Novellkalendern 17 - Frukost i det gröna

Guy de Maupassant (1850-1893) anses ha varit en av de allra främsta novellisterna. Förutom noveller skrev han även lyrik, romaner och dramatik. Han var en viktig representant för naturalismen, som strävade efter att skildra verkligheten så objektivt som möjligt. Trots detta har många av hans verk även inslag som är typiska för romantiken. 

Frukost i det gröna handlar om en förförelse och en kärleksakt som utspelar sig under en utflykt. Familjen Dufour har länge sett fram emot att tillbringa fru Dufours namnsdag på landet. Väl framme hamnar de i sällskap med ett par tjusiga, muskulösa roddare, som erbjuder fru och fröken Dufour de bästa sittplatserna. Efter den härliga måltiden i det gröna följer damerna Dufour med varsin roddare på en båttur på Seine. Den ene roddaren lockar fröken Dufour att gå i land för att lyssna på näktergalen, där fågelns sång tycks göra dem yra och begivna på en kärleksstund. När de återvänder till floden stöter de ihop med fru Dufour och hennes kavaljer i ett busksnår. 

Författaren tycks ha haft en stark förkärlek till att beskriva kroppar, både kvinnors och mäns:

"Hon var en kvinna på trettiosex år ungefär, en fullt utslagen blomma som det var en lust att se på. Hon andades med svårighet i sin alltför hårt snörda korsett som pressade hennes böljande och överflödande barm ända upp mot hennes isterhaka. 

De var mörkbrända av solen; på överkroppen hade de bara tunna vita tröjor utan ärmar som visade deras kraftiga nakna armar, muskulösa som på ett par smeder."

Sammantaget skapar författaren med få ord och en gnutta cynism en förväntansfull stämning och lockar in läsaren i berättelsen. Skildringen av naturen är mycket detaljerad, men samtidigt även nära förknippad med huvudpersonernas handlingar och deras inre. 

FRUKOST I DET GRÖNA

Författare: Guy de Maupassant

Förlag: Novellix 

Översättare: Hjalmar Söderberg

Jane Austen 250 år

 

Prästdottern Jane Austen, 1775 - 1817, levde större delen av sitt liv inom familjekretsen och uppmuntrades av fadern att studera och lära sig saker. Hennes romaner utspelar sig i lantliga miljöer inom den engelska överklassen och skildrar detaljerat familjelivet på landsbygden. Jag älskar hennes författarskap framför allt för dess samhällskritik och fantastiska gestaltningar kvinnors livsvillkor. Romanerna är dessutom fyllda av själviska, fåfänga och allmänt dryga karaktärer som beskrivs på ett härligt ironiserande sätt. Jane Austen måste ha varit en fenomenal iakttagare, hennes beskrivningar är så träffande att man småfnissar mest hela tiden under läsningen.

Förnuft och känsla, författarens första roman, handlar om två systrar som söker kärlek/ekonomisk trygghet på olika sätt, efter att de blivit bedragna på sitt arv. Den ansvarfulla äldre systern Elinor är förnuftig och balanserad, medan yngre systern Marianne är impulsiv och passionerad. Båda systrarna råkar ut för kärleksbesvikelser i en berättelse som gestaltar vikten av balans mellan förnuft och känsla. 

Stolthet och fördom är en klassisk, historisk kärleksroman om förälskelse med förhinder och svårbemästrade mänskliga egenskaper som högmod och fördomsfullhet. Den utspelar sig på landsbygden där Mr Bennet, hans fru och deras fem döttrar bor på godset Longbourn. Mrs Bennets enda mål i livet är att hennes döttrar ska bli lyckligt gifta med rika män, och hon gör allt för att så ska ske. Döttrarna har dock en del att säga till om själva, och förvecklingar uppstår inte sällan.

Emma handlar om en mkt egensinnig ung kvinna, som tror att hon vet bäst när det gäller att smida äktenskapsplaner, särskilt för alla andra. ”Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om”, skrev Jane Austen om sin huvudperson och nog måste jag erkänna att jag tycker att Emma är rätt påfrestande. Att romanen ändå är så uppfriskande att läsa beror på författarens bitande ironi.

Medan handlingen i de flesta av Austens romaner cirklar runt den första förälskelsens alla turer, är handlingen i Övertalning, liksom huvudpersonen Anne Elliot, mer mogen. Jane Austens sista roman handlar helt enkelt om kärlek som inte förgås. Anne och kapten Wentworth förälskade sig i varandra i unga år, men Anne övertalades av släktingar att ge honom korgen eftersom han inte hade vare sig förmögenhet eller anor. Många år senare träffas de igen och det visar sig att känslorna finns kvar.

Novellkalendern 15 - Pyrrhussegrar

Mathilda Malling (född Kruse) föddes år 1864 och växte upp på skånska landsbygden. Familjens döttrar fick en relativt fri uppfostran och Malling började tidigt intressera sig för litteratur. Efter konfirmationen reste Malling till Stockholm för att studera. Hon kom där i kontakt med Georg Brandes och lord Byrons författarskap. På våren 1884 började Malling, som en av de första kvinnorna, att studera vid Lunds universitet. 1885 gavs Berta Funcke ut i Sverige under pseudonymen Stella Kleve. I denna roman gestaltas kvinnans sinnlighet och begär, medan männen objektifieras. Romanen möttes av en enig negativ kritikerkår. Signaturen Stella Kleve kom i Sverige att förknippas med osedliga berättelser med rötter i den franska dekandenslitteraturen. I sin samtid uppmärksammades hennes romaner mera för sina sensuella skildringar än för sina litterära kvalitéer. Eftervärlden har dock uppvärderat Stella Kleve och hennes bidrag till svensk sennaturalism.

Novellen Pyrrhussegrar handlar om den unga Märta Ulfklo, som vistas på sanatoriet i Montreaux i väntan på att dö. Enligt hennes läkare är anledningen till hennes svåra sjukdom att hon inte levt ut sina erotiska fantasier:

" - Varenda balnatt, fröken Märta, varenda dans har varit bränsle på elden. Och alla de erotiska fantasier ...

- Som jag kvävt. Hon kunde höra råheten i sin egen stämma. 

- Mycket riktigt - som ni "kvävt". Det är just det tokiga, det. Det har varit farliga segrar de där, fröken, rent ödeläggande för en sådan fysik."

I förordet av Ann Lingebrandt framkommer att publicerandet av Pyrrhussegrar ledde till en debattstorm. Även idag tror jag att novellens tema kan provocera, om än på ett annat sätt. Vid läsning idag känns texten oerhört överhettad och överdriven, Kleve får nog mest beundras för sitt mod och sin kamp för kvinnans rätt att vara en sexuell varelse.  

PYRRHUSSEGRAR
Författare: Stella Kleve
Förlag: Novellix

Novellkalendern 13 - Kew Gardens

Virginia Woolf var en tongivande modernistisk författare, som med en experimentell, nydanande prosa ökade medvetenheten om kvinnorollen. Hon ses som en av förnyarna av 1900-talsromanen och fortsätter att fascinera nya generationer av läsare med sin stil och sitt tragiska livsöde. Romanerna Mrs Dalloway och Mot fyren är läsupplevelser som slår det mesta. Likt de flesta stora författarna behövde Virginia Woolf inte många ord för att skapa något med djupt innehåll, som dessutom roar läsaren. Många av hennes noveller är underhållande exempel på modernistisk litteratur.

Novellen Kew Gardens utspelar sig under en varm sommardag i den botaniska trädgården med samma namn som novellen. Ur ett myller av djurliv, jord och blomster återger en anonym röst glimtar ur de förbipasserandes liv, i en serie ögonblick och intryck. I flyktiga episoder gestaltas människornas komplexa reflektioner om livet, relationer, könsroller och ungdomens kärlek i den moderna världen. Den detaljerade beskrivningen av naturen ger ett sinnligt intryck, vilket förstärker upplevelsen av att hela världen existerar sammanlänkad i trädgårdens och snigels rytm. 

"Så passerade det ena paret efter det andra rabatten med i stort sett lika oregelbundna och planlösa rörelser och insveptes i lager efter lager av grönblå dunster, i vilka deras kroppar först hade substans och färgglans, varefter både substans och färg upplöstes i den grönblå omgivningen." 

Kew Gardens är sammanfattningsvis en vacker, poetisk gestaltning av människans flyktighet i naturens bestående livscykel. 

KEW GARDENS

Författare: Virginia Woolf

Förlag: Novellix

Översättare: Alva Dahl

Novellkalendern 9 - Trädgårdsfesten

Den nyzeeländsk-brittiska författaren Katherine Mansfield räknas som en av det tidiga 1900-talets främsta novellförfattare. Hon har dock först på senare år fått det erkännande hon förtjänar. Mansfield var en viktig del i utvecklandet av den brittiska modernismen, en berättarteknik som bygger på stämningar och impulser. Själv såg hon sitt författarskap som oundvikligt och hävdade att hon var "i första hand författare, sedan kvinna". Med sin penna utmanade hon världen och det som förväntades - gärna vackert och känslosamt - men alltid med den bitande ironin lurande runt hörnet. 

Novellen Trädgårdsfesten handlar om en välbärgad familj, som förbereder dagens trädgårdsfest. Yngsta dottern Laura får till uppgift att bestämma var tälten ska stå. Och mötet med de trevliga arbetarna får henne att fundera över varför hon inte kan få vara vän med dem, i stället för med de enfaldiga pojkar hon brukar umgås med. Arbetarna är ju så fantastiskt trevliga. Senare under förberedelserna får familjen besked om att en olycka inträffat bland de näraliggande arbetarbostäderna, vilket lett till en man avlidit. Laura vill att de ska ställa in festen, men ingen i familjen förstår varför. 

"Nu är du löjlig Laura, sade hon kyligt. Folk av deras slag väntar sig inte att vi skall göra uppoffringar för deras skull. Och det är inte vidare omtänksamt av dig att förstöra nöjet för alla andra som du gör nu."

När festen är över finns massor av mat kvar och Lauras mamma insisterar på att flickan ska gå över till den unga änkan med resterna. 

Novellen ironiserar subtilt över överklassens fåniga fokus på festligheter och överdåd, samt över deras okunniga och oempatiska välmenande. På några få sidor skapar författaren en glasklar bild av avståndet mellan de som har och de som behöver. 

TRÄDGÅRDSFESTEN

Författare: Katherine Mansfield

Förlag: Novellix 

Översättare: Lars-Håkan Svensson

Novellkalendern 2 - Damen med hunden

Anton Tjechov (1860–1904) var en rysk novellförfattare, dramatiker och läkare. Han anses vara fader till den moderna novellen och han var en av de första att använda sig av inre monologer för att ge läsaren en djupare inblick i en karaktärs tankevärld. Hans noveller är till synes enkla, men samtidigt mycket uttrycksfulla och gripande. Tjechovs pjäser Måsen, Onkel Vanja, Tre systrar och Körsbärsträdgården spelas ständigt runt om i världen. Tjechov arbetade som läkare under större delen av sin litterära karriär, och beskrev sin situation för en författarkollega på följande sätt: ”medicinen är min äkta hustru och litteraturen min älskarinna”.

Novellen Damen med hunden handlar om den medelålders kvinnokarlen Gurov, som är på semester i Jalta och där träffar en ung dam med en hund. Gurov har redan tidigare haft mängder av älskarinnor, han anser inte att kvinnor är honom likvärdiga, men har tråkigt utan deras sällskap.

"Han tyckte att han av bittra erfarenheter hade fått lära tillräckligt för att kalla dem för vad han ville, men utan denna "lägre ras" skulle han dock inte ha kunnat leva två dagar i sträck."

Gurov och den unga Anna inleder en kärleksaffär, trots att de båda är gifta. Att skiljas från varandra och återgå till den vanliga tillvaron blir inte så lätt som Gurov tänkt sig och slutligen söker han upp Anna igen. 

Stämningen i novellen är oändligt vemodig och vacker, den påminner om livets skörhet, längtan och lidande samt gestaltar vad som sker, när det som börjat som en lekfull förförelse övergår i oroande fantasier, besatthet och dubbelliv. 

DAMEN MED HUNDEN

Författare: Anton Tjechov

Förlag: Modernista (2018)

Litteraturens ABC - E

Dags för bokstaven E i Litteraturens ABC hos Enligt O. Det är både lätt och svårt idag med många valmöjligheter när utmaningen är att berätta om en författare på E, en boktitel på E och en läsvärd bok med anknytning till Europa.

Momo - eller kampen om tiden av Michael Ende handlar om en liten flicka som bor ensam intill en amfiteaters ruin i en okänd stad. Momo är dock inte ensam för hon kan den sällsynta konsten att lyssna. Folket som bor i staden upptäcker att livet blir lite lättare efter att de varit och pratat med henne. När Momo lyssnar på vad de har att säga, börjar de tänka själva. De får idéer och kommer själva på svaren på sina frågor medan de pratar. Det här är en bok som kan läsas som en spännande historia, men det är samtidigt en djupt filosofisk bok. Med funderingar som "Vad är viktigast för dig?" och "Varför lever vi egentligen?" är detta en läsupplevelse långt utöver det vanliga.

Ensam i Berlin av Hans Fallada utspelar sig under andra världskriget  i Berlin. Läsaren får möta många olika människor, som alla bor på Jablonskistrasse 55. Här finns bland annat de nazitrogna Persickes, judinnan fru Rosenthal, vars man Gestapo fängslat, fifflaren och tjuven Barkhausen och huvudpersonerna: verkmästarparet Otto och Anna Quangel. Boken inleds med att paret får ett brev som meddelar dem att sonen Otto stupat. De har egentligen aldrig varit führern trogna och Otto Quangel blir, efter sonens död, besatt av att på något sätt ta till kamp mot regimen. Så småningom börjar han skriva små textade kort som uppmanar till motstånd, och placerar ut dessa runt om i Berlin. Han föreställer att människor som hittar korten blir inspirerade och följer hans exempel. Tyvärr lämnas dock så gott som alla kort till Gestapo, där kommissarie Escherich får i uppdrag att finna kortskrivaren. Angelägen läsning om civilkurage och - som det står på boken - ett litterärt mästerverk.

 

Tiden är inte än av Elin Boardy utspelar sig i Europa i mitten av 1300-talet. Digerdöden har utplånat stora delar av befolkningen, i många familjer finns ingen eller bara någon enstaka kvar. En ung kvinna lämnar sitt hem i en sillabåt och ger sig ut Europa för att vandra från stad till stad. Under resan byter huvudpersonen kön, det är lättare att färdas som en ung man, även om inte detta heller är ofarligt. Resan leder bland annat till Danzig, Oswiecim (Auschwitz), Krakow, Prag, Dresden och Köln där huvudpersonen möter de som överlevt. Bland överlevarna finns både de som är hjälpsamma och vänliga, och de man måste akta sig för. Berättelsen vecklar ut sig under läsningen, inte förrän mot slutet kan man se sammanhangen. Historien berättas av en allvetande berättare, som även knyter an till kommande framtida händelser och visar hur allt går igen. Detta gör att en roman som handlar om medeltidens farsoter och jakt på syndabockar känns obehagligt aktuell.

Arbetarlitteratur på Kulturkollo

Idag skriver jag om ”kvinnliga” arbetarförfattare då och nu på Kulturkollo. Börjar från början med den relativt okända Maria Sandel, som oerhört tidigt skrev om kontroversiella ämnen. En annan tidig ikon är Moa Martinson, som jag önskar att alla ska upptäcka. På 70-talet kom dokumentärromaner, som t ex Sara Lidmans Gruva. Fantastiska historiska skildringar skrevs kring millennieskiftet av bl a Elsie Johansson och strax därefter dök flera hyllade folkhemsromaner upp. I vår samtid skrivs nya varianter av den klassiska arbetarromanen av bl a Elise Karlsson och Jenny Wrangborg. Hoppas det låter intressant - välkomna till Kulturkollo!

Banned Books Week Sverige - L M Montgomery

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Anne på Grönkulla av L. M. Montgomery har älskats av generationer av läsare och fortsätter än idag att locka nya. Böckerna om Anne har även filmatiserats i flera omgångar och är för många filmer att bära med sig genom livet. Berättelsen handlar om den unga, egensinniga, påhittiga och mycket pratsamma flickan Anne, som fosterhemsplaceras hos äldre syskonparet Matthew och Marilla Cuthbert på gården Grönkulla. Annes egenskaper leder till många roliga, spännande händelser tillsammans med själsfränden Diana och första förälskelsen Gilbert. 

Boken skrevs och gavs ut 1908 och redan 1909 utkom en svensk översättning av Karin Jensen (en ny uppdaterad översättning utkom 2022 av Eva Ström). Boken översattes till polska och blev även en stor framgång i Polen. I samband med att landet ockuperades av nazisterna och därefter Sovjetunionen förbjöds boken på grund av dess individualistiska huvudkaraktär. 

Banned Books Week Sverige - Jung Chang

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Vilda svanar utgavs 1991 i Storbritannien. Författaren var en före detta rödgardist och dotter till två föräldrar som arbetade för Kinas kommunistiska parti. I Vilda svanar beskriver hon sin mormors, mors och sitt eget liv. Boken skildrar bland annat händelserna under kulturrevolutionen i Kina och de brott som begicks mot befolkningen och oliktänkande. Vilda svanar förbjöds i Kina till följd av författarens skildring av hur det var att växa upp i Mao Zedongs Kina. Boken räknas som en modern klassiker om Kina och är en unik blandning av memoarer och historisk ögonvittnesskildring. Den har blivit en bästsäljare i över 30 länder med fler än 10 miljoner tryckta exemplar. Flera av Jung Changs böcker är förbjudna i Kina och författaren har uttryckt sorgsenhet och frustration över att hennes böcker inte blir lästa i hemlandet.

Banned Books Week Sverige - Toni Morrison

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Toni Morrisons författarskap räknas till ett av de största i (den amerikanska) litteraturhistorien. Hon tilldelades Nobels litteraturpris 1993 med motiveringen:

”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.

Romanen Älskade/Beloved har varit kontroversiell i USA sedan utgivningen 1987, utifrån att den innehåller skildringar av sex, droger, våld och barnamord. Morrison beskrev anledningen till att böcker om slaveriet censureras så här: 

”De människor vars tankar och känslor gjorde det kriminellt för svarta människor att läsa är förfäder till de människor som nu gör det kriminellt för sina egna barn att läsa.”.

Älskade/Beloved  är en roman fylld av magiska föreställningar och den berättas i minnesfragment från olika tidsperioder. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form. Den här romanen har jag fått läsa flera ggr innan jag verkligen kunde ta den till mig. Det var den värd!

Glas, Gregorius och Helga

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg är en roman jag återvänt till flera gånger och varje gång upplevt något nytt. Senaste omläsningen var i våras, inför att jag skulle läsa Helga av Bengt Ohlsson.

Doktor Glas brukar ofta beskrivas som en roman om ett moraliskt spörsmål; är det rätt att döda en människa för att rädda en annan? För mig är inte detta det centrala i romanen, jag uppslukas helt av funderingar kring Tyko Glas själsliv. Att läsa Doktor Glas väcker starka känslor av olika slag. Jag blir oerhört provocerad av den gode doktorns narcissism och självgodhet samtidigt som jag blir både rörd och berörd av hans emotionella tillkortakommanden och hans omedvetenhet om sina egna begränsningar.

Tyko Glas är en man med rigid inställning till mångt och mycket, han har svårt att fungera flexibelt i sociala sammanhang och han hyser stark aversion inför både nakenhet och sexualitet. Måhända är hans yrkesval mindre lyckat. I sin ungdom var han en gång förälskad, och nu är han återigen förälskad i den vackra, hjälpsökande Helga. Han tycks dock vara mer förälskad i sin egen föreställning om kvinnan, än i en verklig kvinna av kött och blod. Helga är fast i ett kärlekslöst äktenskap med den mycket äldre, och i sängen påträngande, pastor Gregorius. Hon söker doktorns hjälp att freda sig gentemot makens motbjudande krav och anförtror honom även att hon är förälskad i en annan man, den unge, stilige Klas Recke. Doktorn börjar planera hur han ska kunna hjälpa Helga ...

Vad är det då som driver Tyko Glas att fatta ett så drastiskt beslut som att faktiskt mörda pastor Gregorius? Drivs han av ett altruistisk motiv, är syftet att hjälpa Helga, trots att han inte ser någon möjlighet att själv vinna henne? Eller har han ändå en fantasi om att hon skall bli hans, då maken är röjd ur vägen? Eller kan vetenskapsmannen Glas inte motstå detta tillfälle att utröna hur ett mord går till? Eller är lockelsen att bevisa sin egen överlägsna intelligens och förmåga att undkomma upptäckt och straff oemotståndlig? Eller är handlingen ett drastiskt försök att "grabba tag" i livet, att förändra sin livssituation. Är mordet ett sätt att utmana den tes med vilken Tyko Glas beskriver sitt liv?

"Mig gick livet förbi."

 

När jag läser Gregorius av Bengt Ohlsson kommer även pastorn mig inpå livet. Han väcker mycket ömhet hos mig genom sin längtan efter att bli en älskande människa. Där Glas är en människa med en mycket begränsad förmåga att uppleva känslor, är Gregorius motsatsen. Han hyser, som sagt, en stark önskan om att älska och bli älskad, samtidigt som han fruktar kärleken. Han upplever sina känslor till fullo, han pendlar mellan nattsvart förtvivlan och ett envist hopp om förändring. Framför allt längtar Gregorius efter att bli far, han fantiserar om ett barn att älska och ta hand om. Han hoppas att han någon gång ska bli sedd och accepterad, som han är. Gregorius har också förmåga att se och förstå andra människor, om Glas uttrycker han sig på detta träffande sätt:

"Men jag har sällan mött en så ointaglig människa."

Framför allt är Gregorius en mycket ensam människa, en ensam människa som längtar efter gemenskap, och samtidigt fruktar den. Då han reser till kurorten för att dricka stärkande vatten hoppas han att han lämnat ensamheten bakom sig. Men inte heller detta lyckas pastorn med, och själv beskriver han situationen så här:

"Jag tog tåget. Ensamheten åkte häst och vagn. Det är enda skillnaden. Nu sitter han åter vid mitt bord, och allt är som vanligt."

Bengt Ohlsson beskriver Gregorius på ett mycket kärleksfullt och trovärdigt sätt. Jag uppfattar pastorn som rädd, osäker och upptagen av hur han framstår i andras ögon. Då boken är utläst dröjer sig personerna kvar hos mig, jag undrar hur framtiden skulle tett sig  om inte doktor Glas skridit till verket.

Romanen om Helga utspelar sig ett 20-tal år efter pastorns död, det är nu 30-tal och Helga lever ett tryggt liv som maka till tjänstemannen Ivar. Äktenskapet är inte särskilt lyckligt, maken bedrar Helga, men hon värderar sin välbärgade livsstil så högt att hon kan ha överseende med detta. Helga bär på en livslögn; alla, inklusive maken och flickan själv, tror att äldsta dottern Signes far var pastor Gregorius. Fadern var dock Klas Recke, mannen som Helga bedrog pastorn med. Recke övergav Helga för att gifta sig rikt och lovade att aldrig söka kontakt med sin dotter. Han återvänder nu, alkoholiserad och dödssjuk och vill träffa flickan. Dessutom kommer han med katastrofala nyheter; den sedan länge döde doktor Glas förde dagbok om händelserna kring mordet på Gregorius, och denna dagbok har återfunnits. Innehållet kan visa sig vara mycket komprometterande för Helga. Till skillnad från den ömsinta gestaltningen av Gregorius framstår Helga i Bengt Ohlssons version som ganska självisk och osympatisk. Helga sitter fast i sin egen lögn samtidigt som hon uppdagar att alla närstående sviker och far med osanning.

"Men för de flesta är lögnen som ett par nya skor. De kan klämma åt och göra ont i början, men snart har de format sig efter foten och känns riktigt bekväma."

Jag vet inte om jag ska anklaga författaren eller Helga för att vara långrandig, men boken innehåller lite väl många utvikningar och en del "tankepladder". Vad har människan egentligen emot värmländska? Som läsare upplever jag tyvärr dessutom att jag inte alltid "köper" hennes handlingar. Jag kan på olika sätt intressera mig för och åtminstone delvis förstå både Glas och Gregorius, men Helga blir inte en "levande" person för mig på samma sätt.

På läslistan - Middlemarch av George Eliot

Naturligtvis har jag en lång lista över romaner och andra texter jag vill läsa. En del böcker hamnar på listan och läses ganska snabbt, medan andra blir kvar där i åratal (läs decennier!). Vissa av dem finns redan i bokhyllan här hemma, men har svårt att lyckas dra till sig intresset vid val av ny bok att läsa. Av outgrundlig anledning tycks alltid böckerna som finns i bokhandeln ha lättare att dra till sig uppmärksamhet och lust att läsa. 

En av romanerna på min läslista är den klassiska Middlemarch från 1871/72 av George Eliot (pseudonym för Mary Ann Evans). I listor över de bästa romanerna någonsin hamnar Middlemarch ofta högt och Virginia Woolf menade att Middlemarch, med sin komplexa skildring av relationer och samhälle, var något utöver det vanliga för sin tid. Hon lär ha beskrivit den som "en av få engelska romaner skriven för vuxna människor".

Handlingen utspelar sig i den fiktiva staden Middlemarch i Midlands runt 1830, i en tid då förändringens vindar blåser. Huvudpersonen är den unga, föräldralösa, men välbärgade, och ovanligt välutbildade Dorothea Brooke, som ska välja make. Hon gifter sig till slut med en lärd, och tyvärr tämligen uppblåst, äldre präst och äktenskapet blir inte vad Dorothea drömt om. En annan viktig karaktär i romanen är den unge, nyinflyttade doktor Lydgate, som brinner för vetenskap och att utveckla nya metoder inom läkekonsten. Han är tyvärr också fångad i ett olyckligt äktenskap.

Middlemarch beskrivs som en ironisk och underhållande feministisk bildningsroman. Självklart vill jag läsa den! Men varför har jag då inte redan läst den, den är ju inte precis ny? Jo, den är en tegelsten på närmare 1000 sidor, vilket kräver en rejäl ansats och insats ... pust. Som tur är finns nyöversättningen av Hans-Jacob Nilsson som e-bok.

Nya romaner

Älskar att få post tidigt! Har för första gången på länge köpt några nya romaner. Planerar att läsa allt av Elizabeth Strout och köpte därför både Åh William! och Lucy vid havet, som båda handlar om Lucy Barton. Blev dessutom överlycklig när jag upptäckte att ytterligare en roman, Berätta allt, ges ut på Brombergs förlag i höst. 

Om Mrs Dalloway av Virginia Woolf behövs väl inte sägas så mkt. Det är en av mina favoritromaner, som jag tidigare recenserat. Självklart vill jag läsa den nya översättningen av Eva Åsefeldt, med förord av fantastiska Anna-Karin Palm. Kul med ny utgåva till 100-åringen!

Fyra kvinnliga pionjärer

Charlotte Perkins Gilman 1860 - 1935 var en amerikansk feminist, sociolog och författare. Hon ansåg att ojämlikheten mellan könen orsakades av samhällsstrukturer, inte av biologiska olikheter, därmed skapades grunden för ett modernt genusperspektiv. Utifrån detta synsätt förespråkade hon förändringar i samhället i syfte att förbättra kvinnans ställning, t ex mer jämlika äktenskap och en ny marknadsbaserad syn på oavlönat arbete i hemmet. Utifrån den ekonomiska vinklingen betraktas hon idag av många som den feministiska nationalekonomins moder. Hennes mest berömda verk är Woman and Economics från 1898. Tyvärr var hennes åsikter i rasfrågor inte alls lika progressiva. Charlotte Perkins Gilmans mest kända skönlitterära verk är novellen Den gula tapeten från 1892. Den skrevs i samband med att författaren drabbades av en förlossningspsykos, men ska för den sakens skull inte begränsas till tolkningar på individnivå. Charlotte Perkins Gilman skrev om det patriarkat som låser in kvinnor, alla kvinnor. Hon var och är en förebild för många efterkommande feminister. 

Mathilda Malling (född Kruse) 1864 - 1942 fick en relativt fri uppfostran och började tidigt intressera sig för litteratur. Hon kom i kontakt med Georg Brandes och lord Byrons författarskap och började 1884, som en av de första kvinnorna, studera vid Lunds universitet. 1885 gavs Berta Funcke ut under pseudonymen Stella Kleve. Romanen kan beskrivas som en svensk dekadensroman om en ung, loj, modern kvinna, och dess underliggande erotiska anda gjorde skandal. Nästa roman, Alice Brandt - en qvinnoprofil från 1888 fick också ett kyligt mottagande och boken blev signaturen Stella Kleves sista roman. Efter många års tystnad återupptog Mathilda Malling sitt författarskap, dock hade hon då bytt både genre och namn. Det som tidigare uppfattats som utmanande var försvunnet och Mathilda Malling kom att kallas ”den svenska missromanens grande old dame”. Det hon nu skrev var föga originella, men välskrivna, historiska romaner som fann en stor läsekrets i början av 1900-talet. Eftervärlden har dock uppvärderat Stella Kleve och hennes bidrag till svensk sennaturalism.

Gertrude Stein 1874 - 1946 var en amerikansk modernistisk romanförfattare, poet och dramatiker samt en en djärv konstsamlare och välkänd kulturpersonlighet. Hennes författarskap var nyskapande och experimentellt, och hon strävade efter exakthet i beskrivningen av inre och yttre verkligheter. Gertrude Stein sammanlevde i Paris med en kvinna, Alice B. Toklas, och var därmed en av de första som var öppet lesbisk i modern tid. De tidiga verken nådde endast en begränsad publik, men med memoarboken Alice B. Toklas självbiografi från 1933 nådde hon en bredare läsekrets. I denna berättar Gertrude Stein om sitt och sambons kosmopolitiska liv genom utifrån livskamratens perspektiv. Gertrude Stein är dock kanske mest känd som värdinnan för den Parissalong som var samlingspunkten för talangfulla avantgardistiska konstnärer och författare. Hon blev mentor och ledare för "den förlorade generationen" och umgicks i samma kretsar som bland andra Pablo Picasso, Henri Matisse, F Scott Fitzgerald och Ernest Hemingway. 

Edith Södergran 1892 - 1923 föddes i Sankt Petersburg och inledde sitt författarskap i unga år.  Dikterna i det som har kommit att kallas Vaxdukshäftet skrevs mellan 1907 och 1909. I början skrev hon mestadels på skolspråket tyska, övervägande i bunden form och inspirerad av Heinrich Heine. Några av dikterna hade motiv som återkom under senare dikter, t ex vissa sagomotiv och dikter om att vara diktare. När Edith Södergran var femton år gammal avled hennes far i tuberkulos och strax därefter drabbades hon själv av denna sjukdom. Detta medförde att hon tillbringade lång tid på sanatorier i Finland och Schweiz. Debutsamlingen Dikter från 1916 innehöll några av författarens mest kända dikter, t ex den radikala dikten "Vierge Moderne". Septemberlyran från 1918 var mer expressionistisk i stilen och författarens inledning avslutas med de berömda orden: ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.” Flera diktsamlingar och en samling av aforismer följde under de närmaste åren. De sista dikterna utgavs postumt 1925  i samlingen Landet som icke är. Sammanfattningsvis kan Edith Södergran beskrivas som en modernistisk lyriker som ägnade sig åt att översätta själen till språk. 

Älskar, älskar inte - Victoria Benedictsson

En realist av Victoria Benedictsson är en av novellixerna i asken Älskar, älskar inte. De andra klassiska författarna är Elin Wägner, Anne Charlotte Leffler och Alfhild Agrell. Kärleken står i centrum i alla novellerna, men inte den ljuva, romantiska, utan den konfliktfyllda, smärtsamma. 

Victoria Benedictsson 1850 - 1888 har studerats flitigt på senare år, ofta med fokus på hennes tragiska privatliv. Likt flera av sina medsystrar tvingades hon in i ett äktenskap hon inte önskade. Hon tog sin tillflykt till skrivandet för att få utlopp för tankar om livet, äktenskapet och samhälleliga orättvisor. Numera anses hon vara en av de främsta av 1880-talets realistiska författare. Med romanen Pengar (1885) gjordes den litterära debuten. I denna berättelse övertalas en ung och omogen flicka att gifta sig alltför tidigt med en förmögen godsägare. Så småningom bryter den unga hustrun upp från ett kvävande konvenansäktenskap, till förmån för självförverkligande. I utvecklingsromanen Fru Marianne (1887) förändras den bortskämda flickan, som helst vill läsa romaner, till en präktig husmor på landet. Här beskrivs i stället en utopisk bild av äktenskapet som harmoniskt och jämlikt. Denna bok blev Benedictssons egentliga genombrott, själv är jag mycket mer förtjust i debutromanen. 

I En realist tillbringar den unga föräldralösa Hildur sommaren hos familjen Sanderson. Hildur har ärvt en betydande summa efter föräldrarna, hon är därmed relativt självständig, och hon har ett brinnande intresse för litteratur, sann realistisk litteratur. Den yngste sonen i familjen Sanderson studerar till läkare, men ägnar större tid åt författardrömmar och skrivande. Hildur läser hans anonymt publicerade texter och ser fram emot att träffa den unge kandidaten. När han så kommer hem stämmer inte riktigt hans fåfänga och utstuderade yttre överens med hennes förväntningar. De kommer varandra dock nära under sommaren i diskussioner om kärlekens natur. Men frågan är om kandidaten verkligen har en så jämlik syn på kärlek och kvinnans villkor som det verkar?

"Ni talar om kvinnans likställighet med mannen och menar därmed, att hon får vara lika dålig som han. Sköna rättigheter!" 

Novellen En realist är något svårtillgänglig, på grund av att vissa saker inte uttrycks rakt på sak, utan endast antyds. Både utifrån tema och stil är novellen framför allt ett intressant dokument från författarens samtid. Att kvinnans frigörelse ofta sker på mannens villkor är dock lika angeläget att uppmärksamma än idag.

EN REALIST

Författare: Victoria Benedictsson

Förlag: Novellix (2023)

Älskar, älskar inte - Anne Charlotte Leffler

Barnet av Anne Charlotte Leffler är en av novellixerna i asken Älskar, älskar inte. De andra klassiska författarna är Elin Wägner, Alfhild Agrell och Victoria Benedictsson. Kärleken står i centrum i alla novellerna, men inte den ljuva, romantiska, utan den konfliktfyllda, smärtsamma. 

Anne Charlotte Leffler 1849 - 1892 är idag mest känd för sin feministiska dramatik, men i samtiden var hon även en populär novellförfattare. Hon debuterade 1869 med novellsamlingen Händelsevis, nådde det första erkännandet med pjäsen Skådespelerskan (1873) och fick sitt stora genombrott med novellsamlingen Ur lifvet I (1882). I början av 1880-talet var hon den mest spelade dramatikern i Sverige tillsammans med Agrell. I samband med att intresset för kvinnofrågor dalade i slutet av 1880-talet minskade Agrells och Lefflers popularitet. Liksom Agrell, utelämnades även Leffler periodvis i  litteraturhistoriska översikter. Från 1980-talet och framåt har forskarna ånyo riktat sitt intresse mot Lefflers författarskap. 

Barnet handlar om ett gift, barnlöst par där maken spelar rollen av den ansvarstagande vuxne fadersfiguren och hustrun behandlas som ett, ibland lite olydigt, barn som måste skyddas från all världens ondska. Maken är läkare och möter i sitt arbete många människors svårigheter, för att han ska kunna behålla bilden av en god värld krävs att hustrun förblir okunnig och oskyldig. Makens yrke får mig att associera till Charlotte Perkins Gilmans berömda novell Den gula tapeten, i vilken en make med läkaryrket behandlar, d v s låser in, sin sjuka hustru. Samma dominanta tema förekommer även i Barnet, maken bestämmer det mesta i hemmet, han beslutar om hustruns kläder och han styr definitivt över vad hon tillåts läsa. 

"Hon ville veta, hur hustrur och mödrar i hennes egen omgivning levde och tänkte och kände, hon ville läsa sig till klarhet med sig själv och sin drömmar. Doktorns obenägenhet att tillfredsställa hennes önskan i detta fall ökade hennes lust att lära känna, vad alla hennes bekanta talade om. Och en afton, då hennes man var borta på sjukbesök, satt hon uppkrupen i ett soffhörn och läste vid lampan Madame Bovary."

Läsning av Barnet är i oerhört upprörande, engagerande och mycket angeläget. Sannolikt behöver jag läsa novellen en gång till eftersom jag säkerligen missade en del nyanser i min frustration över hustruns livssituation. Trots att hustruns förutsättningar kan upplevas som förlegade, lever vi just nu i en värld där både jämställdhet och demokratiska processer luckras upp och vi behöver reagera och agera. 

BARNET

Författare: Anne Charlotte Leffler

Förlag: Novellix (2023)

Älskar, älskar inte - Alfhild Agrell

Alfhild Agrell, 1849 - 1923 är en av våra bortglömda stora författare. Hon verkade under en period i slutet av 1800-talet, då kvinnorna hade en stark position. Detta återspeglades dock inte alls i senare litteraturhistoriska verk, där flera av de tongivande 1800-talskvinnorna förbisågs. Från 1970-tal och framåt har dock Agrell m fl uppmärksammats i nyare feministiska läsningar. I sin samtid spelades Agrells dramatik mer än Strindbergs, det kan kanske ge ett perspektiv på hur uppskattad hon faktiskt var. Genombrottet kom 1882 med Räddad, en pjäs som handlar om en kvinna som bryter upp från sitt äktenskap sedan maken ruinerat familjen. När jag pluggade litteraturvetenskap gjorde jag en jämförelse mellan Ibsens Ett dockhem och Agrells Räddad. Likheterna mellan verken är stora, och medvetna. Agrell skrev i polemik mot Ibsens idealistiska, individualistiska upplösning. Hennes drama är nattsvart och betonar mer samhällsstrukturer än individuell frihet.

Skymning och Födelsedagskakan av Alfhild Agrell är en av novellixerna i asken Älskar, älskar inte. De andra klassiska författarna är Elin Wägner, Anne Charlotte Leffler och Victoria Benedictsson. Kärleken står i centrum i alla novellerna, men inte den ljuva, romantiska, utan den konfliktfyllda, smärtsamma. 

Den korta novellen Skymning inleds av en miljöbeskrivning som omedelbart lockar med sig läsaren in i mörker och dysterhet. En ensam kvinna plågas i kamp med sig själv om den egna nyttigheten, behovet av närhet och sanning, längtan efter frihet och plikten att vara sitt löfte till maken troget. Hon gifte sig som ung med en äldre make, vars liv framför allt bestod av karriär och umgänge med vännerna. Detta förändrades inte efter giftermålet. Den unga kvinnan lider av och i sin ensamhet, och när kärleken förtvinar finns bara ett stort behov av att göra sig fri kvar. På några få sidor blir läsaren indragen i en känslostorm som lämnar både huvudpersonen och läsaren utmattad.

I Födelsedagskakan växer den unga flickan Anni upp i misär hos sin mormor, en gammal kvinna som tar ut all besvikelse över dottern på dotterdottern. Annis enda tröst är barndomsvännen Olof, som lovar att gifta sig med henne när de växer upp. Han går till sjöss för att arbeta sig upp och kunna ta sig en hustru. Nu äntligen ska han komma hem och Anni smyger sig ut i kvällen för att ta emot honom med en födelsedagskaka. Hemkomsten blir dock tyvärr inte som Anni tänkt sig.

Båda novellerna är mycket engagerande, oerhört känslosamma och fina exempel på författarens skildringar av individens behov och samhällets normer.

SKYMNING/FÖDELSEDAGSKAKAN

Författare: Alfhild Agrell

Förlag: Novellix (2023)

Älskar, älskar inte - Elin Wägner

Löftet och Aldrig så lite man inte är gift av Elin Wägner är en av novellixerna i asken Älskar, älskar inte. De andra klassiska författarna är Alfhild Agrell, Anne Charlotte Leffler och Victoria Benedictsson. Kärleken står i centrum i alla novellerna, men inte den ljuva, romantiska, utan den konfliktfyllda, smärtsamma. 

Elin Wägner 1882 - 1949 började tidigt skriva, hon medverkade i skoltidningen och vann som 17-åring pris för en novell. 1907 började hon skriva artiklar och följetonger i dags- och veckopress, bl a en serie om livet bland lågavlönade kvinnliga kontorister i Stockholm. Denna publicerades senare i romanform under namnet Norrtullsligan. Wägner skrev även artiklar och texter rörande aktuella sociala frågor, framför allt frågor om kvinnors situation, och hon engagerade sig i rörelsen för kvinnlig rösträtt. 1910 publicerades romanen Pennskaftet. I december 1919 var Wägner med och grundade Rädda Barnen. Några år senare flyttade hon till herrgården Fogelstad, där en grupp kvinnor tillsammans ägnade sig åt folkbildning. Hon skrev romaner och andra texter om pacifism, rösträtt och problemen med skogsskövling, mekanisering av jordbruket m m. 1944 blev Wägner invald i Svenska Akademien.

Novellen Löftet handlar om en man som på sin dödsbädd begär att hustrun aldrig ska gifta om sig. Hustrun har innan dess suttit vid hans sida och funderat över hur kärleken mellan makarna försvunnit i samband med mannens sjukdom. Hon vägrar att avge löftet och därmed ge upp sin frihet. Stämningen i novellen är uppskruvad, här ryms starka känslor av kärlek, svartsjuka och "ensamhetens fasa". På bara ett par sidor skapar författaren ett mycket engagerande ögonblick där allt står på spel.

Aldrig så lite man inte är gift handlar om en syster, vars bror har ett förhållande med en ung, obemedlad kvinna. Systern beslutar sig för att lära känna den unga kvinnan och se till att brodern gör rätt gentemot henne. Jämfört med dramatiken i novellen Löftet är detta en mer vardaglig historia om vikten att bli gift, särskilt för de fattiga flickorna. 

Båda novellerna skildrar konflikten mellan äktenskap och frihet i en tid då kampen för jämställdhet knappt påbörjats. Det här är angelägen och även underhållande läsning om en tid som inte är så långt borta som vi ibland vill göra gällande.

LÖFTET OCH ALDRIG SÅ LITE MAN INTE ÄR GIFT

Författare: Elin Wägner

Förlag Novellix (2023)

Agrell, Benedictsson, Leffler och Wägner - en radikal kvartett

Alfhild Agrell, 1849 - 1923 är en av våra bortglömda stora författare. Hon verkade under en period i slutet av 1800-talet, då kvinnorna hade en stark position. Detta avspeglade sig dock inte alls i senare litteraturhistoriska verk, där flera av de tongivande 1800-talskvinnorna förbisågs. Från 1970-tal och framåt har dock Agrell m fl uppmärksammats i nyare feministiska läsningar. I sin samtid spelades Agrells dramatik mer än Strindbergs, det kan kanske ge ett perspektiv på hur uppskattad hon faktiskt var. Genombrottet kom 1882 med Räddad, en pjäs som handlar om en kvinna som bryter upp från sitt äktenskap sedan maken ruinerat familjen. När jag pluggade litteraturvetenskap gjorde jag en jämförelse mellan Ibsens Ett dockhem och Agrells Räddad. Likheterna mellan verken är stora, och medvetna. Agrell skrev i polemik mot Ibsens idealistiska, individualistiska upplösning. Hennes drama är nattsvart och betonar mer samhällsstrukturer än individuell frihet.

Victoria Benedictsson 1850 - 1888 har studerats flitigt på senare år, ofta med fokus på hennes tragiska privatliv. Likt flera av sina medsystrar tvingades hon in i ett äktenskap hon inte önskade. Hon tog sin tillflykt till skrivandet för att få utlopp för tankar om livet, äktenskapet och samhälleliga orättvisor. Numera anses hon vara en av de främsta av 1880-talets realistiska författare. Med romanen Pengar (1885) gjordes den litterära debuten. I denna berättelse övertalas en ung och omogen flicka att gifta sig alltför tidigt med en förmögen godsägare. Så småningom bryter den unga hustrun upp från ett kvävande konvenansäktenskap, till förmån för självförverkligande. I utvecklingsromanen Fru Marianne (1887) förändras den bortskämda flickan, som helst vill läsa romaner, till en präktig husmor på landet. Här beskrivs i stället en utopisk bild av äktenskapet som harmoniskt och jämlikt. Denna bok blev Benedictssons egentliga genombrott, själv är jag mycket mer förtjust i debutromanen. Mest känd är kanske Benedictsson för formuleringen:

”Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!”

 

Anne Charlotte Leffler 1849 - 1892 är idag mest känd för sin feministiska dramatik, men i samtiden var hon även en populär novellförfattare. Hon debuterade 1869 med novellsamlingen Händelsevis, nådde det första erkännandet med pjäsen Skådespelerskan (1873) och fick sitt stora genombrott med novellsamlingen Ur lifvet I (1882). I början av 1880-talet var hon den mest spelade dramatikern i Sverige tillsammans med Agrell. I samband med att intresset för kvinnofrågor dalade i slutet av 1880-talet minskade Agrells och Lefflers popularitet. Liksom Agrell, utelämnades även Leffler periodvis i  litteraturhistoriska översikter. Från 1980-talet och framåt har forskarna ånyo riktat sitt intresse mot Lefflers författarskap. Jag har tyvärr inte läst något av Leffler -- ännu.

Elin Wägner 1882 - 1949 började tidigt skriva, hon medverkade i skoltidningen och vann som 17-åring pris för en novell. 1907 började hon skriva artiklar och följetonger i dags- och veckopress, bl a en serie om livet bland lågavlönade kvinnliga kontorister i Stockholm. Denna publicerades senare i romanform under namnet Norrtullsligan. Wägner skrev även artiklar och texter rörande aktuella sociala frågor, framför allt frågor om kvinnors situation, och hon engagerade sig i rörelsen för kvinnlig rösträtt. 1910 publicerades romanen Pennskaftet. Den handlar om en ung kvinnlig journalist, som kämpar för kvinnlig rösträtt. I romanen framförs även radikala åsikter om den aktuella sexualmoralen. Pennskaftet är mycket intressant, men inte helt lättläst. Dialogerna är så slagfärdiga att man blir lite trött och språket är rejält föråldrat. Samtidigt ger romanen en fyllig bild av de förväntningar som riktades mot kvinnorna, framför allt från dem själva. I december 1919 var Wägner med och grundade Rädda Barnen. Några år senare flyttade hon till herrgården Fogelstad, där en grupp kvinnor tillsammans ägnade sig åt folkbildning. Hon skrev romaner och andra texter om pacifism, rösträtt och problemen med skogsskövling, mekanisering av jordbruket m m. 1944 blev Wägner invald i Svenska Akademien.

Till den som blir nyfiken på kvinnorna ovan har jag ett tips! Novellix ger i dagarna ut en ask med noveller, där de alla skriver om kärlek. Den ska jag själv kasta mig över.