Visar inlägg med etikett Nobelpriset. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nobelpriset. Visa alla inlägg

måndag 2 november 2026

Día de los Muertos

Image by Luis Miranda from Pixabay

Idag - på Día de los Muertos - hade jag tänkt skriva om alla mexikanska författare jag läst. Det visar sig att det tyvärr inte alls blir ngn lång lista, pinsamt få har jag läst. Men här kommer i alla fall lite om mexikanska böcker/författare alt böcker som utspelar sig i Mexico.

David Toscana, född 1961, tillhör de viktigaste samtida mexikanska författarna och har belönats med en rad priser. Döden är ett återkommande tema hos författaren, vilket han förklarat med att han är påverkad av den våldsamma tillvaron i norra Mexiko. 

Den sista läsaren utspelar sig i en liten gudsförgäten by i Mexico, där torkan håller på att driva bort de sista människorna. I byn finns ännu ett bibliotek, även om myndigheterna officiellt stängt det. Det finns dock bara en enda läsare i byn, änkemannen och bibliotekarien Lucio. Han ägnar dagarna åt att sortera böckerna och besluta vilka som ska kasseras. Inte många böcker får godkänt av Lucio och de han underkänner slängs åt kackerlackorna, som glatt mumsar i sig. Lucios son, Remigio, är den ende i byn som ännu har lite vatten i sin brunn, men en dag hittar har en ung, död flicka i brunnen. Han berättar detta för fadern, som genast börjar söka efter gåtans lösning i litteraturen.

Att beskriva vad Den sista läsaren handlar om låter sig inte så lätt göras. Detta är ingen enkel berättelse med en inledning, ett mellanparti och ett slut. Här finns inget brott som klaras upp och inga älskade som får varann. Berättelsen speglar något genuint mexikanskt, här gestaltas landets fragmenterade historia, förtrycket under olika härskare och en utarmning av folket. Romanen berättar också om längtan, om Lucios längtan efter sin döda hustru och om Remigios längtan efter någon att älska. Författaren skriver om relationen mellan levande och döda på ett unikt, mycket intressant sätt. I Den sista läsaren luckras gränserna upp mellan den yttre verkligheten, en inre fantasivärld och den litterära världen.

Jennifer Clement föddes i USA, men växte upp i Mexico City. Hon är både poet och romanförfattare och var PEN Internationals första kvinnliga ordförande. Inför skrivandet av En bön för de stulna ägnade Jennifer Clement många år åt att intervjua unga kvinnor som utnyttjats sexuellt, blivit fängslade eller blivit slavar under skulder. Oändligt många unga kvinnor i Mexico har fallit offer för knarkkartellerna.

En bön för de stulna handlar om den unga flickan Ladydi, som växer upp på mexikanska landsbygden i en kultur präglad av drogkarteller och åsikten att kvinnor är varor man kan hantera hur som helst. Därför gäller det för mödrarna att dölja döttrarnas skönhet, de förfular deras ansikten med smink, missfärgar deras tänder och ser till att hålla dem gömda när knarkkartellens bilar kommer. I byn finns inga män kvar, de har övergivit sina familjer för ett liv i drogernas värld. Eller för att arbeta i USA. Kvinnorna kämpar för att överleva och för att beskydda sina döttrar. Vackra flickor är villebråd och en dag kommer bilen till Ladydis by.

Texten är brutalt realistisk, känslomässigt återhållsam och den har en poetisk prägel som gör att man som läsare kan njuta av att läsa om vedervärdiga händelser. Ladydis berättelse känns som en hård knytnäve i solarplexus, man tappar andan och vrider sig för att undkomma. Ändå kan man inte sluta läsa. Clement gestaltar inte kvinnorna som hjälplösa offer, hon skildrar också deras sammanhållning som ger dem styrka att fortsätta kämpa mot alla odds. Sammantaget är En bön för de stulna ett omskakande dokument som vittnar om unga kvinnors utsatthet, maktlöshet och hjälplöshet i ett korrumperat system.

Octavio Paz, föddes 1914, under den mexikanska revolutionen, i en by utanför Mexico City. Familjen var blandad, d v s modern var av spanskt ursprung medan fadern hade blandad härkomst, arbetade som advokat och företrädde urbefolkningens intressen. Octavio Paz tilldelades Nobelpriset i litteratur 1990 med motiveringen: "för en lidelsefull diktning med vida horisonter, präglad av sinnlig intelligens och humanistisk integritet". 

Ensamhetens labyrint är en essäsamling från 1950, som jag läste 2012 i samband med att jag gick en litteraturkurs med tema Nobelpriset. I texterna utforskar författaren "den mexikanska folkkaraktären" utifrån begrepp som rötter, maskulinitet och ensamhet. Han skriver bl a om det aztekiska arvet, kolonialtidens samhällsstruktur, katolska kyrkans roll, frihetskrigen och revolutionen. Paz författarskap och Ensamhetens labyrint beskrivs ha haft en mycket stor betydelse för latinamerikansk litteratur och förståelse av regionens kultur. Jag minns i ärlighets namn inte så mkt av läsningen av boken, men misstänker att jag nog inte tyckte att den åldrats så väl. 

James A Michener, en av USA:s mest produktiva författare, är känd för sina omfattande verk, som ofta spänner över stora geografiska områden och långa tidsperioder. Hans författarskap präglas av djupgående efterforskningar och intresse för kulturhistoria.

Den tvådelade romanen Mexico av James A Michener kommer från mina föräldrars bokhylla och jag läste den för närmare 40 år sedan. Ändå minns jag vilket intryck den här berättelsen gjorde på mig. Framför allt minns jag min stora besvikelse när jag insåg att bokens stad Toldedo inte existerar, jag ville så gärna åka dit. Romanen handlar om en amerikansk journalist som beger sig till sitt födelseland Mexico för att skriva om ett dramatiskt möte mellan två berömda tjurfäktare. De båda matadorerna symboliserar landets konfliktfyllda historia, med dess urbefolkning och de spanska erövrarna, och romanen skildrar landets kulturella historia under många århundraden. Jag minns boken som oerhört fängslande och spännande. 

Gloria Gervetz, 1943 - 2022, var en mexikansk poet och översättare med ukrainsk-judisk familjebakgrund. Hon skrev på sitt livs dikt Migrationer i nära ett halvsekel och gjorde otaliga tillägg och ändringar i den. Min version Migrationer 1976–2022 är slutversionen av verket, som publicerades strax innan författarens bortgång. Jag ser oerhört mkt fram emot att läsa den.

lördag 17 oktober 2026

Den makalösa familjen Forsyte


Jag skriver inte så ofta om serier och filmer jag tittar på, men vissa måste ju omnämnas - av mer eller mindre bra anledningar. John Galsworthy tilldelades Nobelpriset i litteratur 1932 med motiveringen "för den förnäma skildringskonst, som i The Forsyte Saga uppnått sitt högsta uttryck". Tyvärr har jag inte läst böckerna, men de finns naturligtvis på min enorma lista över böcker jag verkligen vill läsa.

Jag såg den första - svartvita filmatiseringen - när jag var ung och minns framför allt karaktären Fleur. Dessutom har jag sett TV-serien från 2002 och den är verkligen fantastisk! Jag kan verkligen inte påstå att den nya filmatiseringen Den makalösa familjen Forsyte håller samma kvalitet, men den är ändå underhållande. Jag måste erkänna att jag framför allt stör mig på skådespelarnas utseenden - de är alldeles för snygga. Dessutom läggs fokus på andra intriger och personer än i serien från 2002, men möjligen följer den nya versionen böckerna på ett annat sätt. Att Susan Hampshire, som spelade Fleur 1967, är med är förstås ett stort plus. 

Andra säsongen har precis släppts och jag kommer nog att se om första säsongen under helgen som förberedelse. 

söndag 11 oktober 2026

Banned Books Week Sverige - William Golding

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

William Golding tilldelades Nobelpriset i litteratur 1983 ”för hans romaner som med den realistiska berättarkonstens åskådlighet och med mytens mångtydiga allmängiltighet belyser mänskliga villkor i dagens värld”. 

Författarens mest kända roman - Flugornas herre - handlar om en grupp pojkar, som överlever en flygkrasch och tvingas leva, utan några vuxna, på en liten ö. Pojkarna försöker skapa ett sätt att överleva på ön, men snart uppstår en maktkamp mellan två av ledarna. Skräcken för öns vilddjur växer, vilket skapar kaos och fokus på behovet av starka jägare, snarare än demokratiska beslut. Rädslan, den totala friheten och bristen på trygghet och struktur lockar fram våldsamma attacker och gränslös grymhet.

Romanen visar tydligt hur rädsla kan utnyttjas av tyranner för att tillskansa sig makt, och ställer frågor om den mänskliga naturen och om vad som händer när all kontroll försvinner. 

Flugornas herre har diskuterats och kritiserats sedan den gavs ut 1954. I USA har boken vid upprepande tillfällen plockats bort från skolbibliotek, med hänvisning till våldet och att romanen skildrar människans natur på ett negativt sätt. I Toronto i Kanada bedömdes romanen vara rasistisk (den innehåller n-ordet) och plockades bort från skolorna av den anledningen. 2024 var Flugornas herre en av ett mycket stort antal böcker, som plockades bort från skolorna i ett distrikt i Florida, med anledning av en delstatslag som styr hur sex får behandlas i skolmiljön.

fredag 9 oktober 2026

Banned Books Week Sverige - Pearl S Buck


Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Pearl S Buck föddes 1892 i West Virginia, men växte upp i Kina som dotter till kristna missionärer. För många läsare i väst var hennes verk deras första möte med Kina och romanerna handlar ofta om kinesiska bönders vardagsliv. Romanen Den goda jorden förbjöds dock i Kina på order av Mao Zedong, utifrån att den ansågs vara för kritisk och realistisk. I Kina eftersträvades en idealiserad bild av de revolutionära bönderna. 

Pearl S Buck tilldelades Nobelpriset i litteratur 1938 med motiveringen ”för rika och äkta episka skildringar ur kinesiskt bondeliv och för biografiska mästerverk”.

Den goda jorden blev en bästsäljare i USA i början av 1930-talet och den tilldelades Pulitzerpriset 1932. Romanen handlar om den fattige bonden Wang Lungs väg till att bli en rik jordägare med såväl hustru, som konkubin. Romanen är framför allt intressant utifrån sin skildring av relationer mellan makar och mellan föräldrar och barn. Släktskap är viktigt och barn måste ta hand om och visa sin åldrande föräldrar tillbörlig respekt. Trots att sönerna är de viktiga för släktens framtid är dock Wang Lung kanske mest förtjust i sina döttrar.

I samband med oroligheter i Kina flyttade Pearl S Buck permanent tillbaks till USA i mitten av 30-talet.  Förutom sitt skrivande ägnade hon åt att kämpa för kvinnors och minoriteters rättigheter. Hon skrev om asiatiska kulturer och blev särskilt känd för sina insatser för adoption av barn av asiatiskt ursprung.

torsdag 8 oktober 2026

Nobelpriset tilldelas Anne Carson

Foto: Jay Dixit

En av kvinnorna på min önskelista - Anne Carson - tilldelas årets nobelpris med motiveringen: ”för hennes djärva och infallsrika verk som i lekfull dialog med den klassiska traditionen har skapat nya former för den samtida litteraturen”. Det är ett spännande val, men även ett val av en författare som skriver för ett fåtal. Till skillnad från de andra kvinnorna på min önskelista är hon inte särskilt lättillgänglig. Hos mig väcker det nyfikenhet och drivkraft att förstå, men hon är inte en författare jag bara läser så som jag läser annan litteratur. Anne Carsons texter behöver jag snarare undersöka.


Jag har tidigare läst Norma Jeane Baker av Troja, en bok som väver samman sköna Helenas och Marilyn Monroes livsöden. Boken går inte att enkelt kategorisera, här blandas lyrik, drama och "fackprosa" till en mycket speciell, alldeles egen konstform. Den som inte är oerhört beläst och bevandrad i allt från grekisk mytologi, via Marilyn Monroes liv, till psykoanalytiska teorier av Jacques Lacan behöver läsa översättarens efterord först. Det är mycket informativt och ger djup åt läsningen. 

Anne Carson utgår i texten från Euripides drama Helena, där det inte är den verkliga sköna Helena som rövas till Troja, utan en skenbild. Hon väver dessutom samman sköna Helenas och Marilyn Monroes liv och låter dem symbolisera alla dessa "fresterskor" som i evig tid utsatts för övergrepp och förvanskningar. De män som gestaltas (alla män?) är krigshetsande våldsverkare, vissa avsnitt i boken innehåller lektioner i krigshistoria.  

Läsning av den här texten ger en fördjupad förståelse för, och upplevelse av, det förtryck kvinnor levt under i tusen och tusen år. Den här texten är verkligen inte likt något annat jag läst, men kärnan är ändå inte så svår att förstå.
”Att bli tagen med våld

är Helenas historia,

Persefones,

Norma Jeanes,

Trojas.

Krig är sammanhanget

och Gud är en pojke.”
NORMA JEANE BAKER AV TROJA
Författare: Anne Carson
Översättare: Lars-Håkan Svensson
Förlag: Ellerströms (2021)

onsdag 7 oktober 2026

Nobelprisspekulationer 2026


De senaste åren har andelen kvinnliga författare som tilldelas Nobelpriset ökat markant, det gör mig nöjd och glad. Jag har däremot inte varit i närheten av att gissa rätt på många år, kanske beroende på att jag envisas med att gissa på mina egna favoriter. Och det gör jag i år också. 

Lägst odds på Betsson har i nuläget kinesiska Can Xue, som jag inte har läst men faktiskt är nyfiken på. Som tvåa ligger en av mina favoriter, Anne Carson, och på tredje plats ligger australiensiske Gerald Murnane. Tyvärr har jag (fortfarande) inget att säga om honom annat än att det väl vore på tiden med en ny pristagare från just Australien. César Aira, som jag i alla fall läst, har seglat upp på en femte plats och ytterligare några platser längre ner finns en annan av mina favoriter, Jamaica Kincaid. Först ganska långt ner på listan kommer mina manliga favoriter, Salman Rushdie och Colm Tóibín. Marilynne Robinson finns konstigt nog inte med på listan, nog borde hon vara en tänkbar pristagare? Påbörjar nu omläsning av första boken i hennes Gileadsvit så hon kan läggas till på min önskelista nästa år. Och ja, fler böcker av Nina Bouraoui ska också läsas, hon MÅSTE ju förr eller senare tilldelas priset.

Här är min lista över önskade kvinnliga nobelpristagare:

Foto: Luis Mora

Kanadensiska Margaret Atwood skriver samhällskritisk litteratur som fokuserar på kvinnors villkor. Hennes intriger är ofta dubbelbottnade och texterna lockar till sträckläsning. I Tjänarinnans berättelse/The Handmaid's Tale och uppföljaren Gileads döttrar har religiösa extremister tagit över och kvinnan har reducerats till en barnalstrande varelse utan egen vilja och tankeförmåga. Alias Grace är en ovanlig deckare där den unga pigan Grace Marks döms till fängelse för medhjälp till ett dubbelmord. Efter 30 år benådas hon, men var hon skyldig eller ej? Den postapokalyptiska Maddaddam-trilogin (Oryx och Crake, Syndaflodens år, Maddaddam) utspelar sig i en tänkt framtid där vetenskap utan etik till slut orsakat en ny syndaflod. Endast ett fåtal människor har överlevt, medan ett antal nya varelser befolkar jorden. I Penelopiaden återberättar Atwood den äventyrsfyllda myten om Odysseus, sedd utifrån ett kvinnligt perspektiv. Hösten 2024 lyssnade jag på Margaret Atwood i Stockholm, oförglömligt!


Jamaica Kincaid växte upp med sin mamma på ön Antigua, som då var en brittisk koloni. Hennes texter genomsyras av uppväxten, hon skriver ofta om livet på Antigua och de (post-)koloniala livsvillkoren, och hon skriver om relationen mellan mödrar och döttrar. Förra helgen tilldelades hon Bokmässans litterära pris Sjöjungfrun och intervjuades på scenen av Jessica Gedin. En fantastisk upplevelse! Jamaica Kincaid skriver om komplicerade huvudpersoner, som det inte är så lätt att varken förstå eller tycka om. De är präglade av förtryck och upplevda svek, och har utvecklat kompromisslösa personligheter. Både Annie John och Lucy är oerhört fängslande berättelser, texten är avskalad, lättläst och osentimental, samtidigt som vartenda ord är noggrant utvalt för att förmedla en hel värld av känslor. Makalöst bra! 

Eget foto

Arundhati Roy erhöll 1997 det prestigefulla Bookerpriset för sin roman De små tingens gud. Därefter fick vi vänta 20 år på en ny roman, Den yttersta lyckans ministerium.  I mellantiden skrev författaren politiska texter och ägnade sig åt kamp för miljön och de utsatta i sitt hemland. Ofta citeras dessa fantastiska ord: "En annan värld är inte bara möjlig, hon är redan på väg. Under en lugn dag kan du, om du lyssnar noga, höra henne andas." I samband med den nya romanen besökte Arundhati Roy Bokmässan. Jag lyssnade, blev star stuck och fick boken signerad. På seminariet sa hon bland annat: "There is no such thing as a crowd. Everybody has a name". Förra årets självbiografi Mitt skydd och min storm påminner i hög grad om hennes romaner, till brädden fylld av drastiska beslut, dramatiska händelser, intressanta personer och en vildsint längtan efter frihet från förtryck. Det är nog minimal sannolikhet att Nobelkommittén kommer att tilldela Arundhati Roy Nobelpriset, men hon hör ändå hemma på min lista.

Eget foto

Elizabeth Strout är en amerikansk författare, ursprungligen från Portland i Maine, som hittat en stor publik i Norden. Hennes romaner är både prisade och oerhört populära bland läsare. Pulizerprisade genombrottsromanen Olive Kitteridge blev även en populär miniserie på HBO. Elizabeth Strout skriver lyhörda, lågmälda och osentimentala romaner om familjerelationer, människor i glesbygd, människor som lever utsatta, torftiga liv. Hennes svit om Lucy Barton består av fem älskade böcker (Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Åh William!, Lucy vid havet, Berätta allt). Böckerna om Lucy Barton gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. Den senaste romanen The Things We Never Say är tyvärr inte översatt ännu, men kommer att ges ut på svenska nästa år. I somras lyssnade jag på Elizabeth Strout i Oslo och lyckades få en bok signerad. Elizabeth Strout som Nobelpristagare skulle glädja oerhört många läsare. 

Eget foto

Kim Thúy blev omedelbart en favoritförfattare när jag läste Ru, den första av hennes romaner som översattes till svenska. Romanens berättare, liksom författaren, lämnade Vietnam som båtflykting i slutet av 70-talet. I korta, icke-kronologiska avsnitt får läsaren ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och livet i exil. Ramberättelsen i Mãn är delvis samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig och fokus ligger på kärlek i alla dess former. Även Vi skildrar krig, flykt och exil, här ligger fokus på utmaningar i det nya landet. I Kim Thúys romaner får läsaren ta del av handlingen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Skildringar av ohyggliga upplevelser i samband med krig och flykt är hjärtskärande, samtidigt som här inte finns ett uns av sentimentalitet. Få författare lyckas kombinera smärta och skönhet som Kim Thúy. Hennes texter är sällsamt vackra, anspråkslösa och sakliga. Lågmält och exakt skapar hon bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor. Kim Thúys prosa är genreöverskridande och skulle lika gärna kunna kallas poesi. Hon besökte Bokmässan i år, äntligen fick jag lyssna på henne i r l!

Foto: Jay Dixit

Anne Carson
är en kanadensisk författare, poet, översättare och professor i klassiska språk. Hon är mångfaldigt prisbelönad för sitt originella författarskap som väver samman samtida och antika myter. Till skillnad från ovan nämnda författare är Anne Carson inte särskilt lättillgänglig, vilket hos mig väcker en stark drivkraft och önskan att förstå. Jag har läst Norma Jeane Baker av Troja, en bok som väver samman sköna Helenas och Marilyn Monroes livsöden. Boken går inte att enkelt kategorisera, här blandas lyrik, drama och "fackprosa" till en mycket speciell, alldeles egen konstform. Läsningen gav dock en fördjupad förståelse för, och intensiv upplevelse av, det förtryck kvinnor levt under i tusen och tusen år. 

”Att bli tagen med våld

är Helenas historia,

Persefones,

Norma Jeanes,

Trojas.

Krig är sammanhanget

och Gud är en pojke.”

lördag 18 juli 2026

Öster om Eden


John Steinbeck, född 1902 i Salinas i Kalifornien, död 1968 i New York, var en realistisk och samhällskritisk författare som ofta skildrade den fattiga och utsatta befolkningens livsvillkor. Han tilldelades Nobelpriset 1962 "för hans på en gång realistiska och fantasifulla berättarkonst, utmärkt av medkännande humor och social skarpsyn". Till hans mest välkända texter hör bland annat Möss och människor samt Vredens druvor. 

Romanen Öster om Eden är en av min favoriter bland de nobelprisade böckerna och det är en roman jag läste redan i 20-årsåldern. Jag minns fortfarande tydligt de mycket speciella karaktärerna, som t ex den manipulativa Cathy och den kloke kinesen Li. Boken bygger på den bibliska berättelsen om Kain och Abel, d v s den handlar om gränslös syskonrivallitet. Det jag fastnade mest för som 20-åring var dock temat om människans fria vilja (timshel) och det jag lärde mig i den här romanen formade viktiga och varaktiga värderingar hos mig. I höst ska en ny dramatisering av berättelsen visas på Netflix, därför har jag nu återupptagit bekantskapen med familjerna Trask och Hamilton i Salinasdalen. 

Öster om Eden ett fängslande familjedrama som spänner över flera generationer under tiden för amerikanska inbördeskriget och fram till första världskrigets slut. Författaren utforskar ondska och godhet, gestaltar människans fria vilja (timshel) i relation till arv och miljö och skildrar barnets längtan efter och behov av villkorslös kärlek. Romanen är även en hisnande berättelse om kärlek och hat, om barns och kvinnors utsatthet, om fattigdom och främlingskap samt om nybyggaranda och kampen för ett gott liv. Bröderna Adam och Charles Trask växer upp med en sträng och dominant far som favoriserar Adam, vilket leder till en djup splittring mellan bröderna och ett oförsonligt hat hos Charles. När Adam gifter sig med den samvetslösa Cathy läggs grunden till kommande generationers öden.

Steinbeck beskriver sina miljöer så att man kan känna solens brännande hetta och kombinerar detta med kärva, trovärdiga dialoger. Språket är enkelt, orden väl valda att föra handlingen framåt och skapa förväntan hos läsaren. Personbeskrivningarna är genialiska, vissa karaktärer utmejslas nyanserat medan andra framstår som skisserade ytterligheter. Efter omläsningen av boken anser jag fortfarande att Öster om Eden är en av de allra bästa skildringarna av Amerika. Jag är dock inte blind för att den innehåller problematiska, tidstypiska drag av både rasism och misogyni. Läsning rekommenderas!

ÖSTER OM EDEN
Författare: John Steinbeck
Översättare: Nils Holmberg
Förlag: Albert Bonniers

lördag 23 maj 2026

Öster om Eden


Öster om Eden
av John Steinbeck är en av min favoriter bland de nobelprisade böckerna och det är en roman jag läste redan som 20-åring. Jag minns fortfarande tydligt de mycket speciella karaktärerna, som t ex den manipulativa Cathy och den kloke kinesen Lee. Boken bygger på den bibliska berättelsen om Kain och Abel, d v s den handlar om gränslös syskonrivallitet. Det jag fastnade mest för som 20-åring var dock temat om människans fria vilja (timshel) och det jag lärde mig i den här romanen formade viktiga och varaktiga delar av mina värderingar.

I höst ska en ny dramatisering av Öster om Eden visas på Netflix, så därför tänker jag nu ägna mig åt att läsa boken igen. Det ska bli härligt att återigen följa familjerna Trask och Hamilton i Salinasdalen.

onsdag 24 december 2025

Novellkalendern 24 - Sömnlösa


Jon Fosse, född 1959 på norska Vestlandet, är en dramatiker och författare som skriver poesi, prosa, essäer och barnlitteratur. Han är mest uppmärksammad internationellt för sin dramatik. Fosse berättar ofta om sorg, förluster, utsatthet och kärlek utifrån bibliska motiv. Han tilldelades Nobelpriset 2023 för en ”nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara”. 

Berättelsen Sömnlösa är första delen i en trilogi och en variation av berättelsen om Josef och Maria som letar efter någonstans att vila och föda barnet. Asle och hans gravida flickvän Alida har tvingats lämna sin hembygd och söker husrum i Bjørgvin. Men ingen vill ta emot dem. Berättelsen tar hela tiden omtag, de långa meningarna väller fram och fyller sida efter sida, gränsen mellan nu och då, insida och utsida suddas ut. Här är mörkt och kargt. Och det börjar regna. Och ingen förbarmar sig över de hemlösa.

"... och nu hade de gått omkring på Bjørgvins gator i flera timmar och försökt få tag på husrum, men det var rent omöjligt att få hyra rum någonstans, nej, sa man, vi har tyvärr inget att hyra ut, nej, sa man, det vi har till uthyrning är redan uthyrt, så sa man och då fick Asle och Alida fortsätta att gå omkring på gatorna och knacka på dörrar och fråga om de inte kunde få hyra ett rum där i huset, men inte i något av husen fanns det rum att få hyra, så vart skulle de då ta vägen, ..."

Novellen berättas i en flödande, böljande text med många omtagningar, varvat med mycket korthuggna meningar, vilket leder till en rytmisk läsupplevelse. Den febriga, stressiga känslan i läsningen samverkar med och förstärker innehållet i berättelsen. En omläsning bekräftar första intrycket; det här är fantastisk litteratur. 

SÖMNLÖSA
Författare: Jon Fosse
Förlag: Albert Bonniers (2015)
Översättare: Urban Andersson

fredag 19 december 2025

Novellkalendern 19 - Marigold och Rose


Den amerikanska poeten Louise Glück tilldelades Nobelpriset 2020 med motiveringen: "För hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell." Författaren har tidigare gett ut flera diktsamlingar, men med berättelsen Marigold och Rose debuterar hon som prosaförfattare. Eftersom jag inte läst Glücks lyrik kan jag inte göra några jämförelser mellan de olika typerna av text, däremot kan jag med lätthet slå fast att språket i Marigold och Rose är helt unikt. 

Berättelsen om tvillingarna utspelar sig under deras första levnadsår, ett år när man är medveten i stunden, ett år när man lär sig en massa saker om sig själv och den närmaste omgivningen. Jag har arbetat som psykolog med särskilt intresse för den tidiga utvecklingen under många år. En av mina favoritböcker är Ett litet barns dagbok av spädbarnsforskaren Daniel N. Stern. Stern var en av första som påvisade det lilla barnets förmågor redan från tidigt ålder, tidigare trodde man att barnet var tämligen omedvetet. Utifrån det här perspektivet har jag läst Marigold och Rose och fascinerats över författarens förmåga att, genom lite mer fantasifulla gestaltningar, beskriva ett litet barns begynnande medvetande. Texten är lättläst, exakt och ganska gullig, men saknar på intet sätt djup.

Huvudpersonerna är ganska olika varandra och ägnar en del tid åt att fundera över detta. De speglar sig i varandras och föräldrarnas ögon och lär sig saker om sig själva. Och om andra. Marigold  förstår tidigt att det är Rose som är den duktiga flickan. Själv har Marigold t ex svårt att dricka ur muggen utan att söla. Marigold tycker om djur eftersom de inte dömer, hon är en svårare baby och har ärvt den judiska skuldkänslan av sin pappa. Men hon är uppfinningsrik och skriver en bok i sitt huvud. Rose är sällskaplig och har ett självförtroende som är främmande för Marigold. Rose har lätt att lita på människor och lever i nuet. Marigold tänker att hon själv har ett längre perspektiv. Under året utvecklas flickorna och deras förmågor att tänka, minnas, uppfatta tid och uppleva förluster. 

I Marigold och Rose gestaltas hur flickorna skapar bilder av sig själva i relation till andra, hur de så att säga medskapar sig själva, i ett sammanhang. Idag pratas om hjärnan i en mängd sammanhang och ofta får man intrycket att hjärnan är en permanent/oföränderlig förutsättning för hur vi utvecklas. Inget skulle kunna vara mer fel. Vi föds med föränderliga förutsättningar, med en hjärna som kan utvecklas på en mängd olika sätt, beroende på vad vi möts av under vårt första år. Trygga relationer påverkar hjärnas utveckling på nervcellsnivå, likaså gör otrygga omständigheter. Vikten av att få erfarenheter tillsammans med andra, erfarenheter som blir byggstenar i självbilden, skildras på ett humoristiskt, nyanserat sätt i Marigold och Rose.

Sammantaget är berättelsen om Marigold och Rose en underhållande betraktelse över existensens ursprung.

MARIGOLD OCH ROSE
Författare: Louise Glück
Översättare: Jonas Brun
Förlag: Rámus (2023)

onsdag 10 december 2025

Novellkalendern 10 - Den sista vargen


Lázló Krasznahorkai, född 1954 i Ungern, har under många år tilldelats priser, bland annat Man Booker International Prize 2015. 2025 tilldelas han Nobelpriset i litteratur med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Lázló Krasznahorkai beskrivs ibland som en vittberest surrealist, med en stark motvilja mot att sätta punkt. Just hans texthantering tycks väcka stor beundran hos vissa, medan andra anser att läsningen blir ansträngande utan att det ger särskilt mycket extra.  

Novellsamlingen Den sista vargen består av tre delar som delvis hör ihop, delvis inte alls passar ihop. I den första delen – "Den sista vargen" – berättar en före detta filosofiprofessor och författare om ett äventyr i Spanien för en bartender. Första punkten i texten sätts efter c:a 70 sidor, texten innan består av en monolog med massor av utvikningar och ungefär en miljon kommatecken. Sammantaget är första novellen således svårläst och frustrerande, samtidigt som jag mot slutet får en känsla av att kanske något intressant och värdefullt ligger gömt i textmassan. Men var?

Andra delen/novellen, ”Herman, jägmästaren”, är helt annorlunda läsning. Den handlar om jägmästaren Herman, vars uppdrag det är att döda alla vargar i området. Handlingen utspelar sig i skogen, i en miljö där jag omedelbart känner mig mer hemma. Jag bor i Värmland och kan lova att här är diskussionerna hetsiga kring frågan om vi ska "tillåta" varg att finnas i närheten. Herman är inledningsvis mycket nitisk i att slutföra sitt uppdrag, men efter ett tag börjar han ifrågasätta hela projektet. I det här avsnittet gestaltar författaren jägarens kluvenhet inför uppdraget och känslomässiga reaktioner på ett mästerligt sätt. Jag finner mig själv sitta och fundera över den oerhörda smärta det måste innebära att utplåna en hel djurart, dessutom en art som det finns många mytiska föreställningar om. Kan man fatta beslut om eller genomföra ett sådant uppdrag utan att drabbas av storhetsvansinne? Eller falla ner i djupaste mörker? Den här novellen är sammantaget både känslomässigt och tankemässigt engagerande och lysande i sitt sätt att driva handlingen mot ett oundvikligt slut.

I den sista novellen om Herman – ”Slutet för ett hantverk” – får läsaren återigen följa handlingen, som den här gången upplevs av ett gäng sexlystna militärer. I den här versionen har Herman utvecklats till en människojägare, som sätter ut grymma fäller för att fånga byns invånare i. Trots försök att förstå mig på den här versionen, kan jag inte tycka annat än att den är onödig. 

Sammantaget innehåller Den sista vargen tre löst sammanhållna berättelser/noveller av mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första novellen är svårbegriplig p g a dess brist på skiljetecken, andra delen är mästerlig, tredje delen är onödig. Jag uppfattar boken som helhet som mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta. Andra har beskrivit Den sista vargen som rolig, det begriper jag faktiskt inte alls. 

DEN SISTA VARGEN
Författare: Lázló Krasznahorkai
Förlag: Norstedts (2020)
Översättare: Daniel Gustafsson

onsdag 22 oktober 2025

Den sista vargen


Lázló Krasznahorkai, född 1954 i Ungern, har under flera år tilldelats priser, bland annat Man Booker International Prize 2015. 2025 tilldelas han Nobelpriset i litteratur med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Lázló Krasznahorkai beskrivs ibland som en vittberest surrealist, med en stark motvilja mot att sätta punkt. Just hans texthantering tycks väcka stor beundran hos vissa, medan andra anser att läsningen blir ansträngande utan att det ger så mycket extra.  

Novellsamlingen Den sista vargen består av tre delar som delvis hör ihop, delvis inte alls passar ihop. I den första delen – "Den sista vargen" – berättar en före detta filosofiprofessor och författare om ett äventyr i Spanien för en bartender. Första punkten i texten sätts efter c:a 70 sidor, texten innan består av en monolog med massor av utvikningar och ungefär en miljon kommatecken. Sammantaget är första novellen således svårläst och frustrerande, samtidigt som jag mot slutet får en känsla av att kanske något intressant och värdefullt ligger gömt i textmassan. Men var?

Andra delen/novellen, ”Herman, jägmästaren”, är helt annorlunda läsning. Den handlar om jägmästaren Herman, vars uppdrag det är att döda alla vargar i området. Handlingen utspelar sig i skogen, i en miljö där jag omedelbart känner mig mer hemma. Jag bor i Värmland och kan lova att här är diskussionerna hetsiga kring frågan om vi ska "tillåta" varg att finnas i närheten. Herman är inledningsvis mycket nitisk i att slutföra sitt uppdrag, men efter ett tag börjar han ifrågasätta hela projektet. I det här avsnittet gestaltar författaren jägarens kluvenhet inför uppdraget och känslomässiga reaktioner på ett mästerligt sätt. Jag finner mig själv sitta och fundera över den oerhörda smärta det måste innebära att utplåna en hel djurart, dessutom en art som det finns många mytiska föreställningar om. Kan man fatta beslut om eller genomföra ett sådant uppdrag utan att drabbas av storhetsvansinne? Eller falla ner i djupaste mörker? Den här novellen är sammantaget både känslomässigt och tankemässigt engagerande och lysande i sitt sätt att driva handlingen mot ett oundvikligt slut.

I den sista novellen om Herman – ”Slutet för ett hantverk” – får läsaren återigen följa handlingen, som den här gången upplevs av ett gäng sexlystna militärer. I den här versionen har Herman utvecklats till en människojägare, som sätter ut grymma fäller för att fånga byns invånare i. Trots försök att förstå mig på den här versionen, kan jag inte tycka annat än att den är onödig. 

Sammantaget innehåller Den sista vargen tre löst sammanhållna berättelser/noveller av mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första novellen är svårbegriplig p g a dess brist på skiljetecken, andra delen är mästerlig, tredje delen är onödig. Jag uppfattar boken som helhet som mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta. Andra har beskrivit Den sista vargen som rolig, det begriper jag faktiskt inte alls. 

DEN SISTA VARGEN
Författare: Lázló Krasznahorkai
Förlag: Norstedts (2020)
Översättare: Daniel Gustafsson

söndag 12 oktober 2025

Banned Books Week Sverige - Han Kang


Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024 ”för hennes intensiva poetiska prosa, som konfronterar historiens trauman och blottlägger människans sårbarhet”.

2007 gavs romanen Vegetarianen ut i Sydkorea. Boken handlar om en ung kvinna som en dag bestämmer sig för att sluta äta kött, vilket är mkt provocerande för hennes omgivning. Sammantaget är Vegetarianen en oerhört otäck, fascinerande och mycket läsvärd bok om en alldaglig kvinnas kamp att få vara sig själv, och det motstånd hon då stöter på. En minnesvärd roman.

Romanen har förbjudits från en del skolor i Sydkorea med hänvisning till att boken skulle kunna vara skadlig för unga och förvränga deras bild av sexualitet. När Vegetarianen översattes till engelska kritiserades också översättningen hårt för att ha förvanskat originalet och för att boken skulle ha anpassats till västerländska ideal.

lördag 11 oktober 2025

Banned Books Week Sverige - Imre Kertész


Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Imre Kertész tilldelades Nobelpriset i litteratur 2002 ”för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke”. FANTASTISK motivering!

Mannen utan öde är en berättelse om en ung pojkes fångenskap i andra världskrigets koncentrationsläger. Många likheter finns med författarens egna upplevelser som fånge i Auschwitz och Buchenwald. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag. Mästerligt!

När romanen gavs ut blev den censurerad i författarens hemland Ungern och nyligen har den åter börjat plockas bort från skolorna i landet. 

torsdag 9 oktober 2025

Årets nobelpristagare - László Krasznahorkai

 



I år blev det en lågoddsare, en europeisk man, László Krasznahorkai från Ungern. Det blev också en författare jag inte läst, vilken kan vara både trist och en möjlighet att hitta en ny favorit. Motiveringen lyder som följer: 
”För hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter”.
Han beskrivs som "en apokalypsens mästare" och extremt osentimental. Han skildrar ofta, med melankoli, Europas framtid och ses därmed som ett politiskt val. 

Författaren beskrivs även som som svårtillgänglig, därför rekommenderas den lite kortare boken Den sista vargen, som beskrivs som en absurd, lite odefinierbar text. 

onsdag 8 oktober 2025

Banned Books Week Sverige - Toni Morrison


Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Toni Morrisons författarskap räknas till ett av de största i (den amerikanska) litteraturhistorien. Hon tilldelades Nobels litteraturpris 1993 med motiveringen:
”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.
Romanen Älskade/Beloved har varit kontroversiell i USA sedan utgivningen 1987, utifrån att den innehåller skildringar av sex, droger, våld och barnamord. Morrison beskrev anledningen till att böcker om slaveriet censureras så här: 
”De människor vars tankar och känslor gjorde det kriminellt för svarta människor att läsa är förfäder till de människor som nu gör det kriminellt för sina egna barn att läsa.”.
Älskade/Beloved  är en roman fylld av magiska föreställningar och den berättas i minnesfragment från olika tidsperioder. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form. Den här romanen har jag fått läsa flera ggr innan jag verkligen kunde ta den till mig. Det var den värd!

tisdag 7 oktober 2025

Banned Books Week Sverige - Aleksijevitj

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Svetlana Aleksijevitj föddes i Ukrainska SSR (socialistiska sovjetrepubliken) några år efter andra världskrigets slut och växte upp i en by i Vitryska SSR. Hon utbildade sig till journalist och blev författare med Ales Adamovitj som förebild. Adamovitj skrev kollektiv vittneslitteratur och inspirerad av honom intervjuade Aleksijevitj mängder av ”vanliga” människor inför sitt skrivande. Hon kallade sin svit dokumentärromaner för ”Utopins röster – Historien om den röda människan”.

Aleksijevtj tilldelades Nobelpriset ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”. I Kriget har inget kvinnligt ansikte berättar de stridande ryska kvinnorna om sin tid i Röda armén under andra världskriget. De stred, skadades och gav dina liv i kampen, men bemöttes med misstänksamhet i stället för som hjältar efteråt. Omskakande och smärtsam läsning.

måndag 6 oktober 2025

Vem får Nobelpriset i år?


De senaste åren har andelen kvinnliga författare som tilldelas Nobelpriset ökat markant, det gör mig nöjd och glad. Jag har däremot inte tippat blivande pristagare på några år, dags att göra detta igen. Eller det kanske inte blir så mkt tippande utan mer önsketänkande, om jag ska vara helt korrekt. 

Lägst odds på Betsson har i nuläget australiensiske Gerald Murnane. Tyvärr har jag inget att säga om honom annat än att det väl vore på tiden med en ny pristagare från just Australien. En bra bit längre ner på listan ligger min manlige favoritförfattare Colm Tóibín, om hans namn utropas på torsdag blir jag överlycklig. Nu över till min växande och tyvärr även krympande (Assia Djebar kan ju inte längre tilldelas priset) (önske)lista. 

Foto: Luis Mora

Kanadensiska Margaret Atwood skriver samhällskritisk litteratur som fokuserar på kvinnors villkor. Hennes intriger är ofta dubbelbottnade och texterna lockar till sträckläsning. I Tjänarinnans berättelse/The Handmaid's Tale och uppföljaren Gileads döttrar har religiösa extremister tagit över och kvinnan har reducerats till en barnalstrande varelse utan egen vilja och tankeförmåga. Alias Grace är en ovanlig deckare där den unga pigan Grace Marks döms till fängelse för medhjälp till ett dubbelmord. Efter 30 år benådas hon, men var hon skyldig eller ej? Den postapokalyptiska Maddaddam-trilogin (Oryx och Crake, Syndaflodens år, Maddaddam) utspelar sig i en tänkt framtid där vetenskap utan etik till slut orsakat en ny syndaflod. Endast ett fåtal människor har överlevt, medan ett antal nya varelser befolkar jorden. I Penelopiaden återberättar Atwood den äventyrsfyllda myten om Odysseus, sedd utifrån ett kvinnligt perspektiv. Förra hösten lyssnade jag på Margaret Atwood i Stockholm, oförglömligt!


Jamaica Kincaid växte upp på ön Antigua under det brittiska kolonialväldet och hennes texter handlar i hög grad om livet på ön och de (post-)koloniala livsvillkoren. Ofta skriver hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Jamaica Kincaid besökte Bokmässan 2019, jag lyssnade på henne och fick min bok Lucy signerad. Boken Annie John är en självbiografisk berättelse om en flickans väg från beroendets barndom till vuxenvärldens självständighet. Huvudpersonen gestaltas som en mycket komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. Berättelsen kan betraktas utifrån olika utgångspunkter, ibland läggs vikten vid mor-dotter-relationen, ibland betonas samhällsperspektiv som kolonisation och migration och ibland ligger fokus på huvudpersonens sexuella identitet. För min del var helt klart relationen mellan Annie och modern som dominerade intrycket. 

Eget foto

Arundhati Roy erhöll 1997 det prestigefulla Bookerpriset för sin roman De små tingens gud. Därefter fick vi vänta 20 år på en ny roman, Den yttersta lyckans ministerium.  I mellantiden skrev författaren politiska texter och ägnade sig åt att kämpa för miljön och de utsatta i sitt hemland. Ofta citeras dessa fantastiska ord: "En annan värld är inte bara möjlig, hon är redan på väg. Under en lugn dag kan du, om du lyssnar noga, höra henne andas." I samband med den nya romanen besökte Arundhati Roy Bokmässan. Jag lyssnade, blev star stuck och fick boken signerad. På seminariet sa hon bland annat: "There is no such thing as a crowd. Everybody has a name." Om några veckor kommer författarens memoarer, Mitt skydd och min storm, ut på svenska. Det är nog liten sannolikhet att Nobelkommittén kommer att tilldela Arundhati Roy Nobelpriset, men hon hör ändå hemma på min lista.


Elizabeth Strout är en amerikansk författare, som ursprungligen kommer från Portland i Maine. Hennes romaner är både prisade och oerhört populära bland läsare. Pulizerprisade genombrottsromanen Olive Kitteridge blev även en populär miniserie på HBO. Elizabeth Strout skriver lyhörda, lågmälda och osentimentala romaner om familjerelationer, människor i glesbygd, människor som levt utsatta, torftiga liv. Hennes svit om Lucy Barton består för närvarande av fyra böcker (Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Åh William!, Lucy vid havet) och den snart kommande Berätta allt. Böckerna om Lucy Barton gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. Elizabeth Strout som Nobelpristagare skulle glädja oerhört många läsare. 

Foto: Jay Dixit

Anne Carson
är en kanadensisk författare, poet, översättare och professor i klassiska språk. Hon är mångfaldigt prisbelönad för sitt originella författarskap som väver samman samtida och antika myter. Till skillnad från ovan nämnda författare är Anne Carson inte särskilt lättillgänglig, vilket hos mig väcker en stark drivkraft och önskan att förstå. Jag har läst Norma Jeane Baker av Troja, en bok som väver samman sköna Helenas och Marilyn Monroes livsöden. Boken går inte att enkelt kategorisera, här blandas lyrik, drama och "fackprosa" till en mycket speciell, alldeles egen konstform. Läsningen gav dock en fördjupad förståelse för, och intensiv upplevelse av, det förtryck kvinnor levt under i tusen och tusen år. 

”Att bli tagen med våld

är Helenas historia,

Persefones,

Norma Jeanes,

Trojas.

Krig är sammanhanget

och Gud är en pojke.”

torsdag 10 oktober 2024

Nobelpriset 2024 till Han Kang



Den sydkoreanska författaren Han Kang tilldelas Nobelpriset i litteratur år 2024 med motiveringen: ”För hennes intensiva poetiska prosa som konfronterar historiska trauman och blottlägger livets skörhet.”

2019 var Sydkorea ett tema på Bokmässan. En av hedersgästerna var den oerhört spännande Han Kang, vars bok Vegetarianen jag tidigare läst. Han Kang föddes 1970 i Kwangju och flyttade senare till huvudstaden Seoul. 1980 inträffade den studentmassaker i födelsestaden, som Han Kang gestaltar i romanen Levande och döda. 2016 tilldelades hon Man Booker International Prize för romanen Vegetarianen. 2019 utkom den bok hon högläste ur på Bokmässan, Den vita boken.


Här är mina tankar om Vegetarianen.

En del romaner är enkla att förstå och lockar med en tydlig yttre handling. Så är inte fallet med Vegetarianen av sydkoreanska Han Kang. Det här är i stället en suggestiv text som lurar in läsaren i tankar och upplevelser som till slut blir kvävande. När jag hade läst den första delen av texten skrev jag: "Jag har bara läst en tredjedel, men är redan sprängfylld av tankar. Och framför allt känslor. Det här är klaustrofobisk läsning som ger andnöd. Så otroligt bra. Och otäck. I korthet handlar romanen om en ung kvinna i ett traditionellt sydkoreanskt äktenskap, som beslutar sig för att ta makten över sitt liv och sin kropp. Detta tillåts hon inte göra ostraffat".

Romanen är uppdelad i tre delar där huvudpersonen Yeong-hye mestadels betraktas genom andras blickar. I första delen berättar maken om hur Yeong-hye beslutar sig för att sluta äta kött, i andra delen berättar svågern om sina sexuella fantasier som kretsar runt svägerskan, i tredje delen försöker systern nå en en kvinna som närmar sig ett vegetativt stadium. Emellanåt hörs Yeong-hyes röst i monologer som vibrerar av starka känslor.

Med tiden blir Yeong-hyes tankar, fantasier och drömmar alltmer otäcka. Romanen utforskar ett gränsöverskridande mellan verklighet och inre världar. Ju mer Yeong-hye hävdar sin egen vilja, desto mer utsätts hon för omvärldens krav och maktutövande. Våldet är brutalt och otäckt. Vegetarianen är en text som låter sig tolkas på många sätt, för mig är en kvinnas kamp för självbestämmande det centrala.

Språket är enkelt och kortfattat, samtidigt som innehållet tangerar sagans och drömmens förtätade karaktär.

Sammantaget är Vegetarianen en oerhört otäck, fascinerande och mycket läsvärd bok om en alldaglig kvinnas kamp att få vara sig själv, och det motstånd hon då stöter på. En minnesvärd roman.

VEGETARIANEN
Författare: Han Kang
Översättare:  Eva Johansson
Förlag: Natur & Kultur (2017)
Köp: Adlibris, Bokus

torsdag 5 oktober 2023

Nobelpriset 2023 tilldelas Jon Fosse


Idag tilldelades Jon Fosse nobelpriset för en ”nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara”. Det är ett riktigt bra val av pristagare, tycker jag, trots att jag bara läst en kortroman av författaren. Fosse har jag helt klart lust att läsa mer av.

Kortromanen jag läste, Sömnlösa, är första delen i en trilogi. När jag läst den skrev jag:

Novellen är en variation av berättelsen om Josef och Maria som letar efter någonstans att vila och föda barnet. Asle och Alida har tvingats lämna sin hembygd och söker husrum i Bjørgvin. Men ingen vill ta emot dem. Berättelsen tar hela tiden omtag, de långa meningarna väller fram och fyller sida efter sida, gränsen mellan nu och då, insida och utsida suddas ut. Och det regnar.

Ser fram emot att läsa de två senare delarna.