Visar inlägg med etikett Litteratur Sverige. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Litteratur Sverige. Visa alla inlägg

fredag 20 november 2026

Grattis Selma

Det är Selma Lagerlöfs födelsedag och jag firar genom att tipsa om fem (egentligen sex) favoritromaner. 

Löwensköldska ringen är en ödesmättad spökhistoria där de allra mörkaste känslor svallar. I romanen skildras de fattigas hunger och utsatthet samt överhetens svek och hämndgirighet. Handlingen centreras kring en stulen ring, som drar olycka över alla som har den i sin ägo. Stämningen i Charlotte Löwensköld är ljusare och de övernaturliga inslagen saknas. På många sätt är Charlotte Löwensköld en riktig såpa, som innehåller ett hopkok av svek, intriger och äkta kärlek. En såpa av högsta kvalitet, naturligtvis.

Jerusalem är en berättelse om konflikten mellan plikt och kärlek och alla olyckliga konsekvenser av en ung mans val. Detta är en enastående läsupplevelse med engagerande handling, fantastiska miljöskildringar och fängslande karaktärer - min "favoritselma".

En herrgårdssägen handlar om en ung, lite slarvig student, vars familj hamnat på obestånd. Han misslyckas med att tjäna pengar, fästmön slår upp förlovningen, vilket leder till att han förlorar förståndet. Författaren gestaltar vansinnets inneboende logik och kärlekens läkande kraft på ett mästerligt sätt.

Herr Arnes penningar är en dramatisk spökhistoria, som utspelar sig på 1500-talet i Bohuslän. Den rike herr Arne och hans husfolk dödas av främmande män, den enda som överlever är den unga flickan Elsalill. Kärlek, skuld, hämnd och övernaturliga händelser präglar denna spännande klassiker.

Kejsaren av Portugallien handlar om en fars allomfattande, eviga kärlek till sin dotter, och dotterns svårigheter att leva upp till hans fantasifulla föreställningar om henne. En oändligt sorglig och gripande skildring av hur utsatthet och förluster kan driva en person till galenskap.

torsdag 19 november 2026

Otillgänglighetens ö

Malin Haawind har tidigare arbetat som redaktör och journalist. Hon debuterade som författare 2016 med boken Dra åt helvete: en bok om gräl. 2025 utsågs romanen Den som följer en stjärna vänder inte om till Årets bok. Boken är en litterär fantasi om författaren, feministen och folkbildaren Ellen Key och handlar framför allt om Ellen Keys hushållerska Malin Blomsterberg. Den är en mycket läsvärd roman om klass, kvinnoliv och psykiska påfrestningar. 

Även Otillgänglighetens ö baseras på verkliga, historiska personer och inleds 1897 när ingenjör Andrée och hans män ger sig iväg mot Nordpolen i vätgasballongen Örnen. Kvar hemma finns två kvinnor som kommer att bära med sig oro, sorg och frågor under resten av sina liv. Anna Charlier är en ung, lovande pianist, som nyligen förlovat sig med en av polarexpeditionens medlemmar, Nils Strindberg. Under många år kommer hon att önska att hon "gett sig till honom", kanske skulle han då ha valt att stanna hemma. Den andra kvinnan är Gurli Linder, en klok och beläst kulturpersonlighet, som fastnat i ett kärlekslöst äktenskap med en äldre make, vars önskan är att ha en lydig hustru. Det ingen vet är att Gurli i hemlighet gett sitt hjärta till ingenjör Andrée. När han försvinner är inte ens sorgen Gurlis ...
"I en annan del av Stockholm sitter Gurli Linder vid sitt skrivbord. Hon har insisterat på att ha ett. Hennes make tycker inte om det. Det är så oerhört mycket Nils Linder inte tycker om, nuförtiden händer det till och med att hon undrar om han håller av henne det allra minsta, eller om han bara tycker om att hålla fast henne. Bestämma över henne, visa upp sig tillsammans med henne. Hon var nog så näpen och bedårande med alla sina tankar och sin framåtanda som elev, då när de först träffades, det tjusades han av. Men nu? Som hustru? Med egen vilja? Nej, nu hade han helt uppenbart önskat sig någon mer konventionell."
Otillgänglighetens ö är en engagerande berättelse om de som blev kvar och en skildring av en samhälle i förvandling. Med lyhördhet och omtanke skapar författaren fängslande porträtt av två kvinnor, vars liv för alltid förändras när polarexpeditionen försvinner. Båda kvinnorna förlorar den man de älskar, och får leva i ovisshet under 30 år. Men bara Anna kan öppet visa sig sorg. Hos mig väcker framför allt porträttet av Gurli Linder intresse. Hennes livsöde med olycklig kärlek och en uppslitande skilsmässa berör på ett känslomässigt plan, samtidigt som hennes begåvning och starka engagemang i samhällsfrågor väcker beundran. Gurli Linder var en av alla dessa kvinnor i kretsen kring Selma Lagerlöf, Ellen Key och Sophie Adlersparre som kämpade för reformer vi idag ser som självklara. 

Malin Haawind har ett alldeles eget språk som är lättillgängligt, utan att vara förenklande. Sammantaget är Otillgänglighetens ö en lättläst och gripande berättelse om två kvinnors sorg i en tid av samhällomvälvning och vetenskapliga framsteg. 
OTILLGÄNGLIGHETENS Ö
Författare: Malin Haawind
Förlag: Piratförlaget (2026)

tisdag 17 november 2026

Tisdagstrion - Småland

I dagens Tisdagstrio hos Mina skrivna ord är temat Småland och det finns verkligen många fantastiska författare med smålandsanknytning!


Pär Lagerkvist föddes 1891 i Växjö, som den yngste av sju syskon. Fadern var anställd vid järnvägen som bangårdsförman och familjen hade en tjänstebostad ovanpå järnvägsrestaurangen. Hemmet präglades av en sträng, gammaldags gudstro. Som pojke ägnade sig Pär åt ett intensivt bedjande, och det han bad om var att ingen familjemedlem skulle dö. Då mormodern avled förstärktes Pärs rädsla för döden. Än värre blev skräcken av det faktum att Pär nu stod utanför familjens religiösa gemenskap. Sin starka skräck för döden bar Pär med sig långt upp i vuxen ålder.

En del av Pär Lagerkvists självbiografiska berättelser utspelar sig i Småland, exempelvis novellen "Far och jag" i Onda sagor och romanen Gäst hos verkligheten. Liksom många av författarens verk speglar dessa människans utsatthet, ensamhet och övergivenhet. 


Agnes von Krusenstjerna
föddes 1894 i Växjö och växte upp i en adlig officersfamilj, som gjorde stor affär av att hon var dotterdotterdotter till Erik Gustaf Geijer. Agnes v K fick en konventionell överklassuppfostran med inriktning på en enda sak: ett gott gifte. Som barn var hon klen och led av depressioner, vilket ledde till att skolgången blev sporadisk. Av de främsta experterna blev hon diagnosticerad som "hysterika", en stämpel hon delade med åtskilliga olyckliga medsystrar. "Sjukdomen" kan nog snarare härledas till känslor av instängdhet och vanmakt i en familj som inte tillät något eget tänkande. 

I flera av författarens romaner skildrades sexualitet med en öppenhet som vida överskred vad som ansågs vara korrekt under början av 1900-talet. Därmed rönte böckerna stor uppmärksamhet och utlöste en flerårig fejd kring frågan om litteraturens ställning i förhållande till gällande etiska och moraliska normer. Den blå rullgardinen är första delen i den sjudelade von Pahlen-sviten, och innehåller bl a härligt, elaka personporträtt och skandalösa intima scener!


Vilhelm Moberg
föddes 1898 i ett soldattorp i Algutsboda socken. Hans far var soldat sedan flera släktled tillbaka och modern var av bondesläkt. Vilhelm Moberg växte upp i det så kallade ”fattigsverige”, han gick i skola i 6 år, men undervisning gavs bara 4 månader per år. Tidigt fick han börja arbeta med att bära ved på ortens glasbruk. Under uppväxten såg han både släkt och vänner utvandra till Amerika och var även själv nära att ge sig av. 

Utvandrarsviten som består av Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, Sista brevet till Sverige och uppföljaren Din stund på jorden, är en oerhört fängslande skildring av en grupp människor från Ljuders socken i Småland, som utflyttar till Minnesota i mitten av 1800-talet. Bland resenärerna finns Karl Oskar och Kristina, som utvandrar för att undfly fattigdom och svält, Kristinas morbror, som ger sig iväg för att undslippa religionsförföljelse, drängar och pigor samt "socknens hora" Ulrika. Makalöst bra!

torsdag 12 november 2026

Den oduglige


Tomas Bannerhed tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2011 med sin underbara roman Korparna. På bloggen utsåg jag Korparna till årets finaste läsupplevelse och det är en berättelse jag ännu bär med mig. Unikt med Korparna är språket, författaren berättar sin historia på en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Så vackert, så smärtsamt vackert. Den oduglige är författarens tredje roman och i den återvänder han till barndomens Småland, till en miljö han känner utan och innan, och skriver fram en person som engagerar och väcker ömhet. 

Tos-Einar, som han kallas, är en särling som bor hemma hos mamma trots att han sedan länge är vuxen. Einar har svårt med ögonkontakt och svårt att snabbt finna orden när han blir tilltalad. Men huvudet är det egentligen inget fel på, han är en fena på huvudräkning och duktig på att fotografera och skriva dikter. Han bara tänker lite annorlunda och har svårt att se bortanför sina egna önskningar och behov. Han längtar efter närhet, särskilt efter närhet till en kvinna. Trots att han skött sitt jobb exemplariskt har Einar har förlorat sitt arbete på sågen och sörjer detta. Han ägnar sin tid åt att fotografera den natur han har omkring sig och börjar så småningom, på mammas uppmaning, att cykla omkring i bygden för att sälja tulpanlökar. Livet förändras när en systerdotter flyttar in och mamman upptäcker en knöl i bröstet. 
"Han hämtade Pentaxen och satte dit mellanringen för att komma så nära det bara gick. Ställde sig på knä och fick in skärpan på löjtnantshjärtanas ljusröda blommor som hängde i långa prydliga rader, var och en liksom fästad med en tråd vid den bågböjda stjälken. Vartenda litet blomhjärta var så fulländat som något kunde bli, och med en rödvitfärgad droppe undertill som såg ut att vilja släppa taget när som helst."
Liksom i föregångaren Korparna är det språket som gör läsning av Den oduglige till något utöver det vanliga. Den poetiska skildringen av naturen får mina ögon att tåras, genom författarens ord förnimmer jag nya nyanser och detaljer. Texten glimrar, glittrar och fladdrar och får mig att läsa en del stycken om och om igen. Därutöver uppslukas jag av ett vackert, innerligt och gripande porträtt av en som inte höll måttet. Tidigt i romanen står det klart för läsaren att något hänt Einar, detta påverkar läsningen och ger extra puls åt en berättelse som är långsamt och omsorgsfullt berättad. Den oduglige påminner i både handling och läsupplevelse om Fåglarna av Tarjei Vesaas, vilket kanske är den finaste komplimang man kan ge Tomas Bannerhed.
DEN ODUGLIGE
Författare: Tomas Bannerhed
Förlag: Norstedts (2026)

söndag 8 november 2026

En smakbit ur Nattsäsong

Redan söndag igen och slut på en vecka som även den innehöll ett oändligt långt tandläkarbesök. I eftermiddag ska vi gå på mongolisk restaurang för att fira familjens pappa, det ser jag fram emot. 

Eftersom det är söndag är det dags för en smakbit, fler hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. 

Nattsäsong av Karolina Ramqvist är en av årets - välförtjänt - Augustnominerade romaner. Här kommer en liten smakbit ur ett avsnitt där huvudpersonen funderar kring sin kommande teaterroll.

"Så groteskt att en femtioåring skulle göra Cho-Cho-San och så dumt att se det som något radikalt, att låta en medelålders kvinna spela den unga konkubinen. Jag hade förstått att det sågs som kittlande, som något lite förtjusande pikant, att den som var gift med teatern skulle göra horan.

Hade jag inte hört någon uttrycka det så.

Det var idiotiskt, nästan förödmjukande. Ändå hade jag tackat ja helt utan vidare, och jag undrade om jag var så till den grad tacksam över att ens komma i fråga för att bli utvald. Att jag ännu ansågs besitta något tillräckligt lockande och intressant."

lördag 7 november 2026

Domino: Dåren, domaren och den välkammade mannen från pirayaministeriet


Glädjen är som vanligt stor när en ny bok av Håkan Nesser ges ut. Jag tror faktiskt att jag har läst i princip allt han har skrivit, trots att det är en omfattande produktion. Vissa dagar skulle jag säga att jag mest gillar serien om Barbarotti, andra dagar skulle jag framhålla och Piccadilly Cirkus ligger inte i Kumla och Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Efter senaste romanen var jag orolig att han planerade att avsluta sitt skrivande så jag blev jätteglad när jag läste om den nya boken Domino: Dåren, domaren och den välkammade mannen från pirayaministeriet. Och jag hoppas att inte heller denna var den sista. 

Boken utspelar sig delvis i den fiktiva staden Maardam, som nesserläsare känner igen som Van Veeterens hemstad. Här får kommissarie Jung, Van Veeterens efterföljare, ett komplicerat uppdrag, när den berömda sångerskan och skådespelerskan La Jolla utsätts för ett mordförsök. Fallet visar sig ha rötter långt tillbaka i tiden och hänger samman med flera andra udda händelser ... Trettio år tidigare tog en mordbrand fyra människoliv, förövaren åkte fast och dömdes till ett långt fängelsestraff. Men var han verkligen den skyldige? En kvinna reser inkognito tillbaka till sin hemstad för att ta reda på sanningen. Författaren, som skrev en bästsäljare om mordbranden har dömts för skattebrott, i en rättegång där domarens beslut förvånade alla. Och en välkammad indrivare för Skatteverket hittar sin egen gravsten på en kyrkogård. Likt ett dominospel hänger de olika brickorna ihop med varandra. 

Som vanligt väver Håkan Nesser samman osannolika händelser tills mönstret slutligen blir tydligt för läsaren. Romanens konstruktion är intrikat och skapar både förvirring och engagemang. Som vanligt finns ett psykologiskt djup i karaktärerna som väcker och håller liv i mitt intresse hela vägen till slutet. Mitt enda frågetecken handlar naturligtvis om de moment som tydligt anspelar på författarens egna erfarenheter av att bli dömd för skattebrott. Jag måste erkänna att jag skrattade gott åt författarens sätt att hämnas, men samtidigt ledde detta till att jag tappade lite fokus på bokens handling. Sammanfattningsvis är detta en välskriven, intelligent och oerhört underhållande berättelse med fängslande personbeskrivningar - läs!
DOMINO
Författare: Håkan Nesser
Förlag: Albert Bonniers (2026)

fredag 6 november 2026

Fem svenska favoriter

Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström, och de efterföljande romanerna om staden och dess förvandling, är något av det allra bästa i svensk litteratur. Det är den stora omvandlingens tid och nya möjligheter öppnar sig. Den unge Henning far till Stockholm för att arbeta och skapa en ljus framtid. Han får slita hårt, men får också uppleva vänskap och kärlek. Romanen är en rakbladsvass analys och skildring av urbaniseringens och industrialiserings förödande konsekvenser för människans livsvillkor.

Andromeda av Therese Bohman utspelar sig på förlag och skildrar vänskapen mellan den unga praktikanten Sofie och den litteräre chefen Gunnar. Utan att slösa med orden skapar författaren ömsinta porträtt av människor som berör. Relationen mellan Sofie och Gunnar gestaltas på ett ett finstämt och lyhört sätt, där finns en mycket subtil sexuell spänning, som alltid kontrolleras till förmån för vänskapen. Stämningen är nostalgisk i en melankolisk insikt om att allt snart kommer att vara förbi. 

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg handlar om det unga paret Arvid och Lydia. Trots att de är förälskade i varandra vill eller vågar inte Arvid binda sig. När Lydias far dör gifter hon sig med en förmögen man. Arvid blir förkrossad och gifter sig i sinom tid med en annan kvinna. Efter tio år möts de igen av en slump... Romanen är en smärtsam kärlekshistoria med två personer som misstror och sårar varandra och den är även en fantastisk sekelskiftesbeskrivning. 

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson handlar om unga Hedwig, som växer upp samtidigt som den nationalsocialistiska rörelsen breder ut sig, vilket oroar hennes föräldrar som är socialdemokrater. För Hedwig är situationen komplicerad; hon vill vara lojal med sina föräldrar, samtidigt som hon vill passa in i samhället och vara lik sina jämnåriga kamrater. Efter nazisternas maktövertagande interneras Hedwigs far och Hedwig blir kär - i en SS-man. Molnfri bombnatt är en oerhört gripande historia om människans grundläggande behov av samhörighet och delaktighet. 

När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall handlar om en flicka från enkla förhållanden som gifter sig med läroverksadjunkten, utan att veta att han bär på en allvarlig sinnessjukdom. Trots alla svårigheter blir äktenskapet kärleksfullt på sitt eget vis, och glädjen över dottern - barnet som inte skulle fått födas - ändlöst stor. Det här är en oerhört vacker, gripande och omskakande berättelse och ett dokument över den tid då arbetare sköts.

fredag 30 oktober 2026

Fotografens skugga


Agnes Lidbeck debuterade 2017 med Finna sig, en roman som uppskattades, omtalades och älskades av både kritiker och läsare. För den tilldelades författaren Borås Tidnings debutantpris. Även uppföljarna Förlåten (2028) och Gå förlorad (2019) mottogs med positiva omdömen. Den senaste romanen - Fotografens skugga - var mitt första möte med författaren och den närmast golvade mig med sin skildring av familjerelationer, lögner och hyckleri. Alltså på den nivån att jag t o m störde författaren mitt i en hotellfrukost för att uttrycka min beundran. 

Romanen inleds med att en pappa, Filip, står vid sin unga, vuxna dotters säng på sjukhuset. Dottern Eddie råkade tidigare samma dag ut för en olycka - hon blev påkörd - när hon rusade ut från restaurangen och mötet med pappan. Filip och Eddies mamma är separerade och han tvingas ringa henne och berätta om dotterns olycka - och fråga efter flickans fullständiga personnummer. När han öppnar Eddies telefon upptäcker han att dottern där kallar honom för "Gubbjäveln". Under en vaken natt tvingas Filip att fundera över det förflutna och frågor om vad som format honom och tidigare generationer. 

Handlingen rör sig därefter bakåt i tiden och läsaren får lära känna flera generationer av män som har svårt att ta ansvar, som ser till sin egna behov först och som både sviker och ljuger för att skydda sig. Runt dessa män rör sig kvinnor med egna drömmar, drömmar som ofta ges upp för konventionella liv. Kvar blir outsagda hemligheter som påverkar både den egna och kommande generationer. Mest engagerad blir jag av mötet med Bibs och hennes konstnärsdrömmar och relationen till Stina. Jag hade önskat dem mer ...

Fotografens skugga kräver en vaken och alert läsare, här finns många karaktärer och tidsperspektiven skiftar ofta. Romanen skildrar destruktiva mansroller som förs vidare från en generation till nästa, och svårigheten att bryta gamla mönster. Karaktärerna är komplexa, nyanserade och realistiska och väcker ett genuint intresse hos mig som läsare. Andra, något starkare, känslor väcks också och det är tänkbart att jag faktiskt svurit åt någon av papporna tyst för mig själv. Sammantaget är Fotografens skugga en oerhört engagerande berättelse om såriga relationer, priset för frihet och många funderingar kring vad som kunde ha blivit. 
FOTOGRAFENS SKUGGA
Författare: Agnes Lidbäck
Förlag: Albert Bonniers (2026)

söndag 25 oktober 2026

En smakebit ur Inkokt ruda


Söndag igen och dags för en ny smakbit, fler hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. Veckan har rusat fram och bestått av lite samtal med vänner, planering inför fortsatt bloggande och eventuellt pluggande, samt läsning. 


Under veckan presenterades de författare/böcker som nominerats till Augustpriset. Ett par av dem jag gissat och hoppats på nominerades, men årets allra bästa - i mitt tycke - saknades. Inkokt ruda av Klas Östergren är en av de nominerade skönlitterära romanerna, den har jag läst under veckan. Romanen är mycket lättläst, oroande och underhållande. 
Snöflingorna på Beatrices vinterkappa har smält. Robin ser vattendroppar som faller ner på golvet runt henne.

”Din kappa gråter”, säger han.

Hon kommer av sig, vad hon än varit i färd med att säga eller göra. En reprimand eller en åthutning. I stället blir det stilla. Liksom övermäktigt stilla. De slås av det båda två, utan att beröra saken med ord eller åtbörder, de blir bara stående alldeles orörliga en stund. Den där starka, övertygande stillheten kommer kanske som ett erkännande, eller ett erbjudande om något att enas kring. Exakt vad går inte att utläsa. Som om de där dropparna på golvet mitt emellan dem plötsligt fått en oerhört stor betydelse. Hon verkar bli mer drabbad än han. I synnerhet då han tillägger:

”Den kan, men inte jag.”

lördag 24 oktober 2026

Nattsäsong


Karolina Ramqvist är en produktiv och prisbelönad författare, som debuterade 1997 med essäboken När svenska pojkar började dansa. Hon blev uppmärksammad 1999 när hon publicerade ett brev från Ulf Lundell i antologin Fittstim. Karolina Ramqvist har skrivit noveller, filmmanus, essäer och filmmanus, samt en rad uppmärksammade romaner, bl a Flickvännen (2009), Bröd och mjölk (2022) och Den första boken (2024). Jag har tidigare läst och verkligen uppskattat Bröd och mjölk. Tidigare i år tilldelades Karolina Ramqvist Samfundet De Nios Stora pris och Selma Lagerlöf-priset. Hon har även nominerats till Augustpriset, ska det bli ett hattrick?

Nattsäsong utspelar sig i en nära framtid i ett dystert och oroligt Stockholm, där samhället rustar för kommande krig. Berättaren i romanen är en framgångsrik, äldre skådespelerska, som förbereder sig för att spela en teaterroll som en avsevärt yngre kvinna. Det är heller inte vilken roll som helst, utan rollen som den tonåriga Cho-Cho-San, i den ifrågasatta pjäsen Madama Butterfly. Det är dessutom en roll huvudpersonen redan spelat och hyllats för, i sin ungdom. Huvudpersonen har nått sin karriärs höjdpunkt och tilldelats medalj av kungen. Att nu spela samma roll som i sin ungdom medför stor risk att få negativ kritik. Vid valet av pjäs framträder dessutom en generationskonflikt på teatern, där de yngre driver tesen att konstens roll är att förbättra samhället. De anser inte att Madama Butterfly är en pjäs som lever upp till det kravet. 

Huvudpersonen lever sedan många år i ett minst sagt svalt äktenskap med en man som sysslar med pengar och sitter i styrelsen för den anrika teatern där hustrun arbetar. Paret har en dotter som numera är utflugen. När en ung konsult anställs på teatern drabbas huvudpersonen av hämningslös passion och inleder en sexuell relation med honom. Den unge mannen - Dag - är son till den "demonregissör" som gav henne rollen som ledde till hennes genombrott. Gradvis tar kärleksrelationen över hela vardagen, uppslukar allt tankeinnehåll och suddar ut alla gränser.

Att läsa Nattsäsong innebär att ge sig ut på en resa där verkligheten gradvis blir mer och mer skev och diffus. Som läsare tappar jag fotfästet och tänker flera ggr: "det där hände väl ändå inte". Författaren gestaltar på ett oerhört skickligt sätt hur huvudpersonens känslor tar över och, parallellt med samhällets krigshets, styr rakt mot en katastrof. Skildringen av huvudpersonens inre är psykologiskt träffsäker, samtidigt som här finns scener som gör att jag vrider mig av skam. Ändå är det hela tiden njutbart att läsa författarens exakta, eleganta meningar. 

NATTSÄSONG
Författare: Karolina Ramqvist
Förlag: Albert Bonniers (2026)

fredag 23 oktober 2026

Svenska Akademiens Nobelkommitté - läsning pågår


Under tiden jag väntar på en nyutgåva av den bok jag helst vill läsa av den nya nobelpristagaren Anne Carson, passar jag på att läsa romaner av några av medlemmarna i Nobelkommittén. Förra veckan läste jag Vera av Anne Swärd, ett oerhört givande första möte med en ny författare. Nu börjar jag läsa hyllvärmaren De utvalda av Steve Sem-Sandberg samtidigt som jag läser om Målarens döttrar av Anna-Karin Palm, en roman jag älskade under förra seklet :D

torsdag 22 oktober 2026

Judas hågkomster


Niklas Rådström har skrivit några av de mest fängslande böcker jag läst: Boken - en omskrivning av Bibeln, En Marialegend - en omskakande gestaltning av mänsklig grymhet och vår möjlighet att välja det goda samt Absint - en underbar berättelse om en liten blåmesunge. Vid läsningen har jag golvats av författarens språk, gestaltning och klokhet.

Romanen Judas hågkomster utspelar sig ett halvsekel efter Yeshuas (Jesus) intåg i Jerusalem på palmsöndagen och händelserna under påskhelgen. Berättaren är Judas, en gammal man som lever anonymt och tillbakadraget, en av de få i Yeshuas sällskap som överlevt. De flesta andra som följde Yeshua har fått betala med sina liv för att de fört hans budskap vidare. Judas misshandlades svårt på Krukmakaråkern, men överlevde och har nu på sin ålderdom beslutat sig för att skriva ner sanningen om händelserna som ledde till att hans mästare korsfästes. I hans berättelse är förräderiet på skärtorsdagen en del av hans och Yeshuas gemensamma plan. När Judas i stunden för förräderiet tvekar att ange sin mästare, uppmuntrar Yeshua honom med en kyss. Förräderiet fullföljs och Judas axlar rollen av historiens störste svikare. 

Den mästare som framträder i Judas jordnära berättelse är både bestämd och mild, han är en människa som skapar relationer med sina följeslagare och han är samtidigt också (kanske) något annat, kanske Guds son. Judas tvivlar, funderar över sin egen roll i de dramatiska scenerna på skärtorsdagen, och förtvivlar emellanåt.
"Hade inte min mästare sagt oss att de främsta skulle bli de sista och de sista de främsta, att de som motats bort skulle upphöjas och den lägste bli den högste? Var det detta min mästare valt ut mig för, att vara den djupast fallne för att vid tidens slut upphöjas? Detta mörker som skulle bli mitt hem."

Poetiskt och vackert skildras händelserna under påskhelgen med dess grymhet, oändliga sorg och oförklarliga höjdpunkt - återuppståndelsen. Författaren levandegör påskens storslagna händelser på ett innerligt sätt, jag blir oerhört berörd och läser med både bävan och glädje. Rådströms prosa är glasklar och lätt att läsa, stilen växlar mellan att vara detaljerad och exakt när konkreta händelser skildras och att vara mer luftig och lyrisk i andra delar. 

Alla som intresserar sig för Bibelns berättelser om händelserna under påsken hamnar förr eller senare i funderingar kring Judas. Varför gjorde han det han gjorde? Och varför var det nödvändigt för historien att ha med en svikare? Jag har aldrig upplevt mig hitta svaren på frågorna och det gör jag kanske inte helt efter att ha läst Judas hågkomster heller, men jag har fått en möjlig, lite fylligare bild av tänkbara förklaringar och det räcker gott. 

JUDAS HÅGKOMSTER
Författare: Niklas Rådström
Förlag: Albert Bonniers (2026)

onsdag 21 oktober 2026

De nominerade till årets skönlitterära Augustpris


I måndags presenterades de böcker som nominerats till årets Augustpris. Mitt huvudsakliga fokus är på den skönlitterära klassen och sammantaget blev jag väl lagom nöjd. Två av de romaner jag gissat på blev nominerade (Skönheten och Nattsäsong) medan ett par av mina största favoriter (Den oduglige och Judas hågkomster) inte blev det. Av de nominerade jag inte tidigare läst lockar Inkokt ruda av Klas Östergren mest (har i ärlighets namn redan börjat lyssna på den och hittills är den framför allt oerhört underhållande). I den skönlitterära klassen dominerar helt klart de stora förlagen i år, till skillnad från förra året. 

Här kommer en kort presentation av de nominerade böckerna:

Adrian av Maxim Grigoriev beskrivs som en stockholmsskildring och en bildningsroman. Den handlar om vänskapen mellan tre unga män, om passion och familjebildning samt om kärleken till till litteraturen. 

Inkokt ruda av Klas Östergren beskrivs som ett kammarspel för två människor och en robot och undersöker var gränsen egentligen går mellan människa och maskin.  

Nattsäsong av Karolina Ramqvist skildrar hur en framgångsrik, äldre skådespelerska förbereder sig för rollen som en avsevärt yngre kvinna. Hon inleder ett passionerat förhållande med en yngre man, samtidigt som omvärlden tycks stå inför en eventuell katastrof.  

Vinter av Magnus Dahlström är både till sidantalet och innehållsmässigt en omfattande roman som beskrivs som: "en sträng och ohygglig framtidsvision som på ett suggestivt, dramatiskt och olycksbådande sätt tecknar bilden av en värld i snabb förändring". 

Skönheten av Inger Edelfeldt handlar om en äldre kvinna och hennes förmåga - eller oförmåga - att hantera åldrandets ofrånkomliga och plågsamma förändringar. 

Under sjöarna av Ingela Strandberg beskrivs som vacker poesi och "undersökning av verklighetens bottnar, ett försök att skriva sig fram och ner till en sorts harmoni med verkligheten. Att leva sig fram till en enkelhet". 

Vad tycker ni och har ni läst några av de nominerade böckerna?

måndag 19 oktober 2026

Kapitalet


Therese Bohman är författare och kulturjournalist och debuterade 2010 med den uppmärksammade romanen Den drunknade. De följande romanerna har både nominerats till och tilldelats ett flertal priser. Jag har tidigare både läst och uppskattat Den drunknade och Aftonland, och Andromeda hamnade till och med på min favoritlista. Jag kan fortfarande reta mig på att jag inte fick den signerad på Bokmässan för tre år sedan. Jag har missat att läsa Sanningsberget, det ska genast åtgärdas. Förra året köpte jag dessutom Kammakargatan, den ska jag läsa under advent, tur att böcker står sig. 

Nya romanen Kapitalet handlar om förskoleläraren Emma, som arbetar på en populär förskola på Södermalm. För att attrahera rätt föräldrakunder arbetar man årligen med konst inspirerad av Hilma af Klint. Emma är jagberättare i romanen och framställer sig själv som en ganska alldaglig, tystlåten person. När en ny liten flicka, Stella, börjar på förskolan lär Emma snabbt känna hennes mamma, influencern Alice. Alice är en så kallad livsstilsinfluencer av övre medelklass, som dagligen skapar content där hon visar upp de produkter som krävs för att leva ett gott liv. Emma, som i ärlighets namn genast känner igen Alice, blir fascinerad av Alices liv och tackar självklart ja när Alice erbjuder henne extrajobb som barnvakt. Sakta men säkert övergår Emmas fascination i något som liknar besatthet och när hon vistas i Alices lägenhet går hon över alla gränser i sin iver att undersöka allt. Under en resa till Italien kulminerar handlingen på ett minst sagt oväntat sätt.

Läsning av Kapitalet är både roande och oroande, det är en samtidssatir som inte ser med särskilt snälla ögon på någon av sina karaktärer. Romanen skildrar vår verklighet med fokus på de delar som egentligen är minst intressanta, trots många likes och följare. Här finns ett klassperspektiv och en tydlig konflikt mellan yttre fasad och en inre tankevärld, som blir allt tydligare under läsningen. Författarens exakta beskrivningar av detaljer skapar ofta omedelbar igenkänning och upplevelse av delaktighet hos mig som läsare. Jag kan tydligt se de olika miljöerna framför mig och skymtar huvudpersonerna i ögonvrån. Överraskande, minst sagt skruvade handlingar och vändningar lyfter det här psykologiska dramat till en närmast thrillerliknande samtidsskildring, och leder till sträckläsning. Sammantaget är Kapitalet en roman i min smak!
KAPITALET
Författare: Therese Bohman
Förlag: Norstedts (2026)

fredag 16 oktober 2026

Augustpriset - gissningar och önskningar


Jag tycker alltid att det är svårt att gissa vilka som kommer att bli nominerade till Augustpriset, dels för att jag kanske inte läst nog mycket svenskt nyutkommet, dels för att jag har dålig koll på vad någon annan är jag själv tycker om böckerna. Ändå känner jag mig så klart manad att bidra med lite åsikter ;) Jag håller mig till kategorin skönlitteratur.

Judas hågkomster av Niklas Rådström kom ut i våras och är för mig en given Augustpriskandidat. Författaren är i mitt tycke en av våra allra största! Romanen är stillsamt, poetiskt och vackert skriven om några av världshistoriens mest omvälvande, storslagna händelser. 

Många "författarinnor" har senaste året skrivit om äldre kvinnors livsvillkor, bl a Christine Falkenland i Författarinnan (som dock p g a utgivningsdatum, så vitt jag kan förstå, inte kan nomineras i år), Inger Edelfeldt i Skönheten och Karolina Ramqvist i Nattsäsong. Både Skönheten och Nattsäsong är språkligt exakta, eleganta och intelligenta, och skildrar psykologiska skeenden med många nyanser. Kanske blir någon av dem nominerade. Eller varför inte båda.

Therese Bohman valde i stället att skriva om en ung huvudperson, förskolepedagogen Emma och hennes nya "väninna" influencern Alice, i romanen Kapitalet. Överraskande, minst sagt skruvade handlingar och vändningar lyfter den här närmast thrillerliknande samtidsskildringen.

Jag har inte läst Ultravåld av Tone Shunneson och har därför svårt att avgöra om den ”bara” är en snackis eller en snackis med Augustpriskvalitet. Spännande att se om den blir nominerad.

Fotografens skugga av Agnes Lidbeck var mitt första möte med författaren och närmast golvade mig med sin gestaltning av familjerelationer, lögner och hyckleri. Alltså på den nivån att jag t o m störde författaren mitt i frukosten på hotellet för att uttrycka min beundran. Den här romanen skulle jag gärna vilja se nominerad. 

En av mina personliga favoriter under året är Kejsarens ansikte av Elin Boardy, en roman som fått alldeles för lite uppmärksamhet och rätt märklig kritik. I mitt tycke är boken en oerhört engagerande berättelse, som skildrar en tid med andra värderingar och livsstilar. 

Det underjordiska biblioteket av Hanna Nordenhök är en postapokalyps, som jag läste snabbt, med andan i halsen och tryck över bröstet. Det är en berättelse att drabbas av. Texten är poetisk, rytmisk och innehåller ett enda onödigt ord. Nominering tack!

Till bubblare vill jag utnämna debutromanen Det sjön ser av Susanne Hugosson, en ljuvlig, lågmäld och finstämd berättelse om vänskap och vardagsliv i Västerbotten. 

Jag avslutar det här lite spretiga inlägget med ytterligare en roman som jag tycker är en given kandidat till Augustpriset: Den oduglige av Tomas Bannerhed. Författaren tilldelades Augustpriset 2011 för sin debutroman Korparna och Den oduglige är faktiskt lika bra. Ett vackert, innerligt och gripande porträtt av en som inte höll måttet. 

lördag 10 oktober 2026

Banned Books Week Sverige - Astrid Lindgren


Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren är en av författarens mest populära böcker. Berättelsen handlar om bröderna Karl och Jonatan, som båda dör unga och därefter återförenas i landet Nangijala. Där tvingas de kämpa för sin frihet och strida mot den onde tyrannen Tengil. Teman som skildras är syskonkärlek och nödvändigheten att visa mod och kämpa för det som är viktigt.

Bröderna Lejonhjärta var förbjuden i det forna Tjeckoslovakien ­eftersom den ansågs ­inspirera befolkningen till att göra uppror mot makten. Boken spreds dock underjordiskt och läsning av den var en aktiv upprorshandling.

fredag 18 september 2026

Sommaren 1986: Lovisa och Melinda


John Ajvide Lindqvist beskrivs ofta som Sveriges skräckmästare. Skräck är ju egentligen inte min favoritgenre, men jag har ändå läst många av John Ajvide Lindqvists böcker, med högst blandade omdömen. 2012 skrev jag i ett inlägg om författaren: "Jag gillade Låt den rätte komma in, trots en del otäcka scener. Jag tyckte att Hanteringen av odöda var bra, även om jag önskade lite vassare samhällskritik. Jag tyckte inte att Människohamn var bra, kunde inte alls ta till mig det övernaturliga i den boken. Och Lilla stjärna gjorde mig bara gråtfärdig". Under senare år har jag läst/lyssnat på den spännande och actionfyllda serien "Blodstormen" (Skriften i vattnet, Rummet i jorden, Anden i maskinen) och på Verkligheten och Vänligheten. Vänligheten kretsar kring en låst container som på oklart sätt dykt upp i Norrtäljes hamn och skildrar en handfull människors liv. Detta är kanske författarens bästa bok. Jag har också både läst och tittat på filmatiseringen av Sommaren 1985 och verkligen gillat båda!

Medan sommaren 1985 var den fantastiska Live-Aidsommaren, är sommaren 1986 den skrämmande Tjernobylsomma­ren med stor oro för radioaktivt nedfall. Trots allt underbart som skedde 1985 inträffade dock också Helenas tragiska dödsfall, vilket fortfarande påverkar alla på Särsö. Berättelsen om sjöjungfrun, som möjligen orsakade Helenas död, lockar och drar de 11-åriga bästisarna Lovisa och Melinda till den skrämmande, mytomspunna ön Svärtan. Tjejerna går i samma klass, men Melindas prestationsinriktade föräldrar planerar att dottern ska hoppa över en årskurs, och lägger in en massa pluggtid under sommarlovet. Lovisa oroar sig mycket över hur hon ska klara sig utan Melinda, och hur Melinda ska stå ut utan sin bästis till hösten. Det lite äldre tonårsgänget har förändrats efter Helenas död, för dem består livet nu av  förälskelser, mystik och "lek" med ouijabräde. Till slut klarar Lovisa och Melinda inte längre motstå Svärtans lockelse, de seglar iväg och upptäcker att den sjöjungfru som hittades året innan inte var den enda av sin art ...

Liksom den föregående romanen kan även Sommaren 1986 jämföras med en kombination av Vi på Saltkråkan och Stranger Things. Här finns idyllen från Saltkråkans miljöer och de underliggande ohyggliga faror som skildras i Stranger Things. Den nostalgiska stämningen fungerar perfekt för en läsare i min ålder, en läsare som minns stämningen efter mordet på Palme och Tjerbobylolyckan. Och som dessutom har en längtan tillbaka till ett något mjukare samhällsklimat. Styrkan i romanen  är den nyanserade och lyhörda skildringen av vänskaps- och familjerelationer i en ålder där trygghet betyder så mycket, samtidigt som lusten att upptäcka och erövra är så stor.
SOMMAREN 1986: LOVISA OCH MELINDA
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront (2026)

måndag 14 september 2026

Det underjordiska biblioteket


Hanna Nordenhök debuterade som poet men har kanske mest uppmärksammats för sina mörka, suggestiva romaner. Hon har tilldelats flera utmärkelser för sitt författarskap, bland annat Sveriges Radios romanpris, Stina Aronsons pris och Göteborgs-Postens litteraturpris. Jag har tidigare läst romanen Det vita huset i Simpang från 2013, en fängslande roman om kolonisation, makt och flykt in i egna världar. Jag uppskattade bland annat kontrasten mellan ett vackert, lite sprött språk och en mörk, våldsam handling.

Det underjordiska biblioteket handlar om en kvinna som vandrar genom ett ödsligt landskap med målet att uppfylla ett löfte till sin far. En katastrof har inträffat, en dödlig pandemi har spridit sig och större delen av befolkningen har avlidit. Ett kännetecken på virusets (?) framfart är de sotfärgade spindelnät som breder ut sig på de drabbades kroppar. Under vandringen tar kvinnan, något motvilligt, hand om två barn som förlorat sina föräldrar, trots att detta försvårar hennes egen resa. En tid har hon även sällskap av en annan kvinna. De vandrar tillsammans på farofyllda vägar med målet att finna vatten, undvika smitta och hitta hem till tryggheten, pappan, barndomens underjordiska bibliotek.  

Romanen är skriven i omvänd kronologisk ordning och inleds med att kvinnan når fram till sitt forna hem och uppfyller löftet till fadern. Därefter får läsaren ta del av händelserna på resan hem. Huvudpersonen benämns inte vid namn förrän i slutet av boken och övriga kallas endast "pojken", "flickan" och "den andra" (kvinnan). Överlag finns inte utrymme för relationer och närhet i katastrofens centrum, allt handlar om överlevnad. Färden hem är fylld av faror, alla samhällsinstanser har kollapsat, man kan bara lita på sig själv. Katastrofen lockar fram både det sämsta och det bästa hos människan, man måste alltid vara på sin vakt.
"Kraftlös regnbåge över himlen. En bit bort låg en stor plastpåse i det sanka gräset, med ett femtiotal mobiltelefoner inuti, alla urladdade, de tycktes tappade där i brådska. Kvinnan gick fram och petade lite bland påsens innehåll med foten. Obsidiansvarta displayer tömda på det myller av information som så nyss dikterat i det närmaste all verklighet, på ett ögonblick försvunnet. Hon såg sig om i landskapet igen. Rå och renspolad värld."
Det underjordiska biblioteket är en kort roman, som jag läste snabbt, med andan i halsen och tryck över bröstet. Det är en roman att drabbas av. Jag har sett andra jämföra med Vägen av Cormac McCarthy och jag håller med om att här finns en hel del likheter. Båda romanerna skildrar fruktansvärda händelser på ett oerhört engagerande och osentimentalt sätt. Texten i Det underjordiska biblioteket är poetisk och rytmisk samtidigt som romanen inte innehåller ett enda onödigt ord. Det fyller mig med beundran.

DET UNDERJORDISKA BIBLIOTEKET
Författare: Hanna Nordenhök
Förlag: Wahlström & Widstrand (2026)

fredag 11 september 2026

Kärnveden, del 3 i Timmerfolkserien


Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren emottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden. Livet kompliceras när Siv blir förälskad i och gravid med skogssamen Nila. Hon gifter sig med skogshuggaren John utan att berätta att hon är gravid. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

I Blekjorden får läsaren återigen följa Siv, hennes make och sonen Nils. Livet som hemmafru är ensamt och när tillfälle ges återgår Siv till sitt arbete som kocka i timmerkojan. Den här gången har hon dessutom i uppdrag att lära upp den unga Märta i yrket. Sivs yngre bror Rune arbetar också som skogshuggare och så småningom återser Siv även ungdomskärleken Nila. Sonen Nils har det inte lätt med kompisar, han utsätts dagligen för slag, spott och spe av jämnåriga plågoandar. I nutiden återser vi Eva, som visar sig vara barnbarn till Siv och Nila och således dotter till Nils. Eva har ärvt skog i hemtrakten och börjar träffa sin ungdomskärlek Mattias. Mattias är pappa till Fanny, en av de mest engagerade miljöaktivisterna från Hjortronmyren. Evas son Vilgot och Fanny blir genast vänner utifrån gemensamma intressen, men under ytan skaver dolda händelser.

I Kärnveden har Nils vuxit upp och studerar i Uppsala. Han besöker barndomshemmet under somrarna och umgås en del med en tidigare skolkamrat Ingrid. Även Lasse, Nils gamle plågoande, slår sina lovar runt Ingrid. Timmerkojorna är nu historia, men Siv och några andra kvinnor i byn hittar nya sätt att förse skogsarbetarna med mat. I skogen har man börjar använda bekämpningsmedlet hormoslyr, vilket Nils tidigt varnar för. I nutiden blir Eva alltmer engagerad i skötseln av sin skog. Hennes pappa Nils försvann spårlöst när hon var liten, och när en människa hittas begravd i skogen misstänker Eva att det kan vara hennes pappa. Sakta med säkert avslöjas de gamla hemligheter och konflikter som präglat Evas uppväxt. 

Hela sviten om Timmerfolk skildrar vanliga människors vardag på ett ganska stillsamt sätt. Trots detta visar det sig att historien gömmer omvälvande händelser och mängder av hemligheter. Kombinationen mellan det vardagliga och det dramatiska väcker ett starkt engagemang som följer läsaren till sista punkten. En av romanens styrkor är skildringen av kvinnornas roll i skogsbruket, både historiskt och i nutid. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras i mitt tycke nyanserat och väcker intresse hos mig som läsare att försöka förstå mer. Böckerna rekommenderas varmt!
KÄRNVEDEN
Författare: Ulrika Lagerlöf
Förlag: Romanus & Selling (2024)

torsdag 10 september 2026

Läsning pågår - Sommaren 1986


Jag tyckte mycket om John Ajvide Lindqvists roman Sommaren 1985 och jag gillade dessutom filmatiseringen av boken: Svärtan. Så jag kastar mig över Sommaren 1986: Lovisa och Melinda och fängslas genast av två flickor som har mycket att fundera över under Tjernobylsommaren.