existerar sammanlänkad i trädgårdens och snigels rytm. 

"Så passerade det ena paret efter det andra rabatten med i stort sett lika oregelbundna och planlösa rörelser och insveptes i lager efter lager av grönblå dunster, i vilka deras kroppar först hade substans och färgglans, varefter både substans och färg upplöstes i den grönblå omgivningen." 

Kew Gardens är sammanfattningsvis en vacker, poetisk gestaltning av människans flyktighet i naturens bestående livscykel. 

KEW GARDENS

Författare: Virginia Woolf

Förlag: Novellix

Översättare: Alva Dahl

Novellkalendern 12 - Maigrets jul

Georges Simenon, 1903-1989, var en belgisk journalist/författare, som hade stora framgångar med sin deckarserie om kommissarie Maigret vid Parispolisen. Simenon var mycket produktiv och skrev cirka 300 romaner, kommissarie Maigret figurerar i 75 av dem. Maigret har ett barskt utseende, men är lugn och eftertänksam och löser fall genom instinkt och ett lyhört lyssnande. Han röker pipa och dricker öl på barer, företrädesvis i Paris. Kommissarie Maigret är en av de stora detektiverna, helt i klass med Hercule Poirot och Sherlock Holmes. 

Vid frukosttid på juldagens morgon får kommissarie Maigret besök i hemmet av två kvinnliga grannar från huset mittemot. De ber om hans hjälp att förstå en underlig händelse som inträffat under natten. Den ena kvinnans brorsdotter Colette har berättat att hon under natten fått besök av jultomten, som gett henne en en dyrbar docka, och därefter brutit upp en del av parketten innan han försvann. Maigret börjar nysta i familjens förflutna och upptäcker den ena besynnerligheten efter den andra. Och på klassiskt pusseldeckarvis leder alla ledtrådar fram till ett dramatiskt avslöjande. 

"Det snöade inte. Det var löjligt att vid fyllda femtio fortfarande bli besviken över att det inte låg snö på juldagsmorgonen, men de medelålders är inte så förnuftiga som de unga tror. Den tocka, låga, smutsgrå himlen vilade tungt över taken. Boulevard Richard-Lenoir låg fullständigt öde."

Förutom en lagom nivå av spänning och tankeklurigheter innehåller novellen detaljerade miljöskildringar av ett råkallt, regnruggigt Paris under 50-talet. Telefonsamtal beställs av telefonister, telegram skickas och unga poliser följer spår till halvskumma hotell vid Bastiljen och järnvägsstationen Gare du Nord. Den enda karaktär som tecknas med djup, förutom kommissarien, är madame Maigret, vars överdrivna ompysslande av maken tycks ha sitt ursprung i en djup längtan efter barn. Sammantaget är Maigrets jul mysig deckarläsning med julstämning.

MAIGRETS JUL

Författare: Georges Simenon

Förlag: Atlantis (2017)

Översättare: Katja Birmann

Novellkalendern 10 - Den sista vargen

Lázló Krasznahorkai, född 1954 i Ungern, har under många år tilldelats priser, bland annat Man Booker International Prize 2015. 2025 tilldelas han Nobelpriset i litteratur med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Lázló Krasznahorkai beskrivs ibland som en vittberest surrealist, med en stark motvilja mot att sätta punkt. Just hans texthantering tycks väcka stor beundran hos vissa, medan andra anser att läsningen blir ansträngande utan att det ger särskilt mycket extra.  

Novellsamlingen Den sista vargen består av tre delar som delvis hör ihop, delvis inte alls passar ihop. I den första delen – "Den sista vargen" – berättar en före detta filosofiprofessor och författare om ett äventyr i Spanien för en bartender. Första punkten i texten sätts efter c:a 70 sidor, texten innan består av en monolog med massor av utvikningar och ungefär en miljon kommatecken. Sammantaget är första novellen således svårläst och frustrerande, samtidigt som jag mot slutet får en känsla av att kanske något intressant och värdefullt ligger gömt i textmassan. Men var?

Andra delen/novellen, ”Herman, jägmästaren”, är helt annorlunda läsning. Den handlar om jägmästaren Herman, vars uppdrag det är att döda alla vargar i området. Handlingen utspelar sig i skogen, i en miljö där jag omedelbart känner mig mer hemma. Jag bor i Värmland och kan lova att här är diskussionerna hetsiga kring frågan om vi ska "tillåta" varg att finnas i närheten. Herman är inledningsvis mycket nitisk i att slutföra sitt uppdrag, men efter ett tag börjar han ifrågasätta hela projektet. I det här avsnittet gestaltar författaren jägarens kluvenhet inför uppdraget och känslomässiga reaktioner på ett mästerligt sätt. Jag finner mig själv sitta och fundera över den oerhörda smärta det måste innebära att utplåna en hel djurart, dessutom en art som det finns många mytiska föreställningar om. Kan man fatta beslut om eller genomföra ett sådant uppdrag utan att drabbas av storhetsvansinne? Eller falla ner i djupaste mörker? Den här novellen är sammantaget både känslomässigt och tankemässigt engagerande och lysande i sitt sätt att driva handlingen mot ett oundvikligt slut.

I den sista novellen om Herman – ”Slutet för ett hantverk” – får läsaren återigen följa handlingen, som den här gången upplevs av ett gäng sexlystna militärer. I den här versionen har Herman utvecklats till en människojägare, som sätter ut grymma fäller för att fånga byns invånare i. Trots försök att förstå mig på den här versionen, kan jag inte tycka annat än att den är onödig. 

Sammantaget innehåller Den sista vargen tre löst sammanhållna berättelser/noveller av mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första novellen är svårbegriplig p g a dess brist på skiljetecken, andra delen är mästerlig, tredje delen är onödig. Jag uppfattar boken som helhet som mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta. Andra har beskrivit Den sista vargen som rolig, det begriper jag faktiskt inte alls. 

DEN SISTA VARGEN
Författare: Lázló Krasznahorkai
Förlag: Norstedts (2020)
Översättare: Daniel Gustafsson

Novellkalendern 9 - Trädgårdsfesten

Den nyzeeländsk-brittiska författaren Katherine Mansfield räknas som en av det tidiga 1900-talets främsta novellförfattare. Hon har dock först på senare år fått det erkännande hon förtjänar. Mansfield var en viktig del i utvecklandet av den brittiska modernismen, en berättarteknik som bygger på stämningar och impulser. Själv såg hon sitt författarskap som oundvikligt och hävdade att hon var "i första hand författare, sedan kvinna". Med sin penna utmanade hon världen och det som förväntades - gärna vackert och känslosamt - men alltid med den bitande ironin lurande runt hörnet. 

Novellen Trädgårdsfesten handlar om en välbärgad familj, som förbereder dagens trädgårdsfest. Yngsta dottern Laura får till uppgift att bestämma var tälten ska stå. Och mötet med de trevliga arbetarna får henne att fundera över varför hon inte kan få vara vän med dem, i stället för med de enfaldiga pojkar hon brukar umgås med. Arbetarna är ju så fantastiskt trevliga. Senare under förberedelserna får familjen besked om att en olycka inträffat bland de näraliggande arbetarbostäderna, vilket lett till en man avlidit. Laura vill att de ska ställa in festen, men ingen i familjen förstår varför. 

"Nu är du löjlig Laura, sade hon kyligt. Folk av deras slag väntar sig inte att vi skall göra uppoffringar för deras skull. Och det är inte vidare omtänksamt av dig att förstöra nöjet för alla andra som du gör nu."

När festen är över finns massor av mat kvar och Lauras mamma insisterar på att flickan ska gå över till den unga änkan med resterna. 

Novellen ironiserar subtilt över överklassens fåniga fokus på festligheter och överdåd, samt över deras okunniga och oempatiska välmenande. På några få sidor skapar författaren en glasklar bild av avståndet mellan de som har och de som behöver. 

TRÄDGÅRDSFESTEN

Författare: Katherine Mansfield

Förlag: Novellix 

Översättare: Lars-Håkan Svensson

Läsning pågår - De sista smekningarna

Min plan var att vänta tills sista delen av trilogin om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte kommer ut i vår, men nu kunde jag visst inte hålla mig längre. Har just läst halva boken och är stormförtjust! De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Texten är mycket lättläst, handlingen ibland tung och dyster, men osentimentalt gestaltad med bitande ironi och intelligent humor. Oerhört läsvärd!

Härligt nog önskade författaren mig en "flott alderdom" vid signeringen, ser fram emot den.

Tisdagstrion - Berg

Dags för veckans Tisdagstrio hos Robert, idag handlar frågan om Berg. Det fanns en hel del i hyllan, jag väljer att fokusera på böcker med olika typer av berg i titeln. Besök Mina skrivna ord för fler tips!

Bleknande berg av Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro är författarens debutroman. Kortfattat handlar den om en äldre kvinna som sörjer sin bortgångna dotter och tänker tillbaka på sitt liv. Romanen är lågmäld och stillsam, samtidigt som den skildrar oerhört dramatiska skeenden. Jag blev omedelbart fängslad av huvudpersonen och hennes berättelse och tycker att detta kanske är den bästa av de romaner jag läst av författaren. 

Med bergens andetag av Therese Widenfjord är författarens oerhört omtyckta debutroman. Handlingen utspelar sig i trakten kring bergskedjan Appalacherna i USA. Hit återvänder den framgångsrike fotografen Nick när hans far blir sjuk och här möter han Ellie, en kvinna som levt en mycket torftigt och hårt liv. Mötet blir givande för dem båda i den här mycket engagerande bladvändaren.

Historien om Fru Berg av Ingvild H Rishøi är en nykomling i min bokhylla som jag ännu inte läst. Allt annat av författaren har jag dock fullkomligt älskat. Liksom författarens tidigare böcker innehåller Historien om Fru Berg berättelser som ställer sig på det utsatta barnets sida och kombinerar vardagsrealism med en gnutta magi. En av de allra bästa samtida författarna!

Novellkalendern 2 - Damen med hunden

Anton Tjechov (1860–1904) var en rysk novellförfattare, dramatiker och läkare. Han anses vara fader till den moderna novellen och han var en av de första att använda sig av inre monologer för att ge läsaren en djupare inblick i en karaktärs tankevärld. Hans noveller är till synes enkla, men samtidigt mycket uttrycksfulla och gripande. Tjechovs pjäser Måsen, Onkel Vanja, Tre systrar och Körsbärsträdgården spelas ständigt runt om i världen. Tjechov arbetade som läkare under större delen av sin litterära karriär, och beskrev sin situation för en författarkollega på följande sätt: ”medicinen är min äkta hustru och litteraturen min älskarinna”.

Novellen Damen med hunden handlar om den medelålders kvinnokarlen Gurov, som är på semester i Jalta och där träffar en ung dam med en hund. Gurov har redan tidigare haft mängder av älskarinnor, han anser inte att kvinnor är honom likvärdiga, men har tråkigt utan deras sällskap.

"Han tyckte att han av bittra erfarenheter hade fått lära tillräckligt för att kalla dem för vad han ville, men utan denna "lägre ras" skulle han dock inte ha kunnat leva två dagar i sträck."

Gurov och den unga Anna inleder en kärleksaffär, trots att de båda är gifta. Att skiljas från varandra och återgå till den vanliga tillvaron blir inte så lätt som Gurov tänkt sig och slutligen söker han upp Anna igen. 

Stämningen i novellen är oändligt vemodig och vacker, den påminner om livets skörhet, längtan och lidande samt gestaltar vad som sker, när det som börjat som en lekfull förförelse övergår i oroande fantasier, besatthet och dubbelliv. 

DAMEN MED HUNDEN

Författare: Anton Tjechov

Förlag: Modernista (2018)

Novellkalendern 1 - Vinternoveller

Ingvild H. Rishøi har hyllats av en samlad norsk och svensk kritikerkår och hon är dessutom älskad av en stor mängd läsare. Huvudpersonerna i hennes noveller är ofta barn som lever i utsatthet och hon har prisats för sin förmåga att gestalta barns känslor och språk. Rishøi skriver med stor klassmedvetenhet, har inspirerats av Astrid Lindgren och jämförs ibland med H. C. Andersen och Charles Dickens. 

Den första novellen i samlingen Vinternoveller, "Vi kan inte hjälpa alla", handlar om en ung, ensamstående mamma, som hämtar sin dotter på förskolan. Hon har inte pengar som räcker vare sig till hyran, kläder eller en bussresa hem. Men dottern kissar på sig i kylan och behöver antingen nya trosor eller få åka buss hem. Mamman, berättaren i novellen, är ensam med ansvaret och hon vet så väl hurdan hon borde vara. Ändå är det ibland så svårt, så svårt när man är trött och inte räcker till. 

"Men då måste jag se ner i golvet, för det här, det här är precis vad de pratar om på barnavårdscentralen, vem ska trösta vem, säger de, och det är precis tvärtom nu, Alexa säger så så, men hon kommer inte närmare, jag kikar upp genom håret, hennes mun är ett litet streck, hon klappar mig på huvudet med stel arm, och nu börjar jag babbla, det märker jag, om de där dagarna, om den där natten vid Vesletjern, men hon är fem år, men hon är stor nog, hon måste vara stor nog, för jag är inte större än så här, och jag orkar inte med detta, de där tjejerna i sporthallen, jag orkar inte med dem, hur de talar med bebisröst, och jag är så dålig, jag är så dålig mamma."

Jag är otroligt kritisk när jag läser texter som vill få mig att reagera på vissa sätt, på texter som vältrar sig i elände och är sentimentala. Rishøis berättelser är raka motsatsen, de är så realistiska, så äkta och så psykologiskt "sanna" att jag faktiskt sitter här med tårar i ögonen. Rishøi är en fantastisk författare, som solidariskt ställer sig på de svagares sida och påkallar uppmärksamhet. Hennes tonsäkra och lyhörda gestaltning av både mammans och barnets inre är makalöst bra. Det här är en författare jag faktiskt ska läsa ALLT av!

VINTERNOVELLER

Författare: Ingvild Rishøi

Förlag: Flo Förlag (2018)

Översättare: Nils Sundberg, Stephen Farran-Lee