måndag 20 oktober 2025
De nominerade är ...
torsdag 16 oktober 2025
Om jag fick nominera ...
Jag är rätt dålig på att läsa nyutgivna böcker och har därför alltid svårt att gissa vilka böcker som kan tänkas bli nominerade till Augustpriset i skönlitteratur. Eftersom jag p g a sjukdom läst ganska lite de senaste åren har jag nu kanske mindre koll än någonsin. Detta hindrar ju inte att jag ändå vill vara med och tycka/hoppas. Jag tror att åtminstone något av mina två förslag borde finnas med bland de nominerade, samtidigt som jag inte tar med böcker som jag inte har lust att läsa. Och ja, det finns några nya romaner som många nog ser som Augustkandidater, även om inte jag gör det. Ibland kan jag vara rätt envis med att inte gilla författarskap ...
Jag har precis börjat läsa De heligas stad av Steve Sem-Sandberg och har bestämt att detta är en bok jag ska ge gott om tid och läsa med eftertanke. Romanen utspelar sig i staden Münster där en av reformationens blodigaste konflikter äger rum. Det jag hittills läst är makalöst bra i ett skoningslöst mörker.
Jag har läst och definitivt hyllat Liken vi begravde av Lina Wolff. Med ett enormt driv i handlingen har Wolff skapat en berättelse fylld av drastisk humor och halsbrytande action med en resonans av djupaste förtvivlan. Liken vi begravde kan både beskrivas som absurd och komisk, och lyhörd och hoppfull. Sanslöst bra litteratur.
måndag 6 oktober 2025
Vem får Nobelpriset i år?
De senaste åren har andelen kvinnliga författare som tilldelas Nobelpriset ökat markant, det gör mig nöjd och glad. Jag har däremot inte tippat blivande pristagare på några år, dags att göra detta igen. Eller det kanske inte blir så mkt tippande utan mer önsketänkande, om jag ska vara helt korrekt.
Lägst odds på Betsson har i nuläget australiensiske Gerald Murnane. Tyvärr har jag inget att säga om honom annat än att det väl vore på tiden med en ny pristagare från just Australien. En bra bit längre ner på listan ligger min manlige favoritförfattare Colm Tóibín, om hans namn utropas på torsdag blir jag överlycklig. Nu över till min växande och tyvärr även krympande (Assia Djebar kan ju inte längre tilldelas priset) (önske)lista.
Kanadensiska Margaret Atwood skriver samhällskritisk litteratur som fokuserar på kvinnors villkor. Hennes intriger är ofta dubbelbottnade och texterna lockar till sträckläsning. I Tjänarinnans berättelse/The Handmaid's Tale och uppföljaren Gileads döttrar har religiösa extremister tagit över och kvinnan har reducerats till en barnalstrande varelse utan egen vilja och tankeförmåga. Alias Grace är en ovanlig deckare där den unga pigan Grace Marks döms till fängelse för medhjälp till ett dubbelmord. Efter 30 år benådas hon, men var hon skyldig eller ej? Den postapokalyptiska Maddaddam-trilogin (Oryx och Crake, Syndaflodens år, Maddaddam) utspelar sig i en tänkt framtid där vetenskap utan etik till slut orsakat en ny syndaflod. Endast ett fåtal människor har överlevt, medan ett antal nya varelser befolkar jorden. I Penelopiaden återberättar Atwood den äventyrsfyllda myten om Odysseus, sedd utifrån ett kvinnligt perspektiv. Förra hösten lyssnade jag på Margaret Atwood i Stockholm, oförglömligt!
Jamaica Kincaid växte upp på ön Antigua under det brittiska kolonialväldet och hennes texter handlar i hög grad om livet på ön och de (post-)koloniala livsvillkoren. Ofta skriver hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Jamaica Kincaid besökte Bokmässan 2019, jag lyssnade på henne och fick min bok Lucy signerad. Boken Annie John är en självbiografisk berättelse om en flickans väg från beroendets barndom till vuxenvärldens självständighet. Huvudpersonen gestaltas som en mycket komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. Berättelsen kan betraktas utifrån olika utgångspunkter, ibland läggs vikten vid mor-dotter-relationen, ibland betonas samhällsperspektiv som kolonisation och migration och ibland ligger fokus på huvudpersonens sexuella identitet. För min del var helt klart relationen mellan Annie och modern som dominerade intrycket.
Elizabeth Strout är en amerikansk författare, som ursprungligen kommer från Portland i Maine. Hennes romaner är både prisade och oerhört populära bland läsare. Pulizerprisade genombrottsromanen Olive Kitteridge blev även en populär miniserie på HBO. Elizabeth Strout skriver lyhörda, lågmälda och osentimentala romaner om familjerelationer, människor i glesbygd, människor som levt utsatta, torftiga liv. Hennes svit om Lucy Barton består för närvarande av fyra böcker (Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Åh William!, Lucy vid havet) och den snart kommande Berätta allt. Böckerna om Lucy Barton gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. Elizabeth Strout som Nobelpristagare skulle glädja oerhört många läsare.
Anne Carson är en kanadensisk författare, poet, översättare och professor i klassiska språk. Hon är mångfaldigt prisbelönad för sitt originella författarskap som väver samman samtida och antika myter. Till skillnad från ovan nämnda författare är Anne Carson inte särskilt lättillgänglig, vilket hos mig väcker en stark drivkraft och önskan att förstå. Jag har läst Norma Jeane Baker av Troja, en bok som väver samman sköna Helenas och Marilyn Monroes livsöden. Boken går inte att enkelt kategorisera, här blandas lyrik, drama och "fackprosa" till en mycket speciell, alldeles egen konstform. Läsningen gav dock en fördjupad förståelse för, och intensiv upplevelse av, det förtryck kvinnor levt under i tusen och tusen år.
”Att bli tagen med våld
är Helenas historia,
Persefones,
Norma Jeanes,
Trojas.
Krig är sammanhanget
och Gud är en pojke.”
onsdag 17 september 2025
Göran Rosenberg på Bokmässan
Som jag skrev för några dagar sedan ser jag oerhört mkt fram emot seminariet på Bokmässan med Lizzie Dorons och Göran Rosenberg. Rosenberg är en lovordad och prisad journalist och författare, som de senare åren skrivit många olika texter om politik, dagens samhälle m m.
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Rosenberg var mitt första läsmöte med författaren. Och fördomsfullt nog förväntade jag mig en journalistiskt "rapp" text. I stället möttes jag av en dröjande, nyanserad, emellanåt poetisk och helt enkelt mycket vacker prosa. Berättelsen om faderns väg till och från koncentrationslägret, och om det nya livet i Södertälje, präglas av ett äkta sökande efter någon form av sanning om fadern. Och om sonen. I mitt tycke lyckas Rosenberg ge en ny nyans av förintelsens konsekvenser som gör detta till en mycket viktig bok. När jag läste den var min åsikt att Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz var årets mest angelägna och vackraste berättelse om en galen värld och evig kärlek.
2012 erhöll Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz Augustpriset och 2022 tilldelades Göran Rosenberg Magdalena Ribbings Minnesfonds stipendium för sin djupa ”kunskap, intellektuella skärpa och engagemang för mänskliga rättigheter”.
torsdag 10 oktober 2024
Nobelpriset 2024 till Han Kang
Här är mina tankar om Vegetarianen.
En del romaner är enkla att förstå och lockar med en tydlig yttre handling. Så är inte fallet med Vegetarianen av sydkoreanska Han Kang. Det här är i stället en suggestiv text som lurar in läsaren i tankar och upplevelser som till slut blir kvävande. När jag hade läst den första delen av texten skrev jag: "Jag har bara läst en tredjedel, men är redan sprängfylld av tankar. Och framför allt känslor. Det här är klaustrofobisk läsning som ger andnöd. Så otroligt bra. Och otäck. I korthet handlar romanen om en ung kvinna i ett traditionellt sydkoreanskt äktenskap, som beslutar sig för att ta makten över sitt liv och sin kropp. Detta tillåts hon inte göra ostraffat".
Romanen är uppdelad i tre delar där huvudpersonen Yeong-hye mestadels betraktas genom andras blickar. I första delen berättar maken om hur Yeong-hye beslutar sig för att sluta äta kött, i andra delen berättar svågern om sina sexuella fantasier som kretsar runt svägerskan, i tredje delen försöker systern nå en en kvinna som närmar sig ett vegetativt stadium. Emellanåt hörs Yeong-hyes röst i monologer som vibrerar av starka känslor.
Med tiden blir Yeong-hyes tankar, fantasier och drömmar alltmer otäcka. Romanen utforskar ett gränsöverskridande mellan verklighet och inre världar. Ju mer Yeong-hye hävdar sin egen vilja, desto mer utsätts hon för omvärldens krav och maktutövande. Våldet är brutalt och otäckt. Vegetarianen är en text som låter sig tolkas på många sätt, för mig är en kvinnas kamp för självbestämmande det centrala.
Språket är enkelt och kortfattat, samtidigt som innehållet tangerar sagans och drömmens förtätade karaktär.
Sammantaget är Vegetarianen en oerhört otäck, fascinerande och mycket läsvärd bok om en alldaglig kvinnas kamp att få vara sig själv, och det motstånd hon då stöter på. En minnesvärd roman.
VEGETARIANEN
Författare: Han Kang
Översättare: Eva Johansson
Förlag: Natur & Kultur (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
tisdag 14 mars 2023
The International Booker Prize 2023 - långlista
The International Booker Prize långlista för 2023 har presenterats och vi har en svensk författare med! Som vanligt består listan av, för mig, både bekanta och obekanta författare. Flera av dem kommer jag säkert att återkomma till, nu skriver jag bara några rader om de författare jag känner till sedan tidigare.
Av västindiska (Guadeloupe) författaren Maryse Condé har jag sedan tidigare läst Färden genom mangroven och Desirada. Jag har också haft henne med på förhoppningsfulla listor om kommande Nobelpristagare. Den nominerade romanen Nya världens evangelium vill jag verkligen läsa. I beskrivningen hos förlaget Leopard beskrivs boken så här:
En påskdag hittar madam Ballandra ett nyfött barn i sitt uthus. Hon bestämmer sig för att döpa pojken till Pascal. Förutom sin mystiska härkomst är barnet mycket vackert och rykten om gudomlig inblandning börjar spridas. Men vem är egentligen Pascal och vart kommer han ifrån? Är han verkligen Guds son? Hans sökande efter sin identitet tar honom ständigt till nya platser och möten med nya personer.
Med sitt alldeles unika, humoristiska och surrealistiska språk målar Condé upp en berättelse om ursprung och kärlek. Nya världens evangelium är lika mycket ett eget testamente som en del i Condés fortsatta berättande om kolonialismens arv, rasism och migration.
Vigdis Hjorth är en norsk författare som gestaltar relationer på ett unikt, nyanserat och samtidigt mycket spännande sätt. Av hennes har jag tidigare läst Arv och miljö och den nu nominerade Är mor död? Den sistnämnda beskrivs så här av förlaget Natur & Kultur:
Johanna lämnade Norge och klippte banden med sin familj. Hon har bott utomlands i tre decennier och kom inte ens hem till sin fars begravning. När hennes man plötsligt dör beslutar hon sig för att flytta tillbaka hem. Hon är nu en välkänd konstnär och har blivit erbjuden möjligheten att göra en stor retrospektiv utställning. Men vad finns kvar av relationerna hon lämnade för så länge sedan?
Är mor död skildrar Johannas försök att förstå och närma sig sin mor - och rannsakar hennes egna livsval. Vigdis Hjorth skärskådar i sin nya roman relationen mellan mor och dotter.
Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson har länge stått på min långa läslista, där den nu klättrar i rasande fart. Romanen beskrivs så här av förlaget Norstedts:
Hur långt ifrån varandra kan en familj komma innan den upphör att höra ihop? Amanda Svenssons nya roman Ett system så magnifikt att det bländar är en stor familjeberättelse om tre syskon som försöker nå varandra i en värld som blivit alltmer splittrad.
Sebastian, Clara och Matilda är trillingar, uppvuxna i Lund men nu skingrade på olika platser i världen. De har alltid haft en knepig relation till varandra, framför allt de två systrarna, och när en tragisk händelse inträffar glider de isär.
Tjugofem år efter att trillingarna fötts: En ung kvinna hänger sig i en dörrkarm. En mamma möter djävulen på en kolonilott i Lund. Sebastian reser till London, Clara till Påskön och Matilda till Västerbotten. Sedan blir allting plötsligt väldigt komplicerat.
Amanda Svenssons efterlängtade roman Ett system så magnifikt att det bländar tacklar klimatkris -- och vad som händer när det tryggaste, familjen, faller isär.
Långlistan
Boulder av Eva Baltasar
Whale av Cheon Myeong-kwan
The Gospel According to the New World av Maryse Condé
Standing Heavy av GauZ'
Time Shelter av Georgi Gospodinov
Is Mother Dead av Vigdis Hjorth
Jimi Hendrix Live in Lviv av Andrey Kurkov
The Birthday Party av Laurent Mauvignier
While We Were Dreaming av Clemens Meyer
Pyre av Perumal Murugan
Still Born av Guadalupe Nettel
A System So Magnificent It Is Blinding av Amanda Svensson
Ninth Building av Zou Jingzhi
fredag 10 mars 2023
Women's Prize for Fiction 2023 - Long list
Women's Prize for Fiction har presenterat årets "långlista" och den innehåller både nytt och välbekant för mig.
Av NoViolet Bulawayo har jag tidigare läst Vi behöver nya namn, "en oerhört naken skildring av ett våldsutsatt, fattigt land och ett liv i exil, sett med ett barns ögon". Den listade romanen Glory beskrivs som: "the story of an uprising, told by a bold, vivid chorus of animal voices that help us see our human world more clearly". Det låter ju onekligen unikt.
När ska något förlag översätta och ge ut Natalie Haynes? Jag har tidigare läst och verkligen gillat hennes roman A Thousand Ships som handlar om de många kvinnor som finns i utkanten av alla berättelser om de manliga hjältarna i antikens Grekland. I Stone Blind berättar författaren "the infamous myth of Medusa with a feminist, heartbreaking retelling unlike any other". Den måste jag läsa!
En av mina favoritförfattare Maggie O'Farrell är också listad med sin nya roman The Marriage Portrait, översatt till svenska - Lucrezias porträtt - och utgiven av Etta/Sekwa. Romanen utspelar sig i Florens på 1500-talet och handlar om en ung kvinnas kamp för överlevnad. Författarens förra underbara, historiska roman Hamnet vann Women's Prize for Fiction 2020, nu hoppas vi på repris.
Long List
Black Butterflies av Priscilla Morris
Children of Paradise av Camilla Grudova
Cursed Bread av Sophie Mackintosh
Demon Copperhead av Barbara Kingsolver
Fire Rush av Jacqueline Crooks
Glory av NoViolet Bulawayo
Homesick av Jennifer Croft
I’m a Fan av Sheena Patel
Memphis av Tara M. Stringfellow
Pod av Laline Paull
Stone Blind av Natalie Haynes
The Bandit Queens av Parini Shroff
The Dog of the North av Elizabeth McKenzie
The Marriage Portrait av Maggie O’Farrell
Trespasses av Louise Kennedy
Wandering Souls av Cecile Pin
tisdag 21 februari 2023
Svenska Akademiens nordiska pris - Sjón
MÁNI STEINN - POJKEN SOM INTE FANNS
Författare: Sjón
Översättare: John Swedenmark
Förlag: Alfabeta (2024)
måndag 23 januari 2023
Osebol i brevlådan
När Osebol av Marit Kapla var helt ny köpte jag den så klart. Men så fyllde en mycket god vän år och boken blev en perfekt present till henne. Sedan dess har jag många gånger tänkt köpa ett nytt ex, men lyckats glömma bort det. I dagarna blev jag plötsligt rädd att den inbundna boken skulle kunna ta slut och beställde den. Den kom faktiskt i brevlådan under helgen (på en lördag!) tillsammans med en pocketbok som ska lottas ut på bokbloggarträff till helgen.
Jag kommer att läsa några sidor ur Osebol då och då under året och har hittat det perfekta bokmärket till den. De få sidor jag läst är underbara! Dessutom var det så klart mycket roligt att en relativt okänd värmländsk författare från ett litet förlag tilldelades Augustpriset för årets svenska skönlitterära bok, 2019.
OSEBOL
Författare: Marit Kapla
Förlag: Teg Publishing
lördag 31 december 2022
2022 års minnesvärda
Årets litterära händelse
Äntligen Bokmässa igen! Jag fällde faktiskt några tårar av glädje vid mötet med allt som Bokmässan symboliserar: solidaritet, kamp mot fascism och främlingsfientlighet, omtanke om jorden och böcker, böcker, böcker. Jag var nyvaccinerad, hade dessutom nyligen haft covid, och vågade mig äntligen ut bland mycket folk. Att träffa förläggare, författare och så klart, framför allt, bokbloggisar var helt fantastiskt. Hoppas innerligt på en repris nästa år.
Den 22 september i år, just när många av oss var på Bokmässan, nåddes vi av beskedet att Hilary Mantel avlidit. Flera av oss upplevde detta som en stor personligt förlust, genom sitt skrivande delade Hilary Mantel något av sig själv, något som berikade oss läsare på djupet.
Årets läsupplevelse
Under 2022 har jag läst ut den avslutande delen i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell: Spegeln och ljuset. Mer än nio år har jag ägnat åt Wolf Hall-trilogin och i mitt tycke är denna romansvit ett mästerverk utan dess like. Det unika språket, den nyanserade personskildringen och den historiska korrektheten gör läsningen till årets, eller rättare sagt decenniets, läsupplevelse. Sammantaget är detta en magnifik romansvit för alla som vill lägga ner tid, och kanske lite möda, på att göra en hissnande resa i Tudortidens England och uppleva hovets glansdagar, den isande kylan i Towern och bödelns vassa egg.
Årets facklitteratur
Årets prestation vill jag nog påstå att jag själv står för ;) För första gången har jag lyckats att både planera och genomföra en julkalender. Temat blev noveller och under de 24 "luckorna" presenterade jag många fantastiska berättelser av det kortare formatet. Kanske kommer jag att lyckats med denna prestation även nästa år?
onsdag 13 maj 2020
Short List Women's Prize for Fiction
Dominicana av Angie Cruz handlar om en ung flicka som gifter sig med en äldre man för att få ett bättre liv, och flyttar från Dominikanska republiken till New York. Handlingen utspelar sig på 1960-talet. Den här boken vill jag gärna läsa, gillar temat och tidsperioden.
Girl, Woman, Other av Bernardine Evaristo tilldelades Bookerpriset 2019. Boken består av tolv olika berättelser, som utspelar sig i olika delar av England. "A choral love song to black womanhood in modern Great Britain". Verkar intressant, lite beroende på hur väl den hänger ihop.
A Thousand Ships av Natalie Haynes är en roman om de många kvinnorna som finns i utkanten av alla berättelser om de manliga hjältarna i antikens Grekland. Jag har läst och tyckte mycket om den. Ett hett tips till alla som gillar antiken och berättelser om trojanska kriget.
The Mirror and the Light av Hilary Mantel är den mycket efterlängtade och avslutande delen av trilogin om Thomas Cromwell. Jag har läst och verkligen älskat de båda tidigare delarna Wolf Hall och För in de döda. Det här är den allra bästa historiska romansviten, skriven i nutid, och den författare jag hoppas ska tilldelas allsköns priser.
Hamnet av Maggie O’Farrell är en historisk roman inspirerad av William Shakespeares liv. Berättelsen utspelar sig i Stratford-Upon-Avon år 1596 och handlar om en bror som försöker finna hjälp åt sin sjuka syster då föräldrarna inte är hemma. Det här är verkligen en roman jag ser fram emot! Jag har läst och gillat författaren tidigare och älskar välskrivna historiska romaner.
Weather av Jenny Offill handlar om bibliotekarien Lizzie, som får ett jobberbjudande som kommer att förändra hennes liv. Författaren har tidigare gett ut romanen Avd. för grubblerier, den orkade jag faktiskt inte läsa ut. Vi får se om jag försöker med den här i stället.
onsdag 24 juli 2019
Booker Prize 2019, långa listan
Margaret Atwoods The Testaments ges ut på svenska av Norstedts i september med titeln Gileads döttrar. Undrar om någon bok varit så efterlängtad, någonsin? Romanen är en fortsättning på Tjänarinnans berättelse, en av de absolut bästa romaner jag läst. Ni har väl inte missat filmatiseringen på HBO?
Chigozie Obiomas An Orchestra of Minorities ges ut av Ordfront med titeln Minoritetsorkestern, en "ödesmättad Romeo och Julia-historia om en fattig bondpojke och den passionerade kärlek som förändrar hans liv.". Jag tyckte mycket om Fiskarmännen av författaren och ska absolut läsa Minoritetsorkestern.
Max Porters Lanny ges ut av SEKWA med samma titel och detta är en roman jag verkligen ser fram emot. Den beskrivs av förlaget som en "djärv och märklig berättelse där fabler möter nutida liv i engelsk by", visst låter det magiskt spännande? Jag älskade författarens debutroman Sorgen bär fjäderdräkt.
Salman Rushdies Quixotte beskrivs som en modern variant av Cervantes Don Quijote. Av Rushdie har jag endast läst den helt fantastiska Midnattsbarnen, den vill jag gärna rekommendera.
Elif Shafaks 10 Minutes 38 Seconds in This Strange World utspelar sig i minnet hos en döende (eller död?) kvinna och skildrar hennes turbulenta liv. Den här romanen verkar mycket speciell. Jag har tidigare läst författarens Bastarden från Istanbul, med lite blandade åsikter.
Jeanette Wintersons Frankisstein är en omarbetning av Mary Shelleys Frankenstein och handlar om utvecklandet av AI (artificiell intelligens). Det här låter som måste-läsning. Jag har läst flera romaner av Winterson, den mest kända är Det finns annan frukt än apelsiner. Winterson ges ut av Wahlström & Widstrand, jag hoppas de är på gång med Frankisstein!
Här är alla de nominerade, vilka har ni läst?
Margaret Atwood (Canada), The Testaments
Kevin Barry (Ireland), Night Boat to Tangier
Oyinkan Braithwaite (UK/Nigeria), My Sister, The Serial Killer
Lucy Ellmann (USA/UK), Ducks, Newburyport
Bernardine Evaristo (UK), Girl, Woman, Other
John Lanchester (UK), The Wall
Deborah Levy (UK), The Man Who Saw Everything
Valeria Luiselli (Mexico/Italy), Lost Children Archive
Chigozie Obioma (Nigeria), An Orchestra of Minorities
Max Porter (UK), Lanny
Salman Rushdie (UK/India), Quichotte
Elif Shafak (UK/Turkey), 10 Minutes 38 Seconds in This Strange World
Jeanette Winterson (UK), Frankissstein
lördag 1 september 2018
Ru i repris
Romanens berättare, liksom författaren, lämnar Vietnam som båtflykting på flykt undan kriget i slutet av 70-talet. Efter svåra upplevelser till havs och i flyktingläger anländer familjen till Kanada. I korta, icke-kronologiska avsnitt får vi ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och utmaningen att leva i exil.
Berättaren ger oss skärvor ur sitt liv, i korta fragment skildras tragiska, komiska och kärleksfulla händelser. Det finns så många små oförglömliga berättelser i boken, så många personer vars öden berör. Pojken som sprang över fältet med meddelanden och hans mor, den utvecklingsstörda mostern som fick ett barn utan att veta om det, mannen som utsattes för en skenrättegång och de hemlösa barnen som avlats av soldater och inte passar in någonstans har alla fått en plats i mitt hjärta.
När jag sitter och funderar över vad Ru egentligen handlar om, tycks den faktiskt handla om allting. Även om bokens kontext är mycket tydlig - den utspelar sig under en viss tid i en viss del av världen - tycks den vara universell. Den här är en roman som handlar om livet, om barndomen, om föräldraskap, om krig, om rotlöshet, om rädsla, men framför allt om kärlek. Kärleken mellan föräldrar och barn, moderskärleken. Berättaren föddes under Tet-offensiven, i Saigon, under en tid då marken färgades röd som körsbärsblom och blod.
"Det var min uppgift att födas för att ersätta de liv som gått till spillo. Det var min plikt att låta mitt liv bli en fortsättning på min mors liv.... Med dessa i det närmaste utbytbara namn markerade min mor att jag var en fortsättning på henne och att hennes historia skulle leva vidare genom mig." (sid 9-10)Texten är sällsamt vacker, anspråkslös och saklig. Osentimentalt och lågmält skapar författaren bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor.
I inledningen får vi veta att ordet "ru" betyder bäck (i överförd betydelse flöde av tårar, blod eller pengar) på franska och vaggvisa eller att vagga på vietnamesiska. Det visar sig sedan under läsningen att titeln perfekt beskriver min upplevelse av texten; jag översköljs av känslor och vaggas stillsamt av det poetiska språket. Sammantaget ger Ru en oförglömlig läsupplevelse, handlingen är oerhört engagerande, texten nästan olidligt vacker och dessutom är boken snygg. Full pott!
Ru
Författare: Kim Thúy
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: SEKWA (2011)
Köp: Adlibris, Bokus
torsdag 30 augusti 2018
Den Nya Akademiens pris
Bland de fyra har jag så klart en favorit: Kim Thúy. Jag har läst de tre av hennes romaner som getts ut på svenska och helt enkelt älskat dem. Repriser av mina recensioner kommer snart. Maryse Condé är också ett namn jag respekterar, av henne har jag läst den dramatiska och fängslande romanen Färden genom mangroven. Även recension av denna kommer snart i repris. Av Neil Gaiman har jag bara läst ett par barn- och ungdomsböcker: Coraline och The Graveyard Book. Bra böcker men inte jämförbara med Thúys och Condés. Och så till Haruki Murakami. Ja, jag har inte en positiv relation till hans författarskap. Det ska genast sägas att jag dock bara har läst en av hans romaner: Norwegian Wood. Halvvägs in i boken utropade jag honom glatt till en ny favorit, men blev tvungen att tänka om längre fram i texten. Sunkiga sexskildringar förstör mycket.
söndag 6 maj 2018
Oryx och Crake & Syndaflodens år

Oryx och Crake och Syndaflodens år är de två första delarna i Margarets Atwoods dystopi Maddaddam-trilogin. De utspelar sig i en tänkt framtid där vetenskap utan etik till slut orsakat en ny syndaflod. Endast ett fåtal människor har överlevt, medan ett antal nya varelser befolkar jorden.
I Oryx och Crake lever huvudpersonen Snöman kvar som den möjligen enda människan i en ödelagd värld. Han har svårt att hitta mat och skydd, faror hotar överallt, insekter förökar sig snabbt och nassonger och varjundar härjar vilt. Snöman sörjer allt som hänt och längtar efter sin bästa vän Crake och den älskade Oryx.
Innan katastrofen kallades Snöman för Jimmy och han levde tillsammans med sin familj bland forskareliten i ett reservat. Utanför reservaten fanns plebsområden med vanliga människor, vars uppgift det var att konsumera allt som forskarna uppfann. Föga anade de vanliga människorna att forskarna även uppfann de virus och bakterier som orsakade nya sjukdomar. Snöman var en "ordman" medan bästa vännen Crake var en genialisk naturvetare. En naturvetare utan etik och moral vars livsmål var att skapa en ny människoart, Paradice Project. Oryx var flickan Jimmy älskade, flickan som hela sitt liv existerat för att tillfredsställa andra.
Är människan som art dödsdömd? Svärtan och cynismen i romanen är näst intill outhärdlig.
Syndaflodens år utspelar sig samtidigt som Oryx och Crake, men fokuserar på andra människor och andra perspektiv. En grupp människor som kallar sig Guds Trädgårdsmästare försöker värna om Guds skapelse inför den kommande syndafloden. De är veganer och respekterar allt liv. Ändå är inte allt enkelt ens i denna grupp. Världen utanför Guds Trädgårdsmästares takterrass styrs av kriminella ligor och cyniska företag. Toby har lyckats fly från en av dessa ligor och håller sig gömd hos Guds Trädgårdsmästare, där hon efter ett tag avanceras till en av ledarna i gruppen, en av "Evorna". Rens mamma har lämnat sin man för att leva tillsammans med en Adam och växer upp i gruppen. Toby och Ren överlever syndafloden och kämpar för att försöka överleva i en värld som totalt urartat.
Båda romanerna kräver en hel del tålamod av läsaren, här blickas framåt och bakåt så att man lätt tappar bort sig. Dessutom är våldet och den sexualiserade synen på kvinnor mycket påfrestande. Atwood gestaltar människans allra värsta sidor på ett sätt som provocerar. Däremot blir jag inte känslomässigt berörd, kanske har jag nog självbevarelsedrift att distansera mig från de hemskaste berättelserna. Nu ser jag i alla fall mycket fram emot att läsa tredje delen i trilogin och hoppas på lite mer framåtskridande.
Sammantaget tycker jag att de två hittills läsa delarna av MaddAddam-trilogin är fantastiska och jag gissar att jag inte kommer att bli besviken på sista delen heller. Allt jag läst av Atwood är guld. En del av hennes äldre romaner kommer i nyutgåvor senare i år, jag har sedan tidigare läst Alias Grace, Kattöga och Rövarbruden och ser fram emot omläsningar.
ORYX OCH CRAKE & SYNDAFLODENS ÅR
Författare: Margaret Atwood
Översättare: Birgitta Gahrton
Serie: MaddAddam (del 1 och 2)
Förlag: Prisma (2003), Norstedts (2010)
Köp: Adlibris, Bokus
lördag 28 april 2018
Stridsberg lämnar Akademien - suck
tisdag 24 april 2018
Årets Bok 2018
Nej och åter Nej, Nina Lykke (Wahlström&Widstrand)
Kvinnan i fönstret, A J Finn (Albert Bonniers förlag)
Den svavelgula himlen, Kjell Westö (Albert Bonniers Förlag)
Skrik tyst så inte grannarna hör, Karin Alfredsson (Bokfabriken)
Koka Björn, Mikel Niemi (Piratförlaget)
Mitt hjärtas oro, Malou von Sivers (Norstedts)
Husdjuret, Camilla Grebe (Wahlström&Widstrand)
1793, Niklas Natt och Dag (Forum)
Den lilla bokhandeln runt hörnet, Jenny Colgan (Massolit)
Mischling, Affinity Konar (Polaris Förlag)
Annabelle, Lina Bengtsdotter (Forum)
Stanna hos mig, Ayobami Adebayo (Piratförlaget)
Fram till 26 augusti kan nu vara med och rösta på er favorit, priset delas ut på Bokmässan. Här röstar ni.
Lite för många av de nominerade är spänningsromaner för min smak, men några ska jag försöka läsa i alla fall. Sedan tidigare har jag läst Stanna hos mig och Den svavelgula himlen, den första av dem bra, den andra fantastisk. Jag håller en tumme för Westö.
fredag 16 mars 2018
Prisad Amos Oz
söndag 26 november 2017
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
En mörk vinterkväll i Göteborg går tre maskerade jihadister in i en bokhandel och tar en kontroversiell konstnär samt besökarna som gisslan. De tar på sig självmordsbälten, skjuter gisslan och planerar att skära halsen av ägaren. Flickan, vars uppgift det är att filma och direktsända allt, förändras dock under attentatet när hon inser att något är fel, och vänder sig mot den andra angriparna.
Ett par år senare träffar berättaren, en författare, flickan på en psykiatrisk klink och hon börjar berätta sin version av händelserna. Och det hon har att säga är både förvirrande och skrämmande, flickan hävdar att hon kommer från framtiden, en mycket skrämmande framtid. I hennes samtid har alla "Sverigefiender", mestadels muslimer, samlats ihop av svenska myndigheter och förvaras i olika läger, bland annat Kaningården. Flickans historia får den muslimske författaren att känna stor oro, ska han ens våga stanna kvar i sitt land?
"Jag skriver till dig som inte kommer att kunna tro att det jag berättar kan hända i Sverige. Du kommer att tro att jag ljuger eftersom du fortfarande tror att du är svensk."Romanen är en mardrömslik dystopi om vad som händer i framtidens Sverige, i en framtid när rasisterna vunnit och samhället är våldsamt fascistiskt. Oerhört skrämmande! Det är lätt att känna igen verkliga händelser och personer som inspirerat författaren, samtidigt som berättelsen verkligen är unik. Tidsperspektivet är minst sagt komplext och man måste som läsare vara alert under hela läsningen. Jag hoppas att många kommer att läsa den här romanen och att det stärker vårt motstånd mot den alltmer utspridda rasismen och främlingsfientligheten.
DE KOMMER ATT DRUNKNA I SINA MÖDRARS TÅRAR
Författare: Johannes Anyuru
Förlag: Norstedts (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Just nu, just här, Lacrimamens, Enligt O
fredag 27 oktober 2017
Man Booker - vinnare
Årets Bookerpris tilldelas George Saunders för Lincoln in the Bardo, en bok som verkar vara minst sagt speciell. Den utspelar sig under en natt då Abraham Lincoln vandrar omkring på kyrkogården där hans son tidigare under dagen begravts. Har någon av er läst?





.jpg)





















